Kategori: Stockholm
Det nya koreanska kulturcentret i Stockholm
Det nyöppnade koreanska kulturcentret på Kungsholmsgatan 23 i Stockholm bör vara ett av de alllra största kulturcentra som ett annat land förestår i Sverige bredvid Storbritanniens, Frankrikes, Tysklands och Spaniens dito om inte det största av dem alla:
Sydkoreas nya kulturcentrum huserar i en hel byggnad på flera våningar och det spatiösa utrymmet består bl a av ett ett kafé, en lektionssal, ett lekrum för barn, en utställningshall och ett bibliotek där till min förvåning min egen bok ”Comforting an orphaned nation” hittas. Det koreanska kulturcentret är öppet måndag-fredag kl. 11-18 och även om inte allt verkar vara på plats än så är det väl värt ett besök.
Stockholm är nu SD:s svagaste fäste i landet på kommunnivå
Rikets huvudstad och enskilt största kommun är nu och sedan i söndags symboliskt nog den svenska kommun där SD får minst röster proportionellt sett och närmare bestämt 10,7% (det reella antalet SD-röster i Stockholm är annars så klart väldigt många i absoluta tal p g a att så många människor bor just i Stockholm):
DN:s Jessica Ritzén rapporterar idag från Östermalm och från Stockholms innerstad där de majoritetssvenska högutbildade höginkomsttagarna (vilka numera dominerar i stort sett hela den historiska innerstaden) som normalt annars röstar borgerligt valde att lägga sin röst på S i söndags för att protestera mot M:s, KD:s och L:s nya allians med SD.
Detta innebär att de synnerligen klassmedvetna majoritetssvenska högutbildade höginkomsttagarna i Stockholms innerstad helt enkelt har begått ett slags klassförräderi i just detta val trots att den absoluta majoriteten av dem är miljonärer (och oftast många gånger om dessutom) – d v s de har gjort ett historiskt undantag i just detta val och valt att i många fall för första gången i livet proteströsta på ”såssarna” för att stoppa de vulgära och brutala SD:arna.
Det innebär vidare att de majoritetssvenska högutbildade höginkomsttagarna i Stockholms innerstad valde GAL-TAN-skalan i stället för den traditionella höger-vänster-skalan, som ju har dominerat svensk politik fram tills detta val och som har visat sig vara starkare och mer långlivad i Sverige än i något annat västland (d v s återigen fram tills 2022 års val) p g a att svenskarna i gemen historiskt har varit väldigt klassmedvetna och röstat utifrån sin klasstillhörighet mycket mer utpräglat än andra europeiska och västerländska s k folkslag har gjort vilka även GAL-TAN:iserades mycket tidigare än vad svenskarna gjorde.
Samtidigt ska det också sägas att även om SD har mycket stora svårigheter att ”erövra” Stockholms innerstad och ”charma” dess majoritetssvenska högutbildade höginkomsttagarinvånare så gjorde partiet mycket bra ifrån sig med Stockholmsmått mätt i vissa valkretsar och erhöll exempelvis runt 15% längs fashionabla Strandvägen på Östermalm liksom vid likaledes fashionabla Karlaplan och i det mer proletära ytterstads-Stockholm gick det ännu bättre: i delar av Hässelby i Västerort erhöll SD exempelvis runt 20% och samma siffra gäller i delar av Hökarängen i Söderort och även i Abrahamsberg och Blackeberg i Bromma uppnådde SD runt 15%.
Ytterligare en orsak till att SD inte lyckas slå igenom i Stockholms innerstad är att invånarna där numera är äldre, gamla eller t o m mycket gamla – d v s ålderskategorier där SD har svårt att bryta igenom överhuvudtaget. Hade innerstaden i stället dominerats av 18-39-åringar i stället för de 55-60-plussare som idag dominerar gatubilden i innerstaden så hade SD kunnat erhålla åtminstone 15-20% om inte mer än så.
Därtill är SD Stockholm ett sorgebarn utan dess like bland SD:s partiavdelningar med alla sina fraktionsstrider, massutrensningar och maffialedarliknande ordföranden och detta faktum har knappast heller gynnat SD:s chanser att slå igenom i landets huvudstad. SD har helt enkelt ännu inte hittat sin doktor Goebbels som kan ”erövra” huvudstaden åt partiet och SD:s nye ”starke man” Gabriel Kroon har uppenbarligen inte visat sig vara mogen denna uppgift och åtminstone inte i detta val trots sin uppväxt inne på Östermalm (och dessutom ett stenkast från Strandvägen).
Den allra viktigaste orsaken till att Stockholm numera är SD:s svagaste fäste i landet (och inte längre någon norrlandskommun eller någon rikemanskommun såsom Umeå, Skellefteå, Danderyd eller Vellinge vilket var fallet i tidigare val) är dock med all säkerhet att runt 50% av alla stockholmare numera har någon slags utländsk bakgrund och en majoritet av dem har utomeuropeisk bakgrund. Även om SD också gick framåt bland invånarna med någon form av utomeuropeisk bakgrund så är denna grupp, som idag utgör 20% av totalbefolkningen och runt 30% av alla stockholmare, fortsatt SD:s allra svagaste väljargrupp demografiskt sett.
Stockholm sällar sig därmed till raden av europeiska huvudstäder (och för den delen också USA:s huvudstad Washington D.C.) där högerpopulistiska och högerextrema partier endast lyckas uppnå som mest runt 10-15% såsom är fallet i Paris, Madrid, Amsterdam, Wien, Bryssel, Berlin, Köpenhamn, Oslo och Bern m fl huvudstäder och denna ”regel” i valstatistikens värld gäller även i det annars så mörkblåbruna f d kommunistiska Central- och Östeuropa – även invånarna i huvudstäder som Budapest, Ljubljana, Belgrad, Bratislava, Sofia, Bukarest och Warszawa röstar nämligen i huvudsak mot de högerpopulistiska och högerextrema partierna och valresultaten i nämnda huvudstäder ser nästan alltid rejält annorlunda ut än i landet i övrigt.
”Socialdemokraterna går kraftigt framåt och Moderaterna gör sitt sämsta riksdagsval i Stockholm på femtio år. Enligt statsvetare och politiker är förklaringen att stockholmare hellre röstar rött än att lägga en röst på en SD-koalition.
– Jag har träffat många på Östermalm som bytt sida och för första gången röstat på S på grund av SD, säger Per Rosencrantz, lokalt aktiv moderat.”
https://www.dn.se/sverige/statsvetare-stockholm-har-rostat-antirasistiskt
”Medan moderatledaren Ulf Kristersson förbereder sig för att överta Rosenbad har regeringskvarteren och delar av innerstaden blivit allt rödare efter valet. Socialdemokraterna går kraftigt framåt i riksdagsvalet i Stockholm och landar på 28,2 procent. I både Stockholms stadshus och regionen ser M ut att förlora makten.
Stockholmsmoderaterna gör sitt sämsta riksdagsval sedan 1973 med 19,1 procent. Vid de luggslitna valaffischerna utmed Strandvägen står den politiskt aktive moderaten Per Rosencrantz som sett partiet dala sedan födseln.
– Det här är ett skifte. Att S vinner i storstäderna medan moderaterna tappar. Det är en omvänd bild av hur det såg ut på 80-talet. Då hade M 30 procent i riksdagsvalet i Stockholms stad och nationellt bara 20 procent. Nu ser vi ut att bli mindre än nationellt, säger Per Rosencrantz, som även är opinionsanalytiker.
Även på blåaste Östermalm tar socialdemokraterna borgarröster. I distriktet vid Nybroplan får S drygt sju procent av rösterna, lika många som M tappar. Sverigedemokraterna når bara tio procent, en obetydlig ökning jämfört med förra valet.
– Jag har träffat många på Östermalm som bytt sida och för första gången röstat på S på grund av SD. Antipatierna mot SD är större i Stockholm än övriga landet. Då kan man till och med som borgerlig väljare tänka sig att byta sida, säger han.”
(…)
”Peter Esaiasson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, gör också en tydlig S-koppling till S-succén och M-tappet.
– Stockholmarna har gjort ett antirasistiskt val. Om man tycker att SD är ett rasistiskt parti, vilket väldigt många tycker, då får man välja vilken dimension som är viktigast, även om man är allmänborgerlig som stockholmare ofta är. Då väljer stockholmarna uppenbarligen den antirasistiska dimensionen framför vänster- höger-dimensionen.
SD:s kräftgång syns i alla storstäder och i Malmö backar partiet.
– SD har det allmänt svårare i storstadsområdena vilket hänger ihop med befolkningssammansättningen och många fler högutbildade. Den enskilt svagaste gruppen för SD är utlandsfödda från icke-europeiska länder, som många finns i storstäderna, säger han.”
Idag för 83 år sedan den 6 februari 1939 marscherade 450 studenter genom Stockholm för att protestera mot ”judeimporten”
Idag för 83 år sedan den 6 februari 1939 marscherade runt 450 studenter från huvudstadens olika högskolor (motsvarande uppemot en tredjedel av Stockholms dåtida högskolestudenter) genom innerstaden för att protestera mot ett då aktuellt förslag om att Sverige skulle ge tio tysk-judiska läkare asyl efter Novemberpogromen eller den s k Rikskristallnatten i november 1938.
Stockholmsstudenterna, som främst bestod av läkar-, tandläkar- och farmaceutstudenter men också av studenter från Stockholms högskola (d v s dagens Stockholms universitet), KTH och Handels, samlades på Östermalms torg och marscherade sedan via Karlavägen och Tegnérgatan till Norra bantorget och därefter till den s k Viktoriasalen som var belägen på Tunnelgatan 19.
Stockholmspressen rapporterade om en disciplinerad marsch med banderoller som bar budskap som ”Sverige åt svenskarna”, ”Protest mot judeimporten” och ”Stöd svenska studenter” och i spetsen gick tre studenter som bar varsin svensk flagga samt en mindre musikkår.
Den framlidne kommunisten John Takman berättade en gång för mig (d v s innan han gick bort) att flera av studenterna var kvällen till ära inte bara iförda sina studentmössor utan även paramilitär uniformering – däribland den nazistiske studentledaren Nils Brage Nordlander som sedermera blev Folkpartiets/Liberalernas ”starke man” inom landstings/regionpolitiken i Uppsala stad/län efter kriget och dessutom var tilltänkt minister i en av 1970-talets borgerliga regeringar.
Nordlander ska enligt Takman ha varit uppklädd ”till tusen”, som han uttryckte det, iförd både läderkoppel och höga stövlar. Takman själv hade under kvällen tillsammans med en handfull andra antifascistiska vänsterstudenter som studerade till läkare vid KI försökt att protestera mot marschen genom att bl a förgäves försöka övertala andra KI-studenter att inte ansluta sig till samlingen på Östermalms torg.
Det efterföljande mötet i Viktoriasalen anordnades av det nazistiska s k Lindholmspartiets studentorganisation som drev anti-flyktingkampanjen ”Mota Moses i grind” och enligt tidningarna var mötet så välbesökt att inte alla studenter fick en sittplats utan många fick stå och trängas i gångarna och längs väggarna.
Bland talarna hittades tandläkarstudenternas studentkårs ordförande Carl-Erik Mörse som varnade för att ”driva humaniteten för långt” och krävde att den svenska ungdomen inte skulle ”offras för utlänningars intressen”, Sveriges yngre läkares förenings ordförande Åke Berglund, Medicinska föreningens ordförande Gunnar Biörck samt farmaceutstudenternas studentkårs ordförande Gunnar P. Embring som protesterade mot en ”import” av judar ”under alla förhållanden” för att undvika att ”skapa ett judeproblem också hos oss”.
På mötet antogs en resolution som tillsändes socialministern och som krävde att ”åtgärder omedelbart vidtas för att hindra invandringen” samt att läkar-, tandläkar- och farmaceutyrkena ”för all framtid” skulle förbehållas svenskarna.
Den 22 februari anordnade sedan Medicinska föreningen ett uppföljande stormöte i frågan som resulterade i att hela 93% av dåtidens läkarstudenter vid KI röstade nej till förslaget att ge asyl åt de tio judiska läkarna och en svensk-judisk läkarstudent förvägrades rätten att ens få yttra sig på mötet då hon anklagades för att ”tala i egen sak”.
Den 17 februari respektive den 6 mars valde även studenterna i Uppsala respektive i Lund att ställa sig på stockholmsstudenternas sida och protestera mot att ge de tio judiska läkarna från Tyskland asyl och regeringen gick till slut på studenternas linje och drog tillbaka förslaget.
Merparten av deltagarna gjorde sedan lysande karriärer efter kriget: Biörck slutade exempelvis som både riksdagsledamot (för M), livmedikus (d v s som kungens läkare) och professor medan Embring gjorde en framgångsrik karriär på Pharmacia där han bl a uppfann på sin tid banbrytande hudläkemedel som än idag säljs på apoteken (såsom L300, HTH och Locoid).
På dagen 49 år senare den 6 februari 1988 bildas sedan SD och idag finns det återigen en högerradikal rörelse bland både Stockholms och landets högskolestudenter i form av SD:s studentorganisation Konservativa förbundet som har avdelningar vid både Stockholms universitet, KI, KTH och Handels liksom vid Södertörns högskola och Försvarshögskolan.
Vaccinationsgradklyftan är fortsatt stor och ökar t o m i Stockholms län
Även i Region Stockholm (d v s i Stor-Stockholm) är klyftorna fortsatt mycket stora vad gäller andelen vaccinerade i olika stadsdelar och kommuner (och klyftorna ökar just nu t o m) och nu när hösten och därefter vintern sakta men säkert börjar sätta in är risken tyvärr stor att de som av en mängd olika anledningar avstår från att vaccinera sig (läs: både invandrarna och andragenerationarna i miljonprogramsområdena, och tyvärr även de yngre invånarna i miljonprogramsområdena) kommer att stigmatiseras som osolidariska och oansvariga och som de som både fortsätter att sprida viruset, belastar vården och gör att samhället inte kan öppna upp igen (samtidigt som invandrarna och andragenerationarna i miljonprogramsområdena kommer att fortsätta att lida av viruset – d v s de kommer att fortsätta att insjukna och även att dö).
I den historiska innerstaden, i villa- och radhusområdena och i de majoritetssvenskdominerade kranskommunerna är idag 85-90% vaccinerade att jämföra med kring 50% i miljonprogramsområdena.
Skillnaderna är tyvärr särskilt stora bland unga vuxna, vilka är de som just nu fortsätter att driva smittspridningen:
andel unga vuxna 18-39 år som har påbörjat vaccinationen:
Vaxholm 85,7%
Täby 85,1%
Danderyd 84,1%
Lidingö 82,4%
Södermalm 81,7%
Bromma 81,1%
Kungsholmen: 80,4%
Hägersten-Älvsjö 80,5%
Spånga-Tensta 64,2%
Södertälje 63,2%
Botkyrka 62,9%
Skärholmen 60,4%
Rinkeby-Kista 55%
https://www.dn.se/sthlm/vaccinskillnaden-fortsatter-att-oka-i-stockholm
”Region Stockholm skalar ner vaccinationsarbetet mot covid-19 när allt fler nu fått sina sprutor. Samtidigt fortsätter glappet i vaccinationstäckningen att öka och flera utsatta områden halkar efter.”
Varierande vaccinationstäckning bland olika områden i Stockholms län har under hela vaccinationsprogrammet mot covid-19 varit en fråga som regionen brottats med. Trots riktade informationsinsatser och mobila drop-in mottagningar har skillnaderna blivit större.
De senaste siffrorna från regionen visar att flera områden, bland annat Vaxholm och Täby har vaccinerat omkring 75 procent av befolkningen med två sprutor. I Rinkeby-Kista är motsvarande siffra knappt 44 procent, inte heller Skärholmen har nått upp till 50 procent fullvaccinerade.”
(…)
”En möjlig lösning regionen tittar på är att skicka ut kallelser till de som ännu inte vaccinerats, en metod grannregionen Uppsala använt sig av med framgång. Det kan finnas vissa juridiska hinder som ställer till det, men regionen tittar på det.”
Ny avhandling visar att den svenska white flight-tröskeln ligger på 5-10%: När andelen invånare med utomvästerländsk bakgrund överstiger 10% i ett visst bostadsområde eskalerar sedan white flight-effekten
En ny avhandling i ämnet sociologi vid Linköpings universitet – Alex Giménez de La Pradas ”Local social exposure and inter-neighborhood mobility” – har undersökt den majoritetssvenska ”toleranströskeln” för när den s k white flight-effekten inträder, d v s kort och gott när infödda majoritetssvenskar väljer att flytta från ett bostadsområde (respektive sannolikt också väljer att undvika att flytta ett visst område – d v s den s k white avoidance-effekten).
Avhandlingen, som utgår från omfattande registerdata som fr a rör den svenska huvudstadsregionen (d v s alla invånare i Stockholms län/Stor-Stockholm) indikerar att när andelen invånare med någon form av utomvästerländsk bakgrund – de s k synliga minoritetsinvånarna (d v s personer som har ursprung i Latinamerika, Kariben, subsahariska Afrika, MENA-regionen eller Asien och även inklusive de s k ”andrageneration:arna”) – överstiger 5% så börjar en white flight-effekt att märkas som därefter stegras när de förstnämnda överstiger 10% och slutligen ”peak:ar” när andelen invånare med någon form av utomvästerländsk bakgrund uppgår till 15-20%. När desamma sedan utgör över 25% i ett visst bostadsområde verkar flertalet infödda majoritetssvenskar lämna området i fråga.
Avhandlingen visar också att det sker en succesivt ökande white flight-effekt fr o m 1990 och framåt och att den svenska bostadssegregationen eskalerar därefter och att denna segregation handlar om att landets invånare med utomvästerländsk bakgrund – de s k synliga minoritetsinvånarna – är kraftigt koncentrerade till miljonprogramsområdena (och även inklusive de s k ”andrageneration:arna”) medan de infödda majoritetssvenskarna och de s k osynliga minoritetsinvånarna (invånare med bakgrund i övriga Norden, Europa och Väst och även inklusive de s k ”andrageneration:arna”) numera bor någon annanstans (liksom tillsammans) än i miljonprogramsområdena.
Det är f ö tydligt att Stor-Stockholms invånare med någon form av utomvästerländsk bakgrund är koncentrerade till fyra större geografiska kluster: Järvaområdet, röda linjen från Bredäng till Norsborg, Hässelby-Vällingby och Hagsätra-Farsta-Skarpnäck.
Invånarna med utomeuropeisk bakgrund i Stor-Stockholms miljonprogramsområden har både insjuknat i och dött av viruset allra mest liksom IVA-vårdats allra mest proportionellt sett under pandemin
Region Stockholm kan nu visa att risken att både insjukna i viruset, att vårdas inom IVA och att dö i viruset har varit som allra störst proportionellt sett (OBS: inte i absoluta tal) bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund i Stor-Stockholms miljonprogramsområden sedan pandemin bröt ut 2020 och några av de värst drabbade ”Orten”-områdena i huvudstadsregionen är då bl a följande:
Geneta
Rinkeby
Fittja
Hovsjö
Skärholmen
Hallunda
Vårby
Tensta
Fisksätra
Husby
Bredäng
Alby
Rågsved
Skogås
Sätra
Fornhöjden
Akalla
Flemingsberg
Jordbro
Tyvärr har fler personer än någonsin tidigare också dödats eller sprängts till döds alternativt skadats av ballistiska kulor eller sprängmedel under pandemin och den absoluta majoriteten av dem som har drabbats av detta är i praktiken samma invånare som har drabbats allra värst av viruset.
Därtill har pandemin gjort att invånarna med utomeuropeisk bakgrund i Stor-Stockholms miljonprogramsområden har blivit fattigare än kanske någonsin tidigare – mer arbetslösa och fr a mer långtidsarbetslösa, mer bidragsberoende o s v – medan Stor-Stockholms majoritetsinvånare tvärtom har blivit rikare under pandemin.
Ond bråd död p g a viruset och ett stort kroppsligt lidande i övrigt p g a viruset och ond bråd död p g a kulor och bomber plus en extrem arbetslöshet och fattigdom har m a o drabbat invånarna med utomeuropeisk bakgrund i Stor-Stockholms miljonprogramsområden under pandemin.
”Risken att dö eller bli allvarligt sjuk i covid-19 beror på var du bor. Geneta, Rinkeby och Fittja har störst andel invånare som fått sjukhusvård för covid-19 visar ny regionrapport.”
https://www.dn.se/sthlm/sa-manga-har-sjukhusvardats-for-covid-19-i-stockholm-stadsdel-for-stadsdel
”Flest sjukhusvårdade har Geneta, Lina Hage och Hovsjö i Södertälje, Rinkeby och Skärholmen i Stockholm samt Fittja och Hallunda i Botkyrka kommun. Geneta och Rinkeby har över 200 per 10 000 invånare sjukhusvårdats jämfört med exempelvis i Hallstavik, Norra Vallentuna och Essingen på Kungsholmen, där färre än 30 per 10 000 behövt sjukhusvård för covid-19.”
(…)
”Enligt rapporten är risken att dö mer än fyra gånger så hög bland personer födda i Somalia, Syrien, Turkiet och mer än dubbelt så hög för personer födda i Irak, Grekland och Chile. Med hänsyn till gruppens storlek och unga ålder har personer födda i Somalia drabbats hårdast av pandemin.”
Mycket stora skillnader föreligger mellan majoritetssvenska barn och invandrarbarn vad gäller förekomst av karies
En ny studie baserad på registerdata över alla barn och unga som bor och lever (och är folkbokförda) i Stor-Stockholm och som är födda 2000-2003 (totalt närmare 85 000 individer) har nyligen (för)publicerats i den vetenskapliga tidskriften Acta Paediatrica.
Studien visar att mycket stora skillnader föreligger vad gäller förekomst av karies mellan de majoritetssvenska barnen i Stockholms län och minoritetsbarnen, varav de allra flesta är födda och uppväxta i Sverige med en eller två invandrade föräldrar.
Även om vårdnadshavarnas och hushållens klassbakgrund slår igenom för både majoritets- och minoritetsbarnen så är klyftorna vad gäller tandhälsa tyvärr närmast gigantiska:
För minoritetsbarn vars föräldrar härrör från medelinkomstländer (t ex Iran, Kina, Colombia o s v) handlar det om en överrisk på 322% vad gäller att utveckla karies jämfört med majoritetssvenskarnas barn, för minoritetsbarn vars föräldrar härrör från låginkomstländer (t ex Somalia, Indien, Filippinerna o s v) handlar det om en överrisk på 180% och för minoritetsbarn vars föräldrar härrör från höginkomstländer (t ex Turkiet, Chile, Sydkorea o s v) handlar det om en överrisk på 77%.
Alltför många ”Ortenbarn”, d v s s k ”andrageneration:are” i miljonprogramsområdena (d v s i de s k förorterna), lider helt enkelt av karies i huvudstadsregionen och forskarna som ligger bakom studien spekulerar bl a i följande samverkande orsaker:
”Prolonged breastfeeding, a known risk factor for dental caries, is significantly more common in immigrant mothers compared with mothers born in Sweden and may be one explanation of our results for the 3-year-olds. Another explanation is that changing living conditions, adoption of new lifestyles, and the ability to buy more soft drinks, candy, and sticky products resulted in poorer dental health from 3 to 7 years of age.
In fact, one study found that children of immigrant mothers who had lived more than 5 years in Norway had worse dental health than newly arrived immigrant families. Another factor of importance is toothbrushing habits which differ in different parts of the world and foreign-born parents are reported to stop helping their children to clean their teeth at a younger age compared with parents of Western orgin”.
Fortsatt mycket stora klyftor i Stor-Stockholm enligt en ny folkhälsorapport och särskilt gäller det mellan utomeuropéerna och majoritetsinvånarna
DN:s Kajsa Sjödin skriver idag om Region Stockholms stora folkhälsorapport, som undersöker hälsan hos invånarna i huvudstadsregionen/Stockholms län, och bl a visar denna rapport att invånarna med utländsk bakgrund i miljonprogramsområdena lider mest av psykisk ohälsa.
Samtidigt är det majoritetsinvånarna i de välbärgade stadsdelarna (läs: den historiska innerstaden/stenstaden + villa/radhusområdena) som får mest hjälp inom vården vad gäller psykisk ohälsa och som uppvisar den högsta andelen psykiatriska diagnoser.
Minoritetsinvånarna i Stor-Stockholms miljonprogramsområden ”konsumerar” helt enkelt mindre vård än majoritetsinvånarna i de välbärgade områdena och de har mindre ofta diagnoser än de sistnämnda samtidigt som de mår sämst. En förklaring kan vara att i de allra flesta utomeuropeiska länder och kulturer är psykisk ohälsa och diagnoser rörande psykisk ohälsa tabu och oerhört stigmatiserande och en annan förklaring kan handla om ojämlikhet och diskriminering inom vården.
Rapporten visar vidare att den femtedel av invånarna i huvudstadsregionen som har det allra sämst, varav de allra flesta har utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund, fortsätter att halka efter och de fattigaste storstockholmarnas medianinkomst har tyvärr inte ökat alls. Bland de 20 procenten med lägst inkomst har medianinkomsten i reala termer minskat från 94 000 till 93 000 mellan år 2002-17 medan inkomsten har ökat okej eller rejält bland alla andra grupper sedan 00-talet. Risken att dö i förtid är hela 5,7 gånger högre bland denna femtedel än bland den femtedel av storstockholmarna som uppvisar en hög inkomst.
Tyvärr visar rapporten dessutom att hela 20% av alla 20-25-åringar i Stockholms län numera saknar en gymnasieexamen och de allra flesta av dem har utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund och har växt upp i och bor och lever i miljonprogramsområdena. Det är tyvärr denna mycket stora grupp av unga vuxna, som har misslyckats redan i grundskolan, som i huvudsak stod bakom det blodigaste året i svensk historia under fredstid under ”pandemiåret” 2020 när fler människor än någonsin tidigare sedan det sista kriget mot Norge avslutades 1814 sköts till döds eller skottskadades.
Andra stora skillnader som kan utläsas i rapporten är att invånarna med utomeuropeisk bakgrund rör sig fysiskt-kroppsligt allra minst (34%) att jämföra med Stor-Stockholms majoritetssvenskar (62%) och många av utomeuropéerna sitter stilla mer än 10 timmar per dygn. 50% av invånarna med utomeuropeisk bakgrund lider också av fetma att jämföra med 40% av majoritetsinvånarna.
https://www.dn.se/sthlm/farre-far-hjalp-for-psykisk-ohalsa-i-omraden-dar-behovet-ar-som-storst
”Det är fler personer i områden med lägre välfärd som upplever att de lider av psykisk ohälsa än i områden med högre välfärd. Trots det är det färre personer i utsatta områden som får hjälp för psykiska problem.”
(…)
”Att det finns en ojämlikhet i vårdkonsumtionen är enligt rapporten inte nytt, men för första gången görs en jämförelse mellan upplevd psykisk ohälsa, och hur många som har fått en diagnos.
– Vi har sett skillnader mellan olika områden men vi har aldrig kunnat jämföra det med ett mått på psykisk ohälsa i området, säger Christina Dalman, enhetschef för CES.”
(…)
”Trots det spelade inte de faktorerna in när det gäller hur många som fick en diagnos gällande psykisk ohälsa, det var inga större skillnader mellan olika bostadsområden. Bland ungdomar var det istället fler från mer välbärgade områden som fick en diagnos under 2018. Rapporten kartlägger inte hur många som söker vård för psykisk ohälsa, men resultatet kan enligt Christina Dalman vara en indikator.
– Jag tror att det handlar om att man i vissa grupper inte söker hjälp, säger hon.”
Svenskarna fortsätter att vara överväldigande för mångfald samtidigt som de gör något annat i handling
En ny enkätundersökning bland stockholmarna visar att en överväldigande majoritet av dem är för mångfald och mot segregation men samtidigt är det inte en stadsdels mångfald och att motverka segregation som avgör när stockholmarna väljer var de själva ska bo ”när allt kommer till kritan” utan tryggheten i ett visst område:
92% håller helt eller delvis med om att de fattiga miljonprogramsområdena behöver bli mer uppblandade men 95% anser samtidigt att tryggheten i området är allra viktigast när de själva väljer bostadsområde.
Män, höginkomsttagare, äldre och utrikes födda är samtidigt mer negativa till mångfald än kvinnor, medelinkomsttagare, yngre och inrikes födda.
Denna paradox är något som även tidigare undersökningar har indikerat: För några år sedan visade World Values Survey att svenskarna är världens mest antirasistiska s k folkslag utifrån att vara för att ha en granne med en annan raslig, etnisk eller religiös bakgrund än de själva – hela 98,5% av svenskarna svarade att de var helt eller delvis för att ha det. Samtidigt verkar det s k svenska folket uppvisa en lägre s k toleranströskel för att få och ha en alltför hög procent av utomeuropéer som grannar än andra – den svenska white flight-tröskeln verkar helt enkelt vara lägre än motsvarande trösklar i andra västländer och ligger på kring 6-7%.
”En majoritet av Mitt i:s läsare vill ha mer socialt blandade bostadsområden och oroas över segregationen. Men när de väljer bostad kommer tryggheten på första plats – social blandning kommer sist.”
”Två saker är Mitt i:s läsare till stor del eniga om, när #EttSthlm ställer frågan via undersökningsföretaget RAM (Research Analysis Media) med 449 svarande från hela Stockholmsområdet. För det första: ”tryggt att gå ut på kvällarna” är den allra viktigaste faktorn när man ska välja en ny bostad. 95 procent anger detta som ”mycket viktigt”, högst av alla de föreslagna alternativen. Även tryggheten i angränsade stadsdelar är avgörande – 94 procent i vår undersökning ser detta som mycket viktigt.
– Det kan vara folk som bor i ett fint villaområde men där det finns stökiga områden i närheten och som därför väljer att flytta, framhöll en mäklare i Täby i förra veckans tidning.
Det andra, som förenar nio av tio, är en oro för bostadssegregationen och en mer eller mindre stark åsikt att situationen behöver förändras. 92 procent håller med, helt eller delvis, om att ”samhället bör hitta lösningar för att utsatta områden ska bli mer socialt blandade”. I snitt 85 procent tycker att man också bör göra samma sak med välbärgade områden.
Men även om en majoritet vill ha mer social blandning är detta något som kommer längst ner när Stockholmarna rangordnar vad som är viktigt för var de vill bo.
– Notera att de flesta vill att det är ”samhället” som skall åstadkomma blandning, något många tycker vore bra men kanske inte är beredda att genomföra på egen hand genom att själva flytta, kommenterar Marie Demker, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
Hon har tidigare genomfört liknande undersökningar vid det så kallade SOM-institutet och tycker att Mitti:s resultat är väntade:
– Trygghetsfrågorna ligger högt på den politiska agendan där de ofta kopplas till integration, säger hon.
När det gäller kopplingen mellan trygghet och mångfald är läsarna kluvna. Å ena sidan håller 85 procent med, helt eller delvis, om att ”en stor blandning av inkomstlägen, kulturer och livsstilar i ett bostadsområde är något positivt”. Samtidigt lutar 73 procent åt att en sådan blandning kan skapa otrygghet. Och 71 procent håller med, helt eller delvis, om att ”inflyttning av folk från vissa länder, kulturer och religioner skulle påverka mitt område negativt”.
Den negativa synen på sådan inflyttning är vanligast hos personer med annat modersmål än svenska. I gruppen utrikesfödda är det också betydligt fler som anser att ”en utveckling mot avgränsade ’gated communities’ kan bli nödvändig”, än i gruppen svenskfödda.
Å andra sidan är nästan alla, 95 procent, mer eller mindre överens om att ”det viktiga är inte varifrån folk kommer, utan att människor beter sig bra mot andra och tar ansvar för området.”
– Det är en sak att vilja ha trygghet, en helt annan att ange invandring som orsaken till otrygghet. Den kopplingen görs av en minoritet, säger Marie Demker.
Skillnaderna är överlag små mellan olika samhällsgruppers svar i undersökningen.
I alla grupper finns en stor majoritet som är positiva till ökad social uppblandning. Alla inkomstgrupper bekymrar sig ungefär lika mycket för bostadssegregationen, utom de med hushållsinkomst över 70 000 kr/månad. Där är det tre gånger så många som inte oroar sig för segregationen, jämfört med hushållen med medelinkomst.
I det översta inkomstskiktet är motståndet också störst mot att blanda upp välbärgade områden: 27 procent säger nej till det, jämfört med 13 procent i snitt för alla övriga. Men också här instämmer de flesta, mer eller mindre, att ökad blandning vore bra.
Fler skillnader: De som bor i hyresrätt oroar sig för segregationen mycket mer än de som bor i bostadsrätt, radhus eller villa. De som äger sin bostad oroar sig mer för inflyttning av folk med annan inkomst, kutur och livsstil än de som bor i hyresrätt. Kvinnor och personer under 50 är generellt mer positiva till mångfald och uppblandning än män och äldre.”
SD-anknutna Jeanette Höglund blev utsedd till årets stockholmare 2020
SD-anknutna Jeanette Höglund blev överlägset vald till årets stockholmare 2020 med 68% av de avgivna rösterna eller 55 000 av 81 000 röster bakom sig vilket är symboliskt mot bakgrund av att SD växte rejält i Stockholms stad och i Stor-Stockholm just under ”pandemiåret” 2020:
https://svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/publiken-har-rostat-har-ar-arets-stockholmare-2020
SD ligger idag på över 23% i Stockholms län samt på över 13% i Stockholms kommun i de senaste opinionsundersökningarna vilket i sin tur innebär att SD numera är lika stora i Sydsverige som i huvudstadsregionen vilket återigen i sin tur hade inneburit rejält många nya SD-riksdagsmandat om det hade varit val idag mot bakgrund av att det handlar om Sveriges folkrikaste region.
I april 2019 genomförde Höglunds organisation Vid Din Sida en demonstration i Stockholm som samlade uppåt 4000 deltagare och på det efterföljande mötet på Mynttorget utanför riksdagen talade bl a Jimmie Åkesson som tidigare innan demonstrationen hade bjudit in Höglund till ett seminarium i riksdagen. Alternativmedier som Nyheter idag och Samhällsnytt stod för rapporteringen och ljudanläggningen stod Johan Widén och nätverket kring högerextrema Folkets demonstration för medan högerradikala Swebbtv stod för filmandet och dokumentationen. Därefter lyckades organisationen Vid Din Sida samla in hela 85 000 namnunderskrifter, som är en av de större namninsamlingskampanjerna i svensk historia.
Tobias Hübinette 