Kategori: Stockholm

Invånarna med utomeuropeisk bakgrund i Stor-Stockholms miljonprogramsområden har både insjuknat i och dött av viruset allra mest liksom IVA-vårdats allra mest proportionellt sett under pandemin

Region Stockholm kan nu visa att risken att både insjukna i viruset, att vårdas inom IVA och att dö i viruset har varit som allra störst proportionellt sett (OBS: inte i absoluta tal) bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund i Stor-Stockholms miljonprogramsområden sedan pandemin bröt ut 2020 och några av de värst drabbade ”Orten”-områdena i huvudstadsregionen är då bl a följande:

Geneta

Rinkeby

Fittja

Hovsjö

Skärholmen

Hallunda

Vårby

Tensta

Fisksätra

Husby

Bredäng

Alby

Rågsved

Skogås

Sätra

Fornhöjden

Akalla

Flemingsberg

Jordbro

Tyvärr har fler personer än någonsin tidigare också dödats eller sprängts till döds alternativt skadats av ballistiska kulor eller sprängmedel under pandemin och den absoluta majoriteten av dem som har drabbats av detta är i praktiken samma invånare som har drabbats allra värst av viruset.

Därtill har pandemin gjort att invånarna med utomeuropeisk bakgrund i Stor-Stockholms miljonprogramsområden har blivit fattigare än kanske någonsin tidigare – mer arbetslösa och fr a mer långtidsarbetslösa, mer bidragsberoende o s v – medan Stor-Stockholms majoritetsinvånare tvärtom har blivit rikare under pandemin.

Ond bråd död p g a viruset och ett stort kroppsligt lidande i övrigt p g a viruset och ond bråd död p g a kulor och bomber plus en extrem arbetslöshet och fattigdom har m a o drabbat invånarna med utomeuropeisk bakgrund i Stor-Stockholms miljonprogramsområden under pandemin.

”Risken att dö eller bli allvarligt sjuk i covid-19 beror på var du bor. Geneta, Rinkeby och Fittja har störst andel invånare som fått sjukhusvård för covid-19 visar ny regionrapport.”

https://www.dn.se/sthlm/sa-manga-har-sjukhusvardats-for-covid-19-i-stockholm-stadsdel-for-stadsdel

”Flest sjukhusvårdade har Geneta, Lina Hage och Hovsjö i Södertälje, Rinkeby och Skärholmen i Stockholm samt Fittja och Hallunda i Botkyrka kommun. Geneta och Rinkeby har över 200 per 10 000 invånare sjukhusvårdats jämfört med exempelvis i Hallstavik, Norra Vallentuna och Essingen på Kungsholmen, där färre än 30 per 10 000 behövt sjukhusvård för covid-19.”

(…)

”Enligt rapporten är risken att dö mer än fyra gånger så hög bland personer födda i Somalia, Syrien, Turkiet och mer än dubbelt så hög för personer födda i Irak, Grekland och Chile. Med hänsyn till gruppens storlek och unga ålder har personer födda i Somalia drabbats hårdast av pandemin.”

Mycket stora skillnader föreligger mellan majoritetssvenska barn och invandrarbarn vad gäller förekomst av karies

En ny studie baserad på registerdata över alla barn och unga som bor och lever (och är folkbokförda) i Stor-Stockholm och som är födda 2000-2003 (totalt närmare 85 000 individer) har nyligen (för)publicerats i den vetenskapliga tidskriften Acta Paediatrica.


Studien visar att mycket stora skillnader föreligger vad gäller förekomst av karies mellan de majoritetssvenska barnen i Stockholms län och minoritetsbarnen, varav de allra flesta är födda och uppväxta i Sverige med en eller två invandrade föräldrar.


Även om vårdnadshavarnas och hushållens klassbakgrund slår igenom för både majoritets- och minoritetsbarnen så är klyftorna vad gäller tandhälsa tyvärr närmast gigantiska:


För minoritetsbarn vars föräldrar härrör från medelinkomstländer (t ex Iran, Kina, Colombia o s v) handlar det om en överrisk på 322% vad gäller att utveckla karies jämfört med majoritetssvenskarnas barn, för minoritetsbarn vars föräldrar härrör från låginkomstländer (t ex Somalia, Indien, Filippinerna o s v) handlar det om en överrisk på 180% och för minoritetsbarn vars föräldrar härrör från höginkomstländer (t ex Turkiet, Chile, Sydkorea o s v) handlar det om en överrisk på 77%.


Alltför många ”Ortenbarn”, d v s s k ”andrageneration:are” i miljonprogramsområdena (d v s i de s k förorterna), lider helt enkelt av karies i huvudstadsregionen och forskarna som ligger bakom studien spekulerar bl a i följande samverkande orsaker:


”Prolonged breastfeeding, a known risk factor for dental caries, is significantly more common in immigrant mothers compared with mothers born in Sweden and may be one explanation of our results for the 3-year-olds. Another explanation is that changing living conditions, adoption of new lifestyles, and the ability to buy more soft drinks, candy, and sticky products resulted in poorer dental health from 3 to 7 years of age.


In fact, one study found that children of immigrant mothers who had lived more than 5 years in Norway had worse dental health than newly arrived immigrant families. Another factor of importance is toothbrushing habits which differ in different parts of the world and foreign-born parents are reported to stop helping their children to clean their teeth at a younger age compared with parents of Western orgin”.

Fortsatt mycket stora klyftor i Stor-Stockholm enligt en ny folkhälsorapport och särskilt gäller det mellan utomeuropéerna och majoritetsinvånarna

DN:s Kajsa Sjödin skriver idag om Region Stockholms stora folkhälsorapport, som undersöker hälsan hos invånarna i huvudstadsregionen/Stockholms län, och bl a visar denna rapport att invånarna med utländsk bakgrund i miljonprogramsområdena lider mest av psykisk ohälsa.

Samtidigt är det majoritetsinvånarna i de välbärgade stadsdelarna (läs: den historiska innerstaden/stenstaden + villa/radhusområdena) som får mest hjälp inom vården vad gäller psykisk ohälsa och som uppvisar den högsta andelen psykiatriska diagnoser.

Minoritetsinvånarna i Stor-Stockholms miljonprogramsområden ”konsumerar” helt enkelt mindre vård än majoritetsinvånarna i de välbärgade områdena och de har mindre ofta diagnoser än de sistnämnda samtidigt som de mår sämst. En förklaring kan vara att i de allra flesta utomeuropeiska länder och kulturer är psykisk ohälsa och diagnoser rörande psykisk ohälsa tabu och oerhört stigmatiserande och en annan förklaring kan handla om ojämlikhet och diskriminering inom vården.

Rapporten visar vidare att den femtedel av invånarna i huvudstadsregionen som har det allra sämst, varav de allra flesta har utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund, fortsätter att halka efter och de fattigaste storstockholmarnas medianinkomst har tyvärr inte ökat alls. Bland de 20 procenten med lägst inkomst har medianinkomsten i reala termer minskat från 94 000 till 93 000 mellan år 2002-17 medan inkomsten har ökat okej eller rejält bland alla andra grupper sedan 00-talet. Risken att dö i förtid är hela 5,7 gånger högre bland denna femtedel än bland den femtedel av storstockholmarna som uppvisar en hög inkomst.

Tyvärr visar rapporten dessutom att hela 20% av alla 20-25-åringar i Stockholms län numera saknar en gymnasieexamen och de allra flesta av dem har utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund och har växt upp i och bor och lever i miljonprogramsområdena. Det är tyvärr denna mycket stora grupp av unga vuxna, som har misslyckats redan i grundskolan, som i huvudsak stod bakom det blodigaste året i svensk historia under fredstid under ”pandemiåret” 2020 när fler människor än någonsin tidigare sedan det sista kriget mot Norge avslutades 1814 sköts till döds eller skottskadades.

Andra stora skillnader som kan utläsas i rapporten är att invånarna med utomeuropeisk bakgrund rör sig fysiskt-kroppsligt allra minst (34%) att jämföra med Stor-Stockholms majoritetssvenskar (62%) och många av utomeuropéerna sitter stilla mer än 10 timmar per dygn. 50% av invånarna med utomeuropeisk bakgrund lider också av fetma att jämföra med 40% av majoritetsinvånarna.

https://www.dn.se/sthlm/farre-far-hjalp-for-psykisk-ohalsa-i-omraden-dar-behovet-ar-som-storst

”Det är fler personer i områden med lägre välfärd som upplever att de lider av psykisk ohälsa än i områden med högre välfärd. Trots det är det färre personer i utsatta områden som får hjälp för psykiska problem.”

(…)

”Att det finns en ojämlikhet i vårdkonsumtionen är enligt rapporten inte nytt, men för första gången görs en jämförelse mellan upplevd psykisk ohälsa, och hur många som har fått en diagnos.

– Vi har sett skillnader mellan olika områden men vi har aldrig kunnat jämföra det med ett mått på psykisk ohälsa i området, säger Christina Dalman, enhetschef för CES.”

(…)

”Trots det spelade inte de faktorerna in när det gäller hur många som fick en diagnos gällande psykisk ohälsa, det var inga större skillnader mellan olika bostadsområden. Bland ungdomar var det istället fler från mer välbärgade områden som fick en diagnos under 2018. Rapporten kartlägger inte hur många som söker vård för psykisk ohälsa, men resultatet kan enligt Christina Dalman vara en indikator.

– Jag tror att det handlar om att man i vissa grupper inte söker hjälp, säger hon.”

Svenskarna fortsätter att vara överväldigande för mångfald samtidigt som de gör något annat i handling

En ny enkätundersökning bland stockholmarna visar att en överväldigande majoritet av dem är för mångfald och mot segregation men samtidigt är det inte en stadsdels mångfald och att motverka segregation som avgör när stockholmarna väljer var de själva ska bo ”när allt kommer till kritan” utan tryggheten i ett visst område:

92% håller helt eller delvis med om att de fattiga miljonprogramsområdena behöver bli mer uppblandade men 95% anser samtidigt att tryggheten i området är allra viktigast när de själva väljer bostadsområde.

Män, höginkomsttagare, äldre och utrikes födda är samtidigt mer negativa till mångfald än kvinnor, medelinkomsttagare, yngre och inrikes födda.

Denna paradox är något som även tidigare undersökningar har indikerat: För några år sedan visade World Values Survey att svenskarna är världens mest antirasistiska s k folkslag utifrån att vara för att ha en granne med en annan raslig, etnisk eller religiös bakgrund än de själva – hela 98,5% av svenskarna svarade att de var helt eller delvis för att ha det. Samtidigt verkar det s k svenska folket uppvisa en lägre s k toleranströskel för att få och ha en alltför hög procent av utomeuropéer som grannar än andra – den svenska white flight-tröskeln verkar helt enkelt vara lägre än motsvarande trösklar i andra västländer och ligger på kring 6-7%.

”En majoritet av Mitt i:s läsare vill ha mer socialt blandade bostadsområden och oroas över segregationen. Men när de väljer bostad kommer tryggheten på första plats – social blandning kommer sist.”

https://www.mitti.se/ettsthlm/mitt-is-lasare-kluvna-till-blandade-bostadsomraden/repucy!SdUly@5htJsdAiSygPbQ5Q/?fbclid=IwAR2I24LCcKLund9DMxMhumL0VTOjkdmf3p6sdZjDvcz5KeGqpaY-bo-qv-8

”Två saker är Mitt i:s läsare till stor del eniga om, när #EttSthlm ställer frågan via undersökningsföretaget RAM (Research Analysis Media) med 449 svarande från hela Stockholmsområdet. För det första: ”tryggt att gå ut på kvällarna” är den allra viktigaste faktorn när man ska välja en ny bostad. 95 procent anger detta som ”mycket viktigt”, högst av alla de föreslagna alternativen. Även tryggheten i angränsade stadsdelar är avgörande – 94 procent i vår undersökning ser detta som mycket viktigt.

– Det kan vara folk som bor i ett fint villaområde men där det finns stökiga områden i närheten och som därför väljer att flytta, framhöll en mäklare i Täby i förra veckans tidning.

Det andra, som förenar nio av tio, är en oro för bostadssegregationen och en mer eller mindre stark åsikt att situationen behöver förändras. 92 procent håller med, helt eller delvis, om att ”samhället bör hitta lösningar för att utsatta områden ska bli mer socialt blandade”. I snitt 85 procent tycker att man också bör göra samma sak med välbärgade områden.

Men även om en majoritet vill ha mer social blandning är detta något som kommer längst ner när Stockholmarna rangordnar vad som är viktigt för var de vill bo.

– Notera att de flesta vill att det är ”samhället” som skall åstadkomma blandning, något många tycker vore bra men kanske inte är beredda att genomföra på egen hand genom att själva flytta, kommenterar Marie Demker, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

Hon har tidigare genomfört liknande undersökningar vid det så kallade SOM-institutet och tycker att Mitti:s resultat är väntade:

– Trygghetsfrågorna ligger högt på den politiska agendan där de ofta kopplas till integration, säger hon.

När det gäller kopplingen mellan trygghet och mångfald är läsarna kluvna. Å ena sidan håller 85 procent med, helt eller delvis, om att ”en stor blandning av inkomstlägen, kulturer och livsstilar i ett bostadsområde är något positivt”. Samtidigt lutar 73 procent åt att en sådan blandning kan skapa otrygghet. Och 71 procent håller med, helt eller delvis, om att ”inflyttning av folk från vissa länder, kulturer och religioner skulle påverka mitt område negativt”.

Den negativa synen på sådan inflyttning är vanligast hos personer med annat modersmål än svenska. I gruppen utrikesfödda är det också betydligt fler som anser att ”en utveckling mot avgränsade ’gated communities’ kan bli nödvändig”, än i gruppen svenskfödda.

Å andra sidan är nästan alla, 95 procent, mer eller mindre överens om att ”det viktiga är inte varifrån folk kommer, utan att människor beter sig bra mot andra och tar ansvar för området.”

– Det är en sak att vilja ha trygghet, en helt annan att ange invandring som orsaken till otrygghet. Den kopplingen görs av en minoritet, säger Marie Demker.

Skillnaderna är överlag små mellan olika samhällsgruppers svar i undersökningen.

I alla grupper finns en stor majoritet som är positiva till ökad social uppblandning. Alla inkomstgrupper bekymrar sig ungefär lika mycket för bostadssegregationen, utom de med hushållsinkomst över 70 000 kr/månad. Där är det tre gånger så många som inte oroar sig för segregationen, jämfört med hushållen med medelinkomst.

I det översta inkomstskiktet är motståndet också störst mot att blanda upp välbärgade områden: 27 procent säger nej till det, jämfört med 13 procent i snitt för alla övriga. Men också här instämmer de flesta, mer eller mindre, att ökad blandning vore bra.

Fler skillnader: De som bor i hyresrätt oroar sig för segregationen mycket mer än de som bor i bostadsrätt, radhus eller villa. De som äger sin bostad oroar sig mer för inflyttning av folk med annan inkomst, kutur och livsstil än de som bor i hyresrätt. Kvinnor och personer under 50 är generellt mer positiva till mångfald och uppblandning än män och äldre.”

SD-anknutna Jeanette Höglund blev utsedd till årets stockholmare 2020

SD-anknutna Jeanette Höglund blev överlägset vald till årets stockholmare 2020 med 68% av de avgivna rösterna eller 55 000 av 81 000 röster bakom sig vilket är symboliskt mot bakgrund av att SD växte rejält i Stockholms stad och i Stor-Stockholm just under ”pandemiåret” 2020:

https://svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/publiken-har-rostat-har-ar-arets-stockholmare-2020

SD ligger idag på över 23% i Stockholms län samt på över 13% i Stockholms kommun i de senaste opinionsundersökningarna vilket i sin tur innebär att SD numera är lika stora i Sydsverige som i huvudstadsregionen vilket återigen i sin tur hade inneburit rejält många nya SD-riksdagsmandat om det hade varit val idag mot bakgrund av att det handlar om Sveriges folkrikaste region.

I april 2019 genomförde Höglunds organisation Vid Din Sida en demonstration i Stockholm som samlade uppåt 4000 deltagare och på det efterföljande mötet på Mynttorget utanför riksdagen talade bl a Jimmie Åkesson som tidigare innan demonstrationen hade bjudit in Höglund till ett seminarium i riksdagen. Alternativmedier som Nyheter idag och Samhällsnytt stod för rapporteringen och ljudanläggningen stod Johan Widén och nätverket kring högerextrema Folkets demonstration för medan högerradikala Swebbtv stod för filmandet och dokumentationen. Därefter lyckades organisationen Vid Din Sida samla in hela 85 000 namnunderskrifter, som är en av de större namninsamlingskampanjerna i svensk historia.

SD har ökat rejält i Stor-Stockholm under pandemin och är fortsatt störst respektive näst störst bland LO-medlemmar och unga män

SvD konstaterar idag att viruset blev SAP:s ”räddning” – i början av året var SD och SAP jämnstarka och kämpade om guldplatsen i opinionsundersökningarna men sedan pandemin har både SAP och M gått om SD (på ett liknande sätt blev viruset amerikanska Demokraternas ”räddning” i det amerikanska valet). Samtidigt har SD växt rejält i huvudstadsregionen och i Stor-Göteborg under pandemin. För bara något år sedan var SD nästan dubbelt så stora i landet i övrigt jämfört med i Stor-Stockholm och Stor-Göteborg men idag är då så inte fallet.

I dagarna har slutligen två special-Sifo-undersökningar publicerats som visar att SD tillsammans med M är fortsatt störst bland landets unga män liksom att SD är störst bland landets LO-medlemmar (d v s inte bland arbetare generellt utan bland fackanslutna arbetare) medan SD omvänt fortfarande är ett ”miniparti” bland SACO-medlemmarna (d v s inte bland akademiker generellt utan bland fackanslutna akademiker) och de unga kvinnorna.

SD är idag ungefär lika stora i Stor-Stockholm som i Sydsverige och SD dominerar numera den vita övre arbetarklassen medan SAP numera domineras av den icke-vita lägre arbetarklassen

SD är idag ungefär lika stora i Stor-Stockholm som i Sydsverige och SD dominerar nu den övre majoritetsinvånardominerade arbetarklassen medan SAP numera domineras av den minoritetsinvånardominerade arbetarklassen precis som situationen ser ut i USA vad gäller Republikanernas och Demokraternas respektive väljarbaser bland de amerikanska arbetarna:
I årets sista stora opinionsundersökning (Sifo) fortsätter SD tyvärr att befästa sin position i huvudstadsregionen (liksom i Västsverige):


SD är nu t om ungefär lika stora i Stor-Stockholm minus Stockholms stad (d v s Sveriges största kommun) som i Sydsverige och därmed fortsätter huvudstaden att vara den enda större ”valkrets” där SD endast kan uppvisa ett ensiffrigt procenttal (ca 8-9%) då SD numera också har lyckats ”erövra” hela Norrland.
Det är mycket anmärkningsvärt att SD har växt så kraftigt just i Stockholms län under innevarande pandemi och antagligen handlar det om de alltför många skotten och bomberna som har avlossats respektive sprängts just där och just under pandemin.


I övrigt konstaterar både Sifo liksom SCB tidigare i veckan att SD:s bas till överväldigande delen utgörs av arbetare och fr a specifikt facklärda, förvärvsarbetande arbetarmän med skapliga inkomster som är medlemmar i ett LO-förbund (läs: inrikes födda som inte bor i miljonprogramsområdena och som utgör den övre arbetarklassen) medan SAP numera har mest stöd bland specifikt ej facklärda som inte alltid förvärvsarbetar och som uppvisar låga inkomster och som inte alltid är fackanslutna – d v s utrikes födda och ”andrageneration:are” i miljonprogramsområdena som utgör den lägre arbetarklassen och som idag utgör SAP:s kärnväljare – d v s SAP domineras idag av minoritetsarbetare såsom exempelvis brittiska Arbetarpartiet och amerikanska Demokraterna och tyska SPD numera gör.

Är SD Stockholms ”starke man” Peter Wallmark den som ska lyckas med att ”erövra” Stockholm åt SD såsom doktor Goebbels en gång ”erövrade” Berlin åt NSDAP?

Är SD Stockholms nuvarande ”starke man” den maffialedaraktige och korrupte despoten Peter Wallmark rätt person att ”erövra” den svenska huvudstaden? För såsom Berlin var den svåraste ”nöten” att ”knäcka” för NSDAP och Hitler så är Stockholm definitivt det för SD och Åkesson att döma av att SD numera ligger på 12-17% i Göteborg och Malmö men fortfarande bara på ett ensiffrigt procenttal i just Stockholm (kring 9%).
Vad gäller Berlin så var det till slut doktor Goebbels som lyckades ”bräcka” den tyska huvudstaden med hjälp av en kombination av ren list, smart propaganda och hårdhänta metoder och kanske är Wallmark möjligen rätt person åtminstone vad gäller att driva en hårdhänt politik liksom att tillämpa hårda metoder mot oppositionella partikamrater för om SD Stockholm fick bestämma i rikets största kommun (där det tyvärr skjuts och bombas mer än någonsin just nu under pandemin) så är det då denna budget som gäller och som just får sägas vara tämligen hårdhänt:


Samtidigt som SD och dess alternativmedier ständigt gastar om kriminaliteten och våldet bland ungdomarna med utomeuropeisk bakgrund vill SD Stockholm spara in på hjälp till unga med försörjningsstöd och på avhopparverksamhet för kriminella (läs: unga, marginaliserade ”andrageneration:are” i ”Orten”) liksom på stöd till nyanlända och på modersmålsundervisningen vilket sammantaget fullständigt skulle slå undan benen på just de stockholmare som är allra mest marginaliserade och vilket knappast kommer att minska kriminaliteten och våldet.

89% av alla kvinnliga städare i Stockholms län är utrikes födda

Stockholms läns nya Arbetshälsorapport 2020 ger verkligen ”syn för sägen” vad gäller den prekära situationen för den svenska huvudstadsregionens invandrare:

andel utrikes födda i Stockholms län: 25%

andel utrikes födda städare, hemservicepersonal m fl i Stockholms län: 94%

andel utrikes födda manliga städare, hemservicepersonal m fl: 93%
andel utrikes födda manliga köks- och restaurangbiträden, snabbmatspersonal m fl: 85%
andel utrikes födda manliga bil-, motorcykel- och cykelförare (d v s personer som levererar, transporterar och budar): 74%

andel utrikes födda kvinnliga städare, hemservicepersonal m fl: 89%
andel utrikes födda kvinnliga undersköterskor: 68%
andel utrikes födda kvinnliga köks- och restaurangbiträden, snabbmatspersonal m fl: 55%

De utrikes födda arbetar dessutom mer övertid (25% av männen) och mer deltid (26% av kvinnorna) än andra (och de är sannolikt också i mindre utsträckning fast heltidsanställda) samt uppvisar en nedsatt fysisk arbetsförmåga (20% av kvinnorna) och en nedsatt psykisk arbetsförmåga (27% av kvinnorna) mer än andra och de har oftare inte tillgång till företagshälsovård (44% av männen) samt har ett spänt arbete (27% av kvinnorna), ett tungt arbete (43% av kvinnorna och 40% av männen) och lyfter tungt i arbetet (25% av männen) mer än andra och slutligen utsätts de också för luftföroreningar (31% av männen) på jobbet mer än andra.

Därtill är de mer arbetslösa, mer bidragsberoende, mer sjukskrivna, mer fattiga, mer brottsutsatta och mer marginaliserade på livets alla områden än andra.

Har SD nu definitivt fått sitt stora genombrott i Västsverige och Stor-Stockholm under pandemin?

SCB:s stora partisympatiundersökning som publicerades i veckan visar som vanligt att stödet för SD är mycket ojämnt fördelat i riket/väljarkåren och undersökningen bekräftar tyvärr två trender som även andra opinionsinstitut har indikerat under innevarande pandemi och ibland sitter djävulen/SD-stödet som bekant sitter i detaljerna:


SD verkar nu slutgiltigt ha fått sitt stora genombrott i både Västsverige och i huvudstadsregionen minus Stockholms stad som därmed är den enda kvarvarande stora ”valkretsen” i landet där SD ännu inte har uppnått ett tvåsiffrigt procenttal i opinionsundersökningarna (SD ligger då på runt 8-9% i just Stockholms stad i de senaste opinionsundersökningarna).


Frågan om varför SD har lyckats bryta igenom i Västsverige och i Stockholms län under just pandemin återstår dock att besvara. Och vad gäller SD:s chanser att växa i just Stockholm så hänger det nog mycket på SD Stockholms ”starke man” Peter Wallmark som styr huvudstadens stora SD-avdelning med despotisk och maffialiknande järnhand och som har låtit utesluta ett stort antal partimedlemmar och orsakat åtskilliga SD-skandaler, d v s frågan är om de högutbildade höginkomsttagarna i Stockholms stad är beredda att lägga sin röst på ett sådant parti som har en sådan företrädare.