”Skansen-Jonas” skryter återigen om hur han genomförde en illegal adoption

”Skansen-Jonas” må vara en av landets mest folkkära (och därtill mest kända) personer överhuvudtaget och hans sällsynta och ”exotiska” djur på det världsberömda Skansen-Akvariet har med all säkerhet skänkt stor glädje åt vid det här laget miljontals barn men någon moral har han överhuvudtaget inte vilket har framgått i DN:s färska avslöjanden om Jonas Wahlströms handel med utrotningshotade djur (som har gjort denne stenrik) och vilket också framgår i en intervju i gårdagens SvD.

Jonas Wahlström och hans fru Christina Ollén har som jag förstår det en bakgrund inom vänstern och var tidigare under Kalla kriget med i Förbundet Sverige-Sovjetunionen, som samlade de svenskar som sympatiserade med Sovjet-Ryssland, och sedan 1980-talet har Wahlström arbetat för Nordkoreas största och viktigaste djurpark Korea Central Zoo i Pyongyang och genomfört mängder av resor till landet.

Därtill samarbetar Wahlström sedan Kalla krigets dagar med Rysslands största djurpark Moskva Zoo vars chef Svetlana Akulova står nära Putin och fortfarande än idag trots den ryska invasionen av Ukraina (nästan alla svenskar som har något slags yrkesmässigt och affärsmässigt band med Putins Ryssland har brutit med landet efter att invasionen och kriget inleddes men Wahlström vägrar då att göra det).

På djurparken i Pyongyang finns det gott om sällsynta och ”exotiska” djur som bl a Ho Chi Minh, Mao, Castro, Putin och Mugabe har skänkt till Korea Central Zoo men faktum är att Wahlström är den just nu levande personen i världen som har försett djurparken med allra flest djur vilket bl a har resulterat i att han har utsetts till hedersdoktor i zoologi vid Nordkoreas toppuniversitet Kim Il Sung-universitetet.

Visserligen har Wahlström med all säkerhet skänkt stor glädje åt vid det här laget miljontals nordkoreanska barn men det går samtidigt att med rätta ifrågasätta Wahlströms nära band till regimen i Nordkorea som också har lett till att han har tilldelats medaljer och utmärkelser från det styrande Koreas arbetarparti och Korea Central Zoo har även byggt en exakt kopia av Skansen-Akvariet med benäget bistånd av Wahlström.

I gårdagens SvD-intervju berättar Wahlström än en gång frejdigt och hämningslöst och utan att på något sätt skämmas (då han som sagt saknar all form av moral) om hur han och hans fru adopterade sina två barn genom att smuggla in ett av dem till landet och det insmugglade barnet som idag heter Ana Wahlström är numera VD för Skansen-Akvariet efter att fadern har gått i pension:

https://www.svd.se/a/76mRK9/skansen-jonas-fick-vodka-av-rysk-spion-inga-statshemligheter

”Hur paret adopterade sina två barn utgör ett eget kapitel i biografin om familjen Wahlström. Det är en historia som väckt uppseende förut. Föräldrarna hade bara tillstånd att adoptera ett barn, men kommer till Sverige med två.

Men den innehåller också fler intressanta detaljer.

Allt började i staden Leticia vid Amazonflodens strand. Året är 1977. Jonas dåvarande flickvän hade drabbats av utomkvedshavandeskap och han vände sig till stadens starke man, amerikanen Mike Tsalickis – även känd som Jungle Mike.

Söker man på Mike Tsalickis namn hittar man i amerikanska nyhetsarkiv berättelsen om en av USA:s värsta kokainsmugglare. Leticias hamn är nämligen en viktig knytpunkt för droghandeln till USA och Europa. 

Jungle Mike visade sig ha kopplingar till Calikartellen som under 1980-talet sades kontrollera 90 procent av världens kokainmarknad och samarbetade med den sovjetiska säkerhetstjänsten KGB. 

1989 dömdes Jungle Mike till ett långt fängelsestraff, mot sitt nekande. Efter sin död 2018 (han blev 91) fördes han till den sista vilan iförd en t-shirt med en apfigur som rider på en krokodil och texten ”Tarpon Zoo”. 

– Jag hade faktiskt ingen aning om vem killen var, säger Jonas.

Jungle Mike var, förutom kokainsmugglare, också en av 1970-talets mest inflytelserika djurhandlare. Men Jonas vidhåller att han aldrig hört hans namn när han reste runt i Sydamerika på den här tiden. 

Men mötet i djungeln förändrade Jonas liv.

Jungle Mike ser till så att Skansen-Jonas och hans före detta flickvän kommer i kontakt med en läkare. Samma läkare kommer flera år senare att hjälpa paret Wahlström-Ollén att adoptera.

Men de går inte den konventionella vägen via en adoptionsbyrå. 

Det är för trassligt. I stället utnyttjar Jonas sitt stora kontaktnät. 

Jungle Mikes läkare arrangerar ett möte med Colombias dåvarande social- och hälso-vårdsminister. Jonas berättar hur han och hustrun Christina får besöka ministeriet i Bogota där ministern ringer ett antal kortfattade och mycket bestämda samtal till berörda myndighetspersoner. 

Sedan är saken klar. 

Paret får lov att adoptera en pojke som senare får namnet Tito.

På samma resa har Wahlström-Ollén besökt ett barnhem i Guatemala, ett annat centralamerikanskt land hårt drabbat av inre oroligheter. Det är där de träffar Ana, då tre år gammal. De bestämmer sig för att adoptera henne också men gör ingen ny ansökan – i stället skickar de in samma dokument som använts i Colombia. 

Nio månader senare är adoptionen godkänd av ländernas domstolar. I juni 1984 landar Jonas och Christina på Arlanda. Med sig har de en bur med dvärgsilkesapor – och två barn. När planet taxar in till gaten undrar Jonas hur det kommer att gå i tullen. Men i gränskontrollen visar tullpersonalen större intresse för aporna. 

De passerar utan problem.

”Det största jag smugglat är min dotter Ana, då knappt fyra år”, som Jonas Wahlström själv skriver i boken ”Det hände på Skansen”.

– Formellt sett är det ju sant, säger han skämtsamt.

Nu, nära fyrtio år senare suckar den vuxna Ana djupt och rullar med ögonen från sin plats vid sitt skrivbordet i hörnet på Skansenakvariets kontor.

– Jo, pappa gillar ju att tala i tidningsrubriker…

Hon är medveten om skandalerna runt adoptioner från Syd- och Centralamerika. Tusentals barn har kidnappats och stulits från sina föräldrar för att sen säljas vidare.”