Om att ha rest runt i större delen av Europa

I åtskilliga år har jag ”kuskat” runt i Europa (inklusive i den europeiska delen av Turkiet och för den delen även i åtskilliga f d europeiska kolonier i Asien) till fots, på cykel och/eller medelst tåg och buss (då jag ej har körkort) och besökt flertalet av länderna runtom på kontinenten (liksom f ö ä även samtliga nordiska länder inklusive Island, Åland och Färöarna men dock ej Grönland).

Det hela började med att jag systematiskt kartlade och ”gjorde” mitt hemlandskap Östergötland under uppväxten och tonåren, som är fullständigt översållat av slott, kyrkor, runstenar, ruiner, gravfält och fornminnen av alla de slag, och därefter direkt efter gymnasiet cyklade jag 400 mil på 30 dagar genom brittiska öarna och fr a genom de delar där de keltiska språken fortfarande talas och sedan dess har det bara fortsatt ”av bara farten”.

För sedan dess har jag nämligen besökt i stort sett alla länder inklusive Ukraina, Ryssland, Malta, Luxemburg, Monaco, Serbien och Bosnien (men dock ännu ej Andorra, San Marino, Belarus, Montenegro, Nordmakedonien, Kosovo, Cypern och Albanien) och fr a enorma mängder borgar, slott och palats, ruiner, fornminnen och monument, kyrkor, synagogor och moskéer, opera-, konsert- och teaterhus, historiska caféer, restauranger och s k grands hotels, kyrkogårdar, mausoleer och andra typer av begravningsplatser, museer, konsthallar och gallerier och ett närmast otal antal byggnader i övrigt vilka har ett historiskt, politiskt, arkitektoniskt och/eller konstnärligt värde (såsom t ex att de är associerade med en viss författare, konstnär, kompositör, med en känd historisk person eller med en viss politisk händelse men också p g a att de har ett rent estetiskt värde) och genom åren har jag tagit 10 000-tals foton.

Efter alla dessa år av resor runtom i Europa har jag sakta men säkert börjat misstänka att det faktiskt är möjligt att jag kan vara en av de just nu levande svenskar som har ”plöjt” ned allra mest pengar, tid och energi på att frivilligt, medvetet och systematiskt söka upp, uppleva och ”konsumera” Europas historiska kulturarv under de senaste 30 åren och framöver är det ärligt talat inte särskilt många ställen kvar som jag önskar besöka (utöver Moskva, Edirne och vissa delar av Ukraina).