Ett besök i Burzenland och dess huvudstad Kronstadt i södra Siebenbürgen

Besöker Burzenland i södra Siebenbürgen eller Transsylvanien och dess gamla huvudstad Kronstadt som idag heter Brașov (och Stalinstaden under 1950-talet) och som numera inte längre ingår i Österrike-Ungern utan i dagens Rumänien.

Numera är det dock inte särskilt många saxare kvar här, som de tysktalande i Transsylvanien benämns som, och inte minst p g a att över 300 000 av dem utvandrade till Västtyskland under kommunisttiden men fortfarande är tyskan ett levande språk bland en del Brașovbor och fr a i Burzenlands byar på landsbygden.

Den tysktalande minoriteten i Rumänien som fortfarande har en egen dagstidning och ett eget politiskt parti har producerat flera kändisar varav landets nuvarande president Klaus Iohannis är en liksom general Hermann Kusmanek von Burgneustädten som ledde Österrike-Ungerns trupper i det ödesdigra slaget om Przemysl samt författaren och nobelpristagaren Herta Müller.

De palimpsestliknande spåren efter den tidigare så Habsburglojala tyska minoriteten i Transsylvanien syns överallt i Brașov och utanför staden residerar otroligt nog fortfarande en Habsburgare på Brans slott i gamla Törzburg (som falskeligen marknadsförs som Draculas slott och en gång beboddes av Rumäniens favoritdrottning Maria) – nämligen ärkehertig Dominic, kusin till Rumäniens siste kung Mikael I och som också tronpretendent för de spanska karlisterna som Domingo I även om ärkehertigen numera mestadels bor i Venedig och New York.

Brașov, som är Transsylvaniens näst största stad, kan ståta med Balkanhalvöns största gotiska kyrka, en gammal stadsmur med tillhörande torn och portar, flera adelspalats, ett citadell, en opera, en teater, ett konserthus, ett flertal byggnader i Österrike-Ungerns karaktäristiska secessionsstil och en synagoga för Transsylvanien har alltid varit mångkulturellt och är det fortfarande än idag och då handlar det inte bara om rumäner, tyskar, ungrare och judar utan också om romer, armenier, bulgarer, greker och ytterligare andra minoriteter.

Enligt Baedekers gamla guidebok om Österrike-Ungern, som jag alltid ”rådfrågar” när jag reser runt i den gamla dubbelmonarkin, hette Brașovs magnifika torg en gång i tiden Franz-Joseph-Platz och den gotiska kyrkan Pfarrkirche, som är dekorerad med gamla mattor från Osmanska rikets tid som ett minne av att denna gränsstad en gång utgjorde ett handelsnav mellan de imperier som en gång styrdes från Hofburg i Wien och Höga porten i Istanbul.