Märkt: rasperformativitet

Om varför vita svenskar älskar att klä ut sig till icke-vita och iscensätta ras

I det nya numret av tidskriften Glänta finns passande och lägligt nog mot bakgrund av de senaste debatterna om olika rasstereotyper en artikel om fenomenet rasperformativitet och om svenska rasiscensättningar med tonvikt på när vita svenskar klär ut sig till och iscensätter icke-vita, ”Slavauktioner, gulinghumor och black face-konst”, och vari  Lennart E. H. Räterlinck och jag bl a kritiserar Killinggänget, Makode Linde m fl samt inte minst alla de rasperformativa vardagspraktiker som fr a vita svenskar verkar älska att hänge sig åt och njuta av på barnkalas, maskerader, svensexor och möhippor samt på frigjorda och dekadenta vänsterliberala partyn, hbtq-events och idrottsevenemang:

http://glanta.org/?page_id=33&view=69

996113_10152969566235847_3977099498241836817_n

Vad handlar det till synes outsläckliga vita begäret att iscensätta ras om? Vad är det som gör denna kulturella praktik så oerhört lockande och attraktiv mot bakgrund av dess enorma popularitet och de ohämmade känslor av lust och glädje som uttrycks både av de som iscensätter ras och av publiken som njuter av rasiscensättningarna? Hur kan rasperformativitet förstås i relation till en kolonial närhistoria av slaveri, folkmord och våld och en samtid präglad av ett genomsegregerat Sverige och ett dikotomt skillnadsskapande mellan vita och icke-vita? Vad är det som har förlorats och som sörjs, och vilka förbjudna identifikationer och begär levs ut genom de rasperformativa praktikerna?