Den senaste veckan bjöd på dramatik, som så ofta förr i mitt yrkesliv:

En viss kommun i landet som via en viss mycket stor myndighet har beställt en stor uppdragsutbildning från min arbetsplats Karlstads universitet hörde i veckan av sig till universitetet och anmärkte på att jag är inblandad som lärare i denna utbildning.

Nuförtiden är det då vanligt att högskolorna i landet ”säljer” och erbjuder uppdragsutbildningar av olika slag.

Det är högst troligt att det handlar om alla negativa rykten kring mig att jag skulle vara ”extremist” och ”biologist” och kommunen ifråga bad t o m universitetet om att få se min föreläsning (det handlar om en distansutbildning, så det rör en förinspelad föreläsning) i förväg innan de som ska gå utbildningen får se den, och antagligen för att kontrollera om jag uttrycker något problematiskt och förestår någon slags ”extremism” och ”biologism”. Universitetet valde dock inte att gå med på detta censurliknande önskemål, vilket jag är tacksam över.

Därtill har samma kommun kontaktat myndigheten ifråga och ”rapporterat” att Karlstads universitet använder sig av just mig som lärare i samband med uppdragsutbildningar och också det på ett negativt sätt.

Tyvärr är detta en s k ”långkörare” i mitt yrkesliv:

När jag arbetade på Mångkulturellt centrum i Botkyrka kommun hände det även då att myndigheter som beställde uppdragsutbildningar från Mångkulturellt centrum anmärkte på att jag var en av Mångkulturellt centrums utbildare och föreläsare och exempelvis Polismyndigheten i Stockholms län uttryckte rakt ut att jag inte var tänkbar som utbildare för huvudstadsregionens poliser trots att ämnet för utbildningen var rasism och diskriminering.

Det talas mycket om avplattformering numera och i mitt yrkesliv har jag otvivelaktigt råkat ut för detta fenomen åtskilliga gånger och på olika sätt innan uttrycket ens existerade i form av ett alltför stort antal liknande incidenter som den som ägde rum i veckan.