Kategori: Youn-Taek Tahk

Youn-Taek Tahk har gått bort i en ålder av 99 år som var juridisk fosterfar till runt 7000 adoptivbarn som adopterades från Sydkorea till Sverige

Fick idag veta att Youn-Taek Tahk gick bort den 8 juni i år två dagar innan han skulle ha fyllt 100 år. 

Tahk föddes den 10 juni 1922 strax efter Första världskrigets slut och han hann under sitt långa liv genomleva den japanska kolonialtiden i Korea och Japanska imperiets slutgiltiga apokalyptiska undergång 1945 liksom den amerikanska och ryska ockupationen av Koreahalvön 1945-48 och Koreakriget 1950-53 samt de efterföljande diktaturåren och militärregimerna och den under 1990-talet därpå följande demokratiseringen av Sydkorea.

Under Koreakriget tjänstgjorde Tahk i den sydkoreanska armén varinom han kvarstannade fram till 1962. Efter att ha tagit examen vid både Yonsei- och Seoul National-universiteten handplockades han 1965 av Sydkoreas moderna ”landsfader” diktatorn och generalmajoren Park Chung-hee för att leda adoptionsbyrån CPS (Child Placement Service) som hade hand om alla adoptioner till Sverige och som hade bildats 1954 med det uttryckliga syftet att adoptera bort alla blandade eller mixade barn till Väst som hade blivit till under och efter Koreakriget och vilka fr a hade vita amerikanska soldatpappor.

Tahk var chef för CPS, som senare bytte namn till SWS (Social Welfare Society), ända fram till pensionen 1987 och under sin 22-åriga tid som chef för CPS/SWS var han juridiskt sett fosterfar åt samtliga runt 7000 sydkoreanska barn som adopterades till Sverige under hans chefskap (inkluderande mig själv) liksom till 10 000-tals andra barn som adopterades till USA och till andra västländer. 

Jag hann träffa Tahk vid 3-4 tillfällen på 90- och 00-talen och även besöka hans hem i Ilsan norr om Seoul då jag också fick en fin gåva av denne som jag fortfarande har kvar – en replika av en kungakrona från det forntida Kaya-riket. 

Under några år hjälpte jag även Tahk, som också var verksam som konstnär, att sälja sina tavlor i Sverige vilka i huvudsak bestod av landskapsmålningar med motiv hämtade från Tahks hemprovins Södra Cholla varifrån många adopterade från Korea som bor och lever i Sverige också härstammar (inklusive mig själv).

Tahk var väl medveten om att han en gång i tiden hade varit fosterfar eller ”pappa”, som han själv sade, till 10 000-tals adopterade från Sydkorea vilka idag befinner sig i ett dussintal västländer inklusive i Sverige. 

Om när jag likt ett spöke från det förflutna sökte upp de som gjorde att jag blev adopterad till Sverige: Åke J Ek, Margareta Blomqvist och Young-Taek Tahk

En gång i tiden var jag fullständigt besatt av och fixerad vid att kartlägga, ”spana på” och personligen söka upp och lära känna alla de som bar huvudansvaret för att jag adopterades till och hamnade i Sverige (och vilket jag då är aningen ambivalent till, som det heter) och bl a så nästlade jag mig in hos den framlidne nazisten, varulven (nazister som gick under jorden 1945 och ”återuppstod” och gjorde karriär i det borgerliga samhället) och Stay Behind-ledaren (som bl a figurerar i Palmemordsutredningen) Åke J Ek som spelade en avgörande roll för att det idag finns 10 000 adopterade från Korea i Sverige och eftersom han under decennier ”lobbade” för all internationell adoption till Sverige som folkpartistisk politiker (samtidigt som han var aktiv nazist in i det sista) så har han också påverkat det faktum att det idag finns 60 000 utlandsadopterade i Sverige.
Åke J Ek kopia.jpg
 
Jag gick med i Eks föreningar, jag åt middag med Ek och dennes krets av krigsveteraner och gamla nazister och jag tömde fr a alla upptänkliga arkiv och bibliotek på alla spår av Ek både i Sverige och i andra länder liksom att jag ”spårade upp” hans illegitima utomäktenskapliga barn (alla socialgrupp 1-heteromän har älskarinnor), fraterniserade med hans sista koreanska fru och kontaktade hans överläkare till son och jag låg även en gång gömd i hans trädgård och spanade och fotade (och vilket naturligtvis inte är okej att göra, det inser jag idag så här i efterhand).
 
En annan person som jag lärde känna och ”nästlade” mig in hos var Adoptionscentrums (d v s världens andra största adoptionsbyrå) idag bortgångna grundare och ”urmoder” Margareta Blomqvist som öppet skröt över att hon mer eller mindre personligen (så lät det i varje fall) hade tagit hit 10 000-tals barn och att hon i det närmaste såg sig som Tredje världens (vita svenska) moder. ”Jag är allas er moder” kunde hon utbrista inför oss adopterade samtidigt som hon var en smått alkoholiserad överklasskvinna från Bromma av den gamla skolan (parant och elegant, som det heter, och självklart även arrogant) som hade en hemlig älskare i Korea och kanske inte var den bästa adoptivföräldern till sina egna adoptivbarn och på svenska UD:s (hemliga) uppdrag så räddade hon (tyvärr) den fortsatta adoptionen från Korea till Sverige efter en omfattande korruptionsskandal mot slutet av 1980-talet och vilket gör att adoptionerna av ”Koreabarn” till landet fortgår än idag (jag kom en gång i tiden över spår av denna smutsiga svenska räddningsaktion i UD-arkivet som handlade om att garantera en fortsatt tillförsel av ”Koreabarn” till Sverige).
Namnlös.jpg
 
Den tredje personen slutligen som jag ”spårade upp” och träffade och även hälsade på hemma hos denne var Youn-Taek Tahk som verkade som den koreanska adoptionsbyrån CPS/SWS direktör under flera decennier (fr a under militärjuntans brutala år då han stod nära diktatorn Park vars dotter just nu sitter häktad för omfattande korruption) och som rent juridiskt hade agerat fosterfar/vårdnadshavare åt 10 000-tals adopterade koreaner (inklusive åt mig själv) innan adoptionerna gick igenom (juridiskt) i de västerländska mottagarländerna.
Namnlöst tahk
 
Youn-Taek som tillhör den smått ”exotiska” (p g a att den är så liten) Tahk-klanen som bara har ca 10 000 medlemmar (om ens det) var liksom Blomqvist rejält megalomaniskt och grandiost stolt över att han var ”pappa” (som han uttryckte det) till 10 000-tals bortadopterade koreaner i hela västvärlden och ska fortfarande vara vid liv och verkar också som konstnär (jag har själv köpt en tavla av Mr. Tahk med ett lantligt motiv från min egen koreanska hemprovins Södra Cholla).
 
När jag var hemma hos denne fick jag en gåva av Mr. Tahk i form av en replika av en kungakrona från det gamla Kaya-riket (som nog egentligen var en stamfederation) och antagligen då denne kände dåligt samvete och jag tror faktiskt också att han märkte och förstod vad jag egentligen höll på med – d v s att jag likt en myternas och sagornas (och romanernas, dikternas, teaterpjäsernas och operaverkens liksom även filmernas, tv-seriernas och dataspelens) hämnare och (levande) spöke från det förflutna personligen sökte upp alla de som en gång i tiden bestämde över och avgjorde mitt livsöde.
 
Allt detta blev jag av förståeliga skäl (för även mäktiga människor och de övre skikten har naturligtvis ett känsloliv såsom alla vi andra har och är kapabla till att känna både kärlek och hat och kan därmed också känna sig förnedrade, lurade, ”avklädda” och djupt kränkta) sedermera hårt straffad för men det är en annan historia: Ek hyrde kriminella ”andragenerations”-grabbar från Norra Botkyrka som han ”satte” på mig som hämnd, Blomqvist gjorde allt för att förstöra min akademiska yrkeskarriär i Sverige (och lyckades rätt bra med det) och Tahk har sagt vad han tycker om min syn på adoption till alla och envar som vill höra om det i Korea och vilket bl a har förstört mina möjligheter till en akademisk karriär i Korea.