Kategori: Waffen-ss

Ett objekt som minner om en massmördare som ansvarade för uppemot 200 000 människors onda bråda död säljs just nu på svenska Tradera

På Tradera säljs som alltid olika historiska artefakter från svunna, blodiga mördarregimer – d v s det är inget nytt och kanske inte heller något konstigt med tanke på de mängder av objekt som just sådana regimer föredrar att producera och med tanke på de mängder av samlare som föredrar objekt från just sådana regimer – men ibland står vissa artefakter ändå ut såsom detta sigill som har tillhört SS-Gruppenführer och SS-Polizeiführer Fritz Katzmann som antagligen dödade uppemot 200 000 människor och mestadels judar mellan 1941-45.


Katzmann var då ansvarig för att minst 60 000 judar i Galizien i dagens Ukraina dödades i samband med Operation Reinhard 1941-42. Därefter var han ansvarig för etableringen av det stora gettot i Lviv i dagens Ukraina varifrån uppemot 100 000 judar skickades till Auschwitz för att dödas och 1943 ansvarade han för att de kvarvarande 15 000 judarna dödades i Lviv. Jag var själv i Ukraina, i Galizien och just i Lviv för bara några år sedan och vandrade då genom hela det gamla gettot som chockerande nog var beläget alldeles intill det ståtliga gamla habsburgska operahuset och stadens magnifika paradgata – Lviv kallades då ibland ”Lilla Wien” under Österrike-Ungern-tiden – och om jag förstår det rätt så hördes skott och skrik regelbundet från gettot samtidigt som Lvivs operahus gav föreställningar åt de tyska ockupationstrupperna och SS-männen.


Katzmann blev därefter utsedd till generallöjtnant efter att ha ansvarat för att ha släckt kring 145 000 judars liv i Galizien. Efter denna masslakt författade Katzmann en rapport, den berömda Katzmannrapporten från 1943, till sina överordnade i SS där han lät meddela och skröt med att Galizien nu var ”Judenfrei”. År 1944 utsågs Katzmann sedan till generalmajor och ansvarade i krigets slutskede för att gasa ihjäl 10 000-tals fångar i koncentrationslägret Stutthof. Efter kriget undgick Katzmann rättvisan ända fram tills dess att han gick bort 1957.


En stilla fråga infinner sig: Vem vill egentligen köpa och äga SS-Gruppenführer och SS-Polizeiführer Katzmanns gamla sigill och hur har det ens hamnat i Sverige och på Tradera?

Den siste svenske SS-veteranen Jan Dufwa har nyligen gått bort i Uppsala

Den antagligen siste svenske SS-veteranen Jan Dufwa har nyligen gått bort i Uppsala i en ålder av 97 år och det känns aningen märkligt att författa Dufwas dödsruna 75 år efter Andra världskrigets slut.

Vi kommer nog aldrig att få veta det totala antalet svenska SS-soldater och allt beror också på hur en räknar: Inräknat alla utlandssvenskar och invandrarbarn/”andrageneration:are”, och fr a barn till tyska invandrare i dåtidens Sverige, så kan det ha handlat om uppemot 300 ”svenskar” medan det snarare handlar om kring 200 om en bara räknar de som var svenska medborgare. Dessutom tjänstgjorde ytterligare ett antal svenskar i t ex Wehrmacht, Luftwaffe och Kriegsmarine liksom i Gestapo och Organisation Todt samt vid Radio Königsberg.

antal identifierade svenska SS-frivilliga per SS-division:
Wiking: 98
Nordland: 77
Totenkopf: 20
Nord: 11
Leibstandarte Adolf Hitler: 5
Das Reich: 3
Hitler-Jugend: 2
Nederland: 2
Charlemagne: 1
Estland: 1
Florian Geyer: 1
Frundsberg: 1
Götz von Berlichingen: 1
Polizei: 1

Det är inte 100% säkert att Jan Dufwa är den siste ”svenske” SS-veteranen då det kan finnas någon estlandssvensk veteran som fortfarande lever men det är troligt – för 2-3 år sedan var det nog bara Dufwa och Tage von Rainals i Nacka som levde och efter von Rainals bortgång hette det att Dufwa var den siste svenske SS-veteranen vilket kan jämföras med att 41 svenska SS-veteraner levde så sent som 1999.

Dock hade jag fel i somras när Bengt Essén gick bort, som jag trodde var den siste av de närmare 10 000 svenskar som stred för Finland under Finska vinterkriget 1939-40 – det visade sig då att möjligen två svenska vinterkrigsveteraner fortfarande var vid liv efter Esséns bortgång så en ska aldrig vara tvärsäker i sådana här sammanhang. I alla fall var Dufwa antagligen en av maximalt ett 10-tal svenskar som stred som frivilliga i Andra världskriget som fortfarande levde under innevarande år.

Dufwa föddes och växte upp på Lidingö och både hans far, farbror och morbror var jurister (häradshövdingar) medan modern var tandläkare. Mellan 1938-43 var Dufwa medlem i det största svenska nazistpartiet NSAP/SSS ungdomsorganisation Nordisk ungdom med medlemsnummer 12 678 och även dennes farbror och bror var organiserade nazister.

Dufwa befann sig i februari 1943 på ett hotell i Grövelsjön i Dalarna för att studera inför sin studentexamen men tog sig då utan tillstånd och på eget bevåg på skidor till Norge via Trysil. Duwfa tog sig därefter till Oslo och enrollerade sig den 8 februari 1943 i Waffen-SS på SS värvningskontor i Oslo och utbildades sedan till pansargrenadjär i Sennheim/Cernay i nuvarande Frankrike.

Dufwa tjänstgjorde efter avslutad utbildning som pansargrenadjär i SS-Pz.Gr. A.u.E. Btl. 5 i SS-Panzer-Division Wiking i Österrike. Modern försökte via UD och utrikesminister Christian Günther få sin son hemskickad och Dufwa efterlystes samtidigt i Sverige för underlåtenhet att inställa sig till mönstringen.

Dufwa tjänstgjorde under sommaren 1943 i Kroatien vid 3./SS-AA11 i SS Freiwilligen-Panzergrenadier-Division Nordland där han antagligen deltog i partisanstrider och möjligen fick träffa självaste Himmler när denne kom på besök och inspekterade de svenska SS-soldaterna. Dufwa var i så fall fram till sin bortgång den siste svensken som hade träffat Himmler.

Dufwa besökte den 22 september 1943 svenska legationen i Oslo och lyckades därefter ta sig hem till Sverige.

Dufwa inkallades vid hemkomsten till militärtjänsten och förhördes av polisen den 9 december 1943. I februari 1945 flyttade Dufwa till Uppsala där han några år senare tog en juristexamen och i samma månad gifte han sig även. Efter att under 1940- och 50-talet ha flyttat runt i landet p g a olika tingstjänstgöringar utnämndes Dufwa till domare i Uppsala 1958 och han verkade sedan som domare i både Uppsala och Skövde fram tills pensionen 1988.

När Expressen skrev om de svenska SS-frivilliga på 1970-talet ringde Expressens reporter Dufwa som då hotade med självmord om tidningen skulle skriva om denne varpå Expressen avstod från det. Dufwa var i många år och fram till sin bortgång bosatt i en villa i Sunnersta i Uppsala och efterlämnar en son och en dotter och det finns ingenting som tyder på att han deltog i någon högerextrem politisk verksamhet efter kriget.

Den svenske SS-veteranen Hans-Kaspar Kreugers exemplar av Min kamp har dykt upp i Argentina

Tydligen har någon i Argentina (d v s en argentinare) hittat den gamle svenske SS-veteranlegendaren Hans-Kaspar Kreugers privata exemplar av A.H.:s Min kamp (d v s den svenska översättningen från 1934) någonstans utanför Buenos Aires för ett antal år sedan.


Kreuger var Obersturmführer och Kriegsberichter i SS-divisionerna Wiking, Nordland och Charlemagne 1942-45 och flyttade efter kriget till Argentina där han organiserade en hemlig flyktlinje som hjälpte åtskilliga nazistiska krigsförbrytare att fly från Europa till Argentina och Sydamerika.


Kreuger deltog i slustriden om Berlin i den franska SS-divisionen Charlemagne och tillfångatogs av engelsmännen men fick hjälp av en amerikansk kapten att ta sig till Oslo i september 1945. Han flyttade 1946 till Brasilien och senare till Argentina tillsammans med tre andra SS-veteraner och arbetade 1947-48 som instruktör i argentinska armén.


Kreuger drev därefter resebyrån Vianord på Suipacha 156 i Buenos Aires tillsammans med Thorolf Hillblad samt var generalagent åt hotellkedjan Sheraton och åt svenskamerikanska Greyhound. I augusti 1975 besökte han Stockholm och höll föredrag om rashygien inför bland annat friherre Claes af Ugglas. Kreuger avled sedan den 15 november 1977 i en trafikolycka vid en obevakad järnvägsövergång i Buenos Aires.

Jan Guillou har möjligen inspirerats av SS-veteranen Thorolf Hillblad i sin nya roman

Nu har Jan Guillou efter ett decennium avslutat sin mastodontromanserie Det stora århundradet som till stora delar handlar om hans egen släkts 1900-talshistoria (för den som är ”nyfiken” på Guillous högerextrema familjebakgrund – se https://tobiashubinette.wordpress.com/2015/06/15/jan-guillou-hogerextremism):
 
I dagarna kommer nu den tionde och sista romanen ”Slutet på historien” ut som inte minst handlar SS-veteranen Harald Lauritzen som efter kriget lämnade Europa för Latinamerika och Peróns Argentina vilket ett flertal svenska SS-soldater just gjorde.
 
Förlagan till Harald står antagligen att finna i Thorolf Hillblad som ofta besökte Sverige på 1990- och 2000-talen och fram till sin bortgång (i Idaho i USA) 2012.
 
Hillblad var under kriget s k Kriegsberichter i 1. SS-Panzer-Division Leibstandarte SS Adolf Hitler (ibland ”kärvänligt” kallad LAH) och deltog i att smuggla nazistiska krigsförbrytare till Argentina på 1940- och 50-talen såsom bl a österrikaren Josef Schwammberger och därefter blev han bl a (svensk)amerikanska Greyhounds och även Sheratons generalagent/direktör i Argentina.
 
Hillblad fortsatte att efter kriget vara aktiv inom den internationella/västerländska extremhögern – han var bl a skribent för tyskspråkiga Nation Europa och vid minst två tillfällen besökte han Auschwitz och engagerade sig för den s k historierevisionismen.
 
Den 11 september 1998 besökte Hillblad Sverige för ett sista större s k ”get together”-möte med flera av de på den tiden ännu levande svenska SS-veteranerna som enligt uppgift avslutades med en hejdundrande s k ”fyllefest” på Blå Porten (många av de svenska SS-”gubbarna” kunde då som gamla s k ”frontsvin” ”supa” rejält förutom av några av dem också var närmast osannolika s k ”kvinnokarlar”/”casanovor” och flera av dem passade då på att göra det just rejält i goda Alte Kameradens lag denna septemberkväll på Djurgården i Stockholm).
 
År 1998 levde fortfarande ca 40 svenska SS-veteraner men idag lever bara en enda svensk SS-veteran mig veterligeni alla fall – en förmögen friherre i Uppsala som bor i en ”jättevilla” i Sunnersta och som var s k Panzergrenadier i SS-divisionerna Wiking och Nordland och som efter kriget blev jurist och slutade som domare.
 
 
”Bland autentiska personer, partier och händelser märks lasermannen, Ny Demokrati och invandrarminister Birgit Friggebos försök att lugna upprörda invånare i Rinkeby med att sjunga ”We shall overcome”.
 
Tongivande för Guillous 1990-tal blir dock den uppdiktade onkel Harald, nazist och före detta SS-officer som steppade ut ur historien redan i bok fyra. Efter sin övervintring i Argentina dyker han nu upp på Stockholms gator och noterar föraktfullt ”den höga frekvensen” av svarta människor.
 
– Tanken är förstås att göra honom till symbol för den högerextremism som uppstår i dag, och visa på svårigheten i att hantera de jävlarna, det är inte alltid lätt.
 
Den moderna fascismen måste förstås utifrån bildade och pålästa nazister som Harald, menar Guillou som låter honom relativisera Förintelsen och jämföra den med andra länders dödande.
 
– Man måste se den moderna fascismen utifrån Harald. Han är originalet, medan exempelvis Sverigedemokraterna har bytt ut den traditionella antisemitismen mot islamofobi i stället. Det är bara en taktisk anpassning till tiden.”

Vad har Åsa-Nisse med den mordiska (och fanatiskt antisemitiska) ungerska Pilkorsrörelsen att göra?

Kan det verkligen stämma att 100-tals ungerska invandrare marscherade genom Malmö under den s k Pilkorsrörelsens eller hungariströrelsens (blodbestänkta) fanor ledda av en av Ferenc Szálasis (pilkors)regerings f d generaler och ministrar och i närvaro av inte bara Nysvenska rörelsens mytomspunne ledare Per Engdahl utan också av minst två (och kanske tre) f d svenska SS-frivilliga varav en var självaste Åse-Nisses skapare och möjligen också av Kamprad?
M-Ö.jpg
 
Ja, det verkare inte bättre/sämre och denna osedvanligt osmakliga s k uppmarsch i den svenska s k nationella rörelsens dramatiska historia har jag då tidigare bara hört rykten om men nu hittade jag ett ganska så utförligt reportage om denna anmärkningsvärda händelse i Nysvenska rörelsens huvudorgan Vägen Framåt:
 
Efter 1945 flydde 1000-tals människor till Sverige som frivilligt eller ofrivilligt hade stått på de s k Axelmakternas sida och i åtskilliga fall även kämpat för desamma i kriget i bl a SS-uniform – ester, letter, danskar, finländare, norrmän, holländare, ”jugoslaver” och tyskar m fl. År 1956 anlände sedan 8000 ungrare till Sverige efter den misslyckade s k Ungernrevolten varav åtskilliga likaså hade stått på eller kämpat på Axelmakternas sida.
 
Den 23 oktober 1959, på treårsdagen av utbrottet av revolten, marscherade runt 300 av dessa (nyanlända) ungerska flyktingar från Gustav Adolfs torg och genom centrala Malmö tillsammans med ett 50-tal svenska högerextremister ledda av Nysvenska rörelsens grundare och mångårige ledare Per Engdahl och den fascistiska ungerska Pilkorsrörelsens f d utrikesminister general Árpád ”Hamory” Henney, som från Bayern och Österrike ledde pilkorsarnas eller hungaristernas rörelse i exil under större delen av Kalla kriget efter att Szálasi hade avrättats 1946 medan flertalet av de övriga av dennes ministrar antingen också avrättades, fängslades eller begick självmord.
 
Henney föddes och växte upp i den gamla habsburgska dubbelmonarkin Österrike-Ungern och anslöt sig under mellankrigstiden till Pilkorsrörelsen, som mellan 1944-45 styrde Ungern och gjorde sig skyldig till uppemot 15 000 ungerska judars död och det var just Szálasis regering som då var Raoul Wallenbergs ”motståndare” och alla som ”kan sitt Ungern”, ”kan sina ungerska judar” och ”kan sin ungerska extremhöger” vet att åtskilliga av dem togs av daga på de mest bestialiska sätt. General Henney var då Ungerns utrikesminister och Wallenberg och hans svenska kollegor hade därmed kontakt med denne och förhandlade med denne vid flera tillfällen.
 
På det efterföljande mötet på gamla Folkets hus/Ungdomens hus i Malmö deltog utöver de ungerska flyktingarna och exilfascisterna och ett antal ungerska SS-veteraner bl a de svenska SS-veteranerna Yngve Nordborg och Stig Cederholm och möjligen också SS-veteranen Per-Olov Ihlefeldt och Ingvar Kamprad, som var särskilt engagerad i frågor som rörde Central- och Östeuropa då han på sin fars sida härstammade från det s k Sudetlandet i nuvarande Tjeckien. De ungerska pilkorsarna eller hungaristerna hade f ö en egen avdelning i just Malmö under flera decennier som leddes av Tivadar Szilaj.
 
1538418694.jpeg
F d SS-Obersturmführer Nordborg var operasångare och sångpedagog och hade arbetat på den anrika Wienoperan och under kriget slogs han bl a mot britterna i slaget om Arnhem 1944. Under slutstriden i Berlin tjänstgjorde han vid SS-Hauptamt och den 30 april 1945 besökte han svenska kyrkan i Berlin och berättade om A.H.:s och Eva Brauns bröllop och det efterföljande självmordet. Efter kriget bodde Nordborg tidvis i en lägenhet i direkt anslutning till Nysvenska rörelsens dåvarande högkvarter på Västergatan 14 i Malmö och när han gick bort 1971 spelade den sedermera riksbekanta och berömda jazzartisten Hans Carling på dennes begravning.
 
190px-John_Elfstrom-Asa-Nisse.jpg
Att Åsa-Nisses skapare Stig Cederholm deltog i ”uppmarschen” och dessutom höll ett tal på mötet är rejält anmärkningsvärt då Åsa-Nisse-böckerna var mycket populära redan 1959 tack vare både romanerna, filmerna och serietidningen om densamme. Cederholm stred som frivillig i Finska vinterkriget 1939-40 innan han tjänstgjorde i SS-divisionen Wiking och bl a deltog i de hårda striderna vid Dnjepr under sommaren 1941. Efter hemkomsten under en anstaltsvistelse som tvångsintagen på Sidsjöns sjukhus där han bl a steriliserades började Cederholm att skriva på berättelserna om Åsa-Nisse och resten är historia, som det heter. På 1950-talet var Cederholm f ö gift med den adliga och likaledes högerextrema författarinnan Birgit Th. ”Gårdarna runt sjön” Sparre och han var trogen Nysvenska rörelsen in i döden och när han gick bort 1980 talade Per Engdahl på dennes begravning.

Reflektioner kring Bosse Schöns sista bok

Både lite vemodigt och speciellt att på årets bokrea ”springa” på Bosses sista bok från 2016, som Thomas Fischer publicerade och vars sista exemplar och restupplaga nu säljs ut, och där några av de mest ”nördiga” och måhända även mest ”meningslösa” uppgifterna och detaljerna kom med som jag ”roade” mig med att ”jaga” upp och ”gräva” och ”luska” fram i allsköns arkiv (och på allsköns oetiska sätt) under närmare 20 års tid.
87539953_10157210025810847_6461946247233142784_n.jpg
 
Detta blev då den tionde och sista boken som Bosse gav ut och som jag gjorde research för och vi lyckades tillsammans och sammantaget få ihop tre dokumentärfilmer, tio böcker och ett stort antal tidnings- och tidskriftsartiklar (i bl a samtliga av landets största tidningar) liksom mängder av intervjuer, framträdanden (varav flera i tv liksom på konferenser i både Sverige och utomlands) och föreläsningar mellan 1999-2016 men tyvärr inte den spelfilm (hos Columbia Pictures i Kalifornien) som Bosse ”filade” på och drömde om under flera års tid, som skulle handla om hur de överlevande SS-svenskarna efter kriget förde det ideologiska arvet vidare till vår tids s k nationella rörelse innan de gick bort (idag är då bara en enda SS-svensk ännu vid liv – en adelsman som slutade som domare och som idag är bosatt i en jättevilla i Sunnersta i Uppsala).
87887779_10157210025780847_526949902618460160_n.jpg
 
Alla ”kalenderbitare” av ”den högre skolan” kan i alla fall i denna bok bl a få veta hur SS-Obersturmführer Sven Rydén, fiskhandlaren från Södermalm i Stockholm, mötte sitt öde på Nördlingerstrasse 3 i Berlin 1945 (det var då inte rysk kanoneld som ”tog kål” på Rydén utan antagligen en annan SS-svensks pistolkula), att SS-Rottenführer Tor Samuelsson bjöds på wienerschnitzel efter en operaföreställning som SS bekostade, att SS-Kriegsberichter Sten Eriksson antagligen fick en skymt av doktor Goebbels förkolnade lik, att Åsa Nisses skapare SS-Schütze Stig Cederholm var en notorisk ”kvinnokarl”, slarver och suput som bl a lyckades festa upp (läs: mängder av överdådiga middagar, åtskilliga nätter på lyxhotell samt osannolika volymer av alkoholhaltiga drycker) grevinnan och författarinnan Birgit Th. Sparres fadersarv och även orsaka en av sina många älskarinnors självmord, att Karlstadsnazisten Karl-Axel Bodin deltog i att tortera två norska motståndsmän i det ökända Missionshotellets källare i Trondheim bara några veckor innan krigsslutet, att SS-Untersturmführer Torkel Tillman som stupade för en amerikansk kula i Normandie 1944 erhöll 423 riksmark av SS när hans dotter föddes året dessförinnan, att SS-Rottenführer Tord Bergstrand dödade två ryssar under slaget om Budapest på vintern 1944 samt att SS-Oberscharführer (i elitdivisionen Leibstandarte Adolf Hitler) Robert ”Robban” Bengtsson deltog på ett möte med Nysvenska rörelsen i Örebro den 20 mars 1957.
87797904_10157210025805847_2804364209767317504_n.jpg
87885289_10157210026080847_683314277292965888_n.jpg
88135852_10157210026095847_347696354438414336_n.jpg

När sonen till en SS-man som har växt upp bland exilnazister i Spanien och med vit makt-musiksånger vill stoppa Pride-flaggan

I skuggan av Sölvesborgs förbud mot att hissa regnbågsflaggan eller den s k Pride-flaggan har även SD Ronneby uttalat att ett liknande stopp kan komma att införas även i Ronneby och i alla fall om SD Ronnebys ”starke man” Nicolas Westrup får som han vill och med all sannolikhet är det en åsikt som hans bortgångne far Lars-Magnus Westrup både skulle vara stolt över och hålla med om.

Nicolas Westrup utgör ett av närmast otaliga exempel på att den svenska s k nationella rörelsen i hög grad är en s k ”family business”:

Nicolas far Lars-Magnus Westrup var under kriget en s k lindholmsnazist samt SS-frivillig och efter kriget emigrerade han liksom 1000-tals andra f d SS-män till Francos Spanien där Nicolas kom (liksom drottning Silvia) att växa upp i en exilnazistisk miljö.

Efter att Lars-Magnus och sonen Nicolas återvände hem till Sverige kom både far och son att engagera sig i högerpopulistiska Framstegspartiet på 1980-talet och Lars-Magnus grundade på 1990-talet världens största skivbolag för vit makt-musik Ragnarock Records som genom åren kom att producera 100-tals album och flera av de vit makt-musikartister som Ragnarock Records hade i sitt stora ”stall” sjöng och framförde sånger som handlade om att förakta och förnedra icke-heterosexuella, icke-binära och hbtq-personer. Ett exempel är vit makt-musikbandet Storm från Ale som gav ut sina album på Ragnarock Records och som bl a sjöng:

”Nu har vår tid kommit, nu blåser våra vindar igen

Vi skall marschera på gatorna och hålla fanan högt igen

Folk skall åter igen stå jublandes på rad

När dom hyllar våran vita segerparad

Nu är våran falska regering ett minne blott

Politiker och pampar dom skall hållas kort

Pressen och dess journalister dom skall tystas ner

Rasförrädare och bögar dom finns inte mer”

Det ska också påminnas om att åtskilliga icke-heterosexuella, icke-binära och hbtq-personer blev attackerade, misshandlade och även dödade av högerextremister på 1980-, 1990- och 2000-talen vilka påfallande ofta hade lyssnat på och hetsat upp sig med hjälp av vit makt-musik innan de skred till handling.

Namnlöst.jpg
 
 
”– Det är en flagga som inte ska hänga i våra flaggstänger. Prideflaggan är från början politisk. Ska vi ha andra politiska flaggor i våra flaggstänger? Jag tycker att vi ska vara strikta och traditionella. Vi kommer i alla fall kämpa för vår riktlinje, säger gruppledaren Nicolas Westrup.”

Om Curt Juhlin-Dannfelts rapport

En gång i tiden ”grävde” jag fram en mycket svårfunnen och hemligstämplad rapport på Krigsarkivet i Stockholm som hade författats i oktober 1941 av den både protyskt, högerradikalt och antisemitiskt lagda militärattachén och generalmajoren Curt Juhlin-Dannfelt vid den dåvarande svenska ambassaden i Berlin och som räknas som det första nedtecknade och dokumenterade (ögon)vittnesmålet om Förintelsen som emanerade från (riks)svenskar vilka möjligen också var förövare utöver att de var vittnen – d v s från SS-svenskarna Gösta Borg och Ragnar Linnér vilka båda tjänstgjorde i Ukraina på sommaren 1941 i 5. SS-Panzer-Division Wiking och vilka bevittnade och möjligen då även deltog i massakrer på judar och även på slaviska civila.
1111.jpg
 
Rapporten har sedermera kommit att bli en både ständig och viktig referens i forskningen om Förintelsen och just nu läser jag den norske journalisten Eirik Veums bok ”Det svenska sveket” som naturligtvis också skriver om Juhlin-Dannfelts på sin tid hemligstämplade rapport (och som ägnar hela tre sidor åt rapporten) som tillsändes dåvarande ÖB:n Olof Thörnell och som då till synes ”lämnades utan åtgärd” och slutligen ”begravdes” på Krigsarkviet trots att Borg och Linnér beredvilligt berättade om masslakten på judarna vid östfronten på sommaren 1941.
56419493_10156354582100847_6972300804241752064_n.jpg
 
Juhlin-Dannfelt var då bl a mer intresserad av det ryska maskingevär som de båda SS-svenskarna hade tagit med sig fronten som krigsbyte och gåva till svenska ambassaden än att ställa följdfrågor om massmördandet som Borg och Linnér bedyrade att både SS och Wehrmacht gjorde sig skyldiga till och han såg också till att SS-svenskarna kunde fortsätta sina militära karriärer vid hemkomsten trots att de båda hade deserterat från svenska armén för att kunna ta värvning i SS.
333.jpg

Är det månne Sveriges två sista ”rikssvenska” SS-veteraner som fortfarande erhåller krigspension från Tyskland?

Att tyskarna alltid betalar sina skulder (sedan 1945) är väl känt liksom att tyskarna aldrig ljuger (sedan 1945) för nu erkänner tyska staten (till DN) att två av de svenskar som fortfarande erhåller tyska krigspensioner är SS-veteraner:
 
Sedan Tysklands ”återuppståndelse” 1949 i form av BRD eller den s k Bonn-republiken (d v s det s k Västtyskland) har ett stort antal både svenska och utländska SS-veteraner (och många fall även deras fruar) i Sverige erhållit krigspensioner ”non-stop” av både västtyska staten och det återförenade Tyskland eller den s k Berlin-republiken (d v s Tyskland sedan 1990) och idag skriver DN:s Lina Lund om att två av de som fortfarande erhåller krigspension från dagens Tyskland är f d SS-soldater och en gissning från min sida säger att det kan handla om de två sista svenska SS-veteranerna (d v s som fortfarande är vid liv) Carl von Zeipel som var Schütze i 5. SS-Panzer-Division Wiking samt Jan Dufwa som var Panzergrenadier i 5. SS-Panzer-Division Wiking samt i 11. SS Freiwilligen-Panzergrenadier-Division Nordland och vilka båda f ö råkar vara adliga.
 
von Zeipels far var medlem i fascistiska Svensk opposition och inte så mycket är känt om dennes tid i Waffen-SS annat att den inföll mellan 1942-43 innan hans far fick hem honom med svenska UD:s hjälp och efter kriget blev von Zeipel ingenjör och flyttade sedermera till Spanien och närmare bestämt till Málaga i Andalusien där ett relativt stort antal SS-veteraner från Sverige och hela Europa liksom gamla nazister från Tyskland och hela Europa var bosatta under Franco-tiden.
 
Dufwa var (liksom sin bror) medlem i det nazistiska s k Lindholmspartiet och togs sig illegalt till det ockuperade Norge på skidor tillsammans med en annan s k lindholmsnazist och han deltog bl a i (sannolikt mycket blodiga) strider mot Titos partisaner i Kroatien 1943 och hann antagligen även träffa självaste Himmler (d v s den s k SS-statens ledare eller ”die Treue Heinrich” som A.H. ibland kallade honom kärvänligt) som just besökte partisankrigsfronten i f d Jugoslavien 1943 innan hans mor fick hem honom med svenska UD:s och utrikesminister Christian Günthers hjälp och efter kriget blev Dufwa domare.
 
”Uppgifterna om att Tyskland varje månad betalar ut ersättningar till personer som samarbetat med Nazityskland har väckt starka reaktioner i Sverige och omvärlden. DN kan nu avslöja att två av mottagarna som är bosatta i Sverige och får så kallade Hitler-pensioner har varit medlemmar i nazisternas elitförband Waffen-SS.”
 
 
”DN kunde också avslöja att 15 personer som är bosatta i Sverige får sådana utbetalningar varje månad, enligt uppgifter från socialministeriet i den nordtyska delstaten Schleswig-Holstein som ansvarar för utbetalningarna till Sverige. Men på närmare frågor om på vilka grunder som svenskarna tar emot de månatliga ersättningarna fick vi inget svar från de tyska myndigheterna.
 
I flera europeiska länder har de så kallade Hitler-pensionerna, som utbetalningarna kallas av tysk och internationell press, lett till en upprörd debatt. I Belgien var det framförallt obekräftade uppgifter om att även tidigare medlemmar av nazisternas elitförband Waffen-SS kan finnas bland mottagarna som väckt starkast reaktioner.
 
Tyska myndigheter har dock betonat att ingen av 18 belgare som varje månad mottar utbetalningar från Tyskland har varit medlem av Waffen-SS. Men på DN:s fråga om det bland de 15 svenska mottagarna finns exmedlemmar i Waffen–SS blir svaret ett annat.
 
En vecka efter att vi skickat in våra frågor kommer beskedet om att så är fallet.
 
– Två av de som får ersättningar tillhörde Waffen-SS, skriver en talesperson för socialministeriet i Schleswig-Holstein i ett mejl till DN..”

Estimerade siffror för de svenska IS- och SS-frivilliga

antal svenska IS-frivilliga 2013-19: ca 300 (kvinnor ca 25%)
utreseland för att ta värvning: Turkiet ca 50%
medelålder vid inträde i IS: ca 23 år (20-tal minderåriga)
klass- och familjebakgrund: över hälften är antagligen arbetarbarn och 70% är uppväxta i ett miljonprogramsområde
anslutna till radikala miljöer innan avresan: ?
hemort: 1/3 från Västsverige (ca 100), 1/4 från Stockholms län
utrikes födda: ca 60% (de allra flesta har dock i huvudsak växt upp i Sverige)
svenskt medborgarskap: ca 75-80%
äktenskap och barn med utlänningar under krigsåren 2013-19: ca 25%
antal stupade: ca 50
ännu levande 2019: ca 250 (ca 80%)
 
antal svenska SS-frivilliga 1939-45: ca 200 (kvinnor 0%)
utreseland för att ta värvning: Norge 40%
medelålder vid inträde i SS: 24 år (4-5 minderåriga)
klass- och familjebakgrund: 1/3 är arbetarbarn och 42% är uppväxta med en ensamstående mor
anslutna till högerradikala organisationer innan avresan: 50%
hemort: 1/3 från Stockholms län (54), 10% från Västsverige
utrikes födda: 11% (de allra flesta har dock i huvudsak växt upp i Sverige)
svenskt medborgarskap: 90%
äktenskap och barn med utlänningar under krigsåren 1939-45: 20%
antal stupade: ca 40
ännu levande 1999: 41 (ca 20%)
 
Och inga andra jämförelser i övrigt utöver ovanstående estimerade siffror för det är naturligtvis inte möjligt att jämföra den s k SS-staten och det s k Tredje riket med den s k Islamiska staten och med det s k Kalifatet och vare sig vad gäller förövare eller offer.
 
Av alla västländer har Sverige exempelvis ”skickat” flest IS-frivilliga till Västasien/Levanten per capita efter Belgien och i absoluta tal så kommer Sverige på fjärde plats jämfört med andra västländer medan de ca 200 SS-svenskarna utgjorde en försvinnande liten minoritet jämfört med exempelvis de 6000 SS-frivilliga som Norge ”skickade” till Östeuropa/Sovjet-Ryssland.