Category: vithet

Om den svenska mjölkkulten och det svenska rastänkandet

Många verkar ha reagerat mycket starkt på denna artikel som verkar uppfattas som både ovetenskaplig och anti-svensk (eller t o m som s k anti-vit):
Det är dock ett faktum att mellan ca 1900-70 så spelade (mass)konsumtionen av mjölk och även av andra mejeriprodukter en avgörande roll i konstruktionen av den moderna svenskheten och av den svenska vitheten och termer som A-människor (d v s s k rasmässigt fulländade och s k estetiskt tilltalande vita svenska kroppar) användes öppet i mjölk- och mejeriproduktreklamen medan A-barnstävlingar (d v s vita svenska barn som uppfyllde tillväxtkurvorna och de ideala kroppsmåtten för den s k nordiskt vita rasen som svenskarna ansågs vara den främsta representanten i världen för) avhölls ända in på 50-talet.
Namnlös 3.jpgNamnlös2.jpg
Dels handlade det om att bönderna och lantbruket ville försäkra sig om att svenskarna skulle fortsätta att konsumera mjölk och mejeriprodukter när landsbygden avfolkades och urbaniseringen ägde rum (det var s a s inte självklart att de nya stadsborna skulle fortsätta att dricka mjölk på samma sätt som svenskarna hade gjort när de hade bott på landet och fr a sågs kaffet och delvis även téer och fruktjuicer som en stor konkurrent och därför uppmuntrades även uppkomsten av s k mjölkbarer i städerna) och dels handlade det om att skapa en föreställning om att svenskarna alltid hade druckit stora mängder mjölk och vilket antagligen var en (kommersiell) lögn och därmed en nationell myt som skapades av mejeriindustrin och dess lobbyorganisation Mjölkpropagandan som verkade mellan 1923-64 (idag heter organisationen Mjölkfrämjandet). Att svenskarna har kommit att bli det s k folkslag som dricker mest mjölk i världen per capita är m a o något som medvetet har ”framprovocerats” i kommersiellt syfte av bönderna, lantbruket och mejeriindustrin.
Unknown.jpeg
Både i mjölkreklamen som riktades till vuxna och till barn var det dåtida rastänkandet starkt närvarande och det mer eller mindre explicita budskapet var att s k nordiskt vita svenskar både kan, ska och bör dricka stora mängder mjölk och att det var just (mass)konsumtionen av mjölk och av andra mejeriprodukter som gjorde att de vita svenskarnas kroppar ansågs utgöra världens vitaste kroppar och därmed även världens starkaste och mest välväxta och världens friskaste och sundaste kroppar och i förlängningen världens ”snyggaste” och vackraste kroppar och Mjölkpropagandan framställde de mjölkdrickande vita svenska barnen som friska och starka (”Du N-pojke, behåll ditt kaffe! Och du, svenska flicka, drick du den goda vita mjölken!”) och de vita svenska mjölkkonsumenterna som ”sunda livsdugliga A-människor” och explicit friska och s k mervärdiga ”mjölkmänniskor” ställdes mot implicit dekadenta och s k mindervärdiga ”kaffemänniskor”.
Namnlös.jpg
Den svenska mjölkkulten spelade f ö även en avgörande roll i framväxten av dagens barnavårdscentraler: Ursprunget till de svenska barnavårdscentralerna hittas i de s k mjölkdropparna som verkade mellan ca 1900-40 och som helt enkelt bestod av mjölkutdelningscentraler där fr a fattiga barn erbjöds både komjölk och donerad bröstmjölk utan kostnad och där barnens tillväxtkurvor och hälsa samtidigt kollades upp för att bekämpa barnadödligheten och skapa en ren, frisk, sund och stark s k folkhälsa och s k folkkropp. Under rastänkandets storhetstid, d v s under mellankrigstiden, så uppstod f ö även s k Milchsammelstellen i Tyskland dit ammande mödrar kunde skänka överflödig bröstmjölk som sedan gavs bort gratis till fr a fattiga barn och idén bakom de tyska mjölkuppsamlingsställena kom just från de svenska mjölkdropparna.
Mjolkdroppen_interior-400x250.jpgstatuten-der-milchsammelstellen-4242153258
Efter nazisternas maktövertagande institutionaliserades dessa mjölkuppsamlingsställen under ledning av den s k Reichshebammenführerin Nanna Conti (som f ö besökte Sverige tillsammans med sin man Leonardo Conti, d v s en av de ansvariga för de s k Aktion T4-massmorden, och höll föredrag om sin folkhälsoverksamhet inför de svenska s k överklassnazisterna på Grand Hôtel i Stockholm) och de kom intressant nog att överleva nazistregimens fall och ända in i modern tid och både i Väst- och Östtyskland (d v s de svenska mjölkdropparna kom helt enkelt att exporteras till Tyskland på 1920-talet och överleva ända fram tills idag).
Samtidigt ska det så klart framhållas att både de svenska och de tyska mjölkutdelningscentralerna och barnavårdscentralerna naturligtvis har räddat mängder av fattiga svenska och tyska barns liv genom decennierna och det är absolut inte på något sätt s k ”rasistiskt” att som vit majoritetssvensk dricka mjölk vare sig i stora eller i små mängder.

Om det nordiska och västerländska föraktet mot ”PK-Sverige”

Den norska författarinnan Anne Holt om det utbredda och normaliserade norska föraktet (och hatet) mot ”PK-Sverige”.
 
 
Att föraktet (och hatet) mot det ”vänsterliberala”, ”kulturmarxistiska”, ”globalistiska”, feministiska, antirasistiska och antifascistiska ”multikulti-Sverige”, ”PK-Sverige” och ”Eurabien-Sverige” är starkt och intensivt i hela västvärlden har vi alla påmints om på sistone genom president Trumps alla uttalanden om ”terroristattackernas” och ”förortskravallernas” Sverige men är det någonstans detta förakt (och hat) frodas som allra mest så är det i våra grannländer Norge, Danmark och Finland (dock kanske inte lika mycket på Island) där Sverige sedan många år tillbaka framställs som det nordiska, europeiska och västerländska undergångsdystopisamhället par préférence som inga andra nordiska (eller europeiska eller västerländska) länder vill efterlikna.
 
Sveriges antirasistiska s k Sonderweg (d v s det faktum att Sverige och svenskarna sticker av från hela västvärlden inklusive från övriga Norden vad gäller synen på de gamla kolonierna och den icke-västerländska världen, på invandrare och minoriteter och på icke-vita och icke-kristna ”folkslag”) inleddes dessutom redan i och med den s k 68-revolutionen när Sverige som enda suveräna västerländska nation valde att gå emot både Storbritannien, Frankrike, USA och Sovjetunionen och stödja antikoloniala och antiimperialistiska rörelser världen över och avkolonialiseringen och Tredje världen och det är sannolikt den historien som spökar bakom dagens förakt (och hat) mot ”PK-Sverige” – d v s det handlar om en slags hämnd och ”payback” som övriga västvärlden och våra grannländer nu utkräver (medvetet eller omedvetet) gentemot det land och det folk (d v s Sverige och svenskarna) som uppfattas som den västerländska civilisationens, kristenhetens och den s k vita rasens störste och värste förrädare på jorden (d v s återigen Sverige och svenskarna).
 
Och som alltid med allt som är mer komplicerat än vad det först verkar så finns det ytterligare ett lager bakom och under detta förakt mot ”PK-Sverige” som sannolikt är ”pudelns kärna” och vad allt egentligen handlar om och som kort och gott kan uttryckas som att är det något västerländskt land och vitt folk som inte får bli ”PK” och ”vänsterliberala”, inte för falla för ”Eurabien” och inte får översvämmas av primitiva och underlägsna ”multikulti-människor” så är det just Sverige och svenskarna – d v s det land som är vithetens ”stamort på jorden” och det folk som är vitast av alla vita folk på jorden.
 
Och för att ytterligare komplicera saker och ting: Allt ovanstående är sannolikt också det som driver SD:s och delar av den svenska högerns vrede (och hat) mot antirasisterna, ”vänsterliberalerna” och ”den identitetspolitiska vänstern” – d v s det svek mot övriga västvärlden som desamma (d v s antirasisterna) förestod i samband med 68-revolutionen och det förräderi mot den svenska vitheten som desamma (d v s antirasisterna) förestår idag.

Den svenska genusvetenskapen fortsätter att vara extremt homogen både bland studenter, lärare och forskare

Dagens SvD-understreckare: Ulrika Dahl skriver om Sara Ahmeds (som besöker Sverige denna vecka och samtalar med Ulrika Dahl och Anna Adeniji på Södra teatern i Stockholm imorgon kväll) bok ”Att leva feministiskt”:
 
 
”När jag läser Ahmed, vilket jag ofta gör, undrar jag ibland hur hon kan vara så hyllad av vita feminister i Sverige Sverige när hennes vithetskritik är så (befogat) hård. Är det en vilja att vara en ”god antirasist”? Är det för att hennes formuleringar känns i kroppen? Vilka avtryck lämnar Ahmeds resonemang, vad hjälper de oss att göra, och vilka är vi? Den reproduktion av vithetsnormen som fortsatt pågår, trots påfallande engagemang i intersektionella och antirasistiska frågor i många institutioner, inklusive akademisk feminism, vittnar om att arbetet kräver mer än en önskan om att komma bortom kategorierna, snabbt gå vidare och hitta lösningarna. Du behöver inte ha avsikten att reproducera vithet för att reproducera vithet, skriver Ahmed. Jag skulle vilja beskriva vithet som en epistemisk vana; invävd i våra institutioners konstitution och det gör något med våra kroppar.
 
Kanske är det Ahmeds feminism som tilltalar; en annan utgångspunkt, långt ifrån de vita privilegierades situation. Ett opåverkat omfamnande av detta som ett ”perspektiv” blir lätt till en annan slags vägg. Att bryta en epistemisk vana kräver ansvar.”
 
Nu är inte genusvetenskapen kanske värre och mer extrem än någon annan (samhällsvetenskaplig- och humaniora)disciplin inom högskole- och forskar-Sverige vad gäller homogenitet (och vithet) och jag har själv inte sett några specificerade siffror och data över ämnet genusvetenskapen vad gäller svensk och utländsk bakgrund vare sig bland studenterna eller bland lärarna och forskarna men den senaste generella siffran jag har sett säger att mellan 82-86% av alla (grundnivå)studenter inom alla svenska humaniora- och kulturvetenskapliga ämnen har svensk bakgrund (d v s de är s k majoritetssvenskar) medan ca 10% är utrikes födda och ca 5% är s k ”andrageneration:are” (som alltid är det de s k ”andrageneration:arna” som lyser med sin frånvaro inom högskolevärlden och en betydande andel av de utrikes födda är s k inresande gäst- och utbytesstudenter vilka oftast kommer från medel- och överklassen i sina hemländer).
 
Allting tyder dessutom på att av de studenter som har utländsk bakgrund inom svensk humaniora (och inom genusvetenskapen) så har de allra flesta av dem bakgrund i övriga Norden, i Europa och i västvärlden medan mycket få har ursprung i Afrika, Asien, Mellanöstern, Latinamerika och Karibien (och en hög andel av de sistnämnda är sannolikt adopterade och blandade).
 
På doktorandnivå blir homogeniteten (och vitheten) än mer extrem inom svensk humaniora och kulturvetenskap (och inom genusvetenskapen) – 90% av landets doktorander inom de kulturvetenskapliga disciplinerna har svensk bakgrund och endast ca 3% är s k ”andrageneration:are” medan de resterande är utrikes födda och återigen dominerar de som har bakgrund i övriga Norden, i Europa och i västvärlden även om det absolut finns en och annan svensk humanioradoktorand med bakgrund i Afrika, Asien, Mellanöstern, Latinamerika och Karibien (och av vilka återigen en hög andel sannolikt är adopterade och blandade liksom också gästdoktorander från Tredje världen).
 
Vad gäller de anställda och lärarna och forskarna inom svensk humaniora (och inom genusvetenskapen) så ser det tyvärr ungefär lika homogent (och vitt) ut som det gör bland studenterna: Ca 20% av samtliga lärare och forskare inom svensk humaniora har någon form av utländsk bakgrund och även om det finns en del lärare och forskare med bakgrund i Afrika, Asien, Mellanöstern, Latinamerika och Karibien och varav åtskilliga är s k gästlärare och gästforskare och en hel del är adopterade och blandade så dominerar de som har ursprung i övriga Norden, i Europa och i västvärlden och framför allt så (tok)lyser de s k ”andrageneration:arna” med sin frånvaro som lärare och forskare inom den svenska högskole- och forskarvärlden.
 
En ska ju egentligen inte gissa vad gäller siffror men min gissning säger i varje fall att kanske 90-92% av alla genusvetenskap-studenter är majoritetssvenskar, att kanske 95-95% av alla genusvetenskap-doktorander är majoritetssvenskar och att ca 85-87% av alla lärare och forskare inom den svenska genusvetenskapen är majoritetssvenskar och de studenter, doktorander och lärare och forskare som har någon form av utländsk bakgrund kommer i huvudsak från övriga Norden, Europa och västvärlden medan några enstaka har bakgrund i Afrika, Asien, Mellanöstern, Latinamerika och Karibien och de allra flesta av dem är adopterade, blandade, utbytes- och gästdoktorander samt gästlärare och gästforskare medan endast några enstaka är s k ”andrageneration:are”.

De vita männen är idag omsprungna ”brädade” av både de vita kvinnorna och många minoritetskvinnor och vilket förklarar att högerpopulismen är en vit mansrörelse

Journalisten Emma Leijnse har i dagarna kommit ut med en ny bok som bär titeln ”Fördel kvinna. Den tysta utbildningsrevolutionen” och som handlar om att i praktiken samtliga västländer så har de unga kvinnorna idag med råge gått om de unga männen vad gäller utbildningsnivå och alltmer också förvärvsfrekvens och alltmer också lönenivå och faktiskt alltmer också att inne ha en chefsposition o s v.
 
 
Detta gäller dock kvinnor och män som är under 35-40 år: Bland kvinnor och män som är över 40-45 år så råder fortfarande som bekant en utpräglad könssegmentering i västvärlden och även i Sverige och, skulle nog många säga, ett utpräglat patriarkat och en utpräglad sexism som tar sig uttryck i att männen dominerar som fast heltidsanställda, har högre lön och fr a monopoliserar chefspositionerna.
 
I början av 1960-talet var antalet svenska hemmafruar fler än någonsin men efter den s k 68-revolutionen rasade antalet (och andelen) hemmafruar när de svenska kvinnorna gav sig ut på arbetsmarknaden och sedan 1980-talet har kvinnor uppvisat en högre utbildningsnivå än männen och denna ”omvända könshierarki” eskalerar just nu och har sedan 00-talet även flyttat över till arbetslivet där unga kvinnor idag förvärvsarbetar i högre grad än unga män (för första gången någonsin i svensk historia förutom under beredskapsåren under kriget).
 
De unga kvinnor som fr a har ”brädat” de unga männen är de unga majoritetskvinnorna men också de unga minoritetskvinnorna (räknat på de unga utländsk bakgrund-kvinnorna rakt av) har intressant nog i skuggan av de unga majoritetskvinnornas exceptionella och redan mytologiserade framgångssaga t o m gått om inte bara de unga minoritetsmännen utan även de unga majoritetsmännen. Även i USA har de unga minoritetskvinnorna f ö gått om både de unga minoritets- och majoritetsmännen.
 
Ett sätt för många majoritetsmän att politiskt reagera på denna utveckling som går i rasande takt just nu och som även gäller västländer som vi i Sverige uppfattar och upplever som ”genompatriarkala” och ”genomsexistiska” (Öst- och Centraleuropa, Sydeuropa, USA, Australien, Storbritannien, Frankrike o s v) är tyvärr att sympatisera med, rösta på och kanske t o m gå med i och bli aktiv i högerpopulistiska och högerextrema partier och rörelser som numera är så extremt mansdominerade och så extremt dominerade av majoritetsinvånare att de gör skäl för att börja benämnas och betraktas som mer eller mindre vita mansrörelser ungefär som att den feministiska rörelsen fram tills nyligen i praktiken var en vit kvinnorörelse då det fram tills nyligen i första hand var majoritetskvinnorna som berördes av det som Leijnse kallar utbildningsrevolutionen.
 
Den stora skillnaden är dock så klart att denna vita mansrörelse agerar utifrån att de vita männen för inte särskilt länge sedan dominerade de västerländska samhällena mer eller mindre totalt och att de just nu håller på att förlora makten på riktigt och faktiskt redan har förlorat den vad gäller de unga vita männen, d v s det är en rörelse som på alla sätt och vis drivs av revanschism (d v s helt enkelt att ”ta tillbaka makten” och att ”vrida tillbaka klockan”) till skillnad från både den vita kvinnorörelsen och de olika minoriteternas rörelser och just därför är alla försök att jämföra olika rasliga, etniska, språkliga och religiösa minoriteters sociala rörelser med högerpopulismen och extremhögern (utifrån den s k identitetspolitikanklagelsen) ej särskilt lämpliga.
 
Att det uppenbarligen finns en rent ”objektiv” materialistisk, ekonomisk, statistisk och demografisk bas för att högerpopulismen och extremhögern är så extremt överrepresenterad av vita män betyder samtidigt heller inte att det med nödvändighet måste vara så och det är heller inte en ursäkt att påpeka att de unga vita männen idag är omsprungna av både majoritets- och minoritetskvinnorna. Det måste helt enkelt kunna gå att tala om de unga vita männens oro, rädsla, utsatthet och marginalisering utan att anklagas för att gå högerpopulismens och extremhögerns ärenden.
 
Den vita mansrörelsen som den svenska och västerländska högerpopulismen och extremhögern då egentligen borde kallas hade heller inte behövt välja revanschismens väg även om det är svårt att säga exakt hur de vita männen annars skulle ha reagerat på den utbildningsrevolution som Leijnses bok handlar om. Ett annat sätt att reagera på att ha blivit omsprungna och ”brädade” är så klart att bli feminister och antirasister och vilket många unga vita män onekligen också väljer att bli som ett sätt att hantera, ”cope:a” med och ställa om till den nya ”omvända könshierarkin”

(De infödda vita majoritets)svenskarna röstas återigen fram som snyggast och mest attraktiva

Svenskarna har återigen och för femtielfte gången i rad blivit rankade och framröstade som varande det mest attraktiva och det mest kroppsestetiskt fulländade ”folkslaget” i Europa och vilket enligt ett västcentriskt synsätt (d v s ur ett ras- och vithetsperspektiv) innebär att svenskarna än en gång rate:as som varande snyggast både på planeten och inom arten homo sapiens sapiens och alla vet redan att det helt och hållet och enbart är de infödda vita majoritetssvenskarna som åsyftas och som den övriga världens alla ”folkslag” attraheras av, traktar efter och ”dreglar” och ”flåsar” över (det är m a o inte på något sätt en slump att Sverige är den s k kärleksinvandringens och de s k blandrelationernas västerländska paradis på jorden) och en del (men alltför få) vet också att föreställningen om (de vita infödda majoritets)svenskarna som varande vackrast i världen härrör från rastänkandets och rasforskningens epok för hundra år sedan förutom så klart alla de (och de är tyvärr mängder) som envisas med att vara övertygade om att utseendemässig snygghet och kroppslig attraktivitet faktiskt har med rent objektiva universalmått att göra och som vetenskapen t o m kan faställa (och vilket den gamla rasvetenskapen just påstod sig kunna göra) och att (de vita infödda majoritets)svenskarna bara råkar uppfylla just de ”vetenskapliga” kroppsmåtten allra mest och allra bäst av alla ”folkslag” på jorden.
 
 
För hundra år sedan hette det gärna att svenskarna hade visserligen inte längre kvar några kolonier över haven (den sista såldes 1878) och hade sedan länge inte längre någon mäktig och slagkraftig armé (sedan 1718) och var heller inte ett särskilt rikt land (det blev det först efter kriget) men svenskarna kunde åtminstone trösta sig med (och brösta upp sig med) att de bebodde och härbärgerade den mänskliga artens mest fulländade kroppar som på den tiden betecknades som nordiskt vita, d v s svenskarna(s lekamen) var både det yppersta och det renaste exemplet på den s k nordiska vita rasen som stod över alla de andra vita ”folkslagen” i vithetsgrad och attraktivitetsnivå och intressant nog så avspeglar denna senaste omröstning i stort sett den interna vithetshierarki som rådde för ett sekel sedan där fr a syd-, central- och östeuropéer stod (mycket) lågt i kurs på en kroppslig nivå och vilket uppenbarligen verkar vara fallet än idag.
 
Sedan har alla naturligtvis rätt att ställa frågan om vad som kom först, d v s den klassiska hönan-eller-ägget-frågan, och de (och de är nog en majoritet idag fruktar jag) som tror på hypotesen om att kroppslig skönhet kan mätas och rankas objektivt skulle i så fall säga att (de vita infödda majoritets)svenskarna helt enkelt bara råkar vara det ”folkslag” som faktiskt är mest kroppsestetiskt tilltalande i världen och att något ”folkslag” ju också måste vara det (och vilket ju är helt sant om så är fallet).
 
Jag är dock själv (som bekant) anhängare av hypotesen att är det någonstans som det s k vetenskapliga rastänkandet och den gamla rasforskningen lever vidare liksom den klassiska interna vithetshierarkin så är det just inom den för många av oss högutbildade ytterst plebejiska och proletära dejtingvärlden, begärsmarknaden (a.k.a. utelivet, klubbscenen, krogsvängen, raggningssfären etc.) och skönhetsindustrin och sist men inte minst just inom ”vilket-folk-är-snyggast”-tävlingarnas vulgära värld.
 
I denna vår ”big data”-samtid har (de vita infödda majoritets)svenskarna de senaste åren gång på gång inte bara vunnit och kammat hem den både västerländska och globala guldplatsen och toppositionen i en mängd både möjliga och även omöjliga ”vilket-folk-är-snyggast”-omröstningar inklusive ”big data” som härrör från olika dejtingsajter men det som skiljer (de vita infödda majoritets)svenskarna från andra ”folkslag” som också anses vara åtminstone rätt så snygga och skapligt attraktiva är att både de (vita infödda majoritets)svenska kvinnorna och de (vita infödda majoritets)svenska männen är lika eftertraktade och beundrade för de kroppar som de bor i, d v s för alla andra någorlunda snygga och attraktiva ”folkslag” så handlar det antingen enbart om kvinnorna eller enbart om männen och min kvalificerade gissning säger att denna fullständigt unika (infödda vita majoritets)svenska jämställdhet vad gäller attraktivitetsnivå (och därmed vithetsgrad, åtminstone enligt mig) faktiskt även går bortom sexuell läggning.

Jag forsätter att generalisera om majoritetsbefolkningen och verkar inte ha lärt mig någonting på 10-15 år

Går just nu igenom mina (humaniora)forskarkollegors kommentarer på en text som jag lade fram idag och inser att jag inte har lärt mig någonting på åtminstone 10-15 år:
 
Mina tidigare kollegor vid Stockholms universitet, vid Södertörns högskola samt på Mångkulturellt centrum sade i stort sett samma sak som mina nuvarande kollegor säger när de läste och kommenterade mina texter – d v s jag generaliserar och essentialiserar och uttrycker mig (oerhört) svepande och problematiskt om den svenska, europeiska och västerländska majoritetsbefolkningen på ett sätt som gränsar till det oetiska för även majoritetsinvånarna i Sverige, Europa och västvärlden är naturligtvis människor och förtjänar därför att behandlas och betraktas som sådana – d v s de är helt enkelt alla fullständigt unika individer.
 
Vid Stockholms universitet hette det att jag essentialiserar de svenska asienforskarna och att jag generaliserar grovt kring (majoritets)svenskars syn på Asien och behandling av asiater: Det har alltid funnits svenska asienforskare som var radikala antirasister och som såg igenom och såg bortom sin tids orientalistiska och koloniala rasföreställningar, fick jag ofta höra, och det finns idag mängder med (majoritets)svenskar som protesterar, kämpar mot och bjuder motstånd mot den s k gulinghumorn och som inte på något sätt är påverkade av sexualiseringen av asiatiska kvinnor, fick jag också höra, och det finns därtill mängder av (majoritets)svenska kvinnor, fick jag slutligen höra, som fullkomligen avgudar och t o m erotiserar asiatiska män (d v s det är inte okej att påstå att de allra flesta av alla vita män objektifierar asiatiska kvinnor och det är inte okej att påstå att de allra flesta av alla vita kvinnor inte attraheras av asiatiska män).
 
Vid Södertörns högskola uppmanades jag om och om igen att skriva och säga att inte alla (majoritets)svenskar skrattar åt och roas av och finner njutning i rasperformativa iscensättningar, i svenska rasstereotyper och i svenska rasord och jag fick regelbundet höra att det var så fel att tala om svensk vithet då alla vita svenskar så klart är fullständigt unika individer som inte har något som helst med varandra att göra utöver att de helt enkelt bara råkar ha fötts till och växt upp som svenskar och bara råkar kunna passera som vita (d v s vithetsbegreppet är fullständigt oanvändbart och dessutom oetiskt) och fr a så ombads jag att alltid i mina texter påminna om att ras är en social konstruktion och att ras därmed egentligen inte finns samt att de allra flesta (majoritets)svenskar fajtas mot rasperformativa iscensättningar, rasord och rasstereotyper i det närmaste dygnet om.
 
På Mångkulturellt centrum sade flera kollegor också att jag hela tiden generaliserar kring och fr a essentialiserar den svenska, europeiska och västerländska majoritetsbefolkningen vad gäller exempelvis synen på internationell adoption (”mängder med människor som tillhör den svenska, europeiska och västerländska majoritetsbefolkningen är faktiskt kritiska till eller t o m emot adoptioner”), att mina analyser av svenska rasstereotyper var både svepande och problematiska (”mängder av svenskar ser faktiskt igenom rasstereotyperna och tar ständigt upp kampen mot dem”) och mot slutet av min tid på centret blev det även en hel del tjafs om mina analyser av den vita vänstern och av de vita antirasisterna och av de vita antifascisterna liksom om min syn på SD (som jag då inte ville och fortfarande inte vill beteckna som ”nassar” och ”faschos” rakt av).
 
Numera har jag förstått att mina texter om det svenska rastänkandet både är generaliserande, essentialiserande, svepande och problematiska liksom mina texter om vita män och om vita svenskar generellt: Jag har fr a förstått att jag snarare (som andra forskare gör) borde börja peka ut och identifiera den ytterst lilla grupp majoritetssvenskar som rastänkandet emanerade ifrån på 1900-talet (Uppsala- och Lundaforskarna, delar av socialdemokratin o s v) och att det är så fel när jag använder en sådan svepande och homogeniserande term som vithet då de allra allra allra flesta av alla (majoritets)svenskar aldrig har anfäktats av något som helst rastänkande som egentligen bara en liten liten liten del av den (majoritets)svenska eliten har trott på med hull och hår.

Sigtuna kommun signalerar något annat än att 40% av invånarna har utländsk bakgrund

Sigtuna kommun försöker locka nya invånare (och investerare) med en påkostad bilaga som medföljer dagens DN:
16395841_10154346888655847_91297794_n16358683_10154346888735847_1851261175_n
16395556_10154346888770847_2117561741_n16395526_10154346888685847_1908777766_n
 
Påminner gärna om att långt över 40% av Sigtunas invånare numera har utländsk bakgrund och framför allt utomeuropeisk bakgrund och Sigtuna är även en av de kommuner i Stor-Stockholm som proportionellt sett inhyser flest invånare med subsaharisk afrikansk bakgrund. Och bland alla invånare i Sigtuna som är under 18 år och troligen även under 25 år har vidare över 50% utländsk bakgrund och de som har utomeuropeisk bakgrund är i majoritet bland dessa.
 
Sedan är det väl en annan sak att det nog visserligen är så att en massa fotografier och bilder på Sigtunabor med bakgrund i Afrika, Mellanöstern, Sydamerika, Östeuropa och övriga Asien inte skulle locka särskilt många nya invånare (och investerare) till kommunen, d v s naturligtvis framstår Sigtunas alla slott (och friherrar och grevar), framgångsrika entreprenörer, majoritetssvenska pensionärer (som det f ö proportionellt sett är mycket gott om just i Sigtuna) och majoritetssvensk akademikerövremedelklass (som det f ö proportionellt sett också är mycket gott om just i Sigtuna – d v s den majoritetssvenska befolkningen i Sigtuna är generellt högutbildad och har även rätt så höga inkomster och stora förmögenheter) som mycket mer ”attraktiva” än de förstnämnda bland DN:s prenumeranter som jag gissar i huvudsak består av majoritetssvenskar med hög utbildning och höga inkomster.