Kategori: Värmland

SD ingår nu i det nya styret i Storfors och därmed bryts ett närmare 90-årigt socialdemokratiskt styre i kommunen

Idag blev det klart att SD tar över styret i ännu en Värmlandskommun och i ännu en tidigare ”knallröd” bruksort tillsammans med M, KD och C. 

Det handlar om Storfors, som har styrts ”nonstop” av S ända sedan kommunen bildades 1971 och som innan dess också styrdes av S när kommunen hette Kroppa ända sedan 1930-talet, d v s S har obrutet styrt Storfors i åtminstone 90 år men nu är det då slut med det. 

Storfors utmärkte sig i det senaste skolvalet genom att vara den kommun där SD fick flest röster proportionellt sett – runt 65% – och i riksdagsvalet erhöll SD över 30% i kommunen medan kommunvalsresultatet slutade på 18%.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/varmland/klart-sd-tar-plats-i-storforsstyret

”Nu är det klart vilka som ska styra Storfors kommun de kommande fyra åren: En koalition mellan Moderaterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Arbetsnamnet sägs vara ”Omstart Storfors”. 

– Det är historiskt, säger Per Henning (M).

Tillsammans samlar de en majoritet i fullmäktige och ekonomin uppges vara den stora gemensamma fråga. Det ska bli ordning i kommunen som i flera år har dragits med underskott.

– Vi måste få till en realism i pengahanteringen, säger Juhani Verkkoperä (SD).

Som sista kommun i Värmland att presentera ett nytt styre kallade M, KD, C och SD slutligen till pressträff på måndagen. Men något nytt kommunalråd presenterades inte. Förstenamnet på det största partiets lista, Stefan Valentin Larsson (M), var inte där.

Det är dock redan klart vem som ska få högsta posten men det kommer presenteras senare, enligt Per Henning som hållit i förhandlingarna från Moderaternas sida.

Socialdemokraterna har lett kommunen sedan den bildades 1971. Det är med andra ord en dröm som går i uppfyllelse för högersidan. För Centerpartiets del innebär det dock samarbete med Sverigedemokraterna och ordet ”samarbete” får Mikael Lind (C) att skruva på sig en aning.

– Ja, vad ska man säga…”

SD är nu med och styr över Sveriges första nazistledare Birger Furugårds hemkommun

I veckan blev det klart att M, KD, L och SD tar makten i värmländska Årjäng, där Sveriges första nazistledare Birger Furugård föddes, växte upp och bodde och där han också ligger begravd. Furugård var ledare för världens första nazistparti utanför den tysktalande världen som bildades just i Sverige 1924 med säte i Värmland och som är det direkta ursprunget till den svenska s k nationella rörelsen med dess efterföljande myriad av partier och organisationer inklusive SD.

I veckan blev det klart att M, KD, L och SD tar makten i värmländska Årjäng, där Sveriges första nazistledare Birger Furugård föddes, växte upp och bodde och där han också ligger begravd. Furugård var ledare för världens första nazistparti utanför den tysktalande världen som bildades just i Sverige 1924 med säte i Värmland och som är det direkta ursprunget till den svenska s k nationella rörelsen med dess efterföljande myriad av partier och organisationer inklusive SD.

När Svenska nationalsocialistiska frihetsförbundet bildades 1924 var dess partiprogram på sin tid mer radikalt än tyska NSDAP:s dito vad gällde synen på den s k rasfrågan (som på den tiden inte minst handlade om den s k judefrågan) och Furugårds parti inledde den långa traditionen inom den svenska s k nationella rörelsen med att sätta upp ett visst år och kräva repatriering eller återvandring för alla som tillhör en viss invandrargrupp, som har ankommit till landet efter det uppsatta året.

År 1924 krävde Svenska nationalsocialistiska frihetsförbundet att alla dåtida judar i Sverige som hade invandrat till landet efter 1914 skulle återvandra och senare skulle SD kopiera Furugårds koncept genom att införa den s k 70-regeln som innebar att alla utomeuropeiska invandrare som hade anlänt till Sverige efter 1970 skulle återvandra (dock med undantag för de utlandsadopterade).

Varje år den 8 december genomför lokala värmländska nazister en minnesceremoni vid Furugårds grav i Årjäng på dennes födelsedag och just i år den 8 december kommer historiens vingslag m a o att vara mer närvarande än någonsin tidigare när den svenska s k nationella rörelsen i form av SD nu är med och styr över Furugårds hemkommun och det är högst troligt att Sveriges första nazistledare ler i sin grav (OBS – detta är ju enbart ett talesätt – Furugårds skelett kan så klart inte le). 

Just i Årjäng hittas också det valdistrikt där SD är som starkast i Värmland och erhåller runt 40%. SD gick i övrigt framåt i samtliga värmländska kommuner utom i Hagfors där lokalpartiet Oberoende realister sannolikt ”stal” SD Hagfors röster och partiet är även med och styr i Filipstad tillsammans med M, L och C medan det nya borgerliga minoritetsstyret i Sunne är beroende av SD:s röster. I 4-5 Värmlandskommuner är det fortfarande oklart hur styret kommer att se ut under de kommande fyra åren och det är inte otroligt att SD till slut kan komma att ingå i styret i åtminstone 3-4 av de värmländska kommunerna.

SD gick vidare framåt kraftigt i skolvalet i Värmland och blev med 27% det enskilt största partiet bland länets barn, ungdomar och unga vuxna och i vissa värmländska kommuner röstade runt 40-45% av alla grundskole- och gymnasieelever på SD såsom i Filipstad (44,36%), Eda (45,45%), Grums (39,29%) och Säffle (37,35%).

SD Årjäng vädjade slutligen till sina många sympatisörer i kommunen att välja M och inte SD i kommunvalet under den senaste valrörelsen då partiavdelningen var väl medveten om att det inte fanns kandidater nog att fylla alla mandat som SD potentiellt skulle erhålla i Årjäng. Ibland kallas detta med att SD ofta får mer röster än vad de har kandidater för internt inom partiet för ett ”lyxproblem” men i praktiken ställer det till problem då alltför många tomma stolar runtom i kommunerna knappast är särskilt förtroendeingivande i relation till och inför den gamla, svenska borgerlighetens partier (d v s M, KD, L och C, som är de partier som SD samarbetat med runtom i kommunerna).

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/varmland/uppgifter-till-svt-historiskt-maktskifte-i-arjang

”Det blir ett historiskt maktskifte i Årjängs kommun.
Kristdemokraterna har gjort upp med Moderaterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna om den politiska ledningen i kommunen.

– Det här är fantastiskt roligt. Jag är stolt som kristdemokrat, säger Stefan Moberg som tillsammans med partikollegan Jonas Ås ska dela på kommunalrådsuppdraget i kommunen.

De fyra partierna som står bakom det nya styret får egen majoritet i kommunen, 19 av 35 mandat. 

Enligt Stefan Moberg är det tre partier, Kristdemokraterna, Moderaterna och Liberalerna som har posterna i den politiska kommunledningen med stöd av Sverigedemokraterna genom ett valtekniskt samarbete.”

Idag gästade Åkesson Karlstad

Igår inledde Jimmie Åkesson och EU-parlamentsledamoten Jessica Stegrud SD:s valturné med ett möte på Medborgarplatsen på Södermalm i Stockholm där SD i förra valet endast erhöll runt 6% (förutom i vissa delar av SD-fästet i Högalids församling) och där partiet hoppas på ett tvåsiffrigt tal i detta val mot bakgrund av vilken symbolisk plats både det s k Medis och Söder är (där höll Löfven talet om att mitt Europa bygger inga murar, där demonstrerade de afghanska flyktingarna, där finns en moské, där bor påtagligt många högutbildade journalister, kulturutövare och forskare och där röstar ovanligt många röd-grönt-rosa o s v).

Gårdagens möte samlade runt 500 personer och på plats fanns bl a SD:s mest framträdande ”fotomodell” i årets valkampanj Rebecka Fallenkvist från SD:s tv-kanal Riks som har rena stjärnstatusen i SD-sammanhang och förekommer i valfilm efter valfilm och som verkar ha trivts väl ihop med högerextrema Nya tiders och Exakt24:s Per Björklund som står nära AfS. Den svenska s k nationella rörelsen är nämligen som alltid i slutänden ”en enda stor familj”.

Och ikväll var det dags för Åkesson och Stegrud att försöka fylla det ytmässigt sett imposanta Stora torget i Karlstad där SD har en valstuga som jag besökte igår och i sedvanlig ordning blev jag omedelbart igenkänd och tilltalad av de ledande SD Karlstad-medlemmarna (”går det bra med forskningen?”) samt även bjuden på en SD-karamell (”ska du inte ha en sådan här, men ta den bara, den är inte giftig”).

Under 2018 års valrörelse höll Åkesson och SD det enskilt största valmötet i Karlstad sett till antalet besökare och enligt värmländsk lokalmedia t o m den mest välbesökta politiska sammankomsten i staden på många årtionden och ikväll samlades tusentalet Karlstadsbor och värmlänningar i övrigt för att lyssna på Åkesson och Stegrud och Markus ”Dansbandskungen” Perssons förband från Skara som spelar en blandning av schlager- och dansbandsmusik som nog gick hem just i Värmland som ju har skrivit in sig i den svenska dansbandsmusikens historia flera gånger om.

En av SD Karlstads kandidater i kommunvalet är f ö den riksbekanta kvinnliga hockeypionjären Pia Sterner mot bakgrund av att Karlstad är en utpräglad hockeystad. I övrigt har SD Karlstad valt att av okänd anledning ställa upp en kvinnlig skyltdocka iförd Sverigedräkten framför sin valstuga medan den värmländska syskonavdelningen SD Årjäng tydligen går till val på att flytta ett troll.

SD:s samlade valprogram för Värmland lovar också slutligen att Värmland ska förbli en ”särpräglad” del av landet vilket i sig är en rätt så pregnant självbeskrivning på åtskilliga av de värmländska SD:arna inklusive flera inom toppskiktet vilka sannerligen är rätt så särpräglade.

SD i Värmland leds av rena skräckkabinettet

SD Värmlands toppnamn mobiliserar inför valet i september: 

Den flera gånger dömde Runar Filper fortsätter att vara de värmländska SD:arnas ledare trots alla grodor som har hoppat ur dennes mun genom åren och han har därmed snart passerat 20 år som SD Värmlands ”starke man” – ett distrikt som han har styrt över med järnhand.

Etta på Värmlands regionlista är Mikael Strandman som efter det s k flyktingkrisåret sade i radion att (majoritets)svenska kvinnor stöder en generös flyktingpolitik och hjälper ensamkommande flyktingungdomar av ”sexuella motiv” och av en ”passion till männen”. Senare förtydligade Strandman sig med att säga att kvinnor är ”sexuella varelser” medan männen mer ”är mer ute efter själva akten” samt att de enligt honom medelålders kvinnorna som hjälper de ensamkommande ungdomarna är intresserade av att ”bli omsvärmade av män som är 20–30 år yngre” än dem själva.

Och Charlie Weimers tog nyligen gladeligen en selfie med en amerikansk högerextremist.

Tyvärr finns det samtidigt en del som tyder på att SD kan komma att erhålla runt 21-22% i Värmland i september i år.

En lokal studie i varför SD har blivit ett så stort parti särskilt i landets industriorter


För den som är särskilt intresserad av hur det kan komma sig att SD har blivit ett så stort parti särskilt i flertalet av landets industriorter så erbjuder sociologen Åke Sandbergs bok om Säffle ”Främling i sin stad. Stängda fabriker och butiker – missnöje och framtidstro” en nyanserad bild av denna utveckling. Med utgångspunkt i lokalhistorien som också inkluderar en välinformerad historik över den lokala naziströrelsen i Säffle med omnejd och med stöd i offentlig statistik, intervjuer (såsom bl a med SD Säffle-representanter) och gedigna samhällsvetenskapliga analyser visar Åke övertygande hur SD har kunnat vinna mark i en kommun som värmländska Säffle p g a inte minst de senaste decenniernas nyliberala strukturomvandlingar.
http://www.akesandberg.se/framling-i-blog/

SD står upp för en av sina kärnväljargrupper och vad passar väl bättre än att göra det i Värmland där raggarsubkulturen har ett starkt fäste

Säga vad en vill om SD som just nu samlas i Karlstad men partiet förstår i varje fall att det måste ”leverera” politik till sina olika kärnväljargrupper och vad passar väl bättre än att göra det på plats i Värmland där raggarsubkulturen och motorkulturen i allmänhet har ett mycket starkt fäste.

SD har idag stöd av närmare 30% av alla män och är exempelvis större än M i alla manliga åldersgrupper och bland unga vuxna män i åldrarna 18-29 år handlar det om runt 27% vilket ”översatt” motsvarar över 35% av alla unga majoritetssvenska män liksom kring 40% av alla unga majoritetssvenska arbetarmän.

Långt ifrån alla av dessa unga majoritetssvenska arbetarmän som sympatiserar med SD utgör den s k motorburna ungdomen men en hel del gör det och att raggarsubkulturen och motorkulturen i allmänhet både är kraftigt mansdominerad, kraftigt arbetarklassdominerad och kraftigt dominerad av SD-sympatisörer vet alla som har kommit i kontakt med densamma såsom i Värmland.

Igår inleddes SD:s landsdagar i Värmland på historisk mark och det parti som samlas i Karlstad radikaliseras alltmer

Igår inleddes SD:s landsdagar i Värmland, ”där allting började” för 97 år sedan vad den svenska s k nationella rörelsen anbelangar (d v s det var där som världens första nazistparti utanför den tysktalande världen bildades 1924), och det parti som samlas i Karlstad under de kommande dagarna är inte minst ett SD som är fullkomligt berusat av alla närmast osannolika framgångar som partiet har lyckats inhösta under de senaste dagarna.


Landsdagarna äger rum på Karlstad Congress Culture Centre (Karlstad CCC) i en stad som både har fött fram Zarah Leander och Torgny Segerstedt och SD Karlstad står stolt värd – en partiavdelning som för några år sedan lyckades med bedriften att på rekordtid lyckades få över tio procent av de röstberättigade Karlstadsborna att skriva under en namninsamling för att stoppa ett moskébygge i staden.


Det är dock inte bara ett parti med självförtroendet på topp som sammanstrålar i Värmland för att kraftsamla inför 2022 års ödesval och som numera öppet kräver att få sitta med i Kristerssons regering utan också ett rejält radikaliserat parti som alltmer börjar likna AfS.


SD driver nämligen numera inte bara införandet av den hårdaste och mest restriktiva invandringspolitiken i EU utan också frågan om repatriering eller återvandring av utomeuropeiska invandrare liksom frågan om s k omvänd rasism eller svenskfientlighet, d v s två frågor som tidigare mer associerades med extremhögern till höger om SD.


SD räknar idag över 32 000 medlemmar samtidigt som partiet ännu inte har lyckats komma tillbaka till de rekordnivåer som SD uppnådde i opinionsundersökningarna innan pandemin inleddes då SD tidvis tävlade med S om guldplatsen och var större än M.


På landsdagarna i Karlstad kommer partiets nya radikala linje antagligen att prägla mötesförhandlingarna, debatterna och omröstningarna då självförtroendet numera är så högt att SD är övertygat om att M och KD (eller för den delen L) inte kommer att backa från att bilda regering med stöd av eller tillsammans med SD även om partiet radikaliseras, d v s SD verkar idag vara övertygat om att det inte finns någon återvändo längre för M och KD (eller för den delen för L) efter att till synes slutgiltigt ha lyckats GAL-TAN:isera hela det svenska partilandskapet.

När Svenska Dagbladet som den första tidningen i landet uppmärksammade att Sverige hade fått sitt första nazistparti genom att skämta om värmlänningar

I dagarna är det 97 år sedan som världens första nazistparti utanför den tysktalande delen av Europa bildades under ledning av de värmländska bröderna Furugård, vilka också började ge ut Sveriges första nazisttidning en tid därefter.

Jag har nu hittat den antagligen allra första svenska tidningsartikeln som överhuvudtaget noterar och omnämner denna (inför framtiden) på alla sätt och vis historiska händelse. 

Det handlar om en smått ”putslustig” liten notis i Svenska Dagbladet som publicerades i oktober 1924 i samband med att det första numret av partitidningen ”National-socialisten” hade utkommit (med postadress i Molkom i Värmland – tidningen utgavs då från Birger Furugårds hem). Svenskan skrev bl a följande om 1924 års införande av nationalsocialismen som ideologi och av den nationalsocialistiska rörelsen i Sverige och troligen med vetskap om att den tyska rörelsen i hög grad var en rörelse för barn, ungdomar och unga vuxna:

”Få se nu om den svenska ungdomen vill dansa den nya politiska Jössehäradspolskan.”

När nazismen väl kom till Sverige i augusti 1924 (Sverige var då återigen det första icke-tysktalande landet i världen att ”föräras” med ett nazistparti liksom med en nazisttidning) var det m a o knappt någon som uppmärksammade det förutom SvD som mest gjorde sig lustig över denna händelse genom att skämta om värmlänningar.

Det går med fog att fråga sig varför just Sverige fick ett nazistparti och en nazisttidning så tidigt som 1924. En av Furugårdsbröderna – Sigurd Furugård, som slutade som en på sin tid känd polis (1:e kommissarie) i Stockholm och bl a utredde både Olle Möller- och Marianne Granell-fallen (som Peter Englund har skrivit en bok om) – hade redan 1922 kommit i kontakt med det tyska högerradikala Deutschvölkische Freiheitspartei och några av dess ledande medlemmar i form av Erich Ludendorff, Ernst Röhm och Gottfried Feder och i augusti 1923 deltog han i den högerextrema s k Germanentag på Rügen då han också träffade Hitler och några av dennes närmaste män och det var antagligen då han blev ”biten” av nazismen. 

I november 1923 deltog sedan Sigurd och dennes bror Birger i att grunda Svenska antisemitiska föreningen som hade sitt säte i Göteborg där dess organ Vidi gavs ut och som bl a räknade Hermann Göring som en av sina medlemmar under dennes tid i Sverige. Föreningen var den första högerextrema eller s k nationella organisationen i Sverige som använde sig av hakkorset som föreningssymbol.

I augusti 1924 valde sedan bröderna Sigurd, Birger och Gunnar Furugård att bilda eget i form av Svenska nationalsocialistiska frihetsförbundet med tidningen National-Socialisten som partiorgan och bland de åtta grundarna av partiet hittades utöver den värmländska brödratrion bl a rektor (och lektor) Elias Laurell, löjtnant Einar Andersson samt fil dr Severin Solders, författare till den klassiska ”Grekisk skolgrammatik”, som mellan 1940-56 var rektor för Beskowska skolan i Stockholm, som räknades som en av landets bästa (elit)skolor på sin tid.

Intervjuad i Värmlands Folkblads om min nya bok ”Adopterad. Sveriges sista rasdebatt”

Träffade igår Värmlands Folkblads chefredaktör Morgan Schmidt som intervjuade mig om min nya bok ”Adopterad. Sveriges sista rasdebatt”:


”Sverige är det land i världen som har adopterat flest barn per capita. Ett faktum som enligt forskaren Tobias Hübinette har varit avgörande för hur ras och svenskhet har diskuterats i Sverige ända sedan 60-talet.

Adoptionsdebatten är grunden för den unika antirasism som präglar även dagens Sverige, säger han.”


https://www.vf.se/2021/03/25/sa-skulle-svenska-rasfordomar-tvattas-bort

”Det är under 60-talet som debatten kring adoptioner rasar som hetast i Sverige. Tobias Hübinette, forskare vid Karlstads universitet, kallar det i sin bok Adopterad, som kommit ut i veckan, för ”Sveriges sista rasdebatt”.

En debatt som i dag på många sätt har fallit i glömska, men som Tobias Hübinette vill lyfta genom boken.


– Det här handlar om en okänd del av Sveriges historia och jag har valt att lyfta den med nutiden som fond, säger han.


Den nutida fonden är dagens Sverige, där ras är ett begrepp som inte ens existerar i den offentliga debatten och där även ett parti som Sverigedemokraterna ser på adopterade som svenskar.


– Och det är väldigt speciellt. Sverigedemokraterna är det enda partiet i världen med det ideologiska bagaget som accepterar adopterade så explicit och skyltar med det i sin propaganda. Partier i andra länder som är sprungna ur en högernationalism kan inte alls förstå det. Det kan bara hända i Sverige.


Och det kan, menar Hübinette, härledas till 60-talets adoptionsdebatt och det faktum att Sverige därefter blev världsledande i adoptioner, med över 60 000 adopterade barn fram tills i dag.


– Tidigare var Sverigedemokraterna emot adoptioner, men jag vågar påstå att de aldrig hade kunnat bli ett riksdagsparti om de hade hållit fast vid sitt motstånd. Och det är för att vi som är adopterade är så många och att svenskar i gemen ser oss som svenskar. De var tvungna att ändra sin inställning för att kunna bli framgångsrika.

Orsakerna till att Sverige har haft en så stor mängd adopterade är flera. Ett högt välstånd under efterkrigstiden, många som var barnlösa kombinerat med en brist på svenska barn att adoptera, men kanske framförallt, menar Hübinette, på grund av en ideologisk diskussion i 60-talets Sverige som handlade om att tvätta bort det gamla rasbiologiska dammet från 40-talet.


– Det läger som vann, och som vann överlägset, ville att Sverige skulle ta hit så många barn som möjligt, vilket bottnade i att man ville utrota de svenska rasfördomarna. Man ansåg att svenskarna var marinerade i rasbiologiska idéer och sättet att komma åt det var genom att ta in adoptivbarn som inte såg ut som svenskar, men som skulle bli som dem.


Och det var ett uttalat mål?


– Det var helt och hållet ett uttalat mål där det till och med talades om att ”vi måste importera så många som möjligt” för att svenskarna skulle bli av med sina rasfördomar. Hela det svenska samhället kom att engagera sig i det här projektet som handlade om att kasta loss från det gamla sättet att se på ras.


Var det lyckosamt då?


– Ja i någon mån var det såklart det, i den meningen att vi i Sverige i dag inte pratar om ras som man fortfarande gör i andra länder. Det var någonstans ett stycke social ingenjörskonst för att skapa en antirasistisk stat.


Däremot funderades det då inte särskilt mycket kring barnens roll i det hela, eller under vilka förutsättningar dessa adopterade barn skulle komma att växa upp i ett då homogent Sverige.


– Nej, utan den diskussionen kom först mycket senare. Under den speciella tidsandan som var då så talades det mer om att man skulle hjälpa fattiga delar av världen. Och det blev lite fint att adoptera.


Sedan 60-, 70- och 80-talets stora adoptionsboom har adoptionerna minskat, men Sverige ligger fortfarande i toppskiktet när det gäller adoptioner per capita. Och i dag pågår en debatt kring hur dessa adoptioner egentligen har gått till, där regeringen till och med ska tillsätta en särskild utredning.


Mitt i den debatten landar nu Tobias Hübinettes bok.


– Ja, man kan kanske kalla det tur, för utan den debatten så hade den kunnat landa i ett vakuum. Nu kanske den kan bidra till att kasta ljus över en hittills okänd nutidshistoria som har haft väldigt stor betydelse för hur vi idag ser på svenskhet, ras och antirasism.”