Kategori: Värmland

Intervjuad i Värmlands Folkblads om min nya bok ”Adopterad. Sveriges sista rasdebatt”

Träffade igår Värmlands Folkblads chefredaktör Morgan Schmidt som intervjuade mig om min nya bok ”Adopterad. Sveriges sista rasdebatt”:


”Sverige är det land i världen som har adopterat flest barn per capita. Ett faktum som enligt forskaren Tobias Hübinette har varit avgörande för hur ras och svenskhet har diskuterats i Sverige ända sedan 60-talet.

Adoptionsdebatten är grunden för den unika antirasism som präglar även dagens Sverige, säger han.”


https://www.vf.se/2021/03/25/sa-skulle-svenska-rasfordomar-tvattas-bort

”Det är under 60-talet som debatten kring adoptioner rasar som hetast i Sverige. Tobias Hübinette, forskare vid Karlstads universitet, kallar det i sin bok Adopterad, som kommit ut i veckan, för ”Sveriges sista rasdebatt”.

En debatt som i dag på många sätt har fallit i glömska, men som Tobias Hübinette vill lyfta genom boken.


– Det här handlar om en okänd del av Sveriges historia och jag har valt att lyfta den med nutiden som fond, säger han.


Den nutida fonden är dagens Sverige, där ras är ett begrepp som inte ens existerar i den offentliga debatten och där även ett parti som Sverigedemokraterna ser på adopterade som svenskar.


– Och det är väldigt speciellt. Sverigedemokraterna är det enda partiet i världen med det ideologiska bagaget som accepterar adopterade så explicit och skyltar med det i sin propaganda. Partier i andra länder som är sprungna ur en högernationalism kan inte alls förstå det. Det kan bara hända i Sverige.


Och det kan, menar Hübinette, härledas till 60-talets adoptionsdebatt och det faktum att Sverige därefter blev världsledande i adoptioner, med över 60 000 adopterade barn fram tills i dag.


– Tidigare var Sverigedemokraterna emot adoptioner, men jag vågar påstå att de aldrig hade kunnat bli ett riksdagsparti om de hade hållit fast vid sitt motstånd. Och det är för att vi som är adopterade är så många och att svenskar i gemen ser oss som svenskar. De var tvungna att ändra sin inställning för att kunna bli framgångsrika.

Orsakerna till att Sverige har haft en så stor mängd adopterade är flera. Ett högt välstånd under efterkrigstiden, många som var barnlösa kombinerat med en brist på svenska barn att adoptera, men kanske framförallt, menar Hübinette, på grund av en ideologisk diskussion i 60-talets Sverige som handlade om att tvätta bort det gamla rasbiologiska dammet från 40-talet.


– Det läger som vann, och som vann överlägset, ville att Sverige skulle ta hit så många barn som möjligt, vilket bottnade i att man ville utrota de svenska rasfördomarna. Man ansåg att svenskarna var marinerade i rasbiologiska idéer och sättet att komma åt det var genom att ta in adoptivbarn som inte såg ut som svenskar, men som skulle bli som dem.


Och det var ett uttalat mål?


– Det var helt och hållet ett uttalat mål där det till och med talades om att ”vi måste importera så många som möjligt” för att svenskarna skulle bli av med sina rasfördomar. Hela det svenska samhället kom att engagera sig i det här projektet som handlade om att kasta loss från det gamla sättet att se på ras.


Var det lyckosamt då?


– Ja i någon mån var det såklart det, i den meningen att vi i Sverige i dag inte pratar om ras som man fortfarande gör i andra länder. Det var någonstans ett stycke social ingenjörskonst för att skapa en antirasistisk stat.


Däremot funderades det då inte särskilt mycket kring barnens roll i det hela, eller under vilka förutsättningar dessa adopterade barn skulle komma att växa upp i ett då homogent Sverige.


– Nej, utan den diskussionen kom först mycket senare. Under den speciella tidsandan som var då så talades det mer om att man skulle hjälpa fattiga delar av världen. Och det blev lite fint att adoptera.


Sedan 60-, 70- och 80-talets stora adoptionsboom har adoptionerna minskat, men Sverige ligger fortfarande i toppskiktet när det gäller adoptioner per capita. Och i dag pågår en debatt kring hur dessa adoptioner egentligen har gått till, där regeringen till och med ska tillsätta en särskild utredning.


Mitt i den debatten landar nu Tobias Hübinettes bok.


– Ja, man kan kanske kalla det tur, för utan den debatten så hade den kunnat landa i ett vakuum. Nu kanske den kan bidra till att kasta ljus över en hittills okänd nutidshistoria som har haft väldigt stor betydelse för hur vi idag ser på svenskhet, ras och antirasism.”

Intervjuad idag i Karlstads-Tidningen

Intervjuad idag i anrika socialliberala Karlstads-Tidningen och av Ida Myrin om min forskning om ras, rasism, vithet och svenskhet men också om mina erfarenheter av att nu ha arbetat vid Karlstads universitet i exakt fem års tid och av att ha bekantat mig med Värmland och med värmlänningarna under samma fem år (OBS: jag har då ingenting med Värmland och värmlänningar att göra då jag kommer från Östergötland och bor i Stockholm).


Karlstads-Tidningen (KT) är då tidningen där Gustaf Fröding en gång arbetade och som historiskt var Karlstads största tidning innan konservativa Nya Wermlands-Tidningen gick om KT efter kriget. Under dess stridbara vänsterliberala och antifascistiska redaktörer Mauritz Hellberg och Manne Ståhl var tidningen alltid en nagel i ögat på den värmländska extremhögern och en av de mest fruktade och föraktade tidningarna i landet inom den svenska s k nationella rörelsen bredvid bl a Eskilstuna-Kuriren och Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning:


Intervjun med mig i KT är lång så här nedan följer endast ett utdrag:


”Just nu är han uppe i en flerårig forskning om rasism.”


(…)


”Tobias Hübinette har vigt sitt liv åt att både informera om och motverka rasism. I dag är han forskare på Karlstads universitet och håller just nu på att fördjupa sig i frågor om rasism i Sverige. Vem kan bli utsatt för rasism och vem är egentligen svensk?

Tobias Hübinette är i grunden språkvetare och undervisar i interkulturella studier, litteratur- och genusvetenskap samt i svenska som andraspråk på Karlstads universitet. Men det är inte det enda han gör. Redan i yngre år föddes ett engagemang mot nazism och det har utvecklats med tiden. Han blev senare en av grundarna av tidskriften Expo och idag kan han också tillskriva sig rollen som forskare i frågor som rör rasism i Sverige.”

(…)

”För ett år sedan blev Tobias Hübinette och hans kollega Peter Wikström beviljade forskningsmedel för att fördjupa sig i vad ordet ”rasism” egentligen betyder för svenskarna och hur rasism diskuteras på sociala medier och digitala plattformar.”

(…)

”– I slutänden hoppas de kunna publicera flera akademiska artiklar om den svenska diskussionen om rasism som dagligen pågår i Sverige – en debatt som i grunden handlar om vart Sverige är på väg och vem som egentligen är svensk.

– Det pågår just nu en kamp om svenskheten och i grund och botten handlar den om vem som ska få ta del av våra välfärdsrättigheter och vem som ska exkluderas.

Hübinette säger att det också finns en parallell kamp om begreppet ”rasism”. Att människor har olika uppfattningar om vad rasism faktiskt innebär och vilka det kan drabba.

– Vissa pratar till exempel om en svenskfientlighet numera och hävdar alltså att rasism i dag främst riktar sig mot majoritetsbefolkningen.

Utöver de akademiska artiklarna som skrivs tillsammans med Peter Wikström håller Tobias Hübinette också på att färdigställa två egna böcker. Han har tidigare gett ut boken Att skriva om svenskheten. Studier i de svenska rasrelationerna speglade genom den icke-vita svenska litteraturen, och nu ska det egna biblioteket utökas.

Den första boken som förväntas komma ut under början av 2021, Svensk rasism under efterkrigstiden, är något av en ”tegelsten” på minst 400 sidor, som författaren själv beskriver den.

– Den går igenom den offentliga debatten och diskussionen om just ras och rasism i Sverige mellan 1946 och 1977, berättar han.

Den andra boken, Adopterad: Från ”annan ras” till ”hederssvensk”, fokuserar på debatten kring adoption av utlandsfödda barn på 60-talet.

– Då var det främst Sydkorea som man adopterade från och man pratade öppet om de barnen som ”de första invandrarna i Sverige som inte var vita”.

Det fanns bland annat en känd barnläkare i Karlstad – Torsten Thysell – som jobbade på sjukhuset i Karlstad och forskade på adoptivbarn. Han var starkt kritisk till adoptionsvågen som växte sig allt större.

– Han tyckte inte att svenskarna skulle ta hit de här barnen och varnade för hur det skulle kunna bli. Han ansåg dels att värmlänningarna inte var redo för det och att barnen därför skulle behöva utstå mobbning under uppväxten på grund av utseendet och dels att man längre fram i tiden skulle få, vad han kallade, ”en korsning mellan två raser”, vilket han såg som negativt.

Torsten Thysell sade, bland många andra saker, följande i en skrivelse om adoptionsfrågan:

”En annan sak är att en korsning mellan två raser som befinner sig på olika kulturstadier ej ter sig önskvärd ur den mera högtstående rasens synpunkt.”

– Han var mycket respekterad och många höll med honom på den tiden, men det fanns så klart de som inte höll med också och det var till slut de som vann debatten. Under slutet av 60-talet lossnade skepsisen och på 70-talet exploderade sedan utlandsadoptionerna i Sverige. Tobias Hübinette var själv ett av barnen som kom till Sverige i början på 70-talet.


Torsten Thysell är inte den enda personen som har satt Värmland på kartan i den svenska rasismens historia.
Hübinette berättar också om Herman Lundborg, född i Väse, som blev Sveriges första professor i rasbiologi. Lundborg hyllade i hemlighet Hitler och hjälpte till att utveckla rasundersökningsmetoder som Nazityskland senare kunde använda.

– Sedan bildades faktiskt världens första nazistparti, utanför det tysktalande Europa, av värmlänningar. Det var då bröderna Birger, Sigurd och Gunnar Furugård som 1924 startade Svenska nationalsocialistiska frihetsförbundet.

– Värmland har alltså haft flera starka kopplingar till nazism och rasism och på vissa håll i länet lever denna tradition kvar.”

Värmland fortsätter att gå före vad gäller visuell mångfaldskommunikation

Fascinerande (i alla fall för mig som forskar om ras och svenskhet och det nya liksom framtida hypermångfalds-Sverige) att återigen kunna konstatera att Karlstad och Värmland av någon anledning (och för min del är då detta positivt och progressivt men för andra är det väl säkert negativt och måhända även polariserande) fortsätter att vara avantgarde och gå steget före vad gäller (visuell) inkludering av invandrarna och minoriteterna i officiellt (visuellt) informationsmaterial och i (det visuella) kommunikationsarbetet:

Tidigare under pandemin stack Karlstad och flera andra värmlandskommuner ut genom att inte bara ”skylta” på olika språk (liksom f ö på värmländska) utan också genom att just visualisera invandrare och minoriteter rent fysiskt-kroppsligt (d v s kort och gott de icke-vita värmlänningarna) och nu gör också Region Värmland detsamma genom att i relation till ”Värmlandsstrategin 2040” rent fysiskt-kroppsligt visualisera framtidens och 2040 års värmlänning, som alldeles uppenbart avspeglar och representerar ett nytt och framtida hypermångfalds-Värmland.

Intervju i Värmlands Folkblad

Sociologiprofessorn Bengt Starrin intervjuade mig i gårdagens Värmlands Folkblad och bl a berättade jag om Filipstads ”store son” den fortfarande folkkäre författaren Nils Ferlin:
fer.jpg
 
”Jag ska träffa Tobias Hübinette som är forskare vid Karlstads universitet och välkänd samhällsdebattör i svenska och internationella media. Inför intervjun kikade jag på hans CV som finns på nätet. Hans produktion av böcker och artiklar samt samhällsengagemang imponerar.”
 
 
”Tobias Hübinette är lektor i interkulturella studier och svenska som andra språk vid Karlstads universitet samt docent i internationell pedagogik. Han disputerade 2005 på en kritisk avhandling om adoptioner som fick stor uppmärksamhet.
 
Tobias är en flitig bokskrivare. Bland annat har han givit ut en bok om den svenska nationalsocialismen – ”Den svenska nationalsocialismen: Medlemmar och sympatisörer 1931-45”. Den är på 500 sidor och innehåller närmare 30 000 namn på organiserade svenska fascister och nationalsocialister före och under andra världskriget. Bland dem en rad kända värmlänningar.
 
För ett år sedan gav han ut boken ”Att skriva om svenskheten: studier i de svenska rasrelationerna speglade genom den icke-vita svenska litteraturen.”
 
Flera böcker är på gång, som författare och medredaktör, bland annat en om adoption och multikulturalism i Europa som utkommer i slutet på året.
 
Nyligen har han tillsammans med Peter Wikström, som är filosofie doktor och forskare vid Karlstads universitet, fått nästan 4 miljoner från Vetenskapsrådet för att under fyra år forska om ”Det svenska r-ordet” som står för ras och rasism. Dessa ord är känsliga och kontroversiella. Frågor om ras och rasism har i allt högre grad kommit att användas som slagträ i den politiska debatten om migration, integration och segregation.
 
Vad som menas när man använder dessa r-ord kommer forskarna att försöka besvara genom att undersöka vad som avhandlas på sociala media som Facebook, Twitter och Flashback.
 
Det är mycket på gång samtidigt. Tobias forskar även om hur man diskuterat frågor om ras i Sverige sedan andra världskriget. Det gör han genom att analysera vad som skrivits om saken i svenska media.
 
– Jag har i stort sett dammsugit allt som skrivits sedan år 1946. Och den viktigaste källan har varit Kungliga biblioteket som har digitaliserat 600 dagstidningar sedan 1700-talet.
 
Jag förstår att det varit ett mödosamt och tidskrävande arbete när jag ser mig omkring i hans arbetsrum som är sprängfyllt med forskningsmaterial.
 
– Det kommer att bli en bok, säger Tobias entusiastiskt. En kartläggningsliknande historia.
 
Jag frågar om han kan berätta lite om vad han funnit. Absolut, säger han.
 
– På 1950-talet besöker sonsonen och arvprinsen till Etiopiens kejsare Haile Selassie Sverige. När han tillsammans med en vit dam kom gående i Stockholm inträffade ett intermezzo. Några män kommer fram till den kunglige och sparkar honom på smalbenet och hotar att slå ihjäl honom för att han har en annan hudfärg. Damen blev också attackerad men undkom skada.
 
Tobias berättar att vad som då händer är att internationella tidningar som New York Times plockar upp historien och skriver om den på framträdande plats i tidningen.
 
Varför fick artikeln en så framträdande plats i amerikansk press? undrar jag. Tobias förklarar.
 
– Sverige hade redan då skaffat sig hög svansförvaring som ett land utan fördomar. Artikeln i New York Times var ett sätt att ge tillbaka och visa att svenskarna inte alls är ett dugg bättre än vad amerikanerna är.
 
Det finns också en intressant värmlandskoppling i Tobias Hübinettes granskning av hur ord som rasism och ras behandlats i dagspress och andra tryckta skrifter. Han plockar fram ett gulnat A4-ark ur högen av dokument. Pekar och säger:
 
– Det finns en värmlandskoppling till Nils Ferlin. Han var troligen den förste svenske författaren som skriver en dikt om svensk rasdiskriminering. Den är också den första svenska antirasistiska dikten som handlar om svenska förhållanden och som publicerades i tidskriften Clarté 1951.
 
Nils Ferlin var upprörd över vad som pågick i Sverige. Han nämner bland annat händelsen i Stockholm då den etiopiske prinsen var nära på att bli lynchad. Han ger också restauranger en känga för att de utestänger människor på grund av hudfärg.
 
Sverige var vid den här tiden mycket homogent, förklarar Tobias. Få hade haft en nära kontakt med andra folkgrupper. Det gällde inte minst kontakt med personer från Afrika, Asien och Sydamerika. Så sent som 1970 var det endast 0,17 procent av befolkningen som var födda där.
 
Inom kort kommer Tobias Hübinette ut med en bok om hur man i Sverige sedan 1960-talet sett på adoptioner. När de första adoptivbarnen kom till Sverige uppstod en debatt som konkret handlade om att barnen inte var vita. Då föddes uttrycket ”koreabarn”. Även här har Tobias i sin granskning upptäckt en intressant Värmlandsanknytning i Torsten Thysell som var överläkare på sjukhuset i Karlstad.
 
– Torsten Thysell forskade själv om svenska adoptivbarn och anlitades av Socialstyrelsen som expert på adoptivfrågor. Han gav rådet att man inte skulle ta hit barn som inte var vita. Och det var i början av 1960-talet.
 
Vad hade han för skäl till det? undrar jag nyfiket.
 
– Jo, han var rädd för att barnen skulle behandlas illa av omgivningen och bli hackkycklingar. Hans tveksamhet grundade sig på hans egna erfarenheter. Han menade att värmlänningarna inte var mogna att ta emot barn som avviker från det vanliga.”

Om den värmländska extremhögern och den s k nationella scenen i Värmland under föregående år

Agera Värmlands senaste rapport om situationen för den s k våldsbejakande extremismen i Värmland under föregående år visar (som vanligt) att någon s k våldsbejakande vänsterradikal eller jihadistisk verksamhet knappt förekommer i landskapet och att den högerradikala miljön fortsätter att fullständigt dominera den s k våldsbejakande extremism-problematiken i Värmland.
87822664_10157243665200847_2307417114727677952_n.jpg
 
Turligt nog har fr a NMR tappat mark i Värmland under förra året med endast kring 50 inrapporterade aktiviteter (propagandaaktioner, sociala träffar, träningssammankomster o s v) jämfört med de föregående åren vad gäller rent fysisk-kroppsliga aktiviteter men samtidigt sker väldigt mycket s k ”nationell” värmländsk aktivitet numera i den digitala online-världen som är mycket svårare att både överblicka, bedöma och kartlägga enligt rapportförfattarna Nine Karlsson Norman, Lars Stiernelöf och Peter Sundin. Det handlar bl a om Facebook-grupper, hemsidor och sociala medier-konton som både är knutna till NMR, Det fria Sverige och SD och till lokala aktivistgrupper som Hammerskins och Defend Wermland mm.
 
Samtidigt fortsätter den högerradikala miljön att (sedan flera år tillbaka) ha tillgång till en slags klubblokal i Deje i Forshaga, som då är en symbolisk plats för hela den samlade svenska extremhögern då det var där som världens första nazistparti utanför Tyskland bildades en gång i tiden och ”naturligtvis” ska klubblokalen enligt uppgift ha ett ”idolporträtt” på ”Värmlands store son” nazistledaren Birger Furugård på väggen. Under 2019 besökte bl a både NMR:s Pär Öberg och Christoffer Dulny från Nordisk alternativhöger lokalen i Deje och föreläste där för lokala värmländska s k ”nationella”.
 
Under 2019 deltog också s k ”nationella” värmlänningar på aktiviteter och aktioner utanför landskapet och bl a agerade en värmlänning huvudtalare på NMR-demonstrationen i Ludvika den 1 maj 2019 där han i sitt tal gick till attack mot ”globalisterna” och även citerade självaste A.H.
 
Totalt anmäldes 167 brott med hatbrottsmotiv i Värmland under 2019 och en beräkning som visserligen har några år på nacken säger att det kan handla om kring 4400 värmlänningar som utsattes för ett hatbrott med främlingsfientligt/rasistiskt motiv, cirka 1400 som utsattes för ett hatbrott p g a sin religion (och i första hand värmländska muslimer) och omkring 500 som utsattes för ett hatbrott p g a sin sexuella läggning inräknat alla de hatbrott som aldrig anmäls.
 
Det speciella med Värmland, som jag också själv har noterat sedan jag började arbeta vid universitetet i Karlstad, är att på gott och ont har mycket överlevt i landskapet som inte finns längre i andra delar av landet och fr a inte i storstäderna såsom hårdrocken, dansbanden och bilburen ungdom/raggarkulturen och tyvärr gäller detta också den värmländska extremhögern.
 
I Värmland kan ”semiskinheads” av s k ”nationellt” snitt fortfarande begå spektakulära våldsbrott, de värmländska SD:arna kan än idag uttrycka sig rejält brutalt och även agera rätt så brutalt (fr a i form av utrensningar och uteslutningar), att lokalen i Deje förestås av Hammerskins säger väl det mesta och under 2019 debuterade t o m ett nytt vit makt-musikband från Grums som bl a står bakom sången ”Landsförrädare” som formligen osar av (19)90-tal.

Är Löfbergs Lila:s ägarfamilj den enda av Sveriges stora kafferosterifamiljer som inte har avsatt några spår i den svenska extremhögerns matriklar?

Att svenskarna dricker mest kaffe i världen per capita efter finländarna och före norrmännen och danskarna är ju välkänt liksom att Sveriges fyra största kaffeföretag och kaffesorter utgörs av Gevalia, Zoégas, Löfbergs Lila och Arvid Nordquist men mindre känt är nog att den enda ägarfamiljen som aldrig, mig veterligen i alla fall, uttryckte pro-nazityska sympatier innan och under kriget råkar och verkar vara den värmländska familjen Löfberg, vilket hedrar Värmland mot bakgrund av att åtskilliga andra värmlänningar annars tyvärr har spelat en viktig och avgörande roll genom decennierna för den svenska s k nationella rörelsen.

KAFFE.jpg

Både Gevalias mångårige ägare och direktör Sven Engwall i Gävle och Arvid Nordquists ägare och direktör Bengt Nordquist i Stockholm var då medlemmar i pro-nazityska och ”överklassnazistiska” Riksföreningen Sverige-Tyskland under krigsåren (och t o m så sent som 1943) medan Zoégas likaledes mångårige ägare och direktör Rudolf Zoéga i Helsingborg gav bidrag till högerradikala Sveriges nationella förbund vid mitten av 1930-talet men ingen av Löfberg:arna i Karlstad har då vad jag vet avsatt några spår i den svenska extremhögerns både dramatiska och smått osannolika annaler.

För första gången någonsin är jag nu ett brottsoffer då mannen som ringde och hotade mig för två år sedan fälls för olaga hot av hatbrottskaraktär

För första gången i livet är jag nu officiellt och juridiskt ett brottsoffer (och inte en misstänkt, en åtalad, en gärningsman, en ”villain”, eller en ”bad boy”) enligt svensk lag för även om jag visserligen har anmält mängder av (hat)brott genom åren så har mina polisanmälningar aldrig tidigare vare sig lett till åtal eller till rättegång och än mindre till fällande dom (d v s de har samtliga lagts ned utan åtgärd trots att jag i åtskilliga fall har försett polisen med bevismaterial).

 

DOM.jpg

 

I onsdags dömde Värmlands tingsrätt i Karlstad den förmodade värmländske SD:aren som den 15 september 2017 ringde från en lägenhet i Hammarö (och från hans sons telefon) och hotade mig samt använde s k rasord (med anspelning på att jag ser ut som en asiatisk man, då jag är utlandsadopterad från Sydkorea) till 5000 kr i dagsböter för olaga hot.

 

Nu kan polisen rapportera in ännu en ”pinne” (d v s ett uppklarat brott) medan BRÅ kan registrera ännu ett uppklarat hatbrott med rasistiska motiv även om det inte finns en specifik kategori för hatbrott som riktar sig mot asiater just.

 

Konkret handlade det om att mannen ifråga tillsammans med ett flertal andra förmodade SD:are tillsammans satt och läste en artikel (de hade då kopplat in en bärbar dator till en stor s k platt-tv för att läsa artikeln) som handlade om mig, som är publicerad på den högerradikala alternativmediesajten Nya Tider och som Dan Berner/Malmqvist har författat, och tillsammans hetsade de upp sig så till den milda grad att en av dem (d v s den person som nu har fällts för olaga hot) helt sonika beslutade sig för att ringa upp mig:

 

”Saxat” ur domen:

 

”Han är adopterad från Sydkorea. Han är lärare och aktiv i invandrings- och integrationsfrågor. Han kom hem från jobbet och då fanns det två meddelanden på telefonen. Ingen hade presenterat sig, men telefonnumret kunde spåras. Det var en man som hade talat in meddelandena. På inspelningen uttalade mannen att han skulle ta honom och att han skulle få en smäll om han hittade honom. Hotelserna handlade om att han skulle bli uppsökt och det handlade om hans arbetsplats där han arbetat sedan några år tillbaka. Mannen hade också uttalat en mängd okvädningsord som anspelade på hans ursprung. Han sade ”kines” flera gånger. Mannen hade ringt till honom för att hans dotter studerade på universitetet och sådana som han skulle inte arbeta där eftersom han och hans undervisning var bara ”skit”. Kontentan av samtalet var att antingen skulle han säga upp sig eller så skulle mannen och andra se till att han slutade.

 

(Den tilltalade)… Det fanns en artikel om Tobias Hübinette där han inte framställdes i någon bra dager. Han hade läst artikeln. Med anledning av artikeln ringde han till Tobias Hübinette. Han minns däremot inte vad han sade, men han kan nog ha sagt det Tobias Hübinette uppgett. Hans dotter gick på skolan och han kan ha fått för sig saker.

 

(Den tilltalade) har uppgett att han inte riktigt kommit ihåg vad han sagt i telefonmeddelandena, men att det kan stämma att han sagt det som Tobias Hübinette uppgett. Tobias Hübinette har lämnat trovärdiga uppgifter. Tingsrätten lägger därför Tobias Hübinettes uppgifter till grund för bedömningen av målet och finner därigenom och i förening med övrig utredning att åtalet är styrkt och att gärningen ska bedömas på sätt åklagaren angett.

 

Brottet förtjänar ett måttligt bötesstraff. Vid bedömningen av antalet dagsböter har tingsrätten som försvårande omständighet i skälig omfattning tagit hänsyn till att ett motiv för brottet varit att kränka en person på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung.”

 

Transkribering av samtalet:

 

Meddelande 1 som inkom kl. 19.42 den 15 september 2017:

 

”Jo jag heter XX. Jag söker nån kines som heter Tobias Hübinette. Han kan gärna ringa upp mig. Han ser ju mitt nummer så vitt jag kan förstå. Välkommen och höra av dig din jävla kinesjävel.”

 

Meddelande 1 som inkom kl. 19.47 den 15 september 2017:

 

”Har jag kommit till Tomas Hübinette eller vad fan han heter, Tobias Hübinette. Min dotter har gått på Karlstad universitet. Jag är XX år gammal och heter XX. Du ska inte vara där och indoktrinera dom på ditt jävla kommunistsätt.

 

Förbannade jävel, du tål väl inte att jag kallar dig för kines, men du, det kan jag tala om för dig att om du är en kines är du fan en kines, du kan inte ändra på det. Din jävla skitstövel. Kom till mig i stället och indoktrinera. Du skryter om att du har dängt upp nån annan. Kom hit och däng upp mig för fan. Du är mycket välkommen din jävla skit. Jävlar, jag ska göra mos utav dig, garanterat. Du ger fan i att vara på Karlstad universitet. Jag ska se till så att du får sluta där. Absolut.

 

Din jävla kinesjävel. Förbannade sjuk, du är ju sjuk i huvet för fan. Absolut sjuk i huvet är du. Kan du börja jobba i stället för att leva på mina skattepengar förresten. Du lever på skattepengar eller vart fan får du din lön ifrån? Vart får du din lön ifrån? Tänk efter! Men du är så jävla dum i huvet så det fattar du inte. Det är mina skattepengar! Jag försörjer dig din dumme jävel.

 

Men du, jag ska fan i mig ta rätt på dig. Jag ska ta rätt på dig kinesjävel. Jag kan nog slå ihjäl dig. Indoktrinera inte mina barn eller några svenskar med dina sjuka jävla idéer. Vi kommer (ohörbart) var fan du än är.

 

Jävlar, jag ska ta dig, bara jag får tag på dig. Jag ska söka rätt på dig, det lovar jag. Jag heter XX. Du kan nog ta rätt på mig i ditt register. XX heter jag. Jag ringer från min sons telefon.

 

Du ska få fan när jag får tag på dig. Lita på det, lita på det. Du har förstört det svenska samhället totalt med din jävla indoktrinering på universitetet eller vad fan du håller på med. Din jävla kinesjävel. Du törs inte stå.. Du ska få en smäll din jävla (ohörbart). Vänta, jag ska ta dig (ohörbart).”

 

Om dagens rättegång i Värmlands tingsrätt i Karlstad

Dagens rättegång i Värmlands tingsrätt som rörde en SD:aktig värmländsk man som har hotat mig i egenskap av att jag arbetar som lärare och forskare vid Karlstads universitet var en rätt märklig tilldragelse.
 
Den tilltalade infann sig turligt nog denna gång (förra och första gången rättegången skulle ha ägt rum gjorde han då inte det) och rättegången tog inte mer än en halvtimme och handlade då om att den tilltalade hade talat in ett hotfullt meddelande på min (mobil)telefon i september 2017, som jag sedan polisanmälde.
 
På grund av att polisen slarvade bort det USB-minne med det inspelade samtalet som jag lämnade in till polisen när jag anmälde brottet ifråga så kom förhören med mig och med den tilltalade under rättegången absurt nog att handla om vad den tilltalade egentligen hade sagt eller ej (se transkriberingen här nedan, som då bygger på det inspelade samtalet). Jag fick heller inte spela upp inspelningen av samtalet, som jag fortfarande har sparat som en ljudfil på min dator som jag hade med mig in i rättssalen, och ej heller läsa upp transkriberingen av densamma inför domaren och nämndemännen.
 
Den tilltalade medgav faktiskt att han hade använt sig av det jag själv benämner som rasord (d v s okvädningsord med anspelning på ursprung och utseende) men dock inte att han hade hotat mig.
 
Han nämnde vidare att han fortfarande än idag anser att jag egentligen inte borde få vara anställd och undervisa vid Karlstads universitet då han underförstått anser att jag hyser felaktiga politiska åsikter (d v s i jämförelse med hans egna politiska åsikter som då är åt SD-hållet). Han sade också att han inför dagens rättegång återigen hade läst artikeln om mig på den högerradikala alternativmediesajten Nya Tider som var själva upprinnelsen till att han ringde och hotade mig (han läste då den artikeln i september 2017 i sällskap med några andra värmlänningar som också är åt SD-hållet och blev då så vred och uppbragt att han ringde upp mig och hotade mig, framgår det i förundersökningen).
 
Domen faller nu inom någon vecka, som jag förstår det, och blir den tilltalade frikänd så menar i varje fall jag att det beror på att polisen slarvade bort USB-minnet med det inspelade samtalet.
 
Transkribering av samtalet:
 
Meddelande 1 som inkom kl. 19.42 den 15 september 2017:
 
”Jo jag heter XX. Jag söker nån kines som heter Tobias Hübinette. Han kan gärna ringa upp mig. Han ser ju mitt nummer så vitt jag kan förstå. Välkommen och höra av dig din jävla kinesjävel.”
 
Meddelande 1 som inkom kl. 19.47 den 15 september 2017:
 
”Har jag kommit till Tomas Hübinette eller vad fan han heter, Tobias Hübinette. Min dotter har gått på Karlstad universitet. Jag är XX år gammal och heter XX. Du ska inte vara där och indoktrinera dom på ditt jävla kommunistsätt.
 
Förbannade jävel, du tål väl inte att jag kallar dig för kines, men du, det kan jag tala om för dig att om du är en kines är du fan en kines, du kan inte ändra på det. Din jävla skitstövel. Kom till mig i stället och indoktrinera. Du skryter om att du har dängt upp nån annan. Kom hit och däng upp mig för fan. Du är mycket välkommen din jävla skit. Jävlar, jag ska göra mos utav dig, garanterat. Du ger fan i att vara på Karlstad universitet. Jag ska se till så att du får sluta där. Absolut.
 
Din jävla kinesjävel. Förbannade sjuk, du är ju sjuk i huvet för fan. Absolut sjuk i huvet är du. Kan du börja jobba i stället för att leva på mina skattepengar förresten. Du lever på skattepengar eller vart fan får du din lön ifrån? Vart får du din lön ifrån? Tänk efter! Men du är så jävla dum i huvet så det fattar du inte. Det är mina skattepengar! Jag försörjer dig din dumme jävel.
 
Men du, jag ska fan i mig ta rätt på dig. Jag ska ta rätt på dig kinesjävel. Jag kan nog slå ihjäl dig. Indoktrinera inte mina barn eller några svenskar med dina sjuka jävla idéer. Vi kommer (ohörbart) var fan du än är.
 
Jävlar, jag ska ta dig, bara jag får tag på dig. Jag ska söka rätt på dig, det lovar jag. Jag heter XX. Du kan nog ta rätt på mig i ditt register. XX heter jag. Jag ringer från min sons telefon.
 
Du ska få fan när jag får tag på dig. Lita på det, lita på det. Du har förstört det svenska samhället totalt med din jävla indoktrinering på universitetet eller vad fan du håller på med. Din jävla kinesjävel. Du törs inte stå.. Du ska få en smäll din jävla (ohörbart). Vänta, jag ska ta dig (ohörbart).”

En transkription av det hot som riktades mot mig i september 2017 inför min kommande rättegång i Karlstad: Ett typexempel på hur vred och hatisk en SD-sympatisör kan bli efter att ha läst högerradikala alternativmedier

Nu har jag transkriberat de två meddelanden som talades in i min (dåvarande) mobiltelefon den 15 september 2017 och som till slut har resulterat i att jag är målsägande i en rättegång angående olaga hot som äger rum nu på torsdag i Värmlands tingsrätt i Karlstad och då den tilltalade inte bara hotade mig utan även använde ett s k rasord för att beteckna mig så riskerar personen ifråga också straffskärpning då det handlade om att ”kränka en person, en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer” ”på grund av hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller annan liknande omständighet” (ur Brottsbalken 29 kap.).
 
OBS: Glosan ”kines” är så klart inte ett regelrätt svenskspråkigt rasord utan en ren nationalitetsbeteckning men med ett visst tonfall så kan ordet dock förvandlas till ett rasord ungefär som att nationalitetsbeteckningarna ”finne” och ”turk” också kan göra det i vissa sammanhang. För mer information om torsdagens rättegång – se https://tobiashubinette.wordpress.com/2019/08/28/extremhogern-media-vald-brott-varmland samt https://tobiashubinette.wordpress.com/2019/09/02/karlstad-varnland-extremhogern-hogskolevarlden-antirasism-antifascism
 
Meddelande 1 som inkom kl. 19.42 den 15 september 2017:
”Jo jag heter XX. Jag söker nån kines som heter Tobias Hübinette. Han kan gärna ringa upp mig. Han ser ju mitt nummer så vitt jag kan förstå. Välkommen och höra av dig din jävla kinesjävel.”
 
Meddelande 1 som inkom kl. 19.47 den 15 september 2017:
”Har jag kommit till Tomas Hübinette eller vad fan han heter, Tobias Hübinette. Min dotter har gått på Karlstad universitet. Jag är XX år gammal och heter XX. Du ska inte vara där och indoktrinera dom på ditt jävla kommunistsätt.
 
Förbannade jävel, du tål väl inte att jag kallar dig för kines, men du, det kan jag tala om för dig att om du är en kines är du fan en kines, du kan inte ändra på det. Din jävla skitstövel. Kom till mig i stället och indoktrinera. Du skryter om att du har dängt upp nån annan. Kom hit och däng upp mig för fan. Du är mycket välkommen din jävla skit. Jävlar, jag ska göra mos utav dig, garanterat. Du ger fan i att vara på Karlstad universitet. Jag ska se till så att du får sluta där. Absolut.
 
Din jävla kinesjävel. Förbannade sjuk, du är ju sjuk i huvet för fan. Absolut sjuk i huvet är du. Kan du börja jobba i stället för att leva på mina skattepengar förresten. Du lever på skattepengar eller vart fan får du din lön ifrån? Vart får du din lön ifrån? Tänk efter! Men du är så jävla dum i huvet så det fattar du inte. Det är mina skattepengar! Jag försörjer dig din dumme jävel.
 
Men du, jag ska fan i mig ta rätt på dig. Jag ska ta rätt på dig kinesjävel. Jag kan nog slå ihjäl dig. Indoktrinera inte mina barn eller några svenskar med dina sjuka jävla idéer. Vi kommer (ohörbart) var fan du än är.
 
Jävlar, jag ska ta dig, bara jag får tag på dig. Jag ska söka rätt på dig, det lovar jag. Jag heter XX. Du kan nog ta rätt på mig i ditt register. XX heter jag. Jag ringer från min sons telefon.
 
Du ska få fan när jag får tag på dig. Lita på det, lita på det. Du har förstört det svenska samhället totalt med din jävla indoktrinering på universitetet eller vad fan du håller på med. Din jävla kinesjävel. Du törs inte stå… Du ska få en smäll din jävla (ohörbart). Vänta, jag ska ta dig (ohörbart).”