Kategori: utrikesfödda

Manliga invandrare födda i Nordafrika och Västasien löper en 213% högre risk att dö i viruset än majoritetsinvånarna

Nyligen har en registerstudie publicerats i en akademisk tidskrift som undersöker samtliga som avled p g a covid-19-viruset under pandemin i Sverige mellan den 13 mars till den 7 maj.


Studien visar bl a att hela 11,4% av alla som gick bort p g a viruset under denna tidsperiod var födda i Mellanöstern och Afrika samt att utrikes födda män från Västasien/Mellanöstern och Nordafrika löpte över 3 gånger (OR 3.13) så hög risk (eller 213% högre risk) att dö av viruset medan de utrikes födda kvinnorna från samma regioner löpte en dubbelt (OR 2.09) så stor risk (eller 109% högre risk) att göra detsamma.


I övrigt hade män i allmänhet en mer än dubbelt så hög risk att dö i covid-19 än kvinnor och ogifta kvinnor och män (inkluderar både de som aldrig varit gifta, änklingar/änkor och frånskilda) hade en 1,5-2 gånger så hög risk att dö i covid-19 jämfört med de som var gifta. Att bo i Stockholmsområdet var dessutom förenat med en 4,5 gånger så hög risk att dö i covid-19 både för kvinnor och män jämfört med invånarna i övriga landet.


Invandrare från övriga låginkomstländer (t ex subsahariska Afrika, delar av Latinamerika, Sydasien och Sydostasien) löpte slutligen en dubbelt så hög risk att dö av viruset (OR 2.2 för män och OR 1.45 för kvinnor) medan invandrare från övriga Norden, Europa och västvärlden ”endast” uppvisade en 19% högre risk vad gäller männen och en 8% högre risk vad gäller kvinnorna.


överrisk att dö i covid-19-viruset i Sverige för invandrare födda i:


Västasien/Mellanöstern och Nordafrika: 213% för männen och 109% för kvinnorna

övriga låginkomstländer (subsahariska Afrika, delar av Latinamerika, Sydasien och Sydostasien): 120% för männen och 45% för kvinnorna

övriga Norden/Europa/Väst: 19% för männen och 8% för kvinnorna

Utomnordiskt födda invandrarkvinnor uppvisar en förhöjd självmordsrisk

En ny omfattande registerstudie som undersöker självmord bland äldre i Sverige – de s k ”70-plussarna” – visar att utomnordiskt födda invandrarkvinnor har en förhöjd självmordsrisk.

Tidigare har den svenska (suicid)forskningen (i form av tidigare registerstudier) omvänt indikerat att förutom nordiskt födda invandrare så har risken för att begå självmord (eller för att försöka begå självmord) varit betydligt lägre bland fr a utomeuropeiska invandrare (med undantag av de utomeuropeiska utlandsadopterade som som demografisk subkategori tyvärr leder den svenska självmords- och självmordsförsökstatistiken ”med hästlängder” och de adopterade ”slår” då t o m sverigefinnarna vilka också ”utmärker” sig i siffrornas värld vad gäller självmord/självmordsförsök) än bland majoritetssvenskarna och de nordiska invandrare men nu visar denna studie något annat som hittills inte har varit känt.

Invandrare konsumerar antidepressiva läkemedel (OBS: antidepressiva läkemedel är då en mycket stark skyddande faktor för att förhindra självmord/självmordsförsök i alla grupper i det samhället) i långt mindre utsträckning än majoritetssvenskar och mycket tyder på att psykisk sjukdom är mer tabubelagt och stigmatiserat bland särskilt landets invånare med utomeuropeisk bakgrund än bland majoritetsinvånarna vilket innebär att färre invånare med utomeuropeisk bakgrund har en psykisk sjukdom-diagnos jämfört med majoritetsinvånarna och i slutänden att invånarna med utomeuropeisk bakgrund är svårare att nå för den psykiatriska vården och därmed också tyvärr för olika former av självmordspreventiva insatser och åtgärder.

Det ”normala” vad gäller självmord och självmordsförsök är då att tonåringar/unga vuxna samt just äldre är överrepresenterade och vad gäller den sistnämnda gruppen så är självmord och självmordsförsök oftast kopplade till sjukdomar p g a hög ålder. Efter tonåren och de unga vuxenåren (och den existentiella ångest som tonåren och ungdomen för med sig av ”biologiska” skäl) och fram tills ålderdomen sker sedan generellt inte lika många självmord och självmordsförsök – d v s landets invånare mellan ca 25-75 år mår generellt bäst att döma av statistiken ifråga.

”Risken för självmord är dubbelt så hög hos äldre kvinnor som är födda utanför Norden men bor i Sverige, jämfört med svenskfödda kvinnor, visar en färsk studie. Men i samhället i stort är äldre män överrepresenterade i självmordsstatistiken.”

https://www.svd.se/forhojd-sjalvmordsrisk-hos-aldre-immigranter

”Det innebär en fördubblad självmordsrisk hos invandrarkvinnor, och ännu högre hos de invandrarkvinnor som inte behandlades med antidepressiva läkemedel.

– Detta är registerforskning, och då kan vi inte veta hur varje enskild kvinna mår. Vi kan inte veta om kvinnan som inte får antidepressiva har en depression eller inte. Men i hela gruppen äldre som dör i suicid har ungefär tre fjärdedelar en depression vid tiden för sin död, säger Margda Waern, professor i psykiatri med inriktning suicidologi, vid Sahlgrenska akademin, som gjort studien tillsammans med Khedidja Hedna, forskare vid AgeCap, centrum för åldrande och hälsa vid Göteborgs universitet.

Att risken för självmord var så förhöjd för just invandrarkvinnor överraskade forskarna, som betonar att det är viktigt att nå ut till personer i grupper där psykisk sjukdom är stigmatiserad. Även om det blivit mer accepterat att prata om psykisk sjukdom i Sverige under de senaste årtiondena är det inte säkert att det gäller i alla delar av samhället. Kunskapen om självmord hos äldre har varit knapphändig. Större ansträngningar har gjorts för att öka kunnandet om självmord hos unga personer.

– Just när det gäller användningen av antidepressiva läkemedel är det extra centralt för de äldre eftersom det förskrivs mer antidepressiva till äldre än till någon annan åldersgrupp. Äldre män har de högsta suicidtalen av alla åldersgrupper, så det har verkligen varit en kunskapslucka, säger Margda Waern.

Av äldre personer i hela samhället som behandlas med antidepressiva läkemedel är det fyra gånger vanligare att män tar sitt liv än kvinnor.”

Invandrare och fr a utomeuropeiska invandrare drabbas många gånger mer än majoritetsinvånarna av viruset och allra värst drabbas de som är födda i Turkiet, Etiopien, Finland, Somalia, Irak och Chile

Lagom till Midsommarafton och när förhoppningsvis den första pandemivågen nu är över för svensk del har Folkhälsomyndigheten sammanfattat vilka invandrargrupper som har drabbats mest av viruset och både vad gäller att drabbas och att dö av detsamma.
 
Normalt fruktar, avskyr och t o m hatar det antirasistiska Sverige och de antirasistiska svenskarna denna typ av statistik för att inte kategorisera, ”dela upp”, peka ut”, ”hänga ut” och stigmatisera invandrarna och miljonprogramsområdena så denna typ av siffror är då annars mycket sällsynta i ett svenskt samtidssammanhang.
 
Liknande siffror har tidigare publicerats uppdelade på både kommuner och stadsdelar vilka indikerar att i majoritetssvenskdominerade kommuner och stadsdelar har relativt få både fått viruset och dött av viruset medan det omvända gäller i kommuner och stadsdelar (läs: ”Orten” eller miljonprogramsområdena) med höga andelar invånare som har utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund men denna gång redovisas då trots allt och ändå födelseland vilket indikerar (det dödliga) allvaret i pandemin – d v s för en gångs skull får nu den svenska antirasismen ”stiga åt sidan” och ”stryka på foten” till förmån flr siffror och data om minoritetsinvånarna.
 
OBS: I kategorin personer födda i Sverige hittas en betydande andel både blandade/mixade och ”andrageneration:are”.
INCIDENS
 
Antalet bekräftade fall i covid-19 är som högst bland personer födda i Turkiet – 753 per 100,000 personer – följda av personer födda i Etiopien, Somalia, Chile och Irak. Personer födda i Sverige har 189 bekräftade fall per 100,000 invånare. Högst medianålder har personer födda i Tyskland, 82 år.
 
För kvinnor är förekomsten av covid-19 högst bland de som är födda i Etiopien – 792 per 100,000 personer – följda av de kvinnor som är födda i Somalia med 725 per 100,000 personer. För män är incidensen högst bland personer födda i Turkiet med 820 per 100,000 personer följda av Etiopien med 693 per 100,000 personer.
 
Medianålder vid bekräftad covid-19 skiljer sig vidare åt betydligt mellan födelseländerna. Medianåldern vid diagnos med covid-19 oavsett födelseland ligger i Sverige på 59 år. Lägst medianålder vid diagnos har personer födda i Afghanistan, 39 år, och högst medianålder har personer födda i Tyskland, 82 år, följda av personer födda i Finland och Norge med 77 år.
 
Högst dödlighet hittas hos personer födda i Finland – 145 avlidna per 100,000 personer – medan personer födda i Sverige uppvisar 32 avlidna per 100,000 personer följda av personer födda i Turkiet, Somalia, Chile och Libanon. Högst medianålder bland avlidna har personer födda i Tyskland, Norge och Polen – 88 år.
DÖDLIGHET

Den svenska arbetarklassen är idag kraftigt präglad av invånare med utländsk bakgrund medan både den svenska lägre medelklassen och övre medelklassen präglas av majoritetsinvånare och särskilt gäller det den övre medelklassen

Mycket oroande siffror för den svenska fackföreningsrörelsen och för de svenska fackförbunden i en ny Arena-rapport:
 
På grund av många år av kraftigt fallande födelsetal bland majoritetsinvånarna och många år av mycket stora pensionsavgångar bland majoritetsinvånarna kommer merparten av invånarna i s k arbetsför och s k produktiv ålder att snart utgöras av utrikes födda och minoritetsinvånare (och fr a gäller det de invånare i landet som har utomeuropeisk bakgrund och det är högst sannolikt att det är de som uppvisar den allra lägsta organisationsgraden) men om denna katastrofala trend håller i sig för den svenska modellen, det svenska arbetslivet och det svenska samhällsbygget så kommer Sverige mycket snart att uppvisa en mycket låg facklig organisationsgrad från att tidigare och under decennier ha uppvisat den högsta fackliga organisationsgraden i hela världen bortsett från de kommunistiska länderna.
 
”På 13 år har fackliga organiseringsgrad bland utrikesfödda sjunkit med dubbelt så mycket jämfört med inrikes födda, visar ny rapport från Arena idé. »Allvarligt för fackförbunden då nästan hela den framtida sysselsättningsökningen kommer ske bland utrikes födda« säger Anders Kjellberg.”
 
 
”Sett över åren 2006 till 2019 sjunker dock organiseringsgraden bland både tjänstemän och arbetare. Tappet är störst inom LO-förbunden. Mest dramatiskt är förändringarna av den fackliga anslutningsgraden bland utrikesfödda sett över tid. Från att ha legat på samma nivå, 77 procent, för både inrikes och utrikes födda år 2006 till att 2019 ligga på 51 procent för utrikesfödda.
 
– Sedan 2017 har organisationsgraden sjunkit fyra gånger mer för utrikes födda arbetare än för inrikes födda, säger Anders Kjellberg.
 
Det är allvarligt av flera skäl enligt Anders Kjellberg. Många utrikes födda har svag anknytning till och jämförelsevis mindre kunskaper om svensk arbetsmarknad. Många utrikes födda arbetar också inom sektorer som redan idag har låg organisationsgrad och dåliga villkor.
 
– Dessutom kommer så gott som hela den framtida sysselsättningsökningen ske bland utrikes födda. Om fackförbunden inte lyckas rekrytera dem kommer det bli mycket svårt att höja organisationsgraden. Om organisationsgraden för facken sjunker allt för mycket i vissa branscher så kan frågan resas om allmängiltigförklaring av kollektivavtalet i dessa branscher, säger Anders Kjellberg och tillägger att det egentligen bara kan bli en realitet om även arbetsgivarsidan är dåligt organiserade.
 
Allmängiltigförklaring innebär att staten bestämmer att kollektivavtal skall gälla för en hel bransch, även de företag och anställda som inte är organiserade. Det vore att frångå den svenska modellen.”

Mycket oroande siffror för den svenska fackföreningsrörelsen och för de svenska fackförbunden i en ny Arena-rapport:
 
På grund av många år av kraftigt fallande födelsetal bland majoritetsinvånarna och många år av mycket stora pensionsavgångar bland majoritetsinvånarna kommer merparten av invånarna i s k arbetsför och s k produktiv ålder att snart utgöras av utrikes födda och minoritetsinvånare (och fr a gäller det de invånare i landet som har utomeuropeisk bakgrund och det är högst sannolikt att det är de som uppvisar den allra lägsta organisationsgraden) men om denna katastrofala trend håller i sig för den svenska modellen, det svenska arbetslivet och det svenska samhällsbygget så kommer Sverige mycket snart att uppvisa en mycket låg facklig organisationsgrad från att tidigare och under decennier ha uppvisat den högsta fackliga organisationsgraden i hela världen bortsett från de kommunistiska länderna.
 
”På 13 år har fackliga organiseringsgrad bland utrikesfödda sjunkit med dubbelt så mycket jämfört med inrikes födda, visar ny rapport från Arena idé. »Allvarligt för fackförbunden då nästan hela den framtida sysselsättningsökningen kommer ske bland utrikes födda« säger Anders Kjellberg.”
 
 
”Sett över åren 2006 till 2019 sjunker dock organiseringsgraden bland både tjänstemän och arbetare. Tappet är störst inom LO-förbunden. Mest dramatiskt är förändringarna av den fackliga anslutningsgraden bland utrikesfödda sett över tid. Från att ha legat på samma nivå, 77 procent, för både inrikes och utrikes födda år 2006 till att 2019 ligga på 51 procent för utrikesfödda.
 
– Sedan 2017 har organisationsgraden sjunkit fyra gånger mer för utrikes födda arbetare än för inrikes födda, säger Anders Kjellberg.
 
Det är allvarligt av flera skäl enligt Anders Kjellberg. Många utrikes födda har svag anknytning till och jämförelsevis mindre kunskaper om svensk arbetsmarknad. Många utrikes födda arbetar också inom sektorer som redan idag har låg organisationsgrad och dåliga villkor.
 
– Dessutom kommer så gott som hela den framtida sysselsättningsökningen ske bland utrikes födda. Om fackförbunden inte lyckas rekrytera dem kommer det bli mycket svårt att höja organisationsgraden. Om organisationsgraden för facken sjunker allt för mycket i vissa branscher så kan frågan resas om allmängiltigförklaring av kollektivavtalet i dessa branscher, säger Anders Kjellberg och tillägger att det egentligen bara kan bli en realitet om även arbetsgivarsidan är dåligt organiserade.
 
Allmängiltigförklaring innebär att staten bestämmer att kollektivavtal skall gälla för en hel bransch, även de företag och anställda som inte är organiserade. Det vore att frångå den svenska modellen.”

 

ARENA
Uppemot en tredjedel av den svenska arbetarklassen (LO-kollektivet eller kroppsarbetarna) består idag av utrikes födda och inräknat de s k ”andrageneration:arna” har uppemot hälften av landets alla arbetare numera utländsk bakgrund och alltmer fr a utomeuropeisk bakgrund, visar en ny rapport från Arena som publicerades idag.

 

Andelen utrikes födda skiljer sig dock åt betydligt mellan olika branscher och sfärer – endast 17% av de anställda inom byggbranschen är exempelvis utrikes födda medan 24% är det inom (tillverknings)industrin och hela 52% inom hotell- och restaurangbranschen. Av alla arbetare som har en anställning inom den offentliga sektorn är vidare 33% utrikes födda att jämföra med 28% inom den privata sektorn. Vad gäller specifika fackförbund så har Hotell & Restaurang 47% utrikes födda bland sina medlemmar följt av Fastighetsanställdas förbund med 45% och Livsmedelsarbetareförbundet med 42%. För Kommunal gäller procentsiffran 32% och för Transport 21%.

 

Endast 16% av alla lägre tjänstepersoner (TCO-kollektivet eller den lägre medelklassen) är utrikes födda och samma siffra gäller även för alla högre tjänstepersoner (SACO-kollektivet eller den övre medelklassen). Endast 7% av alla högre tjänstepersoner (SACO-kollektivet eller den övre medelklassen) är dessutom födda utanför Norden. Vad gäller TCO-förbund är 16% av ST:s medlemmar utrikes födda att jämföra med 10% av Vårdförbundets medlemmar och vad gäller SACO-förbund är 29% av Läkarförbundets medlemmar utrikes födda att jämföra med 5% av DIK:s medlemmar.

 

Hela 32% av samtliga utomeuropeiskt födda som förvärvsarbetar är idag tidsbegränsat anställda att jämföra med 14,7% av samtliga inrikes födda som förvärvsarbetar. En hög andel och möjligen merparten av alla inrikes födda som är tidsbegränsat anställda är s k ”andrageneration:are”.

 

Vidare står 100 000-tals utrikes födda och 10 000-tals s k ”andrageneration:are” helt och hållet utanför den svenska arbetsmarknaden och ingår vare sig i arbetarklassen, den lägre medelklassen eller den övre medelklassen utan utgör i stället en mycket stor underklass och på sin höjd en slags lägre och flytande ”daglönar”-arbetarklass och de är ej medräknade i ovanstående siffror då de saknar reguljär anställning och dessutom i stort sett aldrig är fackanslutna trots att det är de som verkligen borde vara fackligt anslutna.

 

Samtliga ovanstående siffror gäller för 2019 och tyvärr har sedan dess och med all sannolikhet 10 000-tals och åter 10 000-tals utrikes födda, s k ”andrageneration:are”  och minoritetsinvånare blivit av med sin anställning under den rådande pandemin och/eller deklasserats ytterligare och knuffats ned till den lägre arbetarklassen eller t o m till underklassen.

Överrepresentationen av utomeuropeiska invandrare i brottsstatistiken har minskat sedan 2004 men sedan dess har överrepresentationen bland de s k ”andrageneration:arna” ökat kraftigt

Överrepresentationen av utomeuropeiska invandrare i brottsstatistiken har gått ned sedan 2004 även om den är fortsatt relativt hög men sedan dess har överrepresentationen bland de s k ”andrageneration:arna” ökat kraftigt och den är nu i stort sett på samma nivå som den förstnämnda gruppens överrepresentation var 2004:
 
 
Den nya rapporten ”Den ojämlika brottsligheten Lagföringsutvecklingen i demografiska och socioekonomiska grupper 1973-2017”, som Olof Bäckman, Felipe Estrada, Anders Nilsson och Fredrik Sivertsson vid Stockholms universitet står bakom, visar med all önskvärd tydlighet att brottsligheten har gått ned överlag i Sverige sedan 1970-talet och att överrepresentationen bland utomeuropeiska invandrare var som störst/högst 1992-2004 vad gäller att lagföras men därefter har den gått ned.
 
 
Samtidigt visar rapporten att överrepresentationen bland de s k ”andrageneration:arna” har gått upp rejält sedan 00-talet samtidigt som brottsligheten i övrigt har gått ned och de s k ”andrageneration:arna” är idag tyvärr den grupp som uppvisar den största/högsta överrepresentationen i landet vad gäller att lagföras.
 
 
I åtskilliga västländer är det ”normala” att invandrarna begår mer brott än den infödda majoritetsbefolkningen samt att invandrarnas barn begår mindre brott än sina invandrade föräldrar men i Sverige sticker då de s k ”andrageneration:arna” ut och med all sannolikhet handlar det främst om de s k ”andrageneration:arna” med utomeuropeisk bakgrund.
 
 
Varför det går så dåligt för så många s k ”andrageneration:are” med utomeuropeisk bakgrund just i Sverige är det dock ingen som vet mer än att en hög andel av dem har växt upp i fattigdom och i segregerade miljonprogramsområden samt misslyckats i skolan.
 
 
Att så här tydligt peka ut de s k ”andrageneration:arna” som den grupp som är allra mest överrepresenterad i den svenska brottstatistiken riskerar naturligtvis att ytterligare stigmatisera och stereotypisera pojkarna, tonårskillarna och de unga vuxna männen i miljonprogramsområdena för det är då dem det handlar om.
 
 
Själv brukar jag ibland tänka att ett mått på hur det går för de s k ”andrageneration:arna” är hur många av dem som lyckas bli doktorander vid någon svensk högskola och tyvärr är det så att varje gång jag tittar efter i Universitetskanslerämbetets siffror så handlar det om en handfull per år och vissa år kan s k ”andrageneration:are” vars föräldrar har invandrat från exempelvis Afrika uppgå till mellan 1-2 personer i hela landet.
BRA.jpg
95371909_1404823583198380_2701774315992383488_n.jpg”Brottsligheten har minskat i alla grupper i samhället, visar en ny studie från Stockholms universitet.
 
 
Under en 40-årsperiod märks flera trendbrott:
Överrepresentationen bland utlandsfödda är inte längre lika stor. Däremot löper deras barn i dag en större risk att lagföras än sin föräldrageneration.”
 
 
 
 
”Den så kallade överrepresentationen för utlandsfödda män – födda utanför Europa, USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland – var som högst mellan 1992 och 2004. Då låg den på runt 2,5, vilket betyder att lagföringar för denna grupp var två och en halv gånger vanligare än för personer födda i Sverige med svenskfödda föräldrar.
 
 
I slutet av den undersökta perioden har överrepresentationen minskat till cirka 2,0. Samtidigt har överrepresentationen för utlandsfödda män från västländer under samma period gått från cirka 2,0 till 1,6.”
 
 
(…)
 
 
”Men barn till utlandsfödda bryter mönstret.
 
 
Även för denna grupp, här definierad som personer med båda föräldrarna födda utomlands, har antalet lagföringar visserligen minskat. Men minskningen är mindre kraftig, vilket gör att barn till utlandsfödda i dag har en överrepresentation på 2,4 (avser män). Detta att jämföra med 1,6 i början av 1980-talet och 2,0 i mitten av 1990-talet.
 
 
Siffrorna sticker ut från tidigare svensk forskning.
 
 
– Främst är det narkotikabrotten som bidrar till att den här gruppen går om de utlandsfödda i överrisker, säger Anders Nilsson, professor i kriminologi.
 
 
Brytpunkten kommer under 2000-talets början.
 
 
Vad ser du för förklaringar?
 
 
– Det är knepigt att svara på, men en faktor som skulle kunna bidra är segregation. Vi visar ju i studien att även social bakgrund spelar roll. Men varför de här två grupperna går isär är svårt att förklara. Det kan handla om saker som vi inte har kunnat titta på – till exempel om det rör sig om barn till arbetskraftsinvandrare eller flyktingar.”

De utrikes födda fortsätter att vara underrepresenterade bland politikerna och bland de som innehar ett förtroendeuppdrag

Nu har siffrorna rörande de närmare 61 000 personerna i landet som innehar ett politiskt förtroendeuppdrag i kommunerna, landstingen/regionerna och riksdagen sedan 2018 års (tre) val publicerats och som vanligt visar de att äldre, inrikes födda män med hög utbildning och höga inkomster är kraftigt överrepresenterade och helt enkelt dominerar den svenska politiken medan kvinnor, yngre, lågutbildade, låginkomsttagare och utrikes födda är underrepresenterade och särskilt gäller det just de utrikes födda invånarna:
XXX.jpg
 
andel utrikes födda i totalbefolkningen: 21%
 
andel utrikes födda bland de förtroendevalda i kommunerna: 10%
andel utrikes födda bland ledamöterna i kommunstyrelserna: 7%
andel utrikes födda bland de hel- och deltidsarvoderade förtroendevalda i kommunerna: 6%
andel utrikes födda bland ordförandena i kommunernas nämnder och styrelser: 4%
 
Vad gäller partier så uppvisar MP den högsta andelen utrikes födda (14%) bland sina förtroendevalda politiker i kommunerna och därefter S och V (12% vardera), KD (11%) samt SD (9%).
 
De flesta utrikes födda som innehar ett förtroendeuppdrag är födda i övriga Norden eller i Europa medan de som är födda utanför Europa är underrepresenterade.

Förra året skrevs svensk högre utbildnings och forskarutbildningshistoria

Förra året skrevs svensk högskolevärlds- och högre utbildnings/forskarutbildningshistoria:

År 2019 var det för första gången fler kvinnor än män (51%) som antogs som nya doktorander (och i hög grad p g a att de unga kvinnorna har bättre gymnasiebetyg än de unga männen) liksom för första gången fler utrikes födda än inrikes födda (52%) som gjorde detsamma (och i hög grad p g a alla inresande utländska doktorander som ”konkurrerar” ut de svenska potentiella doktoranderna).FLER.jpg

De utrikes födda dominerar bland de tidsbegränsat anställda

Nu när fler personer än någonsin varslas om uppsägning (denna innevarande månad, som ikväll går mot sitt slut, kommer då att slå alla rekord i svensk historia med närmare 40 000 varsel) så skadar det inte att, som SCB gör idag, påminna om vilka som är fast anställda och vilka som är tidsbegränsat anställda, för det är då de sistnämnda som är kraftigt överrepresenterade bland de som ”pandemi-varslas” i skrivande stund:

91179254_10157319881125847_1278790640817143808_o.jpg

Av alla inrikes födda som överhuvudtaget har ett arbete har 14% en tidsbegränsad anställning att jämföra med 25% bland alla utrikes födda. Denna skillnad, som då handlar om tio procentenheter, är den fjärde största inom EU efter Polen, Cypern och Grekland, som samtidigt inte riktigt är jämförbara med Sverige så den svenska skillnaden är m a o rejält anmärkningsvärd.

De utrikes födda utgjorde år 2019 sammantaget uppemot 1/3 av samtliga tidsbegränsat anställda i åldern 15-74 år samtidigt som de utgjorde knappt 19% av samtliga fast anställda i landet.

Utrikes födda kvinnor var under samma år den grupp där den högsta andelen av de anställda hade en tidsbegränsad anställning – 26,8% – medan var 22,8% av de utrikes födda männen var tidsbegränsat anställda.

Nya siffror rörande de redan stora och eskalerande klyftorna mellan landets majoritets- och minoritetsinvånare

Idag publicerade SCB den senaste Undersökningarna av Levnadsförhållanden (ULF/SILC) som ingår i Eurostats EU-SILC (EU Statistics on Income and Living Conditions) och bl a går följande anmärkningsvärda resultat och skillnader att urskilja och procentsiffrorna gäller för 2018 och en gissning är att nedanstående utländsk bakgrund-siffror skulle vara än mer extrema om enbart de med utomeuropeisk bakgrund hade kunnat urskiljas:
 
14% av den svenska befolkningen i stort upplever problem med brottslighet, våld eller vandalisering i sitt bostadsområde. Denna andel är högre i Sverige än i många andra länder i Europa. En högre andel invånare i Sverige upplever även problem med brottslighet, våld eller vandalisering idag (2018) jämfört med 2010 och utöver Sverige så gäller detta även för Cypern och Tyskland. I många andra länder i Europa är utvecklingen i stället den motsatta eller oförändrad.
 
andel som uppvisar en årlig disponibel inkomst efter skatt som ligger under gränsen för risk för fattigdom:
inrikes födda: 12% (i hela EU är genomsnittet 15% för denna grupp)
födda utanför EU: 37% (i hela EU är genomsnittet 31% för denna grupp)
 
andel som lever i materiell fattigdom:
svensk bakgrund: 1,9%
utländsk bakgrund: 12,9%
 
andel som lever i risk för fattigdom och/eller för social utestängning:
svensk bakgrund: 11,9%
utländsk bakgrund: 36,2%
 
andel som saknar kontantmarginal i händelse av en större plötslig utgift:
svensk bakgrund: 13,9%
utländsk bakgrund: 41,9%
 
andel som är orolig för den egna och/eller hushållets ekonomi/n:
svensk bakgrund: 14,4%
utländsk bakgrund: 31%
 
andel som har tillgång till ett fritidshus:
svensk bakgrund: 56,1%
utländsk bakgrund: 22,8%
 
andel som har tillgång till en bil:
svensk bakgrund: 85,1%
utländsk bakgrund: 67,6%
 
andel som aldrig besöker en teater, en konsert, ett museum eller dylikt:
svensk bakgrund: 29,9%
utländsk bakgrund: 51,5%
 
andel som aldrig strövar i skog och mark:
svensk bakgrund: 20,7%
utländsk bakgrund: 41,7%
 
andel som röker dagligen:
svensk bakgrund: 8,1%
utländsk bakgrund: 16,5%
 
andel som är medlem i en fackförening:
svensk bakgrund: 71,7%
utländsk bakgrund: 53,5%
 
andel som är medlem i en idrotts- eller friluftsförening:
svensk bakgrund: 34,5%1
utländsk bakgrund: 14,1%
 
andel som inte umgås med någon nära anhörig överhuvudtaget:
svensk bakgrund: 21,2%
utländsk bakgrund: 50,8%
 
andel som har ett förvärvsarbete 16-64 år:
svensk bakgrund: 77,4%
utländsk bakgrund: 57,7%
 
andel som har ett förvärvsarbete 16-64 år och som har en fast anställning:
svensk bakgrund: 90,7%
utländsk bakgrund: 75,2%
 
andel som har ett förvärvsarbete 16-64 år och som är orolig för att bli arbetslös:
svensk bakgrund: 8,1%
utländsk bakgrund: 23,9%
 
andel som har en låg arbetsintensitet och en dålig eller ingen förankring i arbetslivet:
svensk bakgrund: 4,4%
utländsk bakgrund: 21,1%
 
andel som bor i en hyresrätt:
svensk bakgrund: 28,6%
utländsk bakgrund: 58,9%
 
andel som bor i en villa:
svensk bakgrund: 57,7%
utländsk bakgrund: 29,5%
 
andel som har en hög utrymmesstandard och som bor mycket stort:
svensk bakgrund: 48,3%
utländsk bakgrund: 21,1%
 
andel som har en låg utrymmesstandard och som bor mycket trångt:
svensk bakgrund: 11,4%
utländsk bakgrund: 37,5%

Vilka är de mest högutbildade och de mest lågutbildade invandrargrupperna i landet?

SCB har idag publicerat en ny rapport som visar att 28% av befolkningen numera är högutbildad i den meningen att de har minst en 3-årig avslutad eftergymnasial utbildning bakom sig, vilket inte nödvändigtvis betyder en högskoleexamen, och den största koncentrationen högutbildade invånare på länsnivå hittas i Stockholms län där hela en tredjedel av befolkningen i åldrarna 25-64 år är högutbildad liksom kommunvis i bl a Danderyd (57%), Lund (53%), Lomma (49%), Lidingö (47%), Solna (46%), Täby (44%), Stockholm (42%) och Uppsala (41%).
aa.jpg
 
Bland de utrikes födda har totalt 27% en eftergymnasial utbildning och i vissa invandrargrupper är procentandelen mycket hög såsom bland personer födda i:
Mexiko: 61%
Japan: 60%
Ukraina: 58%
Ryssland: 57%
Kanada: 56%
Vitryssland: 55%
Kina: 54%
Taiwan: 54%
Belgien: 53%
Frankrike: 53%
USA: 53%
Schweiz: 51%
Singapore: 51%
Venezuela: 51%
Nederländerna: 50%
Spanien: 50%
Tyskland: 50%
Indien: 49%
Tjeckien: 48%
Italien: 47%
Cypern: 46%
Nya Zeeland: 46%
Österrike: 46%
Australien: 45%
Island: 44%
Sydkorea: 43%
Zimbabwe: 43%
Argentina: 42%
Brasilien: 42%
Irland: 42%
Kamerun: 42%
Slovakien: 42%
Sydafrika: 42%
Egypten: 40%
Portugal: 40%
Indonesien: 39%
Rwanda: 39%
Slovenien: 37%
Iran: 36%
Malaysia: 36%
Nepal: 36%
Peru: 36%
aaaa.jpg
 
Bland de utrikes födda har vidare 19% endast en förgymnasial utbildning som sin högsta utbildningsnivå och i vissa invandrargrupper är procentandelen mycket hög såsom bland personer födda i:
Somalia: 49%
Myanmar: 45%
Eritrea: 41%
Thailand: 40%
Turkiet: 37%
Afghanistan: 36%
Syrien: 36%
Vietnam: 34%
Libanon: 32%
Senegal: 30%
Serbien: 29%
Irak: 28%