Category: USA

Idag för 70 år sedan inleddes Jeju-upproret som ledde till USA:s första antikommunistiska ”polisaktion” i ett Tredje världen-land

Idag för 70 år sedan (d v s den 3 april 1948) inleddes det uppror på den subtropiska ”paradisön” Jeju söder om dagens Sydkorea som resulterade i det första efterkrigstida massdödandet på Koreahalvön innan Koreakriget utbröt 1950 och som kan sägas ha varit något av det folkmordsliknande Koreakrigets generalrepetition. Det extremt blodiga nedkämpandet av upproret anses också utgöra och ”symbolisera” USA:s första antikommunistiska ”polisaktion” i ett Tredje världen-land, d v s nedslåendet av Jeju-upproret var den s k USA-imperialismens elddop och det var där och då som de ”counter insurgency”-metoder som senare under Kalla kriget kom att användas i ett stort antal länder i Afrika, Mellanöstern, Asien, Latinamerika, Karibien och Oceanien utvecklades för att besegra ett socialistiskt inspirerat uppror.
 
Öborna reste sig i ett uppror den 3 april 1948 för att protestera mot den pro-amerikanska regim som USA hade installerat i södra delen av den före detta japanska kolonin och som bl a bestod av kollaboratörer som hade arbetat för och sympatiserat med det i Andra världskriget besegrade Japanska imperiet.
 
Upproret som hade föregåtts av en generalstrejk inleddes med att 11 av öns 24 polisstationer stormades och med att delar av ön i praktiken kom att bli självstyrande och upproret spred sig också till Yeosu och Suncheon i Södra Jeolla-provinsen på fastlandet.
29683716_10155550143310847_5761042658703424511_n.jpg
 
Amerikanska militära rådgivare, högerradikala paramilitära frivilligstyrkor och sydkoreansk polis och militär svarade med att invadera Jeju och fram tills maj 1949 krossades upproret i ett blodbad: 70% av Jeju-öns byar brändes ned, mellan 20-30 000 invånare dödades motsvarande kring 10-15% av den totala befolkningen och 40 000 Jeju-bor flydde till Japan (och fr a till Osaka där många av deras barn och efterkommande fortfarande bor och lever i Osakas Koreatown) och när det efterföljande Koreakriget bröt ut 1950 avrättades ytterligare 20 000 på ön och i Södra Jeolla-provinsen i s k preventivt syfte.
 
Sammanlagt uppskattas över en tredjedel av hela Jejus förkrigstida befolkning ha dödats, flytt eller försvunnit som ett resultat av det uppror som inleddes för 70 år sedan och fortfarande hittas massgravar runtomkring på ön (såsom på Jeju Citys internationella flygplats för några år sedan).

Vad är värst – imperialistiska USA:s eller högerextrema Cambridge Analytica?

En undrar ju vad som egentligen är värst och mest illa: Att Andra världskrigets ena segrarmakt USA lade sig i totalt 81 olika val i olika länder mellan 1946-2000 (d v s efter kriget och fram tills den 11 september 2001 och i 59% av de 81 fallen vann den sida som USA stöttade) eller att ett högerextremt privat företag som startades så sent som 2013 av Steve Bannon (som har den italienske fascistfilosofen Julius Evola som ”husgud”) och Robert Mercer, d v s Cambridge Analytica som bl a ”sitter på” FB-profilerna till en fjärdedel av USA:s väljarkår (och möjligen också på åtskilliga svenska FB-profiler – Facebook har dessutom sina servrar placerade i Sverige även om det så klart inte har med saken att göra), redan enligt egen uppgift har hunnit ”delta i” och manipulera kring 200 val runtom i världen och inklusive den brittiska folkomröstningen och det amerikanska presidentvalet vars resultat som bekant utföll till de högerradikalas belåtenhet.
 

Ny bok om ”den andra Klanen”

DN:s USA-korrespondent Martin Gelin anmäler Linda Gordons utmärkta bok om ”den andra Klanen” (”The Second Coming of the KKK: The Ku Klux Klan of the 1920s and the American Political Tradition” från 2017) som president Trumps egen far antagligen tillhörde och var knuten till (liksom 10-tals miljoner andra vita amerikaner vilka någon gång passerade genom Klanens periodvis mycket omfångsrika medlemsmatrikel mellan 1915-44) och som kan sägas ha utvecklat sig till motsvarigheten till och ”svaret på” de fascistiska rörelserna i Europa under mellankrigstiden.
 
”Den andra Klanen” var inte bara anti-svart som den ursprungliga sydstats-Klanen hade varit utan inriktade sig framför allt på att upphöja och idealisera den s k nordiska vita rasen (d v s nordvästeuropéerna med svenskarna i spetsen – d v s människor som ser ut som svenskar blev det s k rasliga utseende-, kropps- och skönhetsidealet för Klanen – OBS: det är självklart inget fel i sig på att se ut som en svensk och det är än mindre på något sätt ”rasistiskt” att råka befinna sig i en kropp och råka ha ett utseende som ser svenskt ut) och på att bekämpa den då pågående invandringen av judar (och även romer), syd- och östeuropéer samt latinamerikaner och asiater vilka alla betraktades som ett hot mot det s k nordiska raselementet i den s k amerikanska folkkroppen och 1924 lyckades ”den andra Klanen” tillsammans med en rad inflytelserika (Ivy League-)forskare, (republikanska) politiker och (ras)ideologer att stoppa den icke-vita invandringen till USA genom att få stopp på den fram tills dess i stort sett fria invandringen till landet i form av införandet av s k raskvoter som med svenskarna som norm utgick från (den nordiska) vithetshalten hos en viss invandrargrupp och om en viss invandrargrupp bedömdes som beboendes kroppar och havandes utseenden som inte betraktades som helt och hållet vita så stoppades i stort sett invandringen för gruppen ifråga tack vare det raskvotsystem som först avskaffades till fullo 1965 som en del av den s k 68-revolutionen (såsom för finnarna som till att börja med hamnade på nästan samma låga raskvotnivå som asiaterna) och någonstans måste en ändå säga att ”den andra Klanen” (som då bl a president Trumps far var knuten till) lyckades med sitt uppsåt att skapa en i huvudsak vit bosättarstat i samband med det moderna (och rasbaserade) amerikanska nationsbyggandet som ägde rum under 1900-talets första hälft för kring 1955-60 så utgjordes närmare 90% av USA:s totalbefolkning av vita invånare (jämfört med under 55% idag för efter att raskvotsystemet avskaffades 1965 så har över 95% av alla invandrare till USA varit icke-vita och i huvudsak latinamerikaner men också asiater och numera även afrikaner och människor från Mellanöstern).
 
 
””The second coming of the KKK” handlar om Ku Klux Klans comeback på 1920-talet. Det är en berättelse om den moderna, ­organiserade rasismens födelse i USA. Ku Klux Klans första våg uppstod som reaktion på slaveriets avskaffande 1865 och var begränsad till sydstaterna. Den ­andra vågen var däremot landsomfattande och oerhört bred. Som mest kan de ha haft mer än fem miljoner medlemmar.
 
Gordon, som är en av USA:s mest ansedda historiker, hävdar övertygande att en majoritet av vita amerikaner sympatiserade med Ku Klux Klans generella världsbild på 1920-talet. Rörelsen lyckades växa genom att inte bara rikta sitt hat mot svarta, utan mot alla icke-protestantiska invandrare. I synnerhet judar och katoliker, men även asiater och latinamerikaner. De anlitade en av 1920-talets ledande pr-byråer för att göra rörelsen mer rumsren, och började sponsra fotbollslag, Hollywood-filmer och vardagliga familjeevenemang.
 
Snart var Ku Klux Klan så allmänt accepterade att de fick stöd från ex-presidenter och sittande domare i Högsta domstolen. Som lobbygrupp hade de så stort genomslag att de i princip formulerade innehållet i den invandringspolitiska reformen 1924, som formellt förbjöd all icke-vit invandring.
 
Linda Gordons bok är inte bara en skrämmande ny historik över USA:s politiska 1900-tal, utan även en djupdykning i fotoarkiv som länge varit bortglömda. En bild etsar sig fast i minnet: ett femtiotal män i Ku Klux Klan-dräkter åker pariserhjul på ett nöjesfält i Colorado. Så förstår man i ett ögonblick att rasismen inte var någon skamlig sidosyssla för rabiata enstöringar, utan en folkfest för käcka familjer.”

I år går Kina om USA som världens viktigaste ekonomi och därmed är Västs 250-åriga dominans och hegemoni som har gällt sedan ”the great divergence” nu över en gång för alla

DN:s Asienkorrespondent Torbjörn Petersson påminner om att i år så kommer Kina att med mer eller mindre all säkerhet gå om USA som världens största och viktigaste ekonomi och därmed kan Västs (världsekonomiska) dominans såsom den uppstod och växte fram under 1700-talets andra hälft snart sägas vara över och världen blir nu och framgent inte bara alltmer postkolonial utan alltmer icke-västerländsk (och naturligtvis även alltmer icke-vit) och kanske t o m även post-västerländsk – d v s från och med i år så kommer andra ekonomier, andra regioner, andra kulturer, andra religioner och andra civilisationer som inte är europeiska och västerländska (eller vita eller kristna) att betyda alltmer på planeten och för mänskligheten:
 
 
”Grafiken här nedan visar hur USA 1970 bidrog till världsekonomin med 21,2 procent, medan Kina, då mitt inne i den kaotiska kulturrevolutionen, endast medverkade till 4,1 procent. Förändringen började 1978 då Kina öppnade sig mot omvärlden och införde marknadsekonomiska reformer. Resultatet syntes nästan omedelbart på vissa platser inom landets gränser. På den globala scenen dröjde det till efter år 2000 innan det blev tydligt att Kina tog andelar av USA i den globala ekonomin. För två år sedan bidrog USA, enligt denna beräkning, med 16,7 procent, medan Kina gjorde det med 15,6 procent. Och 2018 är således året då den kinesiska andelen beräknas passera den amerikanska”
 
Kina (liksom Indien) dominerade antagligen världsekonomin en bit in på 1800-talet och hade gjort det under mycket lång tid tillsammans med övriga delar av Öst- och Sydostasien samt Väst- och Centralasien och delar av (norra och östra) Afrika men i och med den europeiska erövringen av de båda Amerika på 1500- och 1600-talen så började Europa att sakta men säkert utmana Öst (och Syd) till sin egen favör och någon gång mellan ca 1750-1800 så inträffade den s k ”the great divergence” som slutgiltigt (och för alltid, trodde nog många åtminstone fram tills alldeles nyligen) avgjorde Västs världsekonomiska dominans tack vare en kombination av den transatlantiska slavhandeln, industrialismen, högimperialismen och framväxten av det s k andra Brittiska imperiet (ca 1783-1965) och ända sedan 1910-talet och fram tills nu så har USA varit världens största ekonomi (och därmed också världens viktigaste och mäktigaste politiska och även kulturella makt på jorden) men från och med i år så kommer detta m a o inte att vara fallet längre, d v s den s k USA-imperialismens och den amerikanska kapitalismens sekellånga världshegemoni (som ju ersatte den brittiska dito) är över från och med i år och det är väl en historiens ironi att detta inträffar samtidigt som USA just nu styrs av en isolationistisk och (extrem)nationalistisk president som ju faktiskt vill påskynda den amerikanska reträtten från den övriga världen.

Om den hittills okända roll som svarta amerikaner spelade för att institutionalisera internationell adoption på 1950-talet

Igår avslutades den första tyska akademiska konferensen om internationell adoption (som mellan 1946-2016 har transporterat över en miljon barn till västvärlden) i Kassel och vad som blev särskilt tydligt vad gäller forskningsläget är det vita amerikanska perspektiv som har dominerat fram tills idag vad gäller att förstå den internationella adoptionens första år mellan cirka 1946-60.
23768770_10155206762295847_221760022_o.jpg
 
Internationell adoption är idag en reproduktionsmetod bland många andra reproduktionsmetoder för västvärldens barnlösa (och för singlar såväl som par liksom för heteros såväl som icke-heteros) men innan så blev fallet (på 1970-talet) så var verksamheten snarare en blandning av temporära räddningsaktioner för ensamkommande flyktingbarn (t ex de kontinentaleuropeiska barn som transporterades till USA mellan ca 1946-50 och vilka placerades hos släktingar som redan bodde i landet) och ”brandkårsutryckningar” för att ”rädda” s k mixed race-barn (d v s blandade eller blandbarn) som hade kommit till i samband med den amerikanska ockupationen av Japan respektive Tyskland och under Koreakriget.
23757556_10155206762795847_291033990_o.jpg
 
Tidigare har allt forskningsfokus varit på ett antal vita amerikanska nyckelaktörer (såsom Harry Holt) vilka spelade en avgörande roll för att internationell adoption överhuvudtaget skulle utvecklas till det det är idag och inte minst för att verksamheten skulle institutionaliseras och bli en del av den globala migrationsregimen (och för att lagar och förordningar skulle införas och förändras i 100-tals ursprungsländer och mottagarländer för att kunna ackommodera verksamheten inklusive i Sverige på 1960-talet), d v s utan dessa nyckelpersoner så hade sannolikt den internationella adoptionsverksamheten inte existerat idag överhuvudtaget och därmed hade de barntransporter som ägde rum mellan ca 1946-60 inte utvecklats till den reproduktionsmetod som internationell adoption idag är (och jag själv hade exempelvis aldrig blivit adopterad till Sverige på 1970-talet).
23757604_10155206762785847_640918051_o.jpg
 
Igår på konferensen lyfte flera forskare i stället fram ett antal svarta amerikanska nyckelaktörer (såsom Mabel Grammer) vilka var minst lika aktiva i att etablera den internationella adoptionen både efter Andra världskriget och efter Koreakriget genom att de kom att engagera sig i adoptionen av blandade svarta barn i Tyskland respektive i Japan och Korea.
 
Mellan ca 1946-60 kan så många som 10 000 blandade mixed race-barn ha adopterats till USA (och av svarta amerikaner) från dessa tre länder och adoptionerna spelade också en viktig roll i den gryende medborgarrättsrörelsen genom att de visade att även svarta amerikaner tog ansvar för USA:s nya stormaktsroll i världen och var lika kapabla som vita amerikaner att ta hand om ”sina” barn.
23760261_10155206762830847_1298311319_o.jpg
 
Om något år kommer också den första akademiska boken (d v s en s k monografi) som just handlar om denna hittills okända historia om hur ett antal svarta amerikanska nyckelaktörer bidrog till att etablera internationell adoption som både en reproduktionsmetod och som en del av den internationella migrationen under verksamhetens första staplande år på 1940- och 50-talen.

Om Emigrationsutredningens betydelse för skapandet av dagens Sverige

Jan-Ewert Strömbäck skriver idag i SvD om Kerstin Hesselgren som på uppdrag av den stora Emigrationsutredningen (som ”ägde rum” mellan 1907-13 – f ö en av Sveriges största statliga utredningar någonsin och vilket säger något om emigrationsfrågans dignitet för 100 år sedan) intervjuade svenska kvinnor som utvandrade till USA (d v s helt enkelt kvinnliga svenska s k förstagenerationsinvandrare):
 
 
”Emigrationen från Europa till Nordamerika är utforskad med råge. Alla tänkbara infallsvinklar förekommer. Minsta vrå i minsta svenskstad är dokumenterad. Märkligt nog finns det ändå ett område som ligger för fäfot, trakasserande arbets­givare som får särskilt kvinnor att ta det livsavgörande beslutet att emigrera. #Metoo-kampanjen kan möjligen ge inspiration till en forskning även om detta. Härvidlag utgör Kerstin Hesselgrens intervjuer och 1907 års emigrationsutredning ett utmärkt första ­underlag.”
För 100 år sedan var Sverige både ett av världens fattigaste och ett av världens mest ”outvecklade”, ojämlika, ojämställda och patriarkala västländer och efter Irland och bredvid Norge så var det Sverige som drabbades av den proportionellt sett största utvandringen per capita till USA och till andra bosättarstater och bosättarkolonier över haven och runtom i världen (t ex Kanada, Australien, södra Sydamerika, södra Afrika och vissa delar av Asien o s v):
 
Mellan en fjärdedel och en tredjedel av alla svenskar utvandrade från och med andra halvan av 1800-talet och fram tills 1930-talet och bland de unga vuxna och bland alla invånare under 45 år så handlade det om än högre proportioner och det var just därför som Emigrationsutredningen tillsattes.
 
Utvandringen sågs också av Emigrationsutredningen och av dåtiden som en s k ”rasfråga” och vilket i praktiken innebar att det upplevdes som om svenskarna som ”folkslag” helt enkelt höll på att ”förblöda” på grund av den enorma massutvandringen (medan USA och de andra bosättarstaterna tvärtom kom att glädja sig åt den stora invandringen av s k nordiskt vita svenskar och skandinaver) och det demokratiska genombrott som ägde rum mellan 1917-21 liksom skapandet och införandet av (den socialistiska) välfärdsstaten som ägde rum från och med 1930-talet och framåt kan båda sägas ha varit direkta konsekvenser av och reaktioner på utvandringen som just avtog därefter och de resultat och rekommendationer som Emigrationsutredningen slog fast och kom fram till.

Ska USA förgöra Nordkorea en andra gång?

Förra gången ”det begav sig” (d v s mellan 1950-53) när USA faktiskt just förgjorde och förintade Nordkorea (såsom Trump hotade med att göra igen igår) genom att döda 20% av Nordkoreas totala befolkning (och därtill såra och skada kanske 20% av den resterande befolkningen i dagens Nordkorea – d v s det finns en konkret ”body count”-orsak till det visserligen sjukligt fanatiska hat mot Väst som genomsyrar Nordkorea, d v s den postkoloniala statsbildning i den utomvästerländska världen som sannolikt hatar Väst allra mest bredvid Kuba, Venezuela, Iran och Eritrea) i efterkrigstidens blodigaste krig någonsin med 4 miljoner döda på bara 1120 dygn (d v s motsvarande över 3500 döda per dygn och vilket gör att krigen i Mellanöstern framstår som ”skärmytslingar” även om de så klart också är fruktansvärt våldsamma och blodiga) så kostade det USA närmare 55 000 döda och vilket innebar att närmare 50 vita och svarta amerikanska ”grabbar” fick ”bita i gräset” per dygn (och fortfarande saknas 7000 amerikanska soldater vars en gång unga manskroppar sannolikt vid det här laget har förvandlats till just gräs).
 
 
Att Koreakriget blev så extremt blodigt och slakthusliknande beror på att kriget som involverade ett 30-tal stater begränsades till den ytmässigt förhållandevis lilla Koreahalvön, att nästan hela Koreahalvön utgjorde krigsskådeplats (med undantag för vissa avlägsna öar och vissa svårforcerade bergsområden), att flera krig pågick samtidigt (ett höger-vänsterkrig, ett inbördeskrig, ett regionalt ”klankrig”, ett stormaktskrig, ett FN-krig o s v), att kriget var ett ”gammaldags” Andra världskriget-krig med miljonarméer som marscherade fram och tillbaka över halvön och erövrade, förlorade och återerövrade städer och provinser om vartannat samt att kriget urartade till ett ”döda alla som är emot oss”-krig (hela vänstern skulle likvideras i Sydkorea, alla Väst-”kollaboratörer” skulle dödas i Nordkorea o s v) som också kom att inbegripa starka raskrigsliknande inslag (och vilket i praktiken innebar att särskilt de amerikanska trupperna ibland sköt på ”allt som rörde sig” och ”allt” innebär här alla asiater och koreaner som det överhuvudtaget gick att ”panga” på).