Kategori: USA

Svenskarna läser, delar och sprider överlägset flest högerradikala nyheter från alternativmedierna i hela Europa

Svenskarna läser, delar och sprider överlägset flest högerradikala nyheter från alternativmedierna i hela Europa och står i västvärlden bara amerikanerna efter inför Trumps seger i det amerikanska presidentvalet 2016:
Namnlöst.jpg
 
”Svenskarna ligger i överlägsen topp i Europa när det kommer till hur mycket vilseledande och falska nyheter som vi delar vidare på sociala medier, enligt en studie från Oxfords universitet. Bara i USA, före Trumps valseger, delades lika många ”skräpnyheter”.”
 
Det betyder så klart inte att det s k svenska folket skulle vara ”dummare” än andra s k folkslag runtom i Europa (och i så fall tillsammans med de ”dumma” amerikanerna) utan snarare handlar det om att de svenska högerradikala alternativmedierna proportionellt sett är större än motsvarande högerradikala alternativmedier i andra västländer.
 
Kort och gott: De högerradikala alternativmedierna är just nu som allra störst i Sverige (bredvid USA) i hela västvärlden. Mycket tyder också på att svenskarna är mer engagerade i frågor som rör utomeuropéerna, förorterna, de icke-kristna, invandring och integration än andra s k folkslag runtom i västvärlden. Utöver det är svenskarna mest digitala/digitaliserade och uppkopplade i världen bredvid amerikanerna (och sydkoreanerna) och över hälften av alla svenskar får idag sina nyheter via sociala medier och inte via (pappers)tidningar eller etermedier (tv och radio) som har tappat mer läsare, tittare, lyssnare och räckvidd i Sverige än i de flesta andra västländer på jorden.
 
I Sverige har de högerradikala alternativmedierna t o m lyckats ”bräda” de etablerade medierna (såsom DN, SvD, AB, EP och SVT m fl) medan de högerradikala alternativmedierna än så länge är proportionellt sett mindre i de andra västländerna och inte minst i de nordiska grannländerna. Därtill har SD och andra högerradikala partier och grupper lyckats ”bräda” de etablerade partierna (såsom M, S, C, L, V och MP m fl) vad gäller att dominera de (svenskspråkiga) sociala medierna.
 
 
”När forskarna tittat på allt material som delats med politiska hashtaggar står så kallade skräpkällor bakom 22 procent av det man länkar till.
 
Forskarna ser tydliga gemensamma nämnare.
 
– Innehållet är väldigt kritiskt mot invandring och väldigt kritiskt mot islam. Det är den röda tråden. Det är en högerradikal kontext, säger svensken Fabian Sivnert, en av forskarna bakom studien, till TT.
 
Det är tre sajter som dominerar bland ”skräpnyheterna”, enligt studien: Samhällsnytt (före detta Avpixlat), Fria Tider samt Nyheter Idag står för 86 procent av delningarna.”

Den första Hollywood-filmen där asiater spelar alla huvudroller ligger etta på biotoppen i USA samtidigt som det sydkoreanska bandet BTS’ album ligger etta på amerikanska Billboard-listan

Kanske lite vulgärt (eftersom det handlar om populärkultur och ungdomskultur) och nog också en aning identitetspolitiskt (eftersom jag är en asiatisk man och då det handlar om asiater och inte minst om asiatiska män) att uppmärksamma detta men trots allt ännu ett tecken i tiden (d v s på att asiaters och Asiens status bara fortsätter att växa i Väst) och därför värt att informera om – den första Hollywood-filmen där asiater spelar alla huvudroller ”Crazy Rich Asians” (och som då av naturliga och rättmätiga skäl har jämförts med ”Black Panther”) ligger just nu etta på biotoppen i USA samtidigt som det sydkoreanska bandet BTS’ nya album ”Love Yourself: Answer” ligger etta på amerikanska Billboard-listan.
 
Fram tills idag har asiater och fr a asiatiska män (men absolut också asiatiska kvinnor) innehaft en mycket låg status i västvärlden då de inte minst har betraktats som feminina och därför både som ointressanta och oattraktiva men uppenbarligen är en förändring på gång nu även om det kommer att ta tid att förändra (koloniala ras)stereotyper som har åtskilliga år på nacken.
Namnlöst.jpg
 
 

Två paradigmskiften äger rum just nu och idag för Europas del: EU:s ordförandeland Österrike vill inte längre ta emot några fler utomeuropeiska invandrare och USA vill inte längre stå för Europas försvar

Två genomgripande s k paradigmskiften äger rum just nu och idag för Europas del och som kanske inte kommer att märkas omedelbart men som på sikt kommer att förändra Europas framtid för alltid:
 
Idag möts EU:s migrationsministrar i Innsbruck i Österrike som för närvarande håller i EU:s ordförandeklubba och som styrs av en konservativ-högerextrem regeringskoalition och för första gången någonsin så handlar mötet inte om att ta emot fler utomeuropeiska invandrare och flyktingar och fördela dem mellan medlemsstaterna utan om att stoppa utomeuropéerna ”en gång för alla” och om att helt enkelt ”stänga Europas gränser” samt upprätta olika typer av internerings- och uppsamlingsläger i flera av Europas gamla kolonier.
 
 
Idag avslutas också mötet mellan NATO:s medlemsländer i Bryssel där försvarsalliansens stats- och regeringschefer har träffats för att diskutera Europas säkerhetspolitiska framtid och efter Trumps hårda utspel så står det nu klart att de gamla allianserna från både Första världskriget, Andra världskriget, Kalla kriget och det s k ”Kriget mot terrorismen” nu inte gäller längre p g a Trumps (och Bannons) ”America first”-linje och att USA:s inflytande över Europa som inleddes för exakt 100 år sedan (d v s 1918 med Första världskriget slut) snart är över.
 
Samtidigt har EU:s motsvarighet till SCB (Eurostat) i dagarna meddelat att de enda länderna i Europa som uppvisar en befolkningsökning att tala om idag är Sverige tillsammans med Luxemburg och Malta.
 
Den just nu mycket kraftiga och dramatiska svenska befolkningsökningen står då ut som extremt exceptionell i ett Europa där mycket höga procentandelar av de infödda majoritetseuropeiska invånarna numera är grå- och vithåriga (och åtskilliga av de majoritetseuropeiska männen är nog också skalliga) och ej längre i s k reproduktiv ålder och allt oftare ej heller i s k arbetsför ålder – d v s uppemot 50-60% av majoritetsinvånarna i åtskilliga europeiska länder är idag långt över 50 år gamla.
 
Flertalet av de öst- och centraleuropeiska s k ”folkslagen” är helt enkelt på väg att just nu och i rasande takt ”smälta bort” och ”förintas” p g a katastrofalt låga födelsetal liksom än mer de folkrikaste länderna i Väst- och Sydeuropa som nästan har slutat att reproducera sig överhuvudtaget och inte minst gäller det de gamla axelmakterna Italien och Tyskland.
 
Europa klarar sig m a o inte utan en fortsatt utomeuropeisk invandring och Europa kan m a o inte längre försvara sig.

Det svenska forskarnätverkets för svensk kritisk ras- och vithetsforskning antologi från 2017 kommer kanske att översättas till och ges ut på engelska

Fick idag ett positivt besked från en amerikansk forskare som är mycket intresserad av Sverige, svenskhet, svenskar och ras och så till den grad att han faktiskt har lärt sig svenska skapligt. Amerikanen som heter Guy har läst antologin ”Ras och vithet. Svenska rasrelationer igår och idag” (2017) (https://www.studentlitteratur.se/#9789144117980/Ras%2Boch%2Bvithet) som tillkom inom ramen för det nationella forskarnätverket för svensk kritisk ras- och vithetsforskning och han har ”gett sig den” på att antologin bara måste översättas till engelska då han menar att det finns väldigt få engelskspråkiga akademiska texter och publikationer som just handlar om Sverige, ras och vithet (och vilket är sant då de flesta svenska forskare föredrar att publicera sig på svenska).
 
Den första upplagan är f ö slutsåld så en andra upplaga trycks just nu i skrivande stund av Studentlitteratur även om just denna bok antagligen inte kan slå kioskvältaren ”Om ras och vithet i det samtida Sverige” som jag var huvudredaktör för och som Mångkulturellt centrum gav ut 2012 och som hittills har sålt i 1000-tals exemplar (d v s Sveriges första originalsvenskspråkiga bok som bar glosan ras i huvudtiteln sedan den gamla svenska rasbiologin dog sotdöden på 1970-talet).
 
Guy har på eget bevåg översatt hela tre kapitel i antologin från svenska till brittisk engelska (t o m) och han har dessutom på eget initiativ författat och skickat in en mycket ambitiös ansökan och förfrågan om bokutgivning till engelska Manchester University Press som bl a ger ut en s k vetenskaplig tidskrift som handlar om ras (Ethnicity and Race in a Changing World) liksom specialtidskriften James Baldwin Review och som inte minst har ett försvarligt antal boktitlar som behandlar frågor om ras bakom sig.
 
Alldeles nyligen vidarebefordrade Guy mig ett e-postmeddelande som han erhöll tidigare idag från en viss Thomas vid Manchester University Press som nu tydligen har meddelat Guy att förlaget har ställt sig positiv till idén om en eventuell utgivning hos dem och att de av Guy översatta artiklarna samt Guys ansökan nu har skickats ut för läsning och bedömning till anonyma sakkunniga och experter inom området så vill det sig väl så kommer den första antologin akademiska texter på engelska som enbart handlar om ras och vithet i relation till Sverige, svenskhet och svenskar (det finns då redan 3-4 antologier utgivna på engelska som handlar om ras och Sverige men de inkluderar alla också artiklar och bidrag som handlar om de övriga nordiska länderna och ibland enbart 1-2 texter om Sverige) att se dagens ljus om förhoppningsvis 1-2 år och vilket i sin tur förhoppningsvis kommer att glädja många både engelsktalande och engelskspråkkunniga forskare och läsare.

Ett försök att förstå Rachel Dolezals disidentifikation som vit och identifikation som svart utifrån att hon både är en adoptivmor och en biomor till svarta barn

Efter att nu har sett hela Laura Brownsons kontroversiella (och långa) dokumentär “The Rachel Divide” (som går att se via Netflix) och som handlar om den än mer kontroversiella Rachel Dolezal (som numera f ö heter Nkechi Amare Diallo) så vågar jag mig på att hävda och argumentera för (i egenskap av att själv vara transrasial) att hennes transrasiala identifikation som svart amerikansk kvinna (trots att hon föddes och växte upp som en vit amerikansk kvinna) handlar om att hon både är adoptivmor till ett svart barn och mor till två blandade svarta barn och det är numera inte ovanligt att vita adoptivföräldrar liksom än mer vita föräldrar till blandade barn ibland kan identifiera sig med sina adoptiv- respektive blandbarns ”ursprungsgrupp”:
 
 
Dolezal som har svenskt-tjeckiskt-tyskt påbrå växte upp med fyra svarta adopterade syskon (och varav en är internationellt adopterad från Haiti medan de övriga är nationellt adopterade svarta amerikaner) som hennes vita amerikanska föräldrar adopterade utöver att hon också har ett biologiskt syskon som liksom hon själv är vit och hennes ”förvandling” från vit till svart ägde rum gradvis efter att hon hade gift sig med en svart amerikansk man (som hon sedermera skilde sig från) och fått ett blandat barn med denne och efter att hon adopterade sin egen svarta adoptivbror (som ensamstående mor) som hon växte upp tillsammans med och som hennes vita föräldrar ursprungligen hade adopterat.
 
Dessutom har Dolezal ytterligare ett blandat barn vars far (som hon dock inte har levt tillsammans med) också är en svart amerikansk man så hennes familje- och intimrelationsband med och juridiska kopplingar till svarta amerikaner är med andra ord många men de som betyder allra mest är (tror i alla fall jag) det faktum att hon är ensamstående adoptivmor till ett svart adoptivbarn (som då också är hennes adoptivsyskon) och ensamstående mor till två blandade svarta barn. Dolezal är m a o den enda vita personen i en annars icke-vit amerikansk familj och så har hennes familjesituation, intimsfär och privatliv sett ut ända sedan hon gifte sig med en svart amerikansk man.
 
Detta är inte ett försvar för Dolezal (för utöver allt ovanstående så är hon utan tvivel också en bedragare och en s k ”imposter”) utan ett försök från min sida att förstå henne i egenskap av att själv vara transrasial och det går exempelvis inte att rakt av jämställa och jämföra Dolezals (högst frivilliga) val att disidentifiera sig som vit och identifiera som svart och t o m byta namn med när exempelvis icke-vita utlandsadopterade (som ju högst ofrivilligt uppfostras och växer upp hos och som vita och därmed oftast betraktar sig själva som vita trots att deras kroppar är icke-vita) blir tillsammans med och får barn med andra icke-vita (och vare sig deras partners är invandrade eller adopterade som de själva) och får icke-vita barn (OBS: 97-98% av alla icke-vita utlandsadopterade som överhuvudtaget får barn får dock barn med vita partners och oavsett sexuell läggning och reproduktionsmetod) och t o m tar tillbaka sina ursprungsnamn och t o m lär sig sina bioföräldrars och födelseländers ursprungsspråk.
 
Samtidigt är det ett faktum att vita människor som identifierar sig som icke-vita och som minoritet såsom Dolezal gör har funnits även tidigare i historien (såsom t ex vita konvertiter, vita renegater, vita fångar och vita slavar) och Dolezal är med andra ord absolut inte den första vita personen som transrasialiserar men hon är definitivt den första vita personen som identifierar sig som icke-vit och som minoritet som har blivit ”världskändis” och som nu även har ”förärats” med en dokumentär.

Det redan hyperheterogena Sverige kommer kanske att vara ikapp USA vad gäller supermångfald om 10 år mätt utifrån utländsk och utomeuropeisk bakgrund-befolkningen

Jag kommer nog aldrig att sluta att förundras över att få leva just nu och därmed få uppleva ”IRL” (d v s i realtid) när den svenska befolkningssammansättningen snart är ikapp eller åtminstone ”nosar” på och är ”hack i häl” på USA:s befolkningssammansättning (d v s det land som just nu uppvisar och ståtar med den allra mest heterogena befolkningssammansättningen i västvärlden) vad gäller hyperheterogenitet och supermångfald och därmed också snart ”rush:ar” förbi och besegrar Storbritannien, Frankrike, Nederländerna, Belgien, Kanada, Australien och Nya Zeeland (och ska sanningen fram så ligger inte Österrike, Tyskland och Schweiz långt därefter) som är de västländer som vi just nu ”fajtas”, tävlar och konkurrerar med samt delar andraplatsen tillsammans med efter USA vad gäller att utgöra västvärldens allra mest heterogena land ifråga om befolkningssammansättningen:
 
Idag är vi som bekant 10 miljoner invånare men redan om tio år (d v s redan år 2028) är alla vi som befinner oss s k ”legalt” och ”permanent” i riket (d v s minus alla visum-”overstayers” i form av inresande utbytesstudenter, gästforskare, arbetskraftsinvandrare o s v som ”hänger” kvar i landet av olika skäl, alla som har fått avslag på sin asylansökan och som har gått under jorden, alla s k EU-migranter, alla s k expats, alla turister o s v) hela 11 miljoner p g a den största och snabbaste befolkningsökningen i svensk historia sedan befolkningsökningen (eller för den delen befolkningsminskningen) började mätas med s k ”vetenskapliga” metoder på 1700-talet och framåt 2070-talet är ”vi” (jag är dock själv inte med då med rätt så stor sannolikhet) t o m hela 13 miljoner i landet enligt SCB:s prognos.
 
År 2028 kommer uppemot en tredjedel av alla nyfödda barn (som har koncipierats på s k naturlig väg, d v s borträknat alla nya barn som har tillkommit utanför kroppen) att födas av utrikes födda och invandrade mödrar och möjligen kommer ytterligare en femtedel av mödrarna att vara s k ”andrageneration:are” (inklusive blandade) och i samtliga fall har en majoritet av dessa mödrar någon form av utomeuropeisk bakgrund.
 
Sedan 2011 har samtidigt barnafödandet bland inrikes födda och majoritetssvenska kvinnor minskat och denna minskning har dessutom varit större än beräknat under de senaste åren och ser nog också ut att fortsätta att minska framöver mot bakgrund av att de unga majoritetssvenska ”tjejerna” är extremt högutbildade som demografisk subgrupp och förvärvsarbetar samt arbetar heltid i extremt hög grad och säkerligen kommer att fortsätta att göra så även framöver när de också snart tar över mellanchefs- och chefspositionerna från de äldre majoritetssvenska männen som går i pension.
 
År 2028 kommer uppemot en tredjedel av samtliga invånare i s k arbetsför ålder också att utgöras av utrikes födda och invandrade och antagligen kommer ytterligare en femtedel av de s k arbetsföra invånarna att utgöras av s k ”andrageneration:are” (inklusive blandade) och i samtliga fall har en majoritet av invånarna som då är ”i sina bästa år” (d v s alla invånare som är mellan 25-64 år gamla, d v s den s k arbetsföra delen av totalbefolkningen som också utgör den s k barnafödande delen av densamma) någon form av utomeuropeisk bakgrund.
 
År 2028 kommer 65-100-åringarna (d v s de som ej längre är s k arbetsföra och som ej längre är i s k reproduktiv ålder såvida de inte adopterar) att vara 100 000-tals fler än vad de är idag och bara de som är över 80 år kommer att öka med hela 50% eller med mer än (osannolika) en kvarts miljon invånare (SIC!) och den absoluta majoriteten av alla 65-plus:are i landet kommer att ha majoritetssvensk, nordisk eller europeisk bakgrund.
 
Allt detta måste dagens politik och dagens politiker ta hänsyn till och ta med i beaktande även om det kan tyckas som att det är mycket långt kvar till år 2028 för denna förändring i den svenska befolkningssammansättningen är nu helt och hållet oåterkallelig och ohejdbar och har egentligen varit så ända sedan det senaste millenieskiftet för därefter har den svenska befolkningsökningen (som då är extremt dramatisk och ”blixtsnabb” just nu) enbart berott på utomeuropeisk invandring (plus så klart även s k naturlig fruktsamhet och även alla nya adoptivbarn, donationsbarn, provrörsbarn och surrogatbarn bidrar ju självklart också med sina strån till stacken).
 
Så även om 10 år kan tyckas vara en ”evighet” (in i framtiden) just idag år 2018 så är det ett faktum att hela det svenska samhällsbygget, den svenska nationalekonomin och det svenska välfärdssystemet till mycket stora delar kommer att behöva axlas och bäras upp av landets invånare med någon form av utomeuropeisk bakgrund år 2028 för annars går helt enkelt ekvationen ihop som det heter.

Ny studie visar att det var ras snarare än klass som avgjorde Trumps seger i presidentvalet

Det var inte i första hand klass utan ras som gjorde att Trump segrade skriver The Atlantic och refererar till Diana C. Mutz studie ”Status threat, not economic hardship, explains the 2016 presidential vote” och som gör att så höga procentandelar av de vita väljarna alltmer röstar på högerpopulistiska partier i hela västvärlden – d v s det handlar i grunden om en existentiell och raslig ”vithetsångest” och om en slags kombinerad vit sorg, vit längtan och vit nostalgi (över 1900-talet) mer än om en ekonomisk oro eller ett klassuppror mot den vita eliten från de vita arbetarnas och den vita lägre medelklassens sida och samma slutsats drog Charlotte Hyltén-Cavallius och jag i vår studie om de vita svenskarnas situation i södra Botkyrka (https://www.opensocietyfoundations.org/reports/white-working-class-communities-stockholm) liksom Catrin Lundström och jag i vår gemensamma artikel om den vita svenska melankolin (https://www.eurozine.com/white-melancholia):
 
 
”After analyzing in-depth survey data from 2012 and 2016, the University of Pennsylvania political scientist Diana C. Mutz argues that it’s the latter. In a new article in the Proceedings of the National Academy of Sciences, she added her conclusion to the growing body of evidence that the 2016 election was not about economic hardship.
“Instead,” she writes, “it was about dominant groups that felt threatened by change and a candidate who took advantage of that trend.”
 
“For the first time since Europeans arrived in this country,” Mutz notes, “white Americans are being told that they will soon be a minority race.” When members of a historically dominant group feel threatened, she explains, they go through some interesting psychological twists and turns to make themselves feel okay again. First, they get nostalgic and try to protect the status quo however they can. They defend their own group (“all lives matter”), they start behaving in more traditional ways, and they start to feel more negatively toward other groups.
 
This could be why in one study, whites who were presented with evidence of racial progress experienced lower self-esteem afterward. In another study, reminding whites who were high in “ethnic identification” that nonwhite groups will soon outnumber them revved up their support for Trump, their desire for anti-immigrant policies, and their opposition to political correctness.”
 
(…)
 
”These why-did-people-vote-for-Trump studies are clarifying, but also a little bit unsatisfying, from the point of view of a politician. They dispel the fiction—to use another 2016 meme—that the majority of Trump supporters are disenfranchised victims of capitalism’s cruelties. At the same time, deep-seated psychological resentment is harder for policy makers to address than an overly meager disability check. You can teach out-of-work coal miners to code, but you may not be able to convince them to embrace changing racial and gender norms. You can offer universal basic incomes, but that won’t ameliorate resentment of demographic changes.
 
In other words, it’s now pretty clear that many Trump supporters feel threatened, frustrated, and marginalized—not on an economic, but on an existential level. Now what?”