Kategori: ungdomar

Nästan hälften av alla majoritetssvenska barn har tillgång till ett fritidshus jämfört med runt 1% av barnen med utomeuropeisk bakgrund

Inför den långa svenska s k industrisemestern har SCB idag publicerat siffror som visar att hela 35% av samtliga barn (0-18 år) i riket har tillgång till ett (eller t o m flera) fritidshus – d v s en s k ”sommarstuga” av något slag som för vissa handlar om ett litet men ändå beboeligt kolonihus och för andra om stora släktgårdar eller t o m herrgårdar som kan ha gått i arv i generationer.


Skillnaderna är dock mycket stora mellan majoritets- och minoritetsbarnen:


46% av alla majoritetssvenska barn har tillgång till ett fritidshus att jämföra med 4% bland invandrar- och andragenerationsbarnen, d v s minoritetsbarnen. Bland landets samtliga barn med specifikt utomeuropeisk bakgrund handlar det högst sannolikt om runt 1%.


På mikronivå är skillnaderna än mer extrema:


Exempelvis har över 50% av alla barn i Limhamn-Bunkeflo i Malmö tillgång till ett fritidshus att jämföra med under 1% av barnen på Rosengård. I Göteborg har vidare t ex hela 65% av alla barn i Långedrag tillgång till ett fritidshus att jämföra med 1% av barnen i bl a Hammarkullen och Bergsjön. Och i Stockholm har över 75% av alla barn i Bromma liksom på Djurgården tillgång till ett fritidshus att jämföra med 1-3% av barnen i exempelvis Husby och Rinkeby.


Det kan i sammanhanget påminnas om att idag har runt 40% av alla barn (0-18 år) någon form av utländsk bakgrund och de allra flesta av dem har utomeuropeisk bakgrund samt är födda och uppväxta i Sverige.


Särskilt under sommar(semester)veckorna är det då påtagligt att barnen med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund (liksom så klart även deras föräldrar) mer eller mindre helt dominerar den svenska stadsbilden och det urbana offentliga rummet medan havsbandet, skärgården, fjällen, skogarna, gles- och landsbygden och småorterna, där flertalet fritidshus är belägna, ”omvänt” domineras fullständigt av majoritetsbarnen (liksom så klart även deras föräldrar) p g a ovanstående närmast astronomiska skillnader i att ha tillgång till ett fritidshus eller ej.


För den som vågar se ras är rasojämlikheten m a o synlig för alla och envar särskilt under den svenska sommaren.

Om att få mejl från studenter

När sådana här mejl plötsligt ”dimper” ned i ens mejlkorg (just denna morgon kom det då av en ren slump två sådana mejl) från ”random” unga vuxna (d v s högskolestudenter som jag inte känner själv på något sätt eller ens har haft kontakt med och säkerligen aldrig kommer att träffa rent fysiskt och som dessutom är studenter vid andra lärosäten än det jag själv arbetar på) inser en att en inte skriver och publicerar för ”dövöron”, d v s de texter och publikationer som jag ligger bakom (tillsammans med andra eller ensam) läses, används och kommer till nytta och ”här och där” dessutom (d v s inom alla möjliga program, ämnen och kurser) och en del som läser texterna upplever dem t o m som s k ”ögonöppnare”, vilket måste sägas vara ett ”gott betyg”.


Flertalet akademiska texter läses då av endast ett fåtal personer och oftast av de ”närmast sörjande” – en doktorsavhandling t ex av maximalt kanske 25-talet personer (i bästa fall tyvärr) och en antologi- och tidskriftsartikel av än färre än så (vilket de akademiska tidskrifternas digitala räkneverk avslöjar med all önskvärd tydlighet – det finns 1000-tals och åter 1000-tals artiklar i otaliga vetenskapliga tidskrifter som bara har lästs av 10-15 personer och ibland inte ens av det) medan en normal akademisk antologi och monografi i bästa fall säljer i runt 100-talet exemplar om jag har förstått det rätt (några enstaka monografier kan naturligtvis sälja i 100-tals och t o m i 1000-tals exemplar men de är ytterst ytterst få).


mejl nr 1:


”Hejsan Tobias
Jag slutförde denna termin min masterutbildning inom X vid X universitet med att skriva en uppsats med titeln X. Jag använde en hel del av dina texter för både inspiration och som grund för min uppsats, bland annat dina texter om begreppen ras och färgblindhet, samt att jag applicerade begreppet ”hegemonic whiteness” som ett teoretisk koncept. Jag vill därför passa på att tacka för dina ögonöppnande texter.
MVH
X”


mejl nr 2:


”Hej Tobias! Förra året studerade jag X vid X universitet och under en del av utbildningen fick vi läsa några texter som du ligger bakom. Det var första gången jag stötte på dina ord. Sedan dess har det blivit betydligt mer av dem och jag insåg nu att jag faktiskt borde tala om det för dig. Du gör skillnad för så många människor på så många olika sätt och för det vill jag skicka ett stort tack!
Allt gott!
X”

Nya siffror om studenterna med utländsk bakgrund vid landets högskolor

Intressanta färska siffror från UKÄ:s (Universitetskanslerämbetet) senaste årsrapport, som publicerades alldeles nyligen:

Andelen studenter med utländsk bakgrund fortsätter att öka vid landets högskolor, vilket avspeglar att en hög andel unga vuxna numera har utländsk bakgrund överhuvudtaget.

Särskilt gäller det de s k ”andrageneration:arna” samtidigt som de unga vuxna som har invandrat till Sverige efter skolstart (d v s efter 7 års ålder) fortsätter att minska proportionellt sett. 

Samtidigt är studenterna med utländsk bakgrund kraftigt överrepresenterade inom vissa program, fakulteter och ämnen och omvänt kraftigt underrepresenterade inom andra dito. 

Vidare föreligger stora skillnader vad gäller att dels slutföra högskolestudierna och ta ut en examen och dels att etablera sig i arbetslivet efter uttagen examen: 

I båda fallen är det fortfarande så att alltför många studenter med utländsk bakgrund misslyckas med sina högskolestudier och hoppar av i förtid medan alltför många unga vuxna med utländsk bakgrund som har en högskoleexamen bakom sig har svårigheter att etablera sig på den svenska arbetsmarknaden i jämförelse med motsvarande grupper med svensk bakgrund.

Ny rapport om ”Ungas uppväxtvillkor och integration” som bl a visar stora skillnader i skolresultat liksom i värderingsfrågor mellan majoritets- och minoritetsbarn

Delmis nya rapport ”Ungas uppväxtvillkor och integration” som utgörs av en antologi innehållande flera olika studier undersöker hur det går för landets barn och unga med utländsk bakgrund som numera uppgår till närmare 40% om även de som har en utrikes född förälder inkluderas.

En av studierna – Jan O. Jonssons ”Integration bland unga i Sverige” – sticker ut då den redovisar de utrikes födda och invandrade eleverna (”generation 1”) separat från de s k ”andrageneration:arna” (”generation 2”) i en större enkätstudie. Det ska sägas att de allra flesta av alla barn och unga som har utländsk bakgrund är inrikes födda – d v s de s k ”andrageneration:arna” är fler än de ”riktiga” invandrarbarnen.

Bl a visar studien att båda grupperna har alltför stora svårigheter att erhålla en gymnasieexamen – det handlar i båda fallen tyvärr om närmare 1/3 per årskull som inte lyckas gå ut gymnasiet med fullständiga betyg och ta en gymnasieexamen inom fyra år efter påbörjade gymnasiestudier. Särskilt låg andel återfinns bland de s k ”andrageneration:arna” vars föräldrar har invandrat från Mellanöstern och Latinamerika.

Studien undersöker vidare vilka barn och unga som umgås med andra barn och unga som inte tillhör den egna gruppen – d v s en s k utgrupp – och finner att fr a de barn och unga som har bakgrund i Mellanöstern tenderar att umgås med varandra, d v s med ingruppen men även påfallande många barn och unga med svensk bakgrund umgås mestadels inom och med sin egen ingrupp.

Barn och unga med utländsk bakgrund uppvisar vidare överlag en positiv eller mycket positiv inställning till barn och unga med svensk bakgrund och överhuvudtaget till majoritetssvenskarna. Denna märkbart positiva syn på majoritetsbefolkningen är mer påtaglig och utbredd i Sverige än i t ex Storbritannien, Nederländerna, USA eller Tyskland där relativt många minoritetsbarn hyser negativa attityder till majoritetsbefolkningen. Barn och unga med utländsk bakgrund kan ibland dock uppvisa negativa attityder gentemot andra grupper med utländsk bakgrund som de själva inte tillhör.

Barn och unga med svensk bakgrund hyser i sin tur mest positiva attityder till barn och unga med utländsk bakgrund som kommer från närområdet (d v s övriga Norden och Europa) och minst positiva attityder till barn och unga med utomeuropeisk bakgrund.

När det gäller värderingsfrågor är skillnaderna stora mellan de olika grupperna av barn och unga:

Runt 10% av barn och unga med svensk bakgrund svarar att ”det aldrig är OK’ med abort, homosexualitet, samboende och skilsmässa att jämföra med 50% eller högre bland barn och unga med utomeuropeisk bakgrund och även bland barn och unga med östeuropeisk bakgrund är det fler som svarar det än bland barn och unga med svensk bakgrund. Även vad gäller synen på jämställdhet föreligger det skillnader – runt 5% av barn och unga med svensk bakgrund uppvisar en traditionell och konservativ syn på könen att jämföra med t ex runt 30% bland ”generation 1”.

Slutligen föreligger det stora skillnader i studiemotivation och framtidstro: Barn och unga med fr a utomeuropeisk bakgrund har mycket höga skol- och studieambitioner liksom höga yrkesambitioner samtidigt som alltför många av dem tyvärr misslyckas i skolan liksom senare i yrkeslivet och barn och unga med utomeuropeisk bakgrund är också överlag allra mest optimistiska om framtiden tillsammans med barn och unga med östeuropeisk bakgrund jämfört med barn och unga med svensk bakgrund.

Mycket stora skillnader föreligger mellan majoritetssvenska barn och invandrarbarn vad gäller förekomst av karies

En ny studie baserad på registerdata över alla barn och unga som bor och lever (och är folkbokförda) i Stor-Stockholm och som är födda 2000-2003 (totalt närmare 85 000 individer) har nyligen (för)publicerats i den vetenskapliga tidskriften Acta Paediatrica.


Studien visar att mycket stora skillnader föreligger vad gäller förekomst av karies mellan de majoritetssvenska barnen i Stockholms län och minoritetsbarnen, varav de allra flesta är födda och uppväxta i Sverige med en eller två invandrade föräldrar.


Även om vårdnadshavarnas och hushållens klassbakgrund slår igenom för både majoritets- och minoritetsbarnen så är klyftorna vad gäller tandhälsa tyvärr närmast gigantiska:


För minoritetsbarn vars föräldrar härrör från medelinkomstländer (t ex Iran, Kina, Colombia o s v) handlar det om en överrisk på 322% vad gäller att utveckla karies jämfört med majoritetssvenskarnas barn, för minoritetsbarn vars föräldrar härrör från låginkomstländer (t ex Somalia, Indien, Filippinerna o s v) handlar det om en överrisk på 180% och för minoritetsbarn vars föräldrar härrör från höginkomstländer (t ex Turkiet, Chile, Sydkorea o s v) handlar det om en överrisk på 77%.


Alltför många ”Ortenbarn”, d v s s k ”andrageneration:are” i miljonprogramsområdena (d v s i de s k förorterna), lider helt enkelt av karies i huvudstadsregionen och forskarna som ligger bakom studien spekulerar bl a i följande samverkande orsaker:


”Prolonged breastfeeding, a known risk factor for dental caries, is significantly more common in immigrant mothers compared with mothers born in Sweden and may be one explanation of our results for the 3-year-olds. Another explanation is that changing living conditions, adoption of new lifestyles, and the ability to buy more soft drinks, candy, and sticky products resulted in poorer dental health from 3 to 7 years of age.


In fact, one study found that children of immigrant mothers who had lived more than 5 years in Norway had worse dental health than newly arrived immigrant families. Another factor of importance is toothbrushing habits which differ in different parts of the world and foreign-born parents are reported to stop helping their children to clean their teeth at a younger age compared with parents of Western orgin”.

Är hiphop-musiken vår tids vit makt-musik? Om likheter och skillnader mellan den vita vit makt-musiken och den icke-vita hiphop-musiken

Är hiphop-musiken vår tids vit makt-musik? På 90-talet och en bit in på 2000-talet var vit makt-musiken den antagligen största subkulturella musikstilen bland Sveriges barn, ungdomar och unga vuxna. Sedan 2010-talet och idag på 20-talet är hiphop-musiken den antagligen största subkulturella musikstilen bland Sveriges barn, ungdomar och unga vuxna.

Vit makt-musiken framfördes nästan enbart av vit arbetarklass och hiphop-musiken nästan enbart av icke-vit arbetarklass. Vit makt-musiken glorifierade våld och starka negativa känslor (vrede, hat o s v) och sjöng om att misshandla och överfalla och t o m kniva ihjäl eller skjuta icke-vita och homosexuella som uppfattades som politiska fiender medan hiphop-musiken glorifierar våld och starka negativa känslor (vrede, hat o s v) och sjunger om att misshandla och överfalla och t o m kniva ihjäl eller skjuta andra icke-vita i andra miljonprogramsområden som uppfattas som ekonomiska rivaler.

Både vit makt-musiken och hiphop-musiken sjöng och sjunger också om konspirationer och inte minst om den s k judiska makten och nästan alltid i kodad form.

DN:s Hugo Lindkvist skriver om hur hiphop-musiken glorifierar våld, mord och ond bråd död och t o m kan ”bistå” poliser och jurister i brottsutredningar. Självklart är Sveriges hiphop-musikartister konstnärer vars verk ska betraktas som konstverk på samma sätt som att landets vit makt-musikartister var konstnärer vars verk kunde bektraktas som konstverk. Det är samtidigt ett faktum att åtskilliga våldsdåd på 90- och 00-talen kunde kopplas till förövare som innan dåden hade lyssnat på vit makt-musik och det verkar som att åtskilliga våldsdåd på 10- och 20-talen kan kopplas till förövare som innan dåden har lyssnat på hiphop-musik och både vit makt-musikartisterna och hiphop-musikartisterna sjöng och sjunger om den verklighet de levde respektive lever i och liksom hiphop-musiken förekommer i dagens svenska förundersökningar så förekom även vit makt-musik i dåtidens svenska förundersökningar:

”Både låttexter och musikvideor från raplåtar ingår som pusselbitar i Stockholms hittills största gängbrottsutredning. Enligt förundersökningen finns ”musiktematisk koppling mellan ett flertal individer” som är parter i kidnappningsmålet, där en känd artist ska ha förts bort, skadats och förnedrats. I ett konfiskerat brev nämns även krav om att ”catcha nån från P3” för att en av de åtalades musik ska spelas oftar.”

https://www.dn.se/kultur/sa-ar-rapmusiken-kopplad-till-det-stora-gangmalet/?fbclid=IwAR1oMXEZhqQOJ1CSEGIEiwcYyxR0dsGJQsa7-D2kcVCucgp227MY0McJuAI

”… i förundersökningen, som löper över tusentals sidor, finns flera hänvisningar till den svenska rapscenen, samt uppgifter från låttexter och musikvideor. Informationen används bland annat för att visa kopplingar mellan flera personer som ska ha varit inblandade när en då 17-årig rapartist kidnappades, kvällen den 14 april 2020. – Musiken spelar ingen roll för brottsligheten.

Det handlar om att visa på vilket sätt de känner varandra, säger åklagaren Anna Stråth. Den 17-årige rapartisten blev enligt åtalet bortförd mot sin vilja och utsattes under mycket förnedrande former för hot och våld. Denne ska ha tvingats bära en peruk, klänning, stringtrosor, ha ett hundkoppel runt halsen och rånats på en Rolexklocka och två guldkedjor. En sammanställning kring parterna i målet påvisar enligt polisen ”en musiktematisk koppling mellan ett flertal individer”.

Man syftar i denna del inte på artisten Yasin Abdullahi Mahamoud (som är åtalad för stämpling till människorov) utan tre andra åtalade män, som är mellan 20 och 25 år gamla, samt på brottsoffret. Två av personerna som står åtalade för kidnappningen är artister som fått över en miljon spelningar på flera låtar på Spotify.

De båda personerna har tidigare även medverkat på låtar med flera andra kända rapartister i Sverige. Artisterna nekar båda till brott. Den ene, en 25-årig man, besvarar inte en enda fråga i polisförhören, men två brev han skickat från häktet har beslagtagits, något P3 Nyheter var först att rapportera på torsdagen.

Breven, som DN också tagit del av, handlar till största del om artistens egen musikkarriär och idéer han har för att öka sina inkomster, och var tänkta att skickas till andra personer med koppling till gängkriminalitet i Stockholm. I det första brevet ber artisten om att påtryckningar ska utövas mot en musikproducent, för att han själv ska höja sina inkomster. I det andra brevet vill han ta hjälp för vad som sägs vara ett ”jobb”. Han skriver: ”Jag vill att ni catchar nån från P3 eller ring o hota dem…”, med målet att hans musik ska spelas minst var tredje timme.”

(…)

”Skärmdumpar från musikvideor som ingår i förundersökningen visar hur tre av männen som åtalats för kidnappningen har samarbetat musikaliskt och deltagit i samma inspelningar. I en musikvideo, släppt månaderna efter den misstänkta kidnappningen, syns två av de åtalade hålla i två guldkedjor och en Rolexklocka. Polisen skriver att klockmodellen liknar den som brottsoffret blev av med i samband med brottet, men tillägger att klockan ”är av en annan modell”.

En annan skärmdump visar att en av de åtalade männen också medverkat i samma musikvideo som brottsoffret. Musikvideon släpptes dagarna efter att den misstänkta kidnappningen ska ha inträffat. I förundersökningen refereras till låttexter som brottsoffret står bakom, och polisen har särskilt markerat enskilda rader. Den misstänkta kidnappningen nämns där inte rakt ut, men i texterna verkar artisten anspela på något som denne har utsatts för.

Det är inte första gången raptexter återges i förundersökningar kring grova brott i Sverige, något som SR-programmet ”I lagens namn” och SVT Kulturnyheterna tidigare rapporterat om. Det har även förekommit vid utredningar i exempelvis USA och Storbritannien.

– Det finns anledning att ställa frågor till de inblandade om vad de menar med sina texter, säger Anna Stråth till DN på frågan om vilken betydelse låttexterna kan ha i det nu aktuella gängmålet.”

Ungdomar med utomeuropeisk bakgrund uppvisar högre skol- och yrkesambitioner än majoritetssvenskar

En ny artikel i en akademisk tidskrift författad av Stephanie M. Plenty och Jan O. Jonsson visar att ungdomar med utomeuropeisk bakgrund har högre skol- och yrkesambitioner än majoritetssvenska ungdomar. Faktum är att ungdomar vars föräldrar har invandrat från Afrika, Mellanöstern och Asien uppvisar de högsta ambitionerna vad gäller skolresultat och yrkesval.

Detta avspeglar enligt de båda forskarna deras föräldrars drömmar, förväntningar och ambitioner och antagligen också att många invandrare från Afrika, Mellanöstern och Asien tillhörde medelklassen och ibland t o m överklassen i sina hemländer till skillnad från de nordiska och europeiska invandrarna, vilka ofta tillhörde arbetarklassen eller den lägre medelklassen i sina hemländer.

De utomeuropeiska invandrarna tenderar som bekant generellt att proletariseras rejält i Sverige och hamna i miljonprogramsområdena även om de tillhörde medelklassen och ibland t o m överklassen i sina hemländer men de bibehåller ändå antagligen sina socioekonomiska klassideal från hemländerna vad gäller skol- och yrkesambitioner och överför dem sedan på sina barn.

Sedan är det tyvärr så att alltför många barn, ungdomar och unga vuxna misslyckas i svenska skolan och särskilt gäller det just de som har föräldrar som har invandrat från Afrika, Mellanöstern och Asien och som växer upp och bor i miljonprogramsområdena. Faktum är att Sverige är ett av de s k utvecklade i-länder på jorden där skillnaden i skolresultat är som allra störst mellan majoritetsbefolkningens barn och invandrarnas barn och särskilt gäller det just de utomeuropeiska invandrarnas barn. Och senare i arbetslivet är det just de unga vuxna med utomeuropeisk bakgrund som allra oftast inte lyckas realisera sina yrkesdrömmar utan hamnar i arbetslöshet eller tvingas ta en anställning som inte motsvarar deras utbildningsnivå:

”15-16 åringar med utländsk bakgrund siktar högre i yrkes- och studieval än andra jämnåriga. Det här gäller särskilt för unga med bakgrund utanför Europa. Det visar en studie som också delvis kan förklara varför.”

https://www.iffs.se/nyheter/unga-med-utlandsk-bakgrund-siktar-hogt

”I studien av Stephanie Plenty, docent i sociologi och Jan O. Jonsson, professor i sociologi, båda forskare vid Institutet för framtidsstudier, fick 5 926 tonåringar i Sverige och Tyskland svara på frågor om vilka utbildningar och yrken de ville ha som vuxna. Svaren visade att unga med utländsk bakgrund i genomsnitt hade betydligt högre aspirationer.

– Även när vi tar hänsyn till föräldrarnas yrken och socioekonomiska situation, samt ungdomarnas kognitiva och språkliga förmåga kvarstår en skillnad till fördel för de som har utländsk bakgrund, säger Stephanie Plenty. Studien visar också att ungdomar med ursprung i Mellanöstern, Afrika eller Asien tenderar att ha högre aspirationer än de med ursprung i Europa och andra västländer.

– I allmänhet har den här gruppen de sämsta förutsättningarna. Trots detta har de högst aspirationer, säger Stephanie Plenty.

Att ha utländsk bakgrund innebär oftare lägre socioekonomisk status vilket är förknippat med lägre aspirationer. Något verkar alltså kunna kompensera och påverka aspirationerna i positiv riktning för ungdomar med utländsk bakgrund. Men vad?

Forskarna tittade särskilt på en av faktorerna som skulle kunna spela roll – familjerelationerna. De undersökte bland annat hur mycket föräldrarna uppmuntrade studier, hur mycket de visade intresse i sitt barns vardag, samt familjens sammanhållning. Familjer med utländsk bakgrund rankade högre på alla dessa områden. Men när de tittade på kopplingen till aspirationer blev forskarna förvånade.

– Inom psykologi anses sådana familjerelationer vara bra för barns aspirationer. Men i vår studie spelade de nästan ingen roll alls, säger Stephanie Plenty. Den största effekten som familjerelationerna hade på aspirationerna hade istället att göra med föräldrarnas egna önskningar för sitt barn.

– När föräldrarna har höga aspirationer för sina barn, så smittar det av sig. Exakt hur föräldrarna förmedlar det här vet vi inte men barnen snappar upp vad föräldrarna har för drömmar för dem, säger Stephanie Plenty. Föräldrars aspirationer förklarade ungefär en femtedel av de högre aspirationerna bland unga med utländsk bakgrund men flera okända orsaker finns kvar att hitta poängterar forskarna.

Datan i studien om ungdomarnas familjerelationer samlades in under 2010 och 2011 och elevernas aspirationer rapporterades in under skolåret 2011/2012.

– Inget tyder på att något har förändrats sedan dess vad gäller gruppskillnader i ungas aspirationer. Det här är ett stabilt mönster, säger Stephanie Plenty. Att ungdomar med utländsk bakgrund har höga aspirationer är viktigt att lyfta fram enligt Stephanie Plenty.

– Vi hör ofta att framtidstron är låg i denna grupp. Men det stämmer inte helt. Tvärtom är många optimistiska och gör ambitiösa val. I samhället pratar vi mycket om svårigheter och dåliga förutsättningar – vilket är viktigt – men det finns också styrkor hos många ungdomar med utländsk bakgrund, både vad gäller aspirationer och faktorer inom familjen, som kan ha positiv effekt på deras studier. Det är fördelar och styrkor som det går att bygga vidare på, säger Stephanie Plenty.”

Ny språkvetenskaplig studie om ortensvenskan

Det är verkligen inte vanligt att svenska forskare operationaliserar ras och inte ens de som forskar om invandrare och minoriteter och det ska ”så klart” därför till en engelsman att göra det och närmare bestämt en engelsk språkvetare.


Den engelske språkvetaren Nathan Young som är knuten till Centrum för tvåspråkighetsforskning vid Stockholms universitet har i nyligen publicerat en studie av den s k ”Rinkebysvenskan”, ”ortensvenskan”, ”blattesvenskan” eller kreolsvenskan (OBS: o/kärt barn har som bekant rejält många namn) i Stor-Stockholm som fr a icke-vita s k ”andrageneration:are” talar i miljonprogramsområdena med utgångspunkt i den gamla arbetarklassvenskan som tidigare gällde på Södermalm och i Söderort – det s k Ekensnacket.


Young fortsätter därmed den forskning om den s k ”Rinkebysvenskan”, ”ortensvenskan”, ”blattesvenskan” eller kreolsvenskan som den idag bortgångna Ulla-Britt Kotsinas en gång i tiden inledde. Den s k ”Rinkebysvenskan”, ”ortensvenskan”, ”blattesvenskan” eller kreolsvenskan var då när den ”upptäcktes” på 1980-talet både Sveriges och Europas första s k etnolekt som hade uppstått bland flerspråkiga barn och ungdomar i miljonprogramsområdena vilka inte talade svenska som förstaspråk.


Youngs studie har främst fokus på språkrytm och specifikt på det staccato:aktiga sätt att tala svenska på som just den s k ”Rinkebysvenskan”, ”ortensvenskan”, ”blattesvenskan” eller kreolsvenskan ofta anses utmärkas av och som också hörs inom hiphop-musiken och han finner då följande något förenklat: De vita arbetarna i Stor-Stockholm talar fortfarande en sociolekt som emanerar från det gamla s k Ekensnacket och som är minst påverkat av den s k ”Rinkebysvenskan”, ”ortensvenskan”, ”blattesvenskan” eller kreolsvenskan medan de högutbildade höginkomsttagande stockholmarnas sätt att tala svenska på kan vara påverkat av den icke-vita och proletära s k ”Rinkebysvenskan”, ”ortensvenskan”, ”blattesvenskan” eller kreolsvenskan:


“The question of “staccato” rhythm in Stockholm’s multiethnolect is investigated by comparing nPVIV measurements of the speech of 36 adult male speakers.


The men, ages 24–43, come from a stratified sample of social classes and racial groups. Three contextual styles were recorded and analyzed: informal, formal, and very formal.


The distribution of nPVIV values in informal speech across class and racial group indicates that speech rhythm splits three ways: low-alternation “staccato” rhythm among the racialized lower-class men, high-alternation rhythm among the white lower-class men, and an intermediate level of rhythm among higher-class men, regardless of racialized category.


The “staccato” low-alternation feature is also less stylistically sensitive than the high-alternation feature, implying that the latter is a more established feature than the former.


Further, the “staccato” feature is more stylistically sensitive among younger speakers than older speakers, implying an ongoing change from indicator to marker status.


For all speakers, age has a stable main effect, which means that younger speakers, independent of racial group and class, have lower alternation than older speakers.


Implied here is that low-alternation is a change from below that originates within the racialized working class. While it may be incrementally transmitting into the wider speech community, the white working class is the most resistant to its incursion.”

Dokumentär om den brittiska organisationen Rock Against Racism som i mångt och mycket var ursprunget till den moderna vita antirasismen som varande en ungdomsrörelse kopplad till populärkulturen och subkulturer

DN:s Magnus Säll skriver idag om dokumentärfilmen ”White riot” som handlar om den brittiska organisationen Rock Against Racism (RAR) som verkade mellan 1976-82 och bekämpade högerextrema National Front och vars företrädare också kom att besöka Sverige vilket resulterade i att flera Rock mot rasism-föreningar och arrangemang även uppstod här i relation till den svenska proggen, punken och rocken.


RAR blev i mångt och mycket ursprunget till den moderna vita antirasismen som varande en barn/ungdoms/unga vuxna-rörelse och som ett ungdomsfenomen som kopplas till populärkultur, mode, livsstil och subkulturer bland fr a vita barn, ungdomar och unga vuxna och det är också mellan ca 1975-85 som termen antirasism slår igenom i språket och som beteckningen antirasist blir en självidentifikation/identitet för många vita barn, ungdomar och unga vuxna. Innan dess hade populärmusiken och populärkulturen i stort mer engagerat sig för den s k Tredje världen, d v s för icke-vita människor, urfolk och slavättlingar över haven i Europas gamla kolonier eller bosättarstater, men i och med RAR började allt fler pop- och rockband/artister att producera sånger och album som tematiserade antirasism på hemmaplan.


”Den femte augusti 1976 grundades den antirasistiska, brittiska rörelsen Rock Against Racism (RAR). Inte formellt kanske, men då gick startskottet. På en scen i Birmingham den kvällen stod Eric Clapton och sade bland annat: ”Jag tycker att vi ska skicka tillbaka allihop. Vi måste se till att Storbritannien inte blir en svart koloni. Ut med utlänningarna”, och avslutade med ”Keep Britain white!”


Det var en grov rasistisk spya vars hela innehåll överhuvud taget inte skulle gå att trycka i dag. Även Rod Stewart gjorde liknande uttalanden och David Bowie sade att landet var redo för en fascistisk ledare. Samtidigt växte sig högerextrema National Front starka. Claptons ord blev droppen för en liten krets musikintresserade antirasister som grundade RAR nere på sin Londonpub.


Organisationen växte snabbt till en brokig folkrörelse, med lokalföreningar över hela Storbritannien. De ordnade konserter, startade fanzinet ”Temporary hoarding” och gick ut på gatorna och affischerade.
Gräsrotsarbetet skildras i den briljanta dokumentärfilmen ”White riot” av regissören Rubika Shah, som just nu visas på C More. Den kan i bästa mening sägas vara folkbildande.


Visst kan man, som Pauline Black från bandet Selecter, hävda att RAR var vita människor som till sist fått upp ögonen för att rasismen existerar, medan svarta hade levt med den hela sina liv. Men otvivelaktigt blev organisationen en samlande kraft i en mörk tid, där rasismen till och med gjorde sig bekväm i BBC:s tv-tablåer.


”Temporary hoarding” gav konkreta tips om hur man arrangerar egna konserter och försvarar högtalarsystemet från attackerande skinheads. RAR var årsbarn med punken och deras tidning präglades av dess vildsinta typografi och estetik. Detsamma gäller för ”White riot”.


Den pulserande filmens klimax är en konsert inför 80 000 människor i Victoria Park i London med bland annat The Clash, Steel Pulse och X-Ray Spex. Det viktigaste budskapet är kanske det som grundaren Red Saunders säger i slutet: ”Vanliga människor kan också förändra världen.”

Den senaste TIMSS-undersökningen visar att skillnaderna mellan majoritetseleverna och minoriterseleverna är fortsatt stora

Majoritetseleverna fortsätter att prestera bättre än minoritetseleverna i den senaste TIMSS-undersökningen och tyvärr fortsätter andragenerationseleverna att tendera att prestera lika dåligt och lågt som invandrareleverna: Det samlade resultatet i TIMSS 2019 som publicerades idag och som mäter svenska grundskoleelevers kunskaper i matematik och naturvetenskap har överlag mottagits med en viss besvikelse jämfört med 2015 års TIMSS-undersökning (https://www.expressen.se/nyheter/svenska-elevers-presterar-lika-bra-som-2015).

Framför allt kvarstår tyvärr de stora skillnaderna mellan å ena sidan majoritetssvenska elever och eleverna som dels är utrikes födda och invandrade samt de som är inrikes födda med två utrikes födda föräldrar, d v s den s k ”andra generationen”. Dessa båda sistnämnda grupper av minoritetselever har nästan alltid sämre och lägre betygs- och kunskapsnivåer än de förstnämnda majoritetseleverna.

I matematik presterar majoritetseleverna i genomsnitt knappt 30 TIMSS-poäng bättre än andragenerationseleverna och knappt 50 poäng bättre än invandrareleverna. I naturvetenskap presterar majoritetseleverna vidare i genomsnitt knappt 50 poäng bättre än andragenerationseleverna och ungefär 80 poäng bättre invandrareleverna.

I matematik presterar majoritetseleverna i genomsnitt knappt 30 TIMSS-poäng bättre än andragenerationseleverna och knappt 50 poäng bättre än invandrareleverna. I naturvetenskap presterar majoritetseleverna vidare i genomsnitt knappt 50 poäng bättre än andragenerationseleverna och ungefär 80 poäng bättre invandrareleverna.

I avancerad matematik presterar majoritetseleverna i genomsnitt ungefär 65 poäng bättre än andragenerationseleverna och ungefär 75 poäng bättre än invandrareleverna. I fysik presterar majoritetseleverna vidare i genomsnitt ungefär 70 poäng bättre än andragenerationseleverna och ungefär 90 poäng bättre än invandrareleverna.

Att andragenerationseleverna tenderar att prestera lika dåligt och lågt som invandrareleverna i stället för att ligga närmare majoritetseleverna är tyvärr rätt så anmärkningsvärt i en negativ bemärkelse mot bakgrund av att många invandrarelever har ankommit till Sverige efter skolstart medan andragenerationseleverna samtliga är födda och uppvuxna i Sverige och fr a då matematik och naturvetenskap anses vara ämnen som allmänt är mindre kulturspecifika och mer universella än andra ämnen som generellt kräver en djupare både kulturell och språklig förankring i majoritetskulturen/språket.