Category: ungdomar

Sverige är numera ett av västvärldens allra mest mångspråkiga länder: 44% av grundskoleeleverna i de tre storstäderna talar idag ett annat språk än svenska i hemmet och som förstaspråk

Den svenska ”hypermångfalden” blir allt mer ”supermaxad” bland landets barn och ungdomar och Sverige är numera ett av västvärldens allra mest mångspråkiga länder: Över 44% av samtliga barn och ungdomar i de tre storstadsregionerna talar idag ett annat språk än svenska i hemmet och som förstaspråk
 
Nu har Skolverket äntligen publicerat den senaste statistiken över andelen grundskoleelever som talar ett annat språk än svenska i hemmet och som förstaspråk (d v s siffror som gäller läsåret 2017/2018) och vilket intressant nog är den enda ”etnisk-kulturella” siffra som vi har i Sverige utifrån självrapporterad självidentifikation och självkategorisering (OBS: dock är det inte barnen och ungdomarna som självrapporterar detta utan deras vårdnadshavare – d v s deras bioföräldrar, adoptivföräldrar, fosterföräldrar, styvföräldrar, storfamiljsföräldrar, ensamstående förälder o s v).
 
Det handlar i praktiken om siffror som rör samtliga barn och ungdomar i landet i åldrarna 7-16 år då skolplikt ju gäller i Sverige (dock minus de papperslösa barnen och ungdomarna vilka ej finns i statistiken överhuvudtaget) och följande siffror är med stor sannolikhet ”underkantssiffror” då nog inte alla vårdnadshavare som har ett eller flera barn som talar ett annat språk än svenska i hemmet och som förstaspråk anger det när de tillfrågas om det.
 
I alla fall så handlar det numera om 27,6% av samtliga grundskoleelever och i de tre storstadsregionerna Stor-Stockholm, Stor-Göteborg och Stor-Malmö där numera uppemot 40% av landets befolkning bor och lever så handlar det om hela 44,1% av samtliga barn och ungdomar i åldrarna 7-16 år som talar ett annat språk än svenska i hemmet och som förstaspråk och i åtskilliga kommuner som ingår i de tre storstadsregionerna så handlar det om siffror som börjar närma sig 50-70%. 29,2% är vidare den siffra som gäller för de mellanstora städerna och som lägst så handlar det om 18,4% i landets landsbygdskommuner.
 
Sverige är idag m a o antagligen mer mångspråkigt än USA vad gäller mångspråkigheten bland barn och unga:
Idag talar hela 21-22% av samtliga invånare i USA som är 5 år eller äldre ett annat språk än engelska i hemmet och bland barn och unga i skolåldern gäller siffran 25%. Båda dessa siffror är de allra högsta i västvärlden även om länder som Storbritannien, Frankrike, Nederländerna, Kanada, Australien och Nya Zeeland numera också är utpräglat mångspråkiga.
 
andelen grundskoleelever vars vårdnadshavare uppger att deras barn talar ett annat språk än svenska i hemmet och som förstaspråk – ett urval kommuner:
Bjuv: 36,5%
Borlänge: 34%
Borås: 36,8%
Botkyrka: 58,3%
Eda: 34,7%
Emmaboda: 34,3%
Eskilstuna: 32%
Fagersta: 35,2%
Flen: 47,9%
Gislaved: 37,1%
Gnosjö: 41,4%
Göteborg: 43,8%
Haparanda: 58,1%
Helsingborg: 38,4%
Huddinge: 38,7%
Hultsfred: 42%
Hylte: 42,5%
Högsby: 47,1%
Järfälla: 42,3%
Katrineholm: 37,2%
Kiruna: 42%
Landskrona: 45%
Lessebo: 38,8%
Malmö: 59,8%
Mellerud: 37,4%
Norrköping: 34,6%
Olofström: 41,8%
Perstorp: 34,4%
Sigtuna: 42,6%
Solna: 44%
Stockholm: 37,8%
Sundbyberg: 51,5%
Sävsjö: 35%
Södertälje: 67,1%
Trollhättan: 35,9%
Upplands-Bro: 43,5%
Upplands-Väsby: 35,9%
Uppvidinge: 35,2%
Vingåker: 32,6%
Örebro: 33,7%
Överkalix: 37,1%
Åstorp: 38,9%
 
Ovanstående siffror kan förstås och förklaras med att en majoritet av alla de som talar svenska som förstaspråk och vilka i de allra flesta fall också är enspråkiga (d v s de infödda majoritetssvenskarna bland vilka mycket få är två- eller flerspråkiga överhuvudtaget) idag är över 50 år gamla och allt färre av dem är i grundskoleåldern medan de invånare i landet som framför allt har utomeuropeisk bakgrund omvänt är extremt unga och bland alla barn i förskoleåldern (d v s alla invånare i landet som just nu är mellan 0-6 år) så utgör de som har utomeuropeisk bakgrund kring en tredjedel av denna spädbarns- och småbarnspopulation.
 
Det ska slutligen sägas att mycket få av de ovanstående barnen och ungdomarna talar något av de fem nationella minoritetsspråken då det numera nästan uteslutande handlar om utomeuropeiska språk (såsom arabiska, somaliska, persiska, spanska och kurdiska) samt östeuropeiska språk (såsom bosniska, serbiska, albanska och polska) bland de tio-i-topp-språk som vårdnadshavarna anger att deras barn talar och det går också att påminna om att under medeltiden och fram tills tidigmodern tid så rådde antagligen samma typ av extrema mångspråkighet i landet som gäller idag.

Ungdomsarbetslösheten fortsätter att gå ned men samtidigt är hela 22% av landets ungdomar föremål för kommunernas aktivitetsansvar då de inte har genomfört en gymnasieutbildning

Saxat ur senaste numret av SCB:s tidskrift Välfärd:
 
Idag är hela 22% av Sveriges samtliga ungdomar och unga vuxna mellan 16-20 år föremål för kommunernas aktivitetsansvar, d v s de har varken genomfört eller fullföljt utbildning på nationella program i gymnasieskolan, gymnasiesärskolan eller motsvarande utbildning eller studerar på ett gymnasieprogram (d v s de har inte kommit in på gymnasiet eller hoppat av gymnasiet eller misslyckats med sina gymnasiestudier) och av dessa studerar 40% på ett introduktionsprogram och varav hälften är nyanlända och de ungdomar och unga vuxna som har utländsk bakgrund (och antagligen i huvudsak utomeuropeisk bakgrund) är kraftigt överrepresenterade bland de sammanlagt 115 000 invånare i åldrarna 16-20 år som just nu ingår i kommunernas aktivitetsansvar.
 
Visserligen har den svenska ungdomsarbetslösheten rasat på senare år p g a den rådande högkonjunkturen (den är nu nere på ”ynka” 8,7%) men samtidigt blir klyftan mellan de ungdomar och unga vuxna som har ett jobb eller ej allt större och alltmer handlar det om just utbildningsnivån:
 
arbetslöshet bland unga vuxna (18-24 år) med grundskoleutbildning som högsta utbildningsnivå: 23,8%
 
arbetslöshet bland unga vuxna (18-24 år) med gymnasieutbildning som högsta utbildningsnivå: 6,6%
 
arbetslöshet bland unga vuxna (18-24 år) med högskoleutbildning som högsta utbildningsnivå: 4%

Den mycket populäre hiphop-artisten Dani M som förestår en antijudisk konspiracism i sina sånger och musikvideos ska nu agera förebild för unga artister i talangprojektet ”Nästa nivå”

Trist att notera att den visserligen mycket populäre hiphop-artisten Dani M nu ska agera förebild för unga artister i talangprojektet ”Nästa nivå”:
 
Dani M är visserligen (som sagt) oerhört älskad och uppemot en halv miljon gissningsvis barn, ungdomar och unga vuxna lyssnar på hans sånger varje månad medan miljontals har sett hans musikvideos och han har genom åren spelat för och kontrakterats av ett stort antal kommuner (t ex Botkyrka), medieföretag (t ex TV4 och SVT och bl a i programmen Lyckliga gatan och Melodifestivalen) och scener (t ex Liseberg) och i ett stort antal vänstersammanhang (t ex Ship To Gaza och Klassfesten) och därmed direkt eller indirekt fått uppträda inför 100 000-tals barn, ungdomar och unga vuxna men tyvärr är han samtidigt Sveriges idag störste och mest populäre artist (efter att ha detroniserat Ultima Thule på den posten) som i sina sånger torgför en politisk maktanalys som inte kan kallas något annat än konspiracistisk och med rätt så starka antijudiska inslag.
 
Sedan är det en helt annan sak att särskilt barn, ungdomar och unga vuxna med utomeuropeisk bakgrund och som bor och lever och växer upp i miljonprogramsområdena har ett stort behov av förebilder och inte minst av förebilder som just förestår radikala politiska analyser som kan hjälpa dem att förstå deras situation och därigenom stärka och bemyndiga dem så att de blir politiskt medvetna och i bästa fall politiskt engagerade och flera enkätundersökningar har indikerat att många barn, ungdomar och unga vuxna i miljonprogramsområdena redan bär på en stark känsla av att någon/några annan/andra styr över både deras egna liv och över Sverige och världen i övrigt.
 
”Talangprojektet ”Nästa nivå” är ett samarbete mellan Red Bull och managementbolaget TRANS49. Det är också en webbserie som publiceras på nätet. I år är det artisterna Erik Lundin, Lamix, Cherrie och Dani M som coachar unga hiphopartister. Deltagarna består av Niklas Jeng från Hallunda, Ramona Abbasi från Växjö, Benjamin Eriksson från Östersund och Anna Rällsjö från Spånga. Tillsammans med mentorerna och deras producenter ska deltagarna spela in en egen låt i en studio i London. Till årets upplaga av ”Nästa nivå” var det 700 sökande.”
Dani m.jpg

De barn och unga som mår sämst får minst hjälp mot psykisk ohälsa

En ny rapport från Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin visar att de barn och ungdomar som högst sannolikt mår allra sämst och far mest illa i Stor-Stockholm, d v s barn och unga med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena, är de som får minst hjälp mot psykisk ohälsa från primärvården medan de majoritetssvenska barnen och ungdomarna som växer upp med högutbildade höginkomsttagarföräldrar i välbärgade områden får mest hjälp:
 
 
”I fjol fick 12 600 barn och ungdomar i Stockholms län hjälp mot psykisk ohälsa från primärvården. Men stödet når inte ut jämnt över länet, fler får stöd i välbärgade områden än i utsatta förorter.”
 
(…)
 
”Till exempel har drygt 4 procent av Lidingös 0–18-åringar gjort minst ett besök inom första linjen medan det var mindre än 0,5 procent i Rinkeby-Kista. Detta antyder, enligt uppföljningsrapporten, att det finns stora mörkertal av barn i behov av hjälp, vilket även tillgänglig forskning visar.”
29432564_10155516585925847_3708180772302094336_n.jpg
 
OBS: Naturligtvis går det också att må dåligt med föräldrar som aldrig är hemma och alltid jobbar, som ständigt är på resa runtom i landet eller utomlands och som är permanent karriärstressade och ständigt på jakt efter att tjäna ännu mer pengar.

Skillnaderna i uppnådd gymnasiebehörighet är mycket stora mellan Stockholms stads olika stadsdelar

Idag misslyckas hela en femtedel eller 20% av alla nior, högstadieelever och (övre) tonåringar med att gå ut grundskolan, nian och högstadiet med godkända betyg som ger gymnasiebehörighet och tyvärr så misslyckas därefter hela en tredjedel eller 33% av alla gymnasieelever, ”tredjering:are” och unga vuxna med att gå ut gymnasiet med godkända betyg som ger högskolebehörighet (och tyvärr så hoppar därefter höga procentandelar av högskolestudierna och tar aldrig ut en högskoleexamen) och tyvärr så gäller det främst landets miljonprogramsområden där barnen, ungdomarna och de unga vuxna har utomeuropeisk bakgrund och där födelsetalen dessutom är högre än i de majoritetssvenskdominerade historiska innerstadskärnorna och i villa- och radhusområdena (redan idag bor exempelvis hela en tiondel eller 10% av landets samtliga barn och ungdomar i de 25 mest utsatta miljonprogramsområdena där en majoritet av invånarna har utomeuropeisk bakgrund):
 
Tyvärr handlar det om 10 000-tals barn, ungdomar och unga vuxna som efter varje avslutat läsår går ut högstadiet eller gymnasiet utan att kunna ta sig vidare och varav majoriteten har utomeuropeisk bakgrund och bland vilka en alltför stor andel exploateras inom en s k informell och irreguljär arbetsmarknad som styrs av en s k kontantekonomi för att överhuvudtaget kunna (över)leva och varav alltför stora andelar också hamnar i brottslighet och bland vilka alltför många sedermera går under redan i unga år på grund av våld, alkohol, droger och ett destruktivt leverne.
 
Tyvärr så saknas samtidigt idag 10 000-tals behöriga lärare och under de kommande 10-15 åren så kommer 10 000-tals nya lärare att behöva nyanställas p g a de jättelika pensionsavgångarna men tyvärr så pekar mycket på att det kommer att bli svårt att hitta nya lärare att anställa under de närmaste åren och tyvärr är situationen allra mest extrem i miljonprogramsområdena där andelen behöriga lärare är mycket låg och där omsättningen på lärare är mycket hög.
 
 
Andel elever som saknade behörighet till gymnasiet 2017:¨
Totalt Stockholm stad: 13,1 %
 
Rinkeby-Kista: 40,3 %
Spånga-Tensta: 24,3 %
Skärholmen: 20,6 %
Farsta: 20,2 %
Hässelby-Vällingby: 17,6 %
 
Bromma: 9,4 %
Kungsholmen: 8 %
Östermalm: 7,6 %
Norrmalm: 7 %

Ungdomsbarometern är inte bara Sveriges största ungdomsenkät utan Sveriges största enkät bredvid Stockholms stads medborgarundersökning som använder sig av jämlikhetsdatametoden

Sedan flera år tillbaka har jag ”i all tysthet” deltagit i att hjälpa ett flertal myndigheter, organisationer och företag (såsom t ex Stockholms stad, Sverok och Invandrarindex) vad gäller att utforma frågeformulär och enkäter i enlighet med den bland antirasister och antifascister på både höger- och vänsterkanten så utskällda, kritiserade, fruktade och föraktade jämlikhetsdatametoden och framför allt så har det handlat om att skapa bakgrundsvariabler som motsvarar de (fem av sju) diskrimineringsgrunder som inte går att hitta i folkbokföringsregistret och därmed inte heller (via registerdata) i den offentliga statistiken.
Namnlös.jpg
 
OBS: Jämlikhetsdata är då inte förbjudet och mot lagen och inga samer blir registrerade, inga romer blir förtryckta, inga judar blir attackerade, inga muslimer blir fängslade, inga homosexuella blir internerade, inga transpersoner blir trakasserade, inga personer med funktionsvariationer blir diskriminerade och inga tornedalingar, sverigefinnar, kurder, assyrier eller syrianer blir utsatta!
 
Namnlöst.jpg
Ett företag som jag tidigt var i kontakt med och hjälpte och som långt innan jämlikhetsdatadebatten ”brakade loss” intresserade sig för jämlikhetsdatafrågan var Ungdomsbarometern och jag läser nu med glädje att Ungdomsbarometerns senaste undersökning från 2017, som är Sveriges största enkätundersökning som riktar sig till ungdomar och som sedan flera år tillbaka bl a frågar om regional och kontinental bakgrund för att fånga diskrimineringsgrunden etnisk tillhörighet, nationellt ursprung eller hudfärg och tidigare även har frågat om språk, nu också för första gången har inkluderat gruppen ickebinära:
 
 
utdrag ur Ungdomsbarometerns tidigare resultat:
 
En amerikansk konspiration låg bakom 11 september 2001: instämmer
icke-vita ungdomar: 32%
vita svenska ungdomar: 11%
 
En politisk konspiration låg bakom Palmemordet: instämmer
icke-vita ungdomar: 25%
vita svenska ungdomar: 11%
 
Ökat stöd till landsbygden: mycket viktigt
vita svenska ungdomar: 37%
icke-vita ungdomar: 24%
 
Minskad invandring: mycket viktigt
vita svenska ungdomar: 19%
icke-vita ungdomar: 13%
 
Sverige bör ta emot färre flyktingar: instämmer
vita svenska ungdomar: 39%
icke-vita ungdomar: 29%
 
Man bör vara beredd att offra sitt liv för sitt land: instämmer
icke-vita ungdomar: 27%
vita svenska ungdomar: 17%
 
Ibland är det nödvändigt att censurera böcker, filmer, tidningar etc.: instämmer
icke-vita ungdomar: 32%
vita ungdomar med utländsk bakgrund: 19%
 
Statliga myndigheter övervakar alla medborgare i Sverige: instämmer
vita ungdomar med utländsk bakgrund: 38%
vita svenska ungdomar: 21%

Den svenska barn- och ungdomslitteraturen är extremt homogen i författarledet

Att den svenska barn- och ungdomslitteraturen på sistone har blivit extremt ”duktig” på att inkludera minoritetskaraktärer och minoritetsteman har säkert inte undgått någon och just den svenska barn- och ungdomslitteraturen har också en mycket stolt tradition att se tillbaka på: På 1970- och 80-talen formligen ”sprutade” den svenska barn- och ungdomslitteraturen ur sig mängder av titlar som handlade om den s k Tredje världen (och som alla vi som växte upp i Sverige är ”matade” med).
 
Den stora (demografiska) skillnaden mellan då och nu är så klart att människor med bakgrund i den s k Tredje världen då inte befann sig i Sverige i samma utsträckning (och antal) som idag. Fortfarande är det dock så att en majoritet av alla barn- och ungdomsböcker som ges ut i dagens Sverige och som handlar om den s k Tredje världen än idag är skrivna av majoritetsförfattare.
 
Än mer extrem är dock diskrepansen mellan det idag imponerande antalet svenska barn- och ungdomsböcker som handlar om s k förorter och om s k invandrarbarn och om s k andragenerationsungdomar och det faktum att i stort sett alla dessa böcker är skrivna av majoritetsförfattare.
 
Redan på 1980- och 1990-talen började utrikes födda adoptivbarn dyka upp i riklig mängd i svenska barn- och ungdomsböcker och sedan 2000- och 2010-talen har det knappast saknats flykting-, invandrar- och s k andragenerationsbarn inom den svenska barn- och ungdomslitteraturen men i stort alla dessa titlar var och är författade av icke-adopterade och icke-invandrade majoritetsförfattare.
 
Sedan måste det inte vara något fel i sig på att svenska majoritetsförfattare ger ut barn- och ungdomsböcker som handlar om den s k Tredje världen och om de s k förorterna men efter att systematiskt ha ”plöjt” igenom hela den svenskspråkiga bokutgivningen som har föreståtts av författare med någon form av bakgrund i den s k Tredje världen samt på Balkanhalvön så kan jag verkligen intyga att den svenska barn- och ungdomslitteraturen är extremt homogen som Andreas Palmaer påpekar i dagens DN Kultur och jag har själv bara hittat totalt ett dussintal barn- och ungdomsböcker författade av personer som exempelvis har bakgrund i Bosnien (Zulmir Bečević), Iran (Haidar Hajdari) eller Sydkorea (Patrik Lundberg):
 
 
”Man kan knappast anklaga de stora barn- och ungdomsboksförlagen för att gömma sig i en mysig fantasivärld, långt från samhällsdebatten. De senaste åren har det till exempel släppts många barn- och ungdomsböcker som utspelas i invandrartäta förorter, eller har huvudpersoner på väg att utvisas.
 
(…)
 
Självklart behöver en författare inte ha samma pigment eller bakgrund som sina figurer. Just barn- och ungdomsboksförfattare är tränade i att inte fiska i sin egen navel, eftersom man per definition skriver om en annan ålder än sin egen. Men det är ändå något vrickat när inte en enda författare (eller skribent på DN Barn/Ung, jag är medveten om ironin i att jag – svensk i så många generationer att inte ens Kent Ekeroth vill kasta ut mig – skriver det här) har samma bakgrund som sina litterära figurer.
 
(…)
 
Jag ringer redaktörer och förläggare och de är överens, de skulle skrika av lycka om de hittade talanger med annan bakgrund. En förläggare säger att det knappt kommer in några förslag, av förra årets 1 500 inskickade manus var tre skrivna av folk som inte hade traditionellt svenska efternamn.”