Category: ungdomar

Den mycket populäre hiphop-artisten Dani M som förestår en antijudisk konspiracism i sina sånger och musikvideos ska nu agera förebild för unga artister i talangprojektet ”Nästa nivå”

Trist att notera att den visserligen mycket populäre hiphop-artisten Dani M nu ska agera förebild för unga artister i talangprojektet ”Nästa nivå”:
 
Dani M är visserligen (som sagt) oerhört älskad och uppemot en halv miljon gissningsvis barn, ungdomar och unga vuxna lyssnar på hans sånger varje månad medan miljontals har sett hans musikvideos och han har genom åren spelat för och kontrakterats av ett stort antal kommuner (t ex Botkyrka), medieföretag (t ex TV4 och SVT och bl a i programmen Lyckliga gatan och Melodifestivalen) och scener (t ex Liseberg) och i ett stort antal vänstersammanhang (t ex Ship To Gaza och Klassfesten) och därmed direkt eller indirekt fått uppträda inför 100 000-tals barn, ungdomar och unga vuxna men tyvärr är han samtidigt Sveriges idag störste och mest populäre artist (efter att ha detroniserat Ultima Thule på den posten) som i sina sånger torgför en politisk maktanalys som inte kan kallas något annat än konspiracistisk och med rätt så starka antijudiska inslag.
 
Sedan är det en helt annan sak att särskilt barn, ungdomar och unga vuxna med utomeuropeisk bakgrund och som bor och lever och växer upp i miljonprogramsområdena har ett stort behov av förebilder och inte minst av förebilder som just förestår radikala politiska analyser som kan hjälpa dem att förstå deras situation och därigenom stärka och bemyndiga dem så att de blir politiskt medvetna och i bästa fall politiskt engagerade och flera enkätundersökningar har indikerat att många barn, ungdomar och unga vuxna i miljonprogramsområdena redan bär på en stark känsla av att någon/några annan/andra styr över både deras egna liv och över Sverige och världen i övrigt.
 
”Talangprojektet ”Nästa nivå” är ett samarbete mellan Red Bull och managementbolaget TRANS49. Det är också en webbserie som publiceras på nätet. I år är det artisterna Erik Lundin, Lamix, Cherrie och Dani M som coachar unga hiphopartister. Deltagarna består av Niklas Jeng från Hallunda, Ramona Abbasi från Växjö, Benjamin Eriksson från Östersund och Anna Rällsjö från Spånga. Tillsammans med mentorerna och deras producenter ska deltagarna spela in en egen låt i en studio i London. Till årets upplaga av ”Nästa nivå” var det 700 sökande.”
Dani m.jpg

De barn och unga som mår sämst får minst hjälp mot psykisk ohälsa

En ny rapport från Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin visar att de barn och ungdomar som högst sannolikt mår allra sämst och far mest illa i Stor-Stockholm, d v s barn och unga med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena, är de som får minst hjälp mot psykisk ohälsa från primärvården medan de majoritetssvenska barnen och ungdomarna som växer upp med högutbildade höginkomsttagarföräldrar i välbärgade områden får mest hjälp:
 
 
”I fjol fick 12 600 barn och ungdomar i Stockholms län hjälp mot psykisk ohälsa från primärvården. Men stödet når inte ut jämnt över länet, fler får stöd i välbärgade områden än i utsatta förorter.”
 
(…)
 
”Till exempel har drygt 4 procent av Lidingös 0–18-åringar gjort minst ett besök inom första linjen medan det var mindre än 0,5 procent i Rinkeby-Kista. Detta antyder, enligt uppföljningsrapporten, att det finns stora mörkertal av barn i behov av hjälp, vilket även tillgänglig forskning visar.”
29432564_10155516585925847_3708180772302094336_n.jpg
 
OBS: Naturligtvis går det också att må dåligt med föräldrar som aldrig är hemma och alltid jobbar, som ständigt är på resa runtom i landet eller utomlands och som är permanent karriärstressade och ständigt på jakt efter att tjäna ännu mer pengar.

Skillnaderna i uppnådd gymnasiebehörighet är mycket stora mellan Stockholms stads olika stadsdelar

Idag misslyckas hela en femtedel eller 20% av alla nior, högstadieelever och (övre) tonåringar med att gå ut grundskolan, nian och högstadiet med godkända betyg som ger gymnasiebehörighet och tyvärr så misslyckas därefter hela en tredjedel eller 33% av alla gymnasieelever, ”tredjering:are” och unga vuxna med att gå ut gymnasiet med godkända betyg som ger högskolebehörighet (och tyvärr så hoppar därefter höga procentandelar av högskolestudierna och tar aldrig ut en högskoleexamen) och tyvärr så gäller det främst landets miljonprogramsområden där barnen, ungdomarna och de unga vuxna har utomeuropeisk bakgrund och där födelsetalen dessutom är högre än i de majoritetssvenskdominerade historiska innerstadskärnorna och i villa- och radhusområdena (redan idag bor exempelvis hela en tiondel eller 10% av landets samtliga barn och ungdomar i de 25 mest utsatta miljonprogramsområdena där en majoritet av invånarna har utomeuropeisk bakgrund):
 
Tyvärr handlar det om 10 000-tals barn, ungdomar och unga vuxna som efter varje avslutat läsår går ut högstadiet eller gymnasiet utan att kunna ta sig vidare och varav majoriteten har utomeuropeisk bakgrund och bland vilka en alltför stor andel exploateras inom en s k informell och irreguljär arbetsmarknad som styrs av en s k kontantekonomi för att överhuvudtaget kunna (över)leva och varav alltför stora andelar också hamnar i brottslighet och bland vilka alltför många sedermera går under redan i unga år på grund av våld, alkohol, droger och ett destruktivt leverne.
 
Tyvärr så saknas samtidigt idag 10 000-tals behöriga lärare och under de kommande 10-15 åren så kommer 10 000-tals nya lärare att behöva nyanställas p g a de jättelika pensionsavgångarna men tyvärr så pekar mycket på att det kommer att bli svårt att hitta nya lärare att anställa under de närmaste åren och tyvärr är situationen allra mest extrem i miljonprogramsområdena där andelen behöriga lärare är mycket låg och där omsättningen på lärare är mycket hög.
 
 
Andel elever som saknade behörighet till gymnasiet 2017:¨
Totalt Stockholm stad: 13,1 %
 
Rinkeby-Kista: 40,3 %
Spånga-Tensta: 24,3 %
Skärholmen: 20,6 %
Farsta: 20,2 %
Hässelby-Vällingby: 17,6 %
 
Bromma: 9,4 %
Kungsholmen: 8 %
Östermalm: 7,6 %
Norrmalm: 7 %

Ungdomsbarometern är inte bara Sveriges största ungdomsenkät utan Sveriges största enkät bredvid Stockholms stads medborgarundersökning som använder sig av jämlikhetsdatametoden

Sedan flera år tillbaka har jag ”i all tysthet” deltagit i att hjälpa ett flertal myndigheter, organisationer och företag (såsom t ex Stockholms stad, Sverok och Invandrarindex) vad gäller att utforma frågeformulär och enkäter i enlighet med den bland antirasister och antifascister på både höger- och vänsterkanten så utskällda, kritiserade, fruktade och föraktade jämlikhetsdatametoden och framför allt så har det handlat om att skapa bakgrundsvariabler som motsvarar de (fem av sju) diskrimineringsgrunder som inte går att hitta i folkbokföringsregistret och därmed inte heller (via registerdata) i den offentliga statistiken.
Namnlös.jpg
 
OBS: Jämlikhetsdata är då inte förbjudet och mot lagen och inga samer blir registrerade, inga romer blir förtryckta, inga judar blir attackerade, inga muslimer blir fängslade, inga homosexuella blir internerade, inga transpersoner blir trakasserade, inga personer med funktionsvariationer blir diskriminerade och inga tornedalingar, sverigefinnar, kurder, assyrier eller syrianer blir utsatta!
 
Namnlöst.jpg
Ett företag som jag tidigt var i kontakt med och hjälpte och som långt innan jämlikhetsdatadebatten ”brakade loss” intresserade sig för jämlikhetsdatafrågan var Ungdomsbarometern och jag läser nu med glädje att Ungdomsbarometerns senaste undersökning från 2017, som är Sveriges största enkätundersökning som riktar sig till ungdomar och som sedan flera år tillbaka bl a frågar om regional och kontinental bakgrund för att fånga diskrimineringsgrunden etnisk tillhörighet, nationellt ursprung eller hudfärg och tidigare även har frågat om språk, nu också för första gången har inkluderat gruppen ickebinära:
 
 
utdrag ur Ungdomsbarometerns tidigare resultat:
 
En amerikansk konspiration låg bakom 11 september 2001: instämmer
icke-vita ungdomar: 32%
vita svenska ungdomar: 11%
 
En politisk konspiration låg bakom Palmemordet: instämmer
icke-vita ungdomar: 25%
vita svenska ungdomar: 11%
 
Ökat stöd till landsbygden: mycket viktigt
vita svenska ungdomar: 37%
icke-vita ungdomar: 24%
 
Minskad invandring: mycket viktigt
vita svenska ungdomar: 19%
icke-vita ungdomar: 13%
 
Sverige bör ta emot färre flyktingar: instämmer
vita svenska ungdomar: 39%
icke-vita ungdomar: 29%
 
Man bör vara beredd att offra sitt liv för sitt land: instämmer
icke-vita ungdomar: 27%
vita svenska ungdomar: 17%
 
Ibland är det nödvändigt att censurera böcker, filmer, tidningar etc.: instämmer
icke-vita ungdomar: 32%
vita ungdomar med utländsk bakgrund: 19%
 
Statliga myndigheter övervakar alla medborgare i Sverige: instämmer
vita ungdomar med utländsk bakgrund: 38%
vita svenska ungdomar: 21%

Den svenska barn- och ungdomslitteraturen är extremt homogen i författarledet

Att den svenska barn- och ungdomslitteraturen på sistone har blivit extremt ”duktig” på att inkludera minoritetskaraktärer och minoritetsteman har säkert inte undgått någon och just den svenska barn- och ungdomslitteraturen har också en mycket stolt tradition att se tillbaka på: På 1970- och 80-talen formligen ”sprutade” den svenska barn- och ungdomslitteraturen ur sig mängder av titlar som handlade om den s k Tredje världen (och som alla vi som växte upp i Sverige är ”matade” med).
 
Den stora (demografiska) skillnaden mellan då och nu är så klart att människor med bakgrund i den s k Tredje världen då inte befann sig i Sverige i samma utsträckning (och antal) som idag. Fortfarande är det dock så att en majoritet av alla barn- och ungdomsböcker som ges ut i dagens Sverige och som handlar om den s k Tredje världen än idag är skrivna av majoritetsförfattare.
 
Än mer extrem är dock diskrepansen mellan det idag imponerande antalet svenska barn- och ungdomsböcker som handlar om s k förorter och om s k invandrarbarn och om s k andragenerationsungdomar och det faktum att i stort sett alla dessa böcker är skrivna av majoritetsförfattare.
 
Redan på 1980- och 1990-talen började utrikes födda adoptivbarn dyka upp i riklig mängd i svenska barn- och ungdomsböcker och sedan 2000- och 2010-talen har det knappast saknats flykting-, invandrar- och s k andragenerationsbarn inom den svenska barn- och ungdomslitteraturen men i stort alla dessa titlar var och är författade av icke-adopterade och icke-invandrade majoritetsförfattare.
 
Sedan måste det inte vara något fel i sig på att svenska majoritetsförfattare ger ut barn- och ungdomsböcker som handlar om den s k Tredje världen och om de s k förorterna men efter att systematiskt ha ”plöjt” igenom hela den svenskspråkiga bokutgivningen som har föreståtts av författare med någon form av bakgrund i den s k Tredje världen samt på Balkanhalvön så kan jag verkligen intyga att den svenska barn- och ungdomslitteraturen är extremt homogen som Andreas Palmaer påpekar i dagens DN Kultur och jag har själv bara hittat totalt ett dussintal barn- och ungdomsböcker författade av personer som exempelvis har bakgrund i Bosnien (Zulmir Bečević), Iran (Haidar Hajdari) eller Sydkorea (Patrik Lundberg):
 
 
”Man kan knappast anklaga de stora barn- och ungdomsboksförlagen för att gömma sig i en mysig fantasivärld, långt från samhällsdebatten. De senaste åren har det till exempel släppts många barn- och ungdomsböcker som utspelas i invandrartäta förorter, eller har huvudpersoner på väg att utvisas.
 
(…)
 
Självklart behöver en författare inte ha samma pigment eller bakgrund som sina figurer. Just barn- och ungdomsboksförfattare är tränade i att inte fiska i sin egen navel, eftersom man per definition skriver om en annan ålder än sin egen. Men det är ändå något vrickat när inte en enda författare (eller skribent på DN Barn/Ung, jag är medveten om ironin i att jag – svensk i så många generationer att inte ens Kent Ekeroth vill kasta ut mig – skriver det här) har samma bakgrund som sina litterära figurer.
 
(…)
 
Jag ringer redaktörer och förläggare och de är överens, de skulle skrika av lycka om de hittade talanger med annan bakgrund. En förläggare säger att det knappt kommer in några förslag, av förra årets 1 500 inskickade manus var tre skrivna av folk som inte hade traditionellt svenska efternamn.”

De svenska ungdomarna är (fortfarande) världens mest antirasistiska och feministiska ungdomar

Den senaste ICCS-undersökningen som mäter kunskaper och värderingar i demokratifrågor bland åttondeklassare i ett 20-tal länder i världen visar att de svenska tonåringarna ligger i topp bland de deltagande länderna.
 
De svenska eleverna uppvisar framför allt det allra största stödet för att invandrare och minoriteter ska ha samma rättigheter och möjligheter som majoritetsinvånarna (efter Sverige kommer Chile och Taiwan medan Lettland, Bulgarien, Nederländerna och Danmark inhyser de mest s k intoleranta ungdomarna) och tillsammans med de norska eleverna är de svenska eleverna även allra mest positiva till kvinnors och mäns lika möjligheter och rättigheter.
 
De svenska ungdomarna är med andra ord världens mest antirasistiska och feministiska ungdomar enligt den senaste ICCS-undersökningen.
 
Dock finns det stora skillnader mellan olika grupper av elever:
 
Mellan 17-18% av de svenska åttondeklassarna uppger att invandrare och minoriteter inte ska ha möjlighet att fortsätta att tala sitt eget språk respektive inte ska ha möjlighet att fortsätta att praktisera sina egna seder och bruk i Sverige och vilket kan vara ett mått på andelen svenska tonåringar som sympatiserar med SD.
 
Mellan 1-2% av de svenska åttondeklassarna uppvisar därtill extremt hårda och s k radikalt intoleranta attityder gentemot invandrare och minoriteter och vilket möjligen är ett mått på andelen svenska tonåringar som är nationalsocialister eller som åtminstone ibland sympatiserar med NMR.
 
Elever som har en utrikes född förälder och en inrikes född förälder (d v s de s k blandbarnen eller de blandade ungdomarna och de blandade tonåringarna) uppvisar också ett svagare stöd för invandrares och minoriteters rättigheter.
 
De s k ”helvita” ”helsvenska” tonåringarna uppvisar de mest feministiska attityderna och värderingarna medan flickorna överlag är för både jämställdhet mellan könen och för invandrares och minoriteters rättigheter mer än pojkarna.
 
De minst feministiska eleverna är både de invandrade och utrikes födda eleverna och ”andragenerations”-eleverna, d v s de elever som är födda i Sverige och som har invandrade och utrikes födda föräldrar.
 
Det är f ö intressant att notera att även efter kontroll för socioekonomisk bakgrund så kvarstår ibland skillnaderna mellan dessa grupper – d v s ”etnicitet” ”trumfar” ibland klass vad gäller olika värderingar (till exempel uppger ”andragenerations”-tonåringarna och de utrikes födda eleverna mindre feministiska attityder och värderingar än de ”helvita” ”helsvenska” tonåringarna oavsett klass).
 
Slutligen så uppger eleverna med utländsk bakgrund att de diskuterar politik och samhällsfrågor tillsammans med sina invandrade och utrikes födda föräldrar i högre utsträckning än vad de majoritetssvenska eleverna gör.

En s k ”överklassnazist” som likt Anders Carlberg stöttade dåtidens ungdomssubkultur sade sig ha ”upptäckt” Janne ”Loffe” Carlsson och uppmuntrat denne under de första åren av ”Loffes” karriär

Den som åtminstone enligt egen utsago (d v s det hävdade han själv innan han gick bort för några år sedan och jag har ingen anledning att tro att han ljög och ”skrävlade” om det) både ”upptäckte” och uppmuntrade och stöttade Janne ”Loffe” Carlsson som skådespelare och även som musiker under de första åren i dennes karriär på 1950-talet var friherre och f d SS-Unterscharführer Richard af Ström, en s k ”överklassnazist” från Östermalm som bl a hade arbetat som motorcykelordonnans vid SS-Hauptamt i Berlin i krigets slutskede, som arbetade tätt tillsammans med och stöttade de på sin tid både fruktade och föraktade s k “skinnknuttarna” eller ”knuttarna” i Stockholm (d v s en av dåtidens stora ungdomssubkulturer bland arbetarungdomen – idag benämns de som bikers) i början på 1950-talet i egenskap av att vara bilskollärare samt utbildare och kurschef i Frivilliga Motorcykelkåren.
 
 
Friherre af Ström höll bl a motorkurser för ”knuttarna” och startade en ”knuttelokal” och ett café tillsammans med Edith “Raggarmorsan” Jönsson och just Janne “Loffe” Carlsson i Nybohov som kom att bli knutpunkten för ”knuttarna” och den begynnande bikersubkulturen i Stor-Stockholm i början på 1950-talet. Janne “Loffe” Carlsson och de svenska bikerungdomarna, d v s både de manliga ”knuttarna” och de kvinnliga ”spättorna”, var dock så klart inte högerextrema på något sätt utan mest bara upproriska s k ”arbetarungar” från Södermalm och Söder om Söder som attraherades starkt av Andra världskrigets uppåtstigande segrarmakt USA och dess dynamiska och framåtblickande populär- och ungdomskultur.
21192073_10155004409955847_3397508301812598459_n.jpg
 
Att den gamle nazisten af Ström stöttade ”knuttarna” och blev något av en ”extrapappa” åt många av de svenska bikerungdomarna inklusive möjligen åt ”Loffe” själv har f ö sin parallell i att den gamle kommunisten Anders Carlberg kom att stötta Stockholms skinnskallar flera decennier senare genom att bl a likt af Ström hjälpa dem att anskaffa en permanent lokal som kom att bli en knutpunkt för Stor-Stockholms skinheadsubkultur under många år. Både den gamle nazisten af Ström och den gamle kommunisten Carlberg lyckades även erhålla stöd för sina respektive ungdomssubkulturprojekt bland politikerna och i båda fallen var det f ö socialdemokrater som stöttade och finansierade satsningarna på de båda ungdomssubkulturerna i form av Hjalmar Mehr respektive Mats Hulth.