Kategori: ungdomar

Är det rätt att nu öppna upp samhället med vetskap om att invånarna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena kommer att få lida (igen) av denna åtgärd då denna grupp i mycket hög grad har avstått från att vaccinera sig och därmed med all säkerhet kommer att fortsätta att insjukna i och dö av viruset? 

Anders Tegnell pekar i dagens SvD specifikt ut de unga vuxna med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena – d v s de s k andragenerationarna – som den grupp som har avstått från att vaccinera sig allra mest och det är också samma grupp som just nu fortsätter att insjunkna i viruset och som därmed håller liv i viruset och står bakom merparten av den fortsatta smittspridningen i landet. 

Tegnell menar att det nästan är på Nobelprisnivå att försöka lösa denna ekvation – d v s Tegnell menar helt enkelt att den som lyckas förmå invånarna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena att vaccinera sig förtjänar nästan ett Nobelpris. 

Det ska här påminnas om att de s k andragenerationarna med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena samtliga talar svenska så det handlar inte om en språkfråga såsom har varit fallet under pandemin med invandrarna – d v s med deras föräldrar, vilka inte alltid talar svenska. 

De s k andragenerationarna är idag en mycket stor grupp i det svenska samhället som dessutom växer mycket snabbt i antal och medelåldern ligger på ynka 24 år för denna grupp. De unga vuxna utgör därtill en hög andel av samtliga invånare i miljonprogramsområdena, vilket har betydelse i sammanhanget. Omvänt utgör de unga vuxna en låg andel av samtliga invånare i de majoritetssvenskdominerade områdena.

Tegnell är helt enkelt rädd för att invånarna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena – och särskilt de unga vuxna s k andragenerationarna som har vaccinerat sig i allra minst grad – nu kommer att bli sjuka än mer, behöva intensivvårdas än mer och fr a dö än mer nu när det svenska samhället snart öppnas upp. 

Den stora frågan är väl i så fall om det ens är ansvarsfullt att nu öppna upp det svenska samhället med vetskap om att invånarna i miljonprogramsområdena med all sannolikhet kommer att drabbas mycket hårt av att samhället öppnas upp snart? 

Sedan är det kanske som Tegnell säger en nästan omöjlig uppgift att få de unga vuxna s k andragenerationarna att vaccinera sig. 

Varför de s k andragenerationarna avstår från att vaccinera sig samtidigt som de majoritetssvenska ungdomarna och unga vuxna vaccinerar sig är det ingen som egentligen vet mer än att det handlar om en grupp som av en mängd olika anledningar har mycket lite tillit till och förtroende för det svenska majoritetssamhälle som Tegnell själv representerar. 

”Statsepidemiolog Anders Tegnell har ”respekt” för faran för ny smittspridning när restriktionerna lyfts om en vecka. Men vaccineringen i utsatta områden ser han som den stora utmaningen: ”Det är nästan Nobelprisklass på den”.” 

https://www.svd.se/tegnell-nobelprisklass-pa-att-losa-vaccinklyftan

”SvD har tidigare kartlagt områden i Sverige med låg vaccinationsgrad. Främst rör det socioekonomiskt utsatta områden med många utrikesfödda: i stadsdelen Rinkeby i Stockholm och Rosengård i Malmö var långt färre än hälften av de som var 65 år eller äldre fullvaccinerade den 27 augusti. För Rosengård låg siffran då på 25 procent fullvaccinerade i ett område, att jämföra med siffran för hela Sverige: 71 procent. 

Enligt Tegnell har vaccinationstakten i utsatta områden förbättrats, ”inte i rasande fart men det går framåt” framförallt bland de äldre. Men när det gäller yngre är vaccinationsgraden låg.

Hur ska man få fler vaccinerade i dessa områden? 

– Ja du, det är nästan Nobelprisklass på att lösa det. Men det handlar om långt och träget arbete. Att aldrig ge upp. Det går inte att bara åka dit med en vaccinbuss en gång och säga ”vi har försökt, det gick inte”. Man måste skapa förtroende och inse att grupperna är olika. Där är kommunerna bäst, det är inte första gången de riktar insatser till områden som är missgynnade. 

Generellt är det just nu personer i 30-årsåldern som driver smittan runt om i landet, enligt Tegnell. Den 29 september lättas restriktionerna vilket har mötts med glädje inte minst bland yngre.”

(…)

”Vilka är de svaga punkterna i svenskt smittskydd just nu? 

– Vi behöver nå de sista 10–20 procenten av de yngre i allmänhet, och specifikt i utsatta områden. Det är den stora utmaningen.”

Har jag fått mitt ”Jimmie moment” nu?

Den f d moderaten och (Värmlands och Karlstads största dagstidning) NWT:s f d politiska redaktör Christopher Jarnvall, numera chefredaktör för den högerpopulistiska alternativmediesajten NB Nyhetsbyrån och programledare i SD:s tv-kanal Riks, frågar sig om även jag har fått mitt ”Jimmie moment” nu efter att studentkåren vid Karlstads universitet har gått ut i media och varnat studenterna för knarkförsäljare på campusområdet.


Senast när jag var i Karlstad noterade jag själv det gäng som kåren varnar för nu när höstterminen har dragit igång och tusentals nya studenter befinner sig på universitetsområdet:


Det handlar som det verkar om en grupp på 8-9 unga män, samtliga till synes s k andragenerationare med utomeuropeisk bakgrund (i alla fall lät det som att de alla talande flytande svenska och att de inte var s k nyanlända), som ”hänger” på campusområdet, bl a utanför universitetsbiblioteket, och som på ett rätt uppenbart sätt inte ser ut som studenter vad beträffar (mycket dyra märkes)klädsel och (hypermaskulint)kroppsspråk o s v.


Det går vidare att anta att de har växt upp i det miljonprogramsområde som universitet gränsar till ”vägg i vägg”, d v s Kronoparken eller i ett motsvarande område i Karlstad, samt att de sannolikt har misslyckats fullständigt i skolan och är s k NEET:are och idag mer eller mindre försörjer sig på knarkförsäljning, vilket naturligtvis är beklagligt.


Det var helt enkelt så jag tänkte när jag såg dem och när jag sedan läste om dem – d v s jag fick definitivt inget ”Jimmie moment”.


Samtidigt är det så klart helt och hållet förkastligt att försöka sälja knark till studenterna på universitetsområdet och inte minst på det aggressiva och påhoppande sätt som studentkåren beskriver och jag har full förståelse för att de studenter som utsätts för gängets närgångna och hyperintensiva närmanden känner sig otrygga och utsatta.

Det verkar vara de unga vuxna i miljonprogramsområdena som både avstår från att vaccinera sig och som gör att viruset fortsätter att sprida sig

Inför och innan liksom fr a och inte minst under sommaren har det talats mycket om att alltför många unga vuxna avstår ifrån och kanske t o m vägrar att vaccinera sig trots regeringens, Folkhälsomyndighetens och Tegnells enträgna vädjanden om att göra så och nu indikerar flera siffror att det i rätt så hög grad verkar handla om de s k andragenerationsinvånarna i miljonprogramsområdena som avstår från vaccinet. 

Att de s k andragenerationsinvånarnas i miljonprogramsområdena invandrade föräldrar likaså har vaccinerat sig i långt mindre utsträckning än majoritetsinvånarna och invandrarna med nordisk och europeisk bakgrund och deras barn och efterkommande går att förstå och förklara utifrån fr a språkaspekter liksom också tillgång till internet och s k smartphones men att de s k andragenerationsinvånarna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena avstår från vaccinet går då inte att förklara med samma orsaker. 

Tyvärr är det just de unga vuxna som just nu driver på den fortsatta smittspridningen och de har gjort det under hela sommaren om jag har förstått det hela rätt och de unga vuxna kommer väl antagligen att göra det även inför och under hösten om inte fler av de s k andragenerationsinvånarna i miljonprogramsområdena till slut väljer att vaccinera sig trots att många av dem känner en stor skepsis gentemot inför majoritetssamhället och kanske inte litar särskilt mycket eller ens lyssnar på regeringen, Folkhälsomyndigheten och Tegnell. 

Senast under innevarande vecka vädjade Tegnell än en gång till alla unga vuxna att låta vaccinera sig men många unga invånare i ”Orten” resonerar antagligen som så att de är så friska (och unga) att de klarar att insjukna i viruset utan några större problem alternativt att de inte tror att vaccinet fungerar och ytterligare andra avstår antagligen medvetet av politiska och kanske även religiösa skäl. 

https://www.mitti.se/nyheter/botkyrkas-unga-kavlar-inte-upp/repuhs!lLKPzDsWeBUrkRPnwYRLw

”Botkyrkas unga vuxna har inte hängt på låset för att vaccinera sig. Endast 36,5 procent av 18–29-åringarna har nappat på erbjudandet, sedan åldersgruppen släpptes på för vaccinering den 9 juli. Det är nästan hälften mot i Täby, där 69,1 procent nu har fått sin första dos. 

– Ungdomarna vill inte vaccinera sig, de säger att de ju kan få corona ändå, och att det inte spelar någon roll, säger Holga Nzita, 39, som bor i Tumba. 

Själv har hon heller inte vaccinerat sig, ännu. 

– Nej, jag missade min första tid, och ska nu boka en tid när jag är ledig ifall jag skulle känna av vaccinet. 

Allt sedan vaccinationerna startade i januari i år, med de äldre först, har det visat sig att benägenheten att vaccinera sig är lägre i socioekonomiskt utsatta områden med många utlandsfödda. Information på många språk, informatörer ute på plats, vaccinbussar och andra insatser har satts in. Nu börjar de komma ikapp. Men det visar sig alltså att de unga är minst lika svåra att nå. 

Och det just Stockholmsregionens unga som nu står för merparten av smittspridningen. Förra året, innan det fanns vaccin, gjordes en studie om vaccinationsvilja vid Södertörns högskola. Den visade på ett samband mellan tillit till institutioner och vilja att vaccinera sig. 

– Tilliten till svenska institutioner som Folkhälsomyndigheten och vården är lägre i utsatta områden. Och det är något som den unga generationen växt upp med, säger Anne Kaun, professor och medieforskare och en av författarna.”

Hur har Sveriges barn, ungdomar och unga vuxna klarat sig under pandemin vad gäller skolresultat?

Nu har den färskaste statistiken som går att uppbringa vad gäller vårterminens 2021 avgångsbetyg äntligen offentliggjorts, och som därmed är ett mått på hur det har gått för landets barn, ungdomar och unga vuxna i skolan under pandemin vad gäller skolresultaten:


Statistiken gäller både terminsbetygen i grundskolans årskurs 6, slutbetygen i grundskolans årskurs 9 och genomströmningen vad gäller gymnasieskolans elever och som det verkar har de majoritetssvenska eleverna klarat sig hyggligt under pandemin medan barnen och ungdomarna med utländsk bakgrund fortsätter att sacka efter de förstnämnda.


andel mellanstadieelever som har uppnått godkända betyg i alla lästa ämnen i årskurs 6 VT21:

elever med svensk bakgrund: 80,6%

elever med utländsk bakgrund: 55,1% (nyanlända elever: 25,1%)


andel högstadieelever som har avslutat årskurs 9 med gymnasiebehörighet VT21:

elever med svensk bakgrund: 90,6%

elever med utländsk bakgrund: 73,5% (nyanlända elever: 34,1%)


andel gymnasieelever som har tagit en gymnasieexamen inom tre år VT21:

elever med svensk bakgrund: 82,1%

elever med utländsk bakgrund: 70,1% (nyanlända elever: 62,9%)


Ovanstående siffror för elever med utländsk bakgrund är då tyvärr än lägre än så bland specifikt elever med utomeuropeisk bakgrund och bland specifikt elever som är uppväxta i och bosatta i miljonprogramsområdena.


Vad gäller de 61 s k utsatta bostadsområdena, vilka samtliga är miljonprogramsområden som domineras av invånare med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund och där runt 560 000 invånare bor och lever varav en mycket hög andel utgörs av barn, ungdomar och unga vuxna (hela 2/3 av samtliga dessa 560 000 invånare är t ex under 45 år gamla och 35% av dem är mellan 0-24 år gamla), lyckas tyvärr normalt endast mellan 50-60% att ta sig ur 9:an med gymnasiebehörighet och av de som ens påbörjar en gymnasieutbildning lyckas endast runt 50% ta en gymnasieexamen inom tre år.


Det går därmed att befara att det just är barnen, ungdomarna och de unga vuxna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena som har drabbats allra hårdast av pandemin vad gäller skolresultat.

Nästan hälften av alla majoritetssvenska barn har tillgång till ett fritidshus jämfört med runt 1% av barnen med utomeuropeisk bakgrund

Inför den långa svenska s k industrisemestern har SCB idag publicerat siffror som visar att hela 35% av samtliga barn (0-18 år) i riket har tillgång till ett (eller t o m flera) fritidshus – d v s en s k ”sommarstuga” av något slag som för vissa handlar om ett litet men ändå beboeligt kolonihus och för andra om stora släktgårdar eller t o m herrgårdar som kan ha gått i arv i generationer.


Skillnaderna är dock mycket stora mellan majoritets- och minoritetsbarnen:


46% av alla majoritetssvenska barn har tillgång till ett fritidshus att jämföra med 4% bland invandrar- och andragenerationsbarnen, d v s minoritetsbarnen. Bland landets samtliga barn med specifikt utomeuropeisk bakgrund handlar det högst sannolikt om runt 1%.


På mikronivå är skillnaderna än mer extrema:


Exempelvis har över 50% av alla barn i Limhamn-Bunkeflo i Malmö tillgång till ett fritidshus att jämföra med under 1% av barnen på Rosengård. I Göteborg har vidare t ex hela 65% av alla barn i Långedrag tillgång till ett fritidshus att jämföra med 1% av barnen i bl a Hammarkullen och Bergsjön. Och i Stockholm har över 75% av alla barn i Bromma liksom på Djurgården tillgång till ett fritidshus att jämföra med 1-3% av barnen i exempelvis Husby och Rinkeby.


Det kan i sammanhanget påminnas om att idag har runt 40% av alla barn (0-18 år) någon form av utländsk bakgrund och de allra flesta av dem har utomeuropeisk bakgrund samt är födda och uppväxta i Sverige.


Särskilt under sommar(semester)veckorna är det då påtagligt att barnen med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund (liksom så klart även deras föräldrar) mer eller mindre helt dominerar den svenska stadsbilden och det urbana offentliga rummet medan havsbandet, skärgården, fjällen, skogarna, gles- och landsbygden och småorterna, där flertalet fritidshus är belägna, ”omvänt” domineras fullständigt av majoritetsbarnen (liksom så klart även deras föräldrar) p g a ovanstående närmast astronomiska skillnader i att ha tillgång till ett fritidshus eller ej.


För den som vågar se ras är rasojämlikheten m a o synlig för alla och envar särskilt under den svenska sommaren.

Om att få mejl från studenter

När sådana här mejl plötsligt ”dimper” ned i ens mejlkorg (just denna morgon kom det då av en ren slump två sådana mejl) från ”random” unga vuxna (d v s högskolestudenter som jag inte känner själv på något sätt eller ens har haft kontakt med och säkerligen aldrig kommer att träffa rent fysiskt och som dessutom är studenter vid andra lärosäten än det jag själv arbetar på) inser en att en inte skriver och publicerar för ”dövöron”, d v s de texter och publikationer som jag ligger bakom (tillsammans med andra eller ensam) läses, används och kommer till nytta och ”här och där” dessutom (d v s inom alla möjliga program, ämnen och kurser) och en del som läser texterna upplever dem t o m som s k ”ögonöppnare”, vilket måste sägas vara ett ”gott betyg”.


Flertalet akademiska texter läses då av endast ett fåtal personer och oftast av de ”närmast sörjande” – en doktorsavhandling t ex av maximalt kanske 25-talet personer (i bästa fall tyvärr) och en antologi- och tidskriftsartikel av än färre än så (vilket de akademiska tidskrifternas digitala räkneverk avslöjar med all önskvärd tydlighet – det finns 1000-tals och åter 1000-tals artiklar i otaliga vetenskapliga tidskrifter som bara har lästs av 10-15 personer och ibland inte ens av det) medan en normal akademisk antologi och monografi i bästa fall säljer i runt 100-talet exemplar om jag har förstått det rätt (några enstaka monografier kan naturligtvis sälja i 100-tals och t o m i 1000-tals exemplar men de är ytterst ytterst få).


mejl nr 1:


”Hejsan Tobias
Jag slutförde denna termin min masterutbildning inom X vid X universitet med att skriva en uppsats med titeln X. Jag använde en hel del av dina texter för både inspiration och som grund för min uppsats, bland annat dina texter om begreppen ras och färgblindhet, samt att jag applicerade begreppet ”hegemonic whiteness” som ett teoretisk koncept. Jag vill därför passa på att tacka för dina ögonöppnande texter.
MVH
X”


mejl nr 2:


”Hej Tobias! Förra året studerade jag X vid X universitet och under en del av utbildningen fick vi läsa några texter som du ligger bakom. Det var första gången jag stötte på dina ord. Sedan dess har det blivit betydligt mer av dem och jag insåg nu att jag faktiskt borde tala om det för dig. Du gör skillnad för så många människor på så många olika sätt och för det vill jag skicka ett stort tack!
Allt gott!
X”

Nya siffror om studenterna med utländsk bakgrund vid landets högskolor

Intressanta färska siffror från UKÄ:s (Universitetskanslerämbetet) senaste årsrapport, som publicerades alldeles nyligen:

Andelen studenter med utländsk bakgrund fortsätter att öka vid landets högskolor, vilket avspeglar att en hög andel unga vuxna numera har utländsk bakgrund överhuvudtaget.

Särskilt gäller det de s k ”andrageneration:arna” samtidigt som de unga vuxna som har invandrat till Sverige efter skolstart (d v s efter 7 års ålder) fortsätter att minska proportionellt sett. 

Samtidigt är studenterna med utländsk bakgrund kraftigt överrepresenterade inom vissa program, fakulteter och ämnen och omvänt kraftigt underrepresenterade inom andra dito. 

Vidare föreligger stora skillnader vad gäller att dels slutföra högskolestudierna och ta ut en examen och dels att etablera sig i arbetslivet efter uttagen examen: 

I båda fallen är det fortfarande så att alltför många studenter med utländsk bakgrund misslyckas med sina högskolestudier och hoppar av i förtid medan alltför många unga vuxna med utländsk bakgrund som har en högskoleexamen bakom sig har svårigheter att etablera sig på den svenska arbetsmarknaden i jämförelse med motsvarande grupper med svensk bakgrund.

Ny rapport om ”Ungas uppväxtvillkor och integration” som bl a visar stora skillnader i skolresultat liksom i värderingsfrågor mellan majoritets- och minoritetsbarn

Delmis nya rapport ”Ungas uppväxtvillkor och integration” som utgörs av en antologi innehållande flera olika studier undersöker hur det går för landets barn och unga med utländsk bakgrund som numera uppgår till närmare 40% om även de som har en utrikes född förälder inkluderas.

En av studierna – Jan O. Jonssons ”Integration bland unga i Sverige” – sticker ut då den redovisar de utrikes födda och invandrade eleverna (”generation 1”) separat från de s k ”andrageneration:arna” (”generation 2”) i en större enkätstudie. Det ska sägas att de allra flesta av alla barn och unga som har utländsk bakgrund är inrikes födda – d v s de s k ”andrageneration:arna” är fler än de ”riktiga” invandrarbarnen.

Bl a visar studien att båda grupperna har alltför stora svårigheter att erhålla en gymnasieexamen – det handlar i båda fallen tyvärr om närmare 1/3 per årskull som inte lyckas gå ut gymnasiet med fullständiga betyg och ta en gymnasieexamen inom fyra år efter påbörjade gymnasiestudier. Särskilt låg andel återfinns bland de s k ”andrageneration:arna” vars föräldrar har invandrat från Mellanöstern och Latinamerika.

Studien undersöker vidare vilka barn och unga som umgås med andra barn och unga som inte tillhör den egna gruppen – d v s en s k utgrupp – och finner att fr a de barn och unga som har bakgrund i Mellanöstern tenderar att umgås med varandra, d v s med ingruppen men även påfallande många barn och unga med svensk bakgrund umgås mestadels inom och med sin egen ingrupp.

Barn och unga med utländsk bakgrund uppvisar vidare överlag en positiv eller mycket positiv inställning till barn och unga med svensk bakgrund och överhuvudtaget till majoritetssvenskarna. Denna märkbart positiva syn på majoritetsbefolkningen är mer påtaglig och utbredd i Sverige än i t ex Storbritannien, Nederländerna, USA eller Tyskland där relativt många minoritetsbarn hyser negativa attityder till majoritetsbefolkningen. Barn och unga med utländsk bakgrund kan ibland dock uppvisa negativa attityder gentemot andra grupper med utländsk bakgrund som de själva inte tillhör.

Barn och unga med svensk bakgrund hyser i sin tur mest positiva attityder till barn och unga med utländsk bakgrund som kommer från närområdet (d v s övriga Norden och Europa) och minst positiva attityder till barn och unga med utomeuropeisk bakgrund.

När det gäller värderingsfrågor är skillnaderna stora mellan de olika grupperna av barn och unga:

Runt 10% av barn och unga med svensk bakgrund svarar att ”det aldrig är OK’ med abort, homosexualitet, samboende och skilsmässa att jämföra med 50% eller högre bland barn och unga med utomeuropeisk bakgrund och även bland barn och unga med östeuropeisk bakgrund är det fler som svarar det än bland barn och unga med svensk bakgrund. Även vad gäller synen på jämställdhet föreligger det skillnader – runt 5% av barn och unga med svensk bakgrund uppvisar en traditionell och konservativ syn på könen att jämföra med t ex runt 30% bland ”generation 1”.

Slutligen föreligger det stora skillnader i studiemotivation och framtidstro: Barn och unga med fr a utomeuropeisk bakgrund har mycket höga skol- och studieambitioner liksom höga yrkesambitioner samtidigt som alltför många av dem tyvärr misslyckas i skolan liksom senare i yrkeslivet och barn och unga med utomeuropeisk bakgrund är också överlag allra mest optimistiska om framtiden tillsammans med barn och unga med östeuropeisk bakgrund jämfört med barn och unga med svensk bakgrund.

Mycket stora skillnader föreligger mellan majoritetssvenska barn och invandrarbarn vad gäller förekomst av karies

En ny studie baserad på registerdata över alla barn och unga som bor och lever (och är folkbokförda) i Stor-Stockholm och som är födda 2000-2003 (totalt närmare 85 000 individer) har nyligen (för)publicerats i den vetenskapliga tidskriften Acta Paediatrica.


Studien visar att mycket stora skillnader föreligger vad gäller förekomst av karies mellan de majoritetssvenska barnen i Stockholms län och minoritetsbarnen, varav de allra flesta är födda och uppväxta i Sverige med en eller två invandrade föräldrar.


Även om vårdnadshavarnas och hushållens klassbakgrund slår igenom för både majoritets- och minoritetsbarnen så är klyftorna vad gäller tandhälsa tyvärr närmast gigantiska:


För minoritetsbarn vars föräldrar härrör från medelinkomstländer (t ex Iran, Kina, Colombia o s v) handlar det om en överrisk på 322% vad gäller att utveckla karies jämfört med majoritetssvenskarnas barn, för minoritetsbarn vars föräldrar härrör från låginkomstländer (t ex Somalia, Indien, Filippinerna o s v) handlar det om en överrisk på 180% och för minoritetsbarn vars föräldrar härrör från höginkomstländer (t ex Turkiet, Chile, Sydkorea o s v) handlar det om en överrisk på 77%.


Alltför många ”Ortenbarn”, d v s s k ”andrageneration:are” i miljonprogramsområdena (d v s i de s k förorterna), lider helt enkelt av karies i huvudstadsregionen och forskarna som ligger bakom studien spekulerar bl a i följande samverkande orsaker:


”Prolonged breastfeeding, a known risk factor for dental caries, is significantly more common in immigrant mothers compared with mothers born in Sweden and may be one explanation of our results for the 3-year-olds. Another explanation is that changing living conditions, adoption of new lifestyles, and the ability to buy more soft drinks, candy, and sticky products resulted in poorer dental health from 3 to 7 years of age.


In fact, one study found that children of immigrant mothers who had lived more than 5 years in Norway had worse dental health than newly arrived immigrant families. Another factor of importance is toothbrushing habits which differ in different parts of the world and foreign-born parents are reported to stop helping their children to clean their teeth at a younger age compared with parents of Western orgin”.

Är hiphop-musiken vår tids vit makt-musik? Om likheter och skillnader mellan den vita vit makt-musiken och den icke-vita hiphop-musiken

Är hiphop-musiken vår tids vit makt-musik? På 90-talet och en bit in på 2000-talet var vit makt-musiken den antagligen största subkulturella musikstilen bland Sveriges barn, ungdomar och unga vuxna. Sedan 2010-talet och idag på 20-talet är hiphop-musiken den antagligen största subkulturella musikstilen bland Sveriges barn, ungdomar och unga vuxna.

Vit makt-musiken framfördes nästan enbart av vit arbetarklass och hiphop-musiken nästan enbart av icke-vit arbetarklass. Vit makt-musiken glorifierade våld och starka negativa känslor (vrede, hat o s v) och sjöng om att misshandla och överfalla och t o m kniva ihjäl eller skjuta icke-vita och homosexuella som uppfattades som politiska fiender medan hiphop-musiken glorifierar våld och starka negativa känslor (vrede, hat o s v) och sjunger om att misshandla och överfalla och t o m kniva ihjäl eller skjuta andra icke-vita i andra miljonprogramsområden som uppfattas som ekonomiska rivaler.

Både vit makt-musiken och hiphop-musiken sjöng och sjunger också om konspirationer och inte minst om den s k judiska makten och nästan alltid i kodad form.

DN:s Hugo Lindkvist skriver om hur hiphop-musiken glorifierar våld, mord och ond bråd död och t o m kan ”bistå” poliser och jurister i brottsutredningar. Självklart är Sveriges hiphop-musikartister konstnärer vars verk ska betraktas som konstverk på samma sätt som att landets vit makt-musikartister var konstnärer vars verk kunde bektraktas som konstverk. Det är samtidigt ett faktum att åtskilliga våldsdåd på 90- och 00-talen kunde kopplas till förövare som innan dåden hade lyssnat på vit makt-musik och det verkar som att åtskilliga våldsdåd på 10- och 20-talen kan kopplas till förövare som innan dåden har lyssnat på hiphop-musik och både vit makt-musikartisterna och hiphop-musikartisterna sjöng och sjunger om den verklighet de levde respektive lever i och liksom hiphop-musiken förekommer i dagens svenska förundersökningar så förekom även vit makt-musik i dåtidens svenska förundersökningar:

”Både låttexter och musikvideor från raplåtar ingår som pusselbitar i Stockholms hittills största gängbrottsutredning. Enligt förundersökningen finns ”musiktematisk koppling mellan ett flertal individer” som är parter i kidnappningsmålet, där en känd artist ska ha förts bort, skadats och förnedrats. I ett konfiskerat brev nämns även krav om att ”catcha nån från P3” för att en av de åtalades musik ska spelas oftar.”

https://www.dn.se/kultur/sa-ar-rapmusiken-kopplad-till-det-stora-gangmalet/?fbclid=IwAR1oMXEZhqQOJ1CSEGIEiwcYyxR0dsGJQsa7-D2kcVCucgp227MY0McJuAI

”… i förundersökningen, som löper över tusentals sidor, finns flera hänvisningar till den svenska rapscenen, samt uppgifter från låttexter och musikvideor. Informationen används bland annat för att visa kopplingar mellan flera personer som ska ha varit inblandade när en då 17-årig rapartist kidnappades, kvällen den 14 april 2020. – Musiken spelar ingen roll för brottsligheten.

Det handlar om att visa på vilket sätt de känner varandra, säger åklagaren Anna Stråth. Den 17-årige rapartisten blev enligt åtalet bortförd mot sin vilja och utsattes under mycket förnedrande former för hot och våld. Denne ska ha tvingats bära en peruk, klänning, stringtrosor, ha ett hundkoppel runt halsen och rånats på en Rolexklocka och två guldkedjor. En sammanställning kring parterna i målet påvisar enligt polisen ”en musiktematisk koppling mellan ett flertal individer”.

Man syftar i denna del inte på artisten Yasin Abdullahi Mahamoud (som är åtalad för stämpling till människorov) utan tre andra åtalade män, som är mellan 20 och 25 år gamla, samt på brottsoffret. Två av personerna som står åtalade för kidnappningen är artister som fått över en miljon spelningar på flera låtar på Spotify.

De båda personerna har tidigare även medverkat på låtar med flera andra kända rapartister i Sverige. Artisterna nekar båda till brott. Den ene, en 25-årig man, besvarar inte en enda fråga i polisförhören, men två brev han skickat från häktet har beslagtagits, något P3 Nyheter var först att rapportera på torsdagen.

Breven, som DN också tagit del av, handlar till största del om artistens egen musikkarriär och idéer han har för att öka sina inkomster, och var tänkta att skickas till andra personer med koppling till gängkriminalitet i Stockholm. I det första brevet ber artisten om att påtryckningar ska utövas mot en musikproducent, för att han själv ska höja sina inkomster. I det andra brevet vill han ta hjälp för vad som sägs vara ett ”jobb”. Han skriver: ”Jag vill att ni catchar nån från P3 eller ring o hota dem…”, med målet att hans musik ska spelas minst var tredje timme.”

(…)

”Skärmdumpar från musikvideor som ingår i förundersökningen visar hur tre av männen som åtalats för kidnappningen har samarbetat musikaliskt och deltagit i samma inspelningar. I en musikvideo, släppt månaderna efter den misstänkta kidnappningen, syns två av de åtalade hålla i två guldkedjor och en Rolexklocka. Polisen skriver att klockmodellen liknar den som brottsoffret blev av med i samband med brottet, men tillägger att klockan ”är av en annan modell”.

En annan skärmdump visar att en av de åtalade männen också medverkat i samma musikvideo som brottsoffret. Musikvideon släpptes dagarna efter att den misstänkta kidnappningen ska ha inträffat. I förundersökningen refereras till låttexter som brottsoffret står bakom, och polisen har särskilt markerat enskilda rader. Den misstänkta kidnappningen nämns där inte rakt ut, men i texterna verkar artisten anspela på något som denne har utsatts för.

Det är inte första gången raptexter återges i förundersökningar kring grova brott i Sverige, något som SR-programmet ”I lagens namn” och SVT Kulturnyheterna tidigare rapporterat om. Det har även förekommit vid utredningar i exempelvis USA och Storbritannien.

– Det finns anledning att ställa frågor till de inblandade om vad de menar med sina texter, säger Anna Stråth till DN på frågan om vilken betydelse låttexterna kan ha i det nu aktuella gängmålet.”