Kategori: underutbildning
Ny rapport om matchningsgraden på arbetsmarknaden
En färsk SCB-rapport som publicerades idag undersöker hur många förvärvsarbetande invånare i åldrarna 20-64 år som innehar ett jobb och ett yrke som de är utbildade för (d v s matchningsgraden liksom också missmatchningsgraden). Rapporten visar att 8 av 10 förvärvsarbetande innehar ett yrke som de mer eller mindre är utbildade och matchade för.
Dock är matchningsgraden tyvärr generellt betydligt lägre bland de utrikes födda och både bland dem som har en gymnasieutbildning som högsta utbildningsnivå och bland dem som har en högskoleutbildning bakom sig.
SCB spekulerar i att denna skillnad kan tänkas bero på faktorer som att arbetsgivarna har dålig kunskap om utländska utbildningar i de fall då den utrikes födda personen ifråga har genomgått en utbildning i ett annat land än Sverige samt avsaknaden av nätverk som leder till jobb och bristande språkkunskaper bland de utrikes födda (SCB nämner då i just denna rapport inte diskriminering som en av faktorerna).
Särskilt stora skillnader mellan inrikes och utrikes födda vad gäller matchningsgrad gäller bl a bland de som har en konstnärlig eftergymnasial utbildning, bland de som har en humanistisk högskoleutbildning samt bland de som har genomgått en journalistik- och medievetenskaplig utbildning liksom även bland de som har en högskoleingenjörsutbildning och en ekonomutbildning på högskolenivå bakom sig.
Det generella vad gäller missmatchningsgraden är att de inrikes födda tenderar att vara underutbildade för de jobb och yrken de innehar medan de utrikes födda omvänt tenderar att vara överutbildade för de jobb och yrken de innehar.
Ny avhandling visar att överutbildade utrikes födda mår sämre
Andelen obehöriga lärare ökar och särskilt gäller det i miljonprogramsområdena
Miljonprogramsområdenas skolor uppvisar en högre andel obehöriga lärare än andra skolor

Underutbildade, unga och pensionerade majoritetssvenskar ”massmobiliseras” just nu på arbetsmarknaden medan andelen med utomeuropeisk bakgrund som står utanför densamma fortsätter att vara skyhög
Samtidigt som Sverige uppvisar den allra största skillnaden i att överhuvudtaget ha ett jobb eller ej mellan inrikes och utrikes födda i både i-världen, västvärlden och Europa och samtidigt som Sverige därtill uppvisar den mest extrema överutbildningsproblematiken bland landets invånare med utländsk bakgrund inom OECD (d v s att som högutbildad med utländsk bakgrund inte ha ett jobb överhuvudtaget alternativt att ha ett jobb och att vara överkvalificerade för det) så formligen skriker den svenska arbetsmarknaden just nu efter nyanställda p g a de stora pensionsavgångarna och tack vare den rådande högkonjunkturen.
Utöver detta har de majoritetssvenska kvinnorna nu ”massmobiliserats” så till den milda grad på arbetsmarknaden att det idag endast skiljer en enda (SIC! – 1 = EN) procent i förvärvsfrekvens mellan majoritetssvenska män och kvinnor, vilket både är ett samtida globalt och ett världshistoriskt rekord, och detta rekord torde aldrig någonsin igen kunna upprepas någonstans eller någon gång (förutom just i dagens Sverige). Slutligen ”massmobiliseras” just nu även och framför allt de majoritetssvenska ungdomarna och unga vuxna – ungdomsarbetslösheten för majoritetssvenska ungdomar och unga vuxna sjunker just nu dramatiskt och är lägre idag än på många år.
Underutbildningsproblematiken
Alla har väl vid det här laget hört till leda att hälften av landets gymnasielärare och var tredje lärare i grundskolan saknar behörighet i de ämnen de undervisar i samt att höga procentsiffror inom lärarkåren saknar pedagogisk högskoleexamen överhuvudtaget. Detsamma gäller egentligen inom den svenska högskolan om en utgår ifrån att en högskolelärare bör vara disputerad – på en normal svensk högskola har bara 40-60 procent av lärarna en doktorsexamen. Faktum är dock att denna statistik inom skolans värld som sammantaget är en av landets största arbetsplatser med sammanlagt kring en kvarts miljon anställda egentligen bara reflekterar ett faktum som är genomgående på den svenska arbetsmarknaden särskilt vad gäller den infödda majoritetsbefolkningen (för det är dem detta statistiska fenomen i första hand gäller) – d v s mycket höga procentandelar av alla förvärvsarbetande majoritetssvenskar är helt enkelt rent tekniskt underutbildade och underkvalificerade för de yrken och positioner de har (inklusive de löner de erhåller), och särskilt gäller det många TCO- och SACO-tjänster. Allt detta innebär att det finns gott om t ex majoritetssvenska rektorer, direktörer, institutions-, landstings- och kommunchefer, chefer inom media- och kulturvärlden, ja till och med professorer (som då inte disputerat) o s v plus en mindre armé av majoritetssvenska mellanchefer som saknar den högskoleutbildning de borde ha utifrån de positioner och löner de sitter på.
För minoritetssvenskar råder det omvända, vilket är välkänt och ständigt omdebatterat (taxichauffören som egentligen är läkare eller ingenjör, städerskan som egentligen är lärarinna eller socionom o s v) – d v s många är överutbildade och överkvalificerade (samt underbetalda) när de väl har ett arbete överhuvudtaget, men att det motsatta gäller för majoritetsbefolkningen är något som sällan eller aldrig tas upp i det offentliga samtalet om det genomsegregerade nya Sverige (allra lägst utbildningsavkastning utifrån att inneha en svensk högskoleexamen har för övrigt kvinnor från Chile och Afrikas horn-regionen samt män generellt med bakgrund i Afrika, Asien och Latinamerika).
Bland de 100 000-tals underutbildade och underkvalificerade (och därmed överbetalda) majoritetssvenskarna hittas en brokig skara från de som aldrig någonsin har satt sin fot på en högskola, ja t o m de som ej ens har gått ut gymnasiet i vissa fall, till de som har några enstaka högskolepoäng i ett eller flera ämnen (i bästa fall åtminstone en avslutad termin, men ofta rena ströpoäng här och där, ibland t o m från olika högskolor) och de som har påbörjat högskolestudier och högskoleprogram men hoppat av dessa ”i halvtid” samt de som aldrig lyckades få ihop examensuppsatsen eller examensarbetet då de kom in på arbetsmarknaden ändå eller t o m blev s k ”headhunt:ade” av någon arbetsplats innan dess. Många majoritetssvenskar kommer just ändå in på arbetsmarknaden via blodsband (familj, utökade ”significant others”-släktliknande nätverk) och kontakter (bekantas, grannars och skolkamraters föräldrar o s v) och kan sedan klättra och avancera utan att ha en formell utbildning i ryggen.
Sedan ska det inte stickas under stol med att i de yngre ålderskategorierna finns det också många överutbildade majoritetssvenskar, inte minst bland 80-talister och uppåt p g a de senaste årens högskoleexpansion som har lett till att uppemot 2/3 av alla majoritetssvenskar (troligen än fler bland de majoritetssvenska kvinnorna) idag åtminstone påbörjar högskolestudier även om alla då inte avslutar dem i slutänden (i ett internationellt perspektiv heter det att vi är duktiga på att idag få in unga vuxna på högskolan men vi är dåliga på att få ut dem med en examen i ryggen trots att högskoleutbildning är gratis i Sverige). Idag har t ex närmare 1,3 procent av hela den arbetsföra befolkningen en doktorsexamen, vilket hade varit fullständigt otänkbart för bara 15-20 år sedan.