Kategori: underutbildning

Ny rapport om matchningsgraden på arbetsmarknaden

En färsk SCB-rapport som publicerades idag undersöker hur många förvärvsarbetande invånare i åldrarna 20-64 år som innehar ett jobb och ett yrke som de är utbildade för (d v s matchningsgraden liksom också missmatchningsgraden). Rapporten visar att 8 av 10 förvärvsarbetande innehar ett yrke som de mer eller mindre är utbildade och matchade för.

Gymn.jpg

Dock är matchningsgraden tyvärr generellt betydligt lägre bland de utrikes födda och både bland dem som har en gymnasieutbildning som högsta utbildningsnivå och bland dem som har en högskoleutbildning bakom sig.

Hög.jpg

 

SCB spekulerar i att denna skillnad kan tänkas bero på faktorer som att arbetsgivarna har dålig kunskap om utländska utbildningar i de fall då den utrikes födda personen ifråga har genomgått en utbildning i ett annat land än Sverige samt avsaknaden av nätverk som leder till jobb och bristande språkkunskaper bland de utrikes födda (SCB nämner då i just denna rapport inte diskriminering som en av faktorerna).

 

Särskilt stora skillnader mellan inrikes och utrikes födda vad gäller matchningsgrad gäller bl a bland de som har en konstnärlig eftergymnasial utbildning, bland de som har en humanistisk högskoleutbildning samt bland de som har genomgått en journalistik- och medievetenskaplig utbildning liksom även bland de som har en högskoleingenjörsutbildning och en ekonomutbildning på högskolenivå bakom sig.

 

Det generella vad gäller missmatchningsgraden är att de inrikes födda tenderar att vara underutbildade för de jobb och yrken de innehar medan de utrikes födda omvänt tenderar att vara överutbildade för de jobb och yrken de innehar.

 

Ny avhandling visar att överutbildade utrikes födda mår sämre

En ny avhandling i sociologi (Andrea Dunlavys ”Between Two Worlds: Studies of migration, work, and health”) visar att utrikes födda inte bara är överutbildade i högre utsträckning än infödda majoritetsinvånare när de väl har ett arbete (d v s en hög andel utrikes födda som är högutbildade och som har ett jobb är överkvalificerade för det jobb de innehar medan alltför många av dem tyvärr inte har ett jobb överhuvudtaget) utan även att de riskerar att utveckla ett sämre hälsotillstånd och särskilt gäller det de som har ursprung utanför Norden och Västeuropa medan de infödda majoritetsinvånare som också är överutbildade inte rapporterar ett sämre hälsoläge.
 
Tidigare registerstudier har visat att kring 1% av alla infödda majoritetsinvånare som har en avslutad och uttagen högskoleexamen arbetar inom ett yrke som inte kräver någon formell utbildning alls och en del av dessa är antagligen majoritetssvenska akademiker som som det heter har ”gått in i väggen” och därefter ”sadlat om”, ”taggat ned” och bytt livsbana och yrke mer eller mindre frivilligt från ett SACO-yrke till ett LO-yrke och ibland dyker dessa f d majoritetssvenska akademiker upp i olika mediereportage som kan handla om läkaren som ”sadlade om” och idag jobbar som trädgårdsarbetare eller om läraren som ”taggade ned” och numera är vaktmästare. Sedan finns det naturligtvis en hel del majoritetssvenskar med högskoleexamen som innehar ett LO-yrke och som säkert också mår dåligt av att vara överutbildade för det jobb de innehar.
 
Bland utrikes födda med bakgrund utanför Västeuropa och fr a utanför västvärlden är omvänt mellan 15-25% överutbildade beroende på ursprungsregion och avhandlingen hypotiserar att dessa mår dåligt och mår sämre än överutbildade majoritetsinvånare p g a diskriminering (d v s de har sällan eller aldrig valt att ”tagga ned” och att ”sadla om”) liksom p g a att deras arbetsförhållanden sannolikt är sämre än de som överutbildade majoritetsinvånare lever under såsom att de saknar en fast heltidsanställning och jobbar deltid, på projekt eller på procent.
 
Det ska också påminnas om att höga procentandelar av landets infödda majoritetsinvånare omvänt är underutbildade för de yrken och befattningar de arbetar med, d v s de saknar de formella examina och kvalifikationer som egentligen erfordras på pappret för det jobb och den position de innehar. Om sedan de underutbildade majoritetsinvånarna mår sämre eller ej för att de just är underutbildade men ändå har ett TCO- eller SACO-yrke och kanske t o m är mellanchefer eller chefer och kanske t o m har rejält höga löner undersöks dock ej i avhandlingen.
 
OBS: Sedan gör de underutbildade majoritetssvenskarna naturligtvis ändå ett fantastiskt jobb (d v s även om de innehar ett TCO- eller SACO-yrke) lika mycket som att de överutbildade utrikes födda naturligtvis också gör ett fantastiskt jobb (d v s även om de innehar ett LO-yrke), d v s en majoritetssvensk redaktör, kulturchef, socialchef, mellanchef eller rektor som saknar en avslutad och formell högskoleexamen gör inte sämre ifrån sig för det och på samma sätt gör en utrikes född ingenjör, lärare, läkare eller journalist som har en avslutad högskoleexamen bakom sig och som jobbar som taxichaufför, driver en kiosk, bakar pizza eller städar inte sämre ifrån sig för det.

Andelen obehöriga lärare ökar och särskilt gäller det i miljonprogramsområdena

Det talas nästan bara om att mängder av de invånare i landet med bakgrund i Afrika, Asien och Latinamerika som överhuvudtaget har ett jobb är överutbildade men mer sällan talas det om att mängder av de invånare i landet som är majoritetssvenskar och som har bakgrund i övriga Norden och Europa är underutbildade trots att de har ett jobb och trots att de i många fall också innehar ett jobb som kan vara välbetalt och en position som kan vara på chefsnivå (mängder med landets mellanchefer och chefer är helt enkelt underutbildade, och de allra flesta av landets chefer är majoritetssvenskar eller har bakgrund i övriga Norden och Europa).
 
Det är egentligen bara i relation till läraryrket och till skolans värld som underutbildningsproblematiken har börjat lyftas på sistone och nu har Lärarförbundet senast undersökt frågan: Hela två tredjedelar av alla under det senaste året nyanställda lärare är tyvärr numera s k obehöriga (d v s de saknar en högskoleexamen) och är därmed underutbildade och totalandelen behöriga grundskolelärare har minskat på senare tid till 71,4% och fortsätter att minska p g a att så många av de nyanställda lärarna är underutbildade.
 
Tyvärr uppvisar miljonprogramsområdenas skolor (från förskolor till gymnasieskolor) där en absolut majoritet av alla barn och ungdomar idag har bakgrund i Afrika, Asien och Latinamerika de allra högsta procentandelarna underutbildade lärare och tyvärr ökar andelen underutbildade lärare på skolorna i miljonprogramsområdena dessutom snabbare än på de skolor där barnen och ungdomarna i huvudsak har majoritetssvensk bakgrund och bakgrund i övriga Norden och Europa.
 
På skolor där procentandelen elever med högskoleutbildade föräldrar uppgår till 90% jämfört med skolor där procentandelen elever med högskoleutbildade föräldrar ligger på 10% så handlar det om skillnad på hela 25% vad gäller andelen underutbildade lärare – d v s på skolor där barnens föräldrar är högutbildade är nästan alla lärare behöriga men på skolor där barnens föräldrar är lågutbildade är en mycket hög andel av alla lärare obehöriga och underutbildade.
 
Visst finns det åtskilliga extremt högpresterande s k ”whizz-kids” med bakgrund i Afrika, Asien och Latinamerika på miljonprogramsområdenas skolor som kommer att gå hur långt som helst i livet när de blir vuxna och visst finns det också en hel del underutbildade s k ”superlärare” som arbetar på skolorna i landets miljonprogramsområden (från förskolorna till gymnasieskolorna) men tyvärr så har skolresultaten för barnen och ungdomarna i miljonprogramsområdena sjunkit stadigt och närmast katastrofalt under 2000-talet medan skolresultaten för de majoritetssvenska barnen och ungdomarna och för barnen och ungdomarna med bakgrund i övriga Norden och Europa samtidigt har förbättrats sedan 2000-talet.
 
Att andelen underutbildade lärare är så starkt koncentrerade till miljonprogramsområdenas skolor (och dessutom ökar andelen underutbildade lärare just nu i miljonprogramsområdena än mer och än snabbare än på andra skolor i landet) medan andelen behöriga lärare är så starkt koncentrerade till de skolor där barnen och ungdomarna i huvudsak har majoritetssvensk bakgrund och bakgrund i övriga Norden och Europa är sannolikt åtminstone en av huvudförklaringarna till de rätt så katastrofala skolresultaten på miljonprogramsområdenas skolor, d v s det handlar inte (såsom alltför många indirekt och mellan raderna numera säger, tror, tänker och skriver) om att barnen och ungdomarna med bakgrund i Afrika, Asien och Latinamerika skulle uppvisa en låg eller t o m en mycket låg genomsnittlig IQ-nivå (d v s föreställningen om att de helt enkelt är ”defekta” och ”dumma i huvet”) eller att de inte håller måttet vare sig kognitivt eller kroppsligt (d v s föreställningen om att de är överviktiga och att deras tänder är i dåligt skick redan när de är barn samt att de har diagnoser i parti och minut och inte minst föreställningen om att de har våldet och aggressiviteten och sexismen och homofobin i blodet och i generna o s v) och att det är därför som så många av dem misslyckas i skolan.

Miljonprogramsområdenas skolor uppvisar en högre andel obehöriga lärare än andra skolor

Att 10 000-tals majoritetssvenskar som arbetar inom (de högbetalda och statusfyllda) SACO-yrkena och som innehar yrken som tillhör TCO:s övre skikt är underkvalificerade och underutbildade (d v s de saknar den formella eftergymnasiala utbildning och den högskoleexamen som erfordras) medan 10 000-tals invånare med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund är överkvalificerade och överutbildade (d v s de jobbar inom ett yrke som inte motsvarar den formella eftergymnasiala utbildning och den högskoleexamen som de har bakom sig) är idag ett alltför välkänt statistiskt faktum som brukar förklaras med att majoritetssvenskar kan bli både mellanchefer och chefer och arbeta inom högstatusyrken med höga löner tack vare kontakter, nätverk, blodsband o s v.
 
Idag uppmärksammar DN att de skolor som är belägna i s k socioekonomiskt utsatta områden, d v s i landets miljonprogramsområden där den absoluta majoriteten av invånarna har utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund, uppvisar en betydligt lägre procentandel utbildade lärare än de skolor som är belägna i landets mest högutbildade och rika områden.
15281031_10154158422855847_238952823_n
 
 
Detta synnerligen och skriande orättvisa faktum strör ytterligare salt i såren på miljonprogramsområdena vars skolor dessutom redan proportionellt sett tar emot en extremt hög andel av alla nyanlända och ensamkommande barn och ungdomar vilka i mycket låg utsträckning klarar sig genom grundskolan med fullständiga betyg och omvänt tar de skolor som är belägna i landets mest högutbildade och rika områden emot en mycket liten andel nyanlända och ensamkommande elever.
 
I DN:s reportage säger bl a rektorn för Värner Rydénskolan i Malmö där 95% av eleverna har utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund och där även många ensamkommande och nyanlända barn har placerats samtidigt som andelen utbildade lärare är lägre på Värner Rydénskolan än på andra skolor i Malmö att ”kombinationen är problematisk”. Snarare är situationen fullständigt katastrofal och miljonprogramsområdenas grundskoleelever är mot denna bakgrund i det närmaste dömda på förhand att misslyckas i livet.
 
Det ska också påminnas om att i flertalet av landets skolor som är belägna i miljonprogramsområdena så går ej mer än mellan 45-60% av eleverna ut 9:an med gymnasiekompetens och tyvärr gäller det inte bara de nyanlända och ensamkommande eleverna utan även de som har bott i Sverige under en längre tid liksom tyvärr även den s k ”andra generationen”.
 
Disclaimer 1: Underutbildade och underkvalificerade majoritetssvenskar och majoritetssvenska lärare som saknar formell examen gör med all säkerhet ett fantastiskt jobb och många är säkerligen t o m bättre på det de gör, kan och utför än de som har en högskoleexamen.
 
Disclaimer 2: Även om höga procentandelar av generation efter generation och årskull efter årskull av miljonprogramsområdenas grundskoleelever slås ut och inte klarar att gå ut högstadiet med fullständiga betyg och inte kommer in på gymnasiet så betyder inte det att de per automatik är dömda till ett sämre liv: Naturligtvis går det också att få ett bra liv och att bli lycklig utan att ha klarat grundskolan.

Underutbildade, unga och pensionerade majoritetssvenskar ”massmobiliseras” just nu på arbetsmarknaden medan andelen med utomeuropeisk bakgrund som står utanför densamma fortsätter att vara skyhög

Samtidigt som Sverige uppvisar den allra största skillnaden i att överhuvudtaget ha ett jobb eller ej mellan inrikes och utrikes födda i både i-världen, västvärlden och Europa och samtidigt som Sverige därtill uppvisar den mest extrema överutbildningsproblematiken bland landets invånare med utländsk bakgrund inom OECD (d v s att som högutbildad med utländsk bakgrund inte ha ett jobb överhuvudtaget alternativt att ha ett jobb och att vara överkvalificerade för det) så formligen skriker den svenska arbetsmarknaden just nu efter nyanställda p g a de stora pensionsavgångarna och tack vare den rådande högkonjunkturen.

 

Tilläggas skall att den svenska befolkningsökningen aldrig har varit större än just nu p g a invandringen sedan det laga skiftet, freden, vaccinet och potatisen ”räddade” svenskarna från undergång under 1800-talets första hälft och förorsakade en befolkningsexplosion utan dess like (och nu är den då överträffad), och 90% av de som invandrar är dessutom under 45 år gamla, d v s i ”sina bästa år” och i arbetsför liksom i reproduktiv och fertil ålder: Om bara fem år kommer befolkningen ha ökat med 739 000 fler invånare och 570 000 av dem är s k nyanlända och utrikesfödda medan majoriteten av de resterande 169 000 ”nya” invånarna har utländsk bakgrund.

 

Denna mycket märkliga för att inte säga bisarra och närmast surrealistiska paradox – d v s på papperet står Sverige inför ett osannolikt demografiskt s k ”guldläge” p g a invandringen, som dock inte verkar kunna realiseras, d v s det handlar om ett gigantiskt slöseri med det s k ”humankapitalet” med utländsk bakgrund – leder till att lönerna för yrken som lärare, läkare, sjuksköterskor, ingenjörer, ekonomer m fl m fl rusar ohejdat i höjden just nu, att andelen underutbildade och obehöriga ökar dramatiskt just nu inom TCO- och SACO-yrkesgrupperna samt att andelen och antalet ”nyanställda” mellan 65-75 år likaså ökar dramatiskt just nu och i de allra flesta fall så handlar det om underutbildade och pensionerade majoritetssvenskar som anställs ”på löpande band” och ”i ren desperation” för att överhuvudtaget kunna fylla de vakanser som följer på pensionsavgångarna.

 

Inom läraryrket, från fritidshem och förskolor till gymnasier och högskolor, har det exempelvis aldrig tidigare funnits så många underutbildade som just nu inom ett flertal av dessa utbildningssektorer och särskilt inom vård- och omsorgssektorn arbetar idag 10 000-tals pensionärer vilket aldrig tidigare har hänt, och totalt förvärvsarbetar snart uppemot 200 000 invånare mellan 65-75 år varav merparten är majoritetssvenskar och nordiska invandrare.

 

OBS: Jag är mycket väl medveten om att de underutbildade majoritetssvenskarna ibland och t o m ofta (men absolut inte alltid) kan vara de som presterar allra bäst på en viss arbetsplats liksom att de 70-åriga majoritetssvenskarna likaså kan vara de allra bästa inom ett visst yrke.

 

Utöver detta har de majoritetssvenska kvinnorna nu ”massmobiliserats” så till den milda grad på arbetsmarknaden att det idag endast skiljer en enda (SIC! – 1 = EN) procent i förvärvsfrekvens mellan majoritetssvenska män och kvinnor, vilket både är ett samtida globalt och ett världshistoriskt rekord, och detta rekord torde aldrig någonsin igen kunna upprepas någonstans eller någon gång (förutom just i dagens Sverige). Slutligen ”massmobiliseras” just nu även och framför allt de majoritetssvenska ungdomarna och unga vuxna – ungdomsarbetslösheten för majoritetssvenska ungdomar och unga vuxna sjunker just nu dramatiskt och är lägre idag än på många år.

Underutbildningsproblematiken

Alla har väl vid det här laget hört till leda att hälften av landets gymnasielärare och var tredje lärare i grundskolan saknar behörighet i de ämnen de undervisar i samt att höga procentsiffror inom lärarkåren saknar pedagogisk högskoleexamen överhuvudtaget. Detsamma gäller egentligen inom den svenska högskolan om en utgår ifrån att en högskolelärare bör vara disputerad – på en normal svensk högskola har bara 40-60 procent av lärarna en doktorsexamen. Faktum är dock att denna statistik inom skolans värld som sammantaget är en av landets största arbetsplatser med sammanlagt kring en kvarts miljon anställda egentligen bara reflekterar ett faktum som är genomgående på den svenska arbetsmarknaden särskilt vad gäller den infödda majoritetsbefolkningen (för det är dem detta statistiska fenomen i första hand gäller) – d v s mycket höga procentandelar av alla förvärvsarbetande majoritetssvenskar är helt enkelt rent tekniskt underutbildade och underkvalificerade för de yrken och positioner de har (inklusive de löner de erhåller), och särskilt gäller det många TCO- och SACO-tjänster. Allt detta innebär att det finns gott om t ex majoritetssvenska rektorer, direktörer, institutions-, landstings- och kommunchefer, chefer inom media- och kulturvärlden, ja till och med professorer (som då inte disputerat) o s v plus en mindre armé av majoritetssvenska mellanchefer som saknar den högskoleutbildning de borde ha utifrån de positioner och löner de sitter på.

För minoritetssvenskar råder det omvända, vilket är välkänt och ständigt omdebatterat (taxichauffören som egentligen är läkare eller ingenjör, städerskan som egentligen är lärarinna eller socionom o s v) – d v s många är överutbildade och överkvalificerade (samt underbetalda) när de väl har ett arbete överhuvudtaget, men att det motsatta gäller för majoritetsbefolkningen är något som sällan eller aldrig tas upp i det offentliga samtalet om det genomsegregerade nya Sverige (allra lägst utbildningsavkastning utifrån att inneha en svensk högskoleexamen har för övrigt kvinnor från Chile och Afrikas horn-regionen samt män generellt med bakgrund i Afrika, Asien och Latinamerika).

Bland de 100 000-tals underutbildade och underkvalificerade (och därmed överbetalda) majoritetssvenskarna hittas en brokig skara från de som aldrig någonsin har satt sin fot på en högskola, ja t o m de som ej ens har gått ut gymnasiet i vissa fall, till de som har några enstaka högskolepoäng i ett eller flera ämnen (i bästa fall åtminstone en avslutad termin, men ofta rena ströpoäng här och där, ibland t o m från olika högskolor) och de som har påbörjat högskolestudier och högskoleprogram men hoppat av dessa ”i halvtid” samt de som aldrig lyckades få ihop examensuppsatsen eller examensarbetet då de kom in på arbetsmarknaden ändå eller t o m blev s k ”headhunt:ade” av någon arbetsplats innan dess. Många majoritetssvenskar kommer just ändå in på arbetsmarknaden via blodsband (familj, utökade ”significant others”-släktliknande nätverk) och kontakter (bekantas, grannars och skolkamraters föräldrar o s v) och kan sedan klättra och avancera utan att ha en formell utbildning i ryggen.

Sedan ska det inte stickas under stol med att i de yngre ålderskategorierna finns det också många överutbildade majoritetssvenskar, inte minst bland 80-talister och uppåt p g a de senaste årens högskoleexpansion som har lett till att uppemot 2/3 av alla majoritetssvenskar (troligen än fler bland de majoritetssvenska kvinnorna) idag åtminstone påbörjar högskolestudier även om alla då inte avslutar dem i slutänden (i ett internationellt perspektiv heter det att vi är duktiga på att idag få in unga vuxna på högskolan men vi är dåliga på att få ut dem med en examen i ryggen trots att högskoleutbildning är gratis i Sverige). Idag har t ex närmare 1,3 procent av hela den arbetsföra befolkningen en doktorsexamen, vilket hade varit fullständigt otänkbart för bara 15-20 år sedan.