Kategori: underklass

Den ekonomiska pandemikrisen är här nu och kommer framför allt att drabba de utrikes födda och invånarna med utomeuropeisk bakgrund

Den ekonomiska kris som pandemin nu har utlöst kommer att bli mer extrem än tidigare ekonomiska kriser och slår nu allra hårdast mot de utrikes födda och mot invånarna med utomeuropeisk bakgrund samtidigt som kraftigt fallande födelsetal och mycket stora pensionsavgångar bland majoritetssvenskarna gör att de utrikes födda och invånarna med utomeuropeisk bakgrund numera står för i stort sett hela den svenska befolkningsökningen vad gäller nya invånare i arbetsför ålder (16-64 år):
XXX
 
Arbetsförmedlingen har idag publicerat en rapport som beskriver hur den rådande pandemin nu har utvecklat sig till en ekonomisk kris utan dess like som redan har resulterat i 83 000 varsel, 455 000 arbetslösa och hela 539 000 permitterade och allt tyder tyvärr på tvåsiffriga arbetslöshetssiffror när den ekonomiska krisen eskalerar än mer i pandemins spår med en förväntad arbetslöshet på åtminstone 11,4% (och över 600 000 arbetslösa varav över 200 000 långtidsarbetslösa) i början av 2021 att jämföra med en arbetslöshet på 6,9% innan pandemin utbröt (d v s det handlar i det närmaste om en fördubbling av arbetslösheten inom knappt ett års tid p g a pandemin).
 
Sysselsättningen väntas framför allt gå ned dramatiskt bland de utrikes födda och med all säkerhet också bland de inrikes födda s k ”andrageneration:arna” och i båda fallen handlar det i huvudsak om invånare med utomeuropeisk bakgrund. Sysselsättningsgraden för utrikes födda 16-64 år prognoseras falla från redan låga 66,6% innan pandemin till under 60% i början av 2021 vilket innebär ett svenskt bottenrekord – den lägsta sysselsättningsgraden för utrikes födda under hela 2000/10/20-talen och sannolikt någonsin med undantag av möjligen 1990-talets första tre år (d v s under den s k 90-talskrisen).
 
”Omvänt” kommer arbetslösheten bland de utrikes födda att stiga från redan höga 15,3% innan pandemin till över 20% i början av 2021 vilket i sin tur innebär att långt över 30% av alla invånare med bakgrund i Afrika och Asien kommer att vara arbetslösa om bara några månader. Därtill tillkommer 100 000-tals utomeuropéer som inte ens har kontakt med arbetslivet överhuvudtaget och inte ens är inskrivna hos Arbetsförmedlingen.
 
Samtidigt sitter Sverige fast i en slags demografisk ”rävsax”: På grund av de kraftigt fallande fruktsamhetstalen bland majoritetssvenskarna och de nordiska och europeiska invandrarna och deras barn och efterkommande och de mycket stora pensionsavgångarna bland desamma har den inrikes födda befolkningen i yrkesaktiv ålder (d v s 16-64 år) minskat kraftigt och kontinuerligt på senare år och denna minskning kommer bara att fortsätta att fortgå även i framtiden.
 
De utrikes födda och deras barn (d v s de s k ”andrageneration:arna”), och i huvudsak handlar det då om utomeuropéerna, står nämligen numera och sedan flera år tillbaka liksom framöver under de kommande åren för i praktiken nästan hela den svenska befolkningstillväxten vad gäller nya invånare i yrkesaktiv ålder (d v s 16-64 år).
 
Allt detta innebär att den svenska ekonomin, det svenska samhällsbygget och den svenska välfärdsstaten är helt och hållet beroende av framför allt invånarna med utomeuropeisk bakgrund under de kommande åren och för överskådlig framtid såvida inte födelsetalen bland majoritetssvenskarna och de nordiska och europeiska invandrarna och deras barn och efterkommande plötsligt exploderar i omfattning, vilket dock med all sannolikhet inte kommer att hända någonsin (d v s det är antagligen omöjligt att idag ”vända” den demografiska ”skutan” vad gäller majoritetsinvånarnas fruktsamhet).
 
Allt detta innebär i sin tur att minskningen av sysselsättningsgraden förstärks än mer för de utrikes födda nu när den ekonomiska krisen är här på allvar, d v s minskningen av sysselsättningsgraden bland de utrikes födda är än större proportionellt sett än vad ovanstående prognoserade siffror visar.
 
Slutligen betyder allt detta att de enda som kommer att kunna rädda ekonomin, samhällsbygget och välfärden framöver just är invånarna med utländsk och framför allt utomeuropeisk bakgrund och det är därför bara utomeuropéerna som i framtiden kommer att kunna ta landet ur den djupa ekonomiska kris som nu har dragit igång på allvar.
 
Kort och gott – kommer inte invånarna med utomeuropeisk bakgrund ut på den svenska arbetsmarknaden under de närmaste åren så är läget för hela landet riktigt illa för att inte säga katastrofalt för om så inte sker så kommer Sverige att utveckla ett alltmer latinamerikaniserat rassamhälle med en snabbt växande och snart jättelik icke-vit underklass och lägre arbetarklass som är kraftigt koncentrerad till miljonprogramsområdena medan den vita befolkningen både blir allt äldre och äldre och allt förmögnare och förmögnare på en och samma gång.

Den svenska arbetarklassen är idag kraftigt präglad av invånare med utländsk bakgrund medan både den svenska lägre medelklassen och övre medelklassen präglas av majoritetsinvånare och särskilt gäller det den övre medelklassen

Mycket oroande siffror för den svenska fackföreningsrörelsen och för de svenska fackförbunden i en ny Arena-rapport:
 
På grund av många år av kraftigt fallande födelsetal bland majoritetsinvånarna och många år av mycket stora pensionsavgångar bland majoritetsinvånarna kommer merparten av invånarna i s k arbetsför och s k produktiv ålder att snart utgöras av utrikes födda och minoritetsinvånare (och fr a gäller det de invånare i landet som har utomeuropeisk bakgrund och det är högst sannolikt att det är de som uppvisar den allra lägsta organisationsgraden) men om denna katastrofala trend håller i sig för den svenska modellen, det svenska arbetslivet och det svenska samhällsbygget så kommer Sverige mycket snart att uppvisa en mycket låg facklig organisationsgrad från att tidigare och under decennier ha uppvisat den högsta fackliga organisationsgraden i hela världen bortsett från de kommunistiska länderna.
 
”På 13 år har fackliga organiseringsgrad bland utrikesfödda sjunkit med dubbelt så mycket jämfört med inrikes födda, visar ny rapport från Arena idé. »Allvarligt för fackförbunden då nästan hela den framtida sysselsättningsökningen kommer ske bland utrikes födda« säger Anders Kjellberg.”
 
 
”Sett över åren 2006 till 2019 sjunker dock organiseringsgraden bland både tjänstemän och arbetare. Tappet är störst inom LO-förbunden. Mest dramatiskt är förändringarna av den fackliga anslutningsgraden bland utrikesfödda sett över tid. Från att ha legat på samma nivå, 77 procent, för både inrikes och utrikes födda år 2006 till att 2019 ligga på 51 procent för utrikesfödda.
 
– Sedan 2017 har organisationsgraden sjunkit fyra gånger mer för utrikes födda arbetare än för inrikes födda, säger Anders Kjellberg.
 
Det är allvarligt av flera skäl enligt Anders Kjellberg. Många utrikes födda har svag anknytning till och jämförelsevis mindre kunskaper om svensk arbetsmarknad. Många utrikes födda arbetar också inom sektorer som redan idag har låg organisationsgrad och dåliga villkor.
 
– Dessutom kommer så gott som hela den framtida sysselsättningsökningen ske bland utrikes födda. Om fackförbunden inte lyckas rekrytera dem kommer det bli mycket svårt att höja organisationsgraden. Om organisationsgraden för facken sjunker allt för mycket i vissa branscher så kan frågan resas om allmängiltigförklaring av kollektivavtalet i dessa branscher, säger Anders Kjellberg och tillägger att det egentligen bara kan bli en realitet om även arbetsgivarsidan är dåligt organiserade.
 
Allmängiltigförklaring innebär att staten bestämmer att kollektivavtal skall gälla för en hel bransch, även de företag och anställda som inte är organiserade. Det vore att frångå den svenska modellen.”

Mycket oroande siffror för den svenska fackföreningsrörelsen och för de svenska fackförbunden i en ny Arena-rapport:
 
På grund av många år av kraftigt fallande födelsetal bland majoritetsinvånarna och många år av mycket stora pensionsavgångar bland majoritetsinvånarna kommer merparten av invånarna i s k arbetsför och s k produktiv ålder att snart utgöras av utrikes födda och minoritetsinvånare (och fr a gäller det de invånare i landet som har utomeuropeisk bakgrund och det är högst sannolikt att det är de som uppvisar den allra lägsta organisationsgraden) men om denna katastrofala trend håller i sig för den svenska modellen, det svenska arbetslivet och det svenska samhällsbygget så kommer Sverige mycket snart att uppvisa en mycket låg facklig organisationsgrad från att tidigare och under decennier ha uppvisat den högsta fackliga organisationsgraden i hela världen bortsett från de kommunistiska länderna.
 
”På 13 år har fackliga organiseringsgrad bland utrikesfödda sjunkit med dubbelt så mycket jämfört med inrikes födda, visar ny rapport från Arena idé. »Allvarligt för fackförbunden då nästan hela den framtida sysselsättningsökningen kommer ske bland utrikes födda« säger Anders Kjellberg.”
 
 
”Sett över åren 2006 till 2019 sjunker dock organiseringsgraden bland både tjänstemän och arbetare. Tappet är störst inom LO-förbunden. Mest dramatiskt är förändringarna av den fackliga anslutningsgraden bland utrikesfödda sett över tid. Från att ha legat på samma nivå, 77 procent, för både inrikes och utrikes födda år 2006 till att 2019 ligga på 51 procent för utrikesfödda.
 
– Sedan 2017 har organisationsgraden sjunkit fyra gånger mer för utrikes födda arbetare än för inrikes födda, säger Anders Kjellberg.
 
Det är allvarligt av flera skäl enligt Anders Kjellberg. Många utrikes födda har svag anknytning till och jämförelsevis mindre kunskaper om svensk arbetsmarknad. Många utrikes födda arbetar också inom sektorer som redan idag har låg organisationsgrad och dåliga villkor.
 
– Dessutom kommer så gott som hela den framtida sysselsättningsökningen ske bland utrikes födda. Om fackförbunden inte lyckas rekrytera dem kommer det bli mycket svårt att höja organisationsgraden. Om organisationsgraden för facken sjunker allt för mycket i vissa branscher så kan frågan resas om allmängiltigförklaring av kollektivavtalet i dessa branscher, säger Anders Kjellberg och tillägger att det egentligen bara kan bli en realitet om även arbetsgivarsidan är dåligt organiserade.
 
Allmängiltigförklaring innebär att staten bestämmer att kollektivavtal skall gälla för en hel bransch, även de företag och anställda som inte är organiserade. Det vore att frångå den svenska modellen.”

 

ARENA
Uppemot en tredjedel av den svenska arbetarklassen (LO-kollektivet eller kroppsarbetarna) består idag av utrikes födda och inräknat de s k ”andrageneration:arna” har uppemot hälften av landets alla arbetare numera utländsk bakgrund och alltmer fr a utomeuropeisk bakgrund, visar en ny rapport från Arena som publicerades idag.

 

Andelen utrikes födda skiljer sig dock åt betydligt mellan olika branscher och sfärer – endast 17% av de anställda inom byggbranschen är exempelvis utrikes födda medan 24% är det inom (tillverknings)industrin och hela 52% inom hotell- och restaurangbranschen. Av alla arbetare som har en anställning inom den offentliga sektorn är vidare 33% utrikes födda att jämföra med 28% inom den privata sektorn. Vad gäller specifika fackförbund så har Hotell & Restaurang 47% utrikes födda bland sina medlemmar följt av Fastighetsanställdas förbund med 45% och Livsmedelsarbetareförbundet med 42%. För Kommunal gäller procentsiffran 32% och för Transport 21%.

 

Endast 16% av alla lägre tjänstepersoner (TCO-kollektivet eller den lägre medelklassen) är utrikes födda och samma siffra gäller även för alla högre tjänstepersoner (SACO-kollektivet eller den övre medelklassen). Endast 7% av alla högre tjänstepersoner (SACO-kollektivet eller den övre medelklassen) är dessutom födda utanför Norden. Vad gäller TCO-förbund är 16% av ST:s medlemmar utrikes födda att jämföra med 10% av Vårdförbundets medlemmar och vad gäller SACO-förbund är 29% av Läkarförbundets medlemmar utrikes födda att jämföra med 5% av DIK:s medlemmar.

 

Hela 32% av samtliga utomeuropeiskt födda som förvärvsarbetar är idag tidsbegränsat anställda att jämföra med 14,7% av samtliga inrikes födda som förvärvsarbetar. En hög andel och möjligen merparten av alla inrikes födda som är tidsbegränsat anställda är s k ”andrageneration:are”.

 

Vidare står 100 000-tals utrikes födda och 10 000-tals s k ”andrageneration:are” helt och hållet utanför den svenska arbetsmarknaden och ingår vare sig i arbetarklassen, den lägre medelklassen eller den övre medelklassen utan utgör i stället en mycket stor underklass och på sin höjd en slags lägre och flytande ”daglönar”-arbetarklass och de är ej medräknade i ovanstående siffror då de saknar reguljär anställning och dessutom i stort sett aldrig är fackanslutna trots att det är de som verkligen borde vara fackligt anslutna.

 

Samtliga ovanstående siffror gäller för 2019 och tyvärr har sedan dess och med all sannolikhet 10 000-tals och åter 10 000-tals utrikes födda, s k ”andrageneration:are”  och minoritetsinvånare blivit av med sin anställning under den rådande pandemin och/eller deklasserats ytterligare och knuffats ned till den lägre arbetarklassen eller t o m till underklassen.

Situationen för landets majoritetssvenska unga allt bättre medan den blir allt sämre för unga med utomeuropeisk bakgrund

Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor har nyligen publicerat en rapport om situationen för landets ungdomar och unga vuxna. Rapporten visar att ungdomar och unga vuxna har fått det materiellt bättre överlag på senare år tack vare högkonjunkturen samt att ungdomsarbetslösheten minskar. Samtidigt kvarstår mycket stora skillnader mellan ungdomar och unga vuxna med utländsk bakgrund och majoritetssvenska ungdomar och unga vuxna och tyvärr har flertalet av dessa skillnader ökat på senare år trots högkonjunkturen och trots att det bara går bättre och bättre för de majoritetssvenska ungdomarna och unga vuxna.

Medan 90% av alla inrikes födda högstadieelever var behöriga till gymnasieskolan under läsåret 2014/15 var motsvarande andel bland utrikes födda ej mer än 57%. Bland utrikes födda i åldrarna 16–24 år är 11,4% helt utan gymnasieutbildning jämfört med 6,4% inrikes födda i samma ålderskategori. Då en hög andel s k ”andrageneration:are” ingår i kategorin inrikes födda så innebär detta att uppemot 93-94% av alla majoritetssvenska ungdomar numera går ut grundskolan med gymnasiebehörighet.

Omvänt går närmare 50% av alla grundskoleelever med utländsk bakgrund ut 9:an utan gymnasiebehörighet och tyvärr tyder allt på att denna procentsiffra är än högre bland landets alla ungdomar med utomeuropeisk bakgrund.

Bland utrikes födda unga uppgick arbetslösheten till 35% 2015 att jämföra med 11% bland inrikes födda, och bland utrikes födda unga män handlade det om hela 37%. 15,6% av de utrikes födda unga vuxna varken arbetade eller studerade alls att jämföra med 6,3% bland de inrikes födda. Unga med utländsk bakgrund har också svårare att lämna arbetslösheten jämfört med unga med svensk bakgrund: 11,2% av de utrikes födda unga vuxna var vidare långtidsarbetslösa jämfört med 4,2% bland de inrikes födda unga vuxna. Tyvärr tyder allt på att alla dessa procentsiffror är än högre bland ungdomar och unga vuxna med utomeuropeisk bakgrund.

Utrikes födda unga vuxna är även kraftigt överrepresenterade bland dem som erhåller ekonomiskt bistånd: 22% av dem erhöll ekonomiskt bistånd 2014 jämfört med 4,8% bland inrikes födda unga vuxna. I praktiken innebär detta att långt över 25% av samtliga unga vuxna med utländsk bakgrund erhåller och är beroende av ekonomiskt bistånd jämfört med kring 3% bland majoritetssvenska unga vuxna. Tyvärr tyder allt på att procentsiffran är än högre bland ungdomar och unga vuxna med utomeuropeisk bakgrund.

Det är vidare betydligt vanligare att unga med utländsk bakgrund uppvisar en låg ekonomisk standard: År 2014 uppvisade hela 47% av samtliga utrikes födda 20–24-åringar en låg ekonomisk standard jämfört med 26% bland inrikes födda unga vuxna, och vilket till stora delar beror på att många av de sistnämnda studerar på högskolan och är beroende av studiemedel.

Unga med svensk bakgrund röstar i allmänna val samt blir nominerade och folkvalda i högre utsträckning än unga med utländsk bakgrund: I det senaste riksdagsvalet skilde det närmare 20% mellan andelen inrikes födda unga respektive andelen utrikes födda unga som röstade och denna procentsiffra har tyvärr ökat mellan de senaste valen. Tyvärr tyder allt på att unga vuxna med utomeuropeisk bakgrund röstar och är partipolitiskt aktiva i mycket låg utsträckning.

Unga med svensk bakgrund tar slutligen även del av både kulturlivet och civilsamhället i högre utsträckning än unga med utländsk bakgrund. Unga med svensk bakgrund besöker konserter, teatrar, museer och kulturevenemang samt är medlemmar i föreningar i högre grad än unga med utländsk bakgrund och skillnaden i kulturkonsumtion har ökat under de senaste åren. Tyvärr tyder allt på att unga vuxna med utomeuropeisk bakgrund deltar i kulturlivet och i föreningslivet i mycket låg utsträckning.

De ca 40-50 000 nyanlända ungdomarna och unga vuxna som ankom till Sverige förra året förekommer ännu ej överhuvudtaget i ovanstående statistik.

Över en tredjedel av landets grundskoleelever är lågpresterande

En ny rapport från OECD visar att mer än var fjärde 15-åring i de undersökta länderna (i undersökningen ingår både s k Tredje världen- och utvecklingsländer som Tunisien och Kina liksom hela västvärlden och de nya OECD-medlemsländerna utanför Väst såsom Sydkorea, Mexico och Turkiet) inte klarar baskraven i ett eller flera av skolans centrala ämnen och inte ens de enklaste uppgifterna i ett eller flera av Pisaundersökningens delprov i läsning, matematik respektive naturvetenskap.

 

I Sverige är denna siffra tyvärr ännu högre – det handlar om hela 34% eller över en tredjedel av alla barn och ungdomar per årskull motsvarande ca 30 000 individer som varje år slås ut från grundskolan och högstadiet och i alltför många fall aldrig någonsin tar sig in på gymnasiet, och än färre i just denna grupp tar sig tyvärr sedan ut från gymnasiet med fullständiga betyg, och ytterligare än färre tar sig in på högskolan och ytterst få tar sig slutligen ut från högskolan med en examen.

 

Sverige är idag det land i den industrialiserade (och urbaniserade) världen (d v s inom OECD-området) där andelen lågpresterande grundskoleelever utan jämförelse har ökat allra mest och allra snabbast under de senaste åren, och särskilt i relation till att Sverige fortfarande tillhör det absoluta toppskiktet bland världens länder vad gäller att vara ett mycket rikt och mycket s k utvecklat och avancerat land.

 

Hela 47,2% av alla elever med utländsk bakgrund misslyckas i Pisaundersökningens delprov i matematik, och i huvudsak gäller detta tyvärr de elever som har utomvästerländsk bakgrund. Efter Ungern och Slovakien (tyvärr i båda fallen p g a en mycket hög andel romska elever vilka tyvärr diskrimineras hårt i dessa båda länder) är Sverige det land i i-världen där andelen lågpresterande elever i matematik är fler än vad de borde vara i relation till den totala elevgruppens prestationer. Hela 80% av alla nyanlända elever går idag ut 9:an med ofullständiga betyg och i miljonprogramsområdena som domineras av invånare med utomvästerländsk bakgrund slås idag ”normalt” långt över 50% per årskull ut redan i grundskolan inkluderande både de som har invandrat och de som är födda och uppvuxna i Sverige.

 

Jag skrev under förra året denna debattartikel som en del då uppfattade som alltför pessimistisk vad gäller synen på Sveriges framtid och de icke-vita barnens och ungdomarnas situation i landet, men som tyvärr blir alltmer aktuell just nu:

 

 

I skrivande stund håller helt enkelt en stor icke-vit ung vuxen underklass på att växa fram i landet och det är nog tyvärr mycket svårt att vända denna trend nu: Medan skolresultaten för de majoritetssvenska barnen och för de nordiska och europeiska invandrarnas barn och efterkommande förbättras stadigt så sjunker de dramatiskt just nu bland landets alla barn och ungdomar med utomvästerländsk bakgrund.

 

Sedan är det så klart alltför förenklat att skylla det dramatiska och så förnedrande svenska raset i Pisaundersökningen på landets icke-vita barn och ungdomar och lika förenklat är det nog att skylla desammas sjunkande skolresultat enbart på det fria skolvalet och på framväxten av friskolorna. Det är dock ett faktum att Sverige idag i statistikens och siffrornas värld intar jumboplatsen och tillhör bottenligan i västvärlden både vad gäller icke-vita barns och ungdomars skolresultat och icke-vita vuxnas deltagande på arbetsmarknaden samt vad gäller rassegregationen inom bostadssektorn liksom den generella marginaliseringen av alla invånare med utomvästerländsk bakgrund. Sverige kan också därtill ”ståta med” och uppvisa den allra mest vita och homogena SACO-gruppen i västvärlden.

 

Att ”konkurrera” med majoritetssvenskarna är till viss del en förklaring till dessa siffror – d v s det är mycket svårt för att inte säga omöjligt för vilken befolkningsgrupp i världen som helst att helt enkelt ”tävla” med det ”folkslag” på jorden (d v s majoritetssvenskarna) som exempelvis uppvisar den allra högsta förvärvsfrekvensen just nu och som tillhör ett av världens rikaste folk (återigen majoritetssvenskarna), d v s det är helt enkelt kanske inte ens ”fair play” att jämföra sig med ett sådant ”folkslag” (d v s majoritetssvenskarna). Omvänt så haltar jämförelsen med romernas situation i Central- och Östeuropa också betydligt – d v s det är vare sig rättvist eller etiskt gentemot romerna i exempelvis Ungern eller Slovakien eller gentemot Sveriges invånare med utomvästerländsk bakgrund att bli jämförda med varandra.
I veckan kom SCB exempelvis med en rapport som visade att uppemot 60% av alla unga vuxna svenskfödda kvinnor idag har en högskoleexamen liksom över 40% av de svenskfödda unga vuxna männen rakt av oavsett klassbakgrund. Inom SACO-gruppen är siffrorna så klart än högre, mellan 60-80%, och eftersom de svenskfödda ”andrageneration:arna” ingår i siffrorna så betyder detta att åtminstone två tredjedelar av alla majoritetssvenska unga kvinnor och över hälften av alla majoritetssvenska unga män idag har en eftergymnasial utbildning, och sådana siffror kan få om ens några unga vuxna ”slå” och ”tävla” och ”mäta” sig mot i något annat land i världen, d v s inget annat ”folkslags” unga vuxna är antagligen så högutbildade och högkvalificerade (highly skilled labor force) som s k humankapital betraktat som just majoritetssvenskarna.

Ungdomar och unga vuxna med utomeuropeisk bakgrund – Sveriges nya icke-vita underklass

I skrivande stund håller en ny icke-vit underklass på att växa fram i Sverige i rasande takt, och denna gång handlar det inte längre enbart om vuxna och medelålders invandrade med utomeuropeisk bakgrund som har högskoleexamen och tillhörde medel- eller t o m överklassen i ursprungsländerna men är arbetslösa i Sverige alternativt att de har ett arbete som de är överkvalificerade för.

Det handlar idag om att mycket stora andelar av landets barn, ungdomar och unga vuxna med särskilt utomeuropeisk bakgrund inte lyckas ta sig igenom grundskolan, gymnasiet eller högskolan, och chansen att få ett jobb med ofullständiga högstadiebetyg eller efter att ha hoppat av gymnasiet är tyvärr mycket liten idag.

Endast 20% av alla nyanlända grundskoleelever går ut 9:an med gymnasiebehörighet (nyanländ – att ha invandrat till Sverige inom de senaste 4 åren) och knappt en fjärdedel av alla elever som invandrat till Sverige efter 12 års ålder går ut gymnasiet med högskolebehörighet.

Vidare går bara kring hälften av de som invandrat till Sverige innan 11 års ålder och knappt 60% av de s k ”andrageneration:arna” (de som är födda i Sverige med två invandrade föräldrar) ut gymnasiet med högskolebehörighet, och bland ”andrageneration:arna” med särskilt afrikansk och asiatisk bakgrund handlar det numera om långt under hälften per årskull som gör det och särskilt gäller det de som bor i miljonprogramsområden som domineras av invånare med utomeuropeisk bakgrund liksom pojkar generellt.

Vid 21-22 års ålder är endast en femtedel av alla ”andrageneration:are” samt de som invandrat till Sverige innan 11 års ålder i arbete och endast knappt 15% av de som invandrat till Sverige efter 12 års ålder medan mycket höga procentsiffror i alla dessa grupper varken arbetar studerar eller är i praktik eller ens uppbär bidrag (de är s k ”NEET:are”, som det heter i Storbritannien, eller s k ”UVAS:are”, som det numera heter på svenska), och bland de unga männen, bland de med utomeuropeisk bakgrund och bland de som bor i miljonprogramsområdena är dessa procentsiffror än mer förhöjda.

Allt detta sammantaget innebär att tiotusentals och åter tiotusentals ungdomar och unga vuxna med fr a utomeuropeisk bakgrund varje år går ut 9:an eller gymnasiet utan fullständiga betyg och helt enkelt inte kommer vidare i livet, d v s de lyckas inte ta sig in i arbetslivet, skaffa egen bostad, egen familj eller egen ekonomi o s v. Denna grupp växer stadigt och mycket snabbt för varje år som går, och eftersom unga vuxna med utländsk bakgrund utgör 35% av alla unga vuxna i landet handlar det också om en betydande proportion av alla unga vuxna överhuvudtaget.

I slutänden är det därför alltför få unga vuxna med utomeuropeisk bakgrund som överhuvudtaget tar sig ur högskolan med en examen, och det gäller både de som invandrat och ”andrageneration:arna”. Endast en procent av alla studenter som började studera på en svensk högskola läsåret 2012/2013 hade exempelvis enligt SCB bakgrund i Sydamerika och bara två procent hade bakgrund i Afrika, och vilket i båda fallen innebär en underrepresentation. Dessutom antogs endast två doktorander födda i Sverige med sydamerikansk bakgrund, två doktorander födda i Sverige med afrikansk bakgrund och 13 doktorander födda i Sverige med asiatisk bakgrund under samma läsår – alltför många har antingen inte klarat grundskolan eller gymnasiet eller hoppat av högskolestudierna.

Alltför många av landets unga vuxna med utomeuropeisk bakgrund klarar sig helt enkelt inte genom grundskolan, gymnasiet eller högskolan. Omvänt klarar sig de allra flesta majoritetssvenska ungdomarna och unga vuxna numera genom både grundskolan, gymnasiet och högskolan. Redan idag är denna uppdelning och skiktning mellan landets vita och icke-vita unga vuxna i tydlig: vid 26-27 års ålder har de allra flesta unga vuxna majoritetssvenskarna ett arbete, och de allra flesta har dessutom flyttat hemifrån, medan endast en minoritet av de unga vuxna med utomeuropeisk bakgrund har ett arbete, och många av dem bor fortfarande kvar hemma hos föräldrarna.

Tidigare var det stora problemet för en stor andel invandrade med utomeuropeisk bakgrund att de ofta hade en gedigen utbildning och ett långt yrkesliv bakom sig men trots detta antingen inte hade ett arbete överhuvudtaget eller innehade ett jobb som de var överutbildade för men i framtiden kommer det snarare att handla om att alltför många icke-vita invånare, och varav de allra flesta dessutom är födda och uppvuxna i Sverige, saknar utbildning och arbetslivserfarenhet överhuvudtaget.

Klyftorna, spänningarna och motsättningarna mellan landets vita och icke-vita barn, ungdomar och unga vuxna kommer tyvärr med all säkerhet att öka, fördjupas och accentueras än mer mot bakgrund av dessa katastrofala skolresultat och nedslående arbetsmarknadsutfall (vilka i båda fallen dessutom bara blir värre och värre), och vilka späs på ytterligare av den accelererande skol- och boendesegregationen, och vilket sammantaget inte bådar gott inför framtiden – barn, ungdomar och unga vuxna utgör trots allt ett lands framtid.

Det tunga och för minoritetselever negativa arvet efter 1900-talets hårdhänta svenska homogeniseringspolitik är kanske särskilt tydligt inom det svenska utbildningsväsendets alla nivåer. Idag är mycket höga andelar av landets barn, ungdomar och unga vuxna flerspråkiga och har svenska som andraspråk men trots det har det svenska skolsystemet inte ställt om till denna nya demografiska situation och undervisning i svenska som andraspråk är exempelvis fortfarande inte obligatoriskt inom lärarutbildningen.

För att överhuvudtaget kunna vända den negativa utvecklingen vad gäller de sjunkande skolresultaten bland icke-vita ungdomar och unga vuxna som i praktiken innebär att en regelrätt icke-vit underklass just nu håller på att växa upp i dagens Sverige måste lärarutbildningen förändras i grunden liksom undervisningen i sig från grundskolan via gymnasiet till högskolan samtidigt som det svenska samhället i stort måste ta krafttag för att bekämpa den tilltagande skolsegregationen och den än mer fördjupade hypersegregationen inom bostadssektorn liksom den diskriminering som drabbar särskilt många unga icke-vita invånare vare sig de har invandrat eller är födda och uppvuxna i Sverige och vare sig de har klarat sig igenom skolsystemet eller ej.