Kategori: Tyskland
En tråkig konsekvens av den gångna BLM-sommaren: Tyskland avskaffar snart rasbegreppet
Inte allt som skedde under och i samband med sommarens BLM-rörelse och BLM-debatt har tyvärr resulterat i bra saker – i varje fall inte enligt mig – och ett av de sämre eller kanske t o m det sämsta exemplet på det (då det handlar om ett av Europas, västvärldens och faktiskt även världens viktigaste länder) är då att Tyskland antagligen kommer att följa Sveriges färgblinda antirasistiska exempel (Sverige var då först i världen med att göra detta redan på 00-talet och försöker aktivt att få andra länder att göra detsamma) genom att avskaffa rasbegreppet och alla förekomster av glosan ras i tyska lagtexter och officiell tysk textproduktion såsom bl a redan Frankrike och två av våra grannländer tyvärr redan också har gjort.
Detta förslag uppstod då och tog fart under den tyska BLM-debatten nu i somras och jag har naturligtvis all respekt för att den tysktalande världens alla antirasister reagerar oerhört starkt och negativt på ordet ras och även för den tyska antirasistiska viljan att hedra alla närmast otaliga offer för den tyska kolonialismen och rasismen under 1900-talet men att i antirasismens namn avskaffa ett begrepp och en glosa som behövs för att sätta ord på fortsatta rasojämlikheter är inget annat än ett exempel på en slags missriktad färgblind antirasistisk fanatism och hysteri.
Ännu ett svenskt-tyskt ”nazibröllop”
På Huset Bielkes magnifika Sturefors slott utanför Linköping, som jag själv en gång besökte som tonåring när den dåvarande slottsfrun anordnade en privat specialvisning och bl a berättade att kungen och drottningen ibland kunde ”visitera” henne och hennes make greven och fideikommissarien Nils Bielke och även övernatta på slottet, stod tydligen ännu ett bröllop mellan en tysk manlig aristokrat och en svensk kvinnlig dito den 11 oktober 1942 (d v s för nästan exakt 78 år sedan) samtidigt som det för Axelmakterna så ödesdigra och extremt blodiga förintelseslaget om Stalingrad pågick.

Att en hel del svenskor gifte sig med en hel del tyskar under Tredje rikets tid såsom inte minst Carin Fock-von Kantzow (d v s med Hermann Göring) är då omvittnat och Christoph Andersson vid Södertörns högskola arbetar för närvarande på en bok om några av dessa svenskor, som ”rasgranskades” i vederbörlig ordning innan de fick gifta sig med de tyska männen vilka ofta men inte alltid var partimedlemmar och i en del fall även SS-medlemmar, men jag hade då fram tills nu själv missat just detta anmärkningsvärda bröllop trots att jag är östgöte och trots att jag har besökt Bielke:arnas forna fideikommiss Sturefors och besett det inifrån.
Det var då grevinnan Gunilla Bielke, som gick bort så sent som 2015 i den aktningsvärda åldern av 95 år, som förmäldes med Friedrich Carl, furste av det i Europas (ekonomiska) historia så anrika Huset Fugger(-Babenhausen). Gunilla Bielke var dotter till den dåvarande slottsherren på Sturefors greve Thure Gabriel Bielke och grevinnan Birgitta ”Britta” Sparre.
Vid denna tid hade redan grevinnan Birgitta von Rosen gift sig med Albert Nestler i form av ett hejdundrande nazibröllop som inte stod vår nuvarande konungs föräldrars bröllop långt efter i naziestetik – det vill säga när prinsessan Sibylla av Sachsen-Coburg und Gotha av Huset Wettin gifte sig med Huset Bernadottes dåvarande arvprins hertig Gustaf Adolf av Västerbotten.
Även (nazi)tyska UD:s (d v s Joachim von Ribbentrops Auswärtiges Amt) (nazi)diplomat furst Otto Christian von Bismarck var samtidigt gift med en svenska – nämligen den store arkitekten Ivar ”Stockholms Konserthus” Tengboms dotter Ann-Mari – och den sörmländska hertiginnan Margareta av Otranto var samtidigt gift med fursten av Sayn-Wittgenstein Gustav Albrecht som ”så klart” var medlem i NSDAP.
Brudgummen fursten av Fugger-Babenhausen, som var släkt med bl a den ryska tsarfamiljen Romanov, Brittiska imperiets Huset Windsor och det tyska kejsarhuset Hohenzollern, var iklädd en Wehrmacht-uniform av kaptensgraden och naturligtvis var det pro-(nazi)tyska paret Gustaf Adolf och Sibylla på plats under det både ståtliga och mycket påkostade bröllopet liksom (Nazi-)Tysklands ambassadör i Sverige prinsen av Wied, direktör Jacob Wallenberg och allsköns grevar och grevinnor och friherrar och friherrinnor Trolle-Wachtmeister, Hamilton, Beck-Friis, Adelsvärd m fl svenska adelsfamiljer.
Om dagens svenskars syn på den krigstida samlingsregeringens eftergiftspolitik
I morse intervjuade P1/Sveriges Radio Oscar Österberg, forskningssamordnare vid Forum för levande historia, som presenterade en ny undersökning som visar att hela 2/3 av dagens svenskar (som deltog i undersökningen) anser att det var rätt av den dåvarande krigstida samlingsregeringen att låta tyska soldater passera genom Sverige på och via de s k permittenttågen för att strida mot Sovjetunionen (vid Ishavsfronten) samt att Sverige sålde (enorma mängder) och exporterade järnmalm till Nazi-Tyskland under i stort sett hela kriget medan endast 1/5 anser att det var fel.
https://sverigesradio.se/artikel/7555425
Den stora frågan som infinner sig (åtminstone hos mig) är då – går det att förstå detta (åtminstone för mig) oväntade resultat som ett utslag av dagens politiska situation? Det vill säga vilka är de där två tredjedelarna och vilka är den där femtedelen? Socialdemokrater som vill försvara Per-Albin Hanssons samlingsregering i efterhand (och som då ingår i de där två tredjedelarna)? Vänsterpartister som vill kritisera Per-Albin Hanssons samlingsregering i efterhand (och som då ingår i den där femtedelen)?
Och hur går detta (åtminstone för mig) oväntade resultat ihop med SD:s revisionistiska försök att skriva om historien och utmåla Per-Albin Hanssons samlingsregering som i det närmaste en pro-tysk regering? Det vill säga ingår sverigedemokraterna i den där femtedelen tillsammans med vänsterpartisterna?
Eller går det att förstå detta (åtminstone för mig) oväntade resultat som ett exempel på den typ av effekt som vi har sett under pandemin – d v s att stora delar av det s k svenska folket sluter upp mer eller mindre kvinn/mangrant bakom regeringen (oavsett regering) under kristider och kanske gäller denna typ av beteende även retroaktivt, d v s en stor majoritet av det s k svenska folket är beredda att även i efterhand stötta och stödja Per-Albin Hanssons samlingsregering?
För övrigt gjorde dåvarande Sifo sådana här liknande undersökningar en tid efter kriget har jag för mig – d v s Sifo frågade ett visst antal av dåtidens svenskar hur de ställde sig till olika omstridda aspekter av Per-Albin Hanssons samlingsregering men därefter har nog ingen gjort en sådan undersökning förrän nu år 2020.
Om de svenska rasforskarnas internationella aktiviteter

En resa i spåren efter Värmlands ”stora dotter” Zarah Leander på Vikbolandet i östra Östergötland



General Bruno von Uthmanns son har gått bort

Nu avskaffar även Tyskland snart rasbegreppet efter svensk färgblind antirasistisk modell
Nu har en debatt om att avskaffa rasbegreppet utbrutit i Tyskland i kölvattnet efter BLM-rörelsen – De Gröna, liberala FDP, socialdemokratiska SPD och vänsterradikala Die Linke liksom sannolikt även konservativa CDU vill nu alla mer eller mindre följa det svenska (färgblinda antirasistiska) exemplet och göra just det och troligtvis vill även högerradikala AfD också det.
Från och med 2001 blev Sverige det första landet i världen att avskaffa rasbegreppet och sedan dess har vi som en del av vår antirasistiska (och feministiska) utrikespolitik lyckats få våra grannländer Norge och Finland att göra detsamma. År 2018 fick vi även Frankrike att göra det och om nu Tyskland snart också gör det så har den svenska färgblinda antirasismen sannerligen snart firat triumfer.
Sverige, Frankrike och Tyskland pekas just allmänt ut av bl a FN och EU som västvärldens, Europas och nog också världens mest anti-rasbegreppet- liksom anti-jämlikhetsdata-länder så det är verkligen ingen slump om nu Tyskland snart följer det svenska exemplet såsom Frankrike redan har gjort.
Samtidigt finns en avgörande idéhistorisk och ideologisk skillnad rörande varför Sverige, Frankrike och Tyskland har kommit att utvecklas till världens mest färgblinda antirasistiska länder: I Sverige härrör den hypermilitanta färgblindheten från en radikal vänsterliberal antirasism, i Frankrike handlar det om den franska universalistiska republikanismen och i Tyskland handlar det om bearbetningen av arvet efter Nazi-Tyskland. Både Sverige, Frankrike och Tyskland håller en hög svansföring vad gäller en officiell och institutionaliserad antirasistisk hållning men samtidigt avskyr (eller t o m hatar) dessa tre länder allt vad statistik, siffror och (jämlikhets)data heter om invandrarna och minoriteterna inklusive om segregering, diskriminering och rasojämlikheter liksom ordet ras i sig (ras på svenska, race på franska och Rasse på tyska).
https://www.zdf.de/nachrichten/politik/grundgesetz-debatte-rasse-fdp-entwurf-100.html
Dagens researchfynd: En av nazistgreveparet Eric och Mary von Rosens barnbarn blev anarkist medan Himmlers andreman Walter Schellenberg fick bo på nuvarande kinesiska ambassaden i Stockholm inbjuden av greve Bernadotte




Nu går även de sista Kindertransport-barnen bort

Var stod egentligen Elin Wägner i rasfrågan?
