Kategori: Tyskland

Norges statsminister ber de s k ”tyskerjentene” och deras barn om ursäkt

Norges statsminister Erna Solberg har nu bett de s k ”tyskerjentene” och de s k ”tyskertøserne” (OBS: dessa termer är då både sexistiska och pejorativa) om ursäkt 73 år efter att förföljelsen mot och fördrivningen av dem inleddes.
 
Under den tyska ockupationen 1940-45 ingick kring 50 000 norska kvinnor i s k intimrelationer med tyska män och kanske 12 000 s k ”tyskerunger” (OBS: denna term är då både nationalistisk och pejorativ) föddes som ett resultat av dessa intimrelationer och av vilka ett antal tusen var s k Lebensborn-barn som hade tillkommit i SS regi.
 
Efter kriget sattes dessa kvinnor i läger, fråntogs sitt medborgarskap och stigmatiserades i efterkrigs-Norge och 1000-tals av dem valde därför att utvandra till Sverige på 1940- och 50-talen (och där de i de allra flesta fall gifte sig med svenska män) medan åtminstone ett 100-tal av fr a de norsk-tyska Lebensborn-barnen adopterades till Sverige.
 
Bl a är ABBA-medlemmen Anni-Frid Lyngstad och politikern Marit Paulsen liksom Gestapo-chefen Heinrich Müllers dotter tre av de troligen 1000-tals norsk-tyska barn som på olika vägar hamnade i Sverige efter kriget och varav många fortfarande är vid liv.

Det fortsätter att både bullra och mullra i de gamla axelmakterna Italien och Tyskland ”där allting en gång började”

Italiens högerpopulistiske ledare Matteo Salvini vars parti Ligan just nu ligger på 31-32% (och därmed har gått om regeringspartnern Femstjärnerörelsen) och som ju både lyckönskade svenska AfS och SD under den svenska valrörelsen tävlar just nu med Danmark (och danska DF som just nu ligger på runt 18%) vad gäller ”Europas kapplöpning mot botten” (d v s vad gäller att hålla ute utomeuropéerna från Europa samt göra livet surt för de utomeuropéer som redan befinner sig här i form av exempelvis den italienska Salvinilagen och det danska ”ghettopaketet”) som Cecilia Wikström uttrycker det i dagens SvD medan tyska AfD med kring 18% nu verkar ha gått om de en gång så mäktiga tyska Socialdemokraterna i opinionsundersökningarna inför nästa månads delstatsval i Bayern där CSU-ledaren Horst Seehofer gör vad han kan för att kopiera AfD:s politik och därigenom försöka vinna tillbaka de AfD-väljare som tidigare röstade på CSU:
 
 
”Den italienska regeringen tog i måndags ännu ett steg på sin migrationskritiska linje. Då släppte Italiens ministerråd fram det kontroversiella lagförslaget som fått smeknamnet Salvinilagen, efter dess upphovsman Matteo Salvini, Italiens inrikesminister.
 
Det omdiskuterade lagförslaget berör såväl migrationspolitik som nationell säkerhet och har skapat debatt på grund av dess hårda linje mot asylsökande och invandrare.
 
Bland de mest kontroversiella delarna finns förslag på att villkora medborgarskapet för utlandsfödda, samt att ta bort den i Italien vanliga asylgrunden humanitära skäl.”

Om Selma Lagerlöf, Tyskland och rastänkandet

För alla som är intresserade av Selma Lagerlöf och samtidigt är intresserade av frågor som rör det svenska rastänkandet och svensk högerradikalism så tipsar jag gärna om Anna Nordlunds och Bengt Wanselius mycket omfattande, välskrivna, faktaspäckade och rikt illustrerade praktverk ”Selma Lagerlöf. Sveriges modernaste kvinna” som benar ut alla de (illasinnade) rykten som har florerat kring Lagerlöf vad gäller just hennes syn på ras och hennes relation till högerradikalism:
 
9789171263506
 
Nordlund och Wanselius skriver exempelvis om att Lagerlöf stöttade och sympatiserade med den s k vita borgerliga sidan i Finska inbördeskriget och med de frivilliga (riks)svenskar som slogs för den s k vita borgerliga sidan i den s k Svenska brigaden och vilket dels beror på att Lagerlöf kände finlandssvenska adelsfamiljer som hade råkat illa ut i kriget och dels på att en släkting till Lagerlöf var krigsfrivillig i Svenska brigaden.
 
Vidare skriver Nordlund och Wanselius om den komplicerade relation till Nazi-Tyskland som Lagerlöf tvingades in i då hon å ena sidan var en av de mest sålda, lästa och älskade författarna i den tysktalande världen samtidigt som hon stöttade och hjälpte antinazistiska flyktingar och var allt annat än antisemit och denna komplicerade relation förklarar antagligen varför Lagerlöf kvarstannade som medlem i pro-nazityska Svensk-tyska föreningen åtminstone så sent som 1937 (Svensk-tyska föreningen var då en helt igenom svensk förening som använde den tyska örnen och hakkorset som föreningssymbol).
 
Slutligen skriver Nordlund och Wanselius också om varför Lagerlöf till synes stöttade den första svenska s k skönhetstävlingen eller s k Fröken Sverige-tävlingen som i själva verket var en s k ras(typ)tävling och som genomfördes 1921: Det framkommer i boken att Lagerlöf hade lärt känna rasforskaren Herman Lundborg via sin väninna journalisten och författaren Ida Bäckmann som hade stått nära Gustaf Fröding och Lundborg hade tydligen verkat som underläkare på Uppsala hospital i Ulleråker när Fröding var placerad och ”inspärrad” där. Dessutom var ju både Lundborg och Lagerlöf värmlänningar (medan Bäckmann var dalsländska).
 
Lagerlöf var representerad (d v s hon var porträtterad) i Lundborgs stora ras(typ)utställning (1919) som bl a Anders Zorn hade hjälpt till att finansiera och 1921 skrev Lagerlöf till Lundborg och tackade för att den sistnämnde hade tillsänt denna ett (gratis)exemplar av antologin ”The Swedish nation in word and picture” som Lundborg och dennes kollega John Runnström hade tagit fram för den engelskspråkiga (bok)marknaden för att ytterligare popularisera, (mass)lansera och ”institutionalisera” föreställningen om att de infödda vita majoritetssvenskarna utgjorde den s k vita rasens och de s k vita folkens yppersta fysisk-kroppsliga (d v s rasliga, genetiska och estetiska) elit och boken innehöll bl a porträtt och fotografier som hade använts i ras(typ)utställningen.
 
Antologin, som bär den mycket långa undertiteln ”Together with short summaries of the contributions made by Swedes within the fields of anthropology, race-biology, genetics and eugenics. A jubilee book given out, with the cooperation of experts commissioned by the Swedish society for race-hygiene” och som bland bidragsgivarna räknade sådana på sin tid aktade forskarnamn som Oscar Montelius, Otto von Friesen, Martin Ramström, Vilhelm Hultkrantz, Herman Nilsson-Ehle, Robert Larsson och Harry Federley vilka alla var medlemmar i Svenska sällskapet för rashygien, verkar ha uppskattats av Lagerlöf som lyckönskade Lundborg i upprättandet av dennes framtida (ras)forskningscentrum (d v s Statens institut för rasbiologi) samt uttryckte att hon efter en genomläsning av boken hade blivit övertygad om att Lundborgs (ras)forskning var viktig samtidigt som hon vände sig emot idén om att det finns en s k ”äktsvensk” och s k (ras)ren (majoritets)svensk utseende- och kroppstyp och s k rastyp (d v s den s k nordiska rasen som de infödda vita majoritetssvenskarna ansågs utgöra den s k renaste och s k ädlaste representanten för):
 
”När man läser en sådan där bok, kommer man ju att tänka på sina egna släktförhållanden och varifrån man själv har fått sitt utseende och karaktersdrag. Så till exempel var min far och hans syskon ovanligt vackert folk, blåögda med ovala ansikten men svarthåriga och med inte fullt raka näsor, det skulle kanske ha varit inblandningen av vallonblod. Min mor däremot var av finsk typ, skulle jag vilja säga, men vi veta inte av någon finsk inblandning, däremot tro vi oss veta, att hennes släkt, Wallroth, kommit från Tyskland. Det blir ju snart nog en skön röra av typer, och så är det väl med nästan alla.”(Nordlund och Wanselius, 2018: 336-337)

Om SD:s nya film om socialdemokraterna, rastänkandet, rasforskningen och eftergiftspolitiken

Idag offentliggjorde SD en nästan två timmar lång ”dokumentärfilm” om SAP och den socialdemokratiska arbetarrörelsen som har fokus på det svenska rastänkandet, den svenska rasforskningen och den svenska raspolitiken och hur den anses hänga samman med skapandet av den socialdemokratiska välfärdsstaten – ”Ett folk. Ett parti. Socialdemokraternas historia – som den aldrig berättats förut”:

 

https://dokumentar.samtiden.nu

 

SD:s film kan ses som ett slags svar på (och en hämnd på) LO:s film om SD och om en av dess grundare SS-veteranen Gustaf Ekström – ”Sverigedemokraterna – Ett parti som alla andra?” – och utgörs av en blandning av autentiskt arkivmaterial från bl a Kungliga biblioteket och Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek (de idag mycket anmärkningsvärda citaten som läses upp i SD-filmen och som fr a handlar om olika s k raser och om den s k nordiskt vita rasen och om s k mer- och mindervärdiga människor är t ex till synes korrekta) och en synnerligen tendentiös historieskrivning som med hjälp av en dramatisk berättarröst och en manipulativ musik- och bildsättning försöker leda i bevis att enbart SAP och den socialdemokratiska arbetarrörelsen bör och ska lastas för det svenska rastänkandet och den svenska rasforskningen liksom den svenska raspolitiken såsom den formulerades och utvecklades mellan ca 1905-68 (t ex citeras det flitigt ur olika artiklar publicerade i socialdemokratisk press och i socialdemokratiska tidskrifter som handlar om s k raser).

 

Det mesta av de uppgifter och de citat som tas upp i SD:s film har sedan flera decennier florerat inom den svenska extremhögern och filmen kan med fördel betraktas som ett slags slutgiltigt kompilat i audiovisuell form av alla de texter, citatsamlingar och faktasammanställningar av olika slag som bl a EAP, Contra och SD själva har ställt samman och publicerat genom åren och som rör temat SAP, välfärdsstaten och rastänkandet. Dessutom ekar SD-filmen av den gamla debatten om den svenska steriliseringspolitiken och där ett läger (företrätt av bl a Maciej Zaremba) menar att socialdemokraterna bär skulden till de svenska massteriliseringarna medan ett annat läger menar att det rashygieniska tänkande och den formliga raskult som delvis låg bakom desamma var något som alla politiska partier och rörelser en gång i tiden stod bakom i Sverige.

 

SD:s film försöker vidare också falskeligen (be)visa att enbart SAP och arbetarrörelsen bär skulden för den svenska eftergiftspolitiken gentemot Nazi-Tyskland som inte minst drabbade judarna genom att citera historiker som bl a Klas Åmark och Karin Kvist Geverts och det citeras också flitigt (och falskeligen) ur pro-nazityska Aftonbladet som ju inte var en socialdemokratisk dagstidning överhuvudtaget förrän efter kriget.

 

En kvalificerad gissning från min sida säger att åtminstone en av dem som har arbetat med och ligger bakom filmen är den SD-anknutne historikern Lars-Erik Hansen som en gång i tiden doktorerade på den svenska migrations-, integrations- och minoritetspolitiken och som tidigare arbetade på Södertörns högskola och numera är chef för TAM-arkivet (Tjänstemäns och akademikers arkiv, d v s TCO:s och SACO:s arkiv) även om Samtidens chefredaktör Dick Erixon väl är den som är huvudansvarig bakom filmen som är producerad av Samtiden Dokumentär och som också något kryptiskt tackar ”W.O.M.R.W.O.”.

 

Utöver allt det som sedan många år tillbaka redan har sagts om socialdemokraterna och den svenska välfärdsstaten inom extremhögern och även inom delar av högern i stort så bygger filmen också på sådant som andra har sagt och skrivit och funnit och tagit fram om den svenska rasforskningen, om den svenska antisemitismen, om den förkrigs- och krigstids flykting- och invandringspolitiken och om den svenska eftergiftspolitiken såsom bl a Yvonne Hirdman, Håkan Blomqvist, Maja Hagerman och Maria-Pia Boëthius. Dessutom kan nog en del som genom åren har kritiserat socialdemokratin och välfärdsstaten skriva under på åtminstone delar av den historieskrivning och den berättelse som SD förfäktar i filmen såsom vissa inom vänstern och vissa antirasister och antifascister som sedan länge har kritiserat det svenska rastänkandet och de mörka sidorna av den socialdemokratiska välfärdsstaten och inte minst och framför allt vissa libertarianer och liberaler för vilka SD:s film i det närmaste kan betraktas som en slags ”hämndfilm”.

 

Socialdemokraterna var då inte mer inne på rasforskning och raspolitik än vad andra politiska partier var på den tiden och företrädare för socialdemokraterna var då inte mer antisemiter än vad företrädare för andra politiska partier var på den tiden och de socialdemokratiska ministrarna i samlingsregeringen var då inte mer pro-tyska än vad ministrarna från de andra politiska partierna var under krigets första år och vad gäller SD:s historiska föregångare inom den svenska extremhögern så är det alltid viktigt att påpeka och påminna om att mellankrigstidens nazistiska, fascistiska och högerextrema partier på ett sätt faktiskt var relativt ”mainstream”vad gäller rastänkandet i sig och att det som skilde dem åt från dåtidens ”mainstream”-partier dels handlade om en antisemitism som var långt mer extrem än den som gällde bland ”mainstream”-partierna och dels och framför allt handlade om synen på demokratin.

 

Slutligen är det som alltid fascinerande att konstatera att det är bara i Sverige som ett högerpopulistiskt parti (d v s SD) helt enkelt bara måste ta avstånd från allt vad rastänkande (och antisemitism) heter på grund av den specifika, officiella och radikala svenska antirasismen som växte fram på 1970- och 80-talen och som även gör att vi som lever just nu i Sverige inte på något sätt kan känna igen oss i det rasbesatta Sverige som gällde under 1900-talets första hälft och ända inpå 1960-talet.

 

Alternative für Deutschland är nu jämnstarka med tyska socialdemokraterna

Västeuropas (och stora delar av västvärldens) en gång absolut största politiska rörelse är verkligen och just nu i rasande takt på god väg att smälta bort och hamna på historiens s k sophög (d v s de socialdemokratiska och socialistiska arbetarpartierna som en gång i tiden var rena massrörelserna) och visst är det närmast overkligt att svenska SAP med all sannolikhet kommer att göra sitt sämsta val någonsin i svensk historia (d v s sedan andrakammarvalet 1911) och dessutom eventuellt detroniseras av SD som landets största parti men än mer overkligt är det trots allt att Europas en gång mäktigaste socialdemokratiska arbetarparti (d v s tyska SPD) nu har rasat så djupt i opinionsundersökningarna att högerextrema och högerpopulistiska AfD idag är ikapp detsamma.

http://www.sueddeutsche.de/politik/streit-um-fluechtlingspolitik-afd-zieht-in-umfrage-mit-spd-gleich-1.4045166

Om den tyska regeringskrisen och dess följder

Den tyska regeringskrisen verkar just nu vara avvärjd och detta ”i grevens tid” efter att Merkels regeringskoalitionspartner CSU för tillfället backar från kravet på att stoppa och avvisa utomeuropéerna vid gränsen och därmed slipper tyskarna (och alla vi andra som inte är tyskar och som hoppas att inte också Tyskland ska falla för högerpopulismen såsom dess forna allierade Italien nyligen har gjort) ett tyskt nyval när högerpopulistiska AfD just nu uppnår rekordsiffror i de tyska opinionsmätningarna med 16-17% (och vilket innebär långt över 25% i det forna DDR men också över 20% i Tysklands rikaste delstat Baden-Württemberg) och just nu är jämnstarka med tyska S samt förväntas ”ta hem” uppemot 20% i det viktiga bayerska delstatsvalet i oktober i år.

 
Den s k ”katten på råttan”-effekten eller den s k ”ingen vill ha svarte Petter på hand”-effekten (d v s utomeuropéerna) är nu samtidigt som väntat i full gång efter att den tyska regeringskrisen för tillfället har avvärjts:
 
Österrike, som numera håller i EU:s ordförandeklubba och som styrs av en regeringskoalition bestående av ett konservativt och ett högerextremt parti, reagerar nu kraftigt mot att Tyskland ska upprätta läger för de utomeuropeiska flyktingarna längs den österrikiska gränsen och säger nu att Österrike i sin tur måste se över sin egen gräns mot Italien och Slovenien men Italien styrs numera av högerpopulister som vill stoppa utomeuropéerna från att komma in i landet medan ett anti-utomeuropeisk invandringsparti numera är det största partiet i det slovenska parlamentet.
 

Om den gamla Operachefen och NSDAP-medlemmen Set Svanholm som uppträdde i Bayreuth den 21 juli 1942

Nu när Birgit Nilsson-året har inletts så skadar det inte att påminna om att inte bara hovsångerskan Birgit Nilsson sjöng för ”överklassnazister”: Innan och under kriget uppträdde ett flertal svenskar på Wagnerfestspelen i Bayreuth och sommaren 1942 när Tyskland behärskade större delen av kontinenten sjöng hovsångaren och operachefen Joel Berglund i Den flygande holländaren i Bayreuth men priset tar nog hovsångaren och operachefen Set Svanholm som var medlem i tyska nazistpartiet och något av den tyskspråkiga operavärldens motsvarighet till Zarah Leander innan och under kriget och som likt Leander erhöll ett rejält gage som han bl a använde för att köpa sig en jättevilla i Saltsjöbaden (och mitt under Novemberpogromen 1938 uppträdde Svanholm bl a som Lohengrin på Berlinoperan och efter kriget när Svanholm blev operachef anställde han flera f d nazister vid Kungl. Operan).
 
41Nv8zwwonL._SX425_51l7LuICuAL
Den 21 juli 1942 uppträdde Svanholm i rollen som Siegfried i Wagners Götterdämmerung (d v s Undergången) på Bayreuthfestspelen inför självaste A.H. och nazieliten som antagligen satt i mörkret och andäktigt lyssnade till svenskens världsberömda tenorstämma och stålsatte sig mentalt inför genomförandet av den europeiska judenhetens Götterdämmerung (d v s undergång) som inleddes i industriell skala på morgonen den 22 juli när den brutala tömningen av det jättelika Warszawagettot inleddes och när det systematiska massmördandet i förintelselägret Treblinka påbörjades samma dag (med 20-30 000 dödsoffer per dygn runtom på kontinenten under sensommaren och hösten 1942) medan Svanholm fortfarande låg och sov efter en av sina största och mest bejublade föreställningar någonsin som också förevigades inför eftervärlden i form av en inspelning och en grammofonskiva (som därefter kom att bli något av nazitopparnas ”soundtrack” ända fram tills att de själva gick under 1945 i ett hav av blod).
nazibayreuth1maxresdefault