Category: Tyskland

Om den gamla Operachefen och NSDAP-medlemmen Set Svanholm som uppträdde i Bayreuth den 21 juli 1942

Nu när Birgit Nilsson-året har inletts så skadar det inte att påminna om att inte bara hovsångerskan Birgit Nilsson sjöng för ”överklassnazister”: Innan och under kriget uppträdde ett flertal svenskar på Wagnerfestspelen i Bayreuth och sommaren 1942 när Tyskland behärskade större delen av kontinenten sjöng hovsångaren och operachefen Joel Berglund i Den flygande holländaren i Bayreuth men priset tar nog hovsångaren och operachefen Set Svanholm som var medlem i tyska nazistpartiet och något av den tyskspråkiga operavärldens motsvarighet till Zarah Leander innan och under kriget och som likt Leander erhöll ett rejält gage som han bl a använde för att köpa sig en jättevilla i Saltsjöbaden (och mitt under Novemberpogromen 1938 uppträdde Svanholm bl a som Lohengrin på Berlinoperan och efter kriget när Svanholm blev operachef anställde han flera f d nazister vid Kungl. Operan).
 
41Nv8zwwonL._SX425_51l7LuICuAL
Den 21 juli 1942 uppträdde Svanholm i rollen som Siegfried i Wagners Götterdämmerung (d v s Undergången) på Bayreuthfestspelen inför självaste A.H. och nazieliten som antagligen satt i mörkret och andäktigt lyssnade till svenskens världsberömda tenorstämma och stålsatte sig mentalt inför genomförandet av den europeiska judenhetens Götterdämmerung (d v s undergång) som inleddes i industriell skala på morgonen den 22 juli när den brutala tömningen av det jättelika Warszawagettot inleddes och när det systematiska massmördandet i förintelselägret Treblinka påbörjades samma dag (med 20-30 000 dödsoffer per dygn runtom på kontinenten under sensommaren och hösten 1942) medan Svanholm fortfarande låg och sov efter en av sina största och mest bejublade föreställningar någonsin som också förevigades inför eftervärlden i form av en inspelning och en grammofonskiva (som därefter kom att bli något av nazitopparnas ”soundtrack” ända fram tills att de själva gick under 1945 i ett hav av blod).
nazibayreuth1maxresdefault

En av det tyska nazistpartiets första medlemmar var en svensk kvinna och vilket möjligen förklarar varför det första nazistpartiet utanför Tyskland grundades just i Sverige

Att världens första nationalsocialistiska parti utanför den tysktalande världen grundades i Sverige redan (den 12 augusti) 1924 (d v s Svenska nationalsocialistiska frihetsförbundet) är inte något nytt men att flera av Furugårdsbröderna som stod bakom partiet hade kontakt med den tyska ”originalrörelsen” redan fr o m tidigt 1920-tal har alltid varit en gåta för mig, d v s hur kunde det komma sig att ett antal svenskar (och värmlänningar) kunde komma i kontakt med ett litet bayerskt miniparti som ej räknade fler än några tusen medlemmar och som få kände till utanför Tysklands gränser redan kring 1920-21?

 
Igår hittade jag dock av en slump ”spåren” efter en svensk kvinna som var medlem i NSDAP redan kring 1920 då partiet fortfarande hette Deutsche Arbeiterpartei (DAP) och leddes av Anton Drexler (d v s innan A.H. tog över partiledarskapet och innan partiet erhöll namnet NSDAP) och som möjligen kan förklara detta.

 

Namnlöst.jpg

Det handlar om Sigrid Svanson/Swanson som levde mellan 1891-1981 och som bar yrkestiteln gymnastikdirektör och arbetade som massör i München efter Första världskriget (och vars dotter f ö fortfarande är i livet). Sigrid gifte sig med frikåristen Otto Fink som 1919 deltog i att slå ned den Bayerska rådsrepubliken och hon ska ha haft ett mycket lågt medlemsnummer (d v s hon var en av DAP/NSDAP:s allra första medlemmar tillsammans med bl a A.H. själv liksom bl a Rosenberg, Hess, Streicher och Strasser och hon sålde bl a biljetter när A.H. talade på ölhallarna i den bayerska huvudstaden) och en hypotes är väl att det kan ha varit Sigrid som var Furugårdsbrödernas kontaktperson i München och som därmed kan förklara varför det första svenska nazistpartiet tillkom så tidigt som 1924.

 

Namnlöst 2.jpg

F ö var påfallande många tyska nazister gifta med eller tillsammans med svenska kvinnor – kring 300 svenska kvinnor blev t ex ”registerade” av amerikanerna under kriget som fruar eller (i flera fall ”hemliga”) älskarinnor till prominenta tyska nazister.

När den västerländska rasforskningen mätte allt som går att mäta på en mänsklig kropp

Kom nyss över ett exemplar av en av den västerländska (och tyska) rasforskningens absoluta standardverk – Rudolf Martins långt mer än tusensidiga tegelsten ”Lehrbuch der Anthropologie in systematischer Darstellung” som publicerades 1914, reviderades 1928 och fortsatte att komma ut i olika omarbetade utgåvor ända in på 1960-talet när den klassiska rasforskningen slutgiltigt tynade bort.
23795224_10155215424525847_3670917422411651435_n23754752_10155215424190847_7649659571579980188_n
I detta standardverk som skrevs under en tid när antropologiämnet fortfarande kunde innefatta rasforskning hittas extremt detaljerade (och långrandiga) riktlinjer för hur den mänskliga kroppen skulle mätas ned till minsta kroppsdel och även ned till minsta benbit, d v s det handlade både om att mäta levande och döda människokroppar inklusive skelett (som antingen kunde vara hela eller isärtagna).
23905395_10155215424200847_8980505987700514532_n23795932_10155215425135847_4106476718135966109_n
23844753_10155215424830847_2116739057094659460_n.jpg
Martins jätteverk och magnum opus redovisar med tysk noggrannhet 100-tals rasforskningsstudier varav flera naturligtvis är svenska och i boken hittas mängder av tabeller, statistiska sammanställningar, figurer och kartor över ett otal olika kroppsmått och om och om igen dyker svenskarnas (ideala) kroppsmått och svenskarnas s k nordiska fenotypiska karaktäristika upp då de svenska rasforskarnas enorma kroppsmätningsstudier som genomfördes mellan ca 1890-1960 ansågs vara bland de mest vetenskapliga i världen. Martins bok är f ö känd för att den i huvudsak är strikt vetenskaplig (utifrån dåtidens ”hyperempiriska” sätt att se på vetenskap) och för att den inte hemfaller åt några grova antisemitiska och koloniala rasstereotyper (även om också judars kroppsmått och ett stort antal icke-vita s k folkslags kroppsmått också redovisas i detalj i boken) och vilket antagligen förklarar varför den trycktes om och användes både som lärobok i rasforskning och som standardverk för rasforskare ända in på 1960-talet.
23722400_10155215424665847_52874049860069387_n23722707_10155215424840847_4647046559011180148_n23755482_10155215424670847_2662575841039476180_n23722483_10155215424835847_9059725670964151943_n
23794824_10155215424185847_6630277857855721471_n.jpg
I Martins tegelsten hittas vidare kartor över hud- och hårfärgen och huvudformen och skallmåtten på olika européer och självklart är svenskarna både längst, störst (d v s mest s k resliga och välväxta) och ljusast (med blå ögon och ljust hår) och har de ”vackraste” och de största huvudena (och implicit även de största hjärnorna) och de mest proportioneliga kropparna (t ex utifrån bålens förhållande till de olika extremiteterna och lemmarna). Boken bjuder också på redovisandet av studier av olika s k rasers naglar, läppar, näsor, öron, ögon, lår, underarmar, smalben, axlar, tår, fingrar och hår (det verkar t ex ha funnits västerländska rasforskare som enbart var inriktade på olika s k rasers olika nageltyper) samt standardiserade blanketter och formulär som med fördel kunde reproduceras för genomförandet av studier av olika s k rasers kroppsmått och kroppstyper (t ex i samband med en forskningsresa till en europeisk koloni) och boken är också illustrerad med s k vetenskapliga fotografier på olika s k rastyper.
23722349_10155215424995847_2673735149105623664_n23843331_10155215424845847_12794603737726554_n

Om den hittills okända roll som svarta amerikaner spelade för att institutionalisera internationell adoption på 1950-talet

Igår avslutades den första tyska akademiska konferensen om internationell adoption (som mellan 1946-2016 har transporterat över en miljon barn till västvärlden) i Kassel och vad som blev särskilt tydligt vad gäller forskningsläget är det vita amerikanska perspektiv som har dominerat fram tills idag vad gäller att förstå den internationella adoptionens första år mellan cirka 1946-60.
23768770_10155206762295847_221760022_o.jpg
 
Internationell adoption är idag en reproduktionsmetod bland många andra reproduktionsmetoder för västvärldens barnlösa (och för singlar såväl som par liksom för heteros såväl som icke-heteros) men innan så blev fallet (på 1970-talet) så var verksamheten snarare en blandning av temporära räddningsaktioner för ensamkommande flyktingbarn (t ex de kontinentaleuropeiska barn som transporterades till USA mellan ca 1946-50 och vilka placerades hos släktingar som redan bodde i landet) och ”brandkårsutryckningar” för att ”rädda” s k mixed race-barn (d v s blandade eller blandbarn) som hade kommit till i samband med den amerikanska ockupationen av Japan respektive Tyskland och under Koreakriget.
23757556_10155206762795847_291033990_o.jpg
 
Tidigare har allt forskningsfokus varit på ett antal vita amerikanska nyckelaktörer (såsom Harry Holt) vilka spelade en avgörande roll för att internationell adoption överhuvudtaget skulle utvecklas till det det är idag och inte minst för att verksamheten skulle institutionaliseras och bli en del av den globala migrationsregimen (och för att lagar och förordningar skulle införas och förändras i 100-tals ursprungsländer och mottagarländer för att kunna ackommodera verksamheten inklusive i Sverige på 1960-talet), d v s utan dessa nyckelpersoner så hade sannolikt den internationella adoptionsverksamheten inte existerat idag överhuvudtaget och därmed hade de barntransporter som ägde rum mellan ca 1946-60 inte utvecklats till den reproduktionsmetod som internationell adoption idag är (och jag själv hade exempelvis aldrig blivit adopterad till Sverige på 1970-talet).
23757604_10155206762785847_640918051_o.jpg
 
Igår på konferensen lyfte flera forskare i stället fram ett antal svarta amerikanska nyckelaktörer (såsom Mabel Grammer) vilka var minst lika aktiva i att etablera den internationella adoptionen både efter Andra världskriget och efter Koreakriget genom att de kom att engagera sig i adoptionen av blandade svarta barn i Tyskland respektive i Japan och Korea.
 
Mellan ca 1946-60 kan så många som 10 000 blandade mixed race-barn ha adopterats till USA (och av svarta amerikaner) från dessa tre länder och adoptionerna spelade också en viktig roll i den gryende medborgarrättsrörelsen genom att de visade att även svarta amerikaner tog ansvar för USA:s nya stormaktsroll i världen och var lika kapabla som vita amerikaner att ta hand om ”sina” barn.
23760261_10155206762830847_1298311319_o.jpg
 
Om något år kommer också den första akademiska boken (d v s en s k monografi) som just handlar om denna hittills okända historia om hur ett antal svarta amerikanska nyckelaktörer bidrog till att etablera internationell adoption som både en reproduktionsmetod och som en del av den internationella migrationen under verksamhetens första staplande år på 1940- och 50-talen.

Tyskland är inte längre det enda större EU-landet utan ett högerradikala parti i parlamentet

Av alla de stora och ”viktiga” västländerna har (det återförenade) Tyskland (d v s Europas i särklass ”viktigaste” och mäktigaste land) under de senaste åren varit det enda landet utan ett högerradikalt, högerpopulistiskt och högerextremt parti i sitt nationella parlament (tidigare gällde detta både Tyskland och Sverige innan SD kom in i den svenska riksdagen 2010) men nu är det definitivt klart att så inte är fallet längre:
 
Allt tyder nu på att det s k social-, national- och liberalkonservativa Alternative für Deutschland (AfD) som bildades så sent som 2013 och som sedan dess på noll- och rekordtid har lyckats ta sig in i ett flertal tyska delstatsparlament liksom i EU-parlamentet har erhållit mellan 13-14% av rösterna i dagens tyska förbundsdagsval och AfD blir därmed Tysklands tredje största parti.
 
AfD slår och ”klår” därmed med råge svenska SD vad gäller blixtsnabb och närmast ”overklig” exponentiell röstökning: SD har då hittills varit fullständigt ”outstanding” i sammanhanget (d v s inom denna västerländska partifamilj) genom att vara det enda partiet som har lyckats fördubbla sig mellan varje val men AfD har nu som det verkar lyckats tredubbla sig sedan förbundsdagsvalet 2013 då det nybildade partiet erhöll 4,7% (och dessutom fördubbla sig sedan EU-valet 2014).
 
AfD verkar ha blivit det allra största partiet (proportionellt sett) bland de tyska arbetarna liksom bland arbetslösa och verkar även ha gjort mycket bra ifrån sig i fr a f d Östtyskland medan det tyska socialdemokratiska partiet SPD som en gång i tiden var ett av västvärldens största och mäktigaste socialistiska arbetarpartier med ibland över 40% av rösterna i det gamla Västtyskland verkar ha decimerats till ynka 20% och därmed har de tyska socialdemokraterna gått samma väg som i stort sett samtliga av västvärldens traditionella socialistiska arbetarpartier, d v s de är helt enkelt i rasande takt på väg att utplånas då fr a den infödda vita arbetarklassen och lägre medelklassen i allt snabbare takt går över till extremhögern och högerpopulismen.
 
Den tyska extremhögerns valresultat i förbundsdagen i Västtyskland 1949-90 och i det återförenade Tyskland 1994-2017:
 
1949 Deutsche Rechtspartei (DRP) 1,8%
1953 DRP 1,1%
1957 DRP 1%
1961 DRP 0,8%
1965 Nationaldemokratische Partei Deutschlands (NPD) 2%
1969 NPD 4,3%
1972 NPD 0,6%
1976 NPD 0,3%
1980 NPD 0,2%
1983 NPD 0,2%
1987 NPD 0,6%
1990 Die Republikaner (REP) 2,1%, NPD 0,3% = 2,4%
1994 REP 1,9%
1998 REP 1,8%, Deutsche Volksunion (DVU) 1,2%, NPD 0,3% = 3,3%
2002 REP 0,6%, NPD 0,4% = 1%
2005 NPD 1,6%; REP 0,6% = 2,2%
2009 NPD 1,5%, REP 0,4%, DVU 0,1% = 2%
2013 Alternative für Deutschland (AfD) 4,7%, NPD 1,3%, REP 0,2% = 6,2%
2017 AfD ca 13-14%, NPD ca 0,2%= ca 14-15%

Om likheter mellan NSDAP:s och SD:s explosiva tillväxt

När det gamla, traditionella, konservativa och stora högerpartiet utmanas av ett nytt extremhögerparti så kan det gå mycket fort för det förstnämnda partiet att ”smälta bort” och t o m halveras på ”nolltid” medan det sistnämnda partiet omvänt ”växer så det knakar” och fördubblar eller t o m mångdubblar sig på bara några få ynka år (tyska DNVP motsvarar här nedan mer eller mindre svenska M):
 
DNVP i 1924 års val: 19,5%
DNVP i 1932 års val: 8,3%
NSDAP i 1924 års val: 6,5%
NSDAP i 1932 års val: 33,1%
 
M i 2010 års val: 30%
M i 2014 års val: 23,3%
M i 2017 års opinionsundersökningar: 15-16%
M i 2018 års val: 13-15%?
 
SD i 2010 års val: 5,7%
SD i 2014 års val: 12,9%
SD i 2017 års opinionsundersökningar: 20-21%
SD i 2018 års val: 23-25%?

22,5% av Tysklands befolkning har idag utländsk bakgrund

Tyska SCB (Destatis) har nyligen uppdaterat Tysklands befolkningsstatistik vad gäller totalandelen invånare i landet som har någon form av utländsk bakgrund och just nu handlar det om 22,5% och vilket sannolikt aldrig har hänt tidigare ens under det hohenzollerska kejsardömets och kolonialimperiet tid även om mångfalden nog var rätt så påtaglig även då liksom självklart under det s k Tysk-romerska rikets tid samt naturligtvis under det s k Großdeutsches Reichs tid under krigsåren och den andel som växer allra mest och allra snabbast är de invånare som har utomeuropeisk bakgrund och fr a de som har bakgrund i Afrika och i Asien (och fr a i den s k MENA-regionen) precis som i övriga Europa.
 
 
Idag utgör utländsk bakgrund-invånarna mellan 15-35% i flertalet av Europas länder (och t ex kring 35% i Sverige) och fr a gäller det både de mest folkrika och de mest s k utvecklade länderna och inom 25-30 år, d v s innan år 2050, beräknas mellan 35-40% av Europas befolkning ha någon form av utländsk och i huvudsak utomeuropeisk bakgrund.
 
På ett sätt går det att se det som att Europas just nu rekordsnabba utveckling mot att bli allt mindre vitt och även allt mindre kristet är en slags tillbakagång till den tid då Europa styrde resten av världen via 9-10 globala kolonialimperier men jämförelsen haltar samtidigt då oerhört få av de icke-vita och de icke-kristna undersåtarna i kolonierna någonsin bodde i eller ens besökte Europa innan 1950- och 60-talen.