Category: Tyskland

När den västerländska rasforskningen mätte allt som går att mäta på en mänsklig kropp

Kom nyss över ett exemplar av en av den västerländska (och tyska) rasforskningens absoluta standardverk – Rudolf Martins långt mer än tusensidiga tegelsten ”Lehrbuch der Anthropologie in systematischer Darstellung” som publicerades 1914, reviderades 1928 och fortsatte att komma ut i olika omarbetade utgåvor ända in på 1960-talet när den klassiska rasforskningen slutgiltigt tynade bort.
23795224_10155215424525847_3670917422411651435_n23754752_10155215424190847_7649659571579980188_n
I detta standardverk som skrevs under en tid när antropologiämnet fortfarande kunde innefatta rasforskning hittas extremt detaljerade (och långrandiga) riktlinjer för hur den mänskliga kroppen skulle mätas ned till minsta kroppsdel och även ned till minsta benbit, d v s det handlade både om att mäta levande och döda människokroppar inklusive skelett (som antingen kunde vara hela eller isärtagna).
23905395_10155215424200847_8980505987700514532_n23795932_10155215425135847_4106476718135966109_n
23844753_10155215424830847_2116739057094659460_n.jpg
Martins jätteverk och magnum opus redovisar med tysk noggrannhet 100-tals rasforskningsstudier varav flera naturligtvis är svenska och i boken hittas mängder av tabeller, statistiska sammanställningar, figurer och kartor över ett otal olika kroppsmått och om och om igen dyker svenskarnas (ideala) kroppsmått och svenskarnas s k nordiska fenotypiska karaktäristika upp då de svenska rasforskarnas enorma kroppsmätningsstudier som genomfördes mellan ca 1890-1960 ansågs vara bland de mest vetenskapliga i världen. Martins bok är f ö känd för att den i huvudsak är strikt vetenskaplig (utifrån dåtidens ”hyperempiriska” sätt att se på vetenskap) och för att den inte hemfaller åt några grova antisemitiska och koloniala rasstereotyper (även om också judars kroppsmått och ett stort antal icke-vita s k folkslags kroppsmått också redovisas i detalj i boken) och vilket antagligen förklarar varför den trycktes om och användes både som lärobok i rasforskning och som standardverk för rasforskare ända in på 1960-talet.
23722400_10155215424665847_52874049860069387_n23722707_10155215424840847_4647046559011180148_n23755482_10155215424670847_2662575841039476180_n23722483_10155215424835847_9059725670964151943_n
23794824_10155215424185847_6630277857855721471_n.jpg
I Martins tegelsten hittas vidare kartor över hud- och hårfärgen och huvudformen och skallmåtten på olika européer och självklart är svenskarna både längst, störst (d v s mest s k resliga och välväxta) och ljusast (med blå ögon och ljust hår) och har de ”vackraste” och de största huvudena (och implicit även de största hjärnorna) och de mest proportioneliga kropparna (t ex utifrån bålens förhållande till de olika extremiteterna och lemmarna). Boken bjuder också på redovisandet av studier av olika s k rasers naglar, läppar, näsor, öron, ögon, lår, underarmar, smalben, axlar, tår, fingrar och hår (det verkar t ex ha funnits västerländska rasforskare som enbart var inriktade på olika s k rasers olika nageltyper) samt standardiserade blanketter och formulär som med fördel kunde reproduceras för genomförandet av studier av olika s k rasers kroppsmått och kroppstyper (t ex i samband med en forskningsresa till en europeisk koloni) och boken är också illustrerad med s k vetenskapliga fotografier på olika s k rastyper.
23722349_10155215424995847_2673735149105623664_n23843331_10155215424845847_12794603737726554_n

Om den hittills okända roll som svarta amerikaner spelade för att institutionalisera internationell adoption på 1950-talet

Igår avslutades den första tyska akademiska konferensen om internationell adoption (som mellan 1946-2016 har transporterat över en miljon barn till västvärlden) i Kassel och vad som blev särskilt tydligt vad gäller forskningsläget är det vita amerikanska perspektiv som har dominerat fram tills idag vad gäller att förstå den internationella adoptionens första år mellan cirka 1946-60.
23768770_10155206762295847_221760022_o.jpg
 
Internationell adoption är idag en reproduktionsmetod bland många andra reproduktionsmetoder för västvärldens barnlösa (och för singlar såväl som par liksom för heteros såväl som icke-heteros) men innan så blev fallet (på 1970-talet) så var verksamheten snarare en blandning av temporära räddningsaktioner för ensamkommande flyktingbarn (t ex de kontinentaleuropeiska barn som transporterades till USA mellan ca 1946-50 och vilka placerades hos släktingar som redan bodde i landet) och ”brandkårsutryckningar” för att ”rädda” s k mixed race-barn (d v s blandade eller blandbarn) som hade kommit till i samband med den amerikanska ockupationen av Japan respektive Tyskland och under Koreakriget.
23757556_10155206762795847_291033990_o.jpg
 
Tidigare har allt forskningsfokus varit på ett antal vita amerikanska nyckelaktörer (såsom Harry Holt) vilka spelade en avgörande roll för att internationell adoption överhuvudtaget skulle utvecklas till det det är idag och inte minst för att verksamheten skulle institutionaliseras och bli en del av den globala migrationsregimen (och för att lagar och förordningar skulle införas och förändras i 100-tals ursprungsländer och mottagarländer för att kunna ackommodera verksamheten inklusive i Sverige på 1960-talet), d v s utan dessa nyckelpersoner så hade sannolikt den internationella adoptionsverksamheten inte existerat idag överhuvudtaget och därmed hade de barntransporter som ägde rum mellan ca 1946-60 inte utvecklats till den reproduktionsmetod som internationell adoption idag är (och jag själv hade exempelvis aldrig blivit adopterad till Sverige på 1970-talet).
23757604_10155206762785847_640918051_o.jpg
 
Igår på konferensen lyfte flera forskare i stället fram ett antal svarta amerikanska nyckelaktörer (såsom Mabel Grammer) vilka var minst lika aktiva i att etablera den internationella adoptionen både efter Andra världskriget och efter Koreakriget genom att de kom att engagera sig i adoptionen av blandade svarta barn i Tyskland respektive i Japan och Korea.
 
Mellan ca 1946-60 kan så många som 10 000 blandade mixed race-barn ha adopterats till USA (och av svarta amerikaner) från dessa tre länder och adoptionerna spelade också en viktig roll i den gryende medborgarrättsrörelsen genom att de visade att även svarta amerikaner tog ansvar för USA:s nya stormaktsroll i världen och var lika kapabla som vita amerikaner att ta hand om ”sina” barn.
23760261_10155206762830847_1298311319_o.jpg
 
Om något år kommer också den första akademiska boken (d v s en s k monografi) som just handlar om denna hittills okända historia om hur ett antal svarta amerikanska nyckelaktörer bidrog till att etablera internationell adoption som både en reproduktionsmetod och som en del av den internationella migrationen under verksamhetens första staplande år på 1940- och 50-talen.

Tyskland är inte längre det enda större EU-landet utan ett högerradikala parti i parlamentet

Av alla de stora och ”viktiga” västländerna har (det återförenade) Tyskland (d v s Europas i särklass ”viktigaste” och mäktigaste land) under de senaste åren varit det enda landet utan ett högerradikalt, högerpopulistiskt och högerextremt parti i sitt nationella parlament (tidigare gällde detta både Tyskland och Sverige innan SD kom in i den svenska riksdagen 2010) men nu är det definitivt klart att så inte är fallet längre:
 
Allt tyder nu på att det s k social-, national- och liberalkonservativa Alternative für Deutschland (AfD) som bildades så sent som 2013 och som sedan dess på noll- och rekordtid har lyckats ta sig in i ett flertal tyska delstatsparlament liksom i EU-parlamentet har erhållit mellan 13-14% av rösterna i dagens tyska förbundsdagsval och AfD blir därmed Tysklands tredje största parti.
 
AfD slår och ”klår” därmed med råge svenska SD vad gäller blixtsnabb och närmast ”overklig” exponentiell röstökning: SD har då hittills varit fullständigt ”outstanding” i sammanhanget (d v s inom denna västerländska partifamilj) genom att vara det enda partiet som har lyckats fördubbla sig mellan varje val men AfD har nu som det verkar lyckats tredubbla sig sedan förbundsdagsvalet 2013 då det nybildade partiet erhöll 4,7% (och dessutom fördubbla sig sedan EU-valet 2014).
 
AfD verkar ha blivit det allra största partiet (proportionellt sett) bland de tyska arbetarna liksom bland arbetslösa och verkar även ha gjort mycket bra ifrån sig i fr a f d Östtyskland medan det tyska socialdemokratiska partiet SPD som en gång i tiden var ett av västvärldens största och mäktigaste socialistiska arbetarpartier med ibland över 40% av rösterna i det gamla Västtyskland verkar ha decimerats till ynka 20% och därmed har de tyska socialdemokraterna gått samma väg som i stort sett samtliga av västvärldens traditionella socialistiska arbetarpartier, d v s de är helt enkelt i rasande takt på väg att utplånas då fr a den infödda vita arbetarklassen och lägre medelklassen i allt snabbare takt går över till extremhögern och högerpopulismen.
 
Den tyska extremhögerns valresultat i förbundsdagen i Västtyskland 1949-90 och i det återförenade Tyskland 1994-2017:
 
1949 Deutsche Rechtspartei (DRP) 1,8%
1953 DRP 1,1%
1957 DRP 1%
1961 DRP 0,8%
1965 Nationaldemokratische Partei Deutschlands (NPD) 2%
1969 NPD 4,3%
1972 NPD 0,6%
1976 NPD 0,3%
1980 NPD 0,2%
1983 NPD 0,2%
1987 NPD 0,6%
1990 Die Republikaner (REP) 2,1%, NPD 0,3% = 2,4%
1994 REP 1,9%
1998 REP 1,8%, Deutsche Volksunion (DVU) 1,2%, NPD 0,3% = 3,3%
2002 REP 0,6%, NPD 0,4% = 1%
2005 NPD 1,6%; REP 0,6% = 2,2%
2009 NPD 1,5%, REP 0,4%, DVU 0,1% = 2%
2013 Alternative für Deutschland (AfD) 4,7%, NPD 1,3%, REP 0,2% = 6,2%
2017 AfD ca 13-14%, NPD ca 0,2%= ca 14-15%

Om likheter mellan NSDAP:s och SD:s explosiva tillväxt

När det gamla, traditionella, konservativa och stora högerpartiet utmanas av ett nytt extremhögerparti så kan det gå mycket fort för det förstnämnda partiet att ”smälta bort” och t o m halveras på ”nolltid” medan det sistnämnda partiet omvänt ”växer så det knakar” och fördubblar eller t o m mångdubblar sig på bara några få ynka år (tyska DNVP motsvarar här nedan mer eller mindre svenska M):
 
DNVP i 1924 års val: 19,5%
DNVP i 1932 års val: 8,3%
NSDAP i 1924 års val: 6,5%
NSDAP i 1932 års val: 33,1%
 
M i 2010 års val: 30%
M i 2014 års val: 23,3%
M i 2017 års opinionsundersökningar: 15-16%
M i 2018 års val: 13-15%?
 
SD i 2010 års val: 5,7%
SD i 2014 års val: 12,9%
SD i 2017 års opinionsundersökningar: 20-21%
SD i 2018 års val: 23-25%?

22,5% av Tysklands befolkning har idag utländsk bakgrund

Tyska SCB (Destatis) har nyligen uppdaterat Tysklands befolkningsstatistik vad gäller totalandelen invånare i landet som har någon form av utländsk bakgrund och just nu handlar det om 22,5% och vilket sannolikt aldrig har hänt tidigare ens under det hohenzollerska kejsardömets och kolonialimperiet tid även om mångfalden nog var rätt så påtaglig även då liksom självklart under det s k Tysk-romerska rikets tid samt naturligtvis under det s k Großdeutsches Reichs tid under krigsåren och den andel som växer allra mest och allra snabbast är de invånare som har utomeuropeisk bakgrund och fr a de som har bakgrund i Afrika och i Asien (och fr a i den s k MENA-regionen) precis som i övriga Europa.
 
 
Idag utgör utländsk bakgrund-invånarna mellan 15-35% i flertalet av Europas länder (och t ex kring 35% i Sverige) och fr a gäller det både de mest folkrika och de mest s k utvecklade länderna och inom 25-30 år, d v s innan år 2050, beräknas mellan 35-40% av Europas befolkning ha någon form av utländsk och i huvudsak utomeuropeisk bakgrund.
 
På ett sätt går det att se det som att Europas just nu rekordsnabba utveckling mot att bli allt mindre vitt och även allt mindre kristet är en slags tillbakagång till den tid då Europa styrde resten av världen via 9-10 globala kolonialimperier men jämförelsen haltar samtidigt då oerhört få av de icke-vita och de icke-kristna undersåtarna i kolonierna någonsin bodde i eller ens besökte Europa innan 1950- och 60-talen.

Kristina Söderbaum talade ut om sin superkarriär i Nazi-Tyskland innan hon gick bort

Endast Sverige svenska (nordiskt vita) kroppar (kvinnor som män) har och som åtminstone försvarliga delar av den övriga världen beundrar och ”suktar” efter och som inte minst den västerländska extremhögern är smått fixerade vid och ”dreglar” över – The Guardian publicerar ett utdrag ur Karen Liebreichs nya bok ”The Black Page: Interviews with Nazi film-makers” som bygger på en intervju med den en gång i Nazi-Tyskland och i det tyskockuperade Europa så firade svenska skådespelerskan Kristina Söderbaum – ”nazisternas Marilyn Monroe”.
 
 
Och eftersom så många idag vill rehabilitera Zarah Leander (som liksom Söderbaum också beundrades för sitt svenska nordiskt vita utseende) som rejält revisionistiskt inte sägs ha varit pro-nazist då hon inte blev medlem i den nazistiska kulturorganisationen: Inte heller Kristina Söderbaum var aktiv nazist i den meningen att hon var politiskt engagerad men hon var gift med den tyske filmregissören Veit Harlan och medverkade i flera av dennes antisemitiska filmer såsom i den mycket grova ”Jud Süss” och hon stannade i Riket ända tills dess undergång 1945.

Hur pro-(nazi)tysk var egentligen W.E.B. DuBois?

Det talas idag mycket (för att inte säga åtskilligt) om likheterna mellan hur Europas och västvärldens judar betraktades och behandlades av majoritetsbefolkningen och majoritetssamhället innan 1945 och hur Europas och västvärldens muslimer betraktas och behandlas av majoritetsbefolkningen och majoritetssamhället efter 2001 (senast idag i DN Kultur gör America Vera-Zavala just det) men en gång i tiden var det vanligt att jämföra hur USA:s svarta befolkning och hur Europas judiska befolkning betraktades och behandlades av majoritetsbefolkningen och majoritetssamhället och en av dem som gjorde det var självaste W.E.B. DuBois som under en tid besökte och bodde i Tyskland innan krigsutbrottet och som uttalade sig på följande vis vad gäller likheterna mellan hur svarta amerikaner behandlades i Jim Crow-USA respektive hur tyska judar behandlades i Nazi-Tyskand på 1930-talet i en intervju (som har översatts från tyska till engelska) som publicerades i början av 1937 och som faktiskt får en (och bl a en sådan som mig som har läst åtskilliga av DuBois texter men som samtidigt ser mig själv som antifascist) att inte bara höja på ögonbrynen utan även att undra över hur långt Du Bois egentligen gick vad gäller att sympatisera med både Nazi-Tyskland och Japanska imperiet innan och under kriget (och inte minst när denne påstod i intervjun att diskrimineringen av de tyska judarna ägde rum på ett lagligt vis):
 
 
Vad Nazi-Tysklands ledarskikt tyckte och tänkte om svarta amerikaner liksom än mer om afrikaner måste ändå ha framgått med all önskvärd tydlighet för DuBois när han bodde i landet (möjligen var dock DuBois så full av beundran av vad han såg i Nazi-Tyskland anno 1936-37 att han vägrade att notera och ta in något annat) medan synen på svarta amerikaner i Japanska imperiet var aningen mer komplicerad: Japanerna betraktade sig själva som icke-vita och många ledande japaner beundrade och såg upp till svarta amerikaner såsom varande den största icke-vita minoriteten i västvärlden som helt och hållet just var västerlänningar (och vilket inte japanerna själva var så det går också att uttrycka det som att japanerna kände sig underlägsna gentemot svarta amerikaner) – de var kristna till allra största delen till skillnad från judarna, de talade helt och hållet engelska och även andra västerländska språk till skillnad från andra minoritetsgrupper och de var inte på något sätt ett s k ”primitivt” ”naturfolk” utan just minst lika amerikanska och västerländska (d v s s k civiliserade) som vita amerikaner och vita västerlänningar var. Det faktum att så många japaner såg upp till och beundrade svarta amerikaner besvarades också då många svarta amerikaner valde att sympatisera med Japanska imperiets agenda att ”kasta ut de vita från Asien” och DuBois var då en av dem som gjorde det innan och under kriget.