Kategori: Turkiet

Om Lütfi Özkök – Sveriges första författare med utomeuropeisk bakgrund som skrev och publicerade sig på svenska

Rolf Broberg skriver idag i DN Kultur om den nyligen bortgångne svensk-turkiske författaren och fotografen Lütfi Özkök och berättar bl a om dennes lägenhet i Örnsberg i Stockholm (som f ö var något helt annat än dagsaktuella Jean-Claude Arnaults Forum i Vasastan i Stockholm):
 
 
”En decemberdag i början av 50-talet steg Lütfi Özkök av tåget vid Stockholms central. Han hade två blytunga koffertar, packade med böcker, lite kläder – men ingen kamera. Han kom för att möta Anne-Marie. De hade blivit ett par i efterkrigstidens Paris. Han hade tankar på att bli arkitekt. I Stockholm fick han jobb som modellbyggare. På ledig tid skrev han poesi. Özkök betyder överfört från turkiska ungefär ”den sanna roten”.
 
Ann-Marie arbetade som postkassörska. Då kärleken var stor förkovrade hon sig i makens språk och doktorerade i turkiska. (Hennes morbror var Herbert Tingsten.). De bosatte sig i en trerummare i den nya söderförorten Örnsberg, av Lütfi kallad ”Örnsbergi-stan”, där de fostrade tre döttrar, Nermi, Sara och Susan. Hemmet blev en mötesplats för den tidens stockholmska parnass, akademiledamöter och ännu icke akademiledamöter. På lördagarna var det frivola maskerader, en air av Gustaf III.”
example-3556-2-6222235.jpg
 
Özkök var en av de allra första invandrarna från Turkiet, Mellanöstern och Asien som bodde permanent i Sverige: 1950 fanns det endast 905 invånare i hela landet som var födda i Asien (och endast 355 och 412 var födda i Afrika respektive i Sydamerika) och varav den absoluta majoriteten var majoritetssvenska missionärsbarn, diplomatbarn, forskarbarn, bosättarbarn och s k expatbarn som hade fötts i Asien och återvänt till Sverige och endast några enstaka (av de 905 invånarna) var bl a gäststudenter från exempelvis Turkiet, Afghanistan, Indien, Iran, Japan och Kina.
 
Özkök var den allra första svenska författaren med utomeuropeisk bakgrund som publicerade sig på svenska: 1971 debuterade Özkök med diktsamlingen ”Utanför” och han är även bredvid Fikret Çesmeli en av ytterst få majoritetsturkiska författare i Sverige då nästan alla författare i Sverige med någon form av turkisk bakgrund (och som skriver på svenska) tillhör någon minoritet (ett försvarligt antal är kurder men en del är även kristna, aleviter o s v).
 
En av dikterna i ”Utanför” (som saknar titel) är vidare den allra första publicerade litterära texten som beskriver hur det är att bo och leva i Sverige som utomeuropé, d v s nedanstående dikt är den allra första publicerade texten på svenska skriven av en invånare i Sverige som inte kunde passera som vit och som handlar om att bo och leva i Sverige som icke-vit många decennier innan de idag så kända och etablerade icke-vita författarna hade debuterat eller ens var födda (såsom t ex Jonas Hassen Khemiri, Johannes Anyuru, Astrid Trotzig, Mara Lee, Marjaneh Bakhtiari, Daniel Boyaciouglu, Athena Farrokhzad, Sami Said och Hassan Loo Sattarvandi).
 
”Att skriva en dikt med lånat språk
I ett land där existensen är villkorlig
Att panta sitt modersmål tillsvidare
Att leva vidare i ett vitt vacuum
Att vakna varje morgon med ångest till frukost
Att resa överallt i andras kölvatten
Att vänta en metamorfos ett under en magi
Att dö i en kamp som angår ingen
 
Stå inte så där stilla förödmjukad
Som hade du Den gula stjärnan på bröstet
Öppna inte dina händer för mycket
Du min lille emigrantgosse
Gick du vilse i exilen
Är du redan utanför
Ej klaga ej predika ingen nykter optimism
Du är ensam”
 
Samtliga författare med någon form av utomeuropeisk bakgrund som publicerade sig på svenska 1971-91 (d v s innan den stora vågen av icke-vita författare som inleddes på 1990-talet och som ”exploderade” på 2000- och 2010-talen):
 
Özkök, Lütfi. 1971. Utanför. Stockholm: Rabén & Sjögren.
Özkök, Lütfi. 1984. Vindarnas väg. Stockholm: Bonnier.
Bahari, Hesham. 1987. Kyss marken med pannan!. Lund: Bakhåll.
Martinez, Ana. 1987. På blommigt allvar. Kåserier och historietter i det fantastiska Sverige. Stockholm: Sveriges Radio.
Bahari, Hesham. 1988. Det sprängda huset. Lund: Alhambra.
Kamyab, Sharock. 1988. Svalornas bukt. Berättelser. Stockholm: Carlssons.
Li, Li. 1989. Blick i vattnet. Stockholm: Alba.
Hjelte, Tom. 1990. Generation. Stockholm: Hägglund.
Li, Li. 1990. Tidens tyngd. Stockholm: Alba.
Ayata, Eshat. 1991. Mörka världar och andra noveller. Stockholm: Hiddekel.
Kamyab, Sharock. 1991. Det tålmodiga språket. Stockholm: Carlssons.

Historiens vingslag i Sanremo

I det bedagade och aningen nedgångna Sanremo i Ligurien och i det gamla kungariket Sardinien, d v s Italienska rivierans centralort och där märkligt nog hela två avsatta s k österländska furstar har spenderat sina sista dagar i livet och avlidit – det gamla Persiens Mohammad Ali Shah Qajar och Osmanska imperiets siste sultan och näst siste kalif Mehmed VI (i Villa Magnolie) liksom kanske än märkligare ”allas vår” Alfred Nobel (i Villa Parodi som idag heter Villa Nobel och som han innehade bredvid herrgården Björkborn i värmländska Karlskoga) – och bor på Grand Hotel des Anglais där den s k San Remokonferensen ägde rum i april 1920 när de segrande s k Ententemakterna möttes och bekräftade (i Villa Devanche) det tidigare hemliga s k Sykes-Picot-avtalet som delade upp Osmanska imperiet mellan Frankrike och Storbritannien och den s k Balfourdeklarationen som lade grunden till dagens Israel liksom uppdelningen av ”rest-Turkiet” i intressesfärer (ett beslut som i sin tur ledde fram till Turkiska frihetskriget och till den turkiska republikens födelse).
20543899_10154934372370847_5746360437322678802_o20615816_10154934383705847_2694207936041614515_o
På samma hotell där det s k Levantens, Mellanösterns, Västasiens och Turkiets vidare och framtida öden beseglades och där grunden lades för dagens krig och konflikter i regionen liksom tyvärr även för miljontals och åter miljontals döda, skadade och flyktingar sedan dess kan f ö även Mussolinis sons piano (d v s musikern Romano Mussolini som gick bort för inte så länge sedan) beskådas i lobbyn och Sanremo som också kan ståta med ett klassiskt fin-de-siècle-casino säger sig f ö också ha ”uppfunnit” eller åtminstone inspirerat till Eurovisionsschlagerfestivalen via den egna årliga sångfestivalen.
20597397_10154934472505847_1873975632472318451_n

Om den höga överrepresentationen av minoriteter inom olika invandrargrupper

För alla som är intresserade av landets 94 623 invånare som har någon form av bakgrund i Turkiet (i denna siffra ingår både de s k första och andra generationerna inklusive de blandade och de adopterade – siffran gällde f ö den 31 december 2015 – idag handlar det sannolikt om över 100 000 invånare och vilket gör att denna grupp numera utgör landets 10:e eller 11:e största minoritet) liksom för alla som är intresserade av varför åtskilliga av de svenska invandrargrupperna tenderar att domineras av minoriteter samt av högutbildade (och särskilt gäller det flyktinginvandrare från den utomeuropeiska världen):
 
En ny artikel i tidskriften Ethnic and Racial Studies undersöker hur det går för den s k ”andra generationen” med bakgrund i Turkiet i flera västeuropeiska länder och konstaterar att majoritetsturkar dominerar stort i de andra västeuropeiska länderna (inklusive i Tyskland) men just i Sverige så tyder mycket på att de som tillhör någon minoritet är extremt överrepresenterade inom gruppen:
 
Det handlar om att uppemot 50% av ”andra generationen” med bakgrund i Turkiet identifierar sig som kurder eller som kristna (assyrier och syrianer) just i Sverige. Det kan m a o mycket väl vara så att av landets cirka 100 000 invånare som har någon form av bakgrund i Republiken Turkiet så identifierar sig en majoritet (d v s över 50%) med olika minoritetsgrupper (förutom kurder, assyrier och syrianer så finns ju också armenier, greker, judar och ett flertal olika etnisk-religiösa minoriteter vilka också finns representerade i Sverige). Dessutom är gruppen mer högutbildad i Sverige (fr a har fler en genomgången gymnasieutbildning just i Sverige) än i de övriga västeuropeiska länderna då en högre procentandel är flyktingar i Sverige medan arbetskraftsinvandrare dominerar nästan helt i övriga Västeuropa och särskilt politiska flyktingar uppvisar ju nästan alltid och i det närmaste regelmässigt en högre utbildningsnivå överlag än arbetskraftsinvandrare.
 
Detta överensstämmer också med det migrationsmönster som gäller i Sverige (och kanske fr a vad gäller invandrare från den utomeuropeiska världen även om Turkiet delvis är ett europeiskt land) och vilket gör att det ibland är svårt att jämföra Sverige som invandrarland med andra europeiska länder:
 
För det första har alltid en mycket hög andel minoriteter från ett visst land invandrat till Sverige överlag (både bland landets kineser och indier så tillhör till exempel sannolikt en mycket hög procentandel olika minoritetsgrupper och så är säkerligen fallet för ett mycket stort antal invandrargrupper i landet) och för det andra så har den höga andelen flyktinginvandrare i Sverige resulterat i att det ibland är svårt att jämföra flyktinginvandrare från den utomeuropeiska världen med arbetskraftsinvandrare från övriga Norden och från Öst- och Sydeuropa (t ex är landets iranier och chilenare generellt mer högutbildade än landets finländare och greker).
 
Allt detta har slutligen i sin tur att göra med att åtminstone ända sedan Andra världskriget så har fr a samtidshistoriens alla ”förlorare” (d v s 1900-talets alla ”losers” som har förföljts, förtryckts, fördrivits, råkat illa ut på olika sätt eller besegrats i olika krig och konflikter) invandrat till Sverige och i många fall har det handlar om invandrargrupper som sinsemellan nog inte har tyckt särskilt bra om varandra: T ex förföljda judar från grannländerna och senare överlevande judar och romer från kontinenten som Sverige tog emot ungefär samtidigt som att Sverige även gav asyl åt tyskar och andra flyktingar från kontinenten och fr a från grannländerna och de baltiska länderna vilka antingen hade varit nazister eller hade arbetat för och t o m stridit på det besegrade Tysklands sida under kriget liksom antikommunistiska flyktingar från hela Central- och Östeuropa som fick asyl i landet ungefär samtidigt som att Sverige blev en fristad för socialistiska flyktingar från Latinamerika, Afrika och Asien under Kalla krigets sista blodiga decennier.
 
Denna mycket specifika och speciella svenska migrationshistoria som har gällt sedan Sverige blev ett invandrarland fr o m 1940-talet har helt enkelt resulterat i att de svenska invandrar- och minoritetsgrupperna skiljer sig från motsvarande eller jämförbara invandrare och minoriteter i många andra västländer vad beträffar allt ifrån graden av minoritetstillhörighet inom en viss grupp (som då är mycket hög just i Sverige) till utbildningsnivå och även köns- och åldersfördelning.

Svenska Moderaterna och turkiska MHP och Grå vargarna hade kontakt under Kalla krigets sista decennium

För alla kalenderbitare som (likt mig själv) är besatta av och ”fixerade vid” den svenska och internationella extremhögern och de (svenska och internationella) övre skikten och eliterna:

Det turkiska extremhögerpartiet MHP och dess ungdomsorganisation och paramilitära avdelning Grå vargarna deltog på World Anti-Communist Leagues (WACL) världskonferens i San Diego i USA den 3-7 september 1984 tillsammans med den moderate riksdagsledamoten och forskaren Birger Hagård (https://tobiashubinette.wordpress.com/2014/01/15/birger-hagard) som representerade den svenska WACL-avdelningen som under många år leddes av jur dr Åke J. Ek, lektor vid Socialhögskolan vid Stockholms universitet samt vid Polishögskolan.

Den turkiska delegationen leddes av Ruzi Nazar (https://en.wikipedia.org/wiki/Ruzi_Nazar) som faktiskt föddes när Osmanska imperiet fortfarande existerade och som gick bort så sent som förra året. MHP och Grå vargarna ska också ha varit närvarande på WACLs nästföljande konferens i Dallas den 9-13 september som USA:s dåvarande president Ronald Reagan (in)officiellt ”värd:ade” för och den svenska avdelningen representerades då av Arvo Horm och Lars Eric Nyman.

Den svenska WACL-avdelningen har alltid dominerats av moderater och borgerliga politiker, forskare och skriftställare tillsammans med nazister och högerextremister med namn som Jan Tullberg, Adelaida Lemberg, Erland Högberg, Helena Nilsson, Ann-Marie Asker, Mikhel Mathiesen, Bertil Häggman, Anders Larsson, Carl G. Holm, Christopher Jolin, Eric Brodin, Toomas Jürisoo, Ingemar Larsson, Jörgen Lundqvist, Åke Lindsten, Rolf Clarksson, Lennart Hansson, Carl-Eric Svensson, Sven Wissén och Börje Didong.

För många år lyckades jag få tillgång till World Anti-Communist Leagues (WACL) arkiv i Seoul i Sydkorea där denna internationella högerextrema organisations permanenta högkvarter var beläget (och fortfarande är det, men idag under ett annat namn) genom att helt enkelt ljuga mig fram (och bl a tvingades jag slösa en massa pengar på att köpa en dyr kostym och bo på Sydkoreas klassiska lyxhotell Shilla för att göra lögnen trovärdig) och kom då över dokument rörande den svenska WACL-avdelningen – det är m a o enbart därför jag känner till denna bisarra relation mellan de svenska Moderaterna och de turkiska högerextremisterna under Kalla kriget sista extremt polariserade och även extremt blodiga decennium.