Category: SVT

Få av SVT:s anställda har utomeuropeisk bakgrund

DN:s Hynek Pallas kommenterar den senaste debatten om (bristen på) mångfald på SVT:

 
 
Påminner gärna om att år 2015 genomförde SVT en intern s k SCB-datakörning på sina samtliga 2200 anställda – d v s SVT skickade in personnumrena tillhörande samtliga som uppbär lön från SVT och bad SCB att avanonymiserat redovisa dessa utifrån geografisk bakgrund.
 
SVT kom då fram till att ej mer än 2-3% av public service-företagets samtliga 2200 anställda har utomeuropeisk bakgrund rakt av inklusive även städare, receptionister, tekniker och annan personal som inte arbetar som journalister (smink, kostym, ljud, ljus, scen, IT, statistik o s v) och vilket kan jämföras med att närmare 20% av landets befolkning idag har någon form av utomeuropeisk bakgrund.
 
Totalt handlar det med andra ord om ett 60-tal SVT-anställda som har bakgrund i Afrika, Asien eller Sydamerika och vilka är uppdelade på ett 30-tal lokalredaktioner och varav sannolikt kring hälften arbetar i TV-huset i Stockholm och en mycket stor andel är sannolikt adopterade och blandade.
 
Själv kan jag nog för övrigt namnge åtminstone ett 20-tal av dessa 60-talet SVT-anställda med utomeuropeisk bakgrund och de 20-talet namn jag känner till syns alla mer eller mindre i rutan och är antingen programledare, nyhetsuppläsare eller journalister. De övriga 40-talet anställda vid SVT som har utomeuropeisk bakgrund är antagligen just städare, receptionister, fotografer, vaktmästare, IT-personal och tekniker av olika slag.

SVT fortsätter sin mångfaldssatsning med nya rasperformativa rasstereotyper av asiater riktade till barn och ungdomar

SVT (och de båda andra public service-företagen) satsar som bekant hårt på mångfald numera (apropå den debattartikel som bl a Alexandra Pascalidou nyligen skrev  -http://www.expressen.se/debatt/svt-befinner-sig-i-mangfaldens-istid/?social=fb) och denna gång i form av ett program om en slags freakkaraktär kallad Ninjaman som är riktat till barn och ungdomar och som helt och hållet bygger på rasperformativ (och rasstereotyp) igenkänning (OBS: dock ej på spegling, då programmet ej har ”tänkt in” asiatiska barn som tittare) hos en icke-asiatisk och både majoritets- och minoritetspublik (barn och ungdomar som talar teckenspråk, samiska och finsktalande barn och unga o s v) som har översköljts med och matats med hur ”asiater” rör sig, talar, beter sig, gör sig till, hoppar, flyger, kryper, ramlar, hälsar, bugar, ler, skrattar, klättrar och springer i det närmaste sedan de föddes för annars är det fullständigt omöjligt för de icke-asiatiska barnen att överhuvudtaget avtolka, läsa av, avkoda och ta in och förstå och fr a att roas, le, skratta och känna lust och njutning när de tittar på SVT:s mångfaldssatsning Ninjaman.
ninjaman-650-jpg.jpeg
Och säkert är det fler än jag som ser framför sig en fortsättning på denna mångfaldssatsning i form av en hel serie med fler freakkaraktärer tagna ur det koloniala rasperformativa arkivet: En halvnaken svart man med spjut som springer runt och ropar gutturalt, en galen s k MENA-man med stort skägg och turban och en jättelik kroksabel som skriker och beter sig aggro med något vilt i blicken, en halvnaken s k ”indian” med yxa och fjädrar i håret som smyger runt och då och då ropar ”ugh” och utstöter djuriska läten, en kort och krallig latinamerikansk s k machoman med bakslick som struttar runt och kråmar sig iförd en färgglad skjorta, en sydasiatisk man uppklädd i prål som larvar sig och bryter kraftigt på s k indisk engelska och varför inte t o m en liten inuit som inte säger någonting och bara går runt och ler gåtfullt iklädd en pälsbrämad kapuschong.

Osmond Karims och Malin Holmberg-Karims dokumentärfilm ”De ensamma – en film om adoption” har styrts och censurerats av SVT

Inför Osmond Karims och Malin Holmberg-Karims dokumentärfilm ”De ensamma – en film om adoption” (som är en uppföljning på deras uppmärksammade film ”Raskortet” från 2014) som visas på SVT2 nu på torsdag kväll och som redan kan ses på SVT Play så vill jag bara berätta att utan mig så hade den aldrig kommit till stånd överhuvudtaget:
 
 
Jag hjälpte de båda med filmens synopsis och med att skriva ihop, tänka fram och formulera idén bakom filmen och jag hjälpte dem att kontakta och hitta (och övertala) adopterade att intervjua och jag hjälpte dem också med forsknings- och statistiksammanställningar men trots allt detta så sker nu exakt samma sak som har skett ”femtielva” gånger när jag ställer upp, hjälper till, bistår och dessutom jobbar helt och hållet gratis åt journalister, filmare, reportrar och skribenter (liksom åt alltför många konstnärer, författare, kulturutövare o s v) när produkten/verket till slut är färdigställt och lanseras/publiceras:
 
Jag blir helt osynliggjord och raderad från historien, inte omnämnd i eftertexterna eller ens avtackad på SVT:s eller produktionsbolagets hemsida och de forsknings- och statistiksammanställningar som jag hjälpte till med har censurerats (då de kan uppfattas som jobbiga för landets adoptivföräldrar) och dessutom har SVT krävt att ett adoptivföräldraperspektiv också måste komma med i filmen (därav adoptivföräldrarna som också är med i filmen) trots att filmen skulle bli den allra första någonsin i svensk film- och tv-historia där endast de utlandsadopterade själva framträdde och allt detta då de högsta cheferna/redaktörerna på SVT (eller på andra redaktioner som har behandlat mig på samma sätt) har gått på alla lögner och myter om att jag är en ”extremist”.
 
Jag sägs vara dömd för mordbrand (på min gamla institution mm) och jag sägs hata vita människor och västvärlden och vilket i just detta aktuella fall anses komma till uttryck i att jag har kritiserat adoption på ett ”extremistiskt” (d v s postkolonial feministiskt) sätt och alla dessa tvärsäkra ”bedömningar” härrör från chefer som sannolikt ser sig som vänster, antirasister och feminister och som säkerligen tänker att de utför en god och radikal politisk handling genom att ”by all means necessary” censurera, radera och sopa bort alla spår som på något sätt kan kopplas till mig.
 
Det må vara så att i Sverige så går det inte att skriva, säga, forska om och uttrycka sig hur som helst om adoption i ett land där de övre skikten har adopterat barn från de gamla kolonierna i en långt högre utsträckning än i något annat land i världen och där det vimlar av adoptivföräldrar inte bara på SVT och inom media utan också inom i praktiken samtliga elitsfärer och socialgrupp 1-branscher men att SVT-chefer går så långt som att censurera och styra innehållet i en film om adoption säger tyvärr allt om hur det står till i dagens Sverige vad gäller inte bara synen på adoption och adopterade utan vad gäller synen på allt som rör frågor om ras, vithet och kolonialism:
 
Sverige måste helt enkelt bara fortsätta att framställas som varande (det vita) paradiset på jorden för alla (icke-vita) människor från de gamla kolonierna och internationell adoption måste bara fortsätta att framställas som den mest perfekta win-win-reproduktionstekniken av alla reproduktionsmetoder och de utlandsadopterade själva kan bara inte få tillåtas att ocensurerat berätta om hur det är att vara icke-vit svensk i dagens Sverige och den tyvärr alltför rejält utbredda psykiska ohälsan och sociala marginaliseringen bland landets utlandsadopterade får bara inte komma fram i offentligheten för i slutänden handlar allt om att till varje pris upprätthålla och rädda den svenska antirasistiska hedern och självbilden.

Svensk media reproducerar föreställningen om att icke-vita inte kan vara svenskar fullt ut

Sydsvenskans Rakel Chukri kommenterar svensk medias utskrivande av icke-vita från svenskheten – senast i samband med morden i Trollhättan:

http://www.svt.se/kultur/medier/en-uppdelning-byggd-pa-en-framlingsfientlig-logik

Varje gång ett hatbrott med rasistiska motiv eller ett högerextremt attentat har ägt rum tenderar svenska journalister, politiker, forskare och myndigheter alltför ofta att reproducera den inom svenskheten gällande ”logiken” och ekvivalenskedjan att vita är självklara svenskar medan icke-vita inte kan vara svenskar fullt ut genom att tala om områden, skolor och sfärer som befolkas av ”icke-svenskar”, ”invandrare” och ”utlänningar” och genom att använda uttryck som ”icke-svenskt utseende”, ”utländskt utseende” och ”invandrarutseende” på grund av en bisarr kombination av ett ingrott och ”omedvetet” rastänkande parat med en militant färgblind antirasism som sammantaget har resulterat i ett fullkomligt semiotiskt och semantiskt kaos i nutidssvenskan vad gäller att tala om ras och vithet, och om majoritet och minoriteter i relation till dagens Sverige.

Yellowface i föreställningen Förklädet på Göta Lejon och i SVT:s program Atleterna

Göta Lejon bjuder just nu på yellowface-buskis i föreställningen ”Förklädet” med Pernilla Wahlgren, Kim Sulocki och Ola Forssmed, och även i SVT:s program ”Atleterna” med Kajsa Bergqvist och Rickard Olsson förekommer liknande groteska yellowface-iscensättningar, bl a i SVT:s nuvarande trailer för programmet: https://instagram.com/p/7bLZ1SzaX7 och http://www.svt.se/atleterna/om-programmet

11233488_895925730483485_6695017621205638271_nsafe_image.php

Min egen teori om att rasperformativa praktiker fyller en funktion och ett behov hos den vita majoritetsbefolkningen i en tid av ökad mångfald verkar m a o fortsätta att stämma: http://www.tobiashubinette.se/rasperformativitet.pdf

Och eftersom jag antagligen är en av mycket få som specialstuderar rasperformativitet som en svensk samtidskulturell praktik och fr a regelbundet försöker dokumentera förekomsten av fenomenet i dagens Sverige så tror jag mig kunna säga detta: yellowface fortsätter att dominera stort både i kvantitet, i ”kvalitét” och i social acceptans på landets scener och i den svenska vardagen medan blackface något förvånande är relativt ”still going strong” trots all fr a afrosvensk kritik (bl a senast i form av löparen Frida Södermark som hade ”klätt ut” sig till kenyanska på Östgötamaran samt när SVT på sin hemsida gjorde reklam för Grotesco).

”Arabface” som det heter i filmhistorien, och som idag snarare borde kallas ”muslemface”, borde vara långt mer vanligt förekommande mot bakgrund av den demografiska sammansättningen inom minoritets-Sverige men syns än så länge till bara då och då, och inte på långt när på samma nivå som yellowface eller blackface.

SVT anordnar diskussion i Almedalen om bl a ”Mina ko-l-eanska adoptivpä-l-on”

Nu ska ”en tjugo år gammal sketch om koreanska adoptivpäron” debatteras under Almedalsveckan – SVT (som talar i egen sak – SVT:s underhållningschef Thomas Hall försvarade ju Killinggängets sketch ”Mina ko-l-eanska adoptivpä-l-on”, liksom hyllandet och sändningen av den, två gånger om) arrangerar och bjuder in Sakine Madon som även deltog i debatten om Fazers Kinalogo 2011. Och när SVT Debatt sedan anordnade en diskussion om Fazers Kinalogo var det knappt några svenska asiater som bjöds in (Patrik Lundberg som initierade debatten var där, men mer som en slags ”native informant”) – i stället var det Kitimbwa Sabuni som fick företräda den kritiska sidan – denna gång är det Irene Molina som gör det (och båda gör det så klart med bravur): http://almedalsveckan.info/event/user-view/30715?redir

SVT försvarar ”gulinghumor”-sketch två gånger om

Thomas Hall, programchef för underhållning på SVT, har idag både i radio och tv försvarat ”adoptivpä-l-on”-sketchen i humorns och (yttrande)frihetens namn och då intentionen bakom den inte sägs ha varit rasistisk:

http://t.sr.se/1BK37g1

http://t.co/7D30iYWsm4

Det blir nu allt tydligare efter denna senaste debatt om den svenska ”gulinghumorn” (den 14:e debatten för min del: jag började kritisera detta fenomen i offentligheten redan för 15 år sedan) att ingen förändring kommer att äga rum framgent från det offentliga och etablerade Sveriges sida vad gäller synen på och inställningen till rasstereotyper av asiater, d v s allt kommer bara att fortsätta som vanligt.

Att ha kul åt hur vissa människor råkar se ut, tala och bete sig är helt enkelt fullständigt socialt accepterat och uppenbarligen även kulturellt institutionaliserat i dagens Sverige just (och enbart) när det gäller asiater. För samtidigt tar ju SVT med rätta bort rasstereotypa karaktärer i Kalle Anka (samtidigt som ”gulingdockan” får vara kvar i Kalla Anka) och N-ordet från Pippi (samtidigt som ”tjingtjong:andet” får vara kvar i Pippi-filmen) m fl program (se t ex http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article20903373.ab) och slutar reprisera antisemitiska filmer.