Category: SVT

Kunskapsnivån om vad jämlikhetsdata är fortsätter att vara låg bland landets forskare och högutbildade

Ikväll var det tänkt att SVT1:s debattprogram ”Opinion live” skulle ha tagit upp den pågående och så upphetsade debatten om jämlikhetsdata men av allt att döma så kommer detta inte att bli av då inte heller SVT fattar vad jämlikhetsdata är och jag vågar påstå det då SVT ringde och talade med mig och även med flera andra som är kunniga i jämlikhetsdatafrågan inför programmet.
 
Det har nu snart gått två veckor sedan V:s kongress i Karlstad röstade igenom motionen om jämlikhetsdata i opposition mot partiledningen och jag har fram tills dags dato själv samlat på mig över 110 inlägg i debatten: Den bild av debatten som framträder hittills är antingen i bästa fall en naiv okunskap om eller i värsta fall en medveten oförståelse för frågan mot bakgrund av att mängder med högutbildade, experter, docenter och professorer hittills har uttalat sig i frågan och i debatten i form av ledarstick, debattartiklar, kolumner och essäer och varav nästan alla med några få undantag har missuppfattat vad jämlikhetsdata är.
 
Det som fr a sticker ut är ett antirasistiskt avståndstagande från allt vad statistik heter om landets minoriteter och de ständiga raljerande referenserna till nazismen, Jim Crow och apartheid, till doktor Goebbels, Himmler och professor Lundborg samt till J-stämplar i passen, romregistret och samernas lidanden. Anders Svensson svarar här Sven-Erik Liedman som är en av alla de forskare, debattörer, politiker, högutbildade och intellektuella på både vänster- och högerkanten och med både majoritets- och minoritetsbakgrund som har kritiserat och fördömt jämlikhetsdata:

 
blog.zaramis.se/2018/02/22/jamlikhetsdata-rasism-och-identitetspolitik
 
”Jämlikhetsdata är helt klart användbart i många sammanhang och det har som jag ser det inget med identitetspolitik att göra. Nån rasism är det helt klart inte.
 
(…)
 
Jämlikhetsdata är helt enkelt ett redskap som rätt använt ger större möjligheter att skapa en mer jämlik och jämställd värld. Inget annat.”
 
artiklar om jämlikhetsdata i svenskspråkiga medier (OBS: exklusive finlandssvenska medier):
innan 2014: 0 även om termen myntades 2012 i Yamam Al-Zubaidis DO-rapport ”Statistikens roll i arbetet mot diskriminering” och även om jämlikhetsdatafrågan togs upp av FN:s rasdiskrimineringskommitté i utfrågningen av Sverige i Genève 2013.
2014: 6 (p g a att Svenska FN-förbundet väckte frågan om jämlikhetsdata)
2015: 48 (p g a debatten om Botkyrka kommuns beslut att pröva jämlikhetsdata)
2016: 40 (dito)
2017: 7 (p g a kampanjandet från Team Jämlikhetsdatas sida)
2018: 191 (p g a V:s kongressbeslut)

1972 var miljonprogramsområdet som figurerade i SVT:s Julkalendern helvitt

Nu när (SVT:s) Julkalendern har börjat sändas och nu när Julkalendern inte längre är en ”helvit affär” sedan några år tillbaka (d v s fram tills alldeles nyligen var SVT:s Julkalendern en av de mer homogena SVT-produktionerna) så skadar det inte att påminna om att den första skådespelaren och karaktären med utomeuropeisk bakgrund som fick vara med i Julkalendern (som tidigare hette Adventskalendern) var en liten flicka från Östasien som sannolikt skulle föreställa ett invandrarbarn i en förort och i ett miljonprogramsområde och som fick heta Su-san för att understryka hennes östasiatiska ursprung (med en viss japansk ”touch”) och som sannolikt spelades av en adopterad flicka från Sydkorea.
Su-san.jpg
 
Su-san 3.jpg
Det handlar om 1972 års utskällda julkalender ”Barnen i höjden” som just utspelade sig i ett (på den tiden nybyggt) miljonprogramsområde och som intressant nog också ”bjöd” på karaktärer som skulle föreställa invandrare från bl a Jugoslavien, Ungern och Finland. ”Barnen i höjden” tillhör dock en av de mer utställda julkalendrarna och beskrevs både som ”vänstervriden” och som ”diskbänksrealistisk” men det som är intressant att konstatera så här i efterhand är dels att den förort som skildras i ”Barnen i höjden” helt saknar utomeuropeiska invånare utöver den östasiatiska flickan samt att idén om miljonprogramsförorten som en plats präglad av misär och sociala problem var väletablerad redan innan utomeuropéerna flyttade in i och ”tog över” landets miljonprogramsområden.
MV5BN2UzMDNkOTgtZTJkZi00MjFiLTlkNDQtMGU0YjViMDQ5NGQwXkEyXkFqcGdeQXVyMTQzMjU1NjE@._V1_UY1200_CR90,0,630,1200_AL_

SVT:s mångfaldssatsning fortsätter att fira triumfer

Konstaterar att två av SVT:s julvärdar ”på raken” har iscensatt ”asiater” i olika sammanhang och även kritiserats för det – d v s Sanna Nielsen (förra årets julvärd) och Lotta Lundgren (som är detta års julvärd tillsammans med Erik Haag):
 
24232876_10155245813060847_8474121458114011513_n.jpg
 
Naturligtvis har SVT:s val av de båda som julvärdar ingenting att göra med deras ”gulinghumor”-karaktärer utan i båda fallen handlar det så klart om att både Nielsen och Lundgren är s k progressivt (politiskt) lagda (d v s de är feminister och antirasister) liksom att de är s k folkkära.
 
SVT:s antirasistiska mångfaldssatsning fortsätter m a o att fira triumfer.

Om uttrycket ”visuell identitet”: Är ännu en omskrivning på väg att etableras för att ersätta noaordet ras i svenska språket?

Är månne ännu en eufemism (d v s en förskönande omskrivning för något som anses stötande och obehagligt) för noaordet (d v s ett ord som anses vars så farligt och så kraftfullt att det inte ens får uttalas och än mindre skrivas ut) ras nu på väg att etableras i det (nutids)svenska språket som de flesta invånare i Sverige mer eller mindre talar?
 
På senare tid har uttrycket ”visuell identitet” nämligen börjat dyka upp i den ständigt pågående och aldrig avslutade (och ytterst aggressiva för att inte säga ”våldsamma”) mångfaldsdebatten och nu senast har SVT:s programdirektör Lena Glaser och DN:s ledarskribent Evelyn Schreiber använt sig av uttrycket:
 
 
Uttrycket ”visuell identitet” används inom kommunikationssfären liksom inom designvärlden men verkar nu m a o även betyda ras – d v s uttrycket verkar syfta på de åtminstone 20% eller minst 2 miljoner av landets invånare som ser annorlunda ut rent fysisk-kroppsligt och vilka inte kan passera som helt och hållet vita i ett svenskt samtidssammanhang, det vill säga deras medicinsk-genetisk-organisk-materiella kroppar kommunicerar och signalerar att de har ursprung i de gamla kolonierna och har bakgrund i den utomeuropeiska världen.
 
Visst förstår jag att de svenskspråkiga på jorden reagerar negativt och nog även i många fall med både enorm vrede och starkt hat när de hör ordet ras uttalas och användas av exempelvis engelsktalande, spansktalande, tysktalande, rysktalande, italiensktalande, portugisisktalande, nederländsktalande eller fransktalande eller ser ordet i skriven eller tryckt form (och framför allt när de ser ordet i tryckt form utan några antirasistiska och antifascistiska citattecken omkring sig) och visst har jag respekt för det otal svenskspråkiga uttryck och glosor som har uppfunnits och nyproducerats sedan 1980- och 90-talen för att ersätta rasbegreppet och slippa säga ordet ras (främlingsfientlighet, visuella minoriteter, synliga invandrare) men nu får det väl ändå räcka med eufemismer.

Ivar Arpis kritik av SVT:s mångfaldssatsning träffar mitt i prick

Svenska Dagbladets ledarskribent Ivar Arpi har (som alla redan vet) bl a gjort sig känd för sin bitska kritik av det svenska majoritetssamhällets antirasism med tillhörande mångfaldssatsningar och mångfaldsplaner och ibland träffar Arpi sannerligen ”mitt i prick” såsom i dagens ”hänga ut antirasistiska SVT”-ledare:
 
 
SVT är då bara ett exempel bland mängder av offentliga aktörer, myndigheter, organisationer och företag som sturskt och stolt basunerar ut (eller t o m ”vrålar ut”) att de är antirasister, icke-diskriminerande, mångfaldssatsande, inkluderande, normkritiska, normvidgande o s v o s v men när det väl ”kommer till kritan” så blir det nästan alltid ”pannkaka” av den antirasistiska retoriken och av alla antirasistiska mångfaldssatsningar och mångfaldsplaner då problemet för SVT och för alla andra svenska antirasistiska regeringar, myndigheter, högskolor, organisationer, företag o s v just bottnar i det ”dubbeltänk” som Arpi lyfter fram idag:
 
Å ena sidan en hyperradikal och närmast hysterisk antirasistisk retorik (som dessutom inget annat lands public service-företag skulle förestå, d v s det är bara de svenska offentliga aktörerna, regeringarna och myndigheterna som låter så här hyperradikalt antirasistiska i tal och i skrift) och å andra sidan en hyperradikal och närmast hysterisk antirasistisk ovilja och rädsla för att mäta och följa upp den s k mångfalden och hur det egentligen ser ut och går för de olika minoritetskategorierna inom organisationen (såsom t ex inom SVT som då är Nordeuropas största medieföretag) utifrån diskrimineringsgrunderna (såsom t ex religion, etnicitet och hudfärg liksom sexuell läggning, funktionsnedsättning och könsöverskridande identitet eller uttryck – d v s diskrimineringsgrunder som det helt och hållet saknas data och siffror om idag till skillnad från den offentliga statistik som finns om kön, ålder och klass) då den svenska ultramilitanta färgblinda antirasismen (som här helt enkelt innebär en vrede och ett hat mot införandet av jämlikhetsdata och mot all statistik om ras, etnicitet, religion, språk o s v) i slutänden alltid trumfar den svenska ultramilitanta ”mångfalds-antirasismen”.
 
Och slutresultatet känner vi alla till: Organisationer, företag och myndigheter som SVT fortsätter att ”pumpa ut” sin hyperradikalt antirasistiska mångfaldsretorik medan de minoriteter som åsyftas blir alltmer frustrerade och arga på SVT och motsvarande offentliga aktörer då ingenting händer i praktiken eftersom inga siffror och ingen statistik tas fram och finns att tillgå (i den ultramilitanta färgblinda antirasismens namn som säger att ”det är fel att dela upp så” eller t o m att ”det är fel att ens tänka så om människor”) och samtidigt blottar sig SVT och motsvarande offentliga aktörer just för den kritik som Arpi framför idag och som också delas av åtskilliga representanter för de minoriteter som åsyftas och till slut så blir det så tydligt att ”kejsaren är naken” (och ”kejsaren” är då den svenska ultramilitanta antirasismen), d v s det svenska majoritetssamhällets antirasism är inget annat än en s k ”papperstiger” som kännetecknas av ”mycket snack och ingen verkstad” som det smått folkliga uttrycket säger.

Få av SVT:s anställda har utomeuropeisk bakgrund

DN:s Hynek Pallas kommenterar den senaste debatten om (bristen på) mångfald på SVT:

 
 
Påminner gärna om att år 2015 genomförde SVT en intern s k SCB-datakörning på sina samtliga 2200 anställda – d v s SVT skickade in personnumrena tillhörande samtliga som uppbär lön från SVT och bad SCB att avanonymiserat redovisa dessa utifrån geografisk bakgrund.
 
SVT kom då fram till att ej mer än 2-3% av public service-företagets samtliga 2200 anställda har utomeuropeisk bakgrund rakt av inklusive även städare, receptionister, tekniker och annan personal som inte arbetar som journalister (smink, kostym, ljud, ljus, scen, IT, statistik o s v) och vilket kan jämföras med att närmare 20% av landets befolkning idag har någon form av utomeuropeisk bakgrund.
 
Totalt handlar det med andra ord om ett 60-tal SVT-anställda som har bakgrund i Afrika, Asien eller Sydamerika och vilka är uppdelade på ett 30-tal lokalredaktioner och varav sannolikt kring hälften arbetar i TV-huset i Stockholm och en mycket stor andel är sannolikt adopterade och blandade.
 
Själv kan jag nog för övrigt namnge åtminstone ett 20-tal av dessa 60-talet SVT-anställda med utomeuropeisk bakgrund och de 20-talet namn jag känner till syns alla mer eller mindre i rutan och är antingen programledare, nyhetsuppläsare eller journalister. De övriga 40-talet anställda vid SVT som har utomeuropeisk bakgrund är antagligen just städare, receptionister, fotografer, vaktmästare, IT-personal och tekniker av olika slag.

SVT fortsätter sin mångfaldssatsning med nya rasperformativa rasstereotyper av asiater riktade till barn och ungdomar

SVT (och de båda andra public service-företagen) satsar som bekant hårt på mångfald numera (apropå den debattartikel som bl a Alexandra Pascalidou nyligen skrev  -http://www.expressen.se/debatt/svt-befinner-sig-i-mangfaldens-istid/?social=fb) och denna gång i form av ett program om en slags freakkaraktär kallad Ninjaman som är riktat till barn och ungdomar och som helt och hållet bygger på rasperformativ (och rasstereotyp) igenkänning (OBS: dock ej på spegling, då programmet ej har ”tänkt in” asiatiska barn som tittare) hos en icke-asiatisk och både majoritets- och minoritetspublik (barn och ungdomar som talar teckenspråk, samiska och finsktalande barn och unga o s v) som har översköljts med och matats med hur ”asiater” rör sig, talar, beter sig, gör sig till, hoppar, flyger, kryper, ramlar, hälsar, bugar, ler, skrattar, klättrar och springer i det närmaste sedan de föddes för annars är det fullständigt omöjligt för de icke-asiatiska barnen att överhuvudtaget avtolka, läsa av, avkoda och ta in och förstå och fr a att roas, le, skratta och känna lust och njutning när de tittar på SVT:s mångfaldssatsning Ninjaman.
ninjaman-650-jpg.jpeg
Och säkert är det fler än jag som ser framför sig en fortsättning på denna mångfaldssatsning i form av en hel serie med fler freakkaraktärer tagna ur det koloniala rasperformativa arkivet: En halvnaken svart man med spjut som springer runt och ropar gutturalt, en galen s k MENA-man med stort skägg och turban och en jättelik kroksabel som skriker och beter sig aggro med något vilt i blicken, en halvnaken s k ”indian” med yxa och fjädrar i håret som smyger runt och då och då ropar ”ugh” och utstöter djuriska läten, en kort och krallig latinamerikansk s k machoman med bakslick som struttar runt och kråmar sig iförd en färgglad skjorta, en sydasiatisk man uppklädd i prål som larvar sig och bryter kraftigt på s k indisk engelska och varför inte t o m en liten inuit som inte säger någonting och bara går runt och ler gåtfullt iklädd en pälsbrämad kapuschong.