Kategori: SVT

Moderaterna är nu på god väg att ansluta sig till SD:s negativa syn på public service-media eller när den högerextrema anti-68-rörelsen och judehataren Christopher Jolin tar revansch och åtnjuter en senkommen ”seger”

Moderaternas största och av tradition mäktigaste partidistrikt M-förbundet i Stockholms län ansluter sig nu till MUF:s och de facto till SD:s hårda (för att inte säga aggressiva) linje vad gäller (den extremt negativa för att inte säga hatiska) synen på de tre skattefinansierade public service-medieföretagen SVT, SR och UR.
 
Överallt runtom i Europa har (det som är kvar av) public service-medieföretagen stämplats och hängts ut som ”vänsterliberala” och ”mångkulturalistiska” (och pro-vänstern, pro-feminism, pro-hbtq och pro-utomeuropéerna) av de högerpopulistiska och högerextrema partierna vilka i flera länder har lyckats driva igenom en veritabel slakt av både budgeten för och antalet anställda vid företagen och nu verkar denna utveckling även ha nått Sverige och just nu ser det tyvärr ut att gå med stormsteg.
 
Den store ”pionjären” och chefsideologen i sammanhanget är då antisemiten (och Förintelseförnekaren) och högerextremisten Christopher Jolin som 1972 gav ut boken ”Vänstervridningen. Hot mot demokratin i Sverige” som blev något av en kioskvältare inom både extremhögern och högern (och boken föranledde bl a att vissa inom dåtida M såsom bl a Per Unckel under en period tog Jolin ”under sina vingar” och hyllade judehataren Jolin som ett slags orakel innan M:s dåvarande ledare Gösta Bohman satte stopp för det) och vari han menade att de två dåtida public service-företagen SVT och SR (UR bildades först 1978 som ett eget företag) styrdes och dominerades av ”marxister” och ”kommunister” som hjärntvättade det s k svenska folket till att bli vänster och rösta vänster. 
 
1982 återupprepade Jolin denna tes i boken ”Varför vi inte kan lita på massmedia?” som senare kom att hyllas och saluföras av SD och denna bok var om möjligt än mer radikal än ”Vänstervridningen. Hot mot demokratin i Sverige” då Jolin hävdade att ”vänsterextrema” public service-media bl a uppmanar till ”rasblandning” och vilket han menade förstörde det s k svenska folket ur s k rashänseende.
 
Jolin kom även att spela en viktig roll bakom bildandet av BSS 1979, som ju var det direkta ursprunget till dagens SD, och Jolin ler nog antagligen just nu i sin grav (eller i himlen eller var han nu befinner sig idag) när både M och SD snart ser ut att vara överens om det han själv sade och skrev i sin bok ”Vänstervridningen. Hot mot demokratin i Sverige” redan 1972, d v s den gamla högerextrema anti-68-rörelsen som uppstod som en reaktion mot den s k 68-revolutionen har därmed kommit att ”segra” i efterhand och åtminstone vad gäller Jolins ”våta dröm” från 1970-talet att förena den svenska extremhögern och högern i vreden (och hatet) mot just public service-företagen:
 
 
”Förslaget kommer ursprungligen från Moderata ungdomsförbundet, Muf, rapporterar SVT. I ett tillägg i frågan ”en ordentlig genomlysning av public service” yrkade Muf på en skrivning som innebär att Moderaterna på sikt ska verka för ett fullständigt avvecklande av Sveriges television, Sveriges radio och Utbildningsradion.
 
Under lördagens stämma i M-förbundet i Stockholms län fick Muf så gehör för sin sak. Tillägget kunde röstas igenom med siffrorna 109 för och 77 emot.
 
Oliver Rykatkin, andre vice ordförande för Muf Stockholm, är väldigt nöjd.”
 
(…)
 
”Det är första gången ett moderat länsförbund beslutar om att verka för ett avskaffande av public service. Nu återstår att se hur förslaget tas emot på partistämman i oktober.
 
– Jag tror att det här bara är första steget. Nu kommer den största delegationen på partistämman vara drivande i att public service inte ska finnas, säger Oliver Rykatkin.”
 
(…)
 
”Annelie Karlsson, gruppledare för Socialdemokraterna i riksdagen, reagerar starkt när SvD når henne.
 
– Det är helt galet. Demokratin bygger på att vi har starka oberoende medier. I dessa tider är det viktigt att vi får samhällsinformation på ett neutralt sätt, så public service är ett skydd mot falska nyheter. Jag hoppas att Moderaterna kommer till sans, säger hon till SvD.”

Tareq Taylor iscensätter sig själv som asiat i SVT:s program ”Trädgårdstider”

Kocken Tareq Taylor som är blandad (med en arabisk far från Palestina och en majoritetssvensk mor) iscensätter sig själv som ”kines” i SVT:s program ”Trädgårdstider” och självklart har SVT bistått med ”asiatisk” musik och kinesiska tecken för att på ett övertydligt sätt ackompanjera och illustrera Taylors rasperformativa iscensättning och Pernilla Månsson Colt som är ”Trädgårdstiders” programledare tycker naturligtvis att asiater också är lite roliga (det tycker väl alla i Sverige) och kan därför inte låta bli att skratta åt ”kinesen” som Taylor iscensätter (se 47.20 och framåt).
 
 
#gulinghumor #rashumor #rasperformativitet #rasstereotyper
OBS 1: Självklart är det jobbigare att ha bakgrund från den s k MENA-regionen än från Nordost- och Sydostasien.
OBS 2: Självklart är det frestande att vilja leka och spela ”asiat” när en lagar asiatisk mat i ett tv-program.
xxxx.jpg
xx.jpg

När Carin Hjulström försvarade bruket av det svenska n-ordet på bästa sändningstid i SVT

Utan att förta den vrede (och säkerligen också sorg) som många kulturjournalister och kulturarbetare känner gentemot SVT mot bakgrund av det aktuella uppropet i Expressen mot SVT:s sätt att behandla sina visstidsanställda och frilansare på SVT Kultur så påminner jag gärna om att Carin Hjulström (även om det kanske är fult att ”sparka på den som ligger”) i sitt talkshow-program ”Carin 21:30” faktiskt försvarade det fortsatta användandet av det svenska ”n-ordet” i en märklig diskussion med författaren Jonas Hassen Khemiri.
 
Hjulström illustrerade sitt försvar för glosan på ett närmast övertydligt sätt genom placera ett fat med chokladbollar framför sig på bordet i studion som om hon ville få alla tittarna att börja tänka på s k ”n-bollar”. Hjulström sade bland annat i sitt program att hon snarare tycker synd om ”alla barn” (läs: alla majoritetssvenska och svensktalande barn) som ”inte förstår varför man inte får säga n-boll” än de som upplever att ordet är kränkande (läs: vilka underförstått är överkänsliga, kränkta och identitetspolitiska censurivrare).
 
 
”Programledaren Carin Hjulström, 55, började jobba för Sveriges Television i mitten av 1980-talet. Fram till 2008 ledde hon program som Melodifestivalen, ”Gig”, ”Moder Svea” och pratshowen ”Carin 21:30”. Efter den sista säsongen av ”Carin 21:30” slutade SVT höra av sig. Efter den sista säsongen av ”Carin 21:30” slutade SVT höra av sig. Nu sällar sig Carin Hjulström till skaran, med bland andra Lina Thomsgård, som på senaste tiden riktat hård kritik mot SVT:s personalpolitik.”

UR Tänk till uppmärksammar de svenska rasstereotyperna av asiater: ”Varför tas inte rasism mot östasiater på allvar?”

UR Tänk till om ”Varför tas inte rasism mot östasiater på allvar?”:
 
Svenska asiater (och både invandrare, ”andrageneration:are”, blandade och adopterade med bakgrund i Nordost- och Sydostasien – sammantaget är de svenska asiaterna som räknar över 200 000 invånare i landet ungefär lika många som antalet afrosvenskar men tyvärr finns det än så länge mycket få offentliga och kända svenska asiater) samtalar om svenska rasstereotyper av asiater mot bakgrund av SVT:s mycket uppmärksammade och kritiserade ”gulinghumor”-inslag i programmet ”Svenska nyheter”.
 
42546728_877903479072016_3012864707116662784_n.jpg
 
I samtalet, som är unikt i sig (d v s aldrig tidigare har ett svenskt medieföretag, och i detta fall UR, överhuvudtaget ägnat sig åt svenska asiaters situation då allt fokus i den svenska offentligheten och debatten annars är på andra minoriteter såsom svenska samer, svenska judar, svenska romer, afrosvenskar, svenska muslimer, svenska latinamerikaner o s v), framkommer det bl a att det tyvärr inte bara är majoritetssvenskar som ”har kul åt” (d v s ”frossar i” och njuter av den vid det här laget så famösa svenska ”gulinghumorn”) hur asiaters kroppar och utseenden anses se ut och anses ”funka” och hur asiater anses bete sig och anses ”vara”.
 
Vidare framgår det att asiater sannolikt är den mest privilegierade att alla svenska minoriteter vad gäller (kroppslig) närhet till majoritetssvenskarna (och vilket per automatik ju i stort sett alltid innebär en skapligt eller t o m rejält hög materiell standard: de svenska asiaterna har då tack vare alla 10 000-tals adoptioner och blandrelationer/blandäktenskap, och naturligtvis både hetero- och homosexuella sådana, i praktiken kommit att bli den enda av Sveriges alla minoriteter som har ”uppstått och ”skapats” och som fr a upprätthålls via intima band med majoritetssvenskarna) samt att asiatiska kvinnor hypersexualiseras och asiatiska män avsexualiseras medan både asiatiska kvinnor och män infantiliseras.
 
Allt detta sammantaget förklarar antagligen varför de svenska asiaterna inte är särskilt närvarande överhuvudtaget i det svenska samhällslivet (d v s så många av dem har intima relationer och band med majoritetssvenskar), varför de inte mobiliserar och protesterar mot de stereotyper de utsätts för (d v s det är en mycket splittrad minoritet som både består av invandrare, ”andrageneration:are”, blandade och adopterade och vilka sinsemellan knappt ens har kontakt med varandra) och varför majoritetssvenskarna inte har ”dåligt samvete” gentemot dem (d v s de svenska asiaterna upplevs som privilegierade och inte som marginaliserade och fattiga s k ”underdogs” såsom i stort sett alla andra minoriteter upplevs som utom möjligen de svenska judarna) och vilket i sin tur ”legitimerar” den svenska ”gulinghumorns” fortsatta (folkkära) existens.

SVT gör en ”omvändelse under galgen” och ”kryper till korset” och ber om ursäkt till alla de som ”känner sig kränkta av vårt inslag” i Svenska nyheter

I veckan har nu historia skrivits två gånger om vad gäller svenska rasstereotyper av asiater: För första gången någonsin har en asiatisk ambassad kritiserat svenska rasstereotyper av asiater (d v s Kinas ambassad) och för första gången någonsin har ett svenskt medieföretag bett om ursäkt för att ha producerat och distribuerat svenska rasstereotyper av asiater (d v s SVT):
 
SVT ber nu om ursäkt via sin ansvarige utgivare programdirektör Thomas Hall efter inslaget med rasstereotyper av kineser och asiater i SVT-programmet ”Svenska nyheter” men inte till Kina som stat utan till de som ”känner sig kränkta av vårt inslag” (d v s i första hand till landets kineser och asiater).
 
Tidigare har SVT genom åren tvingats ”krypa till korset” och valt att be om ursäkt till andra minoriteter efter att ha sänt olika problematiska program och inslag som stereotypiserar och stigmatiserar dessa men aldrig tidigare har detta då hänt i relation till asiater även om detta visserligen och uppenbarligen är en ”omvändelse under galgen” efter den kinesiske utrikesministerns hårda kritik och så sent som 2015 försvarade samme Thomas Hall att SVT återsände (och även twittrade ut att den skulle sändas tillsammans med antirasisten Henrik Schyffert som också gjorde ”reklam” för sketchen här på Facebook) den visserligen oerhört folkkära och i praktiken kanoniserade Nile City-”gulinghumor”-sketchen ”Mina sjungande ko-l-eanska adoptivpä-l-on” med orden ”det här är väldigt skruvad humor och det finns ju så vitt jag kan se inte något kränkande syfte med sketchen, den snarare driver med schabloner”.
 
 
”Med anledning av de reaktioner som förra veckans episod av Svenska Nyheter har skapat vill jag som ansvarig utgivare säga följande:
 
Svenska Nyheter är ett satirprogram som ska kommentera aktuella händelser. Även om satirformen medger ett extra högt tak för vad som sägs så ska det vi gör vara försvarbart utifrån SVT:s övergripande principer och regler för programverksamheten.
 
Vår avsikt med förra veckans omdebatterade inslag var anti-rasistiskt. Udden var riktad mot en blind fläck i Sverige där rasistiska uttryck gentemot kineser av någon anledning ofta tillåts passera. Min uppfattning är att publiceringen var förenlig med de regler som vi har att följa på SVT. Jag är öppen för att det finns andra uppfattningar och att Granskningsnämnden kan göra en annan bedömning. Däremot kan jag konstatera att vi i den sketch som avslutar inslaget om Kina var okänsliga för hur det kunde uppfattas och det var fel av oss att klippa loss det ur sitt sammanhang.
 
Av den anledningen vill jag härmed framföra en uppriktig ursäkt till de enskilda individer som känner sig kränkta av vårt inslag.
 
Det är olyckligt när goda intentioner går förlorade längs vägen. Vi kommer att fortsätta att kommentera och belysa vår omvärld med rolig och begåvad satir såsom vi gjort i de 11 avsnitt och över 60 ämnen vi hittills sänt.”

Kinesiska ambassaden kritiserar SVT för ”gulinghumor”

Äntligen händer det – en asiatisk beskickning i Sverige (d v s kinesiska ambassaden) kritiserar och protesterar nu mot svenska rasstereotyper av asiater och mot den så älskade svenska s k ”gulinghumorn” (d v s detta har jag gått om väntat på i åratal då den asiatiska minoriteten i Sverige inte har en särskilt stark röst i den svenska offentligheten) som bl a SVT gärna både uppmuntrar till och (mass)sprider.
 
 
Visserligen har thailändska ambassaden tidigare protesterat mot den orientaliserande (hyper)sexualisering som thailändska och asiatiska kvinnor utsätts för särskilt i Sverige och visserligen styrs det s k fastlands-Kina eller den kinesiska folkrepubliken av en på alla sätt och vis problematisk regim men inte ens de syd- eller nordkoreanska, japanska eller vietnamesiska ambassaderna har tidigare vågat kritisera den svenska ”gulinghumorn” trots att jag själv titt som tätt har ”tjallat” och informerat desamma om den myckna förekomsten av rasstereotyper av asiater i Sverige (jag har t o m visat exempel på svenska rasstereotyper av asiater för sydkoreansk ambassadpersonal men då förgäves fram tills nu i varje fall).
Namnlöst.jpg
Jesper Rönndahl försökte sig på en slags postkolonial och antirasistisk metakritk av svenska rasstereotyper av asiater i ”Svenska nyheter” och visst var det vällovligt att försöka att få publiken att skratta åt sig själv men tyvärr så fick i alla fall jag känslan av att publiken ändå i första hand skrattade åt ”gulinghumorn”.

Sveriges Radio och Sveriges Television fortsätter att tala om ”personer med utländskt utseende”

Sveriges Radio (Ekot) och Sveriges Television (Rapport) fortsätter uppenbarligen att beskriva icke-vita (och i detta fall icke-vita i Tyskland) som att de har ett ”utländskt utseende”: Visst förstår jag att ett mycket stort antal svenskspråkiga (färgblint antirasistiska) radiolyssnare och tv-tittare med all sannolikhet skulle uppröras, bli arga och kanske t o m bli ledsna om Sveriges Radio och Sveriges Television i stället hade använt beteckningen icke-vita för att beskriva de personer som tyska högerextremister har trakasserat, hotat och jagat i Chemnitz men det finns ändå bättre beskrivningar än att fortfarande idag år 2018 tala om ”personer med utländskt utseende” (såsom exempelvis ”människor med ett utomeuropeiskt ursprung”).
 
 
”Han ifrågasatte att det skulle ha förekommit hetsjakt mot personer med utländskt utseende vid demonstrationerna som högerradikala grupper arrangerade.”