Kategori: Sverigedemokraterna

När SD:s riksdagsgrupp bjuder in till AW

En interiör från Gamla riksdagshuset, där SD:s månghövdade riksdagsgrupp huserar, som heter duga: 

Den gångna veckan inleddes med en s k AW-kväll som SD arrangerade för M, KD och L (även om L:arna aldrig deltog på festen) och måhända för att hedra att Tidöavtalet baxades igenom med hjälp av en hel del alkoholhaltiga drycker som inmundigades på baron von Schinkels magnifika stormaktstidsslott.

Det är då ett faktum att det för närvarande knakar i fogarna mellan SD å ena sidan och M, KD och L å andra sidan och veckans AW-tillställning var därför ett försök från SD:s sida att hålla Tidöavtalet-andan vid liv.

Åkesson spelade piano och tillsammans med SD:s kulturpolitiske talesperson sångaren Alexander Christiansson bjöd SD bl a på Bedårande barn-sånger i det s k Nubiska rummet vars vägg pryds med en målning som tematiserar Sudan och Afrikas horn.

Utöver sång och musik med Åkesson och Christiansson bjöd AW-kvällen f ö även på besök av barnboksförfattaren Anders Jacobsson som ligger bakom Sune- och Bert-böckerna och som SD hade bjudit in kvällen till ära då han numera är SD:are.

Det går att tänka sig att hade V, MP eller L stått för arrangemanget så hade det spelats jazz och vad gäller det litterära inslaget så hade det nog handlat om en poet som hade läst upp dikter. På samma sätt går det att tänka sig att M kanske hade bjudit på klassisk musik och en romanförfattare medan S möjligen hade framfört covers av någon rockartist och bjudit in en deckarförfattare.

Och när SD står för arrangemanget blir det schlager- och dansbandsinspirerad vikingarock och barnbokslitteratur av det nostalgiska och därtill också smått grabbiga slaget.

SD fortsätter att rulla tillbaka de reformer som infördes 1975-77 och som ersatte den tidigare assimilationslinjen

SD har redan och vid det här laget hunnit attackera nästan alla av de reformer som sjösattes och infördes 1975-77 när Sverige slutgiltigt övergav assimilationslinjen och övergick till vad som på den tiden allmänt och internationellt betraktades som världens mest progressiva integrationspolitik och som i efterhand har blivit känd som den mångkulturella vändningen. 

Ända sedan SD bildades 1988 har denna vändning kritiserats hårt av SD och partiet har i åratal lovat att rulla tillbaka den politik som gäller idag i relation till landets invandrar- och minoritetsgrupper och sedan valet i september 2022 har SD för första gången någonsin getts chansen att slutgiltigt ”göra slag i saken” tack vare att den gamla svenska borgergligheten med M i spetsen har valt att liera sig med SD.

Tidigare har SD krävt att rätten till tolkhjälp ska avskaffas eller avgiftsbeläggas, att föreningar och församlingar knutna till invandrar- och minoritetsgrupperna ska bli av med alla offentliga bidrag och att modersmålsundervisningen ska avskaffas m.m. och nu har turen kommit till att avskaffa rösträtten i kommun- och regionvalen för invandrare som befinner sig legalt i riket och som inte är svenska medborgare, som infördes 1975-77 som en del i den mångkulturella vändningen och som på sin tid sågs som en världsunik reform.

Det stora målet för SD, som partiet alltid har varit helt öppen med, är att helt enkelt återgå till den assimilationslinje som gällde i Sverige innan 1975. 

”Chefsideologen” inom SD för detta krav och detta mål var länge historikern Lars-Erik Hansen som 2001 doktorerade på avhandlingen ”Jämlikhet och valfrihet. En studie av den svenska invandrarpolitikens framväxt” vid Stockholms universitet där han mellan raderna pekar ut den polsk-judiske invandraren David Schwarz som ”hjärnan” bakom den mångkulturella vändningen. Hansen är idag lektor och docent vid OsloMet – Oslo Metropolitan University och var tidigare chef för TAM-arkivet – Tjänstemännens och akademikernas arkiv.

Det SD gör just nu är helt enkelt att omsätta Hansens idéer till politik.

Jimmie Åkessons band Bedårande barn har kommit ut med ett nytt album

I skuggan av SD:s valframgång i september 2022 liksom i skuggan av SD:s efterföljande segerrus har Jimmie Åkessons band Bedårande barn givit ut ett nytt album som kort och gott heter ”2023” och där särskilt en sång – ”Vintersjäl” – sticker ut vad gäller att tonsätta samt sätta ord och musik på SD:s självbild: I sången framträder SD som Sveriges sista hopp som ska rädda landet och hjälpa svenskarna att slutligen hitta hem igen. 

Utöver Bedårande barn-medlemmarna själva gästspelar även Ultima Thules djupt ideologiska och högerradikala trummis Ulf Hansen på albumet som också är Hells Angels-anknuten och som 2017 hyllade de amerikanska nazisterna i Charlottesville.

Bedårande barn består av Marcus Öhrn (sång), Jimmie Åkesson (klaviatur), Jesper Landin (gitarr) och Peder Rongvall (bas) och albumet har spelats in i Studio Fredman i Göteborg under ledning av Fredrik Nordström.

Den svenska s k nationella rörelsen har alltid varit en sjungande och musicerande rörelse liksom också en rörelse som älskar litteratur och fr a dikter liksom konst och bildkultur i allmänhet och själv har jag alltid hävdat att denna rörelse är som allra mest ärlig och naken när den just sjunger, musicerar och diktar liksom i sin visuella kultur som bl a inkluderar Bedårande barns albumomslag. Det är en sak att lusläsa partiprogram och debattartiklar, d v s de är naturligtvis också viktiga att ta del av för att förstå den s k nationella rörelsen med SD i spetsen, men enligt mig är det ändå rörelsens musik, litteratur och bildvärld som säger allra mest om vad denna rörelse vill och hur denna rörelse ser på sig själv liksom på sina fiender.

SD:aren och hovpredikanten Erland Ros tjänstgör fortfarande som officiant på Stockholms slott

SD:aren och hovpredikanten Erland Ros tjänstgör fortfarande vid Kungl. Hovförsamlingen och på Kungl. Slottet i Stockholm och officerar regelbundet när kungaparet, kungabarnen och hovpersonalen firar gudstjänst i Slottskyrkan.

För två år sedan talade Ros på den högerextrema 30 november-manifestationen i Kungsträdgården i Stockholm tillsammans med AfS’ ledare och inför representanter för i praktiken hela den svenska s k nationella rörelsen i form av SD:are, AfS:are, DFS:are och NMR:are.

Visserligen har hovet ”överbefolkats” av högerextremister ända sedan 1930-talet och vår nuvarande kung och drottning samt kungabarnen vigdes respektive döptes av en högerextrem präst som var Ros företrädare och flera personer tillhörande Huset Bernadotte har genom åren därtill varit aktiva inom den svenska extremhögern och både kungens och drottningens föräldrar var dessutom pro-nazister och (d v s som om inte det föregående var nog) de svenska kungarnas begravningskyrka Riddarholmskyrkan uppläts åt högerextrema Sveriges nationella förbund ända fram till 90-talet men att inget händer Ros år 2023 är rejält anmärkningsvärt och inte minst och bl a med tanke på det som brukar kallas som rikets säkerhet.

OBS: Jag är inte för det som i det gamla Västtyskland kallades Berufsverbot och jag tycker inte att det är rätt att staten åsiktsregistrerar medborgarna utan avsikten med att påpeka att Ros fortfarande håller i gudstjänster på Stockholms slott som kungafamiljen och hovet bevistar är enbart att ställa frågan om hur lämpligt det egentligen är. Sedan är det väl statistiskt sett säkerligen så att Ros inte är den enda personen som är anställd vid Kungl. Hovstaterna som är SD:are och det kan numera möjligen också finnas någon enstaka Bernadotte:are som röstar SD.

Igår erhöll SD sitt första internationella uppdrag

Igår erhöll SD sitt första internationella uppdrag någonsin på Interparlamentariska unionens (Inter-Parliamentary Union) 146:e kongress i Bahrains huvudstad Manama.

Det handlar konkret om att SD:s chefsideolog Mattias Karlsson har valts in som de västerländska staternas samlade ledamot i IPU:s High-Level Advisory Group on Countering Terrorism and Violent Extremism som de facto innebär att Karlsson numera också är FN-rådgivare i samma frågor.

Detta är inget annat än ett ödets ironi – SD är då det parti i landet som genom åren har frambringat och fungerat som plantskola för allra flest terrorister och våldsamma extremister: Ett flertal SD:are och f d SD:are har dömts för våldsamma brott av politisk art med i flera fall dödlig utgång och partiets olika ungdomsförbund har vid flera tillfällen utvecklats till terroristliknande nätverk.

SD:s studentorganisation Konservativa förbundet ska kartlägga ”vänstervridningen” av högskolevärlden

SD:s studentorganisation Konservativa förbundet (KF), som räknar cirka 1500 medlemmar och som har avdelningar vid ett 15-tal högskolor, har nu inlett en kampanj för att kartlägga ”vänstervridningen” av landets högskolor och det handlar om att kartlägga lärare, forskare, föreläsningar, kurser, program, kurslitteratur och den ”internkultur” som gäller bland studenterna vid en viss högskola, i en viss klass, på ett visst program eller på en viss kurs. 

KF uppmanar alla sina medlemmar och sympatisörer att kartlägga ”vänstervridningen” och KF kommer sedan framöver att publicera exempel på densamma i form av s k ”vittnesmål”. Denna kartläggning har antagligen inspirerats av högerradikala studenters liknande kartläggningar vid amerikanska och brittiska universitet och påminner samtidigt åtminstone delvis om en kartläggning som genomfördes på 30-talet av dåtidens s k nationella studenter och som gällde judiska lärare och forskare och lärare och forskare som ansågs vara marxister och ”kommunister”.

Tyvärr råder det som bekant en högervåg utan dess like just nu bland landets barn, ungdomar och unga vuxna och särskilt gäller det bland pojkarna och de unga vuxna männen vilket syntes med all önskvärd tydlighet i 2022 års skolval respektive riksdagsval och SD erhöll uppskattningsvis runt 25% av de unga vuxna männens röster.

Det är svårt att veta hur många av just landets högskolestudenter som för närvarande röstar SD men det är möjligt att det kan handla om kring 15% och inom vissa fakulteter och vid vissa högskolor kan det handla om än mer än så. För ett antal år sedan lyckades KF:s avdelning vid Stockholms universitet erhålla kring 8% av de avgivna rösterna i det årets kårval och under 2021 besatte KF:s avdelning vid Karolinska Institutet flera styrelseposter i studentkåren Medicinska föreningens styrelse.

Ny rapport visar att Tidöavtalet betyder slutet på den svenska integrationspolitiken

Idag har den socialdemokratiska tankesmedjan Arena publicerat en ny rapport författad av statsvetaren Lisa Pelling som handlar om hur Tidöavtalet kommer att påverka invånarna med utländsk bakgrund under den innevarande mandatperioden. 

Rapportens slutsats är att Tidöavtalet de facto innebär att en epok går i graven och närmare bestämt handlar det om slutet på den integrationspolitik som infördes 1975 i och med att den gamla assimilationspolitiken fasades ut under samma år. Sedan 1975 och fram tills SD:s valseger i september 2022 har Sverige kunnat uppvisa världens mest progressiva integrationspolitik enligt ett flertal internationella rankningar men nu är den epoken över på samma sätt som att SD:s valseger också har resulterat i att Sverige numera inte längre är världens största biståndsland till det Globala Syd per capita.


Tidöavtalets förslag handlar m a o inte om att underlätta integrationen utan om att möjliggöra att så många invånare med utländsk bakgrund som möjligt lämnar landet och fr a de som har utomeuropeisk bakgrund och alternativet för de som väljer att kvarstanna i riket är assimilation, d v s Tidöavtalet innebär en återgång till den linje som gällde innan 1975.

Klicka för att komma åt integrationens-slut-pelling2023-final.pdf

”Tidöavtalet innebär att ansträngningar att underlätta för människor att integrera sig i Sverige ersätts med det överordnade målet om att öka ”återvandringen”. I de flesta fall kommer det inte att handla om en frivillig återvandring, utan om deportationer. 

Deportationerna kommer att öka när tillfälliga uppehållstillstånd blir regel och permanenta uppehållstillstånd kan rivas upp, och när det blir svårare att få uppehållstillstånd såväl som att bli medborgare och behålla sitt medborgarskap. 

Deportationspolitiken underbyggs av repressiva åtgärder i form av kraftigt ökade kontroller. Det gäller inte bara vid gränsen utan framför allt inne i samhället, där människor rör sig i vardagen och i alla kontakter med svenska myndigheter, där tjänstepersoner kommer att ha både informations- och anmälningsplikt.

Rapportens övergripande slutsats är att Tidöavtalets förslag innebär integrationens slut.”

SD har lägst andel folkvalda politiker som är kvinnor

DN skrev igår på Internationella kvinnodagen om att SD är det parti som uppvisar den allra lägsta andelen kvinnor bland sina över 2000 folkvalda politiker i riksdagen och i de olika region- och kommunfullmäktigeförsamlingarna trots att SD samtidigt är det parti som proportionellt sett ökade allra mest bland landets kvinnor i 2022 års val jämfört med valet dessförinnan. 

Den svenska s k nationella rörelsen har alltid varit en rörelse dominerad av män ända sedan den uppstod i Värmland på 1920-talet och knappt en tredjedel av SD:s över 30 000 betalande partimedlemmar är idag kvinnor. Både de s k Furugårds- och Lindholmspartierna skröt gärna med att de kunde uppvisa egna kvinnoorganisationer på 30-talet men i praktiken var det till stora delar de manliga medlemmarnas flickvänner, fruar, döttrar, systrar och mödrar som befolkade de dåtida svenska nazisternas partimatriklar och det var inte förrän 2010 som SD lyckades få till en egen kvinnoorganisation i form av SD-kvinnor, som under de första åren dessutom till stora delar var ett s k luftslott. 

Det har samtidigt inte varit ont om starka kvinnor inom den svenska s k nationella rörelsen – Nordiska rikspartiets Vera Oredsson blev t ex 1975 Sveriges första kvinnliga partiledare, en av SD:s första talespersoner var en kvinna (Madeleine Larsson från Norrköping) och SD har haft åtminstone två s k kronprinsessor (tidigare handlade det om Paula Bieler och idag handlar det om Jessica Stegrud) men i slutänden är det ändå männen som har styrt rörelsen inklusive SD. 

SD har visserligen på senare år gjort en del inbrytningar bland de svenska arbetarkvinnorna och de kvinnliga LO-medlemmarna liksom även delvis inom den kvinnliga lägre medelklassen (d v s TCO:s lägre skikt-kvinnor). Det duger samtidigt inte med att i den visuella kommunikationen ständigt skylta med svenska s k ”tjejer” (gamla SDU producerade t o m en valfilm som heter just ”Ung svensk tjej”) eller att fronta med unga kvinnliga programledare i tv-kanalen Riksstudios – det är rejält många år kvar tills en betydande del av Sveriges kvinnor hittar till och börjar rösta SD. 

Dessutom skakas SD ständigt inte bara av s k rasskandaler utan också av s k sexskandaler – d v s partiet (över)befolkas inte bara av män som inte kan hålla tand för tunga vad gäller vad de egentligen tycker om invånarna med utomeuropeisk bakgrund utan också av s k casanovamän (d v s män som ”partajar” och ”raggar” i det närmaste dygnet runt) i ”parti och minut” som inte kan hålla händerna i styr och vilka därför om och om igen skapar skriverier och högst sannolikt skrämmer bort åtskilliga kvinnor från partiet.

Hade SD erhållit lika många kvinnliga röster som manliga röster så hade partiet idag legat på en bra bit över 30%. Omvänt domineras de andra partierna numera av kvinnor p g a att SD ”äter upp” en så hög proportion av landets män och bland de stora partierna gäller det särskilt S som är på god väg att bli något av ett kvinnoparti. S bytte till stora delar ut sin väljarkår i 2022 års val – arbetarna och fr a arbetarmännen gick till SD liksom invånarna i glesbygden, på landsbygden och i småstäderna och S och är numera i stället i mångt och mycket det stora partiet för det urbana Sveriges kvinnor.

”Sverigedemokraterna har lägst andel förtroendevalda kvinnor i kommun, region och riksdag. Ändå var SD det parti som ökade mest bland kvinnliga väljare i valet.

– Vi är inte för kvotering, det ska vara rätt person på rätt plats, säger SD-kvinnors ordförande Linda Lindberg.”

https://www.dn.se/sverige/sd-har-lagst-andel-kvinnor-kan-inte-forcera-fram-det

Några dagar efter valet 2022 lägger SD-kvinnor upp en annons på Facebook. Budskapet: att rösta på SD är ”lika självklart som kaffe till kakan” för kvinnor. De vill uppmärksamma att partiet ökat bland kvinnliga väljare.

– Det har hela tiden funnits en diskussion om att vi är svaga och dåliga bland kvinnor. Men tittar man nu ligger vi på tredje plats efter Moderaterna, säger Linda Lindberg, SD-kvinnors ordförande och riksdagsledamot.

Det hon menar är att SD har 16 procent av de kvinnliga väljarna, men att man trots det ligger långt bakom ettan Socialdemokraternas 34 procent. SD var dock, enligt SVT:s valundersökning, det parti som ökade mest bland kvinnor i riksdagsvalet 2022. Mellan 2018 och 2022 ökade man med fyra procentenheter bland kvinnor, från 12 till 16 procent. 

(…)

Inför valet 2018 planerade partistrategerna hur de skulle nå fram genom fler bilder på kvinnliga företrädare och ”mjukare frågor”.

LO-männen hade man till stor del redan vunnit, nu var man på jakt efter deras kvinnliga arbetskamrater. Förslag som ökad rätt till heltid och slopade delade turer skulle dra kvinnor från välfärdssektorn. Det gick sämre än partiet hade hoppats på.

Inför valet 2022 valde man en annan strategi.

– Vi har inte nischat oss jättehårt mot en tydlig målgrupp utan mer opinionsbildat i särskilda frågor, säger partisekreteraren Mattias Bäckström Johansson.

Han nämner energi- och bränslefrågornas betydelse, särskilt på landsbygden där SD också gick framåt men även den organiserade brottsligheten.

– Det är viktiga frågor oberoende av vilket kön man har. Prioriteringen av frågor kanske har blivit mer lika mellan könen också, säger han.

(…)

Faktum är att andelen SD-ledamöter i riksdagen som är kvinnor är lägre i dag än 2014 och andelen kvinnliga regionpolitiker är lägre än 2018. Det är lägst av alla partier.”

SD kommunicerar nu öppet att det är den s k befolkningsfrågan som allt egentligen handlar om

Igår basunerade SD ut på Twitter att partiets återvandringskrav handlar om SD:s själva raison d’être att ”återställa Sverige till vad det en gång var” – d v s SD dölje numera inte längre att det är den s k befolkningsfrågan som allt egentligen handlar om och alltid har handlat om för partiet:

SD har sedan Tidöavtalspartiernas valseger i september 2022 alltmer återvänt till och återigen blivit det parti som SD en gång var, vilket också framgick i Expos årliga rapport om den svenska s k nationella rörelsen som släpptes igår och som bl a skriver att:

”…under 2022 såg vi tvärtom utspel och ställningstaganden ägnade att uppvakta den rasideologiska opinionen. En omorientering av Sverigedemokraterna mot en mer radikal politisk riktning och retorik, och mot ett vänligare förhållningssätt till de högerextrema alternativmedierna och deras upphovsmän och anhängare…”

SD har nämligen ingenting att förlora längre efter att ha lyckats få den gamla, svenska högern att samarbeta med partiet och efter att de facto ha lyckats tillskansa sig makten över landet om än inte i formell mening.

Ett av de allra viktigaste kraven som SD har drivit ända sedan partiet bildades 1988 utöver att stoppa den utomeuropeiska invandringen eller minska densamma till ett minimum är återvandringskravet som Åkesson redan 2019 utsåg till ”nästa stora strid”.

I praktiken handlar även återvandringskravet liksom invandringsstoppet enbart om utomeuropéerna och i båda fallen handlar det kort och gott om den s k befolkningsfrågan, som tidigare gick under namnet rasfrågan.

Nu när SD har ett reellt inflytande över landet efter 35 år i motvind och i opposition kommer partiet att göra allt för att ”återställa Sverige till vad det en gång var” som SD:s officiella Twitter-konto skrev igår utan att hymla på något sätt med att SD:s hela existensberättigande i grund och botten handlar om den s k befolkningsfrågan, som tidigare gick under namnet rasfrågan – d v s det handlar om att minimera andelen invånare i landet med utomeuropeisk bakgrund och i samma stund maximera andelen invånare i landet som är majoritetssvenskar samt som har bakgrund i övriga Norden, Europa och västvärlden.

Det Sverige som ”en gång var” och som SD vill återskapa genom att stoppa den utomeuropeiska invandringen och öka återvandringen av utomeuropéer är inget annat än ett demografiskt homogent Sverige och SD döljer numera inte längre att det är den s k befolkningsfrågan (d v s rasfrågan) som allt egentligen alltid har handlat om för partiet.

År 1979, när SD:s direkta föregångare BSS bildades hade knappt 1% av samtliga invånare i landet utomeuropeisk bakgrund, vilket stressade BSS något enormt och inte minst det faktum att en tredjedel av dem var utomeuropeiska adoptivbarn vilka BSS befarade i stort sett alla skulle komma att få majoritetssvenska intimrelationspartners när de blev vuxna och därmed få s k blandade barn, d v s de utomeuropeiska adoptivbarnen betraktades kort och gott av BSS som en demografisk ”bomb” som i sinom tid skulle explodera i form av en omfattande (läs: dödlig och oåterkallelig) s k rasblandning. 

År 1988, när SD bildades hade andelen invånare med någon form av utomeuropeisk bakgrund ökat till runt 3,5% och idag år 2023 handlar det om runt 20%, vilket innebär att SD och hela den svenska s k nationella rörelsen uppfattar att de utkämpar något av ”den sista striden” i ”den yttersta tiden” och att det just nu är ”den sista chansen” för att åtminstone hjälpligt kunna återskapa det Sverige som gällde demografiskt fram tills 1980-talet när den utomeuropeiska invandringen sakta men säkert började växa.

SD folkvalda politiker domineras fortsatt av män

SCB har räknat samman hur könsfördelningen ser ut bland landets 349 riksdagsledamöter, 4600 ledamöter i regionerna och 36 000 ledamöter i de olika kommunerna och i samtliga tre församlingar sticker SD (och därefter KD) ut som det parti som domineras allra mest av män medan V och MP sticker ut som de partier som domineras allra mest av kvinnor. 

Totalt är numera 46% av riksdagsledamöterna kvinnor liksom 49% av regionfullmäktigeledamöterna och 43% av kommunfullmäktigeledamöterna. Genom att SD är så mycket större än V och MP (och även tillsammans) så ”avgör” SD:s mandat att männen dominerar i samtliga tre församlingar.

I riksdagen är 74% av SD:s ledamöter män liksom 65% av SD:s regionfullmäktigeledamöter och 72% av SD:s kommunfullmäktigeledamöter.