Kategori: Svensk-tyska föreningen

Sveriges störste operasångare Jussi Björling uppträdde för både tyska nazister och svenska ”överklassnazister” innan och under kriget

Sveriges störste operatenor Jussi Björling uppträdde för både tyska nazister och svenska ”överklassnazister” innan och under kriget:


Det faktum att Jussi Björlingmuseet i Borlänge nu stängs, vilket både dennes ännu levande son och dotter och den svenska musikbranschen och operavärlden av förklaringarna skäl har protesterat storligen emot, påminner mig om att Sveriges och en av världens största operasångare genom tiderna Jussi Björling framträdde i Tredje riket och i det tyskdominerade kontinental-Europa vid ett flertal tillfällen mellan 1933-45 och bl a i det av tyskarna ockuperade Köpenhamn 1941 respektive 1943.


Björling uppträdde även den 9 april 1942, d v s på tvåårsdagen av den tyska invasionen av Danmark och Norge, på Philharmonien i Berlin i närvaro av flera tyska nazikoryféer och representanter för den nazistiska myndigheten Reichskulturkammer. Den bejublade konserten resulterade i hela femton inropningar och i lysande recensioner i den nazifierade Berlinpressen. Efter konserten anordnade den nazistiska organisationen Nordische Gesellschaft en mottagning som även den svenske ambassadören i Berlin Arvid Richert bevistade och där Björling övertalades att sjunga för sårade tyska soldater men detta framträdande ställdes dock in då Björlings spelschema just då var alltför tajt. Senare under kriget kom Björling i stället att sjunga för sårade finska soldater under Finska fortsättningskriget 1944 när Finland stred på Tysklands och axelmakternas sida. Björling ska vidare även vid åtminstone ett tillfälle ha uppträtt inför Italiens fascistledare Mussolini och det talas ibland även om att han möjligen också uppträdde inför självaste A.H.


Björling uppträdde även vid ett flertal tillfällen för de svenska s k ”överklassnazisterna” i Svensk-tyska föreningen (STF) i samband med att den nazityska elitens toppnamn passerade revy på Grand Hôtel i Stockholm mellan 1933-45 där de föreläste för den pro-nazityska svenska överklassen. Bland annat sjöng Björling för de svenska s k ”överklassnazisterna” och för de gästande nazityska ledarna 1933, 1935 och 1936 och ofta i närvaro av vår nuvarande konungs båda föräldrar vilka både ville lyssna på de nazityska ledarnas föredrag och höra Björling sjunga. Innan och under kriget besökte ett stort antal tyska ledare Sverige på inbjudan av STF såsom bl a Rudolf Hess, Fritz Todt, Franz von Papen, Fritz Sauckel, Hermann Göring, Leonardo Conti, Hans Draeger, Walther Funk, Gertrud Scholtz-Klink, Wilhelm Frick och Hans von Tschammer und Osten.


Jussi Björlings bror Gösta Björling sjöng f ö för högerextrema Svenska aktiva studentförbundet 1943 medan Jussis son Rolf Björling fortsatte att gå i sin fars fotspår genom att likt sin far vid ett flertal tillfällen uppträda för s k ”överklassnazistiska” STF långt in på 1970-talet och vid ett flertal tillfällen i närvaro av vår nuvarande konung och drottning.

Om ett nej från Svensk-tyska föreningen att besöka föreningens arkiv: Nu kommer jag nog aldrig att få veta hur länge Selma Lagerlöf kvarstannade som medlem i föreningen

Svensk-tyska föreningen (STF) har tyvärr avslagit min begäran att få se föreningens arkiv gällande de av förklarliga skäl (hyper)känsliga åren 1933-45 trots att föreningen nyligen deponerade sitt arkiv på Riksarkivet (se https://sok.riksarkivet.se/nad?Sokord=Svensk-tyska+föreningen&EndastDigitaliserat=false&BegransaPaTitelEllerNamn=false&AvanceradSok=False&typAvLista=Standard&page=1&postid=Arkis+0B803BBF-0ED1-43E9-BFBA-ACA24DA526F0&tab=post&FacettState=undefined%3Ac%7C#tab), där f ö den andra stora svenska (på sin tid) s k överklassnazistiska föreningens (fragmentariska) arkiv också förvaras – d v s Riksföreningen Sverige-Tyskland (RST).

118739379_10157811243125847_1794673733929237882_n.jpg

 

STF är den äldsta svenska föreningen för (elit)svenskar som har ett intresse för och som är engagerade för Tyskland och föreningen ”pro-nazitysk:ifierades” efter nazisternas maktövertagande och fortsatte sedan att stödja den tyska NS-regimen fram tills krigsslutet genom att bl a anta en ny föreningslogo i form av en örn och ett hakkors som just gällde åren 1933-45.

 

När A.H. fyllde 50 år den 20 april 1939 var representanter för STF i form av generallöjtnant Henri de Champs, överstelöjtnant Emil Fevrell, professor Herman Nilsson-Ehle, hovstallmästare Clarence von Rosen och Svenska Dagbladets dåvarande chefredaktör Carl Trygger ”självklart” på plats i Berlin tillsammans med andra överklassnazistiska svenskar för att fira och hylla ”Führer:n” och efter italienarna och japanerna ska svenskarna ha varit mest/”bäst” (d v s talrikast) representerade på A.H.:s ”oförglömliga” 50-årsdag som ska ha slutat med en mycket s k blöt s k efterfest på Hotel Adlon längs Unter den Linden/vid Brandenburger Tor efter mottagningen i det magnifika Marmorgalleriet på Rikskansliet som ”bara” bjöd på kakor och té och efter att ha bevistat en påkostad ”Glada änkan”-galaföreställning (några av de entusiastiskt födelsedagsfirande och hårt ”partajande” överklassnazistiska svenskarna ska ha kommit i säng först vid 4-”snåret” på morgonen den 21 april efter att ha inmundigat/svalt åtskilliga s k ”6:or” whisky och konjakkupor).

 

 

Greve Clarence von Rosen, som också var Svenska Fotbollförbundets förste ordförande och efter vilken von Rosens pokal kom att uppkallas, ska f ö ha tryckt Hitlers hand med sina båda blåblodiga (och därtill rejält förmögna – han ägde bl a ett luxuöst stads/privatpalats på Strandvägen på Östermalm i Stockholm) och stora ”svenne”-händer och sett denne djupt i ögonen med sina båda högadliga och djupblåa ”svenne”-ögon och utbrustit ”Mein Führer!” medan en annan av svenskarna inte kunde hålla sig från att slå ihop klackarna, gå upp i enskild ställning och segerhälsa och utbrista ”Sieg Heil!” högt och ljudligt (och vilket idag ju hade renderat denne ett åtal för hets mot folkgrupp såvida de övriga svenskarna i den överklassnazistiska delegationen hade ställt upp som vittnen): Om det var Svenska Dagbladets chefredaktör, den berömde lundaprofessorn från Svalöv eller någon av officerarna som bara inte kunde låta bli att ”heil:a” när han både fick se och ta i ”Ledarens” fysisk-medicinsk-materiella kropp är dock okänt.

 

 

A.H. själv som hela eftermiddagen hade ”tvingats” hälsa på 100-tals utländska gäster från en mängd olika länder sade mer eller mindre rutinmässigt ”Freue mich sehr ihre bekanntschaft zu machen!” till var och en som han tog i hand men när den talrika svenska överklassnazistiska och ”superariska” delegationen dök upp (nästan alla svenskar som var på plats var då en bit över 1,80 och flera var både resliga och muskulösa och inte minst stiliga/”snygga” som få) sken ”Führer:n” upp berättas det och sade spontant och helt ”utanför protokollet” (d v s det var inte planerat på något sätt i förväg) ”Ganz grossartig!” till svenskarna.

 

 

Med greve Folke ”Vita bussarna” Bernadotte som s k ständig sekreterare bjöd STF mellan 1933-45 in flertalet av de tyska nazikoryféerna att föreläsa på Grand Hôtel i Stockholm under närvaro av kungens båda pro-nazityska föräldrar arvprinsen Gustaf Adolf och prinsessan Sibylla och till tonerna av bl a Zarah Leander och Jussi Björling vilka båda brukade uppträda på föreningens tillställningar (och den sistnämndes son Rolf Björling fortsatte otroligt nog att göra detsamma genom att sedermera uppträda på STF:s sammankomster långt in på 70-talet).

 

 

Faktum är att utöver axelmakterna så fick inget annat land och folk än Sverige och svenskarna proportionellt sett så många ”fina” (topp)besök från Tyskland under denna period vilket bl a innebar att runt 1/3 av de som åtalades i Nürnberg efter kriget någon gång (och t o m flera gånger vad gäller vissa av naziledarna) hade hunnit besöka Sverige på STF:s och Bernadotte-grevens inbjudan mellan 1933-45 (såsom bl a Rudolf Hess, Robert Ley, Gerhard Wagner som bl a låg bakom massdödandet av funktionsnedsatta tyskar, Fritz Sauckel, Hjalmar Schacht, Baldur von Schirach, Fritz Todt, Hans von Tschammer und Osten och Franz von Papen m fl).

 

 

Efter kriget fortsatte STF att domineras av s k överklassnazister och faktum är att mellan 1930-2004 har föreningen styrts av ordföranden och styrelseledamöter som varit högerextremister samtidigt som bl a Bildt och andra hög/borgerliga politiker och Wallenberg och andra (superrika) näringslivstoppar liksom namnkunniga forskare, högre tjänstemän, jurister, läkare, officerare och flera Bernadotte:ar har varit medlemmar i föreningen och på senare år har drottning Silvia agerat STF:s s k ständiga beskyddare. Det är då tyvärr en ”långkörare” att svenska föreningar vägrar att ge forskare, journalister och andra tillträde till sina arkiv under just dessa år (d v s mellan 1933-45) – det gäller t ex Föreningen Heimdal liksom Svensk-japanska sällskapet och nu också uppenbarligen Svensk-tyska föreningen.

 

 

Själv var jag bl a ute efter STF:s matriklar för dessa år (jag har då bara lyckats ”komma över” en enda STF-matrikel från 1937 som bl a innehåller sådana prominenta celebriteter som Selma Lagerlöf, Axel Ax:son Jonsson, Birger Dahlerus, Emilia Fogelklou och Gösta Åhlén som var den som uppförde det stora Åhléns-huset i Stockholm liksom den 6:e hertigen av Otranto Charles Fouché samt friherre Carl von Essen vilka båda var i sällskap med kung Gustav V när dennes bil 1946 körde av vägen i nuvarande Kungens kurva i Huddinge – se http://www.tobiashubinette.se/stf.pdf) för att bl a och en gång för alla få klarhet i hur länge Selma Lagerlöf egentligen valde att kvarstanna i STF – d v s när fick Lagerlöf egentligen nog av STF:s pro-nazityska hållning eller betalde hon s k kontingent (medlemsavgift) till STF ända fram till sin död?

 

Om litteraturvetaren och antinazisten Vilhelm Scharp

Dagens understreckare är författad av Magnus Halldin och handlar om den svenske litteraturvetaren, författaren och antinazisten Vilhelm Scharp som i egenskap av lektor i svenska i Berlin mellan 1928-36 upplevde Tredje rikets födelse och framväxt i realtid och på plats:
 
 
Tyvärr skulle dock Scharp komma att förlora åtminstone två strider mot svenska högerextremister under sin karriär och faktiskt både innan och efter kriget:
 
Dels ersattes han av lektorn och docenten Malte Welin på Görings order, d v s den ökände och hyperaktive nazistiske publicisten och redaktören som även var personlig vän med både Göring, Furugård och Quisling och som lät värva sig till Waffen-SS och Freiwilligen-Legion Norwegen så sent som 1941 när han var 45 år gammal, och dels förlorade han mot de gamla överklassnazisterna som dominerade och styrde Svensk-tyska föreningen ända in på 2000-talet när han 1958 försökte skapa en ny svensk-tysk förening utan de svenska överklassnazisterna och tillsammans med västtyska ambassaden i Stockholm, d v s Svensk-tyska sällskapet, men då Svensk-tyska föreningen som hade varit öppet pro-nazistiskt mellan 1933-45 hade stöd av kungahuset och hovet och delar av det svenska näringslivet och möjligen också svenska UD så misslyckades tyvärr försöket (och därmed kom Svensk-tyska föreningen att fortsätta att domineras av överklassnazister ända in i modern tid och skyddade av huset Bernadotte vars monarker och drottningar har agerat som s k ”ständiga beskyddare” av föreningen fram tills alldeles nyligen).

När överborgmästaren SS-Obergruppenführer Karl Fiehler besökte Grand Hôtel i Stockholm för 74 år sedan på inbjudan av Bernadotte:are och överklassnazister

För 74 år sedan i början av mars 1943 anordnade pro-nazityska och överklassnazistiska Svensk-tyska föreningen ett möte med efterföljande (flerrätters)middag och dans till levande orkester på Grand Hôtel i Stockholm då föreningen hade bjudit in överborgmästaren SS-Obergruppenführer Karl Fiehler till Sverige, d v s nazisternas starke man i den tyska naziströrelsens hemstad och ”huvudstad” München som otroligt nog kom att leva ända till 1969 (och därmed fick uppleva den västtyska 68-rörelsen), och som höll ett föredrag om den (nazi)tyska arieserade (d v s helt och hållet vita och helt och hållet rasideologiska och rasdiskriminerande för att inte säga rasmordiska) kommunalpolitiken inför en entusiastisk och intresserad svensk (överklass)publik.
17264477_10154472797755847_4329687980557212742_n
 
Fiehler hade gjort München till något av nazismens mönsterstad: Där hade utrensningen av socialister och liberaler och borttransporterandet och det efterföljande (mass)dödandet av stadens judar påbörjats tidigare än någon annanstans och även gått som allra längst – endast kring 500 av Münchens cirka 12 000 förkrigstida judar överlevde Fiehlers nitiska ”kommunalpolitik” – och det var Fiehler som den 9 november 1938 var stolt värd och arrangör för det möte som avhölls i stadens Altes Rathaus där Goebbels i närvaro av den församlade nazitoppen proklamerade den s k Rikskristallnatten som inledde den famösa novemberpogromen.
 
Svensk-tyska föreningen som beskyddades av Bernadotte:arna (och fortfarande gör det) hade redan innan kriget antagit den tyska öronen och hakkorset som sin föreningssymbol och leddes av en styrelse bestående av bl a greve Folke ”Vita bussarna” Bernadotte och på föreningens påkostade och överdådiga möten, fester, middagar och danser på Grand Hôtel i Stockholm när den nazityska eliten passerade revy som föreningens föredragshållare, dragplåster och (heders)gäster sjöng bl a Jussi Björling.
 
I föreningens medlemsmatrikel hittades gräddan av den pro-nazityska svenska eliten och överklassen (professorer och forskare i mängd och kubik, generaler och amiraler en masse, högre tjänstemän och höga jurister, läkare, konstnärer, musiker och författare, industrifolk och storägare o s v) liksom alltifrån vår nuvarande konungs far och mor kronprins Gustaf Adolf och prinsessan Sibylla till Åhléns gamle ägare och VD Gösta Åhlén och Olof Palmes mor Elisabeth von Knieriem vilka alla frotterade sig med tyska nazikoryféer som SS-Obergruppenführer Fiehler både innan och under kriget och gissningsvis även passade på att ta en svängom och dansa med de tyska nazistledarnas fruar. Ibland smyckades och draperades Grand Hôtel f ö även med naziparafernalia och nazistisk utsmyckning och ibland tvingades Grand Hôtels anställda t o m arbeta och servera i uniformsliknande plagg till de höga gästernas förnöjelse.

Svensk-tyska föreningen

För alla er som missade gårdagens Kalla fakta-avsnitt om Svensk-tyska föreningen och familjen Bernadotte: http://www.tv4.se/kalla-fakta/avsnitt/avsnitt-4-171034

Svensk-tyska föreningen är då den ”finaste” av alla överklasssällskap som samlar svenskar som engagerar sig i ett visst land (t ex finare är motsvarande sällskap för t ex Storbritannien, Spanien, Japan och Italien), och föreningen har mellan 1930-2004 med få undantag styrts av ordföranden och styrelseledamöter som samtidigt varit organiserade fascister, nazister och högerextremister. Samtidigt har Carl Bildt, Wallenberg, många Bernadotte:ar m fl m fl varit medlemmar i föreningen.

Här nedan följer en oredigerad faktasammanställning om föreningen som jag sammanställde förra året:

Utgångspunkten är att Silvia är STFs (Svensk-tyska föreningen) ständige beskyddare, och att föreningen alltid har haft intima band med familjen Bernadotte och hovet, samt att kungaparet deltog på STFs jubileumstillställning den 28 september i år. Under krigsåren, när STF var en öppet pro-nazistisk förening och hade antagit hakkorset med den tyska riksörnen som föreningslogo, var t ex greve Folke Bernadotte dess sekreterare (som så många idag tror var antirasist – han var i själva verket tydligt högerextrem redan innan kriget). Vår nuvarande kungs båda föräldrar vilka ju var välkända/ökända pro-nazister, d v s kronprins Gustaf Adolf och prinsessan Sibylla, var naturligtvis också aktiva inom föreningen under denna period och deltog på många möten och middagar när de tyska naziledarna åkte skytteltrafik till Sverige på STFs inbjudan. Vårt nuvarande kungapar har dessutom närvarat på flera av STFs tidigare möten/middagar – t ex 1983 och 1988 – och då ätit middag tillsammans med en massa svenska högerextremister.

Det finns ännu mer ”perversa” saker med kungahuset och nazismen som ännu inte ”avslöjats” ordentligt: Ända in mot 1990-talets slut, mitt under den värsta nazistiska terror/mordvåg Sverige skådat (och Europa: ”vi” var värst i världen då, vad gäller rasistiska mord per capita och vad gäller en mycket vital nazistisk ungdomssubkultur med tillhörande nazistisk musikindustri), upplät kungafamiljen och hovet år efter år ärevördiga Riddarholmskyrkan (där ju i stort sett alla Sveriges kungar ligger begravda sedan senmedeltid) till nazisterna den 30 november via Sveriges nationella förbunds frontorganisation och där en salig blandning av överklassiga Norrorts- och Östermalmsnazister av vilka vissa kom åkandes med färdtjänst, blandades med unga ”svenneproletära” nazister från Söderort, fulltankade på billigt öl, som ”heil:ade” öppet i kyrkbänkarna för att ära de döda kungarna medan Skansen rutinmässigt lånade ut sina uniformer till de utklädda (nazistiska) drabanter som ”goose step”-marscherade in i kyrkan till tonerna av Marcia Carolus Rex. Det var hovet och kungahuset som lät nazisterna vara i Riddarholmskyrkan via Göran Alm som själv närvarade vid ceremonierna och tyckte att sällskapet var ”trevligt” (http://sv.wikipedia.org/wiki/Göran_Alm).

Det hör till saken att STF utan konkurrens är den finaste (och dessutom även den allra första/äldsta) av Sveriges alla ”vänskapsföreningar” med andra länder av överklasstyp, långt finare än motsvarande sällskap för t ex Ryssland, Storbritannien, Finland, Spanien, Japan, Italien o s v (även om de sistnämnda sällskapen naturligtvis också är fina och prestigefyllda att vara med i – de kan alla i det närmaste liknas vid herrklubbar för makteliten). STFs höga status inom socialgrupp 1 parat med det faktum att många svenskar just inom socialgrupp 1 alltid har haft (och fortfarande har) mycket starka band till Tyskland, har gjort att STFs medlemsmatrikel genom åren alltid har innehållit representanter för topparna inom det svenska samhället – t ex Carl Bildt och andra från politikens värld, Wallenberg m fl näringslivsföreträdare, kända forskare, höga tjänstemän, jurister, läkare, officerare, kyrkans folk, kulturelit o s v. (se t ex matrikeln för Stockholmsavdelningen från 1937, d v s när STF var en öppet pro-nazistisk förening: http://www.tobiashubinette.se/stf.pdf).

En mycket lång lista på ”världsberömda” nazistiska ledare bjöds in (enkom) av STF innan och under kriget, såsom Rudolf Hess, Robert Ley, Gerhard Wagner (som bl a låg bakom massdödandet av funktionsnedsatta tyskar), Fritz Sauckel, Hjalmar Schacht, Baldur von Schirach, Fritz Todt, Hans von Tschammer und Osten, Franz von Papen m fl m fl (många av dem dömdes ju sedermera efter kriget i Nürnberg = de var verkligen ”toppen av toppen” i nazihierarkin).

Sverige var därmed överlägset statistiskt sett (tack vare STF och dess medlemmar inom den svenska överklassen) det enda land som inte var allierat med Nazi-Tyskland, som fick ta emot så många celebra besök av den nazityska ledningen (och t o m Hitler själv var på väg en gång, men ”riksledarens” Sverigebesök blev till slut aldrig av). De tyska ledarna inhystes/talade alltid på Grand Hotel inför uppemot 700 överklassvenskar som sympatiserade med Tyskland och nationalsocialismen. De svenska antifascisterna hatade så klart dessa möten/denna förening, och samlingsregeringen, ledd av socialdemokraterna, såg så klart med oro på den varma fraterniseringen mellan nazitysk ledning och svensk maktelit. En pikant detalj i sammanhanget är att den som fick äran att köra Rudolf Hess (d v s självaste Hitlers ställföreträdare) i limousin vid dennes bejublade besök 1935, var den unge greve Hans Wachtmeister – senare i livet mångårig riksdagsledamot för Moderaterna och ordförande för STF.

Sedan kommer vi då till själva föreningen som bildades för 100 år sedan av den dåvarande pro-tyska svenska överklassen med Olof Palmes farfar direktör Sven Palme i spetsen (Palme är f ö en osedvanligt högerextrem familj vid denna tid). Innan och under och efter kriget är STF då som sagt i praktiken en förening för elitsvenskar som stödjer Nazi-Tyskland, och STF uppvaktade också som förening Hitler i Rikskansliet i Berlin på dennes 50-årsdag i april 1939. Efter kriget deltog STF aktivt i arbetet med att stödja återuppbyggnaden av (Väst)Tyskland genom vad som kan kallas ”biståndsverksamhet” i nära samarbete med Hjälpkommittén för Tysklands barn, en pronazistisk förening som fr a samlade ”överklassdamer” under ledning av nazisten grevinnan Lili Hamilton (se kommitténs matrikel http://www.tobiashubinette.se/htb.pdf), och hjälpen inriktade sig bl a och särskilt på de nazistiska krigsförbrytarnas och SS-officerarnas änkor och barn (liksom även på de nazistiska flyktningarna i Sydamerika, Mellanöstern och på Iberiska halvön). Efter kriget har åtskilliga högerextrema svenska föredragshållare gästat föreningen, ibland flera gånger om, såsom t ex professorerna Gottfrid Carlsson, Åke Åkerman, Sven Helander, Folke Henschen och Eric von Born (den förstnämnda f ö nobelpristagare Arvid Carlssons far och den sistnämnda författarinnan Heidi von Borns far).

Vad gäller ordföranden, så har högerextremister (av högborgerligt snitt) dominerat posten från 1930 till 2004 med få undantag. Det går en röd linje m a o från major och kammarherre Carl von Essen som tillträdde 1930 till överläkare och klinikchef S Gunnar Edlund som avgick 2004. Naturligtvis har också huvuddelen av/stora delar av den övriga styrelsen utgjorts av högerextremister (i regel med samma sociala bakgrund) under dessa år (det handlar antagligen om uppemot 100-talet styrelseledamöter mellan 1930-2004 som har högerextrem bakgrund).

Problemet med STF är med andra ord att föreningen kan ses som en slags ”ohelig” allians/kontaktyta mellan kungahuset/hovet och delar av den svenska överklassen samt den svenska extremhögern, och STF blir därmed en direkt fysisk kontaktyta in i makteliten för de sistnämnda, och som även indirekt legitimerar dem. I ärlighetens namn så finns det fler sådana kontaktytor som ännu inte ”avslöjats”, nämligen en mindre uppsjö av ”fina” och diskreta herrklubbar där nazister och högerextremister träffar kungen, näringslivsfolk o s v, men om jag skulle ”ranka” dessa kontaktytor sinsemellan så skulle jag säga att STF är den viktigaste av dem alla. Vad allt detta egentligen har inneburit rent konkret är naturligtvis omöjligt att säga något om, än mindre går det att bevisa – d v s vad det egentligen har betytt att t ex Bildt, Wallenberg, kungen och högerextremister träffas och umgås mellan s k ”skål och vägg” (säkerligen också smått förfriskade).

Här är slutligen den ordförandelista som gäller med tillhörande ideologisk hemvist/organisationsanknytning:

Carl von Essen, friherre, major och kammarherre, ordförande för STF 1930-32. Medlem i fascistiska Sveriges nationella förbund 1941 (se Ture Nermans/Trots Allts arkiv på Arbetarrörelsens arkiv).

Henri de Champs, generallöjtnant och fortifikationschef, ordförande för STF 1934-46. Medlem i antisemitiska Gymniska förbundet 1930 (se Carlbergska stiftelsens arkiv på Arbetarrörelsens arkiv), i högerextrema Marsklubben 1932 (se Marsklubbens arkiv på Stockholms stadsarkiv), i pro-nazistiska Riksföreningen Sverige-Tyskland 1937-42 (se Hugo Odebergs arkiv på Lunds universitetsbibliotek), i högerextrema Försvarsfrämjandet 1940 (se Rickman von der Lanckens arkiv på Krigsarkivet) och i fascistiska Sveriges nationella förbund 1940-45 (se Ture Nermans/Trots Allts arkiv på Arbetarrörelsens arkiv) m m m m (bl a mottagare av Tyska örnens orden 1939 och bidragsgivare till fascistiska Sveriges nationella förbunds dagstidning Dagsposten 1942-44).

Gösta Häggquist, professor, ordförande i Svenska läkarsällskapet och preses i Kungliga vetenskapsakademien, ordförande för STF 1946-55. Medlem i antisemitiska Samfundet Manhem 1934 (se Samfundet Manhems skrifter på Kungliga biblioteket), i överklassnazistiska Nationalsocialistiska blocket 1935 (se Sandlerkommissionen på Riksarkivet), i pro-nazistiska Riksföreningen Sverige-Tyskland 1937-42 (se Hugo Odebergs arkiv på Lunds universitetsbibliotek), i högerextrema Marsklubben 1940 (se Marsklubbens arkiv på Stockholms stadsarkiv), och i fascistiska Sveriges nationella förbund 1940-70 (och mångårig skribent i dess tidningar Dagsposten, Nationell tidning och Fria ord – se dessa tidningar på Kungliga biblioteket) m m m m (t ex medlem i mängder av välrenommérade herrklubbar och sällskap tillsammans med andra högerextremister). Under Häggquists ordförandeskap anordnades föredrag med öppet pronazistiska teman och med högerextrema gäster, och styrelsen utgjordes av idel nazister såsom överste Arthur Nordenswan och tidigare nämnda grevinnan Lili Hamilton.

EA Bolle, direktör, ordförande för STF 1955-62. Medlem i pro-nazistiska Riksföreningen Sverige-Tyskland 1937-42 (se Hugo Odebergs arkiv på Lunds universitetsbibliotek), bidragsgivare till fascistiska Sveriges nationella förbunds dagstidning Dagsposten 1941-43 (se PRVs arkiv på Riksarkivet) och prenumerant på fascistiska Nysvenska rörelsens tidskrift Vägen Framåt på 1980-talet (se Per Engdahls arkiv på Riksarkivet) m m m m (Bolle var på sin tid en välkänd tyskfödd Lidingödirektör och högerextremist).

Geo Melander, godsägare och ombudsman, ordförande för STF 1955-64. ”Offentlig” medlem i fascistiska Sveriges nationella förbund från 1920- till 50-talen då han var anställd som ombudsman för partiet.

Hans Wachtmeister, greve, riksdagsledamot och riksscoutchef (liksom nära vän med familjen Bernadotte), ordförande för STF 1972-87. Medlem i fascistiska Svensk Opposition 1941 (se Per Engdahls arkiv på Riksarkivet), i högerextrema Ungsvenska klubben 1970 (se Ungsvenska klubbens arkiv på Riksarkivet), och i högerextrema Försvarsfrämjandet 1984 (se dess tidskrift Fritt Militärt Forum på Kungliga biblioteket), samt prenumerant på fascistiska Sveriges nationella förbunds tidning Fria Ord på 1950-talet och på fascistiska Nysvenska rörelsens tidskrift Vägen framåt på 1970-talet (se tidningen Fria ord på Riksarkivet samt Per Engdahls arkiv på Riksarkivet).

S Gunnar Edlund, överläkare och klinikchef, ordförande för STF 1995-2004 (och föreningens egen historiker, d v s en högerextremist har tilldelats makten att skriva STFs historia). Medlem i fascistiska Sveriges nationella förbund sedan studieåren som läkarstudent från 1950-talet och framåt (och skribent i dess tidningar Dagsposten och Fria ord – se dessa tidningar på Kungliga biblioteket) samt aktiv i/kring nazistiska Carlbergska stiftelsen på 1950/60-talen (se Armas Sastamoinens böcker/artiklar från samma tid), prenumerant på fascistiska Nysvenska rörelsens tidskrift Vägen Framåt på 1980-talet (se Per Engdahls arkiv på Riksarkivet), medlem i högerextrema Försvarsfrämjandet m m m m (och fortfarande en välkänd figur i högerextrema kretsar av det finare slaget)

Drottning Silvia och Svensk-tyska föreningen

Drottning Silvia (och högst troligen också kungen) deltar snart i Svensk-tyska föreningens (STF) 100-årsjubileum (i form av en jubileumsmiddag som äger rum i slutet av september innevarande år). Silvia är föreningens ständiga beskydare, och dess mångårige f d ordförande och hedersledamot, den ökände naziveteranen S Gunnar Edlund, f d överläkare vid Danderyds sjukhus och bosatt i Täby, som började sin extremhögerkarriär i SNF redan som läkarstudent på 1950-talet (idag är han troligen SD:are), står för föreningens smått tvättade historieskrivning i jubileumsboken som precis nyss gavs ut. STF var under 1930- och 40-talen en nazistisk förening för den svenska pro-tyska överklassen som använde sig av hakkorset som logo (och med Folke Bernadotte som sekreterare bjöd STF in i stort sett samliga nazikoryféer till Sverige för välbesökta möten på Grand Hotel), och ända in på 1980-talets slut dominerades föreningens ledning och styrelse av överklassnazister (förutom Edlunds historiska exposé över STF innehåller jubileumsboken, finansierad av Riksbankens jubileumsfond, artiklar skrivna av namnkunniga svenska Tysklandsvänner och Tysklandskännare såsom Dick Harrison, Birgitta Almgren och Sture Packalén). STF har genom åren samlat kungafamiljen, ”kändispolitiker” som Bildt, näringslivsföreträdare som Wallenberg m fl ”aktningsvärda medborgare” som medlemmar tillsammans med namnkunniga högerextremister av Edlunds typ – d v s föreningen har helt enkelt fungerat som en mötesplats för de svenska eliterna och de svenska (överklass)nazisterna.