Category: surrogat

Surrogatindustrin fortsätter att gå i adoptionsindustrins fotspår

Surrogatindustrin beter sig just nu precis som adoptionsindustrin alltid har gjort:
 
 
Genomkorrupta länder och s k ”failed states” föredras, lokal lagstiftning ignoreras eller kringås och företagen och verksamheten är hela tiden ”steget före” och flexibel, mobil och transnationell och försöker ständigt hitta nya länder att både operera i och emellan för att kunna tillfredssställa den närmast omätliga efterfrågan på barn som har blivit till utanför kroppen (d v s tack vare en reproduktionsteknik) i Väst där förekomsten av ofrivillig barnlöshet aldrig har varit större och mer utbredd än idag och mot bakgrund av de kraftigt fallande födelsetalen bland i huvudsak de infödda majoritetsvästerlänningarna.
 
I helgen ska f ö surrogatindustrin och pro-surrogatlobbyn i Sverige samlas till konferens i Stockholm: http://www.familiesthrusurrogacy.com/scandinavian-conference-12-august-2017
 
OBS: Jag är naturligtvis samtidigt mycket väl medveten om den oerhörda smärta och det fruktansvärda lidande som ofrivillig barnlöshet innebär och medför för ett närmast otaligt antal singlar och par i Sverige och i Väst och vilka självklart både är heteros och icke-heteros liksom den gigantiska demografiska utmaning som Väst står inför inom den närmaste framtiden p g a en i skrivande stund snabbt åldrande och/eller kraftigt åldrad infödd majoritetsbefolkning.

Den globala surrogatindustrin har nu utvecklats till en kopia av den globala adoptionsindustrin

Den globala surrogatindustrin är nu (redan) i praktiken och mer eller mindre en ren kopia av adoptionsindustrin som Kajsa Ekis Ekman påpekar:
 
 
Både surrogat- och adoptionsindustrin lever för det första på att 1000-tals om inte 10 000-tals (i huvudsak medelålders och i huvudsak majoritetssvenska) hetero- och homosexuella singlar och hetero- och homosexuella par är ofrivilligt barnlösa i Sverige och att 100 000-tals om inte miljontals (i huvudsak medelålders och i huvudsak majoritetsvästerländska) hetero- och homosexuella singlar och hetero- och homosexuella par är ofrivilligt barnlösa i västvärlden, d v s efterfrågan på barn i Sverige och i västvärlden är fortsatt enorm och denna efterfrågan kommer antagligen även att växa i framtiden p g a att allt fler (majoritets)svenskar och (majoritets)västerlänningar antingen lever i ensamhushåll eller bor kvar i föräldrahemmet och även väntar allt längre med att ”skaffa” en s k stabil intimrelationspartner.
 
Både surrogat- och adoptionsindustrin lever för det andra på att Sverige och västvärlden (närmast fullständigt desperat) hela tiden behöver fler och nya invånare p g a kraftigt fallande födelsetal och en alltmer obalanserad åldersstapel och vilket gör att i stort sett alla västländer numera tillåter sina invånare att ”beställa” och ”hämta hem” (surrogat- eller adoptiv)barn från i huvudsak icke-västerländska länder och i flera fall erhåller de dessutom bidrag och skatteavdrag för att de bidrar till att öka befolkningstillväxten.
 
Både surrogat- och adoptionsindustrin lever för det tredje på att ett tyvärr alltför snabbt växande antal postkoloniala statsbildningar i Afrika, Asien, Latinamerika och Karibien ej är särskilt ”funktionella” längre och ej är särskilt ”stabila” längre och fr a är de mer eller mindre genomkorrupta och blir det tyvärr i allt högre grad. OBS: Att kategorisera och benämna majoriteten av de postkoloniala statsbildningarna i Afrika, Asien, Latinamerika och Karibien som varande ”icke-funktionella” och ”instabila” och just (genom)korrupta är naturligtvis rejält västcentriskt och denna bedömning utgår helt och hållet från västerländska normer och mått (och i sammanhanget kallas dessa icke-västerländska statsbildningar ofta för ”failed states” av västvärlden).
 
Både surrogat- och adoptionsindustrin flyttar just nu från (icke-västerländskt) land till (icke-västerländskt) land och när ett visst (icke-västerländskt) land stoppar surrogat- eller adoptionsverksamheten p g a skandaler, oegentligheter och handel med barn så flyttar de båda industrierna vidare till nästa (icke-västerländska) land och så fortsätter det i all oändlighet då det alltid finns nya genomkorrupta (icke-västerländska) länder att verka i.
 
Både surrogat- och adoptionsindustrin blir slutligen just nu alltmer cynisk, alltmer brutal och alltmer ”primitiv” då enorma summor pengar är i omlopp, då mängder med människor både i västvärlden och i den utomvästerländska världen är anställda inom och inblandade i industrin och då efterfrågan på nya (surrogat- och adoptiv)barn från den utomvästerländska världen hela tiden växer i Sverige och i västvärlden från ofrivilligt barnlösa hetero- och homosexuella singlars och hetero- och homosexuella pars sida.

Uppdaterade siffror om antalet adopterade och antalet surrogatbarn

Nya siffror om antalet adopterade (både utlandsadopterade och svenskadopterade och både styvbarnsadopterade och fosterbarnsadopterade och både s k främmande- och släkting- eller närståendeadopterade) liksom om antalet surrogatbarn:
 
Totalt antal (juridiska) adoptioner som genomförts mellan den 1 januari 1918 – 31 december 2016: 138 811 (många av de 138 811 adopterade har naturligtvis hunnit avlida och framför allt gäller det de inrikes födda)
 
av de adopterade var
 
49 711 utrikes födda med två adoptivföräldrar (adopterade av heterosexuella par med några få undantag)
7163 utrikes födda med en adoptivförälder (adopterade av ensamstående av båda könen men i huvudsak av ensamstående kvinnor)
(totalt 56 874 utrikes födda adopterade)
 
samt
 
39 047 inrikes födda med två adoptivföräldrar (inklusive både s k främmandeadoptioner och fosterbarnsadoptioner)
 
42 890 inrikes födda med en adoptivförälder (adopterade av styvföräldrar av båda könen och i mindre utsträckning av ensamstående)
(totalt 81 937 inrikes födda adopterade)
 
År 2016 genomfördes totalt 1779 adoptioner av inrikes födda barn (och varav de allra flesta var styvbarns- och fosterbarnsadoptioner och endast ett 30-tal utgjordes av s k främmandeadoptioner) samt 850 adoptioner av utrikes födda barn och varav 259 adopterades via adoptionsorganisationerna. De övriga 591 adoptionerna bestod av en blandning av (i huvudsak släkting)adoptioner som regelbundet äger rum inom olika invandrargrupper men också av surrogatbarn som adopteras av den icke-genetiska föräldern, d v s en s k närståendeadoption.
 
Sedan 2000-talets mitt har ett ökande antal surrogatbarn invandrat till landet och närståendeadopterats (surrogatbarnen ”dyker upp” och ”spökar” i både i invandrings- och i adoptionsstatistiken): Det finns inga exakta siffror på det totala antalet surrogatbarn som just nu finns i landet men bara år 2012 ankom 38 surrogatbarn enbart från Indien och antalet surrogatbarn kan idag uppgå till mellan 500-1000 invånare.

Land efter land i den postkoloniala världen reglerar, inskränker eller förbjuder västerlänningars möjlighet att adoptera eller nyttja surrogatmödraskap

Politiskt reaktionära, kulturkonservativa och extremnationalistiska ledare, partier och rörelser är inte bara på stark frammarsch i västvärlden utan är det också i den postkoloniala och utomvästerländska världen där de i många fall (liksom i västvärlden) i praktiken redan styr och har tagit över makten och en av ytterst få positiva konsekvenser av denna reaktionära, konservativa och nationalistiska våg som formligen översvämmar den postkoloniala och utomvästerländska världen och som också innebär en allt aggressivare antivästerländsk politik är (åtminstone enligt mig) de bakslag efter bakslag som den västerländska reproduktionsindustrin har drabbats av under de senaste åren med kraftigt fallande adoptionssiffror, adoptionsbyrå efter adoptionsbyrå som går i konkurs, land efter land som lagstiftar om och reglerar både adoptions- och surrogatverksamheten och ett ökande antal länder som t o m förbjuder utlänningar, som i praktiken innebär västerlänningar, från att adoptera eller nyttja och anlita surrogatmödrar i respektive land.

Samtidigt har den västerländska efterfrågan på och det västerländska behovet av barn aldrig varit större än i skrivande stund, d v s aldrig någonsin har så många västerlänningar och både singlar (både kvinnor och män dessutom) liksom par (både gifta par, sambos och allt oftare och numera också särbos) och hetero- liksom icke-heterosexuella velat och försökt reproducera sig utanför kroppen, d v s med hjälp av reproduktionstekniker av alla de slag och samtidigt har heller aldrig fruktsamhetstalen bland de västerländska majoritetsbefolkningarna varit så låga som just nu när västland efter västland tvingas se sina infödda majoritetsbefolkningar åldras och ”tyna bort” för varje år som går och dessutom allt snabbare och alltmer oåterkalleligt (d v s det är numera helt enkelt biologiskt omöjligt att vända denna trend och få upp födelsetalen bland de västerländska majoritetsbefolkningarna).

Sedan är det så klart en stor sorg för den enskilde individen när så många majoritetsvästerlänningar som lever just nu kommer att dö barnlösa liksom att det är tragiskt att västerlänningarna hela tiden stadigt minskar i antal liksom som andel av världsbefolkningen.
”Members of the East African Legislative Assembly, who are currently sitting in Kampala, want EAC partner states to abolish international child adoption to stop the likelihood of children falling into the hands of traffickers. EALA on August 19 passed a general purpose report on the rights of the child, which wants EAC partner states — Uganda, Kenya, Tanzania and Burundi — to change their laws to restrict adoption of children to their nationals only.”
”I Indien har regeringen lagt fram ett omtalat lagförslag som ska förbjuda kommersiellt surrogatmödraskap. Om parlamentet stödjer förslaget kommer varken indiska medborgare eller utlänningar längre kunna betala fattiga kvinnor för att föda fram deras barn.”

RFSU och pro-surrogatindustrilägret fortsätter att hävda att de verkar för barnets bästa

RFSU fortsätter att försvara den globala surrogat- och reproduktionsindustrin på sedvanligt upptrissat och smått hysteriskt ”vänsterliberalt”, ”feministiskt” och ”antirasistiskt” ”vi är för barnets bästa”-vis:

 

http://www.dagensarena.se/opinion/rfsu-offra-inte-barnen-for-en-politisk-markering

 

”Barn föds i dag in i statslöshet, saknar vårdnadshavare och drabbas i sin migrationsprocess vilket är oerhört allvarligt, något utredningen inte valt att föreslå lösningar till trots att de är väl kända. Att i detta läge, som argument för att inte lösa situationen för barnen, hänvisa till den påstådda avsaknaden av forskning och kunskap samtidigt som utredningen visar att den forskning som finns pekar mot att barnen som tillkommit via surrogatarrangemang mår lika bra som andra barn, är inget annat än ansvarslöst.”

 

För det första så har surrogatbarnen tillkommit och existerar som just nu levande homo sapiens sapiens-organismer, d v s som just människobarn, enkom och helt och hållet då vuxna generellt högutbildade och höginkomsttagande svenskar och västerlänningar faktiskt har skapat och beställt dem, och för det andra så bygger den svenska surrogatutredningens påstående att det går lika bra för surrogatbarnen som för andra barn på falska och felaktiga premisser och paralleller då surrogatutredningen, på samma sätt som den svenska s k homoadoptionsutredningen en gång gjorde, hänvisar till undermålig adoptionsforskning som felaktigt säger att det går lika bra för adopterade som för icke-adopterade:

 

Det finns nämligen ingen longitudinell och komparativ forskning överhuvudtaget om hur det går för surrogatbarnen då de allra flesta surrogatbarn i Sverige och i västvärlden fortfarande just är barn medan all samlad barn- och familjeforskning tyvärr och omvänt visar och indikerar att det överlag och generellt går sämre för ALLA barn som har tillkommit utanför kroppen och för alla icke-biologiska barn överhuvudtaget vare sig det handlar om adoptivbarn, fosterbarn och styvbarn eller om provrörsbarn, donationsbarn och sannolikt även surrogatbarn, d v s inget pekar mot att det kommer att gå bättre för surrogatbarnen i framtiden utan tvärtom kommer det troligen att gå sämre för dem såsom det gör för alla andra icke-normativa barn när de jämförs med hur det går för alla biologiska ”normbarn” som tillkommit ”i sängen”.

 

Det faktum att det går sämre för adoptivbarnen, provrörsbarnen, donationsbarnen o s v o s v betyder så klart inte att dessa icke-normativa barn inte ska få finnas till och än mindre att de inte ska få bli till, och att det går sämre för dem handlar så klart inte på något sätt heller om att de är ”damaged goods”, ”undermåliga” och ”livsodugliga” i sig utan snarare handlar det om att den svenska och västerländska kulturen forfarande i praktiken är både blodcentrerad och DNA-fixerad, d v s biologistisk och essentialistisk, trots allt retoriskt hyllande av icke-normativa intimrelationer, icke-normativa familjer och icke-normativa barn.

 

Sedan betyder allt ovanstående att det fortfarande måste vara både politiskt och etiskt möjligt att både försvara utsatta kvinnors reproduktiva rättigheter i fr a Tredje världen och Östeuropa liksom att förstå och även känna sympati och empati med alla miljontals svenska och västerländska HBTQ-personers, funkispersoners, singlars och övre medelålders önskan att få reproducera sig.

”Förbjud surrogathandel med barn köpta i utlandet!”

Måhända ett rätt så hårt ”antikapitalistiskt” språk och kanske en alltför ”essentialistisk” analys från Claes Gustafssons, Yvonne Hirdmans, Madeleine Leijonhufvuds, Barbro Sjöqvists och min sida men det handlar inte om att i socialismens namn förespråka ett avskaffande av marknadsekonomin eller om att anamma en ”biologistisk” och anti-progressiv, anti-postmodern/poststrukturalistisk, reaktionär och ultrakonservativ hållning till allt vad reproduktion heter, ej heller om att attackera och stigmatisera alla miljoner ofrivilligt barnlösa svenska och västerländska par och singlar som av olika anledningar (funktionsvariation, sexuell läggning, singelskap, övre medelålder, sjukdom o s v) enkom kan reproducera sig utanför kroppen, och än mindre om att ”hänga ut” och brännmärka alla surrogatmödrar och deras partners, familjer och ”extended family networks” i Afrika, Asien, Latinamerika, Östeuropa och annorstädes som försörjer sig på verksamheten:

http://www.dn.se/debatt/forbjud-surrogathandel-med-barn-kopta-i-utlandet

Vad det handlar om är att surrogatindustrin på rekordtid har utvecklats till den nya adoptionsindustrin med samma typ av människohandel, korruption och exploatering av utsatta människor i fr a Tredje världen.

Redan har 100-tals svenskar anlitat och köpt tjänster av denna industri, d v s det finns redan 100-tals surrogatbarn i landet som fötts i länder som Indien, Thailand, Sydkorea, Brasilien och Kenya, och varje år ankommer mellan 50-100 nya surrogatbarn som ”spökar” och ”stökar” i både invandringsstatistiken och ibland också i adoptionsstatistiken, och svenska myndigheter har numera tvingats utveckla ett system för att administrera alla surrogatbarn (se t ex http://www.swedenabroad.com/sv-SE/Ambassader/New-Delhi/Service-till-svenska-medborgare/Ansokan-om-pass–nationellt-id-kort/Bestallning-av-samordningsnummer-for-surrogatbarn-sys) som svenskar på eget bevåg och med egna medel anskaffar i olika länder, vilka i värsta fall riskerar att hamna i ett migrations- och reproduktionsjuridiskt limbo (se t ex http://www.metro.se/nyheter/deras-barn-hamnar-i-klam-sverige-laglost-land-for-surrogatbarn/EVHnkf!FCXT0kZvl7EE) och där det finns vissa likheter med utrikes födda blandbarn där enbart den ene föräldern är svensk.

Ännu har sannolikt inte antalet årligen till landet ankommande surrogatbarn gått om och överstigit antalet årligen ankommande adoptivbarn men det är bara en tidsfråga när så sker, och i svensk media är (idealiserade och rosenskimrande) reportage om nyanlända surrogatbarn numera minst lika vanliga som (romantiserade och rosenskimrande) reportage om nyanlända adoptivbarn (se t ex http://www.hemmets.se/vi-fick-barn-med-hjalp-av-en-surrogatmamma). Nya reproduktionstekniker har redan i praktiken ”konkurrerat ut” adoptionsindustrin – redan på 1990-talet gick antalet IVF-barn om antalet adoptivbarn i Sverige, numera ankommer och föds det fler donatorsbarn än adoptivbarn per år i Sverige och i flertalet västländer har antalet surrogatbarn som invandrar från fr a länder i Tredje världen redan gått om antalet adoptivbarn som invandrar från mer eller mindre samma länder (för info om den nyöppnade surrogatförmedlingen i Stockholm – se http://www.surrogat.nu/2016/04/17/tammuz-surrogacy-lanserarar-sina-tjanster-i-norden).

Den helt och hållet dominerande trenden i hela västvärlden är att svenska och västerländska par och singlar som är ofrivilligt barnlösa och som bara kan reproducera sig utanför kroppen vill ha barn som de är genetiskt-biologiskt-medicinskt relaterade till och som ser ut som dem själva, d v s de vill inte ha barn som de saknar blodsband till och som inte på något sätt ser ut som dem själva (läs: fr a icke-vita adoptivbarn från de gamla kolonierna) om de kan och har råd att reproducera sig på annat sätt än genom adoption.

De nya reproduktionsteknikerna spelar också en alltmer viktig roll i en tid när den infödda vita majoritetsbefolkningens fruktsamhetstal i samtliga västländer är alltför låga för att inte säga rentav katastrofalt låga och när samtidigt andelen infödda vita majoritetsinvånare som är 65+ växer explosionsartat – d v s det föds helt enkelt alltför få infödda vita majoritetsbefolkningsbarn i västvärlden medan Västs infödda vita majoritetsbefolkning bara blir allt äldre och äldre för varje år som går, och vilket förklarar varför västländerna inte bara har legaliserat de nya reproduktionsteknikerna och tillåtit även icke-normativa par och singlar (funktionsnedsatta, övre medelålders, homosexuella, singlar o s v) att använda sig av dem utan också har infört generösa skatteavdrag och bidragsformer för de som nyttjar dessa reproduktionstekniker i ett desperat försök att vända trenden och öka på och få upp den infödda vita majoritetsbefolkningens födelsetal.

Och den stora etisk-filosofiska (eller kanske t o m religiösa) frågan om det är en mänsklig rättighet att få barn eller ej hänger så klart som en skugga över hela den politiska surrogatdebatten när tidigare marginaliserade grupper i Sverige och i västvärlden som nästan alltid dog och gick bort (ofrivilligt) barnlösa ända fram tills 1990-talet såsom funktionsnedsatta, HBTQ-personer, övre medelålders och singlar på senare år framgångsrikt har kämpat för och krävt att få reproducera sig.

Svenskarna uppvisar troligen världsrekordet i att reproducera sig med hjälp av olika reproduktionstekniker

Procentandelen barn som varje år tillkommer genom åtminstone 5-6 olika reproduktionstekniker är högre än någonsin just nu och kan mycket väl vara den högsta i världen bredvid motsvarande procentandelar i våra nordiska grannländer och möjligen även i den amerikanska delstaten Minnesota som ju domineras av en vit befolkning av skandinavisk härkomst.

Det handlar om uppemot 4 procent av alla barn per årskull som antingen tillkommer genom befruktning utanför kroppen eller som invandrar till landet som adoptivbarn eller som surrogatbarn – tillsammans åtminstone 4500 barn per år. Denna siffra är dessutom med all säkerhet fördubblad inom SACO-kollektivet vilket innebär att 2-3 barn per normal ”medelklassskolklass” har tillkommit via olika reproduktionstekniker.

Att det mycket möjligt är så att svenskarna uppvisar världsrekordet i att använda sig av reproduktionstekniker för att reproducera sig har både historiska liksom samtida orsaker och handlar om alltifrån en liberal och tolerant inställning till icke-biologiska barn redan i det gamla bondesamhället, en absolut unik relation till Tredje världen och till icke-vita människor generellt som härrör från den senare delen av 1900-talet samt olika livsstilsfaktorer som inbegriper alltifrån relativt frekventa partnerbyten, en frigjord syn på både relationer och reproduktion samt ett relativt sent barnafödande.