Kategori: Stefan Löfven

När en statsministers familjehistoria ”spökar” i gårdagens regeringsdeklaration liksom i Åkessons reaktion på densamma

När en (bortadopterad och antifascistisk) statsministers familjehistoria ”spökar” i gårdagens regeringsdeklaration liksom i Åkessons reaktion på densamma (i alla fall enligt en biologist som mig som har en förkärlek för både genealogi och psykoanalytisk teori):

Igår deklarerade Löfven att hans andra rödgröna (”GAL-TAN”-)regering är en antifascistisk regering och antagligen världens enda antifascistiska regering på samma sätt som att hans första regering antagligen var världens enda antirasistiska regering (antirasism genomsyrade då delar av 2014 års regeringsdeklaration) och Löfvens nya regering är dessutom fortsatt världens enda feministiska regering:

”Runt om i Europa breder högerextrema rörelser ut sig. I flera länder har krafter med en antidemokratisk agenda nått ända fram till regeringsmakten. Men i Sverige står vi upp för människors lika värde. Vi väljer en annan väg”.

Löfven har nu explicit kallat SD för både ”fascister” (2014), ”nazister” (2016) och ”högerextremister” (2019) liksom flera gånger även för ”rasister” (2014-) och nästan varje gång har Åkesson kontrat med att svara att Löfven levererar ”en massa fula ord” (och SD har dessutom även anmält Löfven) och så även igår:

”Det står inte rakt ut, det är en massa fula ord, men det handlar om oss. Hela den här regeringen bygger på att man inte tycker om oss.”

Det är ett faktum att Löfven antagligen är den mest antifascistiska (och antirasistiska) av Sveriges toppolitiker liksom också att hatet mot Löfven är särskilt stort inom SD-sfären och inom den svenska s k nationella rörelsen (även om hatet också är stort mot Lööf inom sagda miljö).

När Löfven utsågs till SAP:s partiledare 2012 grävde två journalister upp (och tyvärr tack vare ”mina” matriklar) att hans båda biologiska föräldrar hade varit organiserade nazister och fascister liksom även hans biologiska morfar och den vetskapen tror jag har varit avgörande för Löfvens antifascism och antirasism vars andra regering nu ska inrätta ett nytt museum om Förintelsen.

Samtidigt har SD-sfären och de högerradikala alternativmedierna gjort en stor sak av Löfvens högerextrema biologiska familjebakgrund som ett led i att utmåla SAP som varande det f d ”rasistpartiet” (och då inte SD – se t ex https://www.metro.se/artikel/nej-det-här-är-inte-stefan-lofvens-pappa-som-går-bredvid-hitler). Inför 2018 års val spreds många ”nyheter” om Löfvens biologiska föräldrar och SD producerade även en film om SAP som just utmålar SAP som ett f d rasistiskt parti (se t ex https://www.facebook.com/politikfakta/posts/sd-är-ett-rasistisk-parti-med-nazistiska-rötter-stefan-löfven-sstefan-löfvenpart/1734267576664970).

Det högerextrema hatet mot Löfven påminner om det högerextrema hatet mot Palme:

Även Palme hade då gott om nära släktingar på både sin fars och sin mors sida som hade varit högerextremister, fascister och nazister och hans mor hade exempelvis varit ledare för de pro-nazistiska tyska invandrarkvinnorna i Sverige medan hans mors bror (d v s Palmes morbror) var de tyska nazisternas bankdirektör som deltog i att organisera massplundringen av 100 000-tals tavlor, konstverk, smycken, ädelstenar, guld och andra värdeföremål på kontinenten och därtill var hans mors kusin direktör för IG Farben som tillverkade den giftgas som dödade miljontals människor i lägren.

Det finns dock en skillnad mellan det högerradikala hatet mot Palme och mot Löfven:

Medan överklassbarnet Palme hatades för att han var en s k klassförrädare som hade förrått sina släktingars högerextrema ideal genom att stå upp för koloniernas frigörelse, för den s k Tredje världen och för de svarta amerikanernas och andra minoriteters rättigheter av en svensk extremhöger som på 1970- och 80-talen fortfarande utgjordes av eller åtminstone identifierade sig med en slags överklass och fortfarande stod upp för det som Palmes släktingar hade förestått och kämpat för så hatas arbetarbarnet Löfven egentligen bara för att han om och om igen attackerar SD och Löfvens högerextrema biologiska familjebakgrund används därför enbart som ett retoriskt verktyg för att framställa SAP som ett f d rasistiskt parti av en svensk extremhöger som idag inte vill kännas vid sin egen historia och inte vill stå upp för de åsikter som Löfvens biologiska föräldrar en gång stod för.

 

DSF 38 18:5 1946 (kopia).jpg

Löfvens biologiska morfar Ludvig Löfven kom för övrigt från Ekshärad i Värmland och tillhörde också den värmländska extremhögern och han var organiserad i det nazistiska s k Lindholmspartiet NSAP/SSS och en av landets ytterst få typografer (d v s tryckeriarbetare) som just var nazist. Under kriget arbetade Ludvig på Lindholmspartiets tryckeri och förlag i Stockholm och efter kriget går det med visst fog att säga att Ludvig faktiskt räddade den svenska s k nationella rörelsen från att gå under då det dåtida Svenska Typografförbundet var radikalvänsterinriktat och inte minst radikalt antifascistiskt.
27 13:7 1945 2 (kopia).jpg

 

Dåtidens medier, som utöver radion bestod av tryckt papperspress i form av papperstidningar och pappersmagasin, var lika beroende av dåtidens typografer och tryckeriarbetare som att vår tids medier är beroende av de s k ”IT-killarna” förutom så klart alla redaktörer, journalister och skribenter som fyllde dåtidens papperspress med text och som fyller dagens både analoga och digitala medier med text.

 

Omedelbart efter kriget försökte Svenska Typografförbundet att en gång för alla krossa den svenska extremhögern genom att sluta att trycka de tidningar som hade överlevt krigsslutet och bojkotta, blockera och straffa de tryckerier som fortsatte att göra det. Under några månader på sommaren och hösten 1945 stod den samlade svenska extremhögern därför utan några möjligheter att trycka Nysvenska rörelsens Vägen Framåt, Sveriges nationella förbunds Dagsposten och Lindholmspartiet Den Svenske vilka var dåtidens allra viktigaste högerradikala organ med en samlad upplaga på kanske 15-20 000 exemplar.

 

Ludvig valde då att göra en s k ”heroisk” insats och arbetade, som jag har förstått det, i stort sett dygnet runt för att så gott det gick på egen hand sätta och trycka den samlade svenska s k nationella rörelsens press. Framåt hösten avblåstes dock Typografförbundets bojkott och ”sabotage” mot den svenska extremhögern men utan den värmländska typografnazisten Ludvig så hade det kunnat sluta med att flera av de organisationer och partier som fortsatte att verka efter krigsslutet möjligen hade upplöst sig själva för vad är väl en politisk rörelse utan sina (propaganda)medier.

 

Det ”ironiska” i (den högerextrema) ”kråksången” är då att SD bildades 1988 av just f d medlemmar i Nysvenska rörelsen, Sveriges nationella förbund och NSAP/SSS liksom av f d medlemmar i Nordiska rikspartiet, d v s hade någon eller några av dessa organisationer ”kastat in handsken” och upplöst sig själva på sommaren 1945 så hade SD kanske aldrig existerat idag, d v s möjligen så bidrog Ludvig åtminstone indirekt till att SD kom att bildas 43 år senare. Sedan kan ju alla vi antifascister slutligen glädjas åt att Ludvigs barnbarn åtminstone hittills har lyckats förhindra att SD får något större inflytande över den svenska rikspolitiken.

 

Nu går två feministiska och antirasistiska myndigheter som skapades av världens första och hittills enda feministiska och antirasistiska regering i graven på en och samma gång: Jämställdhetsmyndigheten och Delegationen mot segregation

Det är då inte bara Jämställdhetsmyndigheten utan även Delegationen mot segregation som läggs ned i all hast trots att (det urbana) Sverige numera antagligen är västvärldens allra mest (ras/klass)segregerade land och ”tack vare” den M-KD-(SD)-budget som C (inte) röstade igenom även om i stort sett all uppmärksamhet (och inte minst alla protester) har ägnats åt den förstnämnda myndigheten (feminism är då av förståeliga skäl fortfarande en långt större fråga än antirasism i Sverige):
 
 
”I dag beslutade riksdagen att myndigheten Delegationen mot segregation ska läggas ner under nästa år. Även flera statsbidrag till arbetet mot segregation sänks under 2019 med M-KD-budgeten.”
 
Båda dessa myndigheter vilka intressant nog båda var förlagda i miljonprogramsområden (i Angered i Göteborg respektive i Flemingsberg i Huddinge) var då produkter av världens första feministiska och antirasistiska (rödgröna) regering som styrde mellan 2014-2018 och sannolikheten är väl stor att ingen regering i en suverän stat någonsin mer kommer att självbenämna och självdeklarera sig (Löfvens första tal som nybliven statsminister 2014 genomsyrades då av både feminism och antirasism och på ett sätt som kanske ingen annan folkvald regeringschefs tal har gjort någonsin i historien och någonstans i världen) som varande just en feministisk och antirasistisk regering (d v s Löfven skrev trots allt antagligen världshistoria även om många feminister och antirasister utan tvivel ville ännu mer än vad Löfvens regering hann åstadkomma och ju absolut inte var nöjda med allt som denna regering tog beslut om).

Stefan Löfven varnade idag för extremhögern

Övergångsregeringens och landets interim-statsminster Stefan Löfven varnade för SD i sitt jultal i Avesta idag:
 
 
”Vi måste stå upp mot högerextremismen, jag kommer sätta emot och samla alla krafter för att göra det. Men vi måste även vara för någonting och det bästa motgiftet mot högerextremismen är att bygga ett starkt solidariskt samhälle.”
 
Och i mina allra mest essentialistiska och biologistiska stunder när jag även låter mig ryckas med av den visserligen ovetenskapliga psyskoanalytiska teoribildningen så tänker jag att det faktiskt betyder åtminstone något att några av våra både nuvarande och nyliga toppolitiker har högerextrema biologiska föräldrar (d v s Löfven), har en icke-vit anfader (d v s Reinfeldt), har barn med och/eller är tillsammans med icke-vita (d v s Kinberg Batra och Sahlin), har icke-vita adoptivbarn (d v s Kristersson och Björklund) eller har personliga relationer till nazismen (d v s Björklund via sin norska mor och Persson i relation till Förintelsen) och att det åtminstone delvis är därför som det har tagit så många år för SD att komma ikapp sina syskonpartier runtom i Europa vad gäller att accepteras och normaliseras och därmed vill jag påstå att vi faktiskt just nu har tur att Löfvens biologiska föräldrar var högerextremister för Löfven har då inte bara varit helt öppen med det utan han har också öppet uttryckt att det åtminstone delvis är just därför som han är så starkt emot SD och extremhögern.

Några tankar om aversionen mot Reinfeldt och Löfven och om de bådas fortsatta motstånd mot SD

Den pågående valrörelsen gemomsyras i rätt så hög grad av ganska så starka aversioner mot Reinfeldt och Löfven och inte minst från alla de 100 000-tals f d moderaters och f d socialdemokraters sida vilka idag hittas i MED, i KD, i SD och i andra (högerradikala) partier.
 
Visserligen har det gamla Palme-hatet sett en viss renässans på sistone då Palme nu återigen anklagas för att ha lagt grunden till den s k mångkulturalismen och till den s k ”tredjevärld:ismen” liksom till antirasismen och till den s k identitetspolitiken men fr a är det ändå Reinfeldt som pekas ut som den huvudskyldige till den utomeuropeiska s k ”massinvandringen” i denna valkampanj medan Löfven pekas ut som den huvudskyldige till alla problem med det nya (supermångfalds-)Sverige.
 
Reinfeldt har fått klä skott för att Sverige numera är det land i Europa som bredvid Frankrike, Nederländerna och Storbritannien härbärgerar den allra högsta procentandelen invånare med någon form av utomeuropeisk och icke-västerländsk bakgrund (liksom den allra högsta proportionen med någon form av icke-kristen bakgrund i totalbefolkningen) och i intervjun med Reinfeldt i dagens DN är det uppenbart att han än idag står fast vid sitt motstånd mot SD liksom att han inte är någon anhängare av nuvarande M:s och dagens svenska borgerlighets alltmer (höger)radikala omsvängning – även KD har ju t ex i dagarna hoppat på ”återvandringståget” och sällar sig därmed till NMR, MED, SD och AfS vilka alla kräver återvandring av utomeuropéerna i olika hög grad.
 
Löfven får klä skott för att det nya supermångfalds-Sverige är ett faktum idag och för att han inte anses kunna hantera alla de problem som denna nya svenska befolkningssammansättning anses ha fört med sig och hatet mot Löfven från f d socialdemokraters och SD:s sida kan i det närmaste betraktas som en slags bisarr och inverterad version av det gamla Palme-hatet.
 
Överklass:aren och socialgrupp ett:aren Palme hatades ju av delar av borgerligheten då han betraktades som en klassförrädare som hade valt ”vanligt folks” och arbetarnas sida medan SD försöker få det att framstå som att det finns paralleller mellan 1900-talets socialdemokratiska Sverige och Nazityskland och denna uppenbara historieförfalskning går då hand i hand med att många sverigedemokrater om och om igen lyfter fram att Löfvens biologiska familj på både sin biologiska fars och sin biologiska mors sida var nazister och fascister (och det är då inte s k ”fake news”, d v s det stämmer och det var f ö jag som ursprungligen ”hittade” dessa faktauppgifter och även Palmes mor var ju f ö pro-nazist).
 
Samtidigt är det fascinerande att konstatera att både Reinfeldt och Löfven titt som tätt hänvisar till sina familjehistorier när de försvarar varför de fortfarande bjuder motstånd mot SD och varför de är emot en högerradikalisering av den svenska politiken: Reinfeldt hänvisar till sin svarta amerikanska förfader medan Löfven ibland har hänvisat till sin nazistiska biologiska familj som en förklaring till varför han är så starkt emot SD och även om båda kanske gör det ”halvt på skoj” så är det nog också ”halvt på allvar”.
 
 
”Under sina år som statsminister anklagades Fredrik Reinfeldt ibland för att vara distanserad och oengagerad. Men när han gick till attack mot Sverigedemokraterna gjorde han det helhjärtat, med bett i formuleringarna. ”I Jimmie Åkessons beskrivningar kommer ondskan alltid utifrån, ondskan är alltid någonstans söder om Trelleborg”, kunde han säga i riksdagens partiledardebatter. Reinfeldt sa att SD ”för in hatet i svensk politik” och att partiet göder misstänksamhet mellan människor, ”vi ska titta på varandra med misstro.”
 
Reinfeldts hårda linje mot SD beundrades även av hans politiska motståndare till vänster, som Mona Sahlin.
 
År 2011 gjorde jag en intervju med dåvarande statsminister Reinfeldt på regeringskansliet. Den handlade om just hans avsky mot SD. Jag var nyfiken. Varför var hans personliga motvilja mot SD så stark?
 
Det har säkert flera rötter, svarade han då, 2011. Han nämnde sin tid som basketspelare i tonåren, i laget Tensta Tigers. Gemenskapen med lagkamraterna – ”en väldigt brokig etnisk palett av människor från många olika länder” – gjorde att han tidigt fick avsmak för allt som luktade rasism. Reinfeldt höll även fram sin egen familjebakgrund.
 
”Min farfars farfar var svart. Min släkt kommer inte från Sverige. Det här försöket att mentalt få oss att acceptera att vi svenskar, i vårt lilla land, har bott här för oss själva – och sen finns det ett ‘dom’ som kommer utifrån – det stämmer helt enkelt inte. Sverige präglas av att människor kommit hit och blandats. Det tycker jag är det vackra med Sverige. Jag är själv en produkt av det”, sa han.
 
Avskyn mellan Reinfeldt och SD var och är ömsesidig. Jimmie Åkesson kallade Reinfeldt för ”svenskfientlig”. ”

Löfven och Trump är i det närmaste varandras motsatser liksom USA och Sverige är och har nog egentligen bara en enda sak som är gemensam – de är båda barn till högerextremister

När Löfven och Trump möts så verkar hela (väst)världen uppmärksamma det och möjligen då USA och Sverige är två (väst)länder som är väldigt olika varandra och likaså är Löfven och Trump nästan varandras motsatser och vilket svensk media bl a har understrukit men en sak råkar de ha gemensamt utan att någondera av dem naturligtvis kan rå för det på något sätt:

Donald-Trump-Stefan-Lofven-700-394-ny-teknik.jpg

Trumps far Fred Trump var sannolikt medlem i KKK (d v s i Klanen, d v s i det andra Ku Klux Klan) under mellankrigstiden medan Löfvens biofamilj likaså var organiserade högerradikaler – biomodern (liksom även biomorfadern Ludvig Löfven) Siri Löfven var medlem i nazistiska Svensk socialistisk samling.

Sedan kan och bör en väl också tillägga att äpplet ibland inte faller långt från trädet medan det (d v s äpplet, d v s barnet) ibland faktiskt gör det och rätt så rejält långt från trädet (d v s föräldrarna/familjen) – i Trumps fall är det väl lite oklart för indirekt så försvarade han ju KKK-marschen i Charlottesville medan Löfven måste sägas vara den mest antirasistiska och antifascistiska statsministern som Sverige har haft på mycket länge.

Löfven berättar om sin biologiska morfar som var nazist

Stefan Löfven fortsätter att föra den fullständigt världsunika svenska antirasismen och antifascismen in i framtiden genom att offentliggöra att en ny antirasistisk (och antifascistisk) kampanj ska sjösättas samt att en ny internationell konferens om Förintelsen ska äga rum i Sverige 2020 och berättar även i dagens DN om att en av hans drivkrafter bakom sitt antirasistiska och antifascistiska engagemang är hans biologiska morfar den värmländske högerextremisten Ludvig ”Ludde” Löfven (även Löfvens biologiska mor och mormor var f ö inskrivna som medlemmar i det nazistiska lindholmspartiet) som förekommer i min ”namnbok” (d v s i ”Den svenska nationalsocialismen: Medlemmar och sympatisörer 1931-45” och vari journalisterna Lena Hennel och Lova Olsson hittade uppgiften när de skrev ”Humlan som flyger” som bl a handlar om Löfvens familjebakgrund) och som var något av en ”profil” inom Stor-Stockholms extremhöger då han var aktiv inom den s k nationella rörelsen i decennier och ända fram till sin död 1953 och då han sägs ha räddat flera högerextrema tidningar från undergång genom att under flera år i stort sett vara den ende högerextreme grafikern och tryckaren i huvudstaden (den svenska extremhögern hade ständiga problem med socialistiska och antifascistiska grafiker och tryckare vilka gång efter annan störde och i flera fall också förstörde extremhögerns tidningsutgivning genom bojkotter, blockader, sabotage o s v):
 
 
”Även Löfven har personliga berö­ringspunkter till den här historiska skamfläcken. För några år sedan fick han nämligen reda på att hans morfar var nazist. Ludvig Löfven lockades av idé­erna i 30­-talets Värmland, där agi­tatorer som Birger Furugård och Sven Olov Lindholm var aktiva, och jobbade senare för det tryckeri som bland annat gav ut tidningen Den svenske nationalsocialisten. För att stödja rörelsen ekono­miskt brukade Ludvig varje år be­tala in en julhälsning i tidskriften – under rubriken ”God Julhelg och ett gott nytt kampår” underteck­nade han sina meddelanden ”L. Löfven m. familj”.
 
– Jag minns att min mamma hör­de av sig och sa att hon måste berät­ta någonting. Vi brukade ju träffas och äta middag, jag och mamma, men det här var något speciellt. Din morfar, sa hon, han var så elak. Han var bara elak liksom. En elak män­niska, säger barnbarnet Löfven.”
 
Mer berättade inte mamma Mar­gareta, och eftersom Stefan Löfven blev bortadopterad som barn träf­fade han heller aldrig sin morfar. Det var först senare, när ett par journalister grävde fram de där gamla tidningarna, som bitarna föll på plats för honom.
 
– Då fick jag ihop att, jaha, det var det mamma hade försökt säga! Jag blev förfärad. Hemskt.””