Kategori: Stefan Löfven

Några tankar om aversionen mot Reinfeldt och Löfven och om de bådas fortsatta motstånd mot SD

Den pågående valrörelsen gemomsyras i rätt så hög grad av ganska så starka aversioner mot Reinfeldt och Löfven och inte minst från alla de 100 000-tals f d moderaters och f d socialdemokraters sida vilka idag hittas i MED, i KD, i SD och i andra (högerradikala) partier.
 
Visserligen har det gamla Palme-hatet sett en viss renässans på sistone då Palme nu återigen anklagas för att ha lagt grunden till den s k mångkulturalismen och till den s k ”tredjevärld:ismen” liksom till antirasismen och till den s k identitetspolitiken men fr a är det ändå Reinfeldt som pekas ut som den huvudskyldige till den utomeuropeiska s k ”massinvandringen” i denna valkampanj medan Löfven pekas ut som den huvudskyldige till alla problem med det nya (supermångfalds-)Sverige.
 
Reinfeldt har fått klä skott för att Sverige numera är det land i Europa som bredvid Frankrike, Nederländerna och Storbritannien härbärgerar den allra högsta procentandelen invånare med någon form av utomeuropeisk och icke-västerländsk bakgrund (liksom den allra högsta proportionen med någon form av icke-kristen bakgrund i totalbefolkningen) och i intervjun med Reinfeldt i dagens DN är det uppenbart att han än idag står fast vid sitt motstånd mot SD liksom att han inte är någon anhängare av nuvarande M:s och dagens svenska borgerlighets alltmer (höger)radikala omsvängning – även KD har ju t ex i dagarna hoppat på ”återvandringståget” och sällar sig därmed till NMR, MED, SD och AfS vilka alla kräver återvandring av utomeuropéerna i olika hög grad.
 
Löfven får klä skott för att det nya supermångfalds-Sverige är ett faktum idag och för att han inte anses kunna hantera alla de problem som denna nya svenska befolkningssammansättning anses ha fört med sig och hatet mot Löfven från f d socialdemokraters och SD:s sida kan i det närmaste betraktas som en slags bisarr och inverterad version av det gamla Palme-hatet.
 
Överklass:aren och socialgrupp ett:aren Palme hatades ju av delar av borgerligheten då han betraktades som en klassförrädare som hade valt ”vanligt folks” och arbetarnas sida medan SD försöker få det att framstå som att det finns paralleller mellan 1900-talets socialdemokratiska Sverige och Nazityskland och denna uppenbara historieförfalskning går då hand i hand med att många sverigedemokrater om och om igen lyfter fram att Löfvens biologiska familj på både sin biologiska fars och sin biologiska mors sida var nazister och fascister (och det är då inte s k ”fake news”, d v s det stämmer och det var f ö jag som ursprungligen ”hittade” dessa faktauppgifter och även Palmes mor var ju f ö pro-nazist).
 
Samtidigt är det fascinerande att konstatera att både Reinfeldt och Löfven titt som tätt hänvisar till sina familjehistorier när de försvarar varför de fortfarande bjuder motstånd mot SD och varför de är emot en högerradikalisering av den svenska politiken: Reinfeldt hänvisar till sin svarta amerikanska förfader medan Löfven ibland har hänvisat till sin nazistiska biologiska familj som en förklaring till varför han är så starkt emot SD och även om båda kanske gör det ”halvt på skoj” så är det nog också ”halvt på allvar”.
 
 
”Under sina år som statsminister anklagades Fredrik Reinfeldt ibland för att vara distanserad och oengagerad. Men när han gick till attack mot Sverigedemokraterna gjorde han det helhjärtat, med bett i formuleringarna. ”I Jimmie Åkessons beskrivningar kommer ondskan alltid utifrån, ondskan är alltid någonstans söder om Trelleborg”, kunde han säga i riksdagens partiledardebatter. Reinfeldt sa att SD ”för in hatet i svensk politik” och att partiet göder misstänksamhet mellan människor, ”vi ska titta på varandra med misstro.”
 
Reinfeldts hårda linje mot SD beundrades även av hans politiska motståndare till vänster, som Mona Sahlin.
 
År 2011 gjorde jag en intervju med dåvarande statsminister Reinfeldt på regeringskansliet. Den handlade om just hans avsky mot SD. Jag var nyfiken. Varför var hans personliga motvilja mot SD så stark?
 
Det har säkert flera rötter, svarade han då, 2011. Han nämnde sin tid som basketspelare i tonåren, i laget Tensta Tigers. Gemenskapen med lagkamraterna – ”en väldigt brokig etnisk palett av människor från många olika länder” – gjorde att han tidigt fick avsmak för allt som luktade rasism. Reinfeldt höll även fram sin egen familjebakgrund.
 
”Min farfars farfar var svart. Min släkt kommer inte från Sverige. Det här försöket att mentalt få oss att acceptera att vi svenskar, i vårt lilla land, har bott här för oss själva – och sen finns det ett ‘dom’ som kommer utifrån – det stämmer helt enkelt inte. Sverige präglas av att människor kommit hit och blandats. Det tycker jag är det vackra med Sverige. Jag är själv en produkt av det”, sa han.
 
Avskyn mellan Reinfeldt och SD var och är ömsesidig. Jimmie Åkesson kallade Reinfeldt för ”svenskfientlig”. ”

Löfven och Trump är i det närmaste varandras motsatser liksom USA och Sverige är och har nog egentligen bara en enda sak som är gemensam – de är båda barn till högerextremister

När Löfven och Trump möts så verkar hela (väst)världen uppmärksamma det och möjligen då USA och Sverige är två (väst)länder som är väldigt olika varandra och likaså är Löfven och Trump nästan varandras motsatser och vilket svensk media bl a har understrukit men en sak råkar de ha gemensamt utan att någondera av dem naturligtvis kan rå för det på något sätt:

 

Donald-Trump-Stefan-Lofven-700-394-ny-teknik.jpg

Trumps far Fred Trump var sannolikt medlem i KKK (d v s i Klanen, d v s i det andra Ku Klux Klan) under mellankrigstiden medan Löfvens båda bioföräldrar likaså var organiserade högerradikaler – biofadern Karl Hedberg var medlem i fascistiska Svensk opposition medan biomodern (liksom även biomorfadern) Siri Löfven var medlem i nazistiska Svensk socialistisk samling.
 
Sedan kan och bör en väl också tillägga att äpplet ibland inte faller långt från trädet medan det (d v s äpplet, d v s barnet) ibland faktiskt gör det och rätt så rejält långt från trädet (d v s föräldrarna/familjen) – i Trumps fall är det väl lite oklart för indirekt så försvarade han ju KKK-marschen i Charlottesville medan Löfven måste sägas vara den mest antirasistiska och antifascistiska statsministern som Sverige har haft på mycket länge.

 

Löfven berättar om sin biologiska morfar som var nazist

Stefan Löfven fortsätter att föra den fullständigt världsunika svenska antirasismen och antifascismen in i framtiden genom att offentliggöra att en ny antirasistisk (och antifascistisk) kampanj ska sjösättas samt att en ny internationell konferens om Förintelsen ska äga rum i Sverige 2020 och berättar även i dagens DN om att en av hans drivkrafter bakom sitt antirasistiska och antifascistiska engagemang är hans biologiska morfar den värmländske högerextremisten Ludvig ”Ludde” Löfven (även Löfvens biologiska mor och mormor var f ö inskrivna som medlemmar i det nazistiska lindholmspartiet) som förekommer i min ”namnbok” (d v s i ”Den svenska nationalsocialismen: Medlemmar och sympatisörer 1931-45” och vari journalisterna Lena Hennel och Lova Olsson hittade uppgiften när de skrev ”Humlan som flyger” som bl a handlar om Löfvens familjebakgrund) och som var något av en ”profil” inom Stor-Stockholms extremhöger då han var aktiv inom den s k nationella rörelsen i decennier och ända fram till sin död 1953 och då han sägs ha räddat flera högerextrema tidningar från undergång genom att under flera år i stort sett vara den ende högerextreme grafikern och tryckaren i huvudstaden (den svenska extremhögern hade ständiga problem med socialistiska och antifascistiska grafiker och tryckare vilka gång efter annan störde och i flera fall också förstörde extremhögerns tidningsutgivning genom bojkotter, blockader, sabotage o s v):
 
 
”Även Löfven har personliga berö­ringspunkter till den här historiska skamfläcken. För några år sedan fick han nämligen reda på att hans morfar var nazist. Ludvig Löfven lockades av idé­erna i 30­-talets Värmland, där agi­tatorer som Birger Furugård och Sven Olov Lindholm var aktiva, och jobbade senare för det tryckeri som bland annat gav ut tidningen Den svenske nationalsocialisten. För att stödja rörelsen ekono­miskt brukade Ludvig varje år be­tala in en julhälsning i tidskriften – under rubriken ”God Julhelg och ett gott nytt kampår” underteck­nade han sina meddelanden ”L. Löfven m. familj”.
 
– Jag minns att min mamma hör­de av sig och sa att hon måste berät­ta någonting. Vi brukade ju träffas och äta middag, jag och mamma, men det här var något speciellt. Din morfar, sa hon, han var så elak. Han var bara elak liksom. En elak män­niska, säger barnbarnet Löfven.”
 
Mer berättade inte mamma Mar­gareta, och eftersom Stefan Löfven blev bortadopterad som barn träf­fade han heller aldrig sin morfar. Det var först senare, när ett par journalister grävde fram de där gamla tidningarna, som bitarna föll på plats för honom.
 
– Då fick jag ihop att, jaha, det var det mamma hade försökt säga! Jag blev förfärad. Hemskt.””