Kategori: skola

Rädda barnens nya rapport om förekomsten av rasism i den svenska skolan indikerar att majoritetssvenska barn sällan utsätts för trakasserier och diskriminering samt att muslimska barn och pojkar med utländsk bakgrund är särskilt utsatta

Rädda barnens nya rapport om rasism i skolan – ”Vuxna – vad gör dom?” – innehåller en enkätundersökning som genomfördes 2020-21 och som besvarades av 1117 elever i årskurs fem vid 32 olika skolor runtom i landet. Totalt var 15% av de 1117 barnen utrikes födda, 37% hade utländsk bakgrund och 5% uppgav att de tillhör någon av de fem nationella minoriteterna. 35% av de 1117 barnen svarade vidare att de är troende och av dem svarade 58% islam, 37% kristendomen, 1% judendomen, 1% hinduism och 1% buddhism. 20% av de barn som deltog i enkätundersökningen är m a o troende muslimer medan 13% är troende kristna.

I rapporten och undersökningen framkommer följande:

En betydligt högre andel barn med utländsk bakgrund (57%) uppger att de har bevittnat rasism på sin skola jämfört med barnen med svensk bakgrund (43%). Två av tre muslimskt troende pojkar (67%) uppger att de har sett något rasistiskt på sin skola.

Det är vidare en dubbelt så hög andel barn med utländsk bakgrund (35%) som har varit med om att någon i skolan har sagt något, skämtat eller retats på ett taskigt sätt om en annan elevs hudfärg, religion, kultur eller vilket land man kommer ifrån jämfört med barnen med svensk bakgrund (18%).

En av fem barn med utländsk bakgrund (19%) svarar att de någon gång under det senaste året har känt sig oroliga för att bli retade för sin hudfärg, att de har namn som låter utländskt, att de inte pratar så bra svenska eller för vad de äter. Den högsta oron hittas bland flickor med utländsk bakgrund (21%). Bland barn med svensk bakgrund är det 7% som svarar att de är oroliga för detsamma och den största oron består i att deras namn kan låta utländskt, vilket 4% har svarat. Det finns då majoritetssvenska barn som t ex har utländskklingande för- och tilltalsnamn eller efternamn som låter ”osvenska”.

Vart fjärde barn med utländsk bakgrund (25%) uppger att de har blivit diskriminerade eller trakasserade och bland pojkar med utländsk bakgrund är siffran än högre än så (29%). Bland de barn som uppger sig vara muslimer är det mer än var fjärde (27%) som uppger att de blivit diskriminerade eller trakasserade. Bland barn med svensk bakgrund är det 2% som uppger att de har blivit diskriminerade eller trakasserade.

På frågan ”Känner du att du kan följa din religion eller kultur när du är på skolan? Det kan vara om du behöver någonstans att be, att det går bra att fasta eller att få ledigt för att fira högtider som är viktiga för dig” svarar 19% av de barn som uppger sig vara troende ”aldrig” eller ”sällan”, vilket indikerar att skolan förhindrar dem från att utöva olika trosuttryck såsom att be, fasta eller att få ledigt vid vissa religiösa högtider.

Av de barn som själva uppger att de har upplevt diskriminering eller trakasserier har 69% blivit utsatta av andra barn. 14% av barnen uppger att det är vuxna som har diskriminerat eller trakasserat dem, och då handlar det om skolpersonal (10%) men även ledare för fritidsaktiviteter, poliser/väktare, sjukvårdspersonal och socialtjänstpersonal. 37% av barnen som själva uppger att de har upplevt diskriminering eller trakasserier svarade vidare att det var någon som såg vad som hände, 21% svarade att det inte var någon som såg och 42% vet inte.

Av de barn som har uppgett att de har blivit diskriminerade och trakasserade är det en av fem som inte har pratat med någon om det som hände. Främst har barnen pratat med sina föräldrar (46%), en kompis (38%) eller en vuxen på skolan (21%).

I enkäten angav 40% av de barn som har sökt stöd och hjälp vid utsatthet att de inte har fått någon hjälp eller att de var osäkra på om de har fått det. Ett av tre barn tycker slutligen att det borde finnas fler ställen att vända sig till om man upplever diskriminering.

Kommer andragenerationsflickorna i miljonprogramsområdena med utomeuropeisk bakgrund att lyckas klassklättra i framtiden?

Beteendevetaren Mårten Westberg skriver idag på DN Debatt om en samling uppsatser som 179 mellanstadieelever på Östermalm respektive i Rinkeby och Tensta i Stockholm har skrivit och lyfter fram att medan pojkarna i miljonprogramsområdena tenderar att odla orealistiska planer – s k tusen på en-drömmar – angående sin framtid (många uppger att de ska bli fotbollsproffs ”som Zlatan” samt att de ska bli ”skitrika”, ”köra Ferrari” och ha ”privatplan och helikopter” o s v) så hyser ”Orten”-flickorna enligt Westberg generellt mer realistiska framtidsdrömmar.

Westberg påminner också om att det är mycket svårare att klassklättra i dagens Sverige än under 1900-talet då relativt höga procentandelar av arbetarklassens och den lägre medelklassens barn klassklättrade i generation efter generation samtidigt som det fortfarande är lättare att klassklättra i Sverige än i övriga västvärlden och han nämner också att bara i stadsdelen Rinkeby finns det redan runt 800 s k UVAS/NEET-”grabbar” – d v s tonårspojkar och unga män som mer eller mindre fullständigt har misslyckats med skolgången redan i grundskolan/högstadiet och som vare sig arbetar, studerar eller gör praktik.

”40 procent av pojkarna i Järva hade tusen på en-drömmar, oftast fotbollsproffs. Men bara 19 procent av flickorna.”

https://www.dn.se/debatt/jarvaflickornas-drommar-om-framtiden-ger-hopp

”Att Stefan Löfven nått långt trots att han föddes fattig är väldigt bra, men han startade sin klassresa när ­murarna mellan klasserna var som lägst och rörligheten var som bäst. Som socialdemokrat smärtar det att läsa DN:s serie artiklar om intergenera­tionell rörlighet. Rapporterna från svenska forskare visar att klassresorna inte har förenklats, utan snarare blivit svårare sedan 1950-talet. Det är ett 70-årigt misslyckande i det socialdemokratiska kärnuppdraget. Bara 12 procent av pojkarna och 13 procent av flickorna klarar av att göra Stefan Löfvens resa, från den lägsta inkomstnivån till den högsta. Att de nordiska länderna har världens lägsta murar är möjligen en liten tröst, men 13 procent borde vara många fler och ingenting är viktigare.

Några av hindren som begränsar rörligheten är förstås att växande skillnader i inkomst driver på boendesegregationen och uppdelningen i friskolor och kommunala skolor. De tidiga åren anses vara särskilt viktiga. Taggtråden högst upp på muren mellan klasserna består i att uppemot 70 procent av alla jobb förmedlas via personliga kontakter. Varje sådan rekrytering håller underklassens barn kvar i underklassen. Det är i längden inte bra för någon. Murarna gör genvägen via knarket attraktivare. De kriminella gängen växer.”

(…)

”Tre av fyra mellanstadieflickor i Järva drömmer om vanliga yrken som läkare, lärare eller ägare av en privat arbetsförmedling. Kvaliteten på uppsatserna får mig att tro dem. Språkbehandlingen och mogenheten får mig att känna att det här är flickor som det kommer att gå bra för.”

(…)

”Deras mammor hade kanske fem–sju barn, men i sina uppsatser skrev tio–tolvåriga flickor att de nog precis har hunnit skaffa sitt första barn om 20 år. De ser en framtid med mellan noll och tre barn (median 2,5) som de tänker sätta i bra skolor och läsa läxor med.”

Sverige fortsätter att vara västvärldens antagligen mest mångspråkiga land

Sverige fortsätter att vara västvärldens antagligen mest mångspråkiga land: 

Idag talar 28,6% av samtliga barn och ungdomar i åldrarna 7-16 år ett annat språk än svenska som förstaspråk enligt statistik som publicerades i dagarna (denna procentsiffra är f ö än högre än så bland alla barn i åldrarna 0-6 år) och i storstadsregionerna handlar det om runt 45%.

USA sägs ofta vara västvärldens allra mest mångspråkiga land men frågan är om inte Sverige nu faktiskt har gått om USA: 

Idag talar runt 23% av samtliga invånare i USA som är 5 år eller äldre ett annat språk än engelska i hemmet och bland barn och ungdomar i skolåldern gäller siffran 25% och denna siffra är m a o lägre än den som numera gäller i Sverige. Även Storbritannien, Frankrike, Nederländerna, Kanada och Australien är numera också utpräglat mångspråkiga länder men de når antagligen inte upp till vare sig de amerikanska eller de svenska mångspråkighetsnivåerna.

Den svenska mångspråkigheten är vidare också unik på åtminstone tre andra sätt: 

Dels handlar det om ett extremt stort antal olika språk (vilket det inte alltid gör i de andra mångspråkiga västländerna), dels handlar det numera om fr a utomeuropeiska språk och dels handlar det om att Sverige har kommit att bli så här utpräglat mångspråkigt på mycket kort tid och egentligen inom en enda generation (vilket inte alltid är fallet i de andra mångspråkiga västländerna).

År 2020 var 28,6% av samtliga grundskoleelever berättigade till modersmålsundervisning (d v s samtliga barn och ungdomar i åldrarna 7-16 år) och denna procentandel har aldrig varit så stor som under ”pandemiåret” 2020 (år 1994 handlade det t ex om 12,2%). 

andel elever som är berättigade till modersmålsundervisning under verksamhetsåret 2020 (OBS endast ett urval kommuner där procentsiffran överstiger 33%):

Södertälje 66,8%

Botkyrka 60%

Malmö 59%

Burlöv 54,2%

Sundbyberg 54,1%

Flen 51%

Upplands-Bro 48,8%

Järfälla 48,7%

Solna 48,1%

Sigtuna 47,5%

Lessebo 47,5%

Göteborg 45,2%

Perstorp 44,1%

Landskrona 44,1%

Helsingborg 42,4%

Olofström 42,2%

Gnosjö 42%

Huddinge 41,8%

Högsby 40,1%

Katrineholm 39,2%

Stockholm 38,9%

Gislaved 38,5%

Borås 37,3%

Hultsfred 36,6%

Västerås 36,5%

Borlänge 36,1%

Trollhättan 35,9%

Eskilstuna 35,2%

Örebro 35%

Kristianstad 34,7%

Nyköping 34,2%

Ronneby 34,1%

Ludvika 33,4%

Älmhult 33%

Hur har Sveriges barn, ungdomar och unga vuxna klarat sig under pandemin vad gäller skolresultat?

Nu har den färskaste statistiken som går att uppbringa vad gäller vårterminens 2021 avgångsbetyg äntligen offentliggjorts, och som därmed är ett mått på hur det har gått för landets barn, ungdomar och unga vuxna i skolan under pandemin vad gäller skolresultaten:


Statistiken gäller både terminsbetygen i grundskolans årskurs 6, slutbetygen i grundskolans årskurs 9 och genomströmningen vad gäller gymnasieskolans elever och som det verkar har de majoritetssvenska eleverna klarat sig hyggligt under pandemin medan barnen och ungdomarna med utländsk bakgrund fortsätter att sacka efter de förstnämnda.


andel mellanstadieelever som har uppnått godkända betyg i alla lästa ämnen i årskurs 6 VT21:

elever med svensk bakgrund: 80,6%

elever med utländsk bakgrund: 55,1% (nyanlända elever: 25,1%)


andel högstadieelever som har avslutat årskurs 9 med gymnasiebehörighet VT21:

elever med svensk bakgrund: 90,6%

elever med utländsk bakgrund: 73,5% (nyanlända elever: 34,1%)


andel gymnasieelever som har tagit en gymnasieexamen inom tre år VT21:

elever med svensk bakgrund: 82,1%

elever med utländsk bakgrund: 70,1% (nyanlända elever: 62,9%)


Ovanstående siffror för elever med utländsk bakgrund är då tyvärr än lägre än så bland specifikt elever med utomeuropeisk bakgrund och bland specifikt elever som är uppväxta i och bosatta i miljonprogramsområdena.


Vad gäller de 61 s k utsatta bostadsområdena, vilka samtliga är miljonprogramsområden som domineras av invånare med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund och där runt 560 000 invånare bor och lever varav en mycket hög andel utgörs av barn, ungdomar och unga vuxna (hela 2/3 av samtliga dessa 560 000 invånare är t ex under 45 år gamla och 35% av dem är mellan 0-24 år gamla), lyckas tyvärr normalt endast mellan 50-60% att ta sig ur 9:an med gymnasiebehörighet och av de som ens påbörjar en gymnasieutbildning lyckas endast runt 50% ta en gymnasieexamen inom tre år.


Det går därmed att befara att det just är barnen, ungdomarna och de unga vuxna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena som har drabbats allra hårdast av pandemin vad gäller skolresultat.

Det kanadensiska internatskolsystemet för urfolksbarn befaras nu ha resulterat i att uppemot en femtedel av alla urfolksbarn aldrig kom hem

Sedan än fler kvarlevor (d v s skelett) efter urfolksbarn har hittats (och grävts upp ur omärkta gravar) i anslutning till några av de f d internatskolor där sammanlagt runt 150 000 kanadensiska urfolksbarn placerades (och i stort sett alltid mot sin vilja) fram tills 1990-talets mitt som ett led i Kanadas ”master plan” för att assimilera landets urfolksinvånare och göra dem så lika de kanadensiska majoritetsinvånarna som möjligt misstänks det nu att kanske så många som 20% av alla urfolksbarn aldrig återvände till reservaten och till sina ursprungsfamiljer utan slutade i just en omärkt barngrav.

Representanter för Kanadas olika urfolk larmade tidigt om att deras barn, som togs ifrån dem och tvångsplacerades på internatskolorna, for illa och att alltför många av dem utsattes för våld och övergrepp och även av sexuell art och det är idag välkänt att åtskilliga av de f d eleverna på internatskolorna utvecklade psykisk ohälsa, alkoholism och drogmissbruk som vuxna.

År 2008 bad Kanadas dåvarande premiärminister Stephen Harper officiellt om ursäkt till landets alla urfolksinvånare för att ha placerat urfolksbarnen på internatskolorna och där i alltför många fall behandlat dem illa.

Då år 2008 beräknades det att över 4000 urfolksbarn hade gått bort som elever på skolorna av fr a sjukdomar som de i många fall saknade motståndskraft mot av både genetiska skäl och då många av dem var undernärda men nu efter den plötsliga upptäckten av nya barnskelett, som har skakat Kanada i grunden, befaras denna siffra vara mycket högre än så.

https://www.svd.se/nu-over-1100-omarkta-gravar-i-kanada

”Experter använde markradar för att lokalisera vad som tros vara viloplatser för elever mellan sju och 15 år som gick på St Eugene’s Mission School nära Cranbrook i provinsen British Columbia, uppgav den lokala folkgruppen Lower Kootenay Band på onsdagen.

De 182 nya omärkta gravarna ska läggas till de som tidigare påträffats vid före detta katolska internatskolor – 215 i Kamloops i British Columbia och 751 i Marieval i provinsen Saskatchewan.

St Eugene’s Mission School drevs av katolska kyrkan från 1912 till tidigt 1970-tal. I byggnaden finns numera hotell och kasino med en angränsande golfbana, enligt det kanadensiska public service-bolaget CBC.

De nyupptäckta gravarna är ytliga, på cirka en meters djup.

– Man kan aldrig riktigt förbereda sig på något sådant här, säger folkgruppens ledare Jason Louie till CBC.

Lower Kootenay Band ingår Ktunaxa Nation som organiserar ursprungsbefolkningen i British Columbia, i sin tur en del av landets så kallade First Nations som rymmer 630 olika folkgrupper.

”Det anses för troligt att kvarlevorna efter dessa 182 själar kommer från medlemmar i Ktunaxa Nation, angränsande First Nations-samhällen och gruppen Aq’am”, enligt ett pressmeddelande från Lower Kootenay Band.

Jason Louie berättar att folkgruppens ledning talade med personer som studerat på St Eugene’s Mission School innan upptäckten gjordes offentlig och erbjöd dem stöd.

Efter de två första fynden av omärkta gravar har sju kyrkor brunnit. Polisen misstänker att bränderna var anlagda.

Premiärminister Justin Trudeau har å regeringens vägnar bett om ursäkt för hur ursprungsbefolkningen behandlats på 139 internatskolor fram till 1990-talet. Han uppmanar påve Franciskus att också be om ursäkt.”

Ny rapport om ”Ungas uppväxtvillkor och integration” som bl a visar stora skillnader i skolresultat liksom i värderingsfrågor mellan majoritets- och minoritetsbarn

Delmis nya rapport ”Ungas uppväxtvillkor och integration” som utgörs av en antologi innehållande flera olika studier undersöker hur det går för landets barn och unga med utländsk bakgrund som numera uppgår till närmare 40% om även de som har en utrikes född förälder inkluderas.

En av studierna – Jan O. Jonssons ”Integration bland unga i Sverige” – sticker ut då den redovisar de utrikes födda och invandrade eleverna (”generation 1”) separat från de s k ”andrageneration:arna” (”generation 2”) i en större enkätstudie. Det ska sägas att de allra flesta av alla barn och unga som har utländsk bakgrund är inrikes födda – d v s de s k ”andrageneration:arna” är fler än de ”riktiga” invandrarbarnen.

Bl a visar studien att båda grupperna har alltför stora svårigheter att erhålla en gymnasieexamen – det handlar i båda fallen tyvärr om närmare 1/3 per årskull som inte lyckas gå ut gymnasiet med fullständiga betyg och ta en gymnasieexamen inom fyra år efter påbörjade gymnasiestudier. Särskilt låg andel återfinns bland de s k ”andrageneration:arna” vars föräldrar har invandrat från Mellanöstern och Latinamerika.

Studien undersöker vidare vilka barn och unga som umgås med andra barn och unga som inte tillhör den egna gruppen – d v s en s k utgrupp – och finner att fr a de barn och unga som har bakgrund i Mellanöstern tenderar att umgås med varandra, d v s med ingruppen men även påfallande många barn och unga med svensk bakgrund umgås mestadels inom och med sin egen ingrupp.

Barn och unga med utländsk bakgrund uppvisar vidare överlag en positiv eller mycket positiv inställning till barn och unga med svensk bakgrund och överhuvudtaget till majoritetssvenskarna. Denna märkbart positiva syn på majoritetsbefolkningen är mer påtaglig och utbredd i Sverige än i t ex Storbritannien, Nederländerna, USA eller Tyskland där relativt många minoritetsbarn hyser negativa attityder till majoritetsbefolkningen. Barn och unga med utländsk bakgrund kan ibland dock uppvisa negativa attityder gentemot andra grupper med utländsk bakgrund som de själva inte tillhör.

Barn och unga med svensk bakgrund hyser i sin tur mest positiva attityder till barn och unga med utländsk bakgrund som kommer från närområdet (d v s övriga Norden och Europa) och minst positiva attityder till barn och unga med utomeuropeisk bakgrund.

När det gäller värderingsfrågor är skillnaderna stora mellan de olika grupperna av barn och unga:

Runt 10% av barn och unga med svensk bakgrund svarar att ”det aldrig är OK’ med abort, homosexualitet, samboende och skilsmässa att jämföra med 50% eller högre bland barn och unga med utomeuropeisk bakgrund och även bland barn och unga med östeuropeisk bakgrund är det fler som svarar det än bland barn och unga med svensk bakgrund. Även vad gäller synen på jämställdhet föreligger det skillnader – runt 5% av barn och unga med svensk bakgrund uppvisar en traditionell och konservativ syn på könen att jämföra med t ex runt 30% bland ”generation 1”.

Slutligen föreligger det stora skillnader i studiemotivation och framtidstro: Barn och unga med fr a utomeuropeisk bakgrund har mycket höga skol- och studieambitioner liksom höga yrkesambitioner samtidigt som alltför många av dem tyvärr misslyckas i skolan liksom senare i yrkeslivet och barn och unga med utomeuropeisk bakgrund är också överlag allra mest optimistiska om framtiden tillsammans med barn och unga med östeuropeisk bakgrund jämfört med barn och unga med svensk bakgrund.

Ungdomar med utomeuropeisk bakgrund uppvisar högre skol- och yrkesambitioner än majoritetssvenskar

En ny artikel i en akademisk tidskrift författad av Stephanie M. Plenty och Jan O. Jonsson visar att ungdomar med utomeuropeisk bakgrund har högre skol- och yrkesambitioner än majoritetssvenska ungdomar. Faktum är att ungdomar vars föräldrar har invandrat från Afrika, Mellanöstern och Asien uppvisar de högsta ambitionerna vad gäller skolresultat och yrkesval.

Detta avspeglar enligt de båda forskarna deras föräldrars drömmar, förväntningar och ambitioner och antagligen också att många invandrare från Afrika, Mellanöstern och Asien tillhörde medelklassen och ibland t o m överklassen i sina hemländer till skillnad från de nordiska och europeiska invandrarna, vilka ofta tillhörde arbetarklassen eller den lägre medelklassen i sina hemländer.

De utomeuropeiska invandrarna tenderar som bekant generellt att proletariseras rejält i Sverige och hamna i miljonprogramsområdena även om de tillhörde medelklassen och ibland t o m överklassen i sina hemländer men de bibehåller ändå antagligen sina socioekonomiska klassideal från hemländerna vad gäller skol- och yrkesambitioner och överför dem sedan på sina barn.

Sedan är det tyvärr så att alltför många barn, ungdomar och unga vuxna misslyckas i svenska skolan och särskilt gäller det just de som har föräldrar som har invandrat från Afrika, Mellanöstern och Asien och som växer upp och bor i miljonprogramsområdena. Faktum är att Sverige är ett av de s k utvecklade i-länder på jorden där skillnaden i skolresultat är som allra störst mellan majoritetsbefolkningens barn och invandrarnas barn och särskilt gäller det just de utomeuropeiska invandrarnas barn. Och senare i arbetslivet är det just de unga vuxna med utomeuropeisk bakgrund som allra oftast inte lyckas realisera sina yrkesdrömmar utan hamnar i arbetslöshet eller tvingas ta en anställning som inte motsvarar deras utbildningsnivå:

”15-16 åringar med utländsk bakgrund siktar högre i yrkes- och studieval än andra jämnåriga. Det här gäller särskilt för unga med bakgrund utanför Europa. Det visar en studie som också delvis kan förklara varför.”

https://www.iffs.se/nyheter/unga-med-utlandsk-bakgrund-siktar-hogt

”I studien av Stephanie Plenty, docent i sociologi och Jan O. Jonsson, professor i sociologi, båda forskare vid Institutet för framtidsstudier, fick 5 926 tonåringar i Sverige och Tyskland svara på frågor om vilka utbildningar och yrken de ville ha som vuxna. Svaren visade att unga med utländsk bakgrund i genomsnitt hade betydligt högre aspirationer.

– Även när vi tar hänsyn till föräldrarnas yrken och socioekonomiska situation, samt ungdomarnas kognitiva och språkliga förmåga kvarstår en skillnad till fördel för de som har utländsk bakgrund, säger Stephanie Plenty. Studien visar också att ungdomar med ursprung i Mellanöstern, Afrika eller Asien tenderar att ha högre aspirationer än de med ursprung i Europa och andra västländer.

– I allmänhet har den här gruppen de sämsta förutsättningarna. Trots detta har de högst aspirationer, säger Stephanie Plenty.

Att ha utländsk bakgrund innebär oftare lägre socioekonomisk status vilket är förknippat med lägre aspirationer. Något verkar alltså kunna kompensera och påverka aspirationerna i positiv riktning för ungdomar med utländsk bakgrund. Men vad?

Forskarna tittade särskilt på en av faktorerna som skulle kunna spela roll – familjerelationerna. De undersökte bland annat hur mycket föräldrarna uppmuntrade studier, hur mycket de visade intresse i sitt barns vardag, samt familjens sammanhållning. Familjer med utländsk bakgrund rankade högre på alla dessa områden. Men när de tittade på kopplingen till aspirationer blev forskarna förvånade.

– Inom psykologi anses sådana familjerelationer vara bra för barns aspirationer. Men i vår studie spelade de nästan ingen roll alls, säger Stephanie Plenty. Den största effekten som familjerelationerna hade på aspirationerna hade istället att göra med föräldrarnas egna önskningar för sitt barn.

– När föräldrarna har höga aspirationer för sina barn, så smittar det av sig. Exakt hur föräldrarna förmedlar det här vet vi inte men barnen snappar upp vad föräldrarna har för drömmar för dem, säger Stephanie Plenty. Föräldrars aspirationer förklarade ungefär en femtedel av de högre aspirationerna bland unga med utländsk bakgrund men flera okända orsaker finns kvar att hitta poängterar forskarna.

Datan i studien om ungdomarnas familjerelationer samlades in under 2010 och 2011 och elevernas aspirationer rapporterades in under skolåret 2011/2012.

– Inget tyder på att något har förändrats sedan dess vad gäller gruppskillnader i ungas aspirationer. Det här är ett stabilt mönster, säger Stephanie Plenty. Att ungdomar med utländsk bakgrund har höga aspirationer är viktigt att lyfta fram enligt Stephanie Plenty.

– Vi hör ofta att framtidstron är låg i denna grupp. Men det stämmer inte helt. Tvärtom är många optimistiska och gör ambitiösa val. I samhället pratar vi mycket om svårigheter och dåliga förutsättningar – vilket är viktigt – men det finns också styrkor hos många ungdomar med utländsk bakgrund, både vad gäller aspirationer och faktorer inom familjen, som kan ha positiv effekt på deras studier. Det är fördelar och styrkor som det går att bygga vidare på, säger Stephanie Plenty.”

SD:s Ludvig Aspling säger i Dagens Arena precis vad jag själv har skrivit om i åratal (OBS: jag är inte pro-SD): Sverige är å ena sidan bäst i världen på antirasism i ordens värld (d v s på policynivån) OCH samtidigt å andra sidan sämst i siffrornas värld (d v s på ”kroppsnivån”)

SD:s Ludvig Aspling säger i Dagens Arena precis vad jag själv har sagt och skrivit i åratal: Sverige är å ena sidan bäst i världen på antirasism, antidiskriminering, integration, inkludering, mångfald o s v i ordens värld (d v s i retorikens, lagarnas, reglernas, förordningarnas, policydokumentens och direktivens värld) samtidigt som Sverige å andra sidan är sämst i siffrornas värld (d v s i kropparnas värld – d v s i den materiella-fysiska verkligheten).

Aspling väljer att lyfta fram att Sverige är sämst i hela i-världen (d v s i Väst plus Chile, Sydkorea, Turkiet, Japan och några andra icke-västerländska länder som också numera är industrialiserade) på förvärvsfrekvens och skolresultat när inrikes och utrikes födda jämförs med varandra och det finns då fler utfallsmått där Sverige hamnar sist.

Denna surrealistiska paradox – d v s att Sverige är världsbäst på antirasism på den språkliga nivån men intar jumboplatsen vad gäller hur det egentligen går för invandrare och minoriteter på den kroppsliga nivån – är mycket svår att förklara och jag ”köper” då inte SD:s och Asplings hypotes men jag delar gärna denna artikel i Dagens Arena även om en SD:are ligger bakom den då Aspling som sagt säger precis vad jag själv har sagt och skrivit i åratal.

Eftersom de mycket stora klyftor som föreligger i Sverige i huvudsak handlar om en mängd olika utfallsskillnader mellan invånarna med utomeuropeisk bakgrund och majoritetsinvånarna så kvarstår så klart frågan hur det kan komma sig att det går så dåligt för utomeuropéerna just i Sverige på den materiella nivån samtidigt som Sverige som land är mest välkomnande gentemot utomeuropéerna på den retoriska nivån.

Inget annat västland på jorden är då som suverän statsbildning betraktad så pro-utomeuropéerna som Sverige och ingen annan västerländsk nation i världen är då som s k folkslag så pro-utomeuropéerna som svenskarna.

MP skönmålar svensk integration

”Är Sverige bäst i världen på integration? Om frågan ställs till den före detta jämställdhetsministern Åsa Lindhagen (MP) är svaret ett otvetydigt ja. Lindhagen har i ett antal debatter lyft undersökningen MIPEX, i vilken Sverige återkommande rankas högst, som bevis.”

(…)

”Svaret är antagligen att Sverige, enligt OECD-rapporten International Migration Outlook har det största gapet mellan in- och utrikes födda vad gäller både sysselsättning (employment rate) och det största skolresultatsgapet enligt PISA-undersökningen, av samtliga 37 länder.”

Den senaste TIMSS-undersökningen visar att skillnaderna mellan majoritetseleverna och minoriterseleverna är fortsatt stora

Majoritetseleverna fortsätter att prestera bättre än minoritetseleverna i den senaste TIMSS-undersökningen och tyvärr fortsätter andragenerationseleverna att tendera att prestera lika dåligt och lågt som invandrareleverna: Det samlade resultatet i TIMSS 2019 som publicerades idag och som mäter svenska grundskoleelevers kunskaper i matematik och naturvetenskap har överlag mottagits med en viss besvikelse jämfört med 2015 års TIMSS-undersökning (https://www.expressen.se/nyheter/svenska-elevers-presterar-lika-bra-som-2015).

Framför allt kvarstår tyvärr de stora skillnaderna mellan å ena sidan majoritetssvenska elever och eleverna som dels är utrikes födda och invandrade samt de som är inrikes födda med två utrikes födda föräldrar, d v s den s k ”andra generationen”. Dessa båda sistnämnda grupper av minoritetselever har nästan alltid sämre och lägre betygs- och kunskapsnivåer än de förstnämnda majoritetseleverna.

I matematik presterar majoritetseleverna i genomsnitt knappt 30 TIMSS-poäng bättre än andragenerationseleverna och knappt 50 poäng bättre än invandrareleverna. I naturvetenskap presterar majoritetseleverna vidare i genomsnitt knappt 50 poäng bättre än andragenerationseleverna och ungefär 80 poäng bättre invandrareleverna.

I matematik presterar majoritetseleverna i genomsnitt knappt 30 TIMSS-poäng bättre än andragenerationseleverna och knappt 50 poäng bättre än invandrareleverna. I naturvetenskap presterar majoritetseleverna vidare i genomsnitt knappt 50 poäng bättre än andragenerationseleverna och ungefär 80 poäng bättre invandrareleverna.

I avancerad matematik presterar majoritetseleverna i genomsnitt ungefär 65 poäng bättre än andragenerationseleverna och ungefär 75 poäng bättre än invandrareleverna. I fysik presterar majoritetseleverna vidare i genomsnitt ungefär 70 poäng bättre än andragenerationseleverna och ungefär 90 poäng bättre än invandrareleverna.

Att andragenerationseleverna tenderar att prestera lika dåligt och lågt som invandrareleverna i stället för att ligga närmare majoritetseleverna är tyvärr rätt så anmärkningsvärt i en negativ bemärkelse mot bakgrund av att många invandrarelever har ankommit till Sverige efter skolstart medan andragenerationseleverna samtliga är födda och uppvuxna i Sverige och fr a då matematik och naturvetenskap anses vara ämnen som allmänt är mindre kulturspecifika och mer universella än andra ämnen som generellt kräver en djupare både kulturell och språklig förankring i majoritetskulturen/språket.

Sannolikheten att en invånare med någon form av utländsk bakgrund har en intimrelationspartner som också har någon form av utländsk bakgrund har ökat markant över tid och hänger samman med den tilltagande skolsegregationen

Risken/chansen (beroende på hur en ser det) att en invånare med någon form av utländsk bakgrund har en intimrelationspartner som också har någon form av utländsk bakgrund har ökat markant över tid och hänger samman med den tilltagande skolsegregationen och knappt 10% av majoritetsinvånarna har en intimrelationspartner som har någon form av utländsk bakgrund medan de utlandsadopterade ”beter” sig som majoritetsinvånarna vad gäller partnerval:

Debbie Laus avhandling ”Empirical Essays on Education and Health Policy Evaluation” som lades fram i juni i år vid Handelshögskolan vid Göteborgs universitet undersöker bl a risken/chansen (beroende på hur en ser det) att ha en intimrelationspartner från samma grupp som en själv eller ej mot bakgrund av att den svenska skolan genomgick en kraftig segregering efter införandet av det fria skolvalet och att den svenska skolan idag helt enkelt är utpräglat segregerad.

Studien inbegriper samtliga invånare som gick ut 9:an 1988­-2000, d v s alla invånare i landet som var niondeklassare någon gång mellan 1988-2000 vilka sammantaget utgör över en miljon personer och både hetero- och homosexuella intimrelationer är inkluderade i studien.

Studien visar bl a att av de elever med utländsk bakgrund som gick i 9:an 1988 hade 44% en intimrelationspartner med utländsk bakgrund 15 år senare i livet. Av de elever med utländsk bakgrund som gick i 9:an 2000 hade sedan hela 63% en intimrelationspartner med utländsk bakgrund 15 år senare i livet, vilket tyder på att det finns ett samband mellan skolsegregation och partnerval då den svenska skolan blev påtagligt segregerad mellan dessa båda år.

Studien visar dessutom att av de elever med en bakgrund i en viss region (t ex Afrikas horn, Västafrika, Centralamerika, Balkanhalvön, Sydostasien, Sydasien eller Västasien o s v) som gick i 9:an 1988 hade 31% en intimrelationspartner med samma regionala bakgrund 15 år senare i livet. Av de elever med en bakgrund i en viss region som gick i 9:an 2000 hade därefter hela 50% en intimrelationspartner med samma regionala bakgrund 15 år senare i livet, vilket återigen tyder på att det finns ett samband mellan skolsegregation och partnerval.

För de elever med utländsk bakgrund som går i en skola där majoriteten av de andra eleverna också har utländsk bakgrund ökar dessutom sannolikheten att de har en intimrelationspartner med samma bakgrund som dem själva 15 år senare i livet med ytterligare 7 procentenheter, d v s det går att plussa på 7% för just dessa personer och det hör då till saken att en majoritet av alla elever med utländsk bakgrund numera just går på skolor där majoriteten av de andra eleverna också har utländsk bakgrund.

Vad gäller att ha en partner med samma ursprungslandsbakgrund som en själv så har totalt 41,6% av alla de som gick ut 9:an 1988-2000 och som har utländsk bakgrund det 15 år senare i livet. Det är dock vanligare att utrikes födda, d v s invandrare eller ”förstageneration:are”, har det än de s k ”andrageneration:arna”, d v s de som är födda i Sverige med två utrikes födda föräldrar.

Vad gäller majoritetsinvånarna slutligen så har 91,4% en intimrelationspartner som också är en majoritetsinvånare 15 år senare i livet och detta oavsett om majoritetsinvånaren ifråga hade gått på en skola med många eller få elever med utländsk bakgrund.

I studien har Lau också särskiljt de utomeuropeiska utlandsadopterade från både majoritetsbefolkningen och invandrarna och deras barn (d v s den s k ”andragenerationen”) utifrån hypotesen att de adopterade ser annorlunda ut rent visuellt-fysiskt såsom de utomeuropeiska invandrarna och deras barn (d v s den s k ”andragenerationen”) också gör och försökt att undersöka om de adopterades proportionella närvaro på en viss skola (som har ett högstadium/en niondeklass) gör någon skillnad men hon finner att de adopterade vare sig för ”till eller från”. Även de utomeuropeiska utlandsadopterade som har en intimrelationspartner har till övervägande delen majoritetsinvånare som intimrelationspartners och vare sig de är hetero- eller homosexuella.

Att cirka 10% av majoritetssvenskarna har en intimrelationspartner som har någon slags utländsk bakgrund och vare sig det handlar om hetero- eller homosexuella relationer har även andra studier tidigare indikerat och detta är antagligen numera vanligare bland manliga majoritetssvenskar än bland kvinnliga dito vilket dock var fallet under 1900-talets sista decennier – d v s det var vanligare att majoritetssvenska kvinnor var tillsammans med invandrare på exempelvis 1960-, 70-, och 80-talen än att majoritetssvenska män var det då men idag är situtationen troligen omvänd. Det är också möjligt att det bland homosexuella är vanligare att majoritetssvenskar har en intimrelationspartner som har någon slags utländsk bakgrund än bland heterosexuella.

Att ha en intimrelationspartner som har en liknande eller samma bakgrund som en själv är inte på något sätt fel i sig men när partnervalet till stora delar beror på skolsegregationen och säkert också på bostadssegregationen och även på arbetslivssegregationen och på segregationen i övrigt på fritiden, i föreningsvärlden och i det sociala privatlivet i stort så finns det all anledning att påtala det såsom Lau gör i sin avhandling.