Kategori: skola

Utomeuropéerna dominerar idag helt gruppen lågutbildade som är arbetslösa

Arbetsförmedlingen har idag publicerat en ny rapport som visar att de låg- eller kortutbildade är kraftigt överrepresenterade bland landets samtliga arbetslösa och en mycket stor andel av dem står helt och hållet utanför arbetslivet och söker inte ens jobb, d v s de är inte ens medtagna i arbetslöshetsstatistiken. Jämfört med tidigare är dagens lågutbildade unga (tidigare dominerade den äldre majoritetssvenska arbetarklassen denna grupp), de är numera oftast kvinnor och de är fr a utrikes födda och till allra största delen utomeuropéer.

Idag är 50% av samtliga utrikes födda i landet lågutbildade i den meningen att de saknar en genomgången och godkänd grundskole- eller gymnasueutbildning och många av dem har påbörjat högstadiet men de har inte lyckats gå ut 9:an med fullständiga betyg medan andra har lyckats ta sig in på gymnasiet men därefter hoppat av eller gått ut gymnasiet med ofullständiga betyg.

De allra flesta av de utrikes födda som är lågutbildade är utomeuropéer och utomeuropéerna utgör numera hela 2/3 av samtliga lågutbildade som är arbetssökande och majoriteten av dem är kvinnor och generellt unga.

Bland majoritetssvenskarna är omvänt mycket höga andelar av den arbetsföra befolkningen numera högutbildade – uppemot 2/3 och 50% av alla majoritetssvenska unga vuxna kvinnor respektive män har exempelvis en högskoleexamen och det absoluta flertalet en grundskole- och gymnasieexamen förutom de allra äldsta majoritetssvenskarna i 60-årsåldern och hade det bara bott majoritetssvenskar i dagens Sverige så hade det s k svenska folket varit det kanske mest högutbildade s k ”folkslaget” i världen.

Den kommande PIAAC-undersökning riskerar att visa att Sverige fortsatt intar jumboplatsen i västvärlden vad gäller att uppvisa den största klyftan mellan majoritetsinvånarna och invånarna med utländsk bakgrund 

Forskarna Erik Mellander, Jan-Eric Gustafsson, Patrik Lind och Gunlög Sundberg, vilka representerar PIAAC-undersökningens svenska expertgrupp, varnade igår på DN Debatt för att skillnaden i förmågan att läsa och räkna sannolikt är större än någonsin idag mellan majoritetsinvånarna och invånarna med utländsk bakgrund inför den kommande PIAAC-undersökningen.

I den förra undersökningen visade det sig att närmare hälften av invånarna i landet har mer eller mindre stora svårigheter att läsa och räkna och fr a att Sverige är det land där klyftan mellan majoritetsinvånarna och invånarna med utländsk bakgrund är som allra störst vad gäller språk-, kunskaps-, matematik- och läsförståelsenivåerna.

Hade Sveriges befolkning enbart bestått av majoritetsinvånare så hade dock (majoritets)svenskarna antagligen hamnat i topp i västvärlden och i i-världen.

”För tio år sedan kunde nästan hälften av de vuxna svenskarna inte läsa och räkna tillräckligt bra. Årets internationella PIAAC-undersökning kommer sannolikt att visa att Sveriges resultat har försämrats. Andelen utrikes födda är en viktig faktor. Nu måste både vuxenutbildningen och yrkeshögskolan stärkas.”

https://www.dn.se/debatt/sverige-maste-krympa-kunskapsgapet-bland-vuxna

”I år är det tio år sedan OECD-undersökningen PIAAC (Programme for the international assessment of adult competencies) genomfördes för första gången. PIAAC är vuxenmotsvarig¬heten till Pisa-studien i skolan. Medan Pisa avser 15-åringar riktas PIAAC till 16–65-åringar. I fråga om genomsnittliga färdigheter hävdade Sverige sig väl bland de 24 länder som deltog i första omgången av PIAAC.

För både läs- och räknefärdigheter tillhörde Sverige de fem främsta länderna. Samtidigt var Sverige ett av de länder som uppvisade störst skillnader mellan olika grupper i befolkningen och som hade de högsta andelarna deltagare med svaga färdigheter. Läs- och räknefärdigheter mäts på en poängskala mellan 0 och 500, och delas in i olika nivåer.

Färdigheterna på de två lägsta nivåerna betecknas som ”otillräckliga” (1–225 poäng) respektive ”låga” (226–275 poäng). För Sverige var andelarna med otillräckliga läs- och räknefärdigheter 13 respektive 15 procent, medan andelen med låga färdigheter uppgick till 30 procent för både läsning och räkning. Med andra ord: nästan hälften av de vuxna svenskarna hade otillräckliga eller låga färdigheter.”

(…)

”För att kunna möta en allt snabbare teknikutveckling, klimatförändringar, pandemier, internationella konflikter med mera, behöver vi höja och utvidga våra färdigheter och, framför allt, åtgärda de kompetensbrister som finns. Behoven är särskilt stora inom två områden. Det ena är vuxenutbildningen för elever med svenska som andraspråk.

Av SOU 2020:66 framgår att andelen behöriga lärare där är bland de lägsta i hela skolväsendet, trots att behörighetskraven behöver höjas från en till tre terminers studier i svenska som andraspråk, tillsammans med en högskole-pedagogisk examen. Här krävs både uppgradering av de befintliga lärarnas färdigheter och förlängd utbildning av nya lärare. Det andra området som behöver stärkas ytterligare är yrkeshögskoleutbildningen.

Under de senaste åren har yrkeshögskolans ett- och tvååriga program utökats med korta kurser på högst en termin, som ofta kan läsas på deltid och på distans. Yrkeshögskolan behöver tillföras resurser för att, med bibehållen kvalitet, kunna expandera de behovsanpassade möjligheter till fördjupad eller förnyad kompetens som de korta kurserna erbjuder. Dessa åtgärder minskar risken att Sverige går kräftgång som kunskaps¬nation, genom att underlätta integrationen av nyanlända, minska skillnaderna mellan inrikes och utrikes födda samt öka tillgången till flexibel vidare¬utbildning.”

Andelen behöriga lärare minskar i miljonprogramsområdena

Den svenska skolan som en gång i tiden var världens mest integrerade och jämlika skola är idag västvärldens mest (ras)segregerade och (ras)ojämlika skola och en orsak står att hitta i andelen behöriga lärare vilket Sveriges radio har rapporterat om idag.

https://sverigesradio.se/artikel/lagre-lararbehorighet-i-utsatta-omraden-har-inte-okat-pa-7-ar

Numera är 71% av landets 104 000 yrkesverksamma grundskolelärare behöriga men i de fattiga miljonprogramsområdena där eleverna har utländsk och i huvudsak utomeuropeisk bakgrund handlar det om endast 62% att jämföra med 78% på skolorna som domineras av majoritetssvenska elever som har en mer välbärgad bakgrund.

Denna skillnad har dessutom ökat över tid från 10% till 16% sedan 2015 och andelen behöriga lärare i miljonprogramsområdena är t o m lägre idag år 2022 än 2015 då det handlade om 66%.

Idag misslyckas höga procentandelar av alla barn och ungdomar med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund i skolan och lyckas inte gå ut högstadiet och 9:an med fullständiga betyg medan de allra flesta av de majoritetssvenska eleverna gör det och tar sig in på gymnasiet och senare också på högskolan.

Linköpings universitet om Catrin Lundströms och min nya bok ”Den färgblinda skolan – ras och vithet i svensk utbildning”

Kommunikatören Amanda Lindström vid Linköpings universitet talar med Catrin Lundström angående vår nya gemensamma bok ”Den färgblinda skolan – ras och vithet i svensk utbildning” (Natur och kultur 2022):

”Genom att förstå och prata om begreppen ras och vithet kan vi närma oss problemen med segregation och ojämlikhet i svensk utbildning. Det behövs ett språk som inte är färgblint för att adressera ökade klyftor i skolan, menar forskare som nu skrivit en bok om just detta.”

https://liu.se/nyhet/den-fargblinda-skolan-ny-bok-om-hur-skolsegregation-kan-forstas

”I boken Den färgblinda skolan – ras och vithet i svensk utbildning ges en introduktion till begreppen ras och vithet och vad de kan säga oss om svensk skola idag. 

– Bakgrunden till boken är att den svenska skolan utvecklats från att vara världens antagligen mest jämlika skola till västvärldens kanske mest ojämlika och mest segregerade skola.

Det säger Catrin Lundström, biträdande professor i etnicitet och migration vid Linköpings universitet, som skrivit boken tillsammans med Tobias Hübinette, docent i interkulturell pedagogik vid Karlstad universitet.

Genom att förstå och lyfta begreppen ras och vithet kan vi få både ett språk och analytiska verktyg för att förstå segregationen och ojämlikheten i svensk utbildning, menar hon.

– Det fattas en pusselbit i diskussionen om svensk skola idag. Det finns frågor som inte kan adresseras utan att ta med begreppen ras och vithet och teorierna kring dem.

I Sverige finns en ovilja att prata om ras. Men samhället genomsyras av olika föreställningar om ras som i sin tur påverkar våra uppfattningar om andra människor. Samtidigt har vi på grund av vår hudfärg olika erfarenheter.

– Att prata om ras eller att kategorisera människor ses i Sverige idag som rasism. Vi ska inte dela in människor enligt ett gammalt rastänkande, men för att förstå att människor identifierar sig på ett visst sätt, och att vi bemöts olika och har olika erfarenheter, behöver vi ett språk. Segregationen idag är präglad av ras och med den här boken vill vi ta oss ur den färgblindhet som omgärdar diskussionen om segregation och skolan, liksom om samhället i stort.

Boken behandlar bland annat frågor som vad vi egentligen menar när vi pratar om ras, vad en vithetsnorm innebär och vad konsekvenserna blir om vi inte kan prata om ras och rasskillnader. 

Boken presenterar teorier inom den kritiska ras- och vithetsforskningen och ska kunna användas av exempelvis lärare eller på lärarutbildningar för att öppna upp för diskussion och lyfta erfarenheter som finns bland lärare och lärarstudenter. Den ger konkreta exempel utifrån olika perspektiv och skolmiljöer samt dilemman för läsaren att reflektera kring. 

– Vi vill inte bara introducera teorier utan öppna upp för interaktion och diskussion. Frågorna kan till exempel handla om vad ras betyder för dig, att resonera kring vad vita privilegier innebär, hur frågan ’var kommer du ifrån?’ kan uppfattas eller hur fördelningen av elever och lärare ser ut på just din skola. 

Boken har sin bakgrund i en segregerad och ojämlik svensk skola. Det finns inte bara en utbredd skolsegregation – där utrikes födda elever och elever med utrikesfödda föräldrar tenderar att gå i skolor i socioekonomiskt utsatta bostadsområden, medan elever med svenskfödda föräldrar dominerar i innerstadsskolor och friskolor. Det finns också skillnader mellan dessa barn och unga när det kommer till studieresultat, visar internationella elevundersökningar. 

– Vi ser svårigheter för nyanlända, men också det väldigt oroväckande att andragenerationsungdomarna i högre grad misslyckas i skolan. Skillnaderna eskalerar och det behöver vi prata om med ett språk som inte är färgblint, säger Catrin Lundström.”

Idag kommer Catrin Lundströms och min nya bok ”Den färgblinda skolan. Ras och vithet i svensk utbildning” officiellt ut på Natur & Kultur

Så var det återigen dags för ännu ett ”pandemi-boksläpp”:

Idag kommer Catrin Lundströms och min bok ”Den färgblinda skolan – ras och vithet i svensk utbildning” ut på Natur & Kultur och eftersom det just är under pandemin så blir det inget releaseevenemang.

”Den färgblinda skolan” handlar om hur det som en gång var åtminstone västvärldens mest jämlika och integrerade skola har kunnat utvecklas till att bli åtminstone västvärldens mest ojämlika och segregerade skola och boken argumenterar för att det är hög tid att överge den rådande färgblindheten och börja tala om ras och vithet i relation till skolans värld för att på djupet både kunna förstå denna utveckling och i bästa fall även försöka motverka och vända densamma.

Boken är f ö den sjunde i ordningen som jag har givit ut sedan 2017 och antingen tillsammans med andra eller som ensamförfattare, som handlar om ras och vithet i relation till dagens Sverige.

https://www.nok.se/titlar/laromedel-b2/Den-fargblinda-skolan

””Den färgblinda skolan – ras och vithet i svensk utbildning” behandlar vad begreppen ras och vithet har att säga om dagens svenska skola. Utgångspunkten för boken är att Sverige numera härbärgerar västvärldens mest heterogena elevsammansättning efter USA, inte minst gäller det den rasliga och etniska mångfalden liksom religiös och språklig mångfald. Samtidigt har den svenska skolan på rekordtid kommit att utvecklas till västvärldens mest segregerade och ojämlika skola. Hur kan tvillingbegreppen ras och vithet hjälpa oss att förstå detta nya Sverige och det genomsegregerade svenska utbildningsväsendet.

Tobias Hübinette är docent i interkulturell pedagogik och lärare i interkulturella studier och svenska som andraspråk samt forskare i kritiska ras- och vithetsstudier vid Institutionen för språk, litteratur och interkultur, Karlstads universitet.

Catrin Lundström är docent i sociologi och biträdande professor i etnicitet och migration vid Institutet för forskning om migration, etnicitet och samhälle, REMESO, Linköpings universitet.”

Ny bok om ras och vithet i den svenska skolan

Någon gång under en högskolelärares och forskares yrkesliv förväntas en mer eller mindre författa en lärobok och nu har Catrin Lundström och jag gjort just det tillsammans:

Det handlar om boken ”Den färgblinda skolan. Ras och vithet i svensk utbildning” som Natur & Kultur ger ut någon gång under nästa år och som handlar om västvärldens mest (ras)segregerade och (ras)ojämlika skola sedd utifrån ett ras- och vithetsperspektiv.

Sedan kan en färgblind antirasistisk vän av ordning så klart fråga sig – men vad har ras och vithet egentligen med den svenska skolan att göra? Och förhoppningsvis har vi lyckats besvara den frågan i vår kommande bok.

Rädda barnens nya rapport om förekomsten av rasism i den svenska skolan indikerar att majoritetssvenska barn sällan utsätts för trakasserier och diskriminering samt att muslimska barn och pojkar med utländsk bakgrund är särskilt utsatta

Rädda barnens nya rapport om rasism i skolan – ”Vuxna – vad gör dom?” – innehåller en enkätundersökning som genomfördes 2020-21 och som besvarades av 1117 elever i årskurs fem vid 32 olika skolor runtom i landet. Totalt var 15% av de 1117 barnen utrikes födda, 37% hade utländsk bakgrund och 5% uppgav att de tillhör någon av de fem nationella minoriteterna. 35% av de 1117 barnen svarade vidare att de är troende och av dem svarade 58% islam, 37% kristendomen, 1% judendomen, 1% hinduism och 1% buddhism. 20% av de barn som deltog i enkätundersökningen är m a o troende muslimer medan 13% är troende kristna.

I rapporten och undersökningen framkommer följande:

En betydligt högre andel barn med utländsk bakgrund (57%) uppger att de har bevittnat rasism på sin skola jämfört med barnen med svensk bakgrund (43%). Två av tre muslimskt troende pojkar (67%) uppger att de har sett något rasistiskt på sin skola.

Det är vidare en dubbelt så hög andel barn med utländsk bakgrund (35%) som har varit med om att någon i skolan har sagt något, skämtat eller retats på ett taskigt sätt om en annan elevs hudfärg, religion, kultur eller vilket land man kommer ifrån jämfört med barnen med svensk bakgrund (18%).

En av fem barn med utländsk bakgrund (19%) svarar att de någon gång under det senaste året har känt sig oroliga för att bli retade för sin hudfärg, att de har namn som låter utländskt, att de inte pratar så bra svenska eller för vad de äter. Den högsta oron hittas bland flickor med utländsk bakgrund (21%). Bland barn med svensk bakgrund är det 7% som svarar att de är oroliga för detsamma och den största oron består i att deras namn kan låta utländskt, vilket 4% har svarat. Det finns då majoritetssvenska barn som t ex har utländskklingande för- och tilltalsnamn eller efternamn som låter ”osvenska”.

Vart fjärde barn med utländsk bakgrund (25%) uppger att de har blivit diskriminerade eller trakasserade och bland pojkar med utländsk bakgrund är siffran än högre än så (29%). Bland de barn som uppger sig vara muslimer är det mer än var fjärde (27%) som uppger att de blivit diskriminerade eller trakasserade. Bland barn med svensk bakgrund är det 2% som uppger att de har blivit diskriminerade eller trakasserade.

På frågan ”Känner du att du kan följa din religion eller kultur när du är på skolan? Det kan vara om du behöver någonstans att be, att det går bra att fasta eller att få ledigt för att fira högtider som är viktiga för dig” svarar 19% av de barn som uppger sig vara troende ”aldrig” eller ”sällan”, vilket indikerar att skolan förhindrar dem från att utöva olika trosuttryck såsom att be, fasta eller att få ledigt vid vissa religiösa högtider.

Av de barn som själva uppger att de har upplevt diskriminering eller trakasserier har 69% blivit utsatta av andra barn. 14% av barnen uppger att det är vuxna som har diskriminerat eller trakasserat dem, och då handlar det om skolpersonal (10%) men även ledare för fritidsaktiviteter, poliser/väktare, sjukvårdspersonal och socialtjänstpersonal. 37% av barnen som själva uppger att de har upplevt diskriminering eller trakasserier svarade vidare att det var någon som såg vad som hände, 21% svarade att det inte var någon som såg och 42% vet inte.

Av de barn som har uppgett att de har blivit diskriminerade och trakasserade är det en av fem som inte har pratat med någon om det som hände. Främst har barnen pratat med sina föräldrar (46%), en kompis (38%) eller en vuxen på skolan (21%).

I enkäten angav 40% av de barn som har sökt stöd och hjälp vid utsatthet att de inte har fått någon hjälp eller att de var osäkra på om de har fått det. Ett av tre barn tycker slutligen att det borde finnas fler ställen att vända sig till om man upplever diskriminering.

Kommer andragenerationsflickorna i miljonprogramsområdena med utomeuropeisk bakgrund att lyckas klassklättra i framtiden?

Beteendevetaren Mårten Westberg skriver idag på DN Debatt om en samling uppsatser som 179 mellanstadieelever på Östermalm respektive i Rinkeby och Tensta i Stockholm har skrivit och lyfter fram att medan pojkarna i miljonprogramsområdena tenderar att odla orealistiska planer – s k tusen på en-drömmar – angående sin framtid (många uppger att de ska bli fotbollsproffs ”som Zlatan” samt att de ska bli ”skitrika”, ”köra Ferrari” och ha ”privatplan och helikopter” o s v) så hyser ”Orten”-flickorna enligt Westberg generellt mer realistiska framtidsdrömmar.

Westberg påminner också om att det är mycket svårare att klassklättra i dagens Sverige än under 1900-talet då relativt höga procentandelar av arbetarklassens och den lägre medelklassens barn klassklättrade i generation efter generation samtidigt som det fortfarande är lättare att klassklättra i Sverige än i övriga västvärlden och han nämner också att bara i stadsdelen Rinkeby finns det redan runt 800 s k UVAS/NEET-”grabbar” – d v s tonårspojkar och unga män som mer eller mindre fullständigt har misslyckats med skolgången redan i grundskolan/högstadiet och som vare sig arbetar, studerar eller gör praktik.

”40 procent av pojkarna i Järva hade tusen på en-drömmar, oftast fotbollsproffs. Men bara 19 procent av flickorna.”

https://www.dn.se/debatt/jarvaflickornas-drommar-om-framtiden-ger-hopp

”Att Stefan Löfven nått långt trots att han föddes fattig är väldigt bra, men han startade sin klassresa när ­murarna mellan klasserna var som lägst och rörligheten var som bäst. Som socialdemokrat smärtar det att läsa DN:s serie artiklar om intergenera­tionell rörlighet. Rapporterna från svenska forskare visar att klassresorna inte har förenklats, utan snarare blivit svårare sedan 1950-talet. Det är ett 70-årigt misslyckande i det socialdemokratiska kärnuppdraget. Bara 12 procent av pojkarna och 13 procent av flickorna klarar av att göra Stefan Löfvens resa, från den lägsta inkomstnivån till den högsta. Att de nordiska länderna har världens lägsta murar är möjligen en liten tröst, men 13 procent borde vara många fler och ingenting är viktigare.

Några av hindren som begränsar rörligheten är förstås att växande skillnader i inkomst driver på boendesegregationen och uppdelningen i friskolor och kommunala skolor. De tidiga åren anses vara särskilt viktiga. Taggtråden högst upp på muren mellan klasserna består i att uppemot 70 procent av alla jobb förmedlas via personliga kontakter. Varje sådan rekrytering håller underklassens barn kvar i underklassen. Det är i längden inte bra för någon. Murarna gör genvägen via knarket attraktivare. De kriminella gängen växer.”

(…)

”Tre av fyra mellanstadieflickor i Järva drömmer om vanliga yrken som läkare, lärare eller ägare av en privat arbetsförmedling. Kvaliteten på uppsatserna får mig att tro dem. Språkbehandlingen och mogenheten får mig att känna att det här är flickor som det kommer att gå bra för.”

(…)

”Deras mammor hade kanske fem–sju barn, men i sina uppsatser skrev tio–tolvåriga flickor att de nog precis har hunnit skaffa sitt första barn om 20 år. De ser en framtid med mellan noll och tre barn (median 2,5) som de tänker sätta i bra skolor och läsa läxor med.”

Sverige fortsätter att vara västvärldens antagligen mest mångspråkiga land

Sverige fortsätter att vara västvärldens antagligen mest mångspråkiga land: 

Idag talar 28,6% av samtliga barn och ungdomar i åldrarna 7-16 år ett annat språk än svenska som förstaspråk enligt statistik som publicerades i dagarna (denna procentsiffra är f ö än högre än så bland alla barn i åldrarna 0-6 år) och i storstadsregionerna handlar det om runt 45%.

USA sägs ofta vara västvärldens allra mest mångspråkiga land men frågan är om inte Sverige nu faktiskt har gått om USA: 

Idag talar runt 23% av samtliga invånare i USA som är 5 år eller äldre ett annat språk än engelska i hemmet och bland barn och ungdomar i skolåldern gäller siffran 25% och denna siffra är m a o lägre än den som numera gäller i Sverige. Även Storbritannien, Frankrike, Nederländerna, Kanada och Australien är numera också utpräglat mångspråkiga länder men de når antagligen inte upp till vare sig de amerikanska eller de svenska mångspråkighetsnivåerna.

Den svenska mångspråkigheten är vidare också unik på åtminstone tre andra sätt: 

Dels handlar det om ett extremt stort antal olika språk (vilket det inte alltid gör i de andra mångspråkiga västländerna), dels handlar det numera om fr a utomeuropeiska språk och dels handlar det om att Sverige har kommit att bli så här utpräglat mångspråkigt på mycket kort tid och egentligen inom en enda generation (vilket inte alltid är fallet i de andra mångspråkiga västländerna).

År 2020 var 28,6% av samtliga grundskoleelever berättigade till modersmålsundervisning (d v s samtliga barn och ungdomar i åldrarna 7-16 år) och denna procentandel har aldrig varit så stor som under ”pandemiåret” 2020 (år 1994 handlade det t ex om 12,2%). 

andel elever som är berättigade till modersmålsundervisning under verksamhetsåret 2020 (OBS endast ett urval kommuner där procentsiffran överstiger 33%):

Södertälje 66,8%

Botkyrka 60%

Malmö 59%

Burlöv 54,2%

Sundbyberg 54,1%

Flen 51%

Upplands-Bro 48,8%

Järfälla 48,7%

Solna 48,1%

Sigtuna 47,5%

Lessebo 47,5%

Göteborg 45,2%

Perstorp 44,1%

Landskrona 44,1%

Helsingborg 42,4%

Olofström 42,2%

Gnosjö 42%

Huddinge 41,8%

Högsby 40,1%

Katrineholm 39,2%

Stockholm 38,9%

Gislaved 38,5%

Borås 37,3%

Hultsfred 36,6%

Västerås 36,5%

Borlänge 36,1%

Trollhättan 35,9%

Eskilstuna 35,2%

Örebro 35%

Kristianstad 34,7%

Nyköping 34,2%

Ronneby 34,1%

Ludvika 33,4%

Älmhult 33%

Hur har Sveriges barn, ungdomar och unga vuxna klarat sig under pandemin vad gäller skolresultat?

Nu har den färskaste statistiken som går att uppbringa vad gäller vårterminens 2021 avgångsbetyg äntligen offentliggjorts, och som därmed är ett mått på hur det har gått för landets barn, ungdomar och unga vuxna i skolan under pandemin vad gäller skolresultaten:


Statistiken gäller både terminsbetygen i grundskolans årskurs 6, slutbetygen i grundskolans årskurs 9 och genomströmningen vad gäller gymnasieskolans elever och som det verkar har de majoritetssvenska eleverna klarat sig hyggligt under pandemin medan barnen och ungdomarna med utländsk bakgrund fortsätter att sacka efter de förstnämnda.


andel mellanstadieelever som har uppnått godkända betyg i alla lästa ämnen i årskurs 6 VT21:

elever med svensk bakgrund: 80,6%

elever med utländsk bakgrund: 55,1% (nyanlända elever: 25,1%)


andel högstadieelever som har avslutat årskurs 9 med gymnasiebehörighet VT21:

elever med svensk bakgrund: 90,6%

elever med utländsk bakgrund: 73,5% (nyanlända elever: 34,1%)


andel gymnasieelever som har tagit en gymnasieexamen inom tre år VT21:

elever med svensk bakgrund: 82,1%

elever med utländsk bakgrund: 70,1% (nyanlända elever: 62,9%)


Ovanstående siffror för elever med utländsk bakgrund är då tyvärr än lägre än så bland specifikt elever med utomeuropeisk bakgrund och bland specifikt elever som är uppväxta i och bosatta i miljonprogramsområdena.


Vad gäller de 61 s k utsatta bostadsområdena, vilka samtliga är miljonprogramsområden som domineras av invånare med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund och där runt 560 000 invånare bor och lever varav en mycket hög andel utgörs av barn, ungdomar och unga vuxna (hela 2/3 av samtliga dessa 560 000 invånare är t ex under 45 år gamla och 35% av dem är mellan 0-24 år gamla), lyckas tyvärr normalt endast mellan 50-60% att ta sig ur 9:an med gymnasiebehörighet och av de som ens påbörjar en gymnasieutbildning lyckas endast runt 50% ta en gymnasieexamen inom tre år.


Det går därmed att befara att det just är barnen, ungdomarna och de unga vuxna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena som har drabbats allra hårdast av pandemin vad gäller skolresultat.