Category: skola

Hur ska det gå för landets UVAS:are eller NEET:are med utomeuropeisk bakgrund?

Dagens DN Debatt-artikel påminner om att samtidigt som arbetskraftsbristen är större än någonsin tidigare i modern svensk historia och numera verkar vara på samma extrema nivå som under de s k rekordåren mellan ca 1945-75 då Sverige tvingades massimportera 100 000-tals och åter 100 000-tals invandrare för att täcka alla vakanser (möjligen kanske dock inte lika extrem som efter Karl XII:s död då 100 000-tals ”vakanser” inte kunde fyllas p g a de enorma förluster som dennes ständiga krigföring hade förorsakat riket och dess manliga befolkning) så står närmare 150 000 ungdomar och unga vuxna (siffran 130 000 är inte helt uppdaterad) helt och hållet utanför arbetsmarknaden och de vare sig studerar eller gör praktik eller tar ens emot bidrag och de allra flesta nolltaxerar och ingen vet egentligen hur de försörjer sig överhuvudtaget (d v s de s k UVAS:arna eller NEET:arna):
 
 
Samtidigt så misslyckas nästan en femtedel av varje årskull med att gå vidare från högstadiet och 9:an, d v s från grundskolan, till gymnasiet (liksom att numera tvåsiffriga procentsiffror även misslyckas med att gå ut gymnasiet) och det totala antalet ungdomar och unga vuxna som har en ofullständig grundskoleutbildning och en ofullständig gymnasieutbildning och som sannolikt i de allra flesta fall tyvärr aldrig någonsin kommer att sätta sin fot på någon högskola överhuvudtaget innan de går bort (och tyvärr kommer nog alltför många av dem att gå bort i förtid) uppgår redan till åtminstone 250 000 eller en kvarts miljon räknat på alla som just nu är mellan 16-30 år gamla.
 
Det som dock sällan eller aldrig nämns i sammanhanget, och sannolikt för att av antirasistiska och antifascistiska skäl inte ”hänga ut” och ”peka ut” dessa ungdomar och unga vuxna och deras föräldrar och familjer, är att den absoluta majoriteten av dem har utländsk och främst utomeuropeisk bakgrund och framför allt någon form av bakgrund i Mellanöstern och Afrika och de allra flesta är s k ”andrageneration:are” och är uppväxa och bosatta i miljonprogramsområdena och har ej svenska som förstaspråk och är därtill sällan lutheranskt kristna och de allra flesta är pojkar och unga män.
 
Alltför många av dessa ungdomar och unga vuxna med bakgrund i Mellanöstern och Afrika som dessutom liksom alla vi andra bara blir biologiskt-kroppsligt äldre och äldre (d v s att sakna en fullständig grundskole- och/eller gymnasieutbildning som 35-45-årig ”andrageneration:are” med bakgrund i Mellanöstern och Afrika är nog inte särskilt roligt i dagens Sverige om en säger så…) förutom att de bara blir fler och fler dras numera till den s k informella och alltför ofta brottsliga ekonomin som gör att alltför många ungdomar och unga vuxna ”andrageneration:are” med bakgrund i Mellanöstern och Afrika numera skjuter på varandra och även tar kål på och har ihjäl varandra eller skadar varandra för livet i konkurrens om de resurser de har att ”dela” på liksom att alltför många har åkt ned som krigsfrivilliga till Mellanöstern och många av dem deltar just nu f ö i slutstriden om Raqqa och kommer nog även att stupa där.
 
Ingen verkar i skrivande stund vare sig kunna stoppa nytillförseln av nya UVAS:are eller NEET:are och ingen verkar heller veta vad alla dessa ”misslyckade” ungdomar och unga vuxna ska ta vägen och i takt med att åren går och att de själva bara blir äldre och äldre och då denna växande grupp blir alltmer stigmatiserad, alltmer kopplad till atavistiskt ”no limits”-våld och politisk och religiös extremism och t o m till ond bråd död liksom till miljonprogramsområdena så ser deras chanser till att få ett åtminstone någorlunda bättre liv tyvärr ej särskilt bra ut just nu utan snarare finns det nog en risk att denna redan mycket stora befolkningsgrupp i landet som faktiskt redan utgör en formidabel miniarmé av unga människor som fr a handlar om unga män och unga manliga ”andrageneration:are” med bakgrund i Mellanöstern och Afrika (150 000-250 000 människor är en mycket stor grupp människor med svenska mått mätt) tvingas bygga upp ett s k parallellsamhälle för att överhuvudtaget kunna (över)leva.

En tredjedel av de unga vuxna klarar inte längre att gå ut gymnasiet

Kring 15% av landets alla barn/elever klarar inte längre att gå ut grundskolan/högstadiet/9:an och komma in på gymnasiet.
 
Kring 1/3 av landets alla ungdomar/elever klarar inte längre att komma ut från gymnasiet och komma in på högskolan.
 
Kring 1/4 av landets alla unga vuxna/studenter klarar inte längre att komma ut från högskolan och slutföra en utbildning och ta en examen.
 
Enligt Lärarnas riksförbund, som också påminner om att lärarbristen är fortsatt enorm och att andelen ”underutbildade”/”obehöriga” lärare är fortsatt hög och t o m har ökat under de senaste åren, kommer hela 500 000 eller en halv miljon unga vuxna att ”ackumuleras” bara fram tills år 2029 som inte har klarat gymnasiet (d v s de har hoppat av gymnasiet eller gått ut gymnasiet med ofullständiga betyg) och tillsammans med alla de som inte har gått ut 9:an och som antingen har hoppat av grundskolan eller gått ut högstadiet med ofullständiga betyg så handlar det om långt fler än så – kanske 650 000 unga vuxna fram tills år 2029 – och varav den absoluta majoriteten har utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund (mellan 35-40% av alla barn och ungdomar och unga vuxna har idag utländsk bakgrund) samt talar ett annat språk än svenska som förstaspråk (30% av alla barn och ungdomar och unga vuxna talar idag ett annat språk än svenska som förstaspråk) och även om det går att få ett bra liv i Sverige utan att ha gått ut högstadiet eller gymnasiet och utan att ha en högskoleutbildning så kommer det tyvärr att gå illa för alltför många av dessa unga vuxna.
 
Samtidigt klarar idag kring 93-94% av alla majoritetssvenska barn och ungdomar att gå ut grundskolan/högstadiet/9:an med fullständiga betyg och påbörja gymnasiet liksom att gå ut gymnasiet med fullständiga betyg och, om de vill, påbörja högskolestudier.
 
Långt över 50% av alla unga vuxna majoritetssvenska män och över två tredjedelar av alla unga vuxna majoritetssvenska kvinnor har idag en högskoleutbildning och en högskoleexamen och hade Sverige enbart bestått av infödda majoritetssvenskar så hade svenskarna varit det s k folkslag på jorden som hade varit allra mest högutbildade just nu och sannolikt också i världshistorien. Därtill har närmare 1,7% av de unga vuxna disputerat, d v s de har en doktorsexamen, och vilken torde vara den allra högsta procentsiffran i världen.
 
Sedan är det så klart ingen tävling i att uppvisa en extremt hög utbildning och än mindre att ha en doktorstitel och det har inget som helst egenvärde i sig att ha en högskoleexamen och inget säger att de unga vuxna utomeuropéerna som inte har gått ut högstadiet eller inte ha klarat gymnasiet måste vara mer olyckliga och mindre lyckade än de unga vuxna majoritetssvenskarna som har en högskoleutbildning eller en doktorsexamen.

Skillnaderna i skolresultat mellan majoritets- och minoritetselever fortsätter att vara betydande

Den nya ESO-rapporten som undersöker skillnaderna i skolresultat mellan olika elevgrupper visar bl a att det går allra sämst för de elever som har bakgrund i Afrika och därefter för de som har bakgrund i Asien medan eleverna med bakgrund i Sydamerika nu är ikapp eleverna med bakgrund på Balkan och i Östeuropa utanför EU.

18698456_10154714348560847_8009822210010758278_n.jpg

samtliga inrikes födda grundskoleelever som gick ut årskurs 9 mellan 1988-2014
andelen elever med en sysselsatt mor: 93%
andelen elever med en sysselsatt far: 93%
medelbetyg: 50,2
andelen elever med godkänt i kärnämnena: 92%
andelen elever med högskoleutbildade föräldrar: 49%

samtliga utrikes födda grundskoleelever som gick ut årskurs 9 mellan 1988-2014
andelen elever med en sysselsatt mor: 64%
andelen elever med en sysselsatt far: 65%
medelbetyg: 36,9
andelen elever med godkänt i kärnämnena: 65%
andelen elever med högskoleutbildade föräldrar: 43%

18739656_10154714348555847_4370405161286597486_n.jpg

Vilka ungdomar och unga vuxna saknar egentligen en gymnasieutbildning i dagens Sverige?

Det heter numera att i den postindustriella kunskaps- och informationsekonomi som vi lever med och i idag så är det riktigt svårt att som ung vuxen komma in på arbetsmarknaden utan en slutförd gymnasieutbildning (som helst också ska ge högskolebehörighet även om det inte betyder att en nödvändigtvis måste skaffa sig en högskoleexamen): Idag går uppemot 93-­94% av alla infödda majoritetssvenska ungdomar ut grundskolan med gymnasiebehörighet och ca 94% av alla majoritetssvenska unga vuxna har idag en gymnasieutbildning bakom sig medan över hälften och över två tredjedelar av alla majoritetssvenska unga vuxna män respektive unga vuxna kvinnor dessutom har en uttagen högskoleexamen. Samtidigt och omvänt så går ej mer än 57% av alla utrikes födda ungdomar och endast uppemot 65-­70% av alla ungdomar med utländsk bakgrund ut grundskolan med gymnasiebehörighet men det finns också stora skillnader mellan de olika minoritetsgrupperna liksom om de utrikes födda ungdomarna har bott i landet i mer än 6 år eller i 5 år eller mindre.
 
Procentandel av alla invånare i landet födda 1985 som inte hade en fullgjord gymnasieutbildning innan de fyllde 21 år (och vilket visserligen kan betyda att flera av dem har gjort det därefter) och vilket betyder att de antingen aldrig ens har börjat på gymnasiet då de har gått ut grundskolan med ofullständiga betyg utan att ha gymnasiebehörighet alternativt att de har påbörjat gymnasiet men antingen har hoppat av i förtid (och vilket mycket höga procentandelar av landets minoritetsungdomar tyvärr just gör) eller har gått ut gymnasiet med ofullständiga betyg:
 
infödda majoritetssvenska flickor: ca 3-4%
infödda majoritetssvenska pojkar: ca 5-6%
 
flickor födda i Sydasien, Östasien och Sydostasien som hade bott i Sverige i mer än 6 år: 7%
pojkar födda i Sydasien, Östasien och Sydostasien som hade bott i Sverige i mer än 6 år: 18%
 
flickor födda i Sydasien, Östasien och Sydostasien som hade bott i Sverige i 5 år eller mindre: 28%
pojkar födda i Sydasien, Östasien och Sydostasien som hade bott i Sverige i 5 år eller mindre: 40%
 
flickor födda i Sydeuropa och på Balkanhalvön som hade bott i Sverige i mer än 6 år: 13%
pojkar födda i Sydeuropa och på Balkanhalvön som hade bott i Sverige i mer än 6 år: 23%
 
flickor födda i Sydeuropa och på Balkanhalvön som hade bott i Sverige i 5 år eller mindre: 27%
pojkar födda i Sydeuropa och på Balkanhalvön som hade bott i Sverige i 5 år eller mindre: 29%
 
flickor födda i Mellanöstern och Nordafrika som hade bott i Sverige i mer än 6 år: 17%
pojkar födda i Mellanöstern och Nordafrika som hade bott i Sverige i mer än 6 år: 26%
 
flickor födda i Mellanöstern och Nordafrika som hade bott i Sverige i 5 år eller mindre: 32%
pojkar födda i Mellanöstern och Nordafrika som hade bott i Sverige i 5 år eller mindre: 46%
 
flickor födda i subsahariska Afrika som hade bott i Sverige i mer än 6 år: 23%
pojkar födda i subsahariska Afrika som hade bott i Sverige i mer än 6 år: 35%
 
flickor födda i subsahariska Afrika som hade bott i Sverige i 5 år eller mindre: 33%
pojkar födda i subsahariska Afrika som hade bott i Sverige i 5 år eller mindre: 42%
 
flickor födda i Latinamerika: 25%
pojkar födda i Latinamerika: 28%
 
Fotnot: Naturligtvis går det att skaffa sig och att få ett s k bra och ett s k fullgott s k ”good enough”-liv även i dagens postindustriella Sverige utan att ha en gymnasieutbildning bakom sig och det måste inte gå illa för alla unga vuxna som inte har gått ut gymnasiet med fullständiga betyg och det finns också åtskilliga exempel på unga vuxna som har klarat sig alldeles utmärkt i livet utan att ens någonsin ha satt sin fot på en gymnasieskola överhuvudtaget.

Ny PISA-rapport om grundskoleelevernas välbefinnande

OECD:s och PISA:s nya rapport om hur eleverna mår (”students’ well-being”) som publicerades (och lanserades) igår och som undersöker hur fr a 15-åringarna mår i 28 olika länder inklusive i Sverige visar bland annat att Sverige är ett av de länder där de socioekonomiskt svaga eleverna samt de utrikes födda eleverna i mindre grad känner tillhörighet i skolan jämfört med de socioekonomiskt starka eleverna och majoritetseleverna. Denna andel och skillnad har tyvärr ökat sedan 2003 och framför allt mellan 2012-15.
 
Särskilt de utrikes födda eleverna känner en låg grad av tillhörighet i skolan i Sverige liksom i Makedonien, Brasilien, Lettland, Island, Norge, Schweiz och Spanien samtidigt som de s k ”andragenerations”-eleverna känner en större tillhörighet i skolan jämfört med de förstnämnda (d v s jämfört med de s k ”förstageneration:arna”). Ungefär var femte svensk elev känner sig idag utanför i skolan och 17,9% svarade ja på frågan om de har utsatts för mobbning ”minst ett par gånger i månaden”.
 
Rapporten visar också att Sverige är ett av de länder bredvid Storbritannien, Australien, Kanada, Qatar, Förenade Arabemiraten och Singapore där de utrikes födda eleverna i högre grad svarar att de kommer att försöka skaffa sig en högskoleutbildning jämfört med majoritetseleverna.
 
För övrigt är Sverige det land bredvid Taiwan där den allra högsta procentandelen av eleverna svarar att de mår dåligt utan Internet (kring 80%) jämfört med under 20% i exempelvis Estland och Slovakien. Rapporten pekar slutligen även ut att särskilt i Sverige och i de nordiska länderna så är flickorna och de socioekonomiskt svaga eleverna mer oroliga inför ett prov jämfört med pojkarna och de socioekonomiskt starka eleverna.

Nyanlända elever koncentreras till vissa skolor

”Ingen vill ha Svarte Petter” eller ”ingen vill ta djävulen i båten” eller ingen vill ha de nyanlända utomvästerländsk bakgrund-eleverna i sin kommun, på sin skola och i sin klass (nyanlända = de som invandrat under de senaste fyra åren):
 
17498448_10154517125220847_6443196473680685229_n
 
”Tio procent av landets grundskolor har tagit emot 43 procent av alla nyanlända elever. Samtidigt finns det nästan 700 skolor som inte har tagit emot några nyanlända elever alls.”
 
Under läsåret 2016/17 har f ö 27 procent av samtliga grundskoleelever (vårdnadshavare som har rapporterat att barnet talar) ett annat språk än svenska som förstaspråk.

Andelen obehöriga lärare ökar och särskilt gäller det i miljonprogramsområdena

Det talas nästan bara om att mängder av de invånare i landet med bakgrund i Afrika, Asien och Latinamerika som överhuvudtaget har ett jobb är överutbildade men mer sällan talas det om att mängder av de invånare i landet som är majoritetssvenskar och som har bakgrund i övriga Norden och Europa är underutbildade trots att de har ett jobb och trots att de i många fall också innehar ett jobb som kan vara välbetalt och en position som kan vara på chefsnivå (mängder med landets mellanchefer och chefer är helt enkelt underutbildade, och de allra flesta av landets chefer är majoritetssvenskar eller har bakgrund i övriga Norden och Europa).
 
Det är egentligen bara i relation till läraryrket och till skolans värld som underutbildningsproblematiken har börjat lyftas på sistone och nu har Lärarförbundet senast undersökt frågan: Hela två tredjedelar av alla under det senaste året nyanställda lärare är tyvärr numera s k obehöriga (d v s de saknar en högskoleexamen) och är därmed underutbildade och totalandelen behöriga grundskolelärare har minskat på senare tid till 71,4% och fortsätter att minska p g a att så många av de nyanställda lärarna är underutbildade.
 
Tyvärr uppvisar miljonprogramsområdenas skolor (från förskolor till gymnasieskolor) där en absolut majoritet av alla barn och ungdomar idag har bakgrund i Afrika, Asien och Latinamerika de allra högsta procentandelarna underutbildade lärare och tyvärr ökar andelen underutbildade lärare på skolorna i miljonprogramsområdena dessutom snabbare än på de skolor där barnen och ungdomarna i huvudsak har majoritetssvensk bakgrund och bakgrund i övriga Norden och Europa.
 
På skolor där procentandelen elever med högskoleutbildade föräldrar uppgår till 90% jämfört med skolor där procentandelen elever med högskoleutbildade föräldrar ligger på 10% så handlar det om skillnad på hela 25% vad gäller andelen underutbildade lärare – d v s på skolor där barnens föräldrar är högutbildade är nästan alla lärare behöriga men på skolor där barnens föräldrar är lågutbildade är en mycket hög andel av alla lärare obehöriga och underutbildade.
 
Visst finns det åtskilliga extremt högpresterande s k ”whizz-kids” med bakgrund i Afrika, Asien och Latinamerika på miljonprogramsområdenas skolor som kommer att gå hur långt som helst i livet när de blir vuxna och visst finns det också en hel del underutbildade s k ”superlärare” som arbetar på skolorna i landets miljonprogramsområden (från förskolorna till gymnasieskolorna) men tyvärr så har skolresultaten för barnen och ungdomarna i miljonprogramsområdena sjunkit stadigt och närmast katastrofalt under 2000-talet medan skolresultaten för de majoritetssvenska barnen och ungdomarna och för barnen och ungdomarna med bakgrund i övriga Norden och Europa samtidigt har förbättrats sedan 2000-talet.
 
Att andelen underutbildade lärare är så starkt koncentrerade till miljonprogramsområdenas skolor (och dessutom ökar andelen underutbildade lärare just nu i miljonprogramsområdena än mer och än snabbare än på andra skolor i landet) medan andelen behöriga lärare är så starkt koncentrerade till de skolor där barnen och ungdomarna i huvudsak har majoritetssvensk bakgrund och bakgrund i övriga Norden och Europa är sannolikt åtminstone en av huvudförklaringarna till de rätt så katastrofala skolresultaten på miljonprogramsområdenas skolor, d v s det handlar inte (såsom alltför många indirekt och mellan raderna numera säger, tror, tänker och skriver) om att barnen och ungdomarna med bakgrund i Afrika, Asien och Latinamerika skulle uppvisa en låg eller t o m en mycket låg genomsnittlig IQ-nivå (d v s föreställningen om att de helt enkelt är ”defekta” och ”dumma i huvet”) eller att de inte håller måttet vare sig kognitivt eller kroppsligt (d v s föreställningen om att de är överviktiga och att deras tänder är i dåligt skick redan när de är barn samt att de har diagnoser i parti och minut och inte minst föreställningen om att de har våldet och aggressiviteten och sexismen och homofobin i blodet och i generna o s v) och att det är därför som så många av dem misslyckas i skolan.