Kategori: Skandinavien

Om adoptionsforskningen i Sverige och i Skandinavien

Fick i veckan hem det senaste numret av den akademiska tidskriften Adoption & Culture (Ohio State University Press), vari jag har en text som försöker sammanfatta hur situationen ser ut för adoptionsforskningen och fr a för den kritiska adoptionsforskningen i Sverige och i Skandinavien.

Tyvärr är adoptionsforskningen i Sverige och i Skandinavien för det första inte särskilt omfattande alls, vilket är synnerligen problematiskt (och rent ut sagt tragiskt) p g a att Sverige och Skandinavien är världens mest adopterade land och region per capita.

Den adoptionsforskning som finns och bedrivs i Sverige och i Skandinavien är därtill mestadels mainstream – d v s den kritiska adoptionsforskningen är med några undantag inte särskilt närvarande just i Sverige och i Skandinavien, d v s forskning om adoption, adopterade, adoptivföräldrar och adoptivfamiljer som t ex tar avstamp i postkolonial, feministisk eller queerteori.

I min text pläderar jag slutligen också för att den kritiska adoptionsforskningen behöver bli mindre USA-centrerad och mer Europa-fokuserad samt att adoptionsforskningen överlag skulle tjäna på att öppna upp sig mot den forskning som bedrivs om andra reproduktionstekniker och om andra icke-normativa familjebildningar.

Varför älskar skandinaverna asiatiska barn och asiatiska kvinnor?

DN:s Kerstin Gezelius recenserar idag den danska dokumentärfilmen ”Hjärtelandet”:

”Hur kommer det sig att över 900 thailändska kvinnor hamnat i en vindpinad dansk fiskeby? Gripande och ambivalenta ”Hjärtelandet” väver samman berättelser om migration, kulturkrockar och närhetslängtan med en poesi som varken förskönar eller förfular.”

De skandinaviska länderna är då västvärldens och jordens epicentrum för både (mass)utlandsadoptioner av asiatiska barn och (mass)intimrelationer med asiatiska kvinnor per capita (d v s proportionellt sett i förhållande till den inhemska folkmängden), d v s endast i Danmark, Sverige och Norge (och i mindre utsträckning i Finland och Island) finns det en sådan massiv demografisk närvaro och fysisk-kroppslig täthet av asiatiska barn som adopterats av majoritetsinvånare och av asiatiska kvinnor som är tillsammans med majoritetsmän.

Två av tre av alla utlandsadoptioner handlar då om barn från Nordost- och Sydostasien och en av tre av alla transnationella äktenskap som ingås mellan en svensk och en utlänning handlar om en svensk man och en kvinna från Nordost- och Sydostasien.

Ingen vet egentligen varför de infödda majoritetsskandinaverna har utvecklat en sådan specifik (och just intim) relation till asiatiska barn respektive till asiatiska kvinnor under de senaste decennierna (beror det på den lutherska kulturen? har skandinaverna svårare att få barn än andra s k folkslag i västvärlden? o s v) men Janus Metz och Sine Plambechs nya dokumentär bidrar möjligen med åtminstone en pusselbit för att förstå detta unika skandinaviska samtidsfenomen som ju också är ett migrationsfenomen:

https://www.dn.se/kultur-noje/filmrecensioner/filmrecension-hjartelandet-gripande-konstverk-om-thailandskor-i-dansk-by

””De tycker om mat som inte smakar så mycket. Men den får inte vara kall. Man äter direkt när man har lagat maten.” ”Var snäll mot honom. Krama och kyss honom. Var inte dum nu. Tänk på att du får det bättre här än i Pattaya”.

Sommai, sedan länge gift med en dansk man, ger sin systerdotter Kae instruktioner. Hon hjälper kvinnor från sin hemtrakt i Thailand att hitta danska makar och ger ett intryck av oerhörd inre styrka.

En sammanbiten pionjär som inte väntar sig att något ska lösa sig av sig själv. För tjugofem år sedan var hon ensam här med sin danske man, som hon träffat just i sexturismens huvudort Pattaya. Nu bor det 926 thailändskor i området

Att lämna släkt, ofta egna barn och flytta till ett radhus i en dyster, kall by på andra sidan jordklotet; lägga sig med en blek främling som man länge inte ens förstår vad han säger. Det är ett ofattbart stort steg att ta. Regissören Janus Metz och Sine Plambech gjorde en dokumentärfilm om fenomenet, som så många undrar över och har åsikter om, redan för tio år sedan med titeln ”Från Thailand till Thy”.”

Den utlandsadopterade litteraturen uppmärksammas i Svenska Dagbladet

Svenska Dagbladets Viola Bao introducerar den skandinaviska utlandsadopterade (och framför allt adoptivkoreanska) kulturproduktionen med fokus på litteratur och konst:

http://www.svd.se/den-nya-radikala-litteraturen-handlar-om-adoption/om/kultur

Bao understryker bl a att de utlandsadopterade inte kan jämföras med de invandrade och deras efterkommande, och vilket ju ibland görs: även romaner skrivna av adopterade kan titt som tätt genrekategoriseras som tillhörande den s k ”invandrarlitteraturen”:

”De har skrivit fram ett unikt erfarenhetsrum, som inte är den exilerades, utan just den adopterades, med dess specifika problematik och frågeställningar.”

Själv har jag i forskningssammanhang analyserat den position som denna alltmer omfattande kulturproduktion emanerar ifrån som utgörande den transrasiala erfarenheten. Likheter finns därmed till den transkönade erfarenheten samtidigt som transrasialitet naturligtvis bär på sin egen historia och utlandsadopterade kan därmed självklart inte rakt av jämföras och likställas med transpersoner även om det finns paralleller mellan grupperna.

För mig är det slutligen också symboliskt att denna kulturproduktion uppmärksammas just i Svenska Dagbladet: För ett antal år sedan var det just denna tidning som i det närmaste vägrade att ta in några som helst kritiska perspektiv på adoption, och en av tidningens dåvarande medarbetare berättade då för mig att särskilt mitt namn inte fick nämnas och att jag inte fick intervjuas i och av tidningen då jag på den tiden betraktades som något av landets mest ökände (läs: oetisk och extremistisk) forskare och aktivist vad gäller att argumentera för och driva ett kritiskt (läs: postkolonialt feministiskt) perspektiv på adoption, inte minst p g a att många av tidningens anställda var (och är) adoptivföräldrar och att många adoptivföräldrar också läser Svenska Dagbladet.