Kategori: självmord

Ny kommande studie i The Lancet om suicidbeteendet bland landets utlandsadopterade

Den ytterst respekterade medicinska tidskriften The Lancet kommer i år att publicera en ny svensk kvantitativ registerstudie av suicidbeteendet bland landets utlandsadopterade, som Anders Hjern, Jesús Palacios, Bo Vinnerljung, Helio Manhica och Frank Lindblad ligger bakom och som nyligen förpublicerades av tidskriften.


I studien ingår samtliga utomeuropeiska utlandsadopterade födda mellan 1972-86 vilka jämförs med utomeuropeiska invandrare och majoritetssvenskar i samma ålderskategorier. De tre undersökta grupperna följdes upp i Dödsorsaksregistret och Patientregistret när de var 18-22 år gamla, 23-27 år gamla, 28-32 år gamla respektive 33-43 år gamla för att undersöka förekomst av genomförda självmord och slutenvårdvistelse på grund av självmordsförsök.


De adopterade befanns begå eller försöka begå självmord mer än både invandrarna och majoritetsinvånarna. Dock var risken för genomförd suicid högre för de adopterade 18-22-åringarna än när de adopterade var 33-43 år gamla. Det är två till tre gånger vanligare att de adopterade begår självmord eller försöker begå självmord jämfört med majoritetsbefolkningen och inom vissa subkategorier av de adopterade är överrisken än högre än så.


Högst risk för att begå självmord eller försöka begå självmord uppvisar de utlandsadopterade som är födda mellan 1972-76, de som är födda i Sydasien och Latinamerika samt de som ankom till landet vid 4-8 års ålder.


Den övervägande delen av de som adopterades under 1970-talets första hälft var födda i Sydkorea och de flesta var flickor. Påfallande många adopterade i 40- och 50-årsåldern är statistiskt sett singlar och barnlösa och många har det inte gått särskilt bra för alls utbildnings- och yrkesmässigt sett jämfört med deras adoptivföräldrar, vilka omvänt generellt uppvisar höga utbildningsnivåer och höga inkomster, och många adopterade lider av psykisk ohälsa, missbruk mm. Av de adopterade som ändå har lyckats reproducera sig är kvinnorna dessutom oftare ensamstående mödrar medan männen oftare är frånvarande fäder.


De adopterade befanns i övrigt överlag ha växt upp bland landets översta socioekonomiska skikt till skillnad från invandrarna som uppvisade de allra lägsta inkomstnivåerna – d v s de adopterade tillhör statistiskt sett den svenska eliten och överklassen medan invandrarna statistiskt sett tillhör den svenska underklassen och lägre arbetarklassen.
Närmare 60% av de adopterade växte till exempel upp i hushåll som uppvisade de allra högsta inkomstnivåerna i landet men trots det försöker de adopterade begå eller begår självmord oftare än både majoritetssvenskarna och invandrarna. Att ha det mycket bra ekonomiskt och materiellt sett är annars ett statistiskt skydd mot självmord och självmordsförsök och en hel del utlandsadopterade har då växt i gigantiska villor, jättelika våningar, rymliga radhus och i övrigt spatiösa lägenheter eller t o m på herrgårdar och slott till skillnad från majoritetssvenskarna och invandrarna.


De äldsta adopterade är slutligen inte med i denna nya studie, men en tidigare publicerad studie om suicidbeteendet bland de adopterade som föddes på 1960-talet har visat att överrisken för att begå självmord (3,6 gånger högre än bland majoritetsbefolkningen) eller försöka begå självmord är fortsatt hög (4,5 gånger högre än bland majoritetsbefolkningen) även bland landets äldsta utlandsadopterade, vilka i huvudsak består av kvinnor från Sydkorea.


“Adjusted RR for suicide death in international adoptees was high at age 18-22, 2·74 (95% C.I. 1·95-3·86), but decreased gradually to age 33-43 when the risk was similar to Swedish-born. Adjusted RR for suicide attempts in international adoptees was 2·33 (2·15-2·52) at age 18-22, decreased slightly with older age, but remained higher than Swedish born in all age-classes. Risks for both outcomes were greatest, around three times higher compared with the majority population, in the oldest birth cohorts of international adoptees, born 1972-76. Risks for both suicide outcomes increased with higher age at adoption.”

Två nya studier visar att de utlandsadopterade fortsätter att vara den grupp som lider av självskadebeteenden och psykisk ohälsa samt begår självmord eller försöker begå självmord allra mest proportionellt sett

I år har två nya studier publicerats i två akademiska tidskrifter som undersöker internationellt adopterades psykiska ohälsa och suicidbeteende i Sverige – ”Risk of eating disorders in international adoptees: A cohort study using Swedish national population registers” som M Strand, R Zhang, L M Thornton, A Birgegård, B M D’Onofrio och C M Bulik står bakom samt ”Increased risk of suicidal behaviour in non-European international adoptees decreases with age. A Swedish national cohort study” som Anders Hjern, Jesús Palacios, BoVinnerljung, Helio Manhica och Frank Lindblad står bakom.


Den första studien visar bl a att utlandsadopterade i Sverige födda mellan 1979-2005 uppvisar den högsta proportionella förekomsten av ätstörningar och andra typer av självskadebeteenden riktade mot den egna kroppen än någon annan grupp samtidigt som de adopterades (adoptiv)föräldrar uppvisar den högsta utbildningsnivån jämfört med andra föräldragrupper. Närmare 9% av de adopterade kvinnorna och 6% av de adopterade männen uppvisade även allvarliga psykiatriska diagnoser. I studien, som bygger på registerdata, ingår även en enkätundersökning som indikerar att utlandsadopterade är den grupp som är minst nöjd med hur de ser ut rent kroppsligen.


Den andra studien utgår ifrån att tidigare studier har visat att både självmordsförsök och genomförda självmord är 3-4 gånger vanligare bland utlandsadopterade i Sverige än bland andra demografisk grupper och både bland invånare med svensk och utländsk bakgrund. Studien visar att de adopterade fortsätter att vara den grupp i Sverige som både försöker begå och begår självmord allra mest samtidigt som risken går ned med åldern men att utplaningen är mindre tydlig än bland andra grupper vilket indikerar att de adopterade fortsätter att försöka begå eller begå självmord även i medelåldern. Adopterade födda under 1970-talets första hälft och som anlände till Sverige i senare ålder uppvisade en särskilt stor risk att försöka begå eller begå självmord.


3,9 personer per 10 000 invånare har begått självmord bland de tidiga 70-talist-adopterade att jämföra med 1,3 bland både majoritetsinvånarna och invandrarna och vad gäller självmordsförsök har exempelvis 40,7 personer per 1000 invånare försökt begå självmord bland de adopterade 80-talisterna att jämföra med 18,7 av majoritetsinvånarna och 24,3 av invandrarna.


Båda studierna skriver slutligen att de nedslående och oroväckande utfallsresultaten antagligen beror på en kombination av faktorer som rör tiden innan adoptionen, genetiska dispositioner och det faktum att de adopterade ser annorlunda ut fysiskt-kroppsligt samtidigt som det är paradoxalt att deras (adoptiv)föräldrar är de mest högutbildade föräldrarna som också uppvisar de högsta inkomsterna i landet.


Över en tredjedel av de utlandsadopterade har exempelvis (adoptiv)föräldrar som tillhör den allra översta inkomstgruppen att jämföra med kring 20% av den majoritetssvenska befolkningen i stort och endast 6% av invandrarbarnen medan omvänt endast 10% av de adopterade har växt upp med föräldrar som är låginkomsttagare att jämföra med 17% av majoritetsinvånarna och hela 43% av invandrarbarnen.

De predatoriska kreditbolagen som kändisarna stöttar leder till självmord

SvD:s näringslivsbilaga har under de senaste veckorna kartlagt, avslöjat och (med rätta) hängt ut ett (tyvärr mindre) urval av de s k (tyvärr alltför framgångsrika) influencers och (tyvärr alltför älskade) kändisar som gör reklam för de predatoriska kreditbolagen via sina Instagram-konton, i sina poddar, på Facebook, på Youtube och på sina bloggar och hemsidor såsom Alex Schulman, Amanda Schulman, Calle Schulman, Isabella Löwengrip, Carolina Gynning, Ida Warg, Margaux Dietz, Daniel Redgert, Alexandra Nilsson och Katrin Zytomierska (att många av dem är antirasister och feminister och står upp för ”Orten”, invandrarna, minoriteterna och flyktingarna liksom för den utomvästerländska världen och att många av dem är positiva förebilder för 100 000-tals och åter 100 000-tals ”småtjejer”, ”tonårsbrudar” och unga kvinnor är s a s ”en annan femma” liksom att bolagens aktieägare och riskkapitalister vill ha tillbaka sina pengar och fr a få vinstutdelning på sina investeringar) och nu har turen kommit till kreditbolagens offer:

91913819_10157330246235847_7361776414397300736_n.jpg
Idag träder Håkan Halvardsson fram i SvD:s näringslivsbilaga och berättar om sin skuldsatte son Sonny, som i höstas begick självmord av skam och förtvivlan vid 26 års ålder:
 
”– Han hade hela livet framför sig, säger pappa Håkan Halvardsson.
 
Sonny sköt likt allt fler svenskar betalningarna på framtiden – och levde ett liv på kredit.
 
Det livet tog slut i höstas.
 
När Stockholmspolisen bröt upp dörren hittades Sonny död i badrummet. Han hade tagit sitt liv när skulderna blivit ohanterliga.
 
– Det fanns en maträkning kvar i lägenheten när de hittade honom. Han köpte till och med mat på kredit, säger Håkan Halvardsson.
 
Sonny blev 26 år.
 
I lägenheten satt lånefakturorna prydligt insorterade i pärmar när familjen kom. Sonny hade betalat alla sina räkningar i tid och fick aldrig några betalningsanmärkningar.
 
Håkan Halvardsson har varit polis i 40 år innan pensioneringen och är van att ta del av andra människors livsöden. Men när han och dottern satte sig ner för att gå igenom vad som hänt Sonnys sista tid fick de en chock.
 
Där fanns räkningar från C Finance, Ferratum, , Intrum, Klarna, Lendify, Norwegian Bank, Svea Ekonomi och Qliro – insatta i kronologisk ordning.”
 
(…)
 
”Sonny jobbade i kundtjänsten för en butikskedja och fick ut ungefär 15 000 kronor i månaden efter skatt. Ändå hade han beviljats lån på nästan 400 000 kronor från flera lånebolag i olika omgångar.
 
Miniräknaren stannar på 378 785 kronor när de kända skulderna summeras.
 
Familjen är starkt kritiska till hur lånebolagen agerat. De bestämde sig för att berätta öppet om Sonnys död efter att ha läst SvD:s granskning Kreditkriget – en artikelserie om bolagen som har som affärsidé att få sina kunder att handla på kredit och leva på lånade pengar.”

Icke-vita och mord och dråp i närhistorien

”Ond bråd död”, d v s det som på juristspråk kallas mord och/eller dråp, d v s att som människa bli dödad av en annan människa, är naturligtvis den största katastrofen som just en människa kan råka ut för bredvid att ta sig själv av daga (d v s att begå självmord) och efter att ha gått igenom omkring 1300 dagspressartiklar som handlar om ras och rasism sedan 1945 så tror jag mig nu kunna säga följande:
82945175_10157109678605847_4373603654653968384_o.jpg
 
1, Den första icke-vita personen som dödade en vit person i Sverige var sannolikt Karl Arvid Davies, som var blandad med en antagligen svart amerikansk far och en vit svensk mor, och som 1948 mördade en medelålders vit kvinna i Vankiva i Skåne. Därefter bör en vit gravid ung kvinna ha varit den andra vita personen som dödades av en icke-vit person i Sverige, vilket skedde på Östermalm i Stockholm 1963. Det handlade om en brittisk man med karibiskt ursprung som dödade sin gravida svenska partner då hon innan mordet hade informerat denne om att hon skulle ansöka om abort då hon ”inte ville föda ett barn som hade en N till far” och detta mord framställdes i dåtidens svenska medier som ”det första mordet med rasmotsättning som motiv”.
 
2, Den första icke-vita personen som dödades en vit person i Sverige var sannolikt Jimmy Ranjbar, som var en iransk student som 1991 mördades av John ”Lasermannen” Ausonius i närheten av KTH i Stockholm. Därefter bör Gerard Gbeyo från Elfenbenskusten ha varit den andra icke-vita personen som dödades av en vit person i Sverige och närmare bestämt av vita nazister i Klippan i Skåne 1995.
84402174_10157109679490847_4820516854596370432_o.jpg
 
3, Den första icke-vita personen som begick självmord p g a rasdiskriminering var en 19-årig blandad man som 1979 hoppade från Liljeholmsbron i Stockholm efter att under i stort sett hela sin uppväxt och ungdomstid ha varit utsatt för rasism.
 
Efter det s k Klippan-mordet 1995 är det antagligen inte möjligt att räkna antalet mord/dråp i Sverige på vare sig vita eller icke-vita personer som icke-vita respektive vita personer har stått bakom.

Ännu en adopterad har begått självmord

Tyvärr ännu en utlandsadopterad (av alltför många fram tills dags dato) som har begått självmord och denna gång en av dem (och de är tyvärr också alltför många) som har utvisats till och deporterats tillbaka till ett ursprungsland (p g a att deras adoptivföräldrar underlät att ansöka om medborgarskap för deras adoptivbarn i mottagarlandet i Väst) och i just detta fall till Sydkorea från USA.

http://www.koreatimes.co.kr/www/nation/2017/05/119_229975.html

Överdödligheten bland utlandsadopterade

Den sedvanliga ”checken” i Sveriges dödbok, en databas med samtliga i riket avlidna mellan 1901-2013, ger vid handen att ytterligare kring 30 adopterade koreaner har avlidit bara mellan åren 2010-13, och vad gäller de andra ursprungslandsgrupperna är antalen inte långt därefter (Sydkorea är trots allt det enskilt största ursprungslandet) såsom bland adopterade etiopier och eritreaner, colombianer, chilenare, brasilianer och peruaner samt bland adopterade indier, sri lankeser, bengaler, pakistanier, iranier, libaneser, palestinier, vietnameser, thailändare, filippiner och indoneser.

Typiskt nog är dessutom i stort sett alla avlidna adopterade koreanska män ogifta medan kvinnorna antingen är gifta eller skilda. Många har som vanligt osäkra dödsdatum då deras kvarlevor har hittats i efterhand och många är skrivna på postboxar vilket tyder på att de kan ha varit hemlösa, institutionaliserade eller levt ett i övrigt destruktivt liv (kriminalitet, missbruk, prostitution o s v).

Det totala antalet avlidna utlandsadopterade i Sverige uppgår till långt över 500 vid det här laget och den absolut vanligaste dödsorsaken är självmord och därefter andra dödsorsaker av våldsam och destruktiv art (olyckor, överdoser, alkoholförgiftning, dråp, mord o s v), och då är landets äldsta utlandsadopterade knappt ens uppnått 60-årsåldern. Faktum är att ingen annan demografisk subgrupp i landet är så drabbad av suicid liksom av suicidförsök som de utlandsadopterade – det handlar om en överrisk på 4-5 gånger jämfört med majoritetsbefolkningen och överrisken är än högre jämfört med den utomeuropeiska minoritetsbefolkningen (inom vilken både suicid och suicidförsök är långt mindre vanligt förekommande).

Den totala överdödligheten är dessutom alltför hög oavsett dödsorsak och bland vissa ursprungslandsgrupper är morbiditeten än högre – fr a bland de latinamerikanska adopterade varav de flesta härrör från ursprungsbefolkningarna och slavättlingarna och sannolikt också bland de central- och östeuropeiska adopterade varav många framför allt är romer.

Orsakerna till den sjukligt och surrealistiskt höga överdödligheten bland utlandsadopterade i Sverige och inte minst de skyhöga självmordstalen har det spekulerats om i ett decennium vid det här laget, och buden är många bland forskarna: generellt låga IQ-kvoter och s k defekta gener (d v s hypotesen om Tredje världens ”kloakbarn” och ”undermänniskor” som hamnar hos västvärldens elitfamiljer, d v s planetens mest förmögna och s k bästa hjärnor – d v s rent ut sagt en totalt katastrofal ”mismatch”), höga förekomster av självskadebeteenden och destruktiva livsstilar, dåliga skolresultat, dåliga arbetsmarknadssiffror, en låg andel som är gifta och har barn, höga procentsiffror som missbrukar och är lagförda o s v.

Min egen hypotes handlar om den unika och specifika situation som utlandsadopterade befinner sig i och där likheter både finns med svenskfödda adopterade (risken att utveckla en psykosocial problematik) och utomeuropeiska minoritetsgrupper (risken att rasdiskrimineras), och där den extrema rasliga isolering som utlandsadopterade växer upp och lever med, ofta i helvita övre medelklass- och överklassmiljöer, vilket alltför ofta leder till mobbning och ensamhet parad med vissa likheter med transpersoner (utifrån ras) till slut tyvärr riskerar att ”ta ut sin rätt” i form av denna nedslående statistik.