Kategori: sexualbrott

De s k andragenerationarna fortsätter att vara den grupp som utsätts allra mest för sexualbrott och misshandel samtidigt som media alltmer tenderar att främst uppmärksamma när majoritetssvenskar utsätts för denna typ av brott

BRÅ:s senaste nationella trygghetsundersökning – NTU 2021 – som bygger på en omfattande enkätundersökning och redovisar självrapporterad utsatthet för brott under ”pandemiåret” 2020 visar tyvärr att de s k andragenerationarna fortsätter att vara den mest brottsutsatta demografiska subkategorin i landet samtidigt som desamma också uppvisar den allra lägsta tilliten till och förtroendet för rättsväsendet (och sannolikt majoritetssamhället i stort) och särskilt gäller det polisen.


Återigen är det fr a brott mot person som sticker ut även i NTU 2021 vad gäller andragenerationarna och särskilt gäller det tyvärr som alltid både sexualbrott och misshandel.

Totalt uppger 11,1% av andragenerationskvinnorna att de utsattes för ett sexualbrott under 2020 jämfört med 8,5% av de majoritetssvenska kvinnorna. 1,5% av andragenerationskvinnorna uppger därtill att de utsattes för ett sexualbrott med inslag av tvång under samma år att jämföra med 0,9% av de majoritetssvenska kvinnorna. Eftersom kring 1/4 av samtliga unga vuxna kvinnor uppger att de utsattes för ett sexualbrott under 2020 så går det att anta att runt 1/3 av de unga vuxna andragenerationskvinnorna gjorde det.


Vad gäller utsatthet för misshandel så uppger 4% av andragenerationarna att de utsattes för det under 2020 att jämföra med 2,8% av majoritetsinvånarna. 1,2% av andragenerationarna uppger därtill att de utsattes för allvarlig misshandel under samma år att jämföra med 0,5% av majoritetsinvånarna.


9% av andragenerationerna uppger vidare att de utsattes för trakasserier under 2020 att jämföra med 5,4% av majoritetsinvånarna. Samma skillnader föreligger även vad gäller bl a personrån samtidigt som både sexualbrott, misshandelsfall och personrån som riktas mot majoritetssvenskar tenderar att uppmärksammas allra mest i mediesammanhang och i den politiska debatten och alltmer som utslag för s k ”svenskfientlighet” eller ”omvänd rasism”.

I BRÅ:s undersökning framkommer det slutligen inte vilka det är som i första hand utsätter andragenerationskvinnorna för sexualbrott och andragenerationarna för misshandel, personrån och trakasserier.

Så har ännu en adopterad asiatisk man dömts för sexualbrott

Så har ännu en adopterad asiatisk man dömts för sexualbrott (och denna gång i USA):


”En svensk skådespelare har suttit häktad i Florida misstänkt för att ha förgripit sig på en minderårig flicka. Nu döms han till fängelse i 15 år och åtta månader.”

https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/390wPd/svensk-skadespelare-doms-for-sexbrott-i-usa–15-ars-fangelse?fbclid=IwAR2gMwn7v70FlriW1yvt3cNsJq_aP3Kgqmmiq-QaY2010Jho-IJhwvTcm4Q

Alltför många (utlands)adopterade män har dömts för, åtalats för eller misstänkts för just sexualbrott genom åren och särskilt (men inte enbart) gäller det adopterade män från Asien. Omvänt är utlandsadopterade kvinnor från Asien med stor sannolikhet överrepresenterade som offer för sexualbrott och i båda fallen antagligen oavsett sexuell läggning.

Jag kan säga detta då jag ända sedan 90-talet systematiskt har samlat på mig mängder med förundersökningar, åtal och domar som rör utlandsadopterade män liksom mängder av tidningsklipp och reportage som rör de brott som dessa har misstänkts för och oftast också har dömts.

I ett flertal fall har dessa adopterade asiatiska män fullständigt förstört sina yrkesliv och antagligen hela sina liv i övrigt liksom naturligtvis också sina offers liv.

I det aktuella fallet handlar det om en skådespelare som var den första och enda asiatiska mannen som arbetade på och ingick i nationalscenen Dramatens fasta ensemble och som fram tills gripandet överhuvudtaget var en av ytterst få manliga yrkesutövande asiatiska skådespelare inom teater-, scenkonst-, film- och tv-drama-Sverige.

Tyvärr är det dessutom så att flera av de adopterade män som har dömts för sexualbrott av olika slag har begått övergrepp på just unga och ibland även på minderåriga: Den allra första i media riksbekanta s k ”dagispedofilen” (d v s ”dagispedofilen” i Värmland) var exempelvis tyvärr en utlandsadopterad man från Asien, rätt så nyligen dömdes tyvärr en adopterad man från Asien för att ha förgripit sig på ett flertal pojkar i idrottssammanhang och ett flertal utlandsadopterade män från Asien som är offentliga kändisar inom en viss bransch eller sfär har tyvärr varit misstänkta för eller har dömts för sexualbrott (och ofta just mot mycket unga kvinnor).

Tidigare har bl a en f d Årets kock som också har stått för maten på Nobelfesten åtalats och dömts för flera fall av våldtäkter och försök till våldtäkter som också han är adopterad från Asien. Detsamma gäller Sveriges dåvarande största tidnings mest kända nöjesskribentprofil under många år som dessutom var den första (utlands)adopterade som publicerade en roman – också han är adopterad från Asien och dömdes för våldtäkt. Mannen ifråga blev t o m chefredaktör för ett exklusivt magasin men ”sumpade” även den chansen efter att än en gång ha åtalats för våldtäkt och han är fortfarande den (utlands)adopterade inom den svenska mediebranschen och medieindustrin som har kommit längst i karriären.

I ”normala” fall heter det ju ofta att både hetero- och homosexuella män som är framgångsrika och har pengar och makt är synnerligen populära som intimrelationspartners oavsett hur de själva ser ut och ter sig men för asiatiska män gäller antagligen inte den ”attraktionsregeln”.

I statistikens och siffrornas värld framgår det att asiatiska män generellt är singlar och barnlösa medan asiatiska kvinnor omvänt överlag har intimrelationspartners samt ett eller flera barn.

Det är antagligen åtminstone en av förklaringarna till att alltför många (utlands)adopterade män har dömts för, åtalats för eller misstänkts för just sexualbrott genom åren och särskilt (men inte enbart) gäller det adopterade män från Asien:

Asiatiska män inklusive (utlands)adopterade män från Asien står helt enkelt och kort och gott längst ned i både hetero- och homo-”attraktionshierarkin” och på både den heterosexuella och homosexuella ”begärsmarknaden” åtminstone i Sverige och i större delen av västvärlden.

Samtidigt är det så klart inte på något sätt synd om alla asiatiska män i Sverige och i västvärlden som saknar en partner och som inte har barn och det är självklart inte på något sätt rätt när de försöker kompensera detta tillkortakommande genom att begå sexualbrott.

En femtedel av SD:s väljare ser positivt på sexköp

Partiet vars manliga medlemmar om och om igen framstår som s k casanovor och vilka gång efter annan figurerar i s k kvinnoaffärer (såsom nu senast SD:s EU-parlamentariker Peter Lundgren) och som dessutom har en egen partiavdelning i Thailand (d v s SD Thailand):

”En ny Sifo-undersökning visar att var femte SD-sympatisör har en positiv inställning till sexköp. Därmed är Sverigedemokraterna det riksdagsparti som har överlägset flest positiva i frågan.”

https://www.gp.se/nyheter/sverige/sifo-var-femte-sd-anhängare-positiv-till-sexköp-1.36354362?fbclid=IwAR22EK-wDTuUrlP0vXJKAa9fDZb1CwP4rP1zzkNnzY75i2qTykURUBM0aoQ

”Bland männen hade var sjunde man – 14,4 procent – en positiv inställning till att personer köper sex. Bland kvinnorna skiljde sig synen drastiskt – bara 1,4 procent, drygt en av hundra kvinnor, hade en positiv inställning till sexköp.”

(…)

”Det är bland de som uppger att att de skulle rösta på Sverigedemokraterna om det var val idag, som de mest positiva till sexköp finns. 20,5 procent uppger sig ha en positiv inställning till att personer köper sex enligt mätningen.”

(…)

”Riksdagspartiet som efter SD hade flest sympatisörer med en positiv sexköpsinställning i Sifo-undersökningen är Ebba Busch parti Kristdemokraterna: 9,5 procent, vilket är mindre än hälften av de positiva siffrorna hos Jimmie Åkessons parti.

På frågan om varför just Sverigedemokraterna når högst i undersökningen säger Toivo Sjörén:

– Det kan förstås finnas flera orsaker. Men en förklaring kan vara att Sverigedemokraternas politik går hem starkt hos män. Bland de som röstar på partiet är männen dubbelt så många som kvinnorna.

Undersökningen visar också att männens positiva inställning i frågan ligger skyhögt över kvinnornas, säger han. Efter Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna faller den positiva inställningen till sexköp. Lägst är den hos Centerpartiet, 1,5 procent.

– Där kan vi i stället ana motsatsen – centern domineras av kvinnliga väljare. Även hos Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, som har låga tal i den positiva inställningen, är kvinnorna starka, säger Toivo Sjörén.”

De så kallade ”andrageneration:arna” fortsätter att vara de mest brottsutsatta och de kvinnliga ”andrageneration:arna” fortsätter att vara de som är mest utsatta för sexualbrott

Idag har BRÅ publicerat 2020 års nationella trygghetsundersökning och återigen är det de s k ”andrageneration:arna” som sticker ut i alla tänkbara negativa sammanhang (såsom att utsättas för allehanda brott, att oroa sig för att utsättas för allehanda brott och att rapportera ett lågt förtroende för polisen och rättsväsendet och för majoritetssamhället i stort) och än en gång är det dessutom tyvärr de kvinnliga ”andrageneration:arna” som framstår som allra mest/värst drabbade av sexualbrott (OBS: det framgår dock inte vilka som utsätter de kvinnliga ”andrageneration:arna” för sexualbrott – d v s om det handlar om manliga ”andrageneration:are” eller om manliga majoritetsinvånare eller för den delen om andra kvinnor).

Den som ”konsumerar” svensk media och numera tyvärr både s k gammelmedia och alternativmedia får ju numera lätt ett intryck av att det är de majoritetssvenska pojkarna/unga männen som drabbas av hot, misshandel, trakasserier och rån allra mest/värst och inte minst s k förnedringsrån liksom att det är de majoritetssvenska flickorna/unga kvinnorna som drabbas av sexuella angrepp, trakasserier, tafsanden och våldtäkter allra mest/värst och inte minst s k gruppvåldtäkter (och ofta antas det att förövarna i båda fallen utgörs av manliga invandrare och/eller manliga s k ”andrageneration:are” vilka tyvärr alltmer framställs/föreställs som en demonisk kombination av både atavistiska mördarmaskiner och bestiala sexmaskiner) men i (trygghets)undersökning efter (trygghets)undersökning är det uppenbarligen i stället de s k ”andrageneration:arna” i miljonprogramsområdena/”Orten” som drabbas allra mest/värst:


andel som uppger att de utsatts för misshandel:

”andrageneration:are”: 6,8%

majoritetsinvånare: 3,6%


andel som uppger att de utsatts för hot

”andrageneration:are”: 13,2%

majoritetsinvånare: 9%


andel som uppger att de utsatts för sexualbrott:

kvinnliga ”andrageneration:are”: 16,2%

kvinnliga majoritetsinvånare: 10,1%


andel som uppger att de utsatts för fickstöld:

”andrageneration:are”: 5%

majoritetsinvånare: 2,4%


andel som uppger att de utsatts för personrån:

”andrageneration:are”: 2%

majoritetsinvånare: 1,5%


andel som uppger att de utsatts för trakasserier:

”andrageneration:are”: 11%

majoritetsinvånare: 5,9%


andel som uppger att de upplever otrygghet vid utevistelse under sen kväll:

”andrageneration:are”: 38%

majoritetsinvånare: 28%


andel som uppger att upplever oro för att utsättas för våldtäkt/sexuella angrepp:

kvinnliga ”andrageneration:are”: 36%

kvinnliga majoritetsinvånare: 22%


andel som uppger att de upplever oro för att utsättas för personrån ”andrageneration:are”: 25%

majoritetsinvånare: 18%


andel som uppger att de har förtroende för rättsväsendet som helhet:

”andrageneration:are”: 39%

majoritetsinvånare: 50%


andel som uppger att de har förtroende för polisens sätt att bedriva sitt arbete:

”andrageneration:are”: 44%

majoritetsinvånare: 56%


andel som uppger att de har förtroende för rättsväsendet:

”andrageneration:are”: 44%

majoritetsinvånare: 56%


andel som uppger att de har förtroende för att rättsväsendet som helhet hanterar brottsmisstänkta på ett rättvist sätt

”andrageneration:are”: 34%

majoritetsinvånare: 45%

De s k ”andrageneration:arna” är återigen landets allra mest brottsutsatta grupp i senaste Nationella trygghetsundersökningen

De s k ”andrageneration:arna” är återigen landets allra mest brottsutsatta grupp i Nationella trygghetsundersökningen och särskilt gäller det utsatthet för personrån, misshandel, trakasserier och hot för de manliga s k ”andrageneration:arna” samt utsatthet för sexualbrott inklusive sexualbrott genom tvång för de kvinnliga s k ”andrageneration:arna” samtidigt som de s k ”andrageneration:arna” också är den grupp som uppger att de har allra minst förtroende för rättsväsendet och polisen:
 
Idag har BRÅ:s Nationella trygghetsundersökning (NTU 2019) publicerats och tyvärr visar rapporten återigen att det är de s k ”andrageneration:arna” liksom även de utrikes födda som uppger att de är allra mest utsatta för brott av olika slag:
 
 
I undersökningen uppgav exempelvis hela 34,5% av de s k ”andrageneration:arna” att de hade utsatts för ett brott mot enskild person under 2018 jämfört med 27,8% bland de utrikes födda och 25,8% bland majoritetsinvånarna.
 
Vidare framgår det i undersökningen att det särskilt handlar om en förhöjd risk för att utsättas för personrån, misshandel, trakasserier och hot för de manliga s k ”andrageneration:arna” och vad gäller de kvinnliga s k ”andrageneration:arna” så är det återigen de som allra mest uppger att de har utsatts för sexualbrott (liksom även för sexualbrott genom tvång): 15,4% av de kvinnliga s k ”andrageneration:arna” uppger att de har utsatts för sexualbrott under 2018 att jämföra med 11% bland de kvinnliga majoritetsinvånarna.
 
Då 30,3% respektive 34,4% av samtliga kvinnor i undersökningen i åldrarna 16-19 år respektive 20-24 år uppger att de har utsatts för sexualbrott under 2018 så kan det m a o handla om mellan 35-40% bland de kvinnliga s k ”andrageneration:arna” i samma ålderskategorier.
 
Vad gäller specifikt sexualbrott genom tvång så uppger 5,9% av samtliga kvinnor i undersökningen i åldrarna 16-24 år att de har utsatts för det under 2018 och bland de kvinnliga s k ”andrageneration:arna” i samma ålderskategori kan det handla om uppemot 7%.
 
De kvinnliga s k ”andrageneration:arna” är också den grupp som uppger att de allra mest oroar sig för att utsättas för våldtäkt och sexuella angrepp av olika slag – 33% av de kvinnliga s k ”andrageneration:arna” uppger det att jämföra med 21% av de kvinnliga majoritetsinvånarna.
 
Både manliga och kvinnliga s k ”andrageneration:are” uppger också att de utsattes för hot i större utsträckning under 2018 jämfört med majoritetsinvånarna – 14% av de s k ”andrageneration:arna” uppgav det jämfört med 9,1% av majoritetsinvånarna.
 
Vidare uppger både manliga och kvinnliga s k ”andrageneration:are” att de oftare upplever otrygghet vid utevistelse under en sen kväll – 34% av de s k ”andrageneration:arna” uppger det jämfört med 33% av de utrikes födda och 26% av majoritetsinvånarna.
 
Vad gäller förtroende för rättsväsendet och polisen så är det tyvärr så att det är de s k ”andrageneration:arna” som återigen sticker ut: Medan 49% av majoritetsinvånarna uppger att de har ett stort förtroende för rättsväsendet som helhet så är det ej mer än 38% som uppger att de har det bland de s k ”andrageneration:arna”. Vidare uppger 53% av majoritetsinvånarna att de har ett stort förtroende för polisens sätt att bedriva sitt arbete att jämföra med 39% bland de s k ”andrageneration:arna”. Slutligen uppger 44% av majoritetsinvånarna att de har ett stort förtroende för att rättsväsendet hanterar brottsmisstänkta på ett rättvist sätt jämfört med 33% bland de s k ”andrageneration:arna”.

Än en gång om varför de adopterade männen verkar överrepresenterade som förövare av sexualbrott medan de adopterade kvinnorna verkar vara överrepresenterade som offer för sexualbrott

Det är med sorg i hjärtat som jag tvingas konstatera och ta in att ännu en utlandsadopterad man med utomeuropeisk bakgrund nu verkar ha begått ett sexualbrott och/eller någon form av övergrepp mot ett barn, en flicka eller en kvinna (såsom i form av våldtäkt eller misshandel eller mord/dråp o s v) och om jag har räknat rätt så är detta den möjligen sjunde eller åttonde skapligt kända utlandsadopterade mannen som gör det och utöver dessa i olika sammanhang mer eller mindre kända utlandsadopterade (t ex inom idrottsvärlden, inom restaurangbranschen, inom mediebranschen, inom föreningsvärlden, inom kyrkans värld eller inom kultursektorn) så vågar jag knappt tänka på hur många icke-vita utlandsadopterade män som egentligen har gjort detsamma.
 
 
”Omvänt” figurerar då utlandsadopterade kvinnor med utomeuropeisk bakgrund alltför ofta som offer i olika destruktiva sammanhang såsom som dräpta/mördade eller som våldtagna eller som misshandlade liksom som brottsoffer i allsköns negativa och ”dåliga” sammanhang (såsom t ex inom nöjesbranschen, i den kriminella världen eller i ”sexindustrin” i bred mening o s v, d v s alltför många utlandsadopterade kvinnor verkar leva destruktivt, riskfyllt och promiskuöst och verkar nyttja stora mängder alkohol och droger o s v) och den stora frågan är så klart varför det ser ut så här och varför det blir så här.
 
Min amatörpsykologiska förklaring säger då att alltför många utlandsadopterade medvetet eller omedvetet identifierar sig med att deras biologiska fäder i ursprungsländerna var semikriminella och promiskuösa ”casanovor” eller något liknande och med att deras biologiska mödrar i ursprungsländerna var semiprostituerade promiskuösa ”femme fatales” eller något liknande plus att männen så klart tenderar att avsexualiseras medan kvinnorna tenderar att hypersexualiseras i enlighet med de rasstereotyper som gäller för de utlandsadopterades olika ursprungskontinenter/regioner/länder (adopterade svarta män, latinomän och MENA-män hypersexualiseras dock så klart medan adopterade asiatiska män då inte gör det o s v).
 
Det verkar m a o möjligen handla om en kombination av en dålig självbild (och därmed en mer eller mindre avsaknad av överlevnandsinstinkt och självrespekt) som orsakas av negativa och destruktiva fantasier om de biologiska fäderna respektive om de biologiska mödrarna (och dessa fantasier gäller ju också bland många icke-adopterade, d v s åtskilliga människor som inte är adopterade föreställer sig nog att de adopterades fäder var ”typ gangsters”/”typ players/don juan:er” och att de adopterades mödrar var ”typ horor”/”typ lösaktiga/underdåniga”) och av generella svenska och västerländska rasstereotyper som florerar om de adopterades olika ursprungsländer/regioner/kontinenter och om deras olika rasliga utseenden/kroppar (en svart adopterad man, en adopterad man från den s k MENA-regionen och en latinamerikansk adopterad man förväntas exempelvis vara en s k ”kvinnokarl” av Guds nåde medan exempelvis en adopterad asiatisk kvinna förväntas vara s k ”lätt på foten” och i stort sett alltid tillgänglig o s v).
 
Sedan finns det säkert även andra förklaringar till att utlandsadopterade män verkar vara rejält överrepresenterade vad gäller att utsätta barn, flickor och kvinnor för olika former av övergrepp (sexualbrott, sexualiserat/sexuellt våld, fysiskt våld, dödligt våld o s v) medan utlandsadopterade kvinnor verkar vara rejält överrepresenterade som offer för olika former av övergrepp (sexualbrott, sexualiserat/sexuellt våld, fysiskt våld, dödligt våld o s v) som inte jag känner till men oavsett orsaker så är detta mönster både tydligt och något som uppenbarligen bara fortsätter och fortsätter.

En påminnelse om Adoptionscentrums sexualbrottsskandal

För ett tag sedan firade världens näst största Adoptionsförmedlare svenska Adoptionscentrum (AC) 50 år. AC gav i samband med jubiléet ut en jubileumsskrift och i skriften hittas förutom flera intervjuer och en slags tidslinje som redogör för AC:s historia ett antal gamla fotografier såsom bl a en bild på drottningen som 1984 besökte AC men också en gruppbild från en AC-konferens som ägde rum i Skövde 1997 i samband med att AC bildade en särskild avdelning för adopterade som fick namnet Forum för adopterade.
66889253_627709427725689_3260146272362823680_n.jpg
 
Det går dock att ha en del åsikter om det lämpliga i att just publicera denna gruppbild i AC:s jubileumsskrift: Den AC-konferens som gruppbilden är tagen ifrån var nämligen samtidigt själva upprinnelsen till en skandal präglad av övergrepp och maktmissbruk som AC fortfarande inte talar om och som i stort sett ingen annan än jag själv försökte tala om när den väl ägde rum.
 
Kort och gott hände följande:
 
AC anställde en adopterad man som därmed kunde arbeta med Forum för adopterade på heltid (som ibland benämndes och förkortades som Forum) och denne anställde som då också finns med på gruppbilden ifråga anordnade bl a läger för adopterade liksom andra typer av sociala aktiviteter och han turnérade också runt i landet för att träffa och umgås med adopterade.
 
I januari år 2001 slog polisen till på AC:s huvudkontor som på den tiden var beläget i Sundbyberg. Polisen grep den adopterade mannen som var ansvarig för Forum samt beslagtog dennes dator och sökte igenom dennes kontor. Det visade sig att den AC-anställde Forum-ansvarige under flera år hade ägnat sig åt att sälja ett flertal adopterade flickor och kvinnor till svenska män som denne då hade kommit i kontakt med via Forums verksamhet, som han då själv arrangerade, och han hade också själv förgripit sig på och utnyttjat flera av dem.
 
Inga svenska medier ville dock skriva om och rapportera om denna skandal annat än i notisform så jag valde då att helt sonika och på eget bevåg gå ut med ett slags pressmeddelande samt även mejla ut följande text på engelska till flera av AC:s samarbetspartners i olika ursprungsländer men tyvärr hände ingenting utan hela skandalen tystades ned och allt fortsatte som vanligt inklusive Forums verksamhet tills den till slut självdog:
 
”Adoptionscentrum (AC) har… under fyra års tid arbetat med att bygga upp en ungdomsverksamhet. Den ansvarige 25-årige adopterade man som varit heltidsanställd för detta arbete greps i januari i år i samband med en husrannsakan på ACs huvudkontor i Sundbyberg misstänkt för våldtäkt, olaga frihetsberövande, koppleri samt försök till koppleri. Han har sedan dess suttit häktad. Den första delen av rättegången avslutades den 21 februari, och mannen ifråga ska nu sinnesundersökas.
 
Mannen har genom AC:s ungdomsverksamhet rekryterat flera utlandsadopterade tjejer som dessutom varit minderåriga (ner i högstadieåldern) och sålt dessa till svenska män. Han har bland annat fått kontakt med tjejerna när han hållit föredrag om adoption runtom i landet, samt genom AC:s ungdomsmöten. Mannen har dessutom själv haft sexuellt umgänge med ett stort antal av dessa. Han har hela tiden använt sig av AC:s dator, kontor och tjänstebil i sin kopppleriverksamhet, och detta har pågått sedan 1999.
 
Det allvarliga är att AC har låtit en sådan person vara ansvarig för sin ungdomsverksamhet under fyra års tid. Mannen har också varit aktiv i debatten kring homoadoptioner, och har mer eller mindre varit AC:s mediala ansikte utåt under de senaste åren.
 
När utlandsadopterade flickor som mår dåligt och vill veta mer om sitt ursprung… söker sig till AC:s ungdomsverksamhet, ska dessa självklart inte behöva råka illa ut sexuellt. Det räcker med den sexualisering de utsätts för i det ”vanliga”… samhället utanför adoptionsvärlden…. mannen har även sålt de utlandsadopterade flickorna med samma typ av exotiserande sexualisering för att locka svenska män. Det går att skriva hur mycket som helst om detta, men jag avslutar här med att konstatera att det tyvärr finns ett starkt behov från både AC:s och svensk medias sida att mörka detta.”

De unga andragenerationskvinnorna fortsätter att vara den grupp i dagens Sverige som utsätts allra mest för sexualbrott och som också oroar sig allra mest för att utsättas för sexualbrott och särskilt gäller det våldtäkter och fysiska angrepp av sexuell karaktär

BRÅ:s rapport ”Nationella trygghetsundersökningen 2018” som publicerades idag visar återigen att de som oroar sig allra mest för att utsättas för brott och som känner sig mest otrygga överlag är den majoritetssvenska befolkningen medan de utrikes födda och de s k ”andrageneration:arna” är de som i praktiken utsätts allra mest för brott:

 

45% av majoritetssvenskarna oroar sig exempelvis för brottsligheten i samhället jämfört med 36% av de utrikes födda samtidigt som de sistnämnda är mer brottsutsatta än de förstnämnda och allra mest brottsutsatta är tyvärr de s k ”andrageneration:arna” och särskilt gäller det andragenerationskvinnorna:

 

Bland andragenerationskvinnorna har exempelvis hela 35,4% utsatts för ett brott mot enskild person att jämföra med 26,3% bland de majoritetssvenska kvinnorna och 13,8% av de förstnämnda kvinnorna har även utsatts för hot jämfört med 7,8% av de sistnämnda kvinnorna.

 

Vad gäller sexualbrott så har hela 15,7% av andragenerationskvinnorna utsatts för sexualbrott jämfört med 11,9% av de majoritetssvenska kvinnorna. Just i sexualbrottens fall så överensstämmer också oron med utsattheten:

 

Hela 33% av andragenerationskvinnorna oroar sig för att utsättas för våldtäkt och sexuella angrepp av fysisk karaktär jämfört med 21% av de majoritetssvenska kvinnorna.

 

Då 35,8% av samtliga kvinnor i ålderskategorin 20-24 år uppger att de har utsatts för sexualbrott så kan det tyvärr mycket väl betyda att långt över 40% av alla unga andragenerationskvinnor i landet har utsatts för sexualbrott.

 

BRÅ:s rapport säger dock ingenting om vilken grupp (av män) som utsätter andragenerationskvinnorna för sexualbrott eller om vilken (manlig) grupp som andragenerationskvinnorna oroar sig för, d v s vilka som både utsätter dem för sexualbrott, våldtäkt och sexuella angrepp.

 

Tyvärr rapporterar även de utrikes födda och de s k ”andrageneration:arna” ett överlag lägre förtroende för rättsväsendet, polisen och kriminalvården jämfört med majoritetssvenskarna: Exempelvis uppger 51% av de majoritetssvenska kvinnorna att de har förtroende för rättsväsendet som helhet jämfört med 38% av andragenerationskvinnorna.

 

Ett antal frågor kring SVT:s Uppdrag gransknings kartläggning av de som har dömts för våldtäkt och försök till våldtäkt: Framgår det även att det är flickor och kvinnor med utländsk bakgrund som är överrepresenterade bland offren samt att pojkar och män med utomeuropeisk bakgrund döms oftare och hårdare?

Nu har SVT:s Uppdrag granskning kartlagt och kategoriserat samtliga som har lagförts för våldtäkt eller försök till våldtäkt i en svensk tingsrätt under de senaste fem åren och delat upp dessa på inrikes och utrikes födda samt specificerat om de har utomeuropeisk bakgrund eller ej och fr a om de har bakgrund i den s k MENA-regionen och i subsahariska Afrika samt i vissa ursprungsländer såsom Afghanistan.
 
Förutom att public service-företaget SVT:s kartläggning och sändning är närmast perfekt ”tajmad” (d v s Uppdrag granskning-programmet som sänds ikväll och som bl a låter brottsoffer samt debattörer som Joakim Lamotte, Ann Heberlein och Mustafa Panshiri komma till tals liksom en till synes ångerfull Jerzy Sarnecki kommer antagligen eller åtminstone möjligen att påverka valutgången då frågan om utomeuropeiska män och sexuella trakasserier och sexualbrott har debatterats intensivt under de senaste åren och engagerar långt fler i väljarkåren än både skjutningar, mord, bilbränder och s k upplopp i miljonprogramsområdena) så undrar en samtidigt, när nu SVT ändå ”är igång”, varför SVT:s statistik inte redovisar de s k andrageneration:arna, de adopterade (dock är de kanske medräknade i gruppen utrikes födda) och de blandade med utomeuropeisk bakgrund (d v s SVT verkar enbart ha fokus på invandrarna med utomeuropeisk och i praktiken med utomvästerländsk bakgrund, d v s de utrikes födda) vilka tyvärr sannolikt också är rejält överrepresenterade i sammanhanget samt om SVT också kommer att redovisa att mycket tyder på att det är flickor och kvinnor med utländsk bakgrund som är överrepresenterade bland offren (och inte majoritetssvenska flickor och kvinnor) samt att mycket tyder på att pojkar och män med utomeuropeisk bakgrund både fälls oftare och döms hårdare för sexualbrott än majoritetssvenska pojkar och män vilka då oftare kommer undan och får lindrigare straff jämfört med de förstnämnda i de fall då de döms (d v s kommer Uppdrag granskning enbart att intervjua majoritetssvenska brottsoffer och kommer Uppdrag granskning att redovisa siffror som indikerar att flickorna och kvinnorna i miljonprogramsområdena är kraftigt överrepresenterade som offer för sexualbrott samt att pojkarna och männen med utomeuropeisk bakgrund döms oftare och hårdare när de misstänks för att ha begått ett sexualbrott?):
 
 
”58 procent av de som dömts för våldtäkt och försök till våldtäkt de senaste fem åren är födda utomlands.
 
• Tittar man bara på försök till och fullbordade överfallsvåldtäkter – där offer och gärningsman inte känner varandra – är siffran ännu högre. Drygt åtta av tio dömda gärningsmän är födda i ett annat land. 40 procent av dessa har varit i Sverige ett år eller mindre.
 
• Kartläggningen visar också att över hälften av de dömda gärningsmännen är födda utanför Europa – 427 av 843. Nästan 40 procent är födda i Mellanöstern eller Afrika. När det gäller överfallsvåldtäkter är 97 av 129 födda utanför Europa.”

Svenska Dagbladet publicerar en intervju Ann Heberlein

SvD publicerar idag en lång intervju med forskaren, författaren och M-riksdagskandidaten Ann Heberlein som är skribent på Medborgerlig samling-anknutna Ledarsidorna (som numera hela 8% av de svenska mediekonsumenterna regelbundet läser och vilket intressant nog exakt motsvarar den procentandel som regelbundet läser SvD) och som handlar om dennes kommande bok ”Våldtäkt och kultur. En undersökning av relationen mellan invandring och sexualbrott” som behandlar problemkomplexet utomeuropeiska män, (grupp)våldtäkter, sexuella övergrepp och sexualbrott:
 
 
SvD har även publicerat en förklaring till varför tidningen idag väljer att trycka Sam Sundbergs intervju med Heberlein:
 
 
Själv påminner jag gärna om att mycket tyder på att det är de unga s k ”andragenerationstjejerna” med utomeuropeisk bakgrund och som bor och växer upp i miljonprogramsområdena som verkar vara den demografiska subgrupp som är allra mest drabbad av sexualbrott i landet och inte de unga majoritetssvenska flickorna och kvinnorna:
 
I Nationella trygghetsundersökningen uppger 1,7% av alla invånare i landet att de har utsatts för ett (eller flera) sexualbrott under året och vilket motsvarar kring 129 000 invånare och uppskattningsvis kring 487 000 övergreppshändelser/sexualbrott (och vilket är en ökning jämfört med tidigare år – mellan exempelvis 2005-14 uppgav ”endast” 1% av befolkningen att de hade utsatts för ett eller flera sexualbrott).
Allra mest utsatta för sexualbrott är unga kvinnor i åldrarna 16-24 år bland vilka 9% uppger att de har utsatts för ett sexualbrott. Den demografiska subgrupp som är allra mest utsatt för sexualbrott är dock utan konkurrens de s k ”andragenerationstjejerna”: Nästan tre gånger fler kvinnliga ”andrageneration:are” uppger att de har utsatts för (ett eller flera) sexualbrott jämfört med de majoritetssvenska kvinnorna. Detta innebär möjligen att uppemot 20% eller hela en femtedel av alla ”andragenerationstjejer” mellan 16-24 år har utsatts för ett (eller flera) sexualbrott.