Kategori: rikedom

Sverige rikaste utlandsadopterade

Det är tyvärr ett faktum att det rent privatekonomiskt inte har gått särskilt bra för landets 60 000 utlandsadopterade trots att deras adoptivföräldrar överlag är högutbildade höginkomsttagare med i många fall stora eller t o m mycket stora förmögenheter. Detta beror inte minst på att så många adopterade har misslyckats i skolan och med fr a högre studier samt att alltför många inom gruppen står utanför arbetslivet då de bl a är sjukskrivna, förtidspensionerade eller arbetslösa.

Det finns dock en handfull utlandsadopterade som är förmögna varav de två rikaste bör vara Stureplansgruppens grundare och ägare Vimal Kovac samt Thoréngruppens grundare och ägare Raja Thorén, d v s en av landets största och mest inflytelserika restaurang- och hotellkoncerner respektive skol- och utbildningskoncerner. Båda är adopterade män från Indien och den antagligen tredje rikaste utlandsadopterade personen är också han en man – kocken och restauratören Marcus Samuelsson som är adopterad från Etiopien.

Rent statistiskt borde åtminstone en kvinna från Sydkorea ha varit en av Sveriges tre rikaste utlandsadopterade mot bakgrund av att de flesta som tillhör gruppen är kvinnor och då Sydkorea är det enskilt största ursprungslandet men så verkar inte vara fallet även om det finns en del utlandsadopterade kvinnor från Sydkorea som också är relativt rika av olika skäl.

Över en fjärdedel av alla invånare med utomeuropeisk bakgrund är fattiga eller mycket fattiga medan majoritetssvenskarna blir allt rikare

Apropå dagens debattartikel i Svenska Dagbladet om den svenska fattigdomen och om synen på fattiga i dagens Sverige – samtliga nedanstående siffror rör den vuxna befolkningen och härrör från den 31 december 2014:

http://www.svd.se/det-ar-inte-en-skam-att-vara-fattig

Andel invånare i Sverige som lever i materiell fattigdom: 4%
Andel med svensk bakgrund (d v s ”helvita” ”helsvenskar”) som lever i materiell fattigdom: 2%
Andel med utländsk bakgrund som lever i materiell fattigdom: 8,7%
Andel utrikes födda som lever i materiell fattigdom: 8,5%
Andel inrikes födda med två utrikes födda föräldrar (d v s de s k ”andrageneration:arna”) som lever i materiell fattigdom: 9,5%
Andel invånare med utomeuropeisk bakgrund som lever i materiell fattigdom: 18%

Andel invånare i Sverige som lever i allvarlig materiell fattigdom: 1%
Andel med svensk bakgrund (d v s ”helvita” ”helsvenskar”) som lever i allvarlig materiell fattigdom: 0,3%
Andel med utländsk bakgrund som lever i allvarlig materiell fattigdom: 2,8%
Andel utrikes födda som lever i allvarlig materiell fattigdom: 2,3%
Andel inrikes födda med två utrikes födda föräldrar (d v s de s k ”andrageneration:arna”) som lever i allvarlig materiell fattigdom: 4,3%
Andel invånare med utomeuropeisk bakgrund som lever i allvarlig materiell fattigdom: 8%

Andel fattiga ”helvita” ”helsvenskar”: ca 2,5%
Andel fattiga invånare med utomeuropeisk bakgrund: ca 25%

Arbetslöshet bland inrikes födda med enbart förgymnasial utbildning: 15%
Arbetslöshet bland utomeuropeiskt födda med enbart förgymnasial utbildning: 42%

Arbetslöshet bland inrikes födda med gymnasial/eftergymnasial utbildning: 3%
Arbetslöshet bland utomeuropeiskt födda med gymnasial/eftergymnasial utbildning: 17%

I Sverige är fler s k ”andrageneration:are” fattiga än de utrikesfödda, vilket kan tyckas paradoxalt, men det beror helt enkelt på att de utrikesfödda i många fall uppbär och erhåller ekonomiskt bistånd och andra bidrag och offentliga transfereringar som gör att de undviker att (dock med nöd och näppe) falla under fattigdomsstrecket medan en allt högre andel av ”andrageneration:arna” är s k NEET:are eller UVAS:are, d v s de varken studerar, arbetar, gör praktik, är arbetssökande eller är i någon form av arbetsmarknadsåtgärd och uppbär inga bidrag överhuvudtaget (d v s de är s k ”nolltaxerare”, dock naturligtvis utan att vara s k rentierer).

Ej mer än 2% av alla invånare med svensk bakgrund är idag beroende av ekonomiskt bistånd medan uppemot en tredjedel av de utomeuropeiskt födda är det. Risken att vara eller bli fattig och bidragsberoende som utomeuropé är m a o 1000 (TUSEN) procent högre jämfört med majoritetssvenskarna. Sedan ska det tilläggas att höga procentandelar med utomeuropeisk bakgrund ej är arbetssökande överhuvudtaget vilket bl a innebär att de inte ens dyker upp i arbetslöshetsstatistiken och vad gäller de ”nolltaxerande” ”andrageneration:arna” så (över)lever de så klart ändå på en blandning av s k svartjobb och en slags irreguljär kontantekonomi och i en del fall tyvärr även på ren brottslighet.

Det ska i rättvisans namn också tilläggas att höga procentandelar av de infödda svenskarna är underutbildade för de yrken och (chefs)positioner som de innehar på arbetsmarknaden medan omvänt höga andelar av utomeuropéerna är överutbildade och överkvalificerade för de jobb de innehar (och ytterst få har överhuvudtaget någon form av chefsposition). Dessutom är de oförklarliga löneskillnaderna mellan majoritetsbefolkningen och utomeuropéerna mycket stora just i Sverige och förklarar sannolikt en hög andel av den oförklarliga löneskillnaden mellan män och kvinnor.

Andelen fattiga majoritetssvenskar är idag nere på de lägsta nivåerna någonsin i svenska folkets historia. År 2015 var också det år då den samlade majoritetssvenska hushålls- och privatekonomin slog alla rekord och blev större än någonsin tidigare i svenska folkets historia medan arbetslösheten bland invånare med svensk bakgrund minskade dramatiskt samtidigt som den tvärtom ökade bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund.

År 2016 förutspås den svenska ekonomin bli den mest dynamiska och expansiva inte bara i västvärlden utan möjligen i hela världen, d v s en högkonjunktur (som redan har börjat) utan dess like står för dörren efter nyår och vilket kommer att pressa ned arbetslöshetssiffrorna bland den infödda befolkningen ännu mer och göra majoritetssvenskarna än mer rika och förmögna som ”folkslag” betraktat: En gissning säger att majoritetssvenskarna kommer att gå om ”ärkefienderna” (vad gäller att ha det bra materiellt) majoritetsnorrmännen i fråga om inkomst och förmögenhet per capita under 2016 och även flåsa Qatar-araberna i nacken även om majoritetssvenskarna nog har en bit kvar till att gå om även sistnämnda ”folkslag” (och naturligtvis är det ingen tävling om vilka som, som ”folkslag”, råkar vara rikast på jorden inom arten homo sapiens sapiens).

Det ska också påminnas om att först framåt hösten 2016 så kommer alla de utomeuropéer som har ankommit till landet i år och som får stanna att börja dyka upp i den offentliga statistiken och alla papperslösa och EU-migranter är ej med i statistiken överhuvudtaget.

Sverige är inte förvånande i beaktande av ovanstående siffror ett av de västländer varifrån utomeuropéerna skickar hem minst pengar till hemländerna (s k remittenser) per capita och Sverige är även ett av de västländer där risken att vara eller att bli fattig som utomeuropé är som allra störst.

Sedan betyder allt detta så klart inte att en inte kan få ett bra liv och må bra och vara lycklig även som fattig utomeuropé och omvänt betyder detta inte att alla majoritetssvenskar (varav ca två tredjedelar idag är miljonärer) rakt av är lyckliga och har ett bra liv bara för att de förvärvsarbetar och är förmögna. Det kan mycket väl också vara så att många av de som kategoriseras och klassificeras som fattiga eller mycket fattiga i SCB:s tabeller och kurvor rent subjektivt (d v s personligen, och både psykologiskt-mentalt och materiellt) inte upplever sig själva som eller betraktar sig själva som fattiga. Slutligen är det så klart värre att vara fattig i Lissabon, Marseille, Neapel, Aten, Budapest eller Belgrad och än vidrigare att vara fattig i Lagos, Nairobi, Kairo, Mumbai, Hanoi, Rio eller Bogota än i Fittja och Flemingsberg, i Södra innerstaden och Rosengård eller i Gårdsten och Hammarkullen.

Majoritetssvenskarnas fortsatta materiella välstånd alltmer beroende av utomeuropéer

DN:s Johan Schück påpekar idag mot bakgrund av Långtidsutredningens senaste rapport att den stora risken, faran och ”skräcken” inför den närmaste framtiden vad gäller det svenska samhället och den svenska ekonomin är att Sverige går samma väg som stora delar av övriga västvärlden gör just nu: i praktiken i det närmaste stängda gränser för utomvästerländska invandrare, en snabbt åldrande inhemsk majoritetsbefolkning och en stapplande och stagnerande ekonomi som bara krymper och krymper för varje år som går, och som därmed resulterar i ett alltmer icke-fungerande samhällssystem överhuvudtaget.

Idag tar det i snitt 5-7 år för invandrare att överhuvudtaget ”få in en fot” på den svenska arbetsmarknaden (första praktiken, första deltidsjobbet, första timanställningen, första provanställningen o s v), och inget tyder på att de som invandrar idag till Sverige från den utomvästerländska världen kommer att komma in på den svenska arbetsmarknaden snabbare än så, såvida inte något fullständigt genomgripande sker med hela det svenska samhällsbygget.

Samtidigt är det sedan flera år tillbaka i praktiken enbart den utomeuropeiska invandringen som gör att Sveriges befolkning inte minskar utan tvärtom växer. Och om inte den övervägande delen (hela 90%) av de utomvästerländska invandrarna hade varit mellan 0-45 år gamla, så hade också generationsfördelningen sett lika skev ut i Sverige som den gör i större delen av övriga västvärlden: Idag är redan en fjärdedel av alla infödda majoritetssvenskar över 65 år gamla, infödda majoritetssvenskar tillhör dessutom ett av de ”folkslag” i världen som lever allra längst, och en allt högre andel av detta befolkningssegment är varken i arbetsför eller fertil ålder längre. Mellan 2008-14 minskade exempelvis antalet infödda majoritetssvenskar i arbetsför ålder (16-64 år) med 130 000 individer medan antalet utlandsfödda ökade med nästan en kvarts miljon, och varav närmare 85 procent av dem härrörde från den utomvästerländska världen.

Det paradoxala är samtidigt att den svenska ekonomin och de majoritetssvenska invånarnas samlade hushålls- och privatekonomi är starkare och större än någonsin tidigare både i relation till övriga västvärlden och till 1900-talets Sverige som inte heller ”gick av för hackor” vad gäller tillväxt, välstånd och rikedom: Det varnas t o m för att den pågående högkonjunkturen gör att den svenska ekonomin håller på att bli överhettad, och senast igår kom en ny rapport som konstaterade att den samlade svenska privatekonomin än en gång är större än någonsin tidigare i svensk historia.

Samtidigt är detta oerhörda materiella överflöd och dessa närmast osannolika ekonomiska framgångar (återigen i jämförelse med hur det ser ut i större delen av övriga västvärlden) som Sverige just nu åtnjuter alltmer helt och hållet beroende av den del av befolkningen som har utomeuropeisk bakgrund, och som dessutom ökar i antal och i andel av totalbefolkningen för varje år som går. Utomeuropéerna är som grupp fattiga och icke-rika men unga, arbetsföra och i fertil ålder medan majoritetssvenskarna som grupp är rika och icke-fattiga men de blir samtidigt allt äldre och många är just ej längre varken i produktiv eller reproduktiv ålder.

Det finns med andra ord bara en enda väg framåt från och med nu och framgent: att bredda och förändra svenskheten en gång för alla, att ta till krafttag för att öka sysselsättningen bland invånarna i landet med utomeuropeisk bakgrund och inte minst att försöka få landets majoritetssvenskar att en gång för alla förstå att deras fortsatta materiella välstånd är alltmer beroende av hur utomeuropéernas situation ser ut i det svenska samhället i stort.

Vita svenskar rikare än någonsin förr

Svenska folket är rikare än någonsin tidigare i svensk historia och troligen rikast av alla folkslag på jorden per capita med en sammanlagd hushållsförmögenhet på 15 000 miljarder kronor. Totalt är idag uppemot 20% av svenskarna miljonärer och även antalet miljardärer växer för varje år: 1% av alla hushåll i världen är miljonärer och det enda land i världen som är på Sveriges nivå vad gäller procentandelen miljonärer är Qatar.

Samtidigt är denna enorma privatekonomiska förmögenhet extremt ojämlikt fördelad inom totalbefolkningen: hade Sverige bara bestått av den majoritetssvenska befolkningen så hade minst en tredjedel av invånarna varit miljonärer då uppemot 80% av alla majoritetssvenskar idag äger sitt boende och då majoritetssvenskarna just nu uppvisar den allra högsta förvärvsfrekvensen i världen (över 90%), d v s majoritetssvenskarna har kunnat dra nytta av de kraftigt stigande bostadspriserna och en exceptionell reallöneökning de senaste åren.

Vad gäller den del av befolkningen som har utomeuropeisk bakgrund är Sverige tvärtom det land i EU där risken att vara eller att bli fattig är som allra störst för de med utomeuropeisk bakgrund (bredvid Belgien) – kring 35% av invånarna i Sverige med utomeuropeisk bakgrund klassificeras som fattiga och endast 20-25% av denna del av befolkningen äger sitt boende och endast 50-55% av denna del av befolkningen förvärvsarbetar.