Kategori: representation

Att räkna representation av minoriteter jämförs med Mussolinis korporativism i dagens SvD

I Sverige anser i stort sett alla som bekant att det är helt okej och helt normalt att både räkna och mäta kön, klass och ålder (och region så klart och själv får jag väl erkänna att jag numera väl har en viss svaghet för att både ta del av siffror om östgötarna, om stockholmarna och om värmlänningarna) såsom exempelvis vad gäller våra 349 riksdagsledamöters bakgrund men för åtskilliga eller kanske de allra flesta (och både på höger- och vänsterkanten och både bland majoritets- och minoritetsinvånare) så verkar gränsen gå vid att räkna och mäta inrikes och utrikes födda och svensk och utländsk bakgrund och (”Gud förbjude!”) framför allt och inte minst ras, etnicitet, religion och språk, d v s den svenska hypermilitanta och ultraortodoxa antirasistiska och antifascistiska vreden (och hatet) mot all typ av statistik och alla typer av siffror som sägs ”dela upp”, ”särskilja”, ”peka ut”, ”kategorisera”, ”marginalisera” och ”stigmatisera” (exempelvis landets icke-vita, landets muslimer eller landets arabisktalande genom att då kvantifiera dessa) är fortfarande (ur)stark och ett exempel på hur glödande (för att inte säga flammande) denna färgblinda antirasistiska vrede mot att ”dela upp” och ”peka ut” landets invånare med utländsk bakgrund är är Maria Ludvigssons ledare i dagens SvD som jämför Sveriges Radios (d v s det statliga public service-medieföretaget) räknande av andelen riksdagsledamöter som har utländsk bakgrund (som då uppgår till ynka 11,5% för den som inte visste det) med ”Musses” (d v s den gode Benito a.k.a. ”Il Duce”) gamla korporativism.

https://www.svd.se/vad-har-ekot-gemensamt-med-mussolini

43680112_10155962757530847_6538858313956720640_n.jpg

Utomeuropéerna är fortsatt kraftigt underrepresenterade inom kultursektorn medan de vita engelsktalande bosättarättlingarna, nordborna och västeuropéerna är överrepresenterade

Myndigheten för kulturanalys har idag publicerat en ny rapport som undersöker representationen av invånare med utländsk bakgrund inom den statligt finansierade kultursektorn och såsom den har förändrats över tid mellan 2000-2015 (d v s de färskaste siffrorna härrör från 2015) och i rapporten ingår totalt 125 kulturverksamheter och kulturinstitutioner (teatrar, museer, orkestrar, bibliotek, myndigheter, institut, stiftelser o s v) och 10 406 anställda.
UE totalt.jpg
 
Rapporten visar att mellan 2000-2015 har andelen anställda med utländsk bakgrund ökat i absoluta tal men då andelen invånare med utländsk bakgrund har ökat i befolkningen i stort under denna tidsperiod så handlar det om en försämrad representation i proportionella tal – d v s kort och gott så ser det inte särskilt bra ut. År 2015 hade över 25% av alla invånare i åldrarna 20-64 år utländsk bakgrund och varav 52% hade bakgrund i Afrika, Asien och Latinamerika sammantaget och 3,8% var födda i Sverige med två utrikes födda föräldrar (d v s den s k ”andra generationen”).
 
Totalt sett hade 15,2% av alla anställda inom den statligt finansierade kultursektorn utländsk bakgrund år 2015 och vilket främst beror på den höga procentandelen vid kulturverksamheter som har inriktning på scenkonst, musik, opera och dans (ca 20%) medan andelen var lägre vid exempelvis museerna (ca 10-15%). Generellt har de nationella institutionerna en högre andel anställda med utländsk bakgrund än de regionala institutionerna. Samtidigt är den s k ”andra generationen” underrepresenterad och vilket är oroväckande – 2,7% av alla anställda inom kultursektorn tillhörde den s k ”andra generationen” år 2015 samtidigt som denna grupp utgjorde 3,8% av befolkningen mellan 20-64 år.
UE.jpg
 
Vidare är underrepresentationen av anställda med utländsk bakgrund kraftig bland kultursektorns chefer – endast 10% av cheferna hade utländsk bakgrund år 2015 – medan den ser bättre ut bland de konstnärliga yrkena där 20% hade utländsk bakgrund.
 
De anställda med utländsk bakgrund som har bakgrund i Västeuropa och i engelsktalande länder som Storbritannien, USA och Australien är slutligen kraftigt överrepresenterade medan de som har bakgrund i Asien, Afrika och Latinamerika omvänt är kraftigt underrepresenterade jämfört med hur det ser ut i befolkningen i stort.

Stockholms stads ca 2000 chefer är fortfarande en extremt homogen grupp

För 3-4 år sedan hängde DN ut Stockholms stad ”efter noter” (och i siffror) genom att helt sonika redovisa andelen kommunala chefer i huvudstaden utifrån geografisk bakgrund.

Namnlös.jpg

Av kommunens närmare 2000 chefer var sammanlagt ynka 2% födda i Afrika, Asien och Latinamerika år 2013 trots att denna demografiska subgrupp utgör över 20% av Stockholms befolkning. Därefter valde Stockholms stad (paradoxalt nog) att i den militanta svenska antirasismens och antifascismens namn sluta att föra statistik om kommunens chefer uppdelad på geografisk bakgrund för att inte stigmatisera och ”hänga ut” de få chefer med bakgrund i Afrika, Asien och Latinamerika som finns i Stockholms stad. Den militanta antirasistiska och antifascistiska utgångspunkten var helt enkelt att de få chefer som till exempel har bakgrund i Chile, Argentina, Somalia, Etiopien, Turkiet och Iran skulle må dåligt om de ”pekades ut” (visserligen helt anonymt) i siffror och därför skulle Stockholms stad sluta att redovisa den typen av siffror för att skydda och värna om sina (få) utomeuropeiska chefer så att dessa inte skulle må dåligt och känna sig obekväma.

Nu har dock kommunen vänt i frågan om att redovisa statistik över andelen chefer som har bakgrund i Afrika, Asien och Latinamerika och i en ny rapport så framkommer det att hela 20,5% av Stockholms stads samtliga anställda idag har någon form av bakgrund i Afrika, Asien och Latinamerika men trots det så har endast mellan 2,5-3,5% av kommunens samtliga chefer bakgrund i Afrika, Asien och Latinamerika och vilket är en extrem underrepresentation som dessutom blir än värre (och därmed än mer extrem) mot bakgrund av att snart närmare en tredjedel av alla stockholmare har någon form av utomeuropeisk bakgrund.

Stockholms stads närmare 2000 chefer är med andra ord till överväldigande delen en ”öronbedövande” homogen grupp och endast kring 65-70 av cheferna i landets största kommun (som därtill är rikets huvudstad) har någon form av bakgrund i Afrika, Asien och Latinamerika. Allt tyder tyvärr på att det ser likadant ut i landets övriga kommuner och att det tyvärr inte finns något statistiskt samband alls mellan att inhysa en hög procentandel invånare med utomeuropeisk bakgrund och att kunna uppvisa en åtminstone någorlunda skaplig representation och förekomst av chefer med utomeuropeisk bakgrund (och vad jag har förstått så ser det t o m än mer homogent ut bland de kommunala cheferna i t ex Göteborg och Malmö).

Andelen folkvalda politiker som är utrikes födda fortsätter att vara låg

SCB har idag publicerat en ny rapport som bl a handlar om de utrikes föddas andel och representation bland de folkvalda politikerna i landet.
 
andel utrikes födda bland de valda ledamöterna (samt andel röstberättigade utrikesfödda) efter 2014 års val i :
riksdagen 8,3% (12%)
landstingen 8,3% (17%)
kommunerna 7,7/% (17%)
Namnlöst.jpg
 
De allra flesta av de valda ledamöterna är födda i ett nordiskt land eller i ett europeiskt land medan de som är födda utanför Europa är kraftigt underrepresenterade.
 
Vidare konstaterar SCB att de utrikes födda är underrepresenterade bland förstanamnen på kandidatlistorna samt på valbar plats överhuvudtaget och de är även underrepresenterade bland de som väljs in genom personröster liksom bland de som åternomineras och återväljs och på ordförandeposter och i kommunstyrelsen. De utrikes födda är omvänt överrepresenterade bland de nyrekryterade politikerna.
 
Svenska politiker som är utrikes födda är med andra ord utöver att vara underrepresenterade i sig (och de allra flesta har då nordisk och europeisk bakgrund) sällan placerade som förstanamn eller på valbar plats på kandidatlistorna, sällan invalda på personröster, sällan åternominerade och återvalda och oftast nyrekryterade (d v s de är m a o tyvärr oftast inte så erfarna utan de utrikes födda politikerna ”kommer och går” s a s – det tyder i varje fall SCB:s siffror på) och de innehar sällan de tyngre posterna och maktpositionerna vare sig inom riks-, landstings- eller kommunpolitiken.

Endast 5% respektive 2% av börsbolagens ledningar utgörs av män respektive kvinnor med utomnordisk bakgrund enligt den nya AllBright-rapporten

Den senaste AllBright-rapporten som publicerades idag och som undersöker andelen kvinnor bland de svenska börsbolagens styrelser, ledningsgrupper och VD-poster har också inkluderat siffror om utländsk bakgrund.
 
Rapporten visar att endast 11 procent av personerna i börsbolagens ledningar har någon form av utländsk bakgrund och vilket kan ställas mot att 26 procent av befolkningen i arbetsför ålder har utländsk bakgrund idag. Av dessa 11 procent har en tredjedel bakgrund i övriga Norden, d v s de är antingen själva födda i ett nordiskt land eller så har de en eller två föräldrar som är födda i ett nordiskt land och endast 5% respektive 2% av börsbolagens ledningar utgörs av män respektive kvinnor med utomnordisk bakgrund och varav de allra flesta har bakgrund inom västvärlden (d v s Europa, Nordamerika, Australien eller Nya Zeeland), d v s andelen (och antalet) män och kvinnor som sammantaget har någon form av bakgrund i Afrika, Asien och Latinamerika är försvinnande få.
 
Slutligen påpekar rapporten att liksom bland myndigheter och offentliga organisationer så har den antirasistiska mångfaldsretoriken skruvats upp rejält även inom industrin, näringslivet och den privata sektorn på sistone (den antirasistiska mångfaldsretoriken är dock kanske inte på högsta volym än inom näringslivet såsom är fallet inom regeringen, staten och den offentliga sektorn):
 
”Stora ord om vikten av mångfald är en växande trend bland bolagens externa kommunikation. Handlingsplaner och mål om jämställdhet ersätts av policys med fokus på mångfald ur ett bredare perspektiv. Men steget från insikt, eller i varje fall kommunicerad medvetenhet till att faktiskt rekrytera diversifierat verkar vara långt. Två tredjedelar av ledningsgrupperna utgörs fortfarande av män med svensk bakgrund.”

Andelen synliga minoritetsinvånare är nu fler än tidigare i franska nationalförsamlingen

Andelen kvinnor i den nyvalda franska nationalförsamlingen uppgår nu till 38,7% och vilket är rekord och den högsta procentsiffran hittills för Frankrikes del:
 
 
Vad gäller minoritetsrepresentation så har Frankrike tidigare utmärkt sig för en extremt homogen folkvald församling mot bakgrund av hur heterogen den franska totalbefolkningen är idag: Efter förra valet och fram tills nu (d v s efter 2012 års parlamentsval) var endast 2% av ledamöterna icke-vita trots att kring 20% av Frankrikes befolkning idag utgörs av s k synliga minoritetsinvånare (d v s fransmän som ser annorlunda ut rent kroppsligen).
 
Som det verkar just nu så kommer andelen minoritetsinvånare i nationalförsamlingen nu antagligen och åtminstone att uppgå till ett tvåsiffrigt procenttal – möjligen kring 10-12% och fr a tack vare att Macrons parti (som har fått flest platser medan de en gång så mäktiga socialisterna rasade från 48% till 5%…) har satsat hårt och medvetet på att rekrytera icke-vita kandidater med det uttalade syftet att bättre försöka avspegla dagens heterogena franska befolkningssammansättning.

Kring 6-7% av Dramatens skådepelare har någon form av utomnordisk bakgrund

Det kanske inte är okej att titta på människors kroppar och utseenden och kategorisera dem utifrån ras och ”räkna raser” men DN:s Johan Hilton erkänner nu med viss skam i rösten att han nyligen (liksom jag själv) har gjort det på Dramaten:
 
 
”Där i foajén kände jag mig trots allt lite som den sortens inverterade rasbiolog som ledarskribenter på SvD och GP brukar utmåla normkritiker på vänsterkanten som. Jag räknade ansikten och bedömde dem utifrån pigmenthalt och hittade för all del tre fyra, möjligen fem, ansikten som bar något som helst spår om att i generationer tillbaka ha påbrå från andra ställen än, säg, Skellefteå, Lerum eller Mörbylånga.”
 
Min egen skamlösa (för jag skäms nämligen inte för att titta på människors kroppar och utseenden och kategorisera dem utifrån ras) ”rasbesiktning” av skådespelarfotografierna i Dramatens foajé gav vid handen att av Kungliga Dramatiska Teaterns samtliga just nu (tillsvidareanställda och långtidsanställda) skådespelare så har kanske 6-7% någon form av utomnordisk bakgrund (d v s inklusive både Västeuropa, Sydeuropa, Centraleuropa, Östeuropa samt den utomeuropeiska världen).
 
Min ”könsbesiktning” av samma fotografier gav f ö vid handen att 51-52% av Dramatens skådespelare just nu är kvinnor (och att räkna kvinnor och män genom att titta på människors kroppar och utseenden anses som bekant numera långt mindre oetiskt och skamfyllt).
 
Och nu är jag kanske lite elak mot den anrika och ärevördiga nationalscenen men tydligen så finns det en jämställdhets- och mångfaldsplan liksom även en jämställdhets- och mångfaldskommitté som bl a har satt upp följande mål: ”Utveckla en handlingsplan för att uppnå en mångfald i personalgrupperna”.

Spelbolaget King gör rätt som använder sig av jämlikhetsdata för att kartlägga representation

När det svenska dataspelbolaget King tillämpar jämlikhetsdatametoden (utifrån enkätprinciperna självidentifikation, informerat samtycke, anonymitet och frivillighet) i sin medarbetarenkät för att alls kunna kartlägga och kvantifiera de lagstadgade diskrimineringsgrunderna samt kunna följa upp representationen över tid för att därmed om möjligt kunna åtgärda situationen blir det antifascistisk och antirasistisk panik och antifascistiska och antirasistiska krigsrubriker trots att detta är vad i stort sett hela världen gör utom det antifascistiska och antirasistiska Sverige (och några andra länder till) och trots att detta är fullt lagligt och fr a absolut nödvändigt om vi överhuvudtaget ska kunna komma vidare i det här landet bortom allt visserligen hypermilitant antirasistiskt tal om mångfald och bortom all visserligen hyperradikal antirasistisk pro-minoriteter retorik.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/a/L77A4/succebolaget-registrerar-anstalldas-sexuella-laggning

Jämlikhetsdata är INTE registrering eller register – omvänt är då redan alla invånare i Sverige just registrerade i ett (folkbokförings)register (och mycket få länders invånare är f ö det) men problemet är att enbart två diskrimineringsgrunder går att urskilja i detta register (biologiskt kön och kronologisk ålder): För de övriga fem diskrimineringsgrunderna saknas helt data (t ex om hudfärg, etnisk tillhörighet och trosuppfattning) och just därför gör King helt rätt och visar vägen framåt i det land som å ena sidan är mest progressivt i världen vad gäller antirasistisk mångfaldsretorik men å andra sidan vägrar att mäta allt vad mångfald och (under- och över)representation heter i den militanta antifascismens och den färgblinda antirasismens namn.

Kings svenska anställdas antifascistiska och antirasistiska reaktioner på medarbetarenkäten är ett utmärkt exempel på denna hyperradikala svenska färgblinda antirasism liksom Aftonbladets antifascistiska rubriksättning och behandling av frågan och fackföreningen Unionens antirasistiska uttalande: De är alla stenhårda antifascister och antirasister och hyllar mångfald och minoriteter men de vägrar att överhuvudtaget räkna mångfalden och talar i stället (fullständigt oinformerat och mot bättre vetande) om register och registrering samtidigt som de med all säkerhet inte har något emot att använda autentisk och riktig registerdata om biologiskt kön och kronologisk ålder (eftersom de säkerligen fajtas i stort sett dygnet om för kvinnors och unga vuxnas rättigheter och representation).

Ej mer än kring 3,5% har någon form av utomeuropeisk bakgrund inom den svenska konst- och kulturvärlden

Konstnärsnämndens nya rapport om de svenska konstnärernas och kulturutövarnas inkomstnivå och inkomstutveckling (d v s deras privatekonomiska status) visar att av landets 30 000 konstnärer och kulturutövare (uppdelade på branscherna och sfärerna ord, bild och form, musik, teater, dans samt film – d v s författare, översättare, konstnärer, tecknare, designers, formgivare, konsthantverkare, musiker, kompositörer, musikalartister, skådespelare, dramaturger, regissörer, dansare, koreografer, clowner, cirkusartister, filmare o s v) så har bara 16 procent utländsk bakgrund och den procentandelen har inte förändrats under de senaste tio åren trots att andelen invånare i landet med utländsk bakgrund har ökat betydligt under samma tidsperiod (och hela tiden fortsätter att öka) och andelen som är utrikes födda har t o m minskat med 1%.
 
Samtidigt har en relativt stor andel en inrikes född och en utrikes född förälder (d v s de ”blandade” – de utgör 11,3%) medan de som är födda i Sverige med två utrikes födda föräldrar (d v s ”andrageneration:arna”) tyvärr (och vilket är oroväckande) ”lyser med sin frånvaro” – de utgör ej mer än 3,2% av landets konstnärer och kulturutövare.
 
Det är också stora skillnader mellan de olika yrkesgrupperna och branscherna: Bland dansarna har exempelvis 31% utländsk bakgrund och bland de som arbetar inom filmvärlden handlar det om 22% medan det handlar om 13% inom teater- och musikvärlden.
 
De som är födda i eller har bakgrund från övriga Norden och inom EU och västvärlden dominerar kraftigt medan de som framför allt har bakgrund i subsahariska Afrika och i Syd-, Öst- och Sydostasien är mycket starkt underrepresenterade.
 
Bland majoritetssvenskar går det t ex 4,7 konstnärer och kulturutövare på 1000 invånare och bland de som har bakgrund i västländer handlar det om hela 13 konstnärer per 1000 invånare medan det knappt ens går att räkna på hur det ser ut bland landets utomeuropéer då det handlar om så små tal: Det handlar endast om 1,1 konstnärer per 1000 invånare bland de som har bakgrund i subsahariska Afrika och i Syd-, Öst- och Sydostasien (OBS: det betyder så klart inte att landets invånare med bakgrund i Afrika och Asien är ”okonstnärliga” och ”icke-kreativa”).
 
de svenska konstnärerna och kulturutövarna
födda i Sverige: 87,4%
födda i övriga Norden: 2,6%
födda i Europa: 1,4-2,1%
födda i Latinamerika: 1,3% (OBS: endast 315 personer varav 126 är kvinnor)
födda i Syd-, Öst- och Sydostasien: 0,6% (OBS: endast 145 personer varav 80 är kvinnor)
födda i Mellanöstern och Nordafrika: 1,8% (OBS: endast 439 personer varav 158 är kvinnor)
födda i subsahariska Afrika: 0,4% (OBS: endast 101 personer varav 36 är kvinnor)
 
Totalt har med andra ord kring 3-3,5% av landets samtliga konstnärer och kulturutövare någon form av utomeuropeisk bakgrund inräknat både de utrikes födda (d v s de s k ”autentiska” och ”riktiga” invandrarna), de adopterade, de blandade och ”andrageneration:arna”.
 
De konstnärer och kulturutövare som är utrikes födda och som har utländsk bakgrund uppvisar även lägre inkomster än de som tillhör majoritetsbefolkningen och särskilt gäller det utomeuropeisk bakgrund-konstnärerna och utomeuropeisk bakgrund-kulturutövarna vars inkomster har minskat kraftigt på senare år medan inkomstnivån tvärtom har höjts bland majoritetssvenskarna inom konst- och kulturvärlden.
 
Samtidigt är inkomstskillnaden mindre inom konst- och kulturvärlden än i samhället i stort: Majoritetssvenskar har en mer än 40% högre medianinkomst än utrikes födda invånare och en 20% högre medianinkomst än ”andrageneration:arna” i samhället i stort (OBS: detta är extrema inkomstskillnader) men inom konst- och kulturvärlden stannar skillnaderna på 25% respektive 13% (OBS: detta är ändå mycket stora inkomstskillnader). Inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män är för övrigt som allra störst bland majoritetssvenskarna och som allra lägst bland de utrikes födda.
 
Vad gäller klass slutligen så har landets konstnärer och kulturutövare föräldrar som uppvisar en hög utbildningsnivå i betydligt högre utsträckning än befolkningen i stort och fler konstnärer och kulturutövare redovisar även högre inkomster från kapital än befolkningen i stort.
 
I rapporten redovisas även inkomstskillnader överlag:
 
medianårsinkomst 2014
födda i Sverige: 306 217
”blandade”: 289 750
”andrageneration:are”: 256 535
födda i övriga Norden: 286 999
födda i Europa: 241 600-282 273
födda i Latinamerika: 239 615
födda i Syd-, Öst- och Sydostasien: 176 748
födda i Mellanöstern och Nordafrika: 165 744
födda i subsahariska Afrika: 123 728
 
årsinkomst bland de 10% som uppvisar den lägsta inkomstnivån 2014
födda i Sverige: 87 114
”blandade”: 43 318
”andrageneration:are”: 11 322 (SIC!)
födda i övriga Norden: 39 888
födda i Europa: 14 829-17 200
födda i Latinamerika: 14 300
födda i Syd-, Öst- och Sydostasien: 0 (OBS = bidragsberoende och ”nolltaxerare”)
födda i Mellanöstern och Nordafrika: 0 (OBS = bidragsberoende och ”nolltaxerare”)
födda i subsahariska Afrika: 0 (OBS = bidragsberoende och ”nolltaxerare”)
 
årsinkomst bland de 10% som uppvisar den högsta inkomstnivån 2014
födda i Sverige: 535 753
”blandade”: 527 616
”andrageneration:are”: 481 363
födda i övriga Norden: 512 970
födda i Europa: 408 602-602 994
födda i Latinamerika: 423 688
födda i Syd-, Öst- och Sydostasien: 385 804
födda i Mellanöstern och Nordafrika: 391 600
födda i subsahariska Afrika: 357 852

35% av idrotts-Sveriges styrelseledamöter är kvinnor men endast 6% har utländsk bakgrund och under 1% har utomeuropeisk bakgrund

Den svenska idrottsvärlden är fortfarande kraftigt mansdominerad: Fortfarande år 2016 är ej mer än 35 procent av styrelseledamöterna kvinnor.
 
 
Påminner gärna om att endast 6 procent av idrotts-Sveriges styrelseledamöter har utländsk bakgrund och endast några enstaka av dessa motsvarande under en (1) procent har utomeuropeisk bakgrund.