Kategori: politiker
Nu har väl i stort sett samtliga av västvärldens politiska rörelser fått vad de har önskat
Nu har väl i stort sett samtliga av västvärldens större politiska rörelser, ideologier, ledare och partier fått vad de har önskat i åratal och på en och samma gång dessutom även om det antagligen är temporärt:
Högern, de konservativa och högerpopulisterna har nu äntligen fått sina stängda och bevakade gränser, sin militarisering och sekuritisering och sina undantagstillstånd och dessutom på den mest maxade nivå som de parlamentariska demokratierna i Väst överhuvudtaget kan härbärgera, miljörörelsen har fått sin massiva och kraftiga inbromsning och minskning av växthusgasutsläpp och en fullkomligt blixtsnabb omställning till ett åtminstone just nu mer hållbart ekonomiskt och ekologiskt samhälle och vänstern har fått se den gamle Keynes teorier blomma ut som aldrig förr när det offentliga och ”det starka samhället” återtar position efter position från en fallerande och döende nyliberalism och t o m i de mest kapitalistiska staterna på jorden medan djurrättsaktivisterna har fått flera asiatiska länder att börja anpassa sig till västerländsk standard och de enda som väl bara ser mörkt på det som händer just nu skulle i så fall vara antirasisterna och feministerna nu när minoritetsinvånarna drabbas och dör i långt högre grad än majoritetsinvånarna av både viruset, hatbrotten, arbetslösheten och fattigdomen medan de auktoritära ”alfahanemännen” nu flyttar fram positionerna i politiken och antalet fall av våld i nära relationer skjuter i höjden.
Andelen av landets folkvalda politiker som är utrikes födda och som har utländsk bakgrund fortsätter att överlag vara mindre än vad den borde vara
SCB har idag publicerat nya uppdaterade siffror rörande landets folkvalda politiker efter 2018 års val och vad gäller andelen som är utrikes födda och som har utländsk bakgrund håller de tidigare trenderna tyvärr i sig:
Andelen folkvalda politiker som inte har majoritetssvensk bakgrund har visserligen ökat över tid men är på intet sätt representativ mot bakgrund av ökningen av andelen som är utrikes födda och som har utländsk bakgrund i väljarkåren i stort.
Bland de folkvalda politikerna som är utrikes födda och som har utländsk bakgrund dominerar de som har bakgrund i övriga Norden, i Europa och i västvärlden i stort: Bland exempelvis riksdags- och landstings/regionpolitikerna som är utrikes födda kommer 55% från ett europeiskt land och bland kommunpolitikerna handlar det om 62%. Framför allt är det vanligt att utrikes födda folkvalda kvinnor är födda i ett annat nordiskt land.
Vad gäller andelen folkvalda politiker som är födda i Afrika är andelen framför allt låg bland kvinnorna och när det gäller andelen som är födda i Asien är andelen låg generellt i förhållande till hur stor denna grupp är i väljarkåren i stort.
Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd söker nu två personer att anställa för att hjälpa och bistå utlandsadopterade med s k röttersökning
Efter åratal av kampanjande och opinionsbildning från fr a ett antal vuxna adopterades och deras allierades sida och inte minst från Chileadoptions sida har nu Socialdepartementet genom socialminister Lena Hallengren valt att i dagarna allokera och öronmärka offentliga medel till utlandsadopterades s k röttersökning och nu söker MFoF (Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd) ”med ljus och lykta” efter två personer att anställa för detta ändamål och om jag fick bestämma så skulle dels en person som har arbetat på tv-programmet Spårlöst vara lämplig att anställa liksom en person med utländsk bakgrund som har erfarenhet av att leta efter och hitta personer i utomeuropeiska länder och regioner och helst och inte minst i Latinamerika och/eller i Syd- eller Östasien.
”MFoF finns i Skellefteå. I dagsläget är vi 22 anställda. Vi söker nu två utredare med inriktning mot ursprungssökning utifrån internationella adoptioner. Tjänsterna är på viss tid utifrån ett särskilt regeringsuppdrag.
Arbetsuppgifter
Dina huvudsakliga uppgifter blir att på olika sätt ge stöd till adopterade i Sverige som vill söka sitt ursprung i det land de adopterats ifrån. Arbetet innefattar samverkan nationellt och internationellt med myndigheter och organisationer.
Kvalifikationer
Socionom eller annan relevant akademisk examen
God förmåga att bemöta och föra dialog med människor i olika livssituationer, även krissituationer.
God analytisk förmåga och erfarenhet av att utveckla och planera verksamhet.
Erfarenhet av att sammanställa och kommunicera målgruppsanpassad information.
Du är strukturerad, självständig och har förmåga att ta egna initiativ.
Du kan uttrycka dig väl i tal och skrift på svenska och engelska.
Du har lätt för att samarbeta.
Meriterande
Erfarenhet av arbete i statlig verksamhet
Erfarenhet av arbete med internationella adoptioner
Förmåga att uttrycka dig skriftligt och muntligt i andra språk än svenska och engelska.
Delar av arbetet sker i nära samarbete med kollegor och externa aktörer. Vid rekryteringen kommer vi att lägga stor vikt vid dina personliga egenskaper.
Anställningen
Anställningen är en allmän visstidsanställning på heltid med tillträde snarast efter överenskommelse. Anställningen gäller fram till 31/12 2020, med möjlighet till förlängning.
Lön
Individuell lönesättning tillämpas.
Ansökan
Sista dag att ansöka är 9 februari 2020.
Skicka din ansökan med e-post till info@mfof.se eller med vanligt brev till Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd, Box 35, 931 21 Skellefteå. Kom ihåg att ange diarienummer 2.2.1:1232/19.
Kontaktpersoner
Maria Lundmark, kanslichef och tillförordnad generaldirektör, 010-190 10 88.
Fackliga företrädare
Saco-S: Jonas Lidberg, 070-665 29 65
ST: Eva Ragnarsdotter Lantz Lindbro, 070-207 50 64″
Både MP och V motionerar nu om att Sverige börjar införa och praktisera jämlikhetsdata
”Plötsligt händer det!”: Från att under många år ha varit en av de mest kontroversiella och omdebatterade frågorna i den svenska samhällsdebatten i relation till invandrare, minoriteter, diskriminering, mångfald, ras, etnicitet, religion, (o)jämlikhet och representation har nu både MP (genom Leila Ali-Elmi och Annika Hirvonen Falk) och V (genom Ulla Andersson, Christina Höj Larsen, Ali Esbati, Tony Haddou och Daniel Riazat m fl) valt att motionera i riksdagen om att Sverige börjar införa och praktisera jämlikhetsdata.
MP:s motion:
”Förslag till riksdagsbeslut:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över om och hur jämlikhetsdata skulle kunna införas och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om uppdrag till SCB och tillkännager detta för regeringen.
Sverige är idag ett land som kännetecknas av en redan och alltmer heterogen befolkningssammansättning. Vad gäller demografisk mångfald kan Sverige idag bara mäta sig med länder som Storbritannien, Frankrike, Kanada, Australien och Nederländerna i ett västvärldsperspektiv. På grund av en lång tradition av att föra befolkningsregister av olika slag har statistik, data och siffror om invånarna i landet kommit att spela en avgörande roll för att skapa det demokratiska välfärdssamhälle som Sverige är idag. Statistik om olika befolkningsgrupper är helt enkelt ett fundamentalt verktyg inom det svenska samhällsbygget och politiken och har så varit under lång tid. Med utgångspunkt i statistik kan politikerna, lagstiftarna och myndigheterna göra de överväganden och bedömningar som krävs för att kunna fatta beslut och vidta åtgärder inom samhällets olika områden.
Sverige är helt enkelt ett land som genomsyras av statistik tack vare landets världsunika folkbokföringsregister. Hela den offentliga sektorn, från staten till kommunerna och en mängd andra institutioner och myndigheter samlar och sammanställer regelbundet statistik om invånarna utifrån exempelvis ålder, region, socioekonomisk bakgrund och kön. Att Sverige är ett av världens mest jämställda länder har exempelvis åstadkommits genom att vi har lagstadgat om att all form av offentlig statistik ska vara könsuppdelad, vilket har varit avgörande för jämställdhetspolitiken.
Det räcker dock inte längre bara med könsuppdelad statistisk för att erhålla en korrekt analys av hur det står till i dagens Sverige med avseende på olika invånargrupper och utifrån de diskrimineringsgrunder som vi saknar data och siffror om. Den svenska regeringsformen stipulerar att det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person och diskrimineringslagen baserar sig på sju diskrimineringsgrunder: kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, nationellt ursprung eller hudfärg, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder och tillgänglighet, sexuell läggning samt ålder. Idag finns det dock enbart officiell statistik om kön och ålder och det finns heller inga siffror om de fem nationella minoriteterna med undantag för sverigefinnarna. Samtidigt kartlägger vi regelbundet både kön och ålder för att kunna kartlägga och komma åt diskriminering på exempelvis arbetsmarknaden men kring de övriga diskrimineringsgrunderna saknar vi helt enkelt siffror och data om.
På grund av den i det närmaste totala bristen på statistik om könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, nationellt ursprung eller hudfärg, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder och tillgänglighet och sexuell läggning erhåller Sverige sedan länge regelbunden kritik av både EU och FN och uppmanas rutinmässigt att börja fråga om dessa kategorier, bakgrunder och identifikationer på samma sätt som att det redan är brukligt att fråga om kön och ålder i olika typer av undersökningar som bygger på enkäter och självsvarsformulär. Till skillnad från data om kön och ålder, som går att generera via befolkningsregistret och som därmed handlar om rena registerdata, så behöver uppgifter om könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, nationellt ursprung eller hudfärg, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder och tillgänglighet och sexuell läggning samlas in via ett system och en metod som inom EU-sammanhang benämns som jämlikhetsdata. Jämlikhetsdata är ett sätt att skapa statistik som bygger på enkätmetodens principer i form av frivillighet, anonymitet, informerat samtycke samt självidentifikation och självkategorisering, det vill säga det handlar inte på något sätt om någon form av registrering av en enskild och identifierbar person.
I den regelbundet återkommande offentliga och politiska debatten om jämlikhetsdata dras gärna paralleller till totalitära regimer och det talas ofta om risk för missbruk av statistiken, men den form av jämlikhetsdata som EU förespråkar handlar inte om registerdata som går att koppla till en enskild person utan om data som genereras via självsvarsformulär och som bygger på både frivillighet och anonymitet. Detta görs med syftet att systematiskt samla in kunskap om olika invånargruppers tillgång till sina lagstadgade rättigheter och för att både kunna kartlägga förekomsten av och motverka diskriminering och därmed skapa förutsättningar för ett mer jämlikt och inkluderande samhälle. I flertalet länder på jorden såsom i USA, Storbritannien, Finland och Kanada använder man sig sedan länge av jämlikhetsdata i en eller annan form och invånarna i dessa länder tillfrågas regelbundet om exempelvis etnicitet, språk, religion och sexuell läggning. FN och EU har återkommande kritiserat Sverige för att inte samla in relevant kunskap och statistik om olika minoriteters situation. Vi delar bilden att Sverige saknar fakta. Vi hör ofta berättelser om diskriminering men vi saknar heltäckande information kring människors tillgång till sina rättigheter.
Utöver att FN och EU kritiserar Sverige för att sakna metoder och verktyg för att kunna följa upp om antidiskrimineringsåtgärderna och jämlikhetspolitiken överhuvudtaget har någon effekt så förordar en rad konventioner och direktiv praktiserande av jämlikhetsdata såsom FNs konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering, FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, EUs rasdirektiv, EUs arbetslivsdirektiv om inrättande av en allmän ram för likabehandling, den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk samt Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter. Jämlikhetsdatafrågan utreddes av DO år 2012 på den dåvarande regeringens uppdrag efter att Sverige än en gång hade erhållit kritik från FN och slutsatsen var att jämlikhetsdata både kan och bör införas även i Sverige då både svensk och europeisk lagstiftning tillåter bruket av jämlikhetsdata så länge det sker med syftet att främja jämlikhet och motverka diskriminering.
Sverige är idag världsledande på all offentlig statistik om ålder, kön, region och även socioekonomisk bakgrund och data och siffror utgör i praktiken underlaget för hela det svenska offentliga styrsystemet. Avsaknaden av statistik rörande de fem diskrimineringsgrunderna könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, nationellt ursprung eller hudfärg, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder och sexuell läggning samt de fem nationella minoriteterna gör dock att den generella jämlikhets- och välfärdspolitiken famlar i blindo. Sverige bör därför börja praktisera jämlikhetsdata genom att ge SCB i uppdrag att börja fråga om de diskrimineringsgrunder som det idag saknas statistik om.”
V:s motion:
”Förslag till riksdagsbeslut:
Regeringen bör ge Statistiska centralbyrån (SCB) i uppdrag att upprätta jämlikhetsdata som bygger på samtliga diskrimineringsgrunder i de relevanta årliga enkätundersökningar som görs.
Jämlikhetsdata, eller jämlikhetsstatistik, är information om hur olika diskrimineringsgrunder, såsom t.ex. religion, hudfärg eller etnicitet, är fördelade i populationen och hur de samverkar med varandra. Avsikten med jämlikhetsdata är att undersöka förekomsten och effekterna av diskriminering (Institutet för framtidsstudier 2017: Forskningsrapport 2017/1).
Två tredjedelar av världens stater samlar in jämlikhetsdata. Sverige saknar i dag sådan statistik. Därmed försvåras arbetet mot diskriminering och ojämlikhet. FN, EU och Europarådet har regelbundet kritiserat Sverige för att inte samla in relevant kunskap och systematisk statistik om olika minoriteters situation, detta med hänvisning till en rad konventioner och direktiv som efterfrågar jämlikhetsdata, såsom FN:s konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering, FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, EU:s direktiv om genomförandet av 20 principen om likabehandling av personer oavsett ras och etniskt ursprung m.m. (Hübinette 2015: Vad är jämlikhetsdata?).
Frågan om huruvida Sverige bör införa jämlikhetsdata har utretts av Diskrimineringsombudsmannen (DO) i samråd med Datainspektionen, Statistiska centralbyrån (SCB) och Folkhälsomyndigheten. Slutsatsen är att jämlikhetsdata både kan och bör införas och praktiseras mer systematiskt även i Sverige. Dels p.g.a. de internationella församlingar som Sverige ingår i och de åtaganden som Sverige i dessa sammanhang har skrivit under, dels p.g.a. att både internationella överenskommelser och svensk lagstiftning avseende skydd av känsliga personuppgifter (såsom EU:s dataskyddsdirektiv, Europarådets dataskyddskonvention och svenska personuppgiftslagen) tillåter detta så länge det sker med syftet att motverka diskriminering och främja jämlikhet, och så länge de som tillfrågas ger sitt samtycke och försäkras anonymitet (DO 2012: Statistikens roll i arbetet mot diskriminering).
Sverige präglas i dag av växande klyftor. Segregationen och ojämlikheten är som mest tydlig i relation till diskrimineringsgrunderna etnisk tillhörighet, nationellt ursprung eller hudfärg samt religion eller annan trosuppfattning. Om vi ska kunna motverka diskriminering och ojämlikhet i samhället krävs kunskap om olika gruppers utsatthet. Jämlikhetsdata kan ge oss mer av sådan kunskap. Vänsterpartiet anser därför att Sverige bör upprätta jämlikhetsdata. Insamlingen av data ska bygga på samtycke, frivillighet och anonymitet.”
Den centerpartistiska riksdagsledamoten Martina Johansson tar nu vid efter den tidigare moderate riksdagsledamoten Sten Tolgfors vad gäller att motionera för de utlandsadopterades rättigheter
Ända sedan 1960-talet har ett mycket stort antal riksdagsledamöter från både de olika höger- och vänsterpartierna motionerat och även interpellerat för att förenkla för och öka utlandsadoptionerna och för att ge stöd och bidrag till adoptivföräldrarna och det var inte förrän på 2000-talet som de första motionerna dök upp i Sveriges riksdag som satte de adopterade i centrum. Dessa motioner bar den dåvarande moderate riksdagsledamoten från Värmland Sten Tolgfors signatur, som jag hade en del kontakt med på den tiden och som jag hjälpte och bistod med statistik och fakta om Sveriges 60 000 utlandsadopterade i samband med att han författade sina motioner och väckte frågan om de utlandsadopterades situation i riksdagen.
Efter Sten Tolgfors motioner vilka bl a krävde att Sverige och svenskarna skulle börja ta ansvar för att adopterat och ha tagit hit 10 000-tals barn från andra länder mot bakgrund av att många av de utlandsadopterade inte mår så bra och då det inte går så bra för alltför många av de adopterade (skyhöga självmordstal, en mycket hög förekomst av psykisk ohälsa, hög arbetslöshet, högt bidragsberoende, hög förekomst av missbruk o s v) var det dock tyst i många år men nu har två både utmärkta och unika motioner lämnats in till riksdagen av den centerpartistiska riksdagsledamoten Martina Johansson som stödjer Chileadoption.se:s kamp för rättvisa och upprättelse åt alla utlandsadopterade i Sverige:
https://data.riksdagen.se/fil/C6159B27-CC88-425F-BD92-315C11BBCFC7
Förslag: ”Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur stödet till det adopterade barnet ska se ut och vem som ska ge det och tillkännager detta för regeringen.”
Motivering: ”Efter att ett barn adopterats till Sverige så är kommunerna ansvariga för att bistå med det stöd som barnet behöver. Det kan vara mer eller mindre stöd beroende på hur barn och familj mår. Statistiken visar att det är en högre andel av dessa barn som lider av psykisk ohälsa än andra barn i samma ålder. Med tanke på att det är väldigt få adoptioner som idag sker internationellt så minskar kunskap och erfarenhet av vilket och hur stödet ska ske till dessa barn/ungdomar/familjer. Kommunerna är även ansvariga för att hjälpa barnet att få del av sina rättigheter, att söka sina rötter.
Som går att utläsa i motiveringen finns det många olika delar som skapar svårigheter inom detta område. Med anledning av detta så anser jag att det behöver göras en utredning av hur vi kan göra de internationella adoptionerna mer rättssäkra för att de barn som adopteras till Sverige, att de får det stöd de behöver när de kommit till Sverige samt hur de ska få stöd att eftersöka sina rötter i det fall de känner ett behov av det.
Det finns många frågor som behöver besvaras för att dessa barn som adopteras till Sverige ska få en bra uppväxt.”
https://data.riksdagen.se/fil/6EDBA48E-1834-4D2D-9640-0F0D059A6B66
Förslag: ”Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur stöd kan ges till dem som adopterats till Sverige på felaktiga grunder och tillkännager detta för regeringen.”
Motivering: ”De senaste åren har det uppdagats att adoptioner i vissa länder inte skedde på ett korrekt sätt. Det finns idag vuxna personer i Sverige som på olika sätt har adopterats bort utan den biologiska familjens vilja eller vetskap.
Idag har vi ett säkrare system som ska motverka att detta sker idag.
Dock finns det personer som får kunskap om att deras adoption inte har skett på ett korrekt sätt. De får kontakt med sina biologiska föräldrar som berättar om att de inte alltid vetat var deras barn tog vägen eller att de fått uppgift om att barnet avlidit.
Det pågår just nu en utredning i Chile där man undersöker vilka som varit inblandade i detta och hur många personer det handlar om. Idag har man kunskap om ca 650 idag vuxna som förmodligen har adopterats till Sverige på felaktiga grunder.
Jag anser att vi behöver utreda på vilket sätt vi kan stötta dessa idag vuxna personer att få kunskap om sina rötter.”
”Twitter-radikaliseringen” bland vissa riksdagsledamöter fortsätter: Om exemplet Jan Ericson
Det blir allt mer tydligt att Hanif Bali har blivit en slags förebild och ”bildat skola” på Twitter och i sociala medier för allt fler moderata riksdagsledamöter: Den moderate riksdagsledamoten Jan Ericson (som då inte är den enda moderata riksdagsledamoten som på senare tid har ”Twitter-radikaliserats”) låtsas just nu vara en slags (färgblind) antirasist och detta är då min fria och måhända rejält spekulativa och svepande (och möjligen också grovt kränkande) översättning av dennes kommentar:
1, Ericson är som så många andra inom den svenska högern sedan länge arg på de ”vänstervridna” public service-företagen SVT, UR och SR och vill passa på att ge dem ytterligare en ”känga” nu när de är under attack kanske mer än någonsin tidigare i public service-företagens historia (allt färre tittare, lyssnare, användare o s v och allt starkare kritik mot att de just är ”vänstervridna” o s v).
2, Ericson har ”hakat på” ett drev som SD:are och allsköns högerradikaler har dragit igång mot SR efter SR:s tweet som då explicit identifierade mördaren som en vit man
och som går ut på att just spela antirasist och låtsas som att det är fel i sig (i enlighet med den rådande svenska antirasismen) att överhuvudtaget ens tala om vita (eller för den delen icke-vita) människor samtidigt som massmordet i Texas därigenom hamnar i skymundan (förövaren var ju då en vit högerradikaliserad man).
3, Ericson har ”svalt” föreställningen om att ”vänsterliberalerna” (som här representeras av SR) är ”rasbesatta” och ”identitetspolitiska” och därmed essentialister, biologister och i slutänden de verkliga och ”autentiska” och kanske t o m enda ”rasisterna” enligt den klassiska ”den som sa’t han va’t”-logiken (d v s den som talar om ras och om vita o s v är helt enkelt ”rasist”).
4, Ericson anser helt enkelt att det är viktigare att ”trycka till” ”vänstervridna” public service och SR samt den ”rasfixerade” ”identitetspolitiska” vänstern än att ha fokus på att mördaren är en rasideologisk högerextremist och om detta verkligen är partiets ståndpunkt går väl visserligen att ifrågasätta men det är uppenbart att vissa enskilda moderata riksdagsledamöter faktiskt verkar tycka det.
Sveriges första antikoloniala och ”proto-antirasistiska” riksdagsmotion?
Har ägnat några (måhända fullständigt bortslösade) timmar åt att läsa 100-tals gamla riksdagsmotioner och regeringspropositioner som handlar om ras (och svenskhet) och hittade nyss av en slump denna motion som författades och inlämnades så tidigt som 1922 och som nog bör vara Sveriges (eller rättare sagt de svenska riksdagsledamöternas) allra första antikoloniala, antiimperialistiska och ”proto-antirasistiska” motion och naturligtvis har den en arbetare som upphovsperson, nämligen socialdemokraten (och sedermera antinazisten och antikommunisten) Oscar W Lövgren som började som bl a sågverksarbetare och sjöman och slutade som chefredaktör för Norrländska Socialdemokraten och som landshövding i Norrbotten och en undrar ju ”i sitt stilla sinne” hur många i Sverige (och i västvärlden i övrigt) som egentligen tänkte och tyckte så här (”rasernas likaberättigande” o s v) redan i början på 1920-talet (d v s ”snacka” om att vara ”före sin tid”) liksom om det kanske var just år 1922 som fröet till Sveriges senare så unika och radikala ”pro-Tredje världen”/”antivästerländska”/”pro-utomeuropéerna”-utrikespolitik faktiskt såddes.
Den senaste SOM-undersökningen indikerar att den politiska GAL-TAN-polariseringen fortsätter att öka
Diverse figurer och citat vilka är ”saxade” från den senaste SOM-undersökningen från Göteborgs universitet som bl a bygger på enkätundersökningar som sammantaget innefattar 10 000-tals informanter:
Den senaste SOM-undersökningen visar bl a att 25% av landets invånare anser att SD har den allra bästa migrations- och integrationspolitiken oavsett vilket parti de själva röstar på (d v s oavsett om de själva röstar SD eller ej), att 53% av invånarna vill ta emot färre flyktingar samt att ”GAL-TAN:iseringen” av den svenska politiken har resulterat i att SD nu åtminstone har en viss ”chans på” L efter Nyamko Sabunis tillträdde som L:s nya partiledare – i alla fall mot bakgrund av att uppemot 25% av L:s väljare numera självidentifierar sig som konservativa.
SOM-undersökningen indikerar också att synen på flyktingmottagningen i det närmaste har ”omvandlat” vissa partiers väljarkårer vilka nästan verkar ha bytts ut under de senaste 20 åren:
”SD:s sympatisörer har inte modifierat sin syn på flyktingmottagning under de tio år partiet har haft en central plats i det svenska partisystemet. Ändrat sig har dock Kristdemokraterna gjort. År 2008 var KD tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet de tre minst restriktiva partierna sett till sympatisörerna, men år 2018 är partiets sympatisörer (tillsammans med Moderaterna) de näst mest restriktiva. Endast Sverigedemokraterna är mer negativa till att ta emot flyktingar. På samma tydliga sätt har Centerpartiets sympatisörer förändrats. År 1998 var C-sympatisörerna näst mest restriktiva till flyktingmottagning med 50 procent som önskade färre flyktingar, men år 2018 är partiets profil en helt annan; Centerpartiets sympatisörer tillhör tillsammans med Vänsterpartiets och Miljöpartiets sympatisörer de minst restriktiva med 28 procent som önskar färre flyktingar.”
Vidare visar den senaste SOM-undersökningen tyvärr att inställningen till islam (och därmed antagligen också till svenska muslimer) är rätt så rejält negativ numera:
”Personer med en positiv – eller snarare mindre negativ – inställning finns i högre grad bland yngre än bland äldre och bland högutbildade mer än bland lågutbildade. Var femte svarsperson bland de högutbildade ser 2018 positivt på islam; andelen är nästan på samma nivå bland personer under trettio år. Kvinnor är något mer positivt inställda än män. Den negativa inställningen till islam är särskilt stark hos lågutbildade, bland män och på landsbygden, där andelen negativa är över 60 procent och har ökat betydligt mellan 2005 och 2018. Under samma period har inställningen till islam blivit något mindre negativ bland de yngsta och bland storstadsbor.”
(…)
”Inställningen till Islam är överlag negativ. De något mindre negativa finns bland sympatisörer med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. En svag tendens är att sympatisörer med partier vänster om mitten över tid blivit mindre negativa till islam. Mot bakgrund av samhällsdebatten är det inte oväntat att finna de mest negativa till islam bland Sverigedemokraternas sympatisörer där över 80 procent är negativt inställda. Den ökade negativa inställningen bland Sverigedemokraterna är ett annat uttryck för politiseringen av synen på islam. Näst högst andel negativa till islam finns bland sympatisörerna till Moderaterna och Kristdemokraterna (63 respektive 59 procent). En konsekvens av de skilda tendenserna mellan väster- och högersympatisörer är att synen på islam kännetecknas av en ökad politisk polarisering.”
Slutligen visar SOM-undersökningen att de senaste 20 årens högervridning av den svenska politiken (och av det s k svenska folket) handlar om en s k ”GAL-TAN:isering” av politiken snarare än om en klassisk högervridning av 1900-talssnitt, d v s utifrån hårdnande klasskonflikter och mot bakgrund av olika polariserande synsätt på den ekonomiska politiken.
SOM-undersökningen konstaterar nämligen att de senaste två decenniernas högervridning och högersväng i den svenska politiken inte handlar om en pro-nyliberalism utan om en förändrad syn på invandringen (och sannolikt också på invandrarna):
Andelen invånare som är positiva till en nyliberal marknadsekonomisk politik minskar över tid medan andelen invånare som är negativa till invandringen (och sannolikt till den utomeuropeiska invandringen) ökar och det är de sistnämnda som då har gått åt höger.
Det s k svenska folket blir helt enkelt överlag allt mer negativt inställd till en nyliberal ekonomisk politik liksom allt mer negativ till utomeuropéerna för att tala klarspråk och därmed går det att påstå att den tilltagande högervridningen av svensk politik inte handlar om den ekonomiska politiken (eller om att det s k svenska folket har fått det sämre privatekonomiskt sett) utan om migrationspolitiken:
”Bilden av att väljarkollektivet de senaste åren tagit en högersväng framträder också i de årliga SOM-undersökningarna, där människor i allt högre utsträckning placerat sig själva till höger på den politiska kartan. Denna utveckling hör delvis samman med migrationspolitiska uppfattningar i olika yrkesgrupper. Migrationskritiker inom samtliga yrkesgrupper drar förhållandevis mer åt höger när de skattar sig själva ideologiskt, i jämförelse med sina icke-kritiska yrkesgruppsgelikar, som drar förhållandevis mer åt vänster.”
(…)
Samtidigt har alla grupper också blivit mindre positiva till marknadsekonomisk högerpolicy. Vi konstaterar därför att den observerade högervinden inte är någon högervind i ekonomisk bemärkelse. Tvärtom är en av de starkaste slutsatserna i det här kapitlet att svenska löntagare blir allt mer negativt inställda till högerekonomisk politik. Högervindarna kan snarare anas vara värderingskulturella vindar, i kapitlet illustrerat av migrationskritik.”
Så vilka är då de invånare i landet som har blivit alltmer negativt inställda till utomeuropeisk invandring och till utomeuropéerna uppdelade på klass och olika yrkeskategorier?:
”Som framgår av figur 1 har andelen migrationskritiker varierat från år till år i de olika grupperna. Oavsett jämförelseår har den största andelen kritiker dock funnits bland produktionsarbetare, medan den lägsta andelen funnits bland sociokulturella tjänstemän. I gruppen produktionsarbetare var andelen kritiker 60 procent 1998, att jämföra med 70 procent 2018, och bland sociokulturella tjänstemän var motsvarande andel 26 respektive 34 procent.”
(…)
”När samtliga yrkesgrupper granskas, kan noteras att andelen migrationskritiker framför allt har ökat bland produktionsarbetare, kontorsarbetare, chefer/administratörer samt sociokulturella tjänstemän, medan tekniker och service- och omsorgsarbetare ligger på i stort sett samma nivå 2018 som 1998.”
Sammantaget tyder den senaste SOM-undersökningen därmed tyvärr på att den politiska polariseringen bara kommer att fortsätta att öka framöver samt att frågor som rör flyktingmottagandet, migrations- och integrationspolitiken, miljonprogramsområden, muslimer och utomeuropéer kommer att fortsätta att vara de stora ”vattendelande” (värderings)frågorna i svensk politik och bland det s k svenska folket.
Den nya svenska EU-parlamentarikergruppen avspeglar alltmer det nya Sverige
Sverige skickar nu en av de allra mest heterogena EU-parlamentarikergrupperna till det nya EU-parlamentet i Bryssel då den svenska EU-parlamentarikergruppen alltmer börjar likna hur det nya supermångfalds-Sverige faktiskt ser ut idag även om flera av dem är adopterade och blandade.
Också de nya brittiska, franska och holländska EU-parlamentarikergrupperna är s k mångfaldspräglade men i övrigt kommer det nya EU-parlamentet att vara fortsatt påtagligt homogent.
Över 10% av EU:s invånare (och väljare) tillhör numera en s k synlig minoritetsgrupp (ca 3-4% i Central- och Östeuropa, ca 8-10% i Sydeuropa samt ca 15-20% i Nord- och Västeuropa) medan under 3% av samtliga kandidater i det senaste EU-valet var synliga minoritetsinvånare och troligen kommer kring 2-3% av det nya parlamentets 751 ledamöter att tillhöra en synlig minoritetsgrupp.
De svenska partierna och det svenska rastänkandet under 1900-talets första hälft
På s k ”förekommen anledning” har jag idag gått igenom ett urval svenska valmanifest och partiprogram som emanerar från dåtidens s k ”mainstreampartier” (d v s inte från dåtidens höger- eller vänsterradikala partier) och som direkt eller indirekt handlade om ras mellan 1920-44 och närmare bestämt om det som tidigare kallades ”folkstammen”, ”folkmaterialet” och ”folkkroppen” o s v och som då var uttryck som var mer eller mindre liktydiga med föreställningen om den s k nordiska rasen och helt enkelt med de infödda majoritetssvenskarna och som det verkar så var det dåvarande Centerpartiet som oftast återkom till denna typ av rastänkande som kopplades till att:
1, få stopp på den svenska massutvandringen som gjorde att det s k svenska folket höll på att förblöda och på sikt försvinna då det fr a var de som var i s k fruktsam och s k arbetsför ålder som utvandrade (bl a tillsattes den mycket omfattande Emigrationsutredningen för att lösa detta problem som till slut ledde till demokratins införande samt välfärdsstatens grundande och efter 1930 ebbade därför utvandringen ut i och med att Sverige gradvis blev ett drägligare land att leva i)
2, få upp födelse- och fruktsamhetstalen som var mycket låga i Sverige ända fram tills 1930-talets slut och bl a på grund av massutvandringen och ett stort kvinnoöverskott och som också gjorde att det s k svenska folket höll på att decimeras och tyna bort (bl a förbjöds preventivmedel och barnbidrag infördes)
3, stoppa invandringen av s k främmande och s k ”undermåliga” s k ”raselement” så att de inte skulle s k ”rasblanda” sig med de infödda majoritetssvenskarna (bl a infördes en invandringslag, som skärptes flera gånger, för att förhindra s k ”rasblandning” med s k ”rasfrämlingar”)
4, värna om de s k ”mervärdiga” bland de infödda majoritetssvenskarna till förmån för de s k ”mindervärdiga” som på olika sätt skulle förhindras att reproducera sig och att få ett bra liv då de ansågs förstöra den s k ”folkstammen”, ”folkmaterialet” och ”folkkroppen” medan de förstnämnda omvänt skulle uppmuntras att reproducera sig och t o m belönas för det samt ges och erbjudas ett bra liv med bra bostäder, bra utbildning, bra vård o s v (hela denna besatthet vid att s k ”rensa” och ”rena” den s k ”folkstammen” från s k ”mindervärdiga” och s k ”förädla” den s k ”folkkroppen” genom att hela tiden öka andelen s k ”mervärdiga” resulterade till slut i skapandet av världens mest avancerade och även dyraste välfärdsstat)
Citat ur ett urval partiprogram och valmanifest 1920-44:
Jordbrukarnas riksförbund, 1920 års partiprogram
Den svenska folkstammen skyddas mot rasförsämring genom motstånd mot alla för familjelivet nedbrytande tendenser och energiskt arbete för folkhälsans höjande, genom åtgärder för utvandringens hämmande och hinder emot invandring av icke önskvärda folkelement.
Frisinnade landsföreningen, 1921 års partiprogram
Det väsentliga syftet med arbetstidslagstiftningen, folkmaterialets skyddande mot industrialismens vådor, bör fortfarande tillgodoses.
Allmänna valmansförbundet, 1924 års valmanifest
Den svenska högern ser i den självägande jordbruksbefolkningens bevarande och tillväxt en omistlig förutsättning för folkstammens sundhet och samhällets styrka.
Bondeförbundet, 1928 års valmanifest
Den svenska folkstammen måste i övrigt skyddas mot rasförsämring. Motstånd bör resas mot alla familjelivet nedbrytande krafter. Ett energiskt arbete fordras för folkhälsans höjande. Invandring till Sverige av undermåliga folkelement måste förhindras.
Bondeförbundet, 1933 års partiprogram
Som en nationell uppgift framstår den svenska folkstammens bevarande mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement samt motverkandet av invandring till Sverige av icke önskvärda främlingar. Folkmaterialets bevarande och stärkande är en livsfråga för vår nationella utveckling. Ett energiskt arbete måste bedrivas för folkhälsans höjande och vårt folk skyddas mot degenererande inflytelser.
Folkpartiet, 1934 års partiprogram
Allt, som leder till folkstammens försämring och sedernas urartning, motarbetas.
Allmänna valmansförbundet, 1936 års valmanifest
Snabba och verksamma åtgärder till skydd för det svenska folkmaterialets bestånd.
Bondeförbundet, 1936 års valmanifest
Vår näringspolitik bör fullföljes och utvecklas i sådan riktning, att utkomstmöjligheterna inom olika verksamhetsområden öka och möjlighet gives att sysselsätta arbetskraften och skydda folkmaterialet.
Socialdemokratiska arbetarepartiet, 1936 års valmanifest
Bostadsförbättringen på landsbygden, arbetet på sanering av städernas slumkvarter samt för rymliga och goda bostäder åt alla, med särskild omtanke om de barnrika familjerna, måste energiskt fullföljas. Goda hem och tryggad försörjning ära förutsättningar för sund familjebildning och folkstammens uppehållande.
Bondeförbundet, 1944 års partiprogram
Folkmaterialets bevarande och stärkande är en livsfråga för vår nationella utveckling.
Folkpartiet, 1944 års partiprogram
Allt som leder till folkstammens försämring och sedernas urartning motarbetas.
Folkpartiet, 1944 års valmanifest
Samhället har förpliktelse att under svåra tider hjälpa betryckta näringar att uppehålla produktion och sysselsättning samt att skydda folkmaterialet för skador.
Tobias Hübinette 