Kategori: polisen
Den högerextrema polisen Stellan Åkebring har gått bort som figurerade i Palmemordsutredningen
Polisen kriminalinspektör Stellan Åkebring har nyligen gått bort, som figurerade i Palmemordsutredningen och närmare bestämt i polisspåret som också med fördel kan benämnas som det högerextrema spåret.
Åkebring betecknades som nazist liksom som en notorisk Palmehatare av sina dåvarande kollegor och han hade en bakgrund i högerradikala Demokratisk allians samt var medlem i det högerextrema sällskapet Societas Avantus Gardiae. Efter mordet ska Åkebring enligt uppgift ha skålat i champagne samt uttalat ”så dog den fähunden” och ”nu bet han i trottoaren” till en kollega och efter mordet hittade polisen även en gammal SS-hjälm hemma hos denne.
År 2008 var Åkebring sedan paradoxalt nog inblandad i att utreda det högerextrema brandattentatet mot kulturhuset Cyklopen i Högdalen i egenskap av att vara brandutredare på Söderortspolisen.
Åkebring representerade den s k polisnazismen, som har existerat sedan mellankrigstiden, d v s inom polisen har det ända från 1920- och 30-talen funnits aktiva nazister och högerextremister.
På 1980-talet organiserade Åkebring och kollegan Kjell-Arne Karlsson högerextrema sammankomster i en källarlokal i Gamla stan i Stockholm som inbegrep ett försvarligt antal poliser och som beskrevs på följande sätt i Granskningskommissionens betänkande i anledning av brottsutredningen efter mordet på statsminister Olof Palme (SOU 1999:88):
”Dess ledare och organisatör av sammankomster är Stellan Åkebring, som sägs vara nazist och stark motståndare till det rådande demokratiska statsskicket. ”Klubben” har sedan början av 1982 och till dags dato haft åtminstone 11 sammankomster. Dessa äger regelmässigt rum i van der Lindeska valven vid Västerlånggatan i Stockholm. Sammankallande är ovannämnde Åkebring. Någon kallelse eller affischering om sammankomsterna förekommer icke, utan budskap om sammankomst framföres muntligt till var och en av Stellan Åkebring.
Rutinerna vid sammankomsterna är alltid desamma. Stellan Åkebring tar emot samtliga vid ingångsdörren och hälsar genom att ta i hand. Nazisthälsning förekommer. Efter en drink i baren samlas man till middag vid ett långbord där alltid Stellan Åkebring presiderar. Efter middagen kommer ett föredrag av inbjuden föredragshållare, varefter tillfälle gives för åhörarna att ställa frågor. Stellan Åkebring brukar därefter tacka föredragshållaren och i samband med detta håller han alltid ett anförande om sin egen syn på det ämne som behandlats. Han låter därvid sin politiska inställning komma fram på ett sätt som inte kan missförstås av åhörarna.
Ämnen för föreläsningarna är som regel valda i en anda som speglar Stellan Åkebrings politiska inställning. Följande kända ämnen har förekommit: överlevnad (föreläsare NN, FOA, känd för kontakter med högerextrema organisationer), kapprustning i Öst kontra Väst (föreläsare NN, har förekommit två gånger), vänstervridningen i pressen (föreläsare NN, Idrottsbladet), terrorism (föreläsare NN, FOA). Andra föredrag har rört bl a rätts- och skolfrågor. Föredragshållare utöver ovan nämnda har varit advokat NN, kammaråklagare NN, samt en tingsrättsdomare m. fl.
Vid säkerhetsavdelningen finns namnuppgifter på 40 polismän som vid något tillfälle besökt tillställningarna. Normalt brukar 25-talet besökare finnas vid sammankomsterna. Vid de flesta möten som avhållits har en i högerextremistiska sammanhang mycket känd person, nämligen NN, deltagit. Då han varit närvarande har han också stått vid ingångsdörren och hälsat deltagarna välkomna tillsammans med Stellan Åkebring. Han har också presiderat vid bordets kortända tillsammans med denne. Mötena brukar avslutas omkring klockan 24.00.”
Så händer det igen som har hänt så många gånger förut: Jag förekommer på en högerextrem s k dödslista utan att ha blivit informerad av polisen om det
Idag åtalades nazisten Theodor Engström för mordet på Ing-Marie Wieselgren i Visby och i förundersökningen som offentliggjordes idag framgår det att jag återigen förekommer på en högerextrem s k dödslista och även denna gång har polisen inte kontaktat mig om detta samtidigt som polisen har kontaktat andra personer som hittas på listan.
Ända sedan 90-talet har nazister och högerextremister listat mig på liknande s k dödslistor varav flera har gjort sig skyldiga till både mord och andra grova brott men bara vid ett enda tillfälle har polisen kontaktat mig och berättat om det i samband med utredningsarbetet.
I de allra flesta fall förekommer mitt namn dessutom bland de s k ”toppnamnen” vad gäller ”prioriteringsordningen” om det nu går att uttrycka det så – d v s mitt namn förekommer oftast bland de som hittas överst på sådana högerextrema s k dödslistor och ofta tillsammans med personer som just Fredrik Reinfeldt, Annie Lööf plus ihop med ett antal andra antifascister.
I just Engströms fall har mitt namn hamnat bland ”klass A”-personerna på dennes s k dödslista. Att Lööf också förekommer på samma ”klass A”-namnlista framkom som bekant i media vid ett tidigt stadium och Lööf blev också informerad om detta och högst sannolikt har även Reinfeldt fått veta detta tidigt men ingen av oss antifascister som hittas på Engströms s k dödslista har mig veterligen underrättats om det av polisen.
Om spåren av de första asiaterna i Sverige
På 1900-, 10-, 20-, 30-, 40- och 50-talen och egentligen ända fram tills 1960-talet när de icke-vita adoptivbarnen började anlända till landet i allt större antal var Sverige troligen ett av världens mest rasligt homogena länder och fr a ett land som både hyllade denna utpräglade demografiska homogenitet och i det närmaste till varje pris ville bibehålla densamma under en tid när de vita majoritetssvenskarna ansågs vara vitast och även s k rasrenast av alla folk på jorden.
För att kunna upprätthålla denna homogenitet var det inte minst av allra största vikt att se till att invandringen av utomeuropéer hölls ned till ett minimum utifrån utgångspunkten att ”färgade raser under inga förhållanden, n-gr-r icke ens såsom tillfälliga besökare, utom i rena undantagsfall böra äga tillträde till riket” som en svensk myndighet uttryckte det på 1930-talet.
Framför allt föll det på den dåvarande polismyndigheten att ”hålla rent” och närmast systematiskt avvisa alla utomeuropéer som försökte ta sig in i riket liksom inte minst att utvisa de utomeuropéer som mot alla odds ändå hade lyckats att göra det med hänvisning till bl a lösdriverilagen eller p g a misstanke om brott.
Denna närmast frenetiska för att inte säga fanatiska ”släpp ingen j-v-l över bron”-linje som konkret syftade till att hålla Sverige ”rent” från fr a unga icke-vita män som kunde tänkas få s k rasblandade barn med vita majoritetssvenskor går att följa i den dåvarande svenska polismyndighetens efterlämnade material som jag i dagarna har tittat en del på, på grund av att jag försöker ”spåra upp” de första (öst- och sydost)asiaterna som besökte, befann sig i och bodde i Sverige mellan cirka 1890-1960.
I det kvarlämnade polismaterialet framgår det att personer från bl a Latinamerika, Karibien, Afrika och Mellanöstern och inte minst från Asien vilka av olika anledningar hade tagit sig till Sverige mellan cirka 1900-60 ofta både efterlystes och utvisades och fotografierna vittnar om det dåtida rastänkandet då det polisiära s k mugshot-fotografiet skvallrar om att det var av största vikt att inte bara fotografera personer en face utan också i profil så att huvudformen syntes tydligt vilket på den tiden ansågs vara ett avgörande mått för att s k raskategorisera en person.
Vidare fanns det en tydlig fascination för s k rasblandade personer från fr a Latinamerika. Och när majoritetssvenskar efterlystes kunde det ibland heta att de hade ”japanska drag”, ett ”z-utseende” eller var av ”n-g-rtyp”.
Vad gäller just asiater så handlade det om att flera manliga kinesiska kringresande s k gårdfarihandlare besökte och befann sig i Sverige under fr a 1910- och 20-talen på samma sätt som att en del östeuropeiska judar verkade som s k gårdfarihandlare vid samma tid och i båda fallen kunde det ibland hända att de hade med sig sina familjer.
Kopior av fotografierna som den dåtida polismyndigheten tog skickades dessutom rutinmässigt till Statens institut för rasbiologi i Uppsala där de kom till användning i utställningar, vetenskapliga artiklar och även läroböcker och läromedelsmaterial, vilket indikerar att hela det dåvarande officiella Sverige genomsyrades av ett rastänkande (d v s i form av statsapparaten, akademin och myndighetsvärlden). Flera av de asiater som förekommer i polismyndighetens efterlämnade material dyker t ex upp i rasbiologiska institutets mycket omfattande fotoarkiv liksom som illustrationer i olika akademiska publikationer.
OBS: Om någon händelsevis råkar vara efterkommande till någon av dessa personer som fotograferades av den svenska polisen under första halvan av 1900-talet så vill jag redan i förväg be om ursäkt för att jag här lägger ut dessa foton.
Än en gång anmäld
Hur många gånger kan en människa egentligen bli anmäld respektive stämd innan hen går bort?
I mitt eget fall handlar det i alla fall med all säkerhet och hittills om åtminstone 50-talet anmälningar av allehanda slag liksom om ett flertal stämningar och inte minst om ett 25-tal domar och lagföringar (räknat utifrån antal åtalspunkter) inräknat alla strafförelägganden och förlikningar (som i alltför många fall har inneburit att jag har tvingats betala ansenliga summor för s k ”sveda och värk” till diverse kränkta och förfördelade s k brottsoffer) och idag hände det återigen efter att igår ha skrivit om SD Stockholms förmodade hovetanknutna medlem hovpredikant Erland Ros.
Vi får väl se hur det slutar denna s k ”femtielfte” gång men oavsett hur det slutar så är det nog rätt sannolikt ett faktum att jag idag och vid det här laget på pappret och i polisens och domstolarnas register statistiskt sett framstår som och tillhör en av landets en procent mest ”kriminella”, polisanmälda, brottsbelastade, dömda och brottsmisstänkta personer och bland de högutbildade invånarna antagligen en av maximalt en tiondel av de mest ”kriminella”, polisanmälda, brottsbelastade, dömda och brottsmisstänkta SACO-kollektivmedlemmarna (mot bakgrund av att det översta skiktet av de mest högutbildade i stort sett aldrig lagförs överhuvudtaget).
Polisen i Karlstad slår sig in i en lägenhet hos en student vid universitet som har blivit falskeligen anklagad för att vara kriminell och bära vapen
På torsdag eftermiddag i slutet av förra (arbets)veckan kallades polisen till min arbetsplats Karlstads universitet efter att vittnen hade sett en ung (icke-vit) man som bar på en pistol eller åtminstone på ett handeldvapenliknande föremål i korridorerna.
Detta meddelande gick sedan ut till alla oss i personalen:
”Polisen utreder person som misstänktes vara beväpnad på campus. Igår eftermiddag, torsdag den 7 april, kallades polisen till campus i Karlstad då en person setts bära på ett vapenliknande föremål. Polisen gjorde en insats med eftersök för att försäkra sig om att inget brott begåtts på plats. En förundersökning är inledd och polisen har identifierat den utpekade personen.
Händelsen hanterades enligt vår krisplan och vi inväntar nu resultatet från den polisiära utredningen. Det föreligger ingen känd hotbild mot universitetet, säger Jan Gambring, säkerhetschef vid Karlstads universitet.
Behöver du stöd i att hantera oro med anledning av det som inträffat bör du i första hand prata med din chef om det. Om det behövs kan kontakt tas med Clarahälsan.”
Nu visar det sig att personen ifråga, som heter Omar och är 22 år gammal, är student vid universitetet och det var inte ett vapen han höll i handen utan en mobiltelefonladdare vilket föranledde att polisen stormade in i Omars och hans pojkväns lägenhet kort efter att larmet hade gått på universitetet och detta är Omars egen berättelse om vad som egentligen hände, som går att läsa på det antirasistiska Instagram-kontot TNKVRT.
Detta är då långt ifrån första gången som en person med bakgrund i den s k MENA-regionen, subsahariska Afrika eller Latinamerika pekas ut som kriminell eller som terrorist och extremist och utsätts för övergrepp från polisens sida och en mer eller mindre vandaliserad lägenhet.
Tyvärr har just Karlstadspolisen en mycket lång tradition av högerradikala böjelser ända sedan självaste polischefen en gång i tiden var organiserad nazist innan och under krigsåren: Gång efter annan har polisen i Karlstad gjort bort sig i form av övergrepp, pressmeddelanden som explicit pekar ut personer med utomeuropeisk bakgrund och andra former av uttalanden vilka alla vittnar om att en betydande del av poliserna i Karlstad antagligen är SD:are.
”Omar är 22 år och student på Karlstads universitet. Han delar med sig av en traumatisk upplevelse som hände bara för några dagar sedan; om hur polisen stormade in i hans lägenhet och siktade med sina pistoler mot honom och hans pojkvän.
Det hände i torsdags. Omar var påväg hem när han insåg att han glömt sin mobilladdare i skolan. Han rörde sig då tillbaka till universitetet men upptäckte att dörren till datorsalen där hans laddare befann sig var låst. Han bad en lärare att öppna dörren så att han kunde hämta laddaren, och sagt och gjort fick han tag på laddaren, tackade läraren och drog hem.
Väl hemma åt han middag med sin kille och städade lägenheten. De tittade ut genom fönstret och såg flera polisbilar blockera deras bil, vilket de tyckte var lite märkligt. De bestämde sig för att gå ut och kolla.
Plötsligt öppnades dörren och in stormade flera beväpnade poliser. De skrek att paret ska lägga sig på marken. De fattade ingenting, men gjorde som de blev tillsagda. De blev kroppsvisiterade, polisen gick igenom hela lägenheten, och Omar blev ombedd att tala ”sanning”, om vad det var för något han höll i på universitetet.
Omar förstod inte vad det är som pågår. Han säger att han bara höll i sin mobil. Han frågar vad det är som händer, men fick inga konkreta svar.
Efter ett tag fick han reda på att personalen i skolan trott att Omar hållit i ett vapen. Personalen hade då lagt ut ett Facebookinlägg om att en ”hotfull person” rört sig på universitetet. De inledde även förundersökning om grovt vapenbrott mot Omar.
Omar är ärrad av händelsen och besviken över sin egen skola. Han skriver till TNKVRT och undrar om personalen verkligen hade gjort samma sak om det var en vit man som gått runt med en mobil.
— Jag är fortfarande omtumlad och chockad över händelsen. Skulle aldrig i min vildaste fantasi kunna föreställa mig poliser siktade med pistoler mot oss i mitt egna hem. Jag upplever just nu mycket trauma, säger Omar.
Han riktar nu kritik till Karlstads universitet.
— Vad kommer ni att vidta för åtgärder för att se till att det här inte sker igen? Arbetar säkerhetstjänsten med att motverka rasism och rasprofilering? Hur ser det arbetet ut?”
Igår blev jag för första gången kontaktad av polisen angående att jag förekommer i en högerextrem kartläggning
Genom åren har jag, liksom även andra svenska antifascister, varit föremål för svenska nazisters och högerextremisters olika kartläggningar och listats på olika s k dödslistor många gånger om och det är väl helt enkelt antagligen så att jag nog är en av de 3-4 personer i landet som är allra mest kartlagd, omskriven, uthängd och omnämnd (liksom både hatad och hotad) av och inom den svenska s k nationella rörelsen inklusive inom SD-lägret.
För bara några år sedan ”toppade” jag t ex en gigantisk s k dödslista på en hemsida som listade 1000-tals s k ”landsförrädare” tillsammans två personer som tidigare tillhörde den idag nedlagda antifascistiska Researchgruppen.
Och för några år sedan fanns jag med, med fotografi, personnummer, postadress o s v, på en namnlista som hade beslagtagits hemma hos en NMR-aktivist i Västsverige där jag listades under någon slags kategori som benämndes som ”Döda 1”, vilket åtminstone jag tolkar som de personer som ska tas av daga eller åtminstone oskadliggöras allra först.
Vid samtliga dessa tillfällen när det har uppdagats att jag har förekommit i olika högerextrema kartläggningar har jag informerats om det av andra antifascister och aldrig av polisen.
Igår hände dock det som aldrig har hänt tidigare – jag fick ett mejl från polisen som upplyste mig om att jag figuerar i ännu en förmodad högerextrem kartläggning och s k dödslista:
”I en pågående förundersökning har det anträffats ett flertal dokument innehållande listor med namn på främst offentliga personer som är eller varit verksamma som journalister, jurister, politiker, debattörer, artister och myndighetsföreträdare. Personerna på listorna har inte bedömts vara målsägande, men eftersom ditt namn förekommer i utredningsmaterialet i dokument som misstänkt själv skapat och sammanställt, vill vi informera dig på detta sätt.
Förundersökningen är för närvarande pågående och beslut i åtalsfrågan har ännu inte fattats. Ett sådant beslut kan dock förväntas inom kort vilket är skälet till att du nu informeras om förekomsten av ditt namn i utredningsmaterialet.
Den misstänkte är för närvarande häktad. Han är på sannolika skäl misstänkt för brott mot lagen om sprängämnesprekursorer, grovt brott, brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor, grovt brott samt förberedelse till allmänfarlig ödeläggelse, grovt brott.
Med vänliga hälsningar
XX
RUE Stockholm/Utredningssektionen/Grova brott 4
Polismyndigheten
106 75 STOCKHOLM”
Den svenska polisen består fortfarande till närmare 95% av majoritetssvenskar
Den svenska polismyndigheten och poliskåren fortsätter att vara en av Sveriges och det svenska samhällsbyggets allra mest homogena arbetsplatser och yrkesgrupper (bredvid försvaret där f ö exakt samma problematik föreligger – d v s de sökande med utländsk bakgrund faller även där ifrån på det s k IQ-testet och det s k personlighetstestet precis som med polisutbildningen).
Närmare 95% av de över 30 000 anställda inom myndigheten och kåren är fortfarande majoritetssvenskar och de resterande är i mycket hög grad sverigefinnar, barn till andra nordiska och europeiska invandrare samt utlandsadopterade.
I åratal har de s k andragenerationarna med utomeuropeisk bakgrund, vilka är de som numera helt dominerar bland de sökande till polisutbildningen som har utländsk bakgrund, fallit ifrån på det s k IQ-testet och det s k personlighetstestet och tyvärr fortsätter denna massiva utsortering trots att polisen numera är medveten om problematiken med en homogen arbetsplats och kår. Inte minst har den senaste mycket uppmärksammade BRÅ-rapporten visat vilket stort behov det numera finns inom den svenska polismyndigheten av anställda som inte talar svenska som förstaspråk.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/personer-med-utlandsk-bakgrund-har-svarare-att-klara-polisprovet
”Personer med utländsk bakgrund misslyckas dubbelt så ofta med testerna till polisutbildningen när man jämför med personer med svensk bakgrund. Det visar SVT:s genomgång. Trots att polisen har som mål att öka mångfalden inom kåren har de inte analyserat varför. I dag har 6,5 procent av poliskåren utländsk bakgrund, men målet är det ska bli fler.
– För polisen är det viktigt att vi representerar det samhälle som vi verkar i, det är en trovärdighetsfråga, säger Max Lutteman på polisens HR-avdelning.
Trots detta är det få med utländsk bakgrund som utbildar sig till polis.
SVT har gått igenom antagningsstatistik som visar att personer med utländsk bakgrund har betydligt svårare att komma in på utbildningen än personer med svensk bakgrund. För att bli antagen behöver den sökande förutom att uppfylla betygskraven, ta sig igenom en rad olika tester. De senaste åren har ungefär 20 procent av de som kommit till testerna haft utländsk bakgrund.
Redan efter första testet, som prövar logiskt tänkande och personlighetsdrag, så sorteras hälften av de med utländsk bakgrund bort, men bara en fjärdedel av de med svensk bakgrund. När alla tester är genomförda har var femte person med svensk bakgrund blivit antagen till programmet, men bara var tionde med utländsk bakgrund.
– Har man inte svenska som modersmål så kan det vara en förklaring till att man klarar det något sämre.
Men om språket verkligen är förklaringen vet man inte, eftersom någon analys av bortfallet inte har gjorts av polisen. Forskaren Anders Sjöberg som haft flera uppdrag för polisen, menar att om de vill få in mer mångfald så skulle en lösning till exempel kunna vara att föra in språkkunskap utöver svenska och engelska som ett ytterligare bedömningskriterium i testerna.
– Man kanske vill ha mer mångfald, och det är ju politiskt korrekt att säga. Men då måste man föra in det i modellen, säger Anders Sjöberg, docent i arbetspsykologi.
En av de cirka 1 200 poliserna i Sverige som har utländsk bakgrund är Rissa Seidou. Hon är född i Togo i Afrika, uppväxt i Frankrike, och kom till Sverige som 20-åring. Enligt henne behövs det fler poliser som inte är helsvenska, speciellt i områden där det bor många med annan bakgrund:
– Om vi pratar om det dödliga våldet som sker just nu i vårt område så har det varit en tillgång, att föräldrarna anförtror sig åt mig och berättar “min son har vapen hemma” eller “han har börjat umgås med fel kompisar”.
Att sänka kraven på de som vill bli poliser vore enligt Rissa Seidou fel väg att gå. Däremot tror hon att man skulle kunna bredda bilden av vad som kan vara relevant erfarenhet, och värdesätta det även i antagningen till polisprogrammet.”
Det är onekligen något alldeles speciellt med Göteborgs (och Västsveriges) polischefer: Nu har Erik Nord än en gång låtit sig intervjuas av SD:s tv-kanal Riks
Det är onekligen något alldeles speciellt med Göteborgs (och Västsveriges) polischefer: Nu har Erik Nord än en gång låtit sig intervjuas av SD:s tv-kanal Riks (Riksstudios).
Visserligen har ett mycket stort antal personer låtit sig intervjuas av SD:s tv-kanal ända sedan Riksstudios sjösattes i november förra året såsom ett försvarligt antal kändisar, forskare, journalister, kulturutövare m fl och jag har själv fått åtminstone en förfrågan om att delta (men jag tackade nej vänligt men bestämt) men att delta två gånger på raken har då väldigt få icke-SD:are och icke-s k nationella i allmänhet gjort utöver just Nord.
Nord är bl a känd för att han gav NMR tillstånd att demonstrera utanför Göteborgs synagoga och för att bagatellisera NMR och han har bl a uttalat sig för ett totalförbud mot tiggeri och för att dra in medborgarskapet i efterhand för svenska jihadister (och Nord har f ö också underlåtit att meddela ett flertal antifascister som stod på en högerextrem dödslista att de just gjorde det inklusive mig själv).
Påminner också gärna om att år 1995 ägde ett mycket brutalt mord rum i Göteborg – en förmodat homosexuell manlig konstnär dödades av två nazister varav den ena var den dåvarande polischefens son. Polischefens son frikändes dock för mordet då den tekniska bevisning som hade funnits i form av en tårgassprej försvann på ett mystiskt sätt i samband med utredningen.
I början på 90-talet tillät vidare den dåvarande polischefen i Göteborg VAM (d v s Vitt ariskt motstånd) att vid upprepade tillfällen demonstrera på första maj och därigenom öppet provocera arbetarrörelsen och vänstern och 1993 lät samme polischef SD hålla ett möte på Götaplatsen som var en ren Reichsparteitag-iscensättning med en skog av fanor och facklor och som inleddes med Wagners Valkyrians ritt. Och under krigsåren var stadens dåvarande polischef dessutom prenumerant på högerextrema Dagsposten.
Ännu en deckare där huvudpersonen är adopterad från Asien
Vad syftar Operation Portia egentligen på?
Det har så klart inte undgått någon som bor och lever i huvudstadsregionen att det just i Stor-Stockholm har skjutits, sprängts och dödats mer än på länge (mer än någonsin är kanske inte sant dock mot bakgrund av den sedan igår förhoppningsvis sönderslagna Dödspatrullens mest blodiga ”glansdagar” men hittills handlar det då om 13 döda, 35 skadade och 90 skjutningar i Stockholms län under året) under pandemin (senast i natt skottskadades t ex en person allvarligt i Solna och i förrgår sköts en person till döds i Husby o s v) och nu inleder Stockholmspolisen Operation Portia och frågan är varifrån namnet egentligen härrör med tanke på att polisen ibland väljer lite märkliga benämningar på sina särskilda insatser såsom t ex Operation Alexander (som tidigare ägde rum och pågick i Söderort i Stockholm och i norra Botkyrka och som associerar till Alexander ”den store” och dennes på sin tid formidabla erövring av större delen av den västasiatiska region som vi idag kallar Mellanöstern):
Portia är då beteckningen på en typ av spindlar som äter andra spindlar och som jagar sina byten (d v s andra spindlar) på ett ofta finurligt och smart sätt men Portia är också ett namn som bars av vissa familjer och släkter i Romarriket och som kan utläsas som grisar eller grisuppfödare liksom en av huvudkaraktärerna i Shakespeares ”Köpmannen i Venedig” som bl a klär ut sig till advokat för att sätta dit ”juden Shylock”.
Tobias Hübinette 