Kategori: Per Gudmundson
SvD:s Per Gudmundson anmäler idag Eric Kaufmanns nya bok ”Whiteshift” som handlar om vad som händer nu när både världen, Väst och Sverige blir allt mindre vit och hur denna genomgripande demografiska förändring hänger samman med den växande högerpopulismen
SvD:s ledarskribent Per Gudmundson anmäler idag den kontroversielle Eric Kaufmanns nya bok ”Whiteshift: Populism, immigration and the future of white majorities” (även om Gudmundson samtidigt kritiserar de forskare som studerar ras och vithet, och vilka då är mycket få just i Sverige, och upplever som svensk att Kaufmanns bok är ”obehaglig” då han skriver om just ras och vithet och vilket de allra flesta svenskar nog uppfattar som just ”obehagligt”) som handlar om det som SD:arna (och nog även allt fler utöver dem) talar om i Sverige som det så kallade ”folkutbytet” (Richard Jomshof sade exempelvis nyligen i riksdagen att ”sakta men säkert är svenskarna på väg att bli en minoritet i sitt eget land” medan SD:s ”prematura” KSO i Hörby Stefan Borg har skrivit att ”våra barn kommer att döma den sista generationen som bor i ett land med en svensk majoritet”) och som den paneuropeiska högerpopulismen ibland talar om som ”den demografiska bomben Eurabien” – d v s att ett växande antal västländer kommer att ha en icke-vit majoritetsbefolkning (och inte minst bland alla invånare mellan ca 0-40 år) inom en snar framtid.
Faktum är att detta redan är fallet i exempelvis flera amerikanska delstater som ibland går under beteckningen ”majority minority states” liksom i flertalet nordamerikanska storstadsregioner och i flera storstadsregioner i Västeuropa och Oceanien och framför allt så är detta redan ett demografiskt faktum bland alla invånare mellan ca 0-40 år i ett stort antal amerikanska delstater och i åtskilliga kanadensiska, australiensiska, nyazeeländska, brittiska, franska, nederländska och belgiska städer och för svensk del så säger min kvalificerade gissning att kring 25% av Sveriges invånare mellan ca 0-40 år nog inte kan passera som helt och hållet vita idag och i storstadsregionerna och i de mellanstora städerna så går den siffran upp till kring 30% (och de invånare i Sverige och i västvärlden som omvänt kan passera som vita är alltmer i huvudsak i 50-60-årsåldern och en mycket hög andel av dem är idag över 65 år gamla).
Kaufmann tillhör då en grupp forskare som menar att den stadigt växande högerpopulismen och extremhögern som idag samlar många miljoner vita aktivister, sympatisörer och väljare (och fr a vita män) i i stort sett hela västvärlden inte primärt drivs av fattigdom och specifikt av fattiga vita utan just av det faktum att många vita västerlänningar upplever att deras vithet och att deras föreställning om den vita nationen hotas p g a att den rasliga befolkningssammansättningen just nu håller på att förändras i grunden och både globalt (d v s procentandelen just nu levande människor på jorden som kan passera som vita är idag mindre än någonsin tidigare under de senaste 200 åren) och inom västvärlden.
Kaufmann menar att de flesta vita västerlänningar (och då även de allra flesta vita svenskar) nog kommer att välja att fortsätta att (ras)segregera sig alltmer från en växande (och ung eller t o m mycket ung och fattig eller t o m mycket fattig) icke-vit befolkning och därmed förstärka och ”förlänga” fantasin och känslan att 1900-talets långt mer homogena Väst (och inte minst 1900-talets långt mer homogena Sverige) fortfarande gäller åtminstone i deras närmaste miljöer och i deras egna bostadsområden – d v s en slags ”bättre fly än illa fäkta”-strategi och i praktiken den latinamerikanska (och alltmer även den angloamerikanska) ”gated community”-”lösningen” som slutar med att en åldrad (eller t o m mycket åldrad) vit befolkning ”barrikaderar” sig för att ”in i det sista” få leva ”ifred” med en hög eller t o m med en mycket hög materiell standard.
Andra vita västerlänningar (liksom många vita svenskar och fr a alltför många vita svenska män) kommer att ”ta strid” och gå till ”frontalangrepp” mot den nya demografiska (ras)sammansättningen såsom alla de som alltmer attraheras av högerpopulismen och extremhögern redan gör i enlighet med en slags ”låt oss gå under med flaggan i topp”-strategi medan andra vita västerlänningar (och nog inte minst åtskilliga vita svenskar) ”omvänt” kommer att bejaka den nya demografiska sammansättningen och både globalt och inom västvärlden och ”blanda sig” på olika sätt enligt någon slags ”följa med strömmen”- eller ”go with the flow”-strategi (såsom genom intim- och vänskapsrelationer av alla de slag inklusive via adoptioner, genom att lära sig icke-västerländska språk, genom att konvertera, genom att flytta till icke-västerländska länder, genom att bo och leva i icke-vita bostadsområden o s v).
Sedan så finns det så klart antagligen hur många andra sätt som helst att både reagera på och att agera på som vit västerlänning och som vit svensk i relation till den nya mångrasiala och heterogena supermångfaldssituation som redan råder i stora delar av fr a det urbana Väst respektive i större delen av det urbana Sverige utöver de ovanstående strategierna och ”lösningarna”.
”Västvärlden genomgår en dramatisk befolkningsförändring, driven av migration och olikheter i födslotal. Under innevarande sekel kommer tidigare majoritetsbefolkningar att bli minoriteter.
Den demografiska förändringen är den huvudsakliga förklaringen till framväxten av nationalistiska och populistiska rörelser. Dessa kan förstås som reaktioner på en upplevd förlust hos den folkgrupp som trängs undan. Västvärldens majoritetsbefolkningar – amerikaner som valde Donald Trump till president, britter som röstade för brexit eller svenskar som strömmar till Sverigedemokraterna – beter sig därvidlag som andra etniska grupper gjort i utsatta situationer. För att mildra de etniska konflikterna bör majoritetsbefolkningarna få utlopp för sina nationalkänslor.
Det är i korthet argumentet i Eric Kaufmanns nyutkomna tegelsten ”Whiteshift: populism, immigration and the future of white majorities” (Allen Lane/ Penguin). Kaufmann är professor i statsvetenskap vid University of London, som intresserar sig för väljarbeteenden i olika etniska grupper.”
(…)
”Kaufmann avfärdar de socioekonomiska förklaringsmodellerna till nationaliströrelsernas framväxt. Han menar i stället att väljarna reagerar på den migration som innebär en påtaglig fysisk förändring i vardagen, och röstar i ett slags etniskt egenintresse. Han menar vidare att detta egenintresse till största del är legitimt, och ligger i linje med väljarbeteendet i andra situationer med etniskt eller religiöst splittrade befolkningar.
Kaufmann går igenom de strategier som krympande majoritetsbefolkningar i väst uppvisat hittills. Fly, genom frivillig segregation, fäkta, genom rösta på invandringsmotståndare, förtiga, genom att tabubelägga kritisk debatt, eller förenas, genom att majoriteten helt enkelt låter sig blandas upp.”
(…)
”Whiteshift är dock ganska obehaglig läsning. Detta inte så mycket beroende på det komplexa stoffet, som på att Kaufmann hänger upp sin tes på vithet, vilket är svårsmält för den som inte anser att hudfärg är ett avgörande värde. I Kaufmanns argumentation är vitheten dock betydelsebärande; i termer av hur den nationella identiteten är konstruerad, eller i väljarreaktionen på synliga minoriteter. Och härav bokens titel. Det är de vita befolkningarna som skiftas. Redan i förordet förekommer Sverige, till exempel. Frågan är inte, menar Kaufmann, vad det betyder att vara svensk i framtiden. Frågan är vad det kommer betyda att vara ”vit” svensk, skriver han.”
SvD:s Per Gudmundson lyfter fram den gamle antisemiten och högerextremisten Gunnar Unger
SvD:s Per Gudmundson fortsätter att lyfta fram sina förebilder (och föregångare på SvD:s ledarredaktion) i sann ”hyllas den som hyllas bör”-stil:
Tidigare har bl a den en gång så geniförklarade radikalkonservative ledarskribenten Eddie Tistelgren prisats och inte minst dennes av många inom borgerligheten smått älskade ledarartikel som elakt gisslade alla de antifascister som uttryckte oro för SD redan på 1990-talet och nu har turen kommit till den ärkereaktionäre högerextremisten, antidemokraten, pro-nazisten och antisemiten Gunnar ”Sagittarius” (a.k.a. ”Spectator”) Unger.
Unger hade en bakgrund i organisationer som Fosterländska ungdomssällskapet, Svensk ungdom och Heimdal och 1937 besökte denne ett paramilitärt nazistiskt arbets- och träningsläger i Bayern och skrev efteråt entusiastiskt:
”Fulla av beundran för den anda av fullödig folkgemenskap och intensiv manlighet som så präglat allt det vi sett lämnade vi arbetslägret vid Gauting. Men kvar dröjde desslikes insikten om att i glimten ha skymtat ett levande instrument för konstruktiv politik.”
Unger var vidare (i egenskap av något av den radikalkonservative Arvid Fredborgs ”sidekick”) medförfattare till den legendariska högerradikala och antisemitiska skriften Den svenska linjen (som Fria moderata studentförbundet sedermera kom att uppskatta så till den milda grad att dess tidskrift Svensk linje kom att uppkallas efter denna skrift) som 1940 bl a skrev följande om den s k befolkningsfrågan (d v s rasfrågan, d v s den på den tiden vetenskapliga sanningen att svenskarna var vitast av alla vita folk på jorden och därför inte skulle reproducera sig och blanda sig med andra rent biologiskt-genetiskt-medicinskt), om den s k judefrågan (d v s den då mycket aktuella frågan om den judiska flyktinginvandringen) och om det s k nya Tyskland (d v s det Tyskland som vi i efterhand oftast benämner som Nazi-Tyskland):
”Det övervägande flertalet svenskar – och vi utgöra inget undantag – anse vidare vårt folks enhetliga sammansättning vara ett oförytterligt värde. Försök att i större antal placera judiska flyktingar som yrkesutövare i vårt land har vållat stor irritation och skulle även i framtiden skapa konflikter. Immigrationsproblemet är avhängigt av befolkningsfrågan. Det gäller för oss att se till att något behov av immigration ej finnes… Men kan man förändra en så komplicerad process som befolkningsutvecklingen utgör? Med Tysklands exempel för ögonen vågar man svara ja.”
Under kriget arbetade Unger på den för eftervärlden rätt så famösa myndigheten Statens informationsstyrelse som fr a kom att granska (och reprimandera och censurera) vad den svenska pressen skrev om ”det nya Tyskland” och som gång efter annan kritiserade och ibland även (som straff) drog in antifascistiska tidningar som liberala Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning och syndikalistiska Arbetaren vilka enligt Unger och hans pro-tyska kollegor på Statens informationsstyrelse ofta ansågs gå över anständighetens gräns i sin kritik av Nazi-Tyskland.
Per Gudmundson hyllar den radikalkonservativa skribenten Eddie Tistelgren
SvD:s ledarskribent Per Gudmundson hyllar i dagens SvD den radikalkonservativa f d SvD-ledarskribenten Eddie Tistelgren och passar på att håna alla de (vi) som oroas av högerpopulismens och extremhögerns framgångar:
Tistelgren var aktiv som skribent på 1990-talet (Heimdal, SvD, Kristdemokratisk debatt, Signum, Svensk tidskrift, Hjärnstorm, Moderna tider, Timbro o s v) och var en av förgrundsfigurerna för den svenska radikalkonservativa millenieskiftesvåg som kom att förebåda den social- och radikalkonservativa omvandling som dagens SD har genomgått. Tistelgren tillhörde vidare kretsen kring den svenska radikalkonservatismens ”grand old man”, chefsideolog och grå eminens Tage Lindbom liksom den krets som sedermera kom att ge ut Samtidsmagasinet Salt.
Tobias Hübinette 