Kategori: Östasien

Om den kolonialnostalgiska kostymfilms-tv-serien ”The Singapore Grip”

Av någon anledning brukar SVT bjuda på en kolonialnostalgisk kostymfilm(s-tv-serie) under somrarna och detta gäller uppenbarligen även sommaren 2021 så för den som behöver lite kolonialnostalgisk kostymfilmseskapism inför de kommande veckornas politiska turbulens så finns den brittiska tv-serien ”The Singapore Grip” nu till hands.


Denna drama-tv-serie består av en filmatisering av J.G. Farrells roman med samma titel och såsom påfallande ofta är fallet med just brittiska kolonialnostalgiska kostymfilmer så skildrar den en förbjuden heterosexuell s k intimrelation över de s k rasgränserna.


Denna relation som denna gång rör en engelsman och en kinesisk kvinna äger rum inför och samtidigt som Brittiska imperiet förorsakades sitt allra största och inte minst mest förnedrande nederlag i Stillahavsasien.


Detta skedde när Japanska imperiet i samband med sitt närmast osannolika ”Blitzkrieg” besegrade ett västerländskt kolonialimperium efter ett annat på bara några ynka månader vintern 1941-42 p g a att västerlänningarna var så uppfyllda av dåtidens rastänkande att de fullständigt underskattade japanernas stridsvärde vilket fick till följd att både fransmän, holländare, amerikaner och britter besegrades i grunden.


Japanerna hade mot alla odds lyckats ta sig fram till Singapore cyklandes på oländiga djungelvägar och medan Brittiska imperiets jättearmé som räknade närmare 90 000 man hade planerat för en japansk attack via havet så föll japanerna i stället britterna i ryggen och bl a tack vare att general Nishimura lyckades leda över 10 000 disciplinerade japanska infanterister över risfälten som på den tiden omgav Singapore vilka marscherade i snörräta kolonner och intog staden via landvägen.


I de allierades upptrissade propaganda hette det profetiskt att faller Singapore – Brittiska imperiets viktigaste koloni i Stillahavsasien – så är ”de vitas tid förbi i Fjärran Östern” vilket också kom att stämma under efterkrigstiden när avkoloniseringen satte igång även om britterna bet sig fast i just Singapore ända fram tills 70-talet.


Redan i december 1941 hade de brittiska besittningarna längs Kinas kust falllit som käglor och inte minst kronkolonin Hongkong efter en sista heroisk slutstrid från Brittiska imperiets sida som bl a innefattade den s k ”playboy-brigaden” (bestående av just unga, brittiska och andra västerländska s k playboys som mest ”hängde” i Asien för ”brudarna”, alkoholen, drogerna och den ”exotiska” spänningens skull och varav en del även utgjordes av portugiser som hade kommit över från närbelägna Macau för att ”fajtas” sida vid sida med ”lads:en” i Hongkong) och Churchill beordrade därför imperiets kolonialarmé i Singapore att inte kapitulera och att t o m kämpa till siste man men den håglöse general Percival såg sig tvungen att kapitulera redan den 15 februari 1942 efter bara någon veckas belägring.


Det berättas att Churchill blev så tagen av Singapores fall att han inte orkade resa sig från duschkabinen utan sin butlers hjälp – han ska ha suttit naken och likgiltig på golvet med duschvattnet rinnandes över sin vid det laget tämligen omfångsrika lekamen när han erhöll beskedet om stadens fall tills butlern mödosamt lyfte upp honom och gav honom en handduk att skyla sig med.


Det berättas också att Singapores överklass ”partajade” och söp ned sig fullständigt det sista dygnet innan Singapores fall:


På det magnifika kolonialhotellet Raffles spelade en levande orkester jazz medan de brittiska plantageägarna och adelsmännen beställde in drink efter drink och dansade frenetiskt in i det sista och någon ska även ha klottrat ett sturskt antijapanskt budskap på golvet framför den stora bardisken. När de första japanska soldaterna väl marscherade in i den historiska innerstaden sägs några av dem t o m ha påträffat ett antal kolonialelitbritter på Raffles som ännu inte hade däckat av alkoholen dansandes en sista stolt vals innan de gav upp och till slut lät sig tas till fånga.

DN:s Martin Gelin rekapitulerar USA:s och amerikanernas våld mot asiater genom historien

DN:s Martin Gelin rekapitulerar USA:s och amerikanernas våld mot asiater.

Historiker menar att de folkmordsliknande krig som USA har fört i Stillahavsasien är en direkt fortsättning på de folkmordsliknande s k ”Ind–nkrigen” som också gick ut på att döda så många som möjligt (samt våldta kvinnorna och ta barnen) – d v s USA fortsatte helt enkelt att expandera västerut över Stilla havet efter att den nordamerikanska kontinenten hade erövrats och koloniserats och den amerikanska armé som deltog i USA:s första folkmordsliknande krig i regionen i Filippinerna 1899-1902 bestod dessutom av veteraner från de s k ”Ind–nkrigen” vilka skrev hem från fronten och beskrev filippinarna som ett slags ”ind–n-r”.

USA:s alla krig i Karibien och Latinamerika liksom i Mellanöstern har självklart också varit mycket blodiga och brutala men de olika krigen och konflikterna i Stillahavsasien, som dessutom alltid har följts av långvariga ockupationer och stationerandet av 100 000-tals soldater i regionen liksom sist men inte minst en massiv sexuell exploatering och en massiv äktenskapsinvandring (liksom ett massivt antal utlandsadoptioner) sticker då ut i USA:s historia.

Samtidigt har USA lyckats vända detta massdödande av asiater till det ”omvända”: De allra flesta av världens alla icke-amerikanska västerlänningar är idag väl medvetna om att 100 000-tals vita och svarta amerikaner har stupat i USA:s alla krig i Stillahavsasien tack vare att krigsfilm efter krigsfilm (som även de allra flesta svenskar har sett) har framställt de amerikanska soldaterna som offer medan asiaterna med få undantag (såsom Clint Eastwoods spelfilm ”Letters from Iwo Jima” från 2006) framställs som de ultimata Andra.

Och tyvärr har den amerikanska filmindustrin och populärkulturen inte heller gjort saken bättre för specifikt asiatiska kvinnor: I (spel)film efter (spel)film och i (popmusik)sång efter (popmusik)sång har asiatiska kvinnor objektifierats och sexualiserats på ett brutalt och våldsamt sätt som inte skulle accepteras vare sig vad gäller svarta amerikanska kvinnor eller latinas. Detta gäller f ö även svenska (spel)filmer och (popmusik)sånger – d v s även inom svensk film- och musikindustri är det gott om objektifierande och sexualiserande framställningar av asiatiska kvinnor.

Visst objektifieras och sexualiseras även afrosvenska kvinnor, latinamerikanska kvinnor och även kvinnor från den s k MENA-regionen i Sverige men nivån på objektifierandet och sexualiserandet av just asiatiska kvinnor är så mycket mer extrem. Sverige är dessutom ett av de västländer där proportionellt sett allra flest icke-asiatiska (hetero)män är tillsammans med asiatiska kvinnor vilket gör att den (sydost/nordost)asiatiska minoriteten i Sverige till allra största delen består av kvinnor till skillnad från t ex invånarna som har bakgrund i den s k MENA-regionen vilka numera domineras av män.

https://www.dn.se/varlden/martin-gelin-lang-historia-av-systematiskt-vald-mot-asiater-i-usa

”I förhastade kommentarer efter massmordet i Atlanta avfärdade polischefen Jay Baker att gärningsmannen haft rasistiska motiv. Strax därpå avslöjades det att polischefen själv spridit rasistiska inlägg om Kina på Facebook.

Enligt koreanska medier i Atlanta ska gärningsmannen ha skrikit att han ville ”döda alla asiater”.

Det verkar inte ha varit någon slump att den första masskjutningen i USA under pandemin riktade sig mot asiatiska kvinnor. Att skylla USA:s problem på etniska minoriteter är en uråldrig amerikansk tradition. Så länge det har funnits asiatisk invandring till USA har det också funnits systematiskt våld mot asiater här. I juni 1982 mördades 27-årige Vincent Chin brutalt av två vita män i Detroit.

Mordet ägde rum under en period då Japan beskrevs som ett existentiellt hot mot USA. Amerikanska fabriker lades ner, i synnerhet inom bilindustrin i Detroit, och miljontals jobb försvann samtidigt som Japans ekonomi blomstrade. I Hollywoodfilmer från början av 1980-talet utmålades Japan som ett hotfullt, konspiratoriskt land, som var ute efter att skada USA.

Vincent Chin var amerikansk medborgare, född i Kina. Han hade ingenting med Japan att göra. Gärningsmännen som pekade ut honom som syndabock för den amerikanska bilindustrins kollaps var förblindade av rasism. Det var ett av tusentals fall av våld och trakasserier mot amerikaner med asiatiskt ursprung under 1980-talet. Våld som ofta ackompanjerades av skällsord om japaner, trots att offren sällan var japanska.

I dag tycks Kina ha ersatt Japan som det land som får många amerikaner att känna rasistiskt hat mot asiater. Kina beskylls för att ha orsakat pandemin men betraktas även som ett generellt hot mot USA:s globala maktställning. Måltavlorna har sällan något med Kina att göra.

En av fyra amerikaner med asiatiskt ursprung har utsatts för trakasserier sedan pandemin. Tre nya undersökningar, av University of Michigan, California State University och människorättsgruppen Stop AAPI Hate, har bekräftat att hatbrotten mot asiater mer än fördubblats i USA under senaste året. Historien av massmord och diskriminering mot asiater i USA går långt tillbaka.

Redan 1877 utsattes Chinatown i centrala San Francisco för en brutal massaker, där fyra personer dödades och hundratals butiker och restauranger förstördes. 1882 genomfördes Chinese Exclusion Act, som innebar ett totalförbud för invandring från Kina. Tre år senare utfördes en massaker på kinesisk-amerikanska gruvarbetare i Rock Springs, Wyoming. 28 dog, 15 skadades och 78 hem brändes ner.

Efter den japanska militärens attack mot Pearl Harbor 1941 upprättades koncentrationsläger för mer än 120.000 amerikaner med japanskt ursprung. Tre år senare, medan USA tog emot hundratusentals flyktingar från krigets Europa, försvarade Högsta domstolen koncentrationslägren i det kontroversiella domslutet Korematsu v. United States. Det var sanktionerad rasism mot asiater på högsta nivå i Washington.

USA:s brutala krig i Korea och Vietnam möjliggjordes likaså av en människosyn där civilbefolkningen framställdes som försumbar.

Under 2000-talet har hatbrott och trakasserier mot asiater minskat. Men utvecklingen vände drastiskt förra våren. Experter på hatbrott och rasistiskt våld pekar på Donald Trumps rasistiska uttalanden om Kina som en klar drivkraft bakom våldsvågen.

Kongressledamoten Judy Chu från Kalifornien höll redan förra året ett tal där hon varnade för att Trumps retorik kan få våldsamma konsekvenser. Strax efter talet knivhöggs tre asiatiska amerikaner av en vit man i Texas.

– Ökningen av våldet mot asiater som ledde fram till morden i Atlanta är inget undantag, utan snarare kulmen av systematiska och kulturella orättvisor som förvärrats av pandemin. Det är en global kris där asiater över hela världen har blivit utpekade som syndabockar, skriver Jiayang Fan i The New Yorker.”

Om våldet mot asiater i amerikansk historia

Den 21-åriga vita högerextremisten Robert Aaron Long som nyligen dödade 8 personer i och utanför Atlanta i Georgia i USA, varav 6 var asiatiska kvinnor och 4 koreanskor, var antagligen rasideologiskt och sinofobiskt-konspiracistiskt motiverad och att det därmed handlar om ett av de blodigaste hatbrotten mot asiater i modern amerikansk historia.

Hatbrotten och fr a det specifikt dödliga våldet mot asiater i USA kan kort historiskt delas upp i fem vågor:

Den första våldsvågen utspelade sig under 1800-talets andra hälft och 1900-talets första decennium och var den hittills allra blodigaste sett till antalet dödade asiater på amerikanskt territorium. Från 1870-talet till cirka 1910 dödades ett stort antal kinesiska och andra asiatiska invandrare i fr a Kalifornien och i de övriga västliga delstaterna och faktum är att några av dessa massakrer är de allra värsta hittills i USA:s historia vad gäller rasrelaterade massakrer men flertalet glömdes bort under 1900-talet i och med att den s k svart-vita dikotomin kom att närmast helt dominera de amerikanska rasrelationerna. 

År 1871 exempelvis dödades runt 20 kineser i Los Angeles av en mobb bestående av både vita och latinos, 1885 dödades åtminstone ett 30-tal asiater i Rock Springs i Wyoming och 1887 dödades hela 34 kineser i en massaker i Oregon som går under namnet Hells Canyon-massakern. Även i USA:s båda grannländer inträffade liknande våldsdåd såsom 1907 i kanadensiska Vancouver och 1911 i mexikanska Torreón där hela 300 asiater massakrerades.

People wait in line for their housing assignment at the Manzanar internment camp in the California desert in 1942. More than 110,000 people of Japanese ancestry were removed from their homes and placed in camps in several states during World War II

Den andra våldsvågen följde på Japanska imperiets attack mot den amerikanska flottbasen Pearl Harbor på Hawaii 1941 då ett flertal fr a japaner överfölls, misshandlades och även dödades och i både USA och Kanada internerades sammanlagt kring 140 000 japaner av rena rasskäl varav flertalet var medborgare i USA respektive i Kanada.

Den tredje våldsvågen inträffade i samband med Vietnamkriget när 10 000-tals vita och svarta amerikaner stupade i drivor i USA:s olika krig i Indokina vilket skapade starka folkliga anti-asiatiska stämningar i det amerikanska folkdjupet (redan under Koreakriget hade dessutom 10 000-tals vita och svarta amerikaner stupat för både koreanska och kinesiska kulor) och den fjärde våldsvågen hängde samman med Japans formidabla ekonomiska uppgång på 1980-talet som slog ut stora delar av den amerikanska tillverkningsindustrin vilket gjorde att flera asiater dödades och att hatbrotten mot asiater sköt i höjden i fr a USA:s industristäder.

Den fjärde våldsvågen sker då just i detta nu och hänger helt och hållet samman med pandemin och talet om ”det kinesiska viruset” som Trump har masspridit i USA och bl a Ebba Busch och Mattias Karlsson i Sverige. 

Landscape

Författaren Viet Thanh Nguyen som besökte Sverige för ett författarsamtal på Handelshögskolan i Stockholm strax innan pandemin har f ö kommenterat masskjutningen av de asiatiska kvinnorna i Atlanta på följande sätt – d v s han påminner om att asiatiska kvinnor är särskilt utsatta (för bl a en mycket våldsam och brutal form av orientaliserande objektifiering, sexualisering och exotisering), att icke-asiatiska amerikaner (d v s både vita, svarta och latinos) även tidigare har dödat asiater inom USA:s gränser samt att amerikaner (och återigen både vita, svarta och latinos) har dödat miljontals och åter miljontals asiater i en mängd olika krig som USA har utkämpat i Stillahavsasien/Nordost- och Sydostasien ända sedan USA erövrade Filippinerna från det då sönderfallande Spanska imperiet 1898 och vilka ofta har urartat i rena raskrig.

Om WEB Du Bois texter och tankar om om Asien och asiater

WEB Du Bois texter om Asien och asiater är fascinerande att ta del av idag mot bakgrund av den för 100 år sedan speciella ”alliansen” mellan vissa svarta amerikaner och asiater. Idag är denna allians tämligen bortglömd och tyvärr är relationen mellan svarta amerikaner och asiater i USA rätt frostig numera.

Kort handlade det om att Du Bois och andra svarta amerikaner såg fr a Östasien som den egentligen enda regionen i världen som lyckades bjuda Europa och dess bosättarstater (såsom fr a USA) motstånd under 1900-talets första hälft samt att innan portugiserna och de andra européerna inledde den europeiska världserövringen så hade asiater och afrikaner relativt omfattande kontakter med varandra under förkolonial tid. Du Bois beundrade f ö också motståndet mot Brittiska imperiet i Sydasien liksom det muslimska motståndet mot européerna i Västasien.

Kort handlade det om att Du Bois och andra svarta amerikaner såg fr a Östasien som den egentligen enda regionen i världen som lyckades bjuda Europa och dess bosättarstater (såsom fr a USA) motstånd under 1900-talets första hälft samt att innan portugiserna och de andra européerna inledde den europeiska världserövringen så hade asiater och afrikaner relativt omfattande kontakter med varandra under förkolonial tid. Du Bois beundrade f ö också motståndet mot Brittiska imperiet i Sydasien liksom det muslimska motståndet mot européerna i Västasien.


Denna idé att svarta amerikaner och asiater hade ett särskilt band till varandra politiskt och historiskt har då vissa forskare benämnt som afro-orientalism. Du Bois var därtill en pionjär för både afrocentrism, postkolonial teori samt vithetsforskning.


Omvänt uppfattade en del antikoloniala och antiimperialistiska asiater att de svarta amerikanerna var något av deras närmaste ”allierade” i Väst och särskilt gällde det Japan där Du Bois och andra svarta amerikaner nästan kunde mottas som ”royalty” när de besökte Japan och där fascinationen var stor att även icke-vita människor (d v s de svarta amerikanerna) kunde vara 100% västerländska i en tid när Japan västerlandiserade sig till varje pris för att komma ikapp Väst och slippa bli koloniserat av Väst.


Det fanns också relativt nära band mellan en del svarta amerikaner och de indiska anti-brittiska nationalisterna och efter 1949 efter att det Kinesiska inbördeskriget hade avgjorts med Maos och den röda sidans seger kom Du Bois och vissa svarta amerikaner även att stötta den kinesiska folkrepubliken. Intressant nog solidariserade sig Du Bois också med de europeiska judarnas våldsamma och tragiska öde och han besökte t ex efter kriget ruinerna efter det judiska gettot i Warszawa.


Det fanns också relativt nära band mellan en del svarta amerikaner och de indiska anti-brittiska nationalisterna och efter 1949 efter att det Kinesiska inbördeskriget hade avgjorts med Maos och den röda sidans seger kom Du Bois och vissa svarta amerikaner även att stötta den kinesiska folkrepubliken. Intressant nog solidariserade sig Du Bois också med de europeiska judarnas våldsamma och tragiska öde och han besökte t ex efter kriget ruinerna efter det judiska gettot i Warszawa.


När sedan den moderna asiatiska invandringen inleddes till USA efter 1965 när de amerikanska raskvoterna togs bort flyttade många asiater in i de gamla judiska ”gettona” som ofta gränsade till de svarta amerikanernas ”getton” och konflikter uppstod mellan asiaterna i USA och de svarta amerikanerna som kan sägas ha kulminerat i kravallerna i Los Angeles 1992.

Nu ritas kartan om rejält i Stillahavsasien i skuggan av pandemin och presidentvalet i USA

(Världs)kartan ritas sannerligen om nu under pandemin och efter Trumps presidentperiod och i samband med Europas fortsatta nedgång:

https://www.euronews.com/2020/11/15/asia-pacific-countries-including-china-sign-world-s-biggest-trade-pact

Nu har 15 länder i Stillahavsasien, vilka sammantaget förestår och representerar närmare 1/3 av hela världsekonomin och nästan 1/3 av mänskligheten, slutit ett frihandelsavtal vilket gör detta avtal till världshistoriens mest omfattande handelsavtal hittills. Det som gör detta avtal unikt är inte bara att USA/Nordamerika och EU/Europa står utanför detsamma medan de vita bosättarstaterna Australien och Nya Zeeland som båda har skrivit under avtalet nu knyts än närmare övriga Asien utan att både Kina, Japan och Sydkorea tillhör tre av dessa 15 länder, d v s tre länder vars relationer sinsemellan har varit minst sagt frostiga under större delen av 1900-talet och även under 2000-talet.

Antagligen kommer väl konflikterna mellan Kina, Japan och Sydkorea att fortsätta ett tag till, vilka alla kan sägas grunda sig i det kaos och det senare veritabla blodbad som uppstod när européerna slog sönder den sinocentriska världsordningen i Stillahavsasien under 1800-talet och vilket i sin tur resulterade i Japanska imperiets uppgång och fall, men att dessa tre länder nu tillsammans har skrivit under detta avtal är ändå en historisk händelse inför framtiden.

Idag för 75 år sedan den 15 augusti 1945 avslutades Andra världskriget i Asien och Japanska imperiet gick under och därmed inleddes också den efterkrigstida avkoloniseringen

Klockan 12.00 (japansk tid – d v s klockan 4.00 svensk tid) den 15 augusti 1945, d v s idag för 75 år sedan avslutades världshistoriens hittills mest omfattande krig i och med att Japans dåvarande kejsare Hirohito offentliggjorde Japanska imperiets kapitulation via radio (för den som vill lyssna på denna historiska radioutsändning, se: https://en.wikipedia.org/wiki/File:Imperial_Rescript_on_the_Termination_of_the_War.ogg).
unnamed.jpg
unnamed.jpg

Den 15 augusti är sedan dess därför känd som Befrielsedagen i ett stort antal asiatiska länder vilka fram till dess antingen var japanska kolonier eller ockuperade av Japan medan dagen är känd som Victory over Japan Day (VJ Day) i Storbritannien och dess f d kolonier världen över.

1024px-Surrender_of_Japan_-_USS_Missouri
I och med kapitulationen gick ett av dåtidens största imperier under ”över en natt”, som under sin storhetstid täckte en försvarlig del av hela planeten och inbegrep en försvarlig del av hela mänskligheten, och därefter föddes det postkoloniala Stillahavsasien (Nordostasien/Sydostasien) och snart också det postkoloniala Sydasien och inget i Asien kom sedan någonsin mer att bli som förr för i och med Japanska imperiets undergång föll också snart de olika europeiska kolonialimperierna i Asien samman som ett ”korthus” (och därefter spreds i sin tur den antikoloniala rörelsen och avkoloniseringen likt en ”präriebrand” till Afrika, Karibien och Oceanien).
EfZKUXDUYAAQxmU.jpg-medium
Två veckor senare, den 2 september, undertecknade representanter för den japanska regeringen under ledning av utrikesminister Mamoru Shigemitsu kapitulationsdokumentet på det amerikanska slagskeppet Missouris däck i Tokyobukten utanför Tokyo och under närvaro av representanter för USA, Brittiska imperiet, Sovjetunionen, Kina, Nederländerna och Frankrike.
yun-bong-gil-5b04393a-7a66-46c3-9220-d0372f10d23-resize-750.jpg
Som varande korean är det f ö alltid värt att uppmärksamma att Shigemitsu bar käpp under ceremonin på grund av att den koreanska anarkisten, självständighetsrörelse-aktivisten och ”terroristen” Yoon Bong-Gil var nära att döda denne i Lu Xun/Hongkou-parken i Shanghai på kejsar Hirohitos födelsedag den 29 april 1932. Yoon lyckades dock bara skada Shigemitsu, som miste ett ben, liksom den senare generalen för Japanska imperiets mytomspunna Kwangtung-armé Kenkichi Ueda men han lyckades samtidigt döda general Yoshinori Shirakawa som ledde de japanska trupperna i Shanghai (koreanerna var/är då ö/kända för att ha dödat flest japaner i en mängd olika bombattentat, bakhåll, överfall, attacker och skottlossningar innan och under Andra världskriget).
NISI20200814_0000582684_web.jpg
Kejsar Hirohitos tal löd då som följer i engelsk översättning:
“After pondering deeply the general trends of the world and the actual conditions obtaining in Our Empire today, We have decided to effect a settlement of the present situation by resorting to an extraordinary measure.
 
We have ordered Our Government to communicate to the Governments of the United States, Great Britain, China and the Soviet Union that Our Empire accepts the provisions of their Joint Declaration.
 
To strive for the common prosperity and happiness of all nations as well as the security and well-being of Our subjects is the solemn obligation which has been handed down by Our Imperial Ancestors and which lies close to Our heart.
 
Indeed, We declared war on America and Britain out of Our sincere desire to ensure Japan’s self-preservation and the stabilization of East Asia, it being far from Our thought either to infringe upon the sovereignty of other nations or to embark upon territorial aggrandizement.
 
But now the war has lasted for nearly four years. Despite the best that has been done by everyone—the gallant fighting of the military and naval forces, the diligence and assiduity of Our servants of the State, and the devoted service of Our one hundred million people—the war situation has developed not necessarily to Japan’s advantage, while the general trends of the world have all turned against her interest.
 
Moreover, the enemy has begun to employ a new and most cruel bomb, the power of which to do damage is, indeed, incalculable, taking the toll of many innocent lives. Should we continue to fight, not only would it result in an ultimate collapse and obliteration of the Japanese nation, but also it would lead to the total extinction of human civilization.
 
Such being the case, how are We to save the millions of Our subjects, or to atone Ourselves before the hallowed spirits of Our Imperial Ancestors? This is the reason why We have ordered the acceptance of the provisions of the Joint Declaration of the Powers.
 
The hardships and sufferings to which Our nation is to be subjected hereafter will be certainly great. We are keenly aware of the inmost feelings of all of you, Our subjects. However, it is according to the dictates of time and fate that We have resolved to pave the way for a grand peace for all the generations to come by enduring the unendurable and suffering what is unsufferable.”
MAP 1937.jpg
INDEP

Två nya monarker bestiger tronen i två f d axelmakter

Det är verkligen inte varje dag som två monarker i Asien bestiger sina troner i stort sett samtidigt och dessutom i båda fallen i två gamla s k axelmakter, d v s under innevarande vecka och vilket då har hänt (och händer just idag) i Japan respektive i Thailand, och det finns idag f ö också fler monarkier i Asien än på någon annan kontinent i världen.
57471948_10156413424430847_5758426429440131072_n-1.jpg
 
Japans nye kejsare Naruhito ersätter sin far
Akihito som nyligen abdikerade medan Thailands nye kung Rama X ersätter sin framlidne far Bhumibol som ska vara den monark som har suttit allra längst på en tron och innan kung Bhumibol var Frans Josef av Österrike-Ungern som innehade det rekordet förutom så klart alla sagokungar som sägs ha regerat i 100-tals år.
59163379_10156413339880847_1229992785768087552_n-1.jpg

Kommer Gudrun Sjödéns nya kollektion månne att vara inspirerad av Korea?

Igår lyssnade jag på ett föredrag av Gudrun Sjödén, d v s en av Sveriges allra mest kända, framgångsrika entreprenörer och designers inom modebranschen, som entusiastiskt berättade om hur mycket hon har inspirerats av Japan i fr a sina senare kollektioner i samband med att bl a Östasiatiska museet anordnade en hel eftermiddag på Biografen Zita i Stockholm som handlade om svenskarnas (och västvärldens i stort) vurm för Japan, som är ett fenomen som ofta går under beteckningen ”japonism” (och ibland också under den mindre ärevördiga termen ”japanomani”).
55802436_2060582310900925_3747764573881499648_n
Sjödén är då (ö)känd för att på ett både ohämmat och okritiskt sätt ha inspirerats av snart sagt alla utomeuropeiska länder, kulturer och folk som finns och hon har också erhållit kritik för det genom åren och på senare tid har hon då ”upptäckt” Östasien och fr a Japan och Kina även om hon berättade att hon faktiskt besökte Japan en gång redan på 1960-talet.
54525123_571427626704406_3311499005887774720_n
Numera håller Sjödén tydligen på att ”upptäcka” Korea, som hon förut trodde var ”samma sak” som Japan och/eller Kina (det blev då lite förvirrat när hon berättade det och hon ville nog mest bara säga något i stil med att ”jag trodde ju att länderna i Östasien var desamma i stort sett men nu förstår jag faktiskt att så inte är fallet och det tycker jag är kul att ha upptäckt så här på äldre dar”).
54522568_2095899733797318_7018529847941005312_n
55674644_396341474528862_4065620268641419264_n
Slutligen så nämnde Sjödén att nästa land i Östasien som hon möjligen kommer att inspireras av i sina framtida kollektioner utöver Japan och Kina just kan komma att bli Korea då hon numera gärna tittar på och botaniserar bland bilder på koreanska dräkter på Pinterest (d v s det är bl a så hon ”research:ar” som det verkar).

Om likheter och skillnader mellan Vietnam och Nordkorea

Intressant att i samband med toppmötet i Hanoi mellan två av världens mest ”excentriska” och obalanserade ledare påminna/s om att både den Socialistiska republiken Vietnam och den Demokratiska folkrepubliken Korea eller Nordkorea är två av planetens fem kvarvarande kommunistiska eller socialistiska statsbildningar och båda är de dessutom postkoloniala statsbildningar som uppstod när det Japanska imperiet respektive det Franska imperiet gick under samtidigt som de båda delar samma förkoloniala konfucianska arv och båda länderna ”lyckades” dessutom under Kalla kriget massdöda 10 000-tals (vita och svarta) amerikaner i extremt blodiga krig mot USA och båda länderna odlar slutligen en heroisk historieskrivning som säger att de också drev ut och besegrade USA till priset av att de själva förlorade miljontals döda som har erhållit hjältestatus (mellan 1945-1980 var då Sydost- och Nordostasien världens och mänsklighetens s k slakthus och inte Centralafrika och Västasien såsom är fallet idag).

Därefter tar väl likheterna slut för medan vietnameserna är världens överlägset mest pro-amerikanska s k folkslag så är nordkoreanerna i särklass (och möjligen bredvid kubanerna) världens mest anti-amerikanska s k folkslag mätt i de folkliga attityderna gentemot USA. Hur det kan komma sig att närmare 90% av vietnameserna hyser pro-amerikanska attityder medan sannolikt uppemot 97-98% av nordkoreanerna hyser anti-amerikanska attityder trots så många likheter i närhistorien mellan de båda länderna och folken är dock inte alldeles enkelt att vare sig förklara eller förstå. Samtidigt är nog de anti- och postkoloniala antipatierna gentemot fransmännen respektive gentemot japanerna fortfarande relativt starka i Vietnam respektive i Nordkorea.

F ö var Vietnam och Nordkorea mycket nära allierade, och just i egenskap av att vara både postkoloniala och kommunistiska statsbildningar som båda hade utkämpat krig mot USA, under Kalla kriget och fram tills dess att Nordkoreas ledare Kim II Sung började stötta Kambodjas ledare Pol Pot under andra halvan av 1970-talet.

trump-kim-vietnam-summit.jpg

Ett besök på Eurasian Community House i Singapore

Besökte för några dagar sedan Eurasian Community House i Singapore där representanter för Singapores blandade asiatiska minoritet huserar: Mellan ca 1600-1800 och under s k tidigmodern tid utvandrade nästan en miljon (vita kristna) europeiska män till Asien och av vilka flertalet var portugiser, spanjorer, holländare, fransmän och engelsmän men också 1000-tals skandinaver (liksom tyskar, italienare m fl) och även om kanske möjligen en tredjedel till slut återvände till Europa efter att ha spenderat ett eller flera år i Asien så fick ett mycket stort antal av de europeiska männen (upptäckare, äventyrare, bosättare, sjömän, handelsmän, soldater, missionärer, diplomater, forskare, tjänstemän, adelsmän o s v) barn med asiatiska kvinnor och det är ättlingar till dessa som idag kallas Eurasian (Eurasian-minoriteter finns idag i hela Sydasien och Sydostasien liksom även i Nordostasien) – de blev helt enkelt ett eget s k folkslag som fortsatte att gifta sig med och reproducera sig med varandra och som fr a utmärkte sig genom att vara kristna och tala ett eller flera europeiska kolonialspråk.
39403730_10155845067865847_2107283351109894144_n.jpg
 
Ofta blev Eurasian-minoriteten något av ”go between:ers” mellan de olika infödda s k folkslagen och västerlänningarna och idag verkar de vara överrepresenterade inom kulturvärlden, akademin, mediebranschen, idrotten, näringslivet och politiken.
 
Under högimperialismen på 1800-talet och under kolonialtiden och Kalla kriget på 1900-talet uppstod än fler blandrelationer mellan västerländska män och asiatiska kvinnor och än fler blandade barn föddes och än idag är det mycket vanligt att se vita män och asiatiska kvinnor vandra hand i hand på gatorna i städerna i hela Nordost- och Sydostasien och inte minst här i Singapore.
 
Sedan den s k 68-revolutionen och den moderna antirasismens uppkomst som bl a innebar att antalet blandrelationer över de s k rasgränserna mellan vita män och asiatiska kvinnor exploderade i antal så finns det numera långt fler blandade asiater i västvärlden än i Asien.
39280013_10155845068215847_5837758718824939520_n.jpg