Kategori: Olof Palme
Den högerextrema polisen Stellan Åkebring har gått bort som figurerade i Palmemordsutredningen
Polisen kriminalinspektör Stellan Åkebring har nyligen gått bort, som figurerade i Palmemordsutredningen och närmare bestämt i polisspåret som också med fördel kan benämnas som det högerextrema spåret.

Åkebring betecknades som nazist liksom som en notorisk Palmehatare av sina dåvarande kollegor och han hade en bakgrund i högerradikala Demokratisk allians samt var medlem i det högerextrema sällskapet Societas Avantus Gardiae. Efter mordet ska Åkebring enligt uppgift ha skålat i champagne samt uttalat ”så dog den fähunden” och ”nu bet han i trottoaren” till en kollega och efter mordet hittade polisen även en gammal SS-hjälm hemma hos denne.
År 2008 var Åkebring sedan paradoxalt nog inblandad i att utreda det högerextrema brandattentatet mot kulturhuset Cyklopen i Högdalen i egenskap av att vara brandutredare på Söderortspolisen.
Åkebring representerade den s k polisnazismen, som har existerat sedan mellankrigstiden, d v s inom polisen har det ända från 1920- och 30-talen funnits aktiva nazister och högerextremister.
På 1980-talet organiserade Åkebring och kollegan Kjell-Arne Karlsson högerextrema sammankomster i en källarlokal i Gamla stan i Stockholm som inbegrep ett försvarligt antal poliser och som beskrevs på följande sätt i Granskningskommissionens betänkande i anledning av brottsutredningen efter mordet på statsminister Olof Palme (SOU 1999:88):
”Dess ledare och organisatör av sammankomster är Stellan Åkebring, som sägs vara nazist och stark motståndare till det rådande demokratiska statsskicket. ”Klubben” har sedan början av 1982 och till dags dato haft åtminstone 11 sammankomster. Dessa äger regelmässigt rum i van der Lindeska valven vid Västerlånggatan i Stockholm. Sammankallande är ovannämnde Åkebring. Någon kallelse eller affischering om sammankomsterna förekommer icke, utan budskap om sammankomst framföres muntligt till var och en av Stellan Åkebring.
Rutinerna vid sammankomsterna är alltid desamma. Stellan Åkebring tar emot samtliga vid ingångsdörren och hälsar genom att ta i hand. Nazisthälsning förekommer. Efter en drink i baren samlas man till middag vid ett långbord där alltid Stellan Åkebring presiderar. Efter middagen kommer ett föredrag av inbjuden föredragshållare, varefter tillfälle gives för åhörarna att ställa frågor. Stellan Åkebring brukar därefter tacka föredragshållaren och i samband med detta håller han alltid ett anförande om sin egen syn på det ämne som behandlats. Han låter därvid sin politiska inställning komma fram på ett sätt som inte kan missförstås av åhörarna.
Ämnen för föreläsningarna är som regel valda i en anda som speglar Stellan Åkebrings politiska inställning. Följande kända ämnen har förekommit: överlevnad (föreläsare NN, FOA, känd för kontakter med högerextrema organisationer), kapprustning i Öst kontra Väst (föreläsare NN, har förekommit två gånger), vänstervridningen i pressen (föreläsare NN, Idrottsbladet), terrorism (föreläsare NN, FOA). Andra föredrag har rört bl a rätts- och skolfrågor. Föredragshållare utöver ovan nämnda har varit advokat NN, kammaråklagare NN, samt en tingsrättsdomare m. fl.
Vid säkerhetsavdelningen finns namnuppgifter på 40 polismän som vid något tillfälle besökt tillställningarna. Normalt brukar 25-talet besökare finnas vid sammankomsterna. Vid de flesta möten som avhållits har en i högerextremistiska sammanhang mycket känd person, nämligen NN, deltagit. Då han varit närvarande har han också stått vid ingångsdörren och hälsat deltagarna välkomna tillsammans med Stellan Åkebring. Han har också presiderat vid bordets kortända tillsammans med denne. Mötena brukar avslutas omkring klockan 24.00.”
När en statsministers familjehistoria ”spökar” i gårdagens regeringsdeklaration liksom i Åkessons reaktion på densamma
När en (bortadopterad och antifascistisk) statsministers familjehistoria ”spökar” i gårdagens regeringsdeklaration liksom i Åkessons reaktion på densamma (i alla fall enligt en biologist som mig som har en förkärlek för både genealogi och psykoanalytisk teori):
Igår deklarerade Löfven att hans andra rödgröna (”GAL-TAN”-)regering är en antifascistisk regering och antagligen världens enda antifascistiska regering på samma sätt som att hans första regering antagligen var världens enda antirasistiska regering (antirasism genomsyrade då delar av 2014 års regeringsdeklaration) och Löfvens nya regering är dessutom fortsatt världens enda feministiska regering:
”Runt om i Europa breder högerextrema rörelser ut sig. I flera länder har krafter med en antidemokratisk agenda nått ända fram till regeringsmakten. Men i Sverige står vi upp för människors lika värde. Vi väljer en annan väg”.
Löfven har nu explicit kallat SD för både ”fascister” (2014), ”nazister” (2016) och ”högerextremister” (2019) liksom flera gånger även för ”rasister” (2014-) och nästan varje gång har Åkesson kontrat med att svara att Löfven levererar ”en massa fula ord” (och SD har dessutom även anmält Löfven) och så även igår:
”Det står inte rakt ut, det är en massa fula ord, men det handlar om oss. Hela den här regeringen bygger på att man inte tycker om oss.”
Det är ett faktum att Löfven antagligen är den mest antifascistiska (och antirasistiska) av Sveriges toppolitiker liksom också att hatet mot Löfven är särskilt stort inom SD-sfären och inom den svenska s k nationella rörelsen (även om hatet också är stort mot Lööf inom sagda miljö).
När Löfven utsågs till SAP:s partiledare 2012 grävde två journalister upp (och tyvärr tack vare ”mina” matriklar) att hans båda biologiska föräldrar hade varit organiserade nazister och fascister liksom även hans biologiska morfar och den vetskapen tror jag har varit avgörande för Löfvens antifascism och antirasism vars andra regering nu ska inrätta ett nytt museum om Förintelsen.
Samtidigt har SD-sfären och de högerradikala alternativmedierna gjort en stor sak av Löfvens högerextrema biologiska familjebakgrund som ett led i att utmåla SAP som varande det f d ”rasistpartiet” (och då inte SD – se t ex https://www.metro.se/artikel/nej-det-här-är-inte-stefan-lofvens-pappa-som-går-bredvid-hitler). Inför 2018 års val spreds många ”nyheter” om Löfvens biologiska föräldrar och SD producerade även en film om SAP som just utmålar SAP som ett f d rasistiskt parti (se t ex https://www.facebook.com/politikfakta/posts/sd-är-ett-rasistisk-parti-med-nazistiska-rötter-stefan-löfven-sstefan-löfvenpart/1734267576664970).
Det högerextrema hatet mot Löfven påminner om det högerextrema hatet mot Palme:
Även Palme hade då gott om nära släktingar på både sin fars och sin mors sida som hade varit högerextremister, fascister och nazister och hans mor hade exempelvis varit ledare för de pro-nazistiska tyska invandrarkvinnorna i Sverige medan hans mors bror (d v s Palmes morbror) var de tyska nazisternas bankdirektör som deltog i att organisera massplundringen av 100 000-tals tavlor, konstverk, smycken, ädelstenar, guld och andra värdeföremål på kontinenten och därtill var hans mors kusin direktör för IG Farben som tillverkade den giftgas som dödade miljontals människor i lägren.
Det finns dock en skillnad mellan det högerradikala hatet mot Palme och mot Löfven:
Medan överklassbarnet Palme hatades för att han var en s k klassförrädare som hade förrått sina släktingars högerextrema ideal genom att stå upp för koloniernas frigörelse, för den s k Tredje världen och för de svarta amerikanernas och andra minoriteters rättigheter av en svensk extremhöger som på 1970- och 80-talen fortfarande utgjordes av eller åtminstone identifierade sig med en slags överklass och fortfarande stod upp för det som Palmes släktingar hade förestått och kämpat för så hatas arbetarbarnet Löfven egentligen bara för att han om och om igen attackerar SD och Löfvens högerextrema biologiska familjebakgrund används därför enbart som ett retoriskt verktyg för att framställa SAP som ett f d rasistiskt parti av en svensk extremhöger som idag inte vill kännas vid sin egen historia och inte vill stå upp för de åsikter som Löfvens biologiska föräldrar en gång stod för.

Dåtidens medier, som utöver radion bestod av tryckt papperspress i form av papperstidningar och pappersmagasin, var lika beroende av dåtidens typografer och tryckeriarbetare som att vår tids medier är beroende av de s k ”IT-killarna” förutom så klart alla redaktörer, journalister och skribenter som fyllde dåtidens papperspress med text och som fyller dagens både analoga och digitala medier med text.
Omedelbart efter kriget försökte Svenska Typografförbundet att en gång för alla krossa den svenska extremhögern genom att sluta att trycka de tidningar som hade överlevt krigsslutet och bojkotta, blockera och straffa de tryckerier som fortsatte att göra det. Under några månader på sommaren och hösten 1945 stod den samlade svenska extremhögern därför utan några möjligheter att trycka Nysvenska rörelsens Vägen Framåt, Sveriges nationella förbunds Dagsposten och Lindholmspartiet Den Svenske vilka var dåtidens allra viktigaste högerradikala organ med en samlad upplaga på kanske 15-20 000 exemplar.
Ludvig valde då att göra en s k ”heroisk” insats och arbetade, som jag har förstått det, i stort sett dygnet runt för att så gott det gick på egen hand sätta och trycka den samlade svenska s k nationella rörelsens press. Framåt hösten avblåstes dock Typografförbundets bojkott och ”sabotage” mot den svenska extremhögern men utan den värmländska typografnazisten Ludvig så hade det kunnat sluta med att flera av de organisationer och partier som fortsatte att verka efter krigsslutet möjligen hade upplöst sig själva för vad är väl en politisk rörelse utan sina (propaganda)medier.
Det ”ironiska” i (den högerextrema) ”kråksången” är då att SD bildades 1988 av just f d medlemmar i Nysvenska rörelsen, Sveriges nationella förbund och NSAP/SSS liksom av f d medlemmar i Nordiska rikspartiet, d v s hade någon eller några av dessa organisationer ”kastat in handsken” och upplöst sig själva på sommaren 1945 så hade SD kanske aldrig existerat idag, d v s möjligen så bidrog Ludvig åtminstone indirekt till att SD kom att bildas 43 år senare. Sedan kan ju alla vi antifascister slutligen glädjas åt att Ludvigs barnbarn åtminstone hittills har lyckats förhindra att SD får något större inflytande över den svenska rikspolitiken.
Idag pekas en ny potentiell Palme-mördare ut som tidigare stod nära högerextremisten Alf Enerström
Även Olof Palmes rådgivare och talskrivare Caleb J. Anderson hade ett högerextremt förflutet

Om hur de pågående demonstrationerna i Peru, extremhögern, den japanska fascismen och den svenska eliten hänger samman
Än en gång gör sig 1900-talets blodiga historia påmind i den pågående presidentvalskampanjen i Peru, och än en gång finns det tydliga kopplingar till extremhögern och till de svenska eliterna.
Det pågår just nu omfattande protester från fr a urfolksinvånarnas sida i Peru: Protesterna riktar sig mot presidentkandidaten Keiko Fujimoro inför helgens val, dotter till den korrupte ex-presidenten Alberto Fujimoro, som på 1990-talet lät tvångssterilisera 350 000 kvinnor och 25 000 män i historiens förhoppningsvis sista stora massteriliseringsaktion med rasbiologiska förtecken då den absoluta majoriteten just tillhörde urfolksinvånargruppen, d v s det var nog ytterst få ättlingar till spanjorer och till andra européer som steriliserades i Peru på 1990-talet.
Steriliseringsprogrammet finansierades av den astronomiskt rike framlidne japanske fascisten Ryoichi Sasakawa som var den ende som kunde tävla med vår Ingvar Kamprad vad gäller att vara ”världens rikaste fascist” via dennes stiftelse.
Vill bara påminna om att tiotusentals svenska och skandinaviska författare, musiker, konstnärer, dansare, sångare, artister och kulturarbetare av alla de slag liksom forskare, journalister och andra skriftställare genom åren har erhållit stipendier, forskningsmedel och priser från Sasakawa-stiftelsen som i Sveriges förvaltas av Wallenbergarnas SEB, vars kontor är beläget i Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademiens hus på Östermalm i Stockholm och vars styrelse som har bestått av en veritabel ”vem-är-vem-i-den-svenska-forskarvärlden” under många år leddes av vår nuvarande konungs syster prinsessan Christina. Flertalet svenska högskolor samarbetar vidare på olika sätt med Sasakawa-stiftelsen och åtskilliga av landets asienforskare och japanforskare har varit knutna till stiftelsen liksom flera ledamöter i Kungl. Vetenskapsakademien, i Kungl. Vitterhetsakademien och i Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien.
Sedan kan så klart inte den svenska forskareliten och den svenska kultur- och högskolevärlden och de svenska asien- och japanforskarna lastas för att 100 000-tals urfolksinvånare i Peru steriliserades på 1990-talet och ej heller kan desamma lastas för att Sasakawa var fullständigt besatt av Sverige och Skandinavien och därför formligen överöste oss svenskar och skandinaver med pengar – jag gissar att Bernadotteprinsessan och alla de professorer, rektorer, kändisforskare och elitsvenskar såsom Olof Palme som frotterat sig med Sasakawa helt enkelt bara har tackat och tagit emot alla pengarna. Sasakawa skänkte bl a pengar till Olof Palmes nedrustningskommission för nedrustning och säkerhet men samtidigt ska det påminnas om att många av de franska asien- och japanforskarna liksom många av de amerikanska dito med vissa (högerextrema) undantag har vägrat befatta sig med Sasakawa-stiftelsen.
Och ironiskt nog gick framlidne asienforskaren och diplomaten Gunnar Jarring i god för att Sasakawa inte hade varit fascist tillsammans med Olof Palme när stiftelsen etablerades i Sverige på 1980-talet: Jarring är då visserligen Sveriges störste expert på turkarna genom tiderna, d v s han var en s k turkolog liksom att han också hade en bakgrund som underrättelseagent i Mellanöstern och som svensk FN-diplomat, men han var då själv aktiv fascist på 1930-talet och möjligen in på 1940-talet i egenskap av att vara en ledande medlem i Sveriges nationella förbund. Och Palme var visserligen en militant antifascist och en radikal antirasist men stora delar av hans egen familj var organiserade fascister och högerextremister innan och under kriget inklusive hans egen mor som var ledare för nazistiska Deutsche Frauenbund i Sverige under krigsåren.
Samtidigt har alla forskare och högutbildade svenskar och skandinaver som har haft med Sasakawa-stiftelsen att göra varit väl medvetna om att ingen annan personifierade och närmast inkarnerade den japanska fascismen på samma sätt som denne: Ryoichi Sasakawa lyckades med bedriften att personligen ha ihjäl mängder med människor under kriget, med att träffa Mussolini och med att klassas som krigsförbrytare av värsta sort (d v s som massmördare) samt därefter med att bli en av Japans och världens rikaste människor genom tiderna i egenskap av att vara en slags kombinerad yakuzaledare, fascistledare, grå eminens och internationell filantrop i efterkrigs-Japan med en jättelik förmögenhet bakom sig som byggde på att hans gamle fascistkamrat och även cellkamrat under Tokyorättegångarna efter kriget Kishi Nobosuke gav denne delar av spelmonopolet i landet efter att han senare blev premiärminister. Tillsammans med ännu en fascist, Yoshio Kodama, kom Sasakawa därefter att bli en av både Japans och världens mäktigaste människor. I augusti 1945, när de allierade var på väg att invadera landet och när Japans städer stod i brand och landet såg ut som ett månlandskap, gick 13 ledande japanska fascister uppför ett berg utanför Tokyo varifrån de tillsammans betraktade eldhavet och imperiets fullständiga undergång. Samtliga begick sedan rituellt självmord på berget utom en i gruppen – Yoshio Kodama som ensam vandrade tillbaka nedför berget till den ruinstad som en gång hade varit imperiets metropol. Kodama kom därefter under efterkrigstiden att bli Sasakawas ”sidekick” och högra hand: Liksom Sasakawa var han både en slags yakuzaledare och en grå eminens i efterkrigs-Japan och han sägs ha förorsakat flera premiärministrars fall liksom andra premiärministrars uppgång.
Sasakawas stiftelse var under hela efterkrigstiden världens största enskilda bidragsgivare till humanitära, sociala, medicinska, utvecklingspolitiska och fredsfrämjande ändamål och den viktigaste privata finansiären av FN och särkilt av FN-organen UNESCO, WHO och FAO. Samtidigt fortsatte han fram till sin död 1995 att pumpa in pengar och finansiera den västerländska och europeiska extremhögern liksom högerextrema Moon-kyrkan och World Anti-Communist League och den just nu aktualiserade massteriliseringsaktionen av urfolksinvånare i Peru.