Kategori: Okategoriserade

Black Lives Matter Swedens valbarometer

Jag har under veckan hjälpt Black Lives Matter Sweden att sammanställa en valbarometer för afrosvenskar och icke-vita och här är svaren från de partier som svarade – C, Fi, MP, S och V (medan M, SD, KD, L och Nyans aldrig svarade).

Fråga 1:
Vad vill ditt parti göra för att motverka bostadssegregationen, som är mer utpräglad i Sverige än i flertalet andra västländer, samt för att motverka den akuta trångboddheten i förorterna och den undermåliga standard som kännetecknar många av hyresrätterna i 
miljonprogramsområdena?

C:

Det måste bli enklare att köpa sin bostad för den som vill, vi vill se över både skatter och amorteringskrav för att göra det enklare för förstagångsköpare. Människor som vill ska kunna äga sitt boende. Även blandade bostadsområden behövs. Vi vill också utreda en icke exkluderande ny social bostadssektor med affordable housing med olika upplåtelseformer. En annan orsak till bostadssegregation är bostadsbristen. Därför behöver vi skapa förutsättningar för att det ska byggas mer bostäder, bland annat genom att införa fri hyressättning i nyproducerade hyresrätter. Rörligheten på bostadsmarknaden behöver samtidigt öka. 

Det bästa sättet att åtgärda trångboddhet är att det byggs fler bostäder. Standarden i det befintliga beståndet är en fråga för respektive bostadsbolag och deras ägare, vilka ofta är kommuner. Det behöver byggas för både stora familjer och ensamhushåll. Vi vill också att det ska finnas ett skydd mot chockhöjning av hyror.

Fi:

Boendesegregationen ökar och har allt mer kommit att bli en fråga om rassegregering . Vit majoritetsbefolkning samlas i resursstarka områden medan fattigdomen är koncentrerad till miljonprogramsområden, som domineras av rasifierade. Standarden är låg med undermåliga fastigheter och en hög andel trångbodda. En antirasistisk feministisk bostadspolitik bidrar till att bryta boendesegregationen och skapa värdiga boenden för alla invånare. Vi vill se en ökad tillämpning av VEBO, Värdigt Eget Boende, som innebär att asylsökandes rätt att välja sin bosättningsform kvarstår, men att socialtjänsten gör en kontroll för att säkerställa att förhållandena i det angivna boendet är värdigt. Om det egna boendet inte kan anses vara värdigt ska Migrationsverket erbjuda den asylsökande ett annat boende. Fi verkar också för en upprustning av miljonprogrammet och för att öka samhällsservicen i miljonprogramsområdena. Fi verkar vidare för att hyresgäster får större inflytande vid renoveringar för att undvika så kallade renovräkningar. Fi verkar dessutom för att öka invånarinflytandet vid förändringar i närmiljön och för sänkta inkomstkrav på hyresmarknaden.

MP:

Det är ett misslyckande av välfärdsstaten att människor i Sverige lever i fattigdom. För att kunna bryta bostadssegregationen måste vi också ha kunskap om problemet. Därför vill vi ge staten i uppdrag att ta fram nationella mått på boendesegregation. Bostadssegregationen gör att personer med olika inkomster och bakgrund sällan möts och att de får olika möjligheter i livet. Här och nu behöver vi ta krafttag för att bryta boendesegregationen och skapa större möjligheter till sammanhållning och kontaktytor mellan personer med olika bakgrund. När vi bygger ut våra städer och förorter vill vi se blandade boendeformer så att människor med olika socioekonomisk bakgrund bor i samma områden. Miljöpartiet vill bland annat förbjuda hyresvärdar att ställa särskilda krav på hyresgästers inkomster och återinföra investeringsstödet för att bygga billiga och klimatsmarta hyresrätter. Bostadsförsörjningslagen behöver skärpas, och alla kommuner måste ta ansvar för att skapa blandade bostadsområden.   

Alla har vidare rätt till ett tryggt hem. Vi måste fortsätta att bygga fler hyresrätter som människor har råd med. Vi behöver också se till att de lägenheter som finns håller god standard. Miljöpartiet vill därför se statliga styrmedel för gröna renoveringar i miljonprogramsområdena. Samtidigt ser vi också att det finns problem med renovräkningar, där fastighetsägare gör överrenoveringar för att förmå folk att flytta. Vi vill stoppa de så kallade renovräkningarna, renoveringar ska inte belasta hyresgästernas ekonomi i en sådan utsträckning att de inte har möjlighet att bo kvar. Därför vill vi stärka hyresgästernas ställning vid renovering, införa ett rot-stöd för hyresrätter och stimulera hållbar renovering genom statligt långsiktigt stöd.  

S:

Boendesegregationen har ökat kraftigt och förekommer numera i hela landet. Det har skapat en grogrund för utanförskap, ojämlika levnadsvillkor och kriminalitet. Regeringen vill därför undersöka om ett statligt ägt fastighetsbolag samt bättre möjligheter för kommuner att köpa mark kan vara viktiga verktyg för att förebygga, minska och motverka segregation.     Målsättningen ska vara goda bostäder åt alla – inte en marknad som fungerar för några få. Det behövs både fler hyresrätter och blandade bostadsområden med villor, radhus och flerfamiljshus som bryter den växande bostadssegregationen. Sverige har haft det mest omfattande bostadsbyggandet på 30 år, där har investeringsstödet varit en viktig del av framgången. Vi vill hålla den höga byggtakten uppe och till år 2030 ska en halv miljon nya bostäder påbörjas, varav en stor del ska bestå av hyresrätter.   

Grunden i trångboddhet är att människor inte kan efterfråga ändamålsenliga bostäder på grund av bostadsbristen. Vi måste bygga bort bristen och på så sätt lösa trångboddheten. Många som är trångbodda har svårt att få ekonomin att gå ihop och har helt enkelt inte råd med en tillräckligt stor bostad. Det kan också handla om hemmaboende vuxna barn som inte har möjlighet att flytta hemifrån. Att bygga bort bostadsbristen kommer att ta tid. Under tiden måste vi vidta åtgärder för att lindra konsekvenserna av trångboddheten, speciellt för barnen. Omsorg och fritidsverksamhet ska finnas både före och efter skoltid samt på skollov. Barn och unga ska erbjudas en meningsfull fritid, något som ökar tryggheten.

V:

Vänsterpartiet vill öka den statliga delfinansieringen av byggandet av hyresrätter med rimliga hyror och bygga hyresrätter även i segregerade villa- och bostadsrättsområden, för att uppnå en mer balanserad socioekonomisk blandning samt stärka allmännyttan för att möjliggöra en social bostadspolitik som gynnar boendeintegration. Utöver det handlar Vänsterpartiets politik om att göra andra prioriteringar än marknaden. De senaste årtiondena har det offentliga ofta varit först med att lämna såväl landsbygd som förorter åt sitt öde. Så har både socialdemokratiska och borgerliga regeringar drivit på de geografiska klyftorna. Vi vill bl.a. se fler billiga hyresrätter som vanligt folk har råd med, levande förortscentrum, att det finns vårdcentraler och annan samhällsservice där människor bor och en fungerande kollektivtrafik.

Fråga 2:
Vad vill ditt parti göra för att motverka skolsegregationen i Sverige, som går hand i hand med 
bostadssegregationen, och som likaså är mer utpräglad i Sverige än i de flesta andra västländer? Och vad vill ditt parti göra för att motverka att en alltför hög andel av afrosvenska och icke-vita elever inte lyckas ta sig vidare från grundskolan till gymnasiet eller hoppar av gymnasiet och aldrig lyckas ta sig in på högskolan?

C:

Vi vill införa ett aktivt och obligatoriskt skolval med tydlig information och transparent antagning. Vi vill också förändra kösystemet för att se till att alla ges samma förutsättningar i antagningen utan att behöva ha ställt sitt barn i kö vid födseln. Dessutom vill vi att man bara ska kunna stå i kö till hälften av platserna. Resten ska ha andra antagningsgrunder, som exempelvis syskonförtur. Vi vill vidare skärpa kraven på att alla skolor håller hög kvalitét. Skolpengen ska ge förutsättningar för utbildning av hög kvalitét för alla, och måste säkerställa att de elever med störst behov får det stöd de behöver. Alla ska få det stöd man behöver för att klara skolan och gå ut med godkända betyg. Elevhälsan behöver också byggas ut så att barn som mår dåligt tidigt kan få stöd och fångas upp. 

Fi:

En antirasistisk feministisk skolpolitik måste ta skolans kompensatoriska uppdrag på allvar och skapa jämställda och jämlika uppväxtvillkor för alla. Vårt förslag om en avgiftsfri förskola syftar till att göra skillnad för familjer i utsatta områden.

Fi verkar vidare för att det fria skolvalet avvecklas till förmån för likvärdiga livschanser. Alla elever, skolan och samhället i stort gynnas av skolor med blandat elevunderlag. Fi verkar också för att utbildningen i förskoleklass , fritidshem och grundskolan får ett obligatoriskt könsmakts-, funktionalitets-, klass- och hbtq +-perspektiv och antirasistiskt perspektiv bland annat genom normkritisk pedagogik.

Fi verkar dessutom för att alla elever i grundskolan ska få gratis kollektivtrafik. Elevers behov av särskilt stöd ska prioriteras och ges tillräckligt med resurser. Elever som behöver undervisning i mindre sammanhang ska kunna få det och inkludering ska ske på elevernas egna villkor. Fi verkar för att det på varje skola ska finnas en person som ska vara kontaktperson för diskrimineringsfrågor och alla som utsätts ska veta vem de kan vända sig till. Fi verkar för att alla skolor ska erbjuda frukost till eleverna före skoldagens början. Fi verkar även för ett ökat stöd till skolor med många elever som har svåra socioekonomiska förutsättningar. FI verkar slutligen för att elever med annat modersmål än svenska ska få studiehandledning och undervisning på sitt modersmål utifrån behov.

MP:

Vi vill förbjuda vinstutdelande aktiebolag att äga skolor. Staten måste ta ett större ansvar för skolans likvärdiga och långsiktiga finansiering. Alla barn ska få samma chans att gå i önskad skola, därför måste skolvalet vara fritt och rättvist för alla. Alla barn ska ha rätt till fritids, oavsett vad deras föräldrar gör. Vi vill öka resurserna för en mer likvärdig förskola, satsa på fler utbildade pedagoger och på att fler barn ska få ta del av förskolans pedagogik.   

Det är ett allvarligt problem att marginaliserade grupper har sämre förutsättningar att klara av grundskolan, och sedan inte söker sig vidare till högskolan. Vi vet att var sjunde elev inte kommer vidare från grundskolan till gymnasieskolans nationella program. Det finns ingen enskild åtgärd som kommer lösa problemet, men alla elever i Sverige förtjänar en skola som ger dem bäst förutsättningar. Miljöpartiet vill förstärka arbetet med antirasism och mänskliga rättigheter i skola och förskola – detta är en åtgärd som vi ser kan ha direkt positiv inverkan på möjligheten för afrosvenskar att få en trygg skolgång. Andra åtgärder på skolområdet som Miljöpartiet driver är att ge lärare fler kollegor och en bättre arbetsmiljö, öka andelen behöriga och erfarna lärare på de skolor som har de tuffaste utmaningarna, och bygga ut elevhälsan.   

S:

Om vi ska kunna bryta skolsegregationen, stoppa stöket och öka jämlikheten i skolan måste samhället ta tillbaka den demokratiska kontrollen över skolan från marknaden. Vi ska värna allas möjlighet att välja skola, men vi vill förbjuda de orättvisa och segregerande kösystem som vi ser idag. Vinstuttag ur skolan ska förbjudas så att skolans pengar också går till skolan. Skolpengen fördelar idag också resurser ojämlikt eftersom friskolor överkompenseras för kostnader som bara kommuner har, vilket gör att kommunala skolor dräneras på resurser. Svensk skola ska återigen bli en av världens bästa och mest jämlika, men då måste våra barn och ungas rätt till en god utbildning gå före vinstjakt.    

Vi vill genomföra en miljardsatsning på de 150 skolor där behoven är som störst för att höja kunskapsresultaten, exempelvis genom att anställa två lärare i kärnämnena, förbättra elevhälsan, anställa extra speciallärare eller minska undervisningsgrupperna. Vi vill också fortsätta bygga ut det stora likvärdighetsbidrag vi infört och som idag fördelar ut 6,5 miljarder kronor till de skolor och elever som behöver det mest. Vi har också drivit igenom mer tid för lärande som innebär att elever i grundskolan som riskerar att inte bli behöriga till gymnasiet får lovskola och hjälp med läxläsning. Gymnasieskolan är avgörande både för att komma in på arbetsmarknaden och plugga vidare och här har vi både förbättrat betygssystemet med att införa ämnesbetyg och säkerställt att alla gymnasieprogram ska möjliggöra vidare studier.


V:

Vänsterpartiet vill förbjuda aktiebolag att bedriva skolor. Skolans resurser ska användas till undervisning, inte till vinster. Vi vill avskaffa dagens skolpengssystem, skolor ska få pengar utifrån barnens behov av stöd och undervisning. Vi vill också se ett statligt huvudansvar för skolan, för att garantera en jämlik och likvärdig skola i hela landet.

Skolans utjämnande uppdrag behöver förstärkas genom hela utbildningsväsendet, från förskola och uppåt, så att de skolor och förskolor med störst utmaningar får mer resurser och har bättre utbildade lärare. Dessutom vill vi bredda rekryteringen till högskolan. Vi vill bl.a. minska den ekonomiska risken med studiemedel genom att genomföra lättnader när det gäller återbetalningskraven.

Fråga 3:
Vad vill ditt parti göra för att bekämpa den skyhöga arbetslösheten bland afrosvenskar och icke-vita invånare, som proportionellt sett är större i Sverige än i flertalet andra västländer?

C:

Trösklarna för att komma in på arbetsmarknaden måste minska, inte minst för de som står längst från den. Fler måste få ett jobb och därför vill Centerpartiet sänka arbetsgivaravgifterna på låga inkomster. Centerpartiet vill halvera arbetsgivaravgiften på låga inkomster, det vill säga jobb som ger en månadslön på 22 000 kr eller mindre.

Vi måste vidare satsa på de människor som lever i utanförskap eller har svårt att hitta ett jobb. Vi vet att många som vill arbeta inte får chansen. Nyckeln är att göra det billigare för företagen att anställa dem. En annan sak Centerpartiet drivit på för är den historiska reformen av Lagen om Anställningsskydd (LAS) så att arbetsgivare får mer flexibilitet samtidigt som anställdas trygghet och omställningsmöjligheter utvecklas. Vi vill också se fler etableringsjobb för dem som har det allra svårast att ta sig in på arbetsmarknaden.

Fi:

Arbetslöshetssiffrorna avspeglar den diskriminering som sker på arbetsmarknaden, exempelvis är arbetslösheten många gånger större bland utrikes födda och personer med normbrytande funktionalitet än vad den är för inrikes födda och personer med funktionalitet enligt normen. För att diskriminering ska uppmärksammas och motverkas bör arbetssökande få utbildning i sina rättigheter på arbetsmarknaden, såväl som om sina skyldigheter. Arbetsförmedlingen ska skiljas från sin kontrollerande funktion och flytta fokus till att stärka de arbetssökande och arbeta för en bättre matchning på arbetsmarknaden. Vi vill även se över arbetslöshetsförsäkringen utifrån ett intersektionellt perspektiv. Ofrivillig deltid och osäkra anställningar ska inte vara en orsak till fattigdom. Fi verkar vidare för att Arbetsförmedlingens icke-diskriminerande perspektiv förstärks genom kontinuerlig fortbildning. Fi verkar också för att Arbetsförmedlingen har lokala kontor i socioekonomiskt missgynnade områden i såväl stad som glesbygd.

MP:

Att afrosvenskar diskrimineras på arbetsmarknaden är oacceptabelt. Detta gäller både perioden innan anställning – det vill säga i rekryteringsprocessen och även senare på arbetsplatsen. Oavsett om du söker jobb som domare, lärare, myndighetshandläggare eller lagerarbetare så ska du behandlas rättvist och bedömas efter dina meriter. Alla människor måste ges goda förutsättningar att etablera sig på arbetsmarknaden, oavsett bakgrund. Idag har vi en situation med både många lediga jobb och många arbetslösa. Vi måste få till stånd en bättre matchning på arbetsmarknaden, men också motverka diskriminering. Miljöpartiet vill stärka arbetet mot diskriminering och trakasserier på arbetsplatser genom ökade resurser till både Diskrimineringsombudsmannen och Arbetsmiljöverket och införa skarpare möjligheter till sanktioner mot arbetsgivare som diskriminerar och satsa på anti-diskrimineringsbyråer.   Invånare med utomeuropeisk bakgrund befinner sig idag längst bort från arbetsmarknaden. Miljöpartiet vill lägga ett särskilt fokus på åtgärder som kan skapa jobb för denna grupp, och särskilt för utrikes födda kvinnor som är särskilt marginaliserade när det kommer till möjlighet att försörja sig. Vi vill bland annat underlätta validering av yrkeskunskaper och akademiska meriter från utlandet, öka antalet platser på yrkesutbildningar på komvux och folkhögskola, med särskilt fokus på utrikes födda kvinnor och ge SCB i uppdrag att ta fram metoder för en insamling av anonymiserad och frivilligt delad statistik rörande de sju diskrimineringsgrunderna, så att vi får bättre kunskap om hur omfattande diskrimineringen är.   

S:

För att få fler i arbete behöver vi fortsätta att ställa tydliga krav och ge starkt stöd till arbetssökande. Det är viktigt att det finns en bredd av insatser i den arbetsmarknadspolitiska verktygslådan. Det handlar bland annat om subventionerade anställningar, arbetsmarknadsutbildningar och inom kort de nya etableringsjobben.

Utrikes födda kvinnor med kort utbildningsbakgrund är idag överrepresenterade bland de långtidsarbetslösa. För dem behövs särskilda insatser med både möjlighet till språkträning, utbildning och praktik. Extratjänsterna har varit en särskilt viktig insats för målgruppen och behöver återinföras så att fler får en väg in i arbete. Vi vill också införa aktivitetsplikt för vuxna som går på försörjningsstöd.


V:

För det första bör diskrimineringslagstiftningen skärpas och DO tilldelas mer resurser så att de kan utreda och driva fler fall. För det andra bör nyanländas möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden förbättras genom individuellt anpassade insatser i form av validering, kompetensutveckling och språkstudier. Etableringsprogrammet behöver förlängas och etableringsersättningen höjas. För det tredje bör skolsegregationen minska så att alla barn ges en likvärdig utbildning – därmed motverkas också en framtida segregation på arbetsmarknaden. 

Fråga 4:
Vad vill ditt parti göra för att motverka den diskriminering som afrosvenskar och icke-vita invånare utsätts för inom en rad olika branscher och sfärer och inte minst inom arbetslivet?

C:

Vi vill reformera DO:s uppdrag så att myndigheten mer aktivt upptäcker, utreder och agerar mot diskriminering. Vi vill också att myndigheter i större utsträckning ska införa anonyma ansökningsförfaranden vid anställningar.

Fi:

Alla ska ha samma möjlighet till arbete. Vi menar att dagens rekryteringsprocesser aktivt utesluter människor genom en strukturell diskriminering. Exempelvis sker det dagligen en positiv särbehandling av människor som betraktas som svenskar för att de är vita, exempelvis har tillräckligt ljus hud- och hårfärg och talar svenska utan brytning.

Trots forskning som visar på en omfattande diskriminering på arbetsmarknaden har antalet fällande domar varit ytterst få. Detta visar att diskrimineringslagstiftningen i sig inte är tillräcklig för att åtgärda det stora problemet. För att skapa ett jämlikt arbetsliv måste krafttag riktas mot de som diskriminerar.

Fi verkar för att kvalifikationskraven vid rekrytering till offentlig sektor ska utformas så att de inte är diskriminerande. Fi verkar även för att Sverige driver likabehandlingsprinciper inom konkurrenslagstiftning och överenskommelser i EU-förhandlingar. Fi verkar också för att arbetsgivares skyldigheter att vidta aktiva åtgärder för att främja jämställdhet och likabehandling ska utökas. En arbetsgivares underlåtenhet ska kunna straffas. 

Fi verkar vidare för att tillsynen av diskrimineringslagstiftning skärps och att Länsstyrelserna får förstärkta uppgifter och resurser att bistå Diskrimineringsombudsmannen i detta arbete. Fi verkar för att DO ska få större sanktioneringsmöjligheter gentemot företag. Fi verkar för att skadestånd i diskrimineringsmål höjs. Arbetssökande som diskrimineras ska få ekonomiskt skadestånd. Fi verkar slutligen också för att diskrimineringslagen ställer krav på att Arbetsförmedlingen och arbetsgivare ska informera om lagarna mot diskriminering, inklusive om vart den som utsatts för diskriminering kan vända sig.

MP:

Ingen människa ska diskrimineras. Diskrimineringslagen har skärpts men det är uppenbart att förutfattade meningar och diskriminering fortfarande är ett omfattande problem. Arbetet för lika rättigheter och mot diskriminering måste stärkas, och integreras på alla områden i samhället. Arbetsgivare, myndigheter och näringsidkare behöver få bättre kännedom om lagstiftningen och DO ska ges starkare möjligheter att agera när lagen inte följs. 

Miljöpartiet vill vidare öka möjligheterna för den som utsatts för diskriminering att kunna söka upprättelse i domstol, införa skarpare möjligheter till sanktioner mot arbetsgivare som diskriminerar, satsa på fler anti-diskrimineringsbyråer samt att DO får bättre möjligheter att företa sanktioner mot de arbetsgivare eller utbildningsanordnare som inte förebygger diskriminering eller inte agerar när diskriminering uppstått. Miljöpartiet vill också tillsätta en statlig utredning för att se över hur diskrimineringslagen ska kunna tillämpas bättre vid diskriminering på grund av hudfärg, språk eller religion, att diskrimineringslagen ska ta hänsyn till att diskrimineringsgrunder kan samspela, för att möjliggöra ett intersektionellt perspektiv i tillämpningen, att FN:s konvention om rasdiskriminering ska bli svensk lag samt se över lagen om hets mot folkgrupp för att införa förbud mot att offentligt bära symboler som förknippas med allvarlig förföljelse och även förstärka EU:s byrå för grundläggande rättigheter.

S:

Vi vill motverka alla former av diskriminering. Den diskriminering som sker i arbetslivet regleras idag i diskrimineringslagen.

V:

Det måste vara kostsamt att diskriminera, men även förebyggande åtgärder och insatser för att beivra diskriminering behövs. För att komma åt diskrimineringens rötter måste man göra upp med fördomar och bekämpa rasismen. Vi vill bl.a. se en kriskommission mot diskriminering som t.ex. kan se över straffsatser och skadeståndsnivåer i diskrimineringsärenden. Vi driver också en generell politik för rätten till arbete och för byggande av främst hyresrätter som folk har råd att bo i, vilket i sig också bidrar till minskad risk för diskriminering.

Fråga 5:
Är ditt parti för positiv särbehandling och inte bara utifrån kön utan också utifrån etniskt ursprung, trosuppfattning, språk och hudfärg? Positiv särbehandling är inte detsamma som kvotering utan det handlar om att ge förtur åt representanten för den underrepresenterade gruppen i en anställningssituation när meriterna är likvärdiga.

C:

Nej. Vi anser att det är fel väg att gå. 

Fi:

Ja, vi är för positiv särbehandling i arbetslivet.

MP:

Miljöpartiet vill lägga stora resurser på att bekämpa diskriminering och kränkande särbehandling, men har inte som parti tagit ställning till frågan om positiv särbehandling.

S:

Nej. Vi är dock mycket måna om att arbetsgivare tar sitt ansvar för att skapa jämställda och inkluderande arbetsplatser.

V:

Vänsterpartiet är välvilligt inställt till positiv särbehandling. Vår politik går i första hand ut på att utjämna skillnader och ta bort hinder som göra att vissa grupper är underrepresenterade i vissa sammanhang. Det handlar bland annat om att verka för en breddad rekrytering till högskolan och bekämpa diskriminering.  

Fråga 6:
Är ditt parti för att främja och öka representationen och mångfalden mot bakgrund av att 
afrosvenskar och icke-vita invånare är kraftigt underrepresenterade inom en rad olika branscher och sfärer i samhällslivet?

C:

Diskriminering är ett allvarligt problem som skadar både samhället som individen. Det behöver tas krafttag mot diskriminering. Den liberala demokratin undermineras när tilltron till statens förmåga att skydda och behandla alla människor på ett likvärdigt sätt sjunker. Vi vill reformera DO:s uppdrag så att myndigheten mer aktivt upptäcker, utreder och agerar mot diskriminering. Vi vill också höja diskrimineringsersättningen som betalas till de som utsatts för diskriminering. Centerpartiet vill dessutom ge mer resurser till polisens hatbrotts- och demokratienheter runtom i landet, och att civilsamhället ges bättre möjligheter för att stötta brottsoffer. Vi vill också att myndigheter i större utsträckning ska införa anonyma ansökningsförfaranden vid anställningar.

Fi:

Ja.

MP:

Utöver det vi lyft under övriga frågor vill vi stärka arbetet mot diskriminering och satsa på antidiskrimineringsbyråer så att fler kan få hjälp vid diskriminering. Vi vill att det ska bli lättare att driva diskrimineringsmål och få skadestånd i domsto, göra rättshjälpssystemet mer generöst för att de som utsätts för diskriminering ska kunna söka upprättelse i domstol i större utsträckning och att aktörer inom rättsväsendet ska utbildas inom diskriminering och hatbrott. Vi vill även tillsätta en statlig utredning för att se över hur diskrimineringslagen ska kunna tillämpas bättre vid diskriminering på grund av hudfärg, språk eller religion och att diskrimineringslagen ska ta hänsyn till att diskrimineringsgrunder kan samspela, för att möjliggöra ett intersektionellt perspektiv i tillämpningen.  

S:

Grundläggande för den socialdemokratiska människosynen är var och ens lika värde, oavsett könstillhörighet, ålder, etnisk bakgrund, funktionsvariation eller andra egenskaper. Förbud mot diskriminering finns också i diskrimineringslagstiftningen. Vi tror att mångfald och en bred representation är till fördel för alla branscher och ser positivt på alla arbetsgivare som arbetar aktivt med frågorna. Vi tror också på en aktiv arbetsmarknadspolitik.

V:

Vänsterpartiet strävar efter att uppnå en bred representation när det gäller företrädare för vårt parti. Det är viktigt att hela samhället kan känna sig representerat av landets makthavare. Det handlar både om igenkänning och att olika erfarenheter spelar roll för de vilka beslut som tas. 

Fråga 7:
Är ditt parti för jämlikhetsdata som ett sätt att få fram en mer diversifierad statistisk bild av hur situationen egentligen ser ut för olika grupper i samhället med avseende på etniskt ursprung, trosuppfattning, språk och hudfärg? Just nu är detta inte möjligt utifrån folkbokföringsregistret, som endast innehåller uppgifter om födelseland. Jämlikhetsdata är inte detsamma som registrering utan det handlar om att via anonyma och frivilliga enkäter och frågeformulär fråga respondenter hur de själva identifierar sig.

C:

Nej. Vi anser inte att staten ska föra register över människors etnicitet, trosuppfattning eller andra personliga attribut.

Fi:

Ja.

MP:

Ja, detta är en fråga vi driver. Vi vill förbättra statistiken om diskriminering genom att samla in frivillig, självkategoriserad och anonymiserad statistik om alla diskrimineringsgrunder, inte bara kön och ålder. Vi vill ge SCB i uppdrag att samla in anonymiserad och frivilligt delad statistik för alla de sju diskrimineringsgrunderna.

S:

Statistik och data är ett viktigt verktyg i arbetet för jämlikhet och jämställdhet. Samtidigt finns det risker med att med en sådan insamling av information som kan uppfattas som känslig.

V:

Ja, vi vill använda jämlikhetsdata för att synliggöra segregation och rasism. Vänsterpartiet välkomnar detta eftersom det kan bidra till att ta fram ytterligare kunskap om rasismens uttryck. Delegationen mot segregation och SCB har även tagit fram registerdata för integration som delvis fyller samma syfte.

Fråga 8:
Vad vill ditt parti göra för att bekämpa afrofobiska och rasistiska hatbrott som drabbar afrosvenskar och icke-vita invånare? Afrosvenskar är den minoritet som proportionellt sett drabbas av flest hatbrott i Sverige och rasistiska hatbrott riktade mot olika minoritetsinvånare utgör majoriteten av alla hatbrott.

C:

Vi vill se kraftigt ökade resurser till rättsväsendet för att säkerställa att de som begår hatbrott döms för det. 

Fi:

Ja, vi verkar för att hatbrott prioriteras och får ökade resurser. Många har lyft problemet med att lagen inte tillämpas, att hatbrott blivit nedprioriterat inom polisen och att det skett en förskjutning där rasistiska yttringar som tidigare ansågs oacceptabla numera anses rumsrena. Allt detta stämmer. Men det finns också ett annat problem som handlar om att lagen är för snäv, eftersom den endast begränsar hets genom tal och skrift. Den hindrar inte rasistiska partier från att få demonstrationstillstånd eller ta sig in i parlamentariska församlingar. Nazism och fascism har kommit till makten genom demokratiska val tidigare i historien, i Tyskland ledde det till Förintelsen. Vi får inte låta historien upprepa sig. Fi anser det vara nödvändigt att problematisera Sveriges integrationspolitik utifrån ett feministiskt antirasistiskt perspektiv. Den nuvarande integrationspolitikens mål är att alla ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter, oavsett etnisk tillhörighet. Trots det vilar den på rasistiska antaganden om människors inneboende olikheter. Fi vill slutligen flytta fokus: i stället för att diskutera hur invandrare ska inkluderas vill vi belysa och bearbeta den strukturella diskriminering som hindrar människor från att delta i samhället på lika villkor.

MP:

Rasismen har ingen plats i Sverige, och hatbrott kan aldrig accepteras i ett demokratiskt samhälle. Miljöpartiet vill se en nationell samordning och gemensamma krafttag för att bekämpa rasism och nazism. Polisens arbete med hatbrott har förstärkts men fler insatser behöver göras, både för att säkerställa ett bra bemötande från polisen när någon har utsatts och för att fler anmälningar ska leda till åtal. Kunskaperna om hatbrott och rasism behöver öka hos åklagare och domare. Hotet från den våldsbejakande rasistiska organiseringen ska bekämpas. Den våldsbejakande rasistiska organiseringen påverkar hela Sverige, men vissa orter är särskilt hårt drabbade. Dessa orter behöver få stöd från hela Sverige för att samordna olika aktörer som kan stoppa de rasistiska rörelserna och hindra rekryteringen av unga. Vi vill också stärka arbetet mot afrofobi, stärka arbetet mot rasism och hatbrott i hela rättskedjan samt på nätet och ta krafttag mot våldsbejakande rasistisk, högerextremistisk och nazistisk organisering.

S:

Hatbrott är ett allvarligt brott och drabbar människor hårt. Den socialdemokratiska regeringen har antagit en nationell plan mot rasism, liknande former av fientlighet och hatbrott. Regeringen har nyligen beslutat om en uppföljning av planen. Dessutom har man tagit fram en särskild åtgärdsplan mot afrofobi. De stora satsningarna på polisen möjliggör ett än mer intensivt arbete mot hatbrott och såväl Polismyndigheten som Säkerhetspolisen har fått ett särskilda uppdrag för att motverka hatbrott, våldsbejakande extremism och andra former av hot mot vårt öppna och demokratiska samhälle.

V:

Vänsterpartiet vill att hatbrott ska kunna registreras på ett tydligare sätt vid polisanmälan. Vi vill stärka polisens kompetens när det gäller hatbrott samt att polisen och säkerhetspolisen ska få ett särskilt uppdrag att prioritera arbetet mot hatbrott. Vi vill också inrätta en nätombudsman med uppdrag att stödja och hjälpa den som utsätts för hot och kränkningar på nätet. Dessutom bör Polismyndigheten tar fram en strategi för hur hatbrott mot samer bättre kan förebyggas, utredas och lagföras.

Fråga 9:
Vad vill ditt parti göra för att motverka den utbredda fattigdomen bland afrosvenskar och icke-vita invånare som innebär att en hög andel barn och unga med samma bakgrund växer upp i barnfattigdom?

C:

Genom att sänka trösklarna till arbetsmarknaden så att fler får ett jobb och en egen inkomst. Genom ett jobb och arbetslivserfarenhet har man förbättrat sina chanser att sedan söka sig vidare, att ta sig och sina eventuella barn från fattigdom och bidragsberoende till egenförsörjning. 

Fi:

Fi har en vision om ett samhälle där makt och resurser fördelas mer jämställt och jämlikt. Antirasistisk feministisk politik minskar segregationen och förbättrar levnadsvillkoren i socioekonomiskt utsatta områden. Vi föreslår en rad åtgärder inom exempelvis utbildning och arbetsmarknad, migrationspolitik, socialpolitik, rättspolitik, kvinnofridspolitik och omfördelande skattepolitik och i vårt förslag om samlad social försäkring. I takt med att fattigdomen och segregationen växer ökar behovet av nya åtgärder för att möta aktuella och framtida utmaningar. Grupper och personer som rasifieras som avvikande från vithetsnormen drabbas av strukturell diskriminering och rasism, oavsett om de är nyanlända eller födda och uppväxta i Sverige. Det visar sig inte minst på bostadsmarknaden där fattigdomen är som störst i miljonprogramsområdena med hög andel utrikesfödda. Makt och inflytande är i stället koncentrerat till resursstarka områden med hög andel vit majoritetsbefolkning. Det segregerade samhället med växande skillnader i inkomster, ekonomisk trygghet, psykosocial hälsa och förväntad medellivslängd är ett faktum som delar våra städer och kommuner, stora som små. En fungerande välfärdspolitik ska motverka strukturell diskriminering och verka för att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett bostadsort. Det är välfärdssamhället som har ansvar för att människor inte fastnar i utsatthet. För att minska segregation är följande utvecklingsområden prioriterade: bostadssegregation, ekonomisk jämställdhet och jämlikhet, likvärdig skola, jämställd och jämlik hälsa, våldsprevention och demokratiskt inflytande.

Fi vill motverka barnfattigdom och strukturella skillnader i barns villkor genom att verka för en starkare generell välfärd , socialpolitik och insatser mot segregation , diskriminering , sexism och rasism. Barn ska få kunskap om sina rättigheter och stöd för att organisera sig i syfte att påverka sina egna livsvillkor.

MP:

Tusentals barn lever i ekonomisk utsatthet i Sverige. Det får stora konsekvenser både idag och imorgon. Barnen får ofta sämre betyg, blir mindre delaktiga i samhället och lever oftare i osäkra och otrygga hem. Vissa barn går till och med hungriga, särskilt under helger och lov. Vi får nu larm efter larm om hur hårt de stigande priserna slår mot de med allra minst marginaler. Vi måste både satsa på att skapa fler jobb och fler utbildningsplatser, och säkra   stöden till de som har det tuffast. Vi vill därför tillsätta en nationell kommission mot barnfattigdom, storsatsa på yrkesutbildningar riktade mot bristyrken, investera i och skapa arbetstillfällen genom den gröna omställningen, lägga ett särskilt fokus på arbetsmarknadsinsatser för utrikesfödda kvinnor, säkra viktiga stöd till de som har minst marginaler genom att inflationssäkra bidrag och sociala stöd (som barnbidraget, bostadsbidraget, bostadstillägg, underhållsstödet och riksnormen för ekonomiskt bistånd) samt permanenta den tillfälliga höjningen av a-kassan.   

S:

Alla barn ska ha samma rätt och möjlighet oavsett samhällsklass, kön, etnisk bakgrund, eventuella funktionshinder eller var de bor. Barnets bästa ska komma först vid alla beslut och åtgärder som rör barn. Därför har vi beslutat att göra FN:s barnkonvention till svensk lag. Barnfattigdom beror på att barnens föräldrar är fattiga. Därför är en politik för fler jobb central för att bekämpa barnfattigdomen och skapa bättre uppväxtvillkor. Vårt mål är därför att öka antalet personer som arbetar och antalet arbetade timmar. Med fler jobb har vi råd med en bra välfärd och en bättre skola.

V:

Vänsterpartiet vill utjämna klyftorna i samhället genom att skapa fler jobb och stärka trygghetssystemen och välfärden, samt minska kostnaderna för exempelvis barnomsorg, tandvård och kollektivtrafik. Våra satsningar på att bekämpa diskrimineringen och öka arbetsmarknadsdeltagandet bland afrosvenskar och invånare med utomeuropeisk bakgrund kommer också att leda till en minskad fattigdom inom gruppen. 

Fråga 10:
Vad vill ditt parti göra för att motverka att så många unga afrosvenska och icke-vita barn och ungdomar dras in i brottslighet och dödas eller skadas i skjutningar och sprängningar?

C:

Vi vill att polisen ska kunna säkra bevis på fler sätt än i dag, exempelvis genom hemliga tvångsmedel, och att det ska bli lättare för polisen att sätta upp övervakningskameror i brottsutsatta områden. Det är också viktigt att de som utreder grova brott får lättare att utbyta information med varandra. Vi måste också satsa på förebyggande arbete för att strypa tillflödet av nya gängmedlemmar. Sedan tror vi på nollacceptans också för småbrott i tidig ålder, på fler synliga poliser i lokalområdena och att vi måste hjälpa fler elever att klara skolan med godkända betyg. Det är den viktigaste åtgärden. 

Fi:

Social utsatthet och otrygga ekonomiska förutsättningar är en vanlig orsak till att människor hamnar i kriminalitet. Ett tryggt samhälle är ett samhälle som ser befolkningens behov av trygghet och tillgodoser detta på lika villkor. Det brottsförebyggande arbetet måste ske i samverkan mellan myndigheter, men också civilsamhället som kommer i kontakt med riskgrupper för kriminalitet. Enbart genom att viktiga aktörer såsom idrottsföreningar, sociala föreningar, trossamfund, skolan, socialtjänsten, polisen och kriminalvård samverkar mot samma mål kan ett tryggt samhälle för alla åstadkommas.

MP:

Det krävs kraftfulla åtgärder på en rad samhällsområden för att få stopp på våldet. Vi måste behandla symptomen här och nu för att få stopp på skjutningarna. Men angriper vi aldrig orsakerna till kommer vi bara att fylla fängelser, medan gängen fyller på i sina led.   Miljöpartiet driver därför särskilt frågan om att stötta föräldrar och förebygga att barn och unga socialiseras in i kriminalitet. Vi vill se fler familjecentraler och sprida och utveckla den   så kallade “Rinkebymodellen” med upprepade hembesök till föräldrar i samverkan mellan BVC och socialtjänst, och även få in förskolan i samarbetet. Vi vill även se mer intensiva förebyggande insatser tidigt för de barn som uppvisar tydliga riskbeteenden. Vi vill vidare också kraftigt förstärka det förebyggande arbetet med att tidigt ge barn och familjer rätt stödinsatser, så att barn och unga inte hamnar i kriminalitet, genomföra stora satsningar på skolan och förskolan, bryta segregationen och öka inkluderingen på arbetsmarknaden samt anställa fler poliser och ge myndigheterna bättre verktyg för att klara upp fler brott och skapa trygghet på gator och torg.   

S:

Vi har en mycket allvarlig situation med gängkriminalitet och skjutningar. Detta ska bekämpas med hela samhällets samlade kraft. Det krävs såväl fler poliser och högre straff, som ett omfattande brottsförebyggande arbete. Polisen har fått rejält utökade resurser och bättre verktyg, vi har höjt mer än 80 straff. Vi har satsat på skolan och socialtjänsten. Men mycket mer behöver göras. Vi går till val på att för varje krona vi satsar på rättsväsendet kommer vi att satsa minst lika mycket på skolan, socialtjänsten, idrotten och andra verksamheter som bidrar till att människor inte dras in i kriminalitet.

V:

Vår samlade politik för ett jämlikare samhälle är viktigast för att förhindra brottslighet. Det handlar om att ge människor en tro på framtiden och erbjuda alternativ till brottslighet. Det behövs också fler och bättre insatser för att i god tid fånga upp de som är på väg att hamna snett.

Fråga 11:
Är ditt parti för att införa ett språkkrav och ett språktest för att erhålla svenskt 
medborgarskap?

C:

Tveksamt. Vi har varit öppna för att se över möjligheten att införa språkkrav för medborgarskap – förutsatt att det fyller ett tydligt syfte. 

Fi:

Nej.

MP:

Nej. Snarare än att underlätta integrationen riskerar språkkraven att ställa upp hinder i vägen. Människor vill och ska vara med och bidra och utvecklas så fort som möjligt efter att de kommit till Sverige. Språket är en väldigt viktig del i att delta i samhället. Därför vill vi att svenskundervisningen ska sätta igång redan dag ett för asylsökande och att det ska vara möjligt att försörja sig. Det ska finnas goda möjligheter att kombinera SFI med arbete och yrkesstudier.

S:

Ja.

V:

Nej.

Fråga 12:
Är ditt parti för att återgå till systemet med permanenta uppehållstillstånd?

C:

Nej. I Sverige kan vi inte ha en lagstiftning som skiljer sig väsentligt från andra EU-länder. Ett exempel är de permanenta uppehållstillstånden, vilka är bättre för integrationen men där Centerpartiet är beredda att göra tillfälliga tillstånd till huvudregel för att ligga i linje med övriga EU.  

Fi:

Ja, permanenta uppehållstillstånd ska vara regel snarare än undantag.

MP:

Ja. Miljöpartiet vill återgå till permanenta uppehållstillstånd för alla som beviljas asyl. Det är bättre både för individen som får en trygghet och stabilitet, och för samhället i stort eftersom möjligheterna till etablering förbättras. För oss är det särskilt viktigt att inget barn som har flytt ska behöva oroa sig för om hen får stanna i Sverige eller inte. Att leva med tillfälliga uppehållstillstånd i flera år leder till att barn förlorar stora delar av sin barndom genom att leva i ovisshet. Många barnfamiljer kan av olika skäl inte utvisas, vilket skapar en stor otrygghet. Därför är det särskilt viktigt att barn och barnfamiljer får permanenta uppehållstillstånd.

S:

Nej.

V:

Ja.


Fråga 13:
Är ditt parti för att avskaffa försörjningskravet vid anhöriginvandring?

C:

Nej. Vi anser att ett försörjningskrav ska vara utgångspunkten vid anhöriginvandring, med undantag för familjeåterförening för skyddsbehövande och utlandssvenskar som bildat familj i hemlandet. 

Fi:

Ja.

MP:

Ja. Vi är kritiska till de höga försörjningskrav som gäller med dagens regelverk. Kraven leder till att många människor inte får leva med sina familjer. Vi vet också att integrationen fungerar ju bättre när man får leva med sin familj. Vi vill därför att kraven ska avskaffas.

S:

Nej.

V:

Ja.

Gymnasieeleverna med utländsk bakgrund avslutar gymnasieskolan i lägre utsträckning och har i genomsnitt lägre gymnasiebetyg jämfört med de majoritetssvenska gymnasieeleverna

En ny rapport från SCB som kom i veckan visar tyvärr att en alltför hög andel av de utrikes födda gymnasieeleverna samt inrikes födda gymnasieelever med utländsk bakgrund (d v s invandrarbarnen och andragenerationsbarnen) inte avslutar gymnasieskolan och de har i genomsnitt också lägre gymnasiebetyg än de majoritetssvenska gymnasieeleverna.


10 år efter gymnasieskolan är en alltför hög andel av invandrarbarnen och andragenerationsbarnen dessutom s k NEET:are – d v s de varken arbetar eller studerar eller gör praktik och har helt enkelt inte kommit vidare i livet när de är 29 år gamla.

SD frikänner SD Göteborgs ledare Jörgen Fogelklou från att ha uttryckt rasideologiska och antisemitiska ståndpunkter och antagligen p g a dennes hårdföra metoder vad gäller att hålla ihop SD Göteborg

SD Göteborgs liksom SD Västsveriges ”starke man” Jörgen Fogelklou, som har kallat sig ”Afghan” på Flashback och som är personlig vän med Åkesson och SD:s ledargarnityr (vilket har en rejäl betydelse i sammanhanget), har idag frikänts helt av SD:s medlemsutskott från att just vara ”Afghan” på Flashback trots att alla indicier pekar på att så är fallet såsom att Fogelklous privata mejladress har använts för att registrera kontot ”Afghan” samt att ”Afghan” rent språkligen har uttryckt sig som Fogelklou normalt uttrycker sig språkligt i skrift (d v s på formalia-nivån i form av syntax, ordval o s v – d v s inte åsikterna i sig, som Fogelklou naturligtvis inte kan uttrycka i skrift som varande SD:s ledare i Sveriges näst största stad och i landets näst viktigaste region).

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Xqd6EB/sd-lagger-ned-utredningen-mot-fogelklou-starka-indicier–kan-inte-st

Fogelklou a.k.a. ”Afghan” har uttryckt ett flertal rasideologiska och antisemitiska ståndpunkter, mer eller mindre hyllat Förintelsen och segerhälsat (d v s han har ”heil:at” genom att skriva ”Sieg Heil!” på Flashback) och de åsikter han har torgfört är då bra mycket mer extrema och fr a långt mer ideologiskt pålästa, medvetna och övertygade än de som ”random”-SD:are som härrör från LO-kollektivet titt som tätt uttrycker här på Facebook, på bloggar eller i andra sociala medier, vilka ju regelbundet påkoms och därefter faller som käglor och närmast omedelbart utesluts ur partiet (OBS: jag säger inte detta för att på något sätt ursäkta eller visa sympati för alla de byggjobbare, undersköterskor, lokförare och receptionister som genom åren har uteslutits ur partiet p g a diverse vulgära yttranden – Fogelklou har då s k socialgrupp ett-bakgrund).

Att Fogelklou vare sig faller och petas från sin viktiga post och utesluts är lika mycket en gåta som att SD Stockholms och huvudstadsregionens ”starke man” Peter Wallmark får fortsätta att sko sig själv och intrigera bort de som sätter sig upp mot honom inom den för partiet så viktiga partiavdelningen SD Stockholm. I båda fallen går det att tänka sig att SD:s ledning låter dessa småpåvar (ännu en sådan småpåve hittas f ö i Värmland där Runar Filper styr och ställer och åtminstone tidigare betedde sig Markus Wiechel på ett likaledes liknande sätt när han ”basade” över Östergötland) vara kvar vid makten i landets största och näst största kommun och region då de åtminstone kan kontrollera sina partiavdelningar och partidistrikt. SD Göteborg har nämligen en historia av att radikaliseras och även bruka våld (såsom när den gamle nazisten Patrik Ehn ledde SD Göteborg eller när bröderna Emanuelsson bussade skinheads på sina konkurrenter) och SD Stockholm har likaledes en historia av att både lida av fraktionsstrider och t o m splittras (såsom när Nationaldemokraterna bildades 2001).

Både Fogelklou och Wallmark har också visat sig ha hårda nypor och därigenom kunnat hålla ihop sina båda partiavdelningar och partidistrikt och åtminstone i Fogelklous fall men antagligen också i Wallmarks fall (som sägs använda sig av egna partitorpeder för att skrämma SD Stockholm-medlemmar som inte följer hans piska och underordnar sig) så har t o m hot om dödligt våld förekommit när Fogelklou har manövrerat bort potentiella och prospektiva SD Göteborg-konkurrenter.

Den svensk-koreanska konstnären Sookyoung Huh ställer ut på Galleri ID:I i Stockholm och behandlar frågan om rasism mot asiater i Sverige under pandemin.

Utställningstips:


Den svensk-koreanska konstnären Sookyoung Huh ställer ut på Galleri ID:I i Stockholm och behandlar frågan om rasism mot asiater i Sverige under pandemin.
https://idigalleri.org

”This exhibition addresses the spoken, or unspoken, words and body language of those who have experienced a shifted reality during the past year and a half.


During the recent pandemic, the horizon of life perspectives and work situations for everyone has changed. Both the young and the old have had their collective experiences that has given them a whole different attitude and atmosphere in order to keep society moving forward and in unison, protecting each other.


These collective images are from the streets of my daily routine, creating a new way to see the daily object that welds a shield for myself from micro-aggressions.


This acts as a note toward the people I have met on a daily basis throughout my journey in the city – wondering if the enemy is the virus or us.”

Idag skriver Socialdemokraterna historia i skuggan av den politiska krisen och under Löfvens andra rödgröna regerings sista skälvande dygn

Idag skriver Socialdemokraterna historia i skuggan av den politiska krisen och under Löfvens andra rödgröna regerings sista skälvande dygn:

Nu lovar socialminister Lena Hallengren att samtliga (adoptions)länder och samtliga (adoptions)år ska utredas i den kommande statliga adoptionsutredningen som syftar till att gå till botten med korruptionen inom den svenska internationella adoptionsverksamheten. 

I så fall handlar det om över 60 000 utlandsadoptioner som har ägt rum till Sverige från åtminstone 130 olika ursprungsländer ända sedan 1950-talet och fram tills idag.

Med andra ord har 6 riksdagspartiers (med V i spetsen och det gäller då M, SD, C, L och KD) samlade krav på Löfvens rödgröna regering uppfyllts om Hallengren håller det hon idag aviserar till DN:s Josefin Sköld och Patrik Lundberg.

Inte minst var detta just det önskemål som landets utlandsadopterades samtliga föreningar och nätverk tillsammans krävde i en DN Debatt-artikel våras och som går helt i linje med den nederländska statliga adoptionsutredningens utformning och omfattning, som offentliggjordes tidigare i år.

Därmed skriver Socialdemokraterna historia under Löfvens andra rödgröna regerings sista skälvande dygn för det är symboliskt att det just är en SAP-minister som idag går ut med detta löfte: 

Det är nämligen värt att påminna om att den svenska arbetarrörelsen och vänstern ursprungligen var skeptisk till eller t o m emot internationell adoption och därmed går det möjligen att säga att ”cirkeln är sluten” som det brukar heta även om mycket vatten har flutit under broarna däremellan.

SAP var då ursprungligen på 1960-talet (liksom f ö även dåtidens V – d v s VPK – som faktiskt var emot internationell adoption ända in på 70-talet) rejält skeptiskt inställd till utlandsadoptionerna vilket föranledde dåtidens adoptionsförespråkare att ibland t o m utmåla svenska staten, myndighetsvärlden, SAP, Erlander och hans olika regeringar och ministrar som varande rasister. 

Så sent som 1969, när genomkorrupta Adoptionscentrum bildades på ett stort möte på ABF-huset i Stockholm, var Erlanders femte kvinnliga statsråd Camilla Odhnoff på plats, som bl a ansvarade för dåtidens invandrings- och familjepolitiken, och lade viss sordi på den annars uppsluppna stämningen genom att hålla ett tal där hon mellan raderna varnade för att internationell adoption höll på att utvecklas till ett ”överklassfenomen” och hon sade förmanande att de svenska adoptivföräldrarna skulle ”rensa ut varje föreställning om välgörenhet” samt tillade att ”tryck aldrig ned barnen i en tacksamhetsskuld”. Odhnoff refererade till att adoptivbarnen hade kommit att bli ”statussymboler” för den tidens svenska övre medelklass och överklass medan internationell adoption hade börjat uppfattas som ett slags ”u-hjälp”, en ”god gärning” och en ”humanitär” handling.

”Socialministern tillsätter en utredning av internationella adoptioner till Sverige. Lena Hallengren pekar särskilt ut Chile och Kina, men lovar att fler länder ska granskas. Utredningen kan sträcka sig fram till i dag.

– Människor i Sverige vill veta hur adoptionerna verkligen har gått till, säger hon.”

https://www.dn.se/varlden/hallengren-vi-ska-utreda-adoptionerna-fran-kina

”DN har under våren granskat brott i adoptionernas spår. Mödrar i fattiga länder, som Chile och Colombia, har vittnat om hur de berövats sina barn. De fick höra att barnen avled efter förlossningen. Barnen stals i hemmet, på gatan och från dagbarnvård.

Vad som hände med barnen fick föräldrarna aldrig veta.

I helgen har DN också berättat om hur gravida kvinnor i Sydkorea pressas att lämna sina barn för adoption. I Kina skapade donationer till barnhemmen ekonomiska incitament för kriminella och statstjänstemän att ”skaffa fram” övergivna barn.

Tusentals barn har kommit till Sverige med uppdiktade historierom att allt har gått rätt till.

DN:s granskning av rapporter och korrespondens mellan svenska myndigheter visar att oegentligheter har varit kända i fem årtionden.

Men adoptionerna har fortsatt.

Efter DN:s inledande publiceringar i februari öppnade socialminister Lena Hallengren (S) för en översyn av adoptionsförmedlingen från 1960-talen till 1990-talen.

Nu säger hon att frågan har vuxit.

– Människor i Sverige vill veta hur adoptionerna verkligen har gått till. Hur har vi arbetat? Hur har vi säkerställt att barnen är övergivna? Vi har ratificerat både Haagkonventionen och Barnkonventionen. Är det ändå något som brister? Och vad kan vi lära av det?

– Vi vill att utredningen ska ge svar, det är kanske inte möjligt på individnivå, men det är viktigt att veta hur det har sett ut på en strukturell nivå.

Lena Hallengren säger att utredningen kommer att spänna över ett längre tidsperspektiv och gälla flera länder, utöver Chile.

– Kina är ett av de länder som kommer att finnas med. Det är ett land som Sverige haft väldigt många adoptioner i från. Men det kommer absolut att bli fler länder.

Just nu pågår arbetet med att ta fram direktiv för utredningen. Vem som kommer att leda utredningen är ännu inte klart.

De nederländska utredarna pratade om vikten av opartiskhet, att det inte finns personer i utredningen som har intresse i adoptionsfrågan. Hur ser du på det?

– Det är klart att det inte är meningen att det ska vara en person med egna intressen, det tycker jag känns ganska självklart.

Lena Hallengren räknar med att utredningen kan komma igång i slutet av sommaren.

– Det är också viktigt att granska adoptionsorganisationerna. Det som ni har skrivit härrör ju väldigt ofta till individer, personer i organisationer. Där vi behöver granska deras arbete och förstås också tillsynen av organisationerna, hur det arbetet egentligen har gått till.

Kan det bli fler länder?

– Jag tror inte att det kommer att vara två länder. Ska man peka ut länder nu, så menar jag att Chile är så självklart, jag tycker också att Kina är väldigt självklart. Det kommer att vara fler länder.

Kan utredningen sträcka sig ända fram till 2000-talet och 2010-talet?

– Absolut. Vi har inte satt någon gräns.

I DN:s granskning av adoptionerna från Kina säger experter att svenska tjänstemän har varit naiva som har litat på kinesiska tjänstemäns utsagor: alla barn var inte övergivna.

De menar också att donationerna, som ingick i adoptionsavgiften, skapade ekonomiska incitament för att skaffa fram fler ”adopterbara” barn.

– Jag blir lika berörd som alla andra av att läsa sådana här saker.

Det här är något som Sverige har accepterat i många år. Vad tänker du om det?

– Jag kan inte säga att ”det här har vi tyckt varit en rimlig ordning”. Det är intressant att en tillsynsmyndighet som tittar på detta tycker att det är ett rimligt sätt att jobba.

I DN:s granskning av adoptionerna från Sydkorea avslöjas att gravida kvinnor än i dag pressas att adoptera bort sina barn – av den adoptionsbyrå som förmedlar adoptioner till Sverige.

– Jag tycker att det är helt orimligt. Rådgivningen ska inte syfta till det. Den ska ju handla om att en kvinna får just råd och information.

Socialministern menar att Adoptionscentrum och tillsynsmyndigheten Mfof har ett särskilt ansvar.

– Jag tänker att det är viktigt att de som är på plats gör de här avvägningarna. Arbetar man som auktoriserad organisation så har man ett väldigt stort ansvar. Vår tillsynsmyndighet har också ett väldigt stort ansvar att göra allt man kan för att auktorisera organisationen, men också landet. Att göra allt man kan för att få de svar man behöver.

Sverige har en uttalat feministisk regering, som har för avsikt att driva en ”feministisk utrikespolitik”. Socialministern vill inte resonera om hur adoptionerna från Sydkorea rimmar med den ambitionen.

I stället återkommer hon till tillsynsmyndigheten Mfof:s ansvar att följa Haagkonventionen vars princip är att adoptivbarn i första hand ska placeras inom ursprungslandet.

– Det kan fortfarande finnas situationer där adoption kanske är att föredra framför ett barnhem, men det finns ingenting i svensk politik som ska understödja hedersnormer eller kulturer eller vilket ord vi nu använder. Ingen ska hjälpa ett land att upprätthålla den sortens strukturer.

I DN:s granskning ”Barn till varje pris” finns två återkommande mönster: fattiga mammor på landsbygden har berövats på sina barn – och tusentals barn har kommit till Sverige med blanka papper, utan vetskap om sin bakgrund.

Vad vill du säga till dem?

– Vi ska göra allt vad vi kan för att vi ska ha strukturer som gör att vi inte har adoptioner som inte går rätt till, i den mån som vi har adoptioner.

Socialministern poängterar att staten kan finansiera röttersök, i och med ett pilotprojekt som tillsynsmyndigheten Mfof driver.

– De som vill ska känna att den möjligheten finns och kommer att finnas framöver.

Adoptionscentrum säger till DN att staten bör finansiera dna-test för adopterade från Kina. Vad tycker du?

– Jag kan inte ta ställning till den frågan på stående fot.

– Men jag tänker att Adoptionscentrum också får fundera över hur man har agerat och hur man har för avsikt att agera och inte försöka lägga bollen för mycket i statens knä. Även om staten naturligtvis ska ta fortsatt ansvar för det som är statens ansvar.”

En summering av årets akademiska ”output”

Jag har nog trots allt fått lite gjort under 20-talets första inledande år, som nu så sakteliga börjar lida mot sitt slut, samtidigt som att jag är väl medveten om att jag hade kunnat få bra mycket mer gjort än så här under detta av olika orsaker (tids/energi)krävande år och de tre åren dessförinnan var då tyvärr inte heller särskilt ”jobbfokuserade” uppfyllda som de var av akademiska konflikter på ”löpande band” (d v s de åren resulterade också i en brutalt nedsatt ”output” vad gäller akademisk textproduktion och akademisk verksamhet i allmänhet):


Två böcker utgivna som medredaktör respektive som medförfattare (varav en antagligen recenseras snart i/av SVT), två egna bokmanus färdigställda för utgivning under nästkommande vår (varav ännu en s k tegelstensbok – jag gav då ut en sådan ”tegelsten” även 2019), en ny bok påbörjad inklusive materialinsamlingen (om den svenska färgblinda antirasismen), ett 15-tal föreläsningar utanför högskolevärlden för bl a teatrar, museer och skolor trots pandemin (varav 75% har varit digitala och ändå har jag fått 6 offentliga föreläsningar inställda p g a viruset) och ytterligare tre kvarstår (men detta antal är då långt ifrån min ”storhetstid” när jag snittade på 40-talet föreläsningar per år utanför akademin och både inom och utom landet), tre gästföreläsningar vid andra högskolor utöver alla föreläsningar vid Karlstads universitet (KAU) inom ämnena interkulturella studier, svenska som andraspråk, litteratur- och genusvetenskap, två nationella och internationella forskningskonferenser (varav den sistnämnda, som äger rum digitalt vid Sciences Po i Paris och handlar om rasbegreppet i ett komparativt internationellt perspektiv, ännu kvarstår), tre debattartiklar (förr i tiden blev det åtskilliga fler sådana per år men på senare år har min polemiska ådra ”slipats av” en hel del och antagligen p g a åldern och inte minst p g a alla ”käftsmällar” jag har åkt på i samband med alla konflikter), sju poddeltaganden (varav den intervju jag gav för Kvartals podcast fortfarande märkligt nog innehar medaljplats bland Kvartals mest lyssnade podavsnitt), två inskickade och accepterade akademiska tidskriftsartiklar, två inskickade och accepterade akademiska antologitexter, två inskickade och accepterade recensioner i akademiska tidskrifter (och bl a i American Historical Review), en inskickad akademisk tidskriftsartikel som ännu ej har accepterats, nio s k peer review-utlåtanden för/åt olika akademiska tidskrifter, två avhandlingsmanus-läsningar/utlåtanden (och bl a av en av Ebba Witt-Brattströms doktoranders avhandlingar), tre nästan färdiga akademiska artiklar som under året har författats tillsammans med KAU-kollegor och som ska skickas in till två tidskrifter respektive till en antologi samt åtskilligt annat i textväg som nog får skrivas upp på det politiska aktivistkontot (och som bl a rör jämlikhetsdatafrågan, rasord, extremhögern och adoptionsfrågor mm och vilka i flera fall har resulterat i reella förändringar och större genombrott av olika slag i den s k verkliga/riktiga och materiella/kroppsliga världen utanför akademin).


Utöver allt ovanstående har jag som alltid hjälpt till på alla möjliga och omöjliga sätt med bl a översättningar, uppsatser, artiklar, filmer, romaner, dokumentärer, reportage, scenkonstverk och faktaböcker mm när studenter, konstnärer, skådespelare, dansare, författare och journalister m fl har hört av sig och nästan alltid gratis men det ska sägas att denna min ”konsultverksamhet” vid sidan av akademin som då i stort sett alltid äger rum gratis har minskat betydligt i omfång på senare år p g a alla konflikter vilka har resulterat i att jag anses vara något av ett persona-non-grata-namn numera inom alltför många och breda s k progressiva kretsar av olika slag och vilket i sin tur innebär att jag knappt bjuds in att delta i några kollektiva politiska sammanhang alls längre (sådana inbjudningar och deltaganden var jag då extremt bortskämd med under flera årtionden på raken) och antagligen förklarar denna trista stämpel också varför jag numera knappt får några inbjudningar och ”påstötningar” alls längre från politiker, partier, myndigheter, departement, organisationer och föreningar som på olika sätt arbetar med frågor som rör minoriteter av olika slag (sådana inbjudningar och ”påstötningar” var jag då likaså extremt bortskämd med under flera årtionden på raken).

Ny påbörjad studie om uppkomsten och utvecklingen av den svenska färgblinda antirasismen

Har under denna innevarande vecka (och inför och i relation till ett nytt bokprojekt) samlat in, läst och excerperat sammanlagt 156 texter som emanerar från stat, riksdag och regering (såsom statliga utredningar, propositioner, motioner, interpellationer o s v) och totalt 642 texter som publicerats i tryckta svenskspråkiga vecko/dagstidningar 1945-2020 vilka samtliga har det gemensamt att de behandlar, omnämner och tar upp glosan/ordet och termen/begreppet ras för att en gång för alla om möjligt försöka gå till botten med när dagens svenska färgblinda antirasism egentligen uppstod (efter 1945?; efter 1968?; först på 1980/90-talen?), varför den gjorde det (dåligt samvete p g a det svenska rastänkandet/rashygienen/rasbiologin?; ilska gentemot Franska eller Brittiska imperiet?; vredgade motreaktioner på Jim Crow-systemet i amerikanska Södern och apartheidregimen i södra Afrika?) samt varifrån den egentligen kommer (högern eller vänstern?; intellektuella eller ”vanligt folk”?; barnen och ungdomarna eller kvinnorna?; de kristna eller kommunisterna?) och här är i varje fall några preliminära ”ledtrådar”:


Redan under 1945 börjar kritik mot rasbegreppet luftas. I juli 1945 skrev Expressens ledarsida att det var fel av svenska myndigheter att använda sig av ordet ras på blanketter och i formulär.


År 1962 verkar ha varit ett särskilt år vad gäller att kritisera rasbegreppet och möjligen p g a Sharpeville-massakern och Algerietkriger. Det året fick till exempel historikern Sven Nilsson in en insändare i Expressen där han tog avstånd från rasbegreppet i samband med att tidningen hade rapporterat om hur ”svenska folket uttalat sig i rasfrågor”. Under samma år förekom termen färgblind kanske för första gången i relation till ras när Josephine Baker besökte Sverige tillsammans med sina 11 adoptivbarn: ”Josephine Baker bevisar att världen kan bli färgblind” skrev då Aftonbladet.


Så sent som 1968 kunde f ö intressant nog en svensk utredning om rasdiskriminering tala om den s k alpina rasen för att beteckna jugoslaver och greker som det verkar.


År 1970 ägde den första offentliga debatten rum som handlade om att helt utmönstra rasbegreppet.


På 1970-talet börjar en ny och ung generation ifrågasätta användningen av ordet ras i vardagsspråket. År 1972 skrev t ex Per Gahrton i en debattartikel, som riktade sig till/mot en äldre forskare, att ”han rör sig till synes helt obesvärat med den förlegade och osakliga termen ”ras” när han diskuterar olika människogruppers utveckling”. Samma år upprepade Gunnar Helander Herbert Tingstens antirasistiska exempel från 1941 – d v s att miljöfaktorn helt trumfade arvsfaktorn.


År 1983 ifrågasätter både svenska Amnesty och Sveriges författarförbund att det heter rasdiskriminering i den svenska lagstiftningen såsom i den dåvarande grundlagen. Författarförbundet skrev bl a följande till en dåvarande statlig utredning som arbetade med att utveckla diskriminerungslagen: ”Det vore därför lyckligt om man ur den svenska grundlagen kunde utmönstra ett så grumligt begrepp som ”ras”. Även hänvisningen till hudfärg torde vara onödig och utmanande. Vetenskapligt och språkligt borde begreppet ”etnisk minoritet” och liknande användas.”


År 1987 började även de som använde ordet rasism att anklagas för att underblåsa ett rastänkande, d v s fr o m 1980-talet blir ord som innehåller ordstammen ras alltmer uppfattade som laddade. På 1980-talet går bl a dåvarande DO Peter Nobel och forskare som Charles Westin ut i media och varnar för att överanvända termen rasism medan rasism alltmer kopplas till nazister och extremhögern.


På 1990-talet börjar t o m högerextremister säga fraser som ”jag vill inte använda ordet ras men” medan kultursidorna/kritikerna börjar ursäkta sig när de recenserar fr a amerikanska böcker, filmer eller musikalbum som innehåller ordet ras. Socialdemokraten Hans-Göran Franck motionerar i riksdagen om förbud mot rasförföljelse men menar att det är ett alltför starkt ord – han vill hellre tala om ”etnisk förföljelse” än rasförföljelse.


År 1997 får en MP-motion från året dessförinnan gehör som kräver att Sverige ska utrangera rasbegreppet och år därpå tillkännager regeringen att Sverige ska verka internationellt för att ordet ras undviks i officiella texter och bl a gentemot EU. Därefter snurrar den svenska färgblinda antirasistiska karusellen allt snabbare och snabbare tills regeringen 2014 tillkännager att de sista instanserna av ordet ras i lagtexter, som då nästan enbart rör ordsammansättningar som rasdiskriminering, ska tas bort.


Framför allt är det MP, V och FP/L som driver på utmönstringen och intressant nog uttalar sig Stefan Löfven mot att utmönstra rasbegreppet år 2014 – ”…att plocka bort begrepp som rasifiering eller för den delen ordet ras riskerar att sopa hela problemet under mattan snarare än att hitta en lösning”, sade Löfven till P3 Nyheter.


År 2000 uttalade både Björn Rosengren och Mona Sahlin att Sverige måste pressa EU att införa en mening om att EU ”avvisar alla teorier om att det finns särskilda människo- raser” – det hör då till saken att EU har en grundlag som heter rasdirektivet och som handlar om antidiskrimineringsåtgärder.


År 2001 kräver Karolina Ramqvist att FN ska avskaffa ordet ras i samband med FN-konferensen mot/om rasism i Durban i Sydafrika och år 2007 kräver Moderaternas Christofer Fjellner att Sverige måste stoppa EU från att rekommendera insamlandet av (jämlikhets)data om ras och etnicitet i antidiskrimineringssyfte – ”nu vill EU registrera vilken ras du tillhör!” basunerar Aftonbladet ut.


År 2002 får SVT kritik för att ha rapporterat från Oscarsgalan i Kalifornien och översatt ordet ”race”, som en skådespelare har uttalat på plats, med ”ras” på svenska och år 2010 skriver ETC:s Johan Ehrenberg att det ”finns inga raser” – ”det finns bara människor…”.


År 2013 försvarar Jasenko Selimovic Sverige mot FN i Genève i Schweiz när FN kritiserar Sverige för att inte längre ha ras kvar som diskrimineringsgrund i den svenska diskrimineringslagen med att de svenska forskarna har kommit fram till att ras är ”en social konstruktion” och därmed finns inte ras enligt Selimovic, som agerar som den dåvarande regeringens utsände.


Från och med 2012 dyker ett nytt namn upp i textmaterialet – mig själv – som framställs som den i stort sett ende förespråkaren i landet för att använda rasbegreppet och både inom och utanför akademin. Mitt namn förekommer sedan under den resterande delen av 2010-talet som en slags ”slagpåse” på landets ledar-, debatt- och kultursidor som sägs vilja återinföra det klassiska rastänkandet.


”Nu läser jag även i Dagens Nyheter att den svenske forskaren Tobias Hübinette vill att svenska kolleger ska börja använda begreppet på samma sätt som man gör i USA… Men forskare har bevisat att det bara finns en ras, ”the human race”., skriver någon i just DN och UNT:s Lisa Irenius konstaterar på ledarplats att ”det är en kontroversiell fråga och Tobias Hübinette är en kontroversiell person” medan Kalle Lind på ETC år 2015 försöker sammanfatta diskussionen om rasbegreppet med att skriva ”Och förresten är den som använder begreppet rasism själv rasist, eftersom det innebär att man erkänner begreppet ras. Den som sa det han va det.”


År 2020 använder Vänsterpartiets Malcolm Momodou Jallow termen färgblindhet när han efter BLM-sommaren 2020 tar upp frågan om svensk rasism i riksdagen: ”När vi pratar om rasismen i Sverige möts vi ofta av tystnadskultur, förnekelse och färgblindhet.”

Svenska miljardärer som stödjer extremhögern

Av Sveriges ca 200 miljardärer (på 90-talet fanns det f ö ”bara” ett 30-tal svenska miljardärer) är nu åtminstone två av dem knutna och kopplade till den visserligen vildvuxna högerpopulistiska och högerextrema scenen och miljön och fram tills Lars ”Stockis” Liljeryds bortgång i maj i år handlade det om tre svenska miljardärer som just var det.
 
 
En gång i tiden ”vimlade” det av förmögna svenskar inom den s k nationella rörelsen vilka fr a agerade finansiärer och på den tiden handlade det inte om miljardärer utan om miljonärer (på 1920-, 30- och 40-talen fanns det bara ett par hundra svenska miljonärer och av dem stöttade minst ett 20-tal öppet den svenska extremhögern och än fler gjorde det i hemlighet) men efter kriget började de alltmer att lysa med sin frånvaro även om enstaka undantag fanns (såsom t ex Carlberg, Steen, Weibull och Kamprad) och under SD:s våldsamma s k Kampfjahren på 1990-talet när partiet mer eller mindre bestod av 1000-tals skinheads hittades bara någon enstaka miljonär i SD-leden (möjligen tre om även 00-talet medräknas) men sedan 2010-talet har antalet miljonärer och nu även miljardärer som stödjer och stöttar den svenska högerpopulistiska och högerextrema politiska rörelsen uppenbarligen växt rejält.

Att förkroppsliga och visualisera ras

Fascinerande att konstatera att Karlstads kommun har valt att ”förkroppsliga” de utomeuropeiska språken (som jag antar är de största utomeuropeiska språken i kommunen – om den vita personen ifråga är anglofon eller ej är det dock kanske lite svårare att uttala sig om) och därigenom visualisera ras och därmed medvetet eller omedvetet bryta mot/med den dominerande (majoritets)svenska färgblindheten.

110054219_10157694012665847_4518574618986097477_n.jpg

Om att föreläsa om ras under BLM-rörelsen och pandemin

Har idag ”maratonföreläst” i form av att ha spelat in mig själv när jag presenterade framför kameran hela tre gånger på raken/efter varandra à en (klock)timme vardera i en studio på Karlstads universitet – dels en föreläsning om rasperformativitet och rasperformativa iscensättningar, dels en föreläsning om den svenska vitheten och de svenska vithetsperioderna och dels en föreläsning om det svenska rastänkandet och de svenska rasrelationerna – och det känns då rätt speciellt att göra det mitt under den pågående Black Lives Matter-rörelsen (och att jag gör det beror då på den pågående pandemin).

FÖREL5.jpg

 

FÖREL3.jpg

FÖREL2

FÖREL.jpg