Category: Okategoriserade

Om svårigheterna att få ut e-post från Uppsala universitet

Nu är allt och alla äntligen på plats vid Uppsala universitets genomkorrupta CemFor (d v s Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism – http://www.rasismforskning.uu.se/om-oss) nu när Patricia Lorenzoni officiellt har anslutit sig till Sveriges bästa hjärnor och största hjärtan vilka dygnet om grubblar och klapprar för landets minoriteter, utomeuropéer och förorter och för Tredje världen och de före detta kolonierna liksom så klart också för planetens alla urfolk, flyktingar, judar och romer.
 
Vid och kring CemFor har nu slutligen hela landets storfamilj och klan av antirasistiska forskare (åter)samlats med alla sina intimrelationer och alla sina ”den och den har gått i säng med den”-, ”den och den umgås med den”- och ”den och den bor ihop med den”-band och vilka aldrig har tagit hänsyn till meriter utan låter ideologi gå före bibliometri, vänskap före kompetens och kampvilja före kapacitet och vilka i stort sett alla har någon form av koppling till föreningen Antirasistiska akademin, till Institutet för forskning om migration, etnicitet och samhälle (REMESO) vid Linköpings universitet, till Södertörns högskola och Mångkulturellt centrum i Huddinge respektive i Botkyrka samt till Institutionen för socialt arbete vid Göteborgs universitet via en uppsjö (eller kanske snarare en ocean) av både delikata och flagranta jävsförhållanden.
 
I alla fall så verkar det nu som om jag äntligen ska få tillgång till åtminstone de totalt 1920 mejl som innehåller sökorden ”tobias”, ”hubinette” och/eller ”hübinette” i Uppsala universitets centrala e-postsystem och vilka har skickats både till och från de anställda vid CemFor under de senaste månaderna (d v s under en begränsad tidsperiod): Det är möjligt att jag till att börja med gapade efter alltför mycket när jag begärde ut samtliga mejl som har skickats till och från de CemFor-anställda och till och från de sakkunniga och till och från de sökande och de högst rankade (här listas samtliga inblandade https://tobiashubinette.wordpress.com/2017/10/27/hogskolevalrden-uppsala) och bestämt förvägrades detta av Uppsala universitet så nu får jag väl nöja mig med en s k halvmesyr som det heter.

Idag möter det svenska damishockeylaget det pankoreanska damishockeylaget i Pyeongchang och i det koreanska laget hittas en adopterad spelare medan det svenska laget innehåller en spelare som är barnbarn till en adopterad

Idag möter det svenska damishockeylaget det vid det här laget världsberömda (men dock temporära) pankoreanska damishockeylaget i från kl. 13.10 svensk tid.

Det koreanska laget har redan föreslagits som stark kandidat för Nobels fredspris och består av spelare från både Nord- och Sydkorea men också av en spelare som som spädbarn blev bortadopterad från Sydkorea till USA – Marissa Brandt – och där hon växte upp i Minnesota med svensk-amerikanska adoptivföräldrar.

marissa-hannah-brandy-2018-olympics-1200.jpg

Det koreanska damishockeylaget som idag möter det svenska laget består med andra ord inte bara av nordkoreaner och sydkoreaner utan också av en adoptivkorean från USA med svensk-amerikanska adoptivföräldrar och detta faktum gör om något laget till än mer pankoreanskt och får även en sådan som mig att hoppas på att norska Nobelkommittén kommer att välja att tilldela det koreanska damishockeylaget fredspriset. Marissas syster Hannah Brandt som är biologiskt barn till adoptivföräldrarna i Minnesota tävlar f ö för USAs damishockeylag i Pyeongchang.

I det svenska damishockeylaget som idag möter det koreanska laget hittas Fanny Rask som visserligen inte är adopterad men en av två spelare i laget som har någon form av utomeuropeisk bakgrund bredvid Minatsu Murase som har en japansk och en svensk förälder (de allra flesta av landets hockeyspelare är annars majoritetssvenskar eller har nordisk och europeisk bakgrund). Rask är nämligen barnbarn till Sveriges andra adoptivbarn från Sydkorea – Kam Hi Rask – som ankom till landet 1958 tillsammans med sin lillebror och som växte upp i Dalarna.

10_Rask_600_730.jpg

Allt detta är naturligtvis bara en slump men sällan har väl Koreas trasiga nutidshistoria varit så närvarande som idag när de svenska och de koreanska damishockeylagen möter varandra under vinter-OS i Pyeongchang.

Skattesmitaren och f d nazisten grevinnan Marianne Bernadotte närvarade vid 200-årsfirandet av Huset Bernadottes tid på den svenska kungatronen

Noterar att den notoriska skattesmitaren och f d nazisten grevinnan Marianne Bernadotte närvarade vid 200-årsfirandet av Huset Bernadottes tid på den svenska kungatronen på Stockholms slott.
 
 
Prins Sigvard Bernadottes änka var en gång i tiden organiserad och aktiv nazist som varande medlem i Fosterländsk Enad Ungdom (FEU) i Helsingborg och hon sydde de paramilitära uniformerna till organisationens s k ”gråskjortor” eller Storm- och Slagstyrka (så klart förkortad SS) som finansierades via stölder av chokladkakor, kondisbitar och pralinaskar som tillverkades i en fabrik i staden som ägdes och drevs av FEU:s ledares far Ragnar Clarkson, d v s den blivande moderate riksdagsledamoten Rolf Clarkson som helt sonika stal systematiskt från sin egen fars fabrik för ”raskampens” skull.
 
FEU som sedermera uppgick i lindholmsnazisternas ungdomsorganisation Nordisk Ungdom var innan dess Medborgareförbundets ungdomsorganisation, d v s Helsingborgs avdelning av högerradikala Sveriges nationella förbund (SNF), och dess SS-aktivister (som bestod av idel s k ”pappas pojkar”) ställde gärna upp sig i snörräta formationer och bildade fanvakt och skyddskår iklädda paramilitära uniformer (som grevinnan Marianne Bernadotte då hade sytt) när Medborgareförbundet höll sina möten så att inte stadens ”arbetarslynglar” skulle kunna störa ”raskampen”.
 
Mariannes föräldrar skilde sig tidigt och hon växte i huvudsak upp med sin mor Thyra Lindberg som var medlem i Nationalsocialistiska arbetarepartiet, d v s hennes mor var organiserad lindholmsnazist och vilket kan förklara att grevinnan själv blev och var nazist.
 
Medborgareförbundet som leddes av Helsingborgs Dagblads ägare Ove Sommelius organiserade den högerextrema delen av Helsingborgs överklass och högborgerlighet (t ex den s k ”Zoégagubben”, d v s den italienskättade kaffefabrikören i staden) innan dessa återgick till ”fadershuset”/modersfamnen”, d v s till Moderata samlingspartiet, 1946 efter Tredje rikets fullständiga undergång och naturligtvis välkomnades de alla och blev därefter ”goda demokrater” såsom grevinnan Marianne Bernadotte numera ju är.

Ska Danmark införa ett raskvotsystem av amerikanskt 1920-talssnitt? Danska socialdemokraterna vill sätta ett tak för invandringen av utomeuropéer

Danskarna visar som alltid vägen ”framåt” – d v s det som händer i Danmark brukar ofta hända i övriga Norden något eller några år senare:
 
På gårdagens möte mellan de nordiska fackföreningsrörelserna på Arlanda utanför Stockholm presenterade de danska socialdemokraternas ledare Mette Fredriksen sitt partis nya migrations- och integrationspolitik som bl a handlar om att sätta ett tak för invandringen av utomeuropéer och invandrare med utomvästerländsk bakgrund (d v s invandrare som kommer från Afrika, Asien, Mellanöstern, Latinamerika och Karibien) eller s k ”ikke-vestlige udlændinge” (ibland även kallade ”ikke-vestlige fremmede”) som ekar av det raskvotsystem som USA, Kanada, Australien, Sydafrika och ett flertal latinamerikanska bosättarstater införde på 1920-talet för att just reglera invandringen så att de som på den tiden ansågs vara icke-vita inte skulle bli för många och så att de invandrare som på den tiden ansågs vara vita skulle kunna fortsätta att invandra med syftet att bibehålla en vit majoritetsbefolkning i landet.
 
Fredriksen sade bland annat att:
 
”1980 hade vi en procent med icke-västlig bakgrund. Nu är siffran lite över åtta procent. Så fort har befolkningen inte förändrats vid någon annan tidpunkt i modern tid. Vi kommer med det här utspelet för att vi, liksom resten av det danska samhället, kan se att vi har stora utmaningar med integrationen. Det är enligt vår uppfattning den största utmaningen i det danska samhället idag.”
Socialdemokratiet-vil.png
 
 
”Den danska S- ledaren Mette Frederiksen ställer sig rakt framför Stefan Löfven, och håller ett tal som skulle ha fått Jimmie Åkesson att jubla.”
 
Den danska S-ledaren Mette Frederiksen ställer sig rakt framför Stefan Löfven, och håller ett tal som skulle ha fått Jimmie Åkesson att jubla. Migrationspolitiken sliter sönder den nordiska S-familjen.
 
(…)
 
Trots de svenska skärpningarna på området är det väsensskilt från den svenska migrationspolitiken – och från sättet som de svenska Socialdemokraterna beskriver den. Flyktingpolitiken är den verkliga danska skallen för de svenska partikamraterna. Så när
 
Mette Frederiksen kliver upp i talarstolen påminner det om en scen i den danska dogmafilmen Festen. Huvudpersonen ska tala på en familjefest och har skrivit ned olika tal på två lappar. Talet på den gula lappen innehåller ohyggliga hemligheter som kommer att slita sönder familjefasaden. I talarstolen på Arlanda på tisdagen väljer Mette Frederiksen den gula lappen. Hon inleder med kamratlig idealisering, när hon säger till de nordiska partivännerna att ”vi har skapat de bästa samhällena i världen”.
 
Sedan utvecklar hon hur de nordiska välfärdssamhällena ska överleva i framtiden. Och då blir budskapen mycket mer svårsmälta, för åtminstone de svenska partivännerna. Ett av Frederiksens överlevnadsrecept är att ”reglera globaliseringen”. Hon kritiserar EU:s fria rörlighet för arbetskraft och det har hon redan förut gjort tillsammans med Sverigedemokraternas vänner i Dansk Folkeparti – ett parti som Frederiksen mycket medvetet har närmat sig.
 
Men flyktingpolitiken är den verkliga danska skallen för de svenska partikamraterna. Frederiksen säger att vi kan hjälpa många fler om vi gör det ”i närområdena” än om flyktingarna kommer hit. Att vi nu göder smugglare och människohandlare. Och att många dör på vägen till Europa: ”Det är inte humant att försvara det nuvarande flyktingsystemet”.
 
I mätningarna går det bra för de flyktingrestriktiva danska Socialdemokraterna. Stefan Löfven hör alltså en partivän från ett grannland hålla ett brandtal för den nordiska modellen, och använda flera av SD:s favoritargument.”
 
En jämförelse mellan Danmark och Sverige:
 
andel invånare med ”ikke-vestlig” bakgrund i Danmark (utrikes födda samt födda i Danmark med en eller två föräldrar som är utrikes födda):
1980: 1%
2018: 8%
2060: ca 13%
 
andel invånare med utomvästerländsk bakgrund i Sverige (utrikes födda samt födda i Sverige med en eller två föräldrar som är utrikes födda):
1980: 1,5%
2018: 20%
2060: ca 35%
 
”Ikke-vestlig” och utomvästerländsk bakgrund innebär här att ha någon form av bakgrund i Afrika, Asien, Mellanöstern, Latinamerika och Karibien och i ovanstående siffror finns ej den s k ”tredje generationen” med.

I stort sett total tystnad i svensk media kring de korrupta adoptionerna från Chile

Efter att ha ”scannat” av den svenska pressen under de senaste dygnen så måste jag tyvärr konstatera att allt är som vanligt även år 2018 i världens mest (utlands)adopteradetätaste och (Tredje världen-barn)adopterande land (d v s Konungariket Sverige och världens första och hittills enda antirasistiska statsbildning) mot bakgrund av att jag har varit med förut när adoptionsskandaler och korrupt adoptionsverksamhet har varit ”på tapeten” och när både Adoptionscentrum och svenska staten har avslöjats med ”händerna i syltburken” (och hade 10 000-tals s k helvita s k helsvenska barn adopterats bort till chilensk, latinamerikansk, afrikansk eller asiatisk högutbildad och höginkomsttagande övre medelklass och överklass på oklara grunder så hade det naturligtvis varit ”annat ljud i skällan”).
 
Detta är då tyvärr den enda ledarartikeln och kommentaren överhuvudtaget i hela medie-Sverige om jag har förstått det hela rätt för annars är det total tystnad som gäller (förutom från SVT:s sida som står bakom det senaste avslöjandet) och det handlar då om Skånska Dagbladets ledarskribent Martina Jarminder som skriver följande:
 
 
”Enligt en granskning gjord av Sveriges Television i samarbete med chilenska journalister kan barn ha adopterats bort till Sverige mot biologiska föräldrars vilja. Adoptionspapper ska ha förfalskats. I ett fall beskrivs hur en pojke kortvarigt skulle vistas på barnhem vid moderns sjukdom. När hon kom för att hämta honom var han bortadopterad, utan hennes medgivande.
 
Det skapar så klart oro hos adopterade och adoptivföräldrar att tänka att man i princip har stulit ett barn, eller själv stulits. Det är tyvärr inte den första gången som barn från andra länder sägs ha givits bort mot anhörigas vilja.
 
Svenska myndigheter måste hjälpa adopterade och föräldrar med att söka efter biologiska föräldrar, så man kan kartlägga i hur stor omfattning det har skett. Biologiska föräldrar måste få veta att deras barn har haft ett anständigt liv.
 
Normalt sett är det avgiftsbelagt att söka efter biologiska föräldrar: en avgift som adoptionsbyrån tar ut. Eftersom det är dem som misstänks för att ha medverkat till adoptioner utan föräldrars medgivande måste de avkrävas så mycket information som finns, givetvis avgiftsfritt. Hur kan man kan förhindra att det sker igen? Ett av de drabbade adoptivbarnen förespråkar ett förstatligande av adoptionsprocessen. Transparensen och processen måste bli bättre och säkrare, oavsett metod.”
 
#JusticeForAdoptees
 

Om internationell adoption som ett antirasistiskt och postkolonialt försoningsprojekt

De senaste dagarnas avslöjanden om de korrupta adoptionerna från Chile till Sverige och om den i alltför många fall regelrätta människohandel som har pågått ända sedan 1960-talet och fram tills idag från över 150 olika ursprungsländer i Latinamerika, Karibien, Afrika, Mellanöstern, Asien, Oceanien, Central- och Östeuropa har inte bara rört upp känslorna i både Chile och Sverige utan ställer också frågor om hela det internationella adoptionsprojektet och om vad det egentligen har handlat om utöver att internationell adoption numera betraktas som en reproduktionsmetod bland andra reproduktionstekniker av de allra flesta svenskar.
 
Varför har svenskarna egentligen adopterat flest s k Tredje världen-barn i världen? Har svenskarna exempelvis svårare att få barn på ”naturlig” väg än andra nordiska, europeiska och västerländska s k folkslag?
 
1969 bildades adoptionsorganisationen och adoptionsförmedlaren Adoptionscentrum genom en sammanslagning av två föreningar som redan innan dess hade börjat hjälpa svenskar att ta hit barn för adoption från bl a Indien, Etiopien och Sydkorea. 1969 var Sverige fortfarande ett i huvudsak vitt land sett till befolkningssammansättningen och mätt utifrån antalet invånare med någon form av utomeuropeisk bakgrund som då bara uppgick till ynka 5-6000 och inte ens antalet invandrare från dåvarande Jugoslavien och från Turkiet uppgick till fler än några tusen invånare. Faktum är att de utomeuropeiska adoptivbarnen dominerade den utomeuropeiska invandringen till Sverige ända fram tills 1970-talets slut.
 
Samtidigt pågick avkolonialiseringen för fullt ute i världen och ända sedan 1950-talet hade ett stort antal kolonialkrig och proxykrig rasat i det som då kallades Tredje världen och 1969 var Sverige det enda västlandet som närmast rutinmässigt alltid röstade tillsammans med Tredje världen-länderna i FN och som kritiserade och fördömde andra västländers inblandningar och interventioner i Latinamerika, Karibien, Afrika, Mellanöstern, Asien och Oceanien. Redan 1969 var Sverige dessutom världens största biståndsnation per capita och vid samma tid var Sverige det första västlandet som hade undertecknat FN:s rasdiskrimineringskonvention.
 
Från och med 1968-69 exploderade antalet utlandsadoptioner i Sverige och vissa år på 1970-talet ankom närmare 2000 barn till landet årligen och vilket då motsvarade 2-3% per årskull och vilket är ett demografiskt världsrekord som inget annat land någonsin har uppnått sedan dess (OBS: det råder så klart ingen tävling om vilket västland som adopterar flest s k Tredje världen-barn per capita).
 
1976, samma år som hela 1791 utrikes födda barn adopterades till Sverige, anordnade Adoptionscentrum en utställning om internationell adoption på Kulturhuset i Stockholm med titeln ”Svenskar i flera kulörer” och en av de affischer som visades då och där kommunicerade på ett närmast övertydligt sätt att svenskarnas utlandsadoptioner handlade om så mycket mer än att bara vilja reproducera sig.
AC Kulturhuset.jpg
 
I USA fanns visserligen tydliga kristna och religiösa inslag under den internationella adoptionsverksamhetens första decennier på 1950- och 60-talen men i nästan alla andra västländer så handlade utlandsadoptionerna mer eller mindre enbart om just ett sätt att reproducera sig på och det egentligen enda sättet att göra det på fram tills 1978 när världens första s k provrörsbarn föddes levande (d v s det gick i praktiken inte att reproducera sig utanför kroppen fram tills 1978 annat än genom just adoption).
 
Det var helt enkelt bara i Sverige och bland svenskarna som den internationella adoptionsverksamheten uppstod och växte fram som en del av den s k 68-revolutionen och som en del av den vänsterliberala och antirasistiska pro-Tredje världen- och pro-icke-vita människor-ideologi som formulerades på 1960-talet och som allt sedan dess mer eller mindre fullständigt har dominerat landet. Slutligen och inte minst så betraktades den internationella adoptionsverksamheten just i Sverige som ett postkolonialt försoningsprojekt utifrån idén om att vita och icke-vita nu skulle börja ingå i intimrelationer med varandra och och bilda familj med varandra över de s k rasgränserna i en tid präglad av avkolonialisering, medborgarrättsrörelser, antirasism, Tredje världen-solidaritet och en begynnande icke-vit invandring.

Ett urval nazistiska och fascistiska citat av och om Ingvar Kamprad

Ett urval (nazistiska och fascistiska) citat av och om Ingvar Kamprad: IKEA grundades med ett lån från fascistledaren Per Engdahl och IKEA sålde tidigare även fascistisk litteratur skriven av Engdahl och Engdahl hyllade IKEA och Kamprad så sent som på 1990-talet medan Kamprad hyllade Engdahl så sent som på 2010-talet:
 
1942: Julhälsning i tidskriften Ungt Folk till ”nationalrekryterna” i det nazistiska ungdomsförbundet Nordisk ungdom som verkade under devisen ”Jaga bort alla judar och andra parasiter som splittrar och bestjäl folket och förgiftar dess blod” och under underrubriken ”Götalands kamp hårdnar mot bolsjevismen”:
 
”Nr I. K-d. Elmtaryd Agunnaryd” (d v s nationalrekryt Ingvar Kamprad Elmtaryd Agunnaryd = IKEA)
 
1943 till Nordisk ungdoms högkvarter på Markvardsgatan i Stockholm när Kamprad var lokal NU-ledare:
”Jag går för närvarande på en skola, där det är av nöden att vara hemlig. Kan tala om att vi här trots svårigheter vidtalat med en tryckeriägare att trycka den av Eder utsända propagandalappen ”Hur många skola bolsjevikerna mörda i Sverige?” i något förändrad form.”
 
1948 när Kamprad och IKEA sålde en högerextrem bok som var skriven av vännen och fascistledaren Per Engdahl som hade finansierat IKEA:s grundande – citat ur dåtidens ”IKEA-katalog”:
”Aktuell uppslagsbok. Lovordad i pressen. Politisk Allmänbildning är en mycket uppskattad uppslagsbok för alla kommunalt, socialt och politiskt intresserade och för allt föreningsfolk. I den får Ni lära om den sociala och politiska utvecklingen i vårt land och flera andra länder, som levandegöres genom många illustrationer. Ni får känna de sociala, ekonomiska och politiska föreningarnas strävanden. En utmärkt bok för alla dem som vill lära känna det samhälle vi lever i.”
 
1950 till sin vän och fascistledaren Per Engdahl:
”Dessutom vill jag att du ska veta att jag är stolt över att tillhöra den nysvenska kretsen och inte alls gör någon hemlighet av detta bland de av mina anförvanter och vänner, som jag inte har affärer med.”
 
1951 till sin vän och fascistledaren Per Engdahl som via sina ”överklassnazistiska” kontakter hjälpte Kamprad och IKEA att slå igenom och bli ett företag att räkna med och ”vissa intressen” kan här betyda s k rika och s k mäktiga svenska judar inom näringslivet och industrin:
”Man blir förvånad över det ytterst kraftiga intresset för min ringa rörelse som ägnas oss från det hållet. Det kan väl aldrig vara så att vi trampat vissa intressen på tårna? Vi har i fortsättningen för avsikt att uppträda så diskret som möjligt och planerar ingalunda – som någon tidning förmodar – att övertaga distributionen av möbler etc utan att endast peka på de olika möjligheter som står allmänheten till buds. Även detta tycks reta så in i vassen.”
 
1951 till sin vän och fascistledaren Per Engdahl och bl a omnämns en f d SS-man som Kamprad var vän med – Obersturmführer Yngve Nordborg som var en av de sista som försvarade Hitlers bunker i Berlin i maj 1945:
”Först ett hjärtligt tack för boken, Det skall verkligen bli angenämt att få något vettigt till livs – till vettigt har jag svårt att räkna det eviga tjatet om fåtölj si och så eller bord det och det…
När vi nu är inne på affärer skulle jag vilja göra en affär med Dig. Det är så att jag gärna skulle vilja ha Västerlandets Förnyelse i inbundet skick à kr 40. Insätter alltså 100 kr på Bok & Tidskrifts giro och hoppas få dem/obs – inte bråttom förrän till jul/.
Ja, nu har jag summerat mina bekymmer, affärer, tankar etc och oartig som jag är frågar jag nu hur det står till nere i Malmö, med Dig själv, PQ, Lapis, Yngve…
Vägen Framåt har jag dock inte slarvat med och den är alltid lika välkommen – jag anser att den nu är mycket bra och sensationerna lagom.
Hoppas få tillfälle resa ner till Malmö under den närmaste tiden och då få hälsa på uppe på Ö. Förstadsgatan.
Slutar för den här gången med de bästa hälsningar, Ingvar K.
Ps. Skulle Du inte kunna stanna tåget i Liatorp el Älmhult någon gång Du åker förbi och komma ut och hälsa på. Gör det är Du bussig. Ds. Ett litet kort i förväg och jag hämtar vid stationen.”
 
2010/11 om sin vän och fascistledaren Per Engdahl:
”Att Per Engdahl var en stor människa, det kommer jag att vidmakthålla så länge jag lever.”
 
Ett urval brev till (och om) Ingvar Kamprad:
 
1945 från Svensk oppositions/Nysvenska rörelsens förbundssekreterare Bengt OIov Ljungberg när Kamprad var lokal ledare för Nysvensk ungdom som brukade sjunga ”Fula judar snegla där vi gå”:
”Kamrat! Mottagit och avnjutit Ditt digra opus med vidföljande brev från roddaren Forsberg. Mannen verkar – av brevet att döma – osmaklig och hans påståenden är väl inte mycket att bry sig om. Ljunggren är en mycket bra man, om han – i likhet med vad alla människor gör ibland – viftat med högra handen nån gång, så har detta med visshet inte avsetts som ”tysk hälsning”. Forsberg är väl ej mycket att ha, men Du kan ju skriva och fråga mannen vad han menar. Gärna för mig diplomatiskt.
Betr. Dina planer i Agunnaryd är de säkert bra, speciellt skulle det vara för oss av visst aktuellt värde om Du kunde få de där 5 eller 6 personerna att satsa en slant på bilagda lista. Tacknämligt vore det om Du kunde samla in ev. bidrag snarast och sända dito, för vi sitter upp över öronen med pengabekymmer på Hk just nu.
Femman mottagen och tidskriften sänds i dag. Pengarna mottagna som bidrag. Kan Du f.ö. på nåt vis se till att Göteborg betalar sin avgiftskontingent denna månad ordentligt?
Kan Du komma till arbets- eller rikslägret? Rikslägret bli troligen på Stensjö i Halland 22-26 juni, arbetslägret öppet hela sommaren, plats Kärraheds gård, Frillesås, c/o Skånberg. Mat, logi och kontakt lön för dikningsarbete i 14-dars-perioder. Anmäl omgående hit om och när Du kan komma!
That’s about that. Skulle gärna vilja träffa Dig för att dryfta SO:s ”nassetag” och NSU:s ”illojala konkurrens med NU”. Det var uniformer på tinget!
Motser gärna fortsatta brev och tecknar au revoir.
Bengt Olov Ljungberg
Den 5 augusti 1945″
 
1945 från Svensk oppositions/Nysvenska rörelsens organisationschef Gunnar Holm:
”Kamrat! Vi tackar för brev och pengar. 20 kr av dessa har lämnats till Svensk opposition. Ska vi sända kvitto till givarna? Motser Din nya adress. Här är allt gott. Träffen vi hade på NSU i lördags var lyckad och torgmötena är välbesökta. En del oroliga element försöker göra sig hörbara men den stora massan åhörare är bra. Pojkarna här nere hälsar och vi önskar Dig tur med försäljningen av Efterkrigsprogrammet.
Med nysvensk hälsning, Gunnar Holm, organisationschef”.
 
1945 från Svensk oppositions/Nysvenska rörelsens förbundssekreterare Bengt Olov Ljungberg till den nye medlemmen Rudolf Malmquist:
”Genom vår medlem, Ingvar Kamprad, ha vi erhållit meddelande om Edert inträde i vår rörelse. Kamprad har samtidigt översänt 20 kronor som likvid dels för medlemsavgift och dels för ett exemplar av vårt efterkrigsprogram.”
 
1947 från Svensk oppositions/Nysvenska rörelsens förbundssekreterare Bengt OIov Ljungberg:
”Broder! Varmt tack för senast. Gänget hälsar och beklagar att de ej fick träffa Dig, men de hoppas på midsommarn. Nu skriver jag Dig i följande angelägenhet:
Om allt går väl, ankommer på torsdag denna vecka ett prop-lag av 2 NSU-grabbar till V. De har inte uniform, så Du behöver inte riskera hjärtslag. Jag själv hoppas ankomma samma dag kl. 14.15, tror jag. Nu skulle jag vilja träffa Dig och ev. andra yngre trivsamma varelser på stan på kvällen, om det passar. Skulle Du vilja kontakta mig på e m eller kvällen på Savoy Hotell, vid stationen Du vet?”
 
1991 i Nysvenska rörelsens tidskrift Vägen Framåt – Kamprads vän fascistledaren Per Engdahl om IKEA och Kamprad:
”Själva andan i företaget har han lagt sig vinn om. Klasskillnader är bannlysta. Ett kamratförhållande mellan alla nivåer är principen. Översitteri och pampfasoner bekämpas. Var och en skall känna, att han eller hon uppskattas. Det är sällan man hör de gamla nysvenska idealen så klart framlagda. Och därtill förverkligade. Det är på dessa principer vi drömmer om att det korporativa samhället skall byggas. Ingvar Kamprad har i handling blivit trogen sin ungdoms ideal.”