Category: ojämlikhet

Vilka äger ett fritidsboende och vilka gör det inte?

En liten detalj ur senaste ULF:en (undersökningar av levnadsförhållanden) som handlar om hur alla vi som bor i Sverige just nu (och som är levande just nu) bor och vad vi äger utöver den bostad vi bor i permanent:
 
Uppemot 80% av alla majoritetssvenskar äger idag sitt boende i en eller annan form och bor dessutom generellt också rymligt eller mycket rymligt (antal kvadratmeter per levande homo sapiens-organism per hushållsenhet) medan endast kring 20% av invånarna med utomeuropeisk bakgrund äger sitt boende i en eller annan form och dessutom bor de generellt trångt eller mycket trångt.
 
Utöver detta så äger hela 26% av alla majoritetssvenskar även ett fritidsboende som kan handla om allt ifrån en herrgård eller t o m ett fideikommisslott till gamla släktgårdar, större eller mindre s k sommarhus eller små stugor och gamla torp och utöver det äger en hög andel majoritetssvenskar även båtar liksom husvagnar och andra vatten- eller landgående (eller t o m luftgående) fordon som det åtminstone hjälpligt går att bo i (dock är det nog rejält svårt att sova i en helikopter).
 
Bland de utrikes födda ”rakt av” så äger 12% ett fritidsboende men bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund så handlar det antagligen bara om några ynka procent då de invånare i landet med utländsk bakgrund som äger ett fritidsboende i huvudsak har nordiskt, europeiskt och västerländskt ursprung.
 
Sedan betyder allt det så klart inte att alla som äger sitt boende är lyckligare än de som inte äger sitt boende (och som i stället hyr sitt boende), att alla som bor rymligt är lyckligare än alla som bor trångt och att alla som äger ett fritidsboende är lyckligare än alla som inte gör det alls och ingen blir så klart lycklig ”i sig” av att äga en eller flera bostäder utöver den en bor i permanent och än mindre av att äga båt, husvagn, husbil eller t o m flygplan.

Om den svenska enkla jobb-sektorn

Vi (d v s alla vi som är intresserade av och kanske t o m fullständigt besatta av och fixerade vid den just nu blixtsnabba framväxten av det nya Sverige som ju verkligen på alla sätt och vis äger rum i s k realtid) var säkert mängder som igår kastade oss över Tankesmedjan Tidens nya rapport om den svenska enkla jobb-sektorn (OBS: ironi och skämt åsido – mycket få medier har åtminstone hitintills skrivit om och uppmärksammat rapporten) som innehåller nya färska siffror om vilka som egentligen har de enkla jobben i landet (dock mellan raderna, då Tiden också liksom de allra flesta andra uppenbarligen vägrar att ”spec:a”, ”hänga ut”, ”peka ut” och ytterligare stigmatisera utomeuropeisk bakgrund-invånarna och miljonprogramsområdena, d v s de är inte särredovisade trots att ”alla vet” att det är de det i huvudsak handlar om) och enkla jobb innebär här jobb som inte kräver någon utbildning alls och som nästan alltid är lågbetalda, fysiskt-kroppsligt och/eller affektivt-emotionellt (hyper)intensiva samt äger rum på obekväm arbetstid.
15571058_10154218407490847_2104021986_n.jpg
 
I rapporten framgår det bl a att majoritetssvenskar absolut också kan inneha enkla jobb men i huvudsak rör det sig om majoritetssvenska ungdomar och unga vuxna som sedan går vidare till mer välbetalda, bekväma och kvalificerade jobb. Landets utländsk bakgrund-invånare är vidare inte bara kraftigt överrepresenterade inom enkla jobb-branschen utan också kraftigt överepresenterade bland de som trots att de har ett (enkelt) jobb knappt överlever på inkomsten (det gäller närmare 45% av dem).
 
Översatt till invånare födda i Afrika, Asien och Latinamerika så handlar det om att kring 20% av utoneuropéerna har ett enkelt jobb jämfört med 3% av majoritetssvenskarna och bland de högskoleutbildade så handlar det om att hela 15-17% av alla högskoleutbildade afrikaner, latinamerikaner och asiater har ett enkelt jobb jämfört med 1% av alla högskoleutbildade majoritetssvenskar.
 
OBS: Så klart är det bättre att utomeuropéerna har ett enkelt jobb än att de inte har ett jobb alls och gissningsvis är de allra flesta av de högskoleutbildade utomeuropéerna som städar, kör taxi, serverar, diskar o s v trots allt nöjda med att ha ett jobb även om hälften av dem knappt ens kan leva på sin inkomst.

Skillnaderna mellan elever med svensk och utländsk bakgrund är fortsatt stora i senaste PISA-undersökningen

Glädjeropen var med all säkerhet både mångtaliga och högljudda idag när OECD:s senaste PISA-undersökning publicerades och indikerade att botten nu har passerats och att de svenska eleverna (15-åringarna) nu är på väg att ”återhämta” sig vad gäller kunskapsnivåerna i läsförståelse, matematik och naturvetenskap.
 
Samtidigt bekräftade tyvärr den senaste PISA-undersökningen att landets elever med utländsk bakgrund och sannolikt fr a med utomvästerländsk bakgrund fortsätter att sacka efter och vilket också den senaste TIMMS-undersökningen indikerade.
 
PISA-undersökningen visar exempelvis att 10 procent av eleverna med svensk bakgrund uppnår de högsta prestationsnivåerna i naturvetenskap. Motsvarande andel för elever med utländsk bakgrund som är födda i Sverige (d v s de s k ”andrageneration:arna) är 3 procent och för elever födda utomlands handlar det om 2 procent. Omvänt når 17 procent av eleverna med svensk bakgrund inte upp till nivå 2, d v s de lägsta nivåerna. Motsvarande andel för elever med utländsk bakgrund som är födda i Sverige (d v s de s k ”andrageneration:arna) ligger på 33 procent och vad gäller elever födda utomlands når hälften av eleverna inte upp till nivå 2. En tredjedel av resultatskillnaderna kan förklaras med socioekonomisk bakgrund och skillnaderna är större i Sverige än i andra OECD-länder. Samtidigt är det tragiskt nog så att elever med utländsk bakgrund förväntas och tros ha en framtida yrkeskarriär med naturvetenskaplig inriktning i högre grad i Sverige än i något annat OECD-land.
Resultat migration.jpg
 
15326424_10154179891950847_6328335443235956691_n.jpg
Elever med utländsk och framför allt utomvästerländsk bakgrund är tyvärr både kraftigt överrepresenterade bland de elever som går ut grundskolan utan gymnasiebehörighet, bland de elever som går ut gymnasiet utan högskolebehörighet samt bland de studenter som hoppar av högskolestudierna och ej fullföljer en högskoleutbildning. Detta gäller både de som är utrikes födda och har bott i landet en längre tid, de som är nyanlända och de som är födda och uppvuxna i Sverige och tillhör den s k ”andra generationen”.
 
Idag går uppemot 93-94% av alla majoritetssvenska ungdomar ut grundskolan med gymnasiebehörighet och ca 92-93% av alla majoritetssvenska ungdomar har idag en gymnasieutbildning medan över hälften och över två tredjedelar av alla majoritetssvenska unga vuxna män respektive unga vuxna kvinnor har en högskoleexamen. Omvänt går idag ej mer än ca 57% av alla utrikes födda ungdomar, ca 75-80% av alla födda i Sverige med två utrikes födda föräldrar och kring 65-70% av alla ungdomar med utländsk bakgrund ut grundskolan med gymnasiebehörighet och dessa procentsiffror är tyvärr ännu lägre bland utomvästerländsk bakgrund-eleverna.

Om den förhöjda dödligheten bland landets ”andrageneration:are” – än en gång

Jag kan inte släppa detta med att de s k ”andrageneration:arna” dör i förtid (och naturligtvis också i onödan) i högre utsträckning än både (de jämnåriga) majoritetssvenskarna och deras (invandrade) föräldrar:
 
Rakt av så är överdödligheten 20% bland de kvinnliga ”andrageneration:arna” och 35% bland de manliga ”andrageneration:arna” och bland de ”andrageneration:are” som har bakgrund i Afrika, Asien och Latinamerika ligger överdödligheten möjligen på 30% respektive 45%.
15317804_10154169006825847_7467894550232640359_n
 
Vad gäller överdödligheten bland ”andrageneration:arna” så är den som mest påtaglig bland de kvinnliga ”andrageneration:arna” i åldrarna 20-29 år samt bland de manliga ”andrageneration:arna” i ålderskategorierna 20-29 år samt 30-39 år. I dessa unga vuxna-ålderskategorier handlar det då om en överdödlighet som är högre än 20% respektive 35%.
15317824_10154169006830847_4507036285185442733_n15326452_10154169006835847_6057618570218662570_n
 
Tyvärr så sammanfaller ålderskategorin 20-29 år med den alltför snabbt växande gruppen NEET:are/UVAS:are i landet som domineras av utomeuropeisk bakgrund-unga vuxna och vilka inte har klarat högstadiet och därmed saknar gymnasie- och högskoleutbildning och vilka vare sig arbetar, studerar, gör praktik eller deltar i några arbetsmarknadsåtgärder överhuvudtaget och uppemot 80% av dem är tillika ”nolltaxerare” (OBS: naturligtvis inte som nolltaxerarna bland majoritetssvenskarna – d v s de äger absolut inte några fabriker i Kina och inga hus i Florida och de lever inte på några räntor från fonder i Centralamerika) – de utgör idag sammantaget närmare 170 000 individer, deras antal växer stadigt för varje ny(tt) år(skull), de utgör snart en egen veritabel ”miniarmé” av en icke-vit unga vuxna-underklass och de är fr a starkt koncentrerade till miljonprogramsområdena.
 
Den förhöjda dödligheten bland ”andrageneration:arna” tas upp i en ny SCB-rapport om livslängden i landet men som ännu inte några medier har ”snappat upp” eller intresserat sig för. SCB-rapporten har visserligen ”citerats” rätt så flitigt av exempelvis olika tidningar runtom i landet men då har det handlat om skillnader i livslängd mellan olika län – typ ”så här och så här länge lever normalöstgöten jämfört med medelskåningen” o s v – ingen har m a o hittills uppmärksammat överdödligheten bland landets ”andrageneration:are” och möjligen av respekt för och av hänsyn till att inte ytterligare strö salt i såren på och stigmatisera invandrarna och deras barn och miljonprogramsområdena.
 
Det som gör överdödligheten bland ”andrageneration:arna” så obehaglig är inte minst att bland första generationen, d v s bland deras föräldrar och bland de riktiga (och de enda) invandrarna, så uppvisar de som är födda i Afrika, Asien och Latinamerika (förutom de adopterade) i stället en betydligt lägre dödlighet än de inrikes födda och den överdödlighet som föreligger bland de invandrade hittas främst hos invandrare från Norge, Finland, Öst- och Centraleuropa o s v, d v s den rör nästan enbart europeiska invandrare och är dessutom inte lika påtaglig och extrem som överdödligheten bland ”andrageneration:arna”.
 
SCB utgår från att överdödligheten nästan helt kan förklaras med klass och låg utbildningsnivå och dödsorsakerna handlar antagligen om alltifrån övervikt och diabetes och andra typer av sjukdomar som inte ”tas om hand” ordentligt till olyckor av alla de slag och fr a trafikolyckor samt även om överdoser, drog- och alkoholmissbruk och tyvärr även om mord och dråp och våldsamma dödsfall av olika slag som både kan äga rum i och utanför landets gränser och som så klart kan bero på alltifrån s k ”hederstänk” och s k ”extremism” till kriminalitet. Min kvalificerade gissning säger slutligen att det nog inte handlar om självmord i någon särskilt stor utsträckning såsom är fallet bland de adopterade utan just om andra (men självklart likaledes onödiga och våldsamma) dödsorsaker.

Miljonprogramsområdenas skolor uppvisar en högre andel obehöriga lärare än andra skolor

Att 10 000-tals majoritetssvenskar som arbetar inom (de högbetalda och statusfyllda) SACO-yrkena och som innehar yrken som tillhör TCO:s övre skikt är underkvalificerade och underutbildade (d v s de saknar den formella eftergymnasiala utbildning och den högskoleexamen som erfordras) medan 10 000-tals invånare med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund är överkvalificerade och överutbildade (d v s de jobbar inom ett yrke som inte motsvarar den formella eftergymnasiala utbildning och den högskoleexamen som de har bakom sig) är idag ett alltför välkänt statistiskt faktum som brukar förklaras med att majoritetssvenskar kan bli både mellanchefer och chefer och arbeta inom högstatusyrken med höga löner tack vare kontakter, nätverk, blodsband o s v.
 
Idag uppmärksammar DN att de skolor som är belägna i s k socioekonomiskt utsatta områden, d v s i landets miljonprogramsområden där den absoluta majoriteten av invånarna har utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund, uppvisar en betydligt lägre procentandel utbildade lärare än de skolor som är belägna i landets mest högutbildade och rika områden.
15281031_10154158422855847_238952823_n
 
 
Detta synnerligen och skriande orättvisa faktum strör ytterligare salt i såren på miljonprogramsområdena vars skolor dessutom redan proportionellt sett tar emot en extremt hög andel av alla nyanlända och ensamkommande barn och ungdomar vilka i mycket låg utsträckning klarar sig genom grundskolan med fullständiga betyg och omvänt tar de skolor som är belägna i landets mest högutbildade och rika områden emot en mycket liten andel nyanlända och ensamkommande elever.
 
I DN:s reportage säger bl a rektorn för Värner Rydénskolan i Malmö där 95% av eleverna har utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund och där även många ensamkommande och nyanlända barn har placerats samtidigt som andelen utbildade lärare är lägre på Värner Rydénskolan än på andra skolor i Malmö att ”kombinationen är problematisk”. Snarare är situationen fullständigt katastrofal och miljonprogramsområdenas grundskoleelever är mot denna bakgrund i det närmaste dömda på förhand att misslyckas i livet.
 
Det ska också påminnas om att i flertalet av landets skolor som är belägna i miljonprogramsområdena så går ej mer än mellan 45-60% av eleverna ut 9:an med gymnasiekompetens och tyvärr gäller det inte bara de nyanlända och ensamkommande eleverna utan även de som har bott i Sverige under en längre tid liksom tyvärr även den s k ”andra generationen”.
 
Disclaimer 1: Underutbildade och underkvalificerade majoritetssvenskar och majoritetssvenska lärare som saknar formell examen gör med all säkerhet ett fantastiskt jobb och många är säkerligen t o m bättre på det de gör, kan och utför än de som har en högskoleexamen.
 
Disclaimer 2: Även om höga procentandelar av generation efter generation och årskull efter årskull av miljonprogramsområdenas grundskoleelever slås ut och inte klarar att gå ut högstadiet med fullständiga betyg och inte kommer in på gymnasiet så betyder inte det att de per automatik är dömda till ett sämre liv: Naturligtvis går det också att få ett bra liv och att bli lycklig utan att ha klarat grundskolan.

Skillnaderna i skolresultat och i att uppnå gymnasiebehörighet bland landets 9:or blir alltmer extrema

Procentandelar som saknar behörighet till gymnasiet och som gick ut grundskolans årskurs 9 vårterminen 2016 – en rejält brutal ”tripp, trapp, trull”-hierarki som skvallrar om vilka det med all sannolikhet kommer att gå bra för och vilka det med all sannolikhet kommer att gå dåligt för som vuxna (d v s redan i 15-årsåldern är detta tyvärr tydligt):
 
inrikes födda elever med två inrikes födda föräldrar (d v s majoritetssvenska elever): ca 2-3%
inrikes födda elever med två utrikes födda föräldrar (d v s s k ”andragenerationen”-elever): ca 8-9%
utrikes födda elever som har invandrat före skolstart: 11,2%
utrikes födda elever som har börjat skolan i årskurs 1-5: 16%
utrikes födda elever som har börjat skolan i årskurs 6-9: 70%
utrikes födda nyanlända elever: 96,4%
 
Det ska också påpekas att andelen majoritetssvenskar i tonårskullarna numera ligger på kring 60 procent samt att andelen utrikes födda elever som har börjat skolan sent liksom andelen nyanlända har ökat kraftigt i antal under de senaste åren. Och slutligen och sist men inte minst – de elever som ”döljer” sig bakom ovanstående siffror är nästan enbart utomeuropeisk bakgrund-eleverna då de elever som har nordisk, europeisk och västerländsk bakgrund numera nästan helt och hållet är ifatt de majoritetssvenska eleverna vad gäller (goda) skolresultat.

Endast 30 procent av kommunstyrelseordförandena är kvinnor men under 1 procent har utomeuropeisk bakgrund

SKL:s senaste rapport om jämställdheten i landets samtliga kommuner och landsting är fullmatad med könsuppdelad statistik (OBS: två könskategorier operationaliseras – kvinnor och män) och visar med all önskvärd tydlighet att Sverige ännu inte är ett jämställt land: Bland annat har endast 30 procent av samtliga landets kommunstyrelseordföranden (d v s en kommuns absolut ”tyngsta” post) under de senaste tre mandatperioderna varit (eller är) kvinnor.
 
Påminner samtidigt gärna om att endast 1 (SIC: en) procent av landets kommunstyrelseordföranden är utrikes födda och bara några procent av dem har sammantaget utländsk bakgrund överhuvudtaget och merparten av dem har bakgrund i Norden, Europa och övriga västvärlden medan andelen kommunstyrelseordföranden med utomeuropeisk bakgrund sannolikt understiger 1 procent.
 
Det verkar finnas en ”naturlag” i Sverige som ”säger” att när andelen kvinnor inom en viss yrkesbransch, ett visst samhällsområde eller en viss maktsfär uppgår till ynka 25-30 procent, och vilket med svenska mått mätt är en mycket låg procentsiffra, så verkar andelen med utomeuropeisk bakgrund inom samma bransch, område eller sfär uppgå till mellan 1-1,5 procent. Denna ”regel” gäller bl a och exempelvis för både högskole- och forskarvärldens professorer och för industrins och näringslivets styrelseledamöter: I båda fallen handlar det om mellan 25-30 procent som är kvinnor och mellan 1-1,5 procent som har utomeuropeisk bakgrund.
 
Sedan är det självklart inte på något sätt någon mänsklig eller medborgerlig rättighet att vare sig bli kommunstyrelseordförande, högskoleprofessor eller styrelseledamot i ett börsbolag, d v s att uppnå ”top of the tops” och ”eliternas elit”, vare sig det gäller (vita) kvinnor eller (icke-vita) utomeuropéer: Det handlar trots allt om ej mer än cirka 900 ordförandeposter i kommunerna under de senaste tre mandatperioderna, om ungefär 5500 professorer vid högskolorna och om knappt 2000 styrelseledamöter i bolagsledningarna.