Category: ojämlikhet

Ny rapport om landets 15% som är högskoleutbildade och om skillnaderna mellan inrikes och utrikes födda

En ny rapport från fackförbundet JUSEK som publiceras idag visar att idag har 15% eller 1 540 000 invånare i alla åldrar en (uttagen) högskoleexamen som motsvarar tre års högskolestudier (eller längre än så) och av dessa är 315 000 eller 20% utrikes födda och bland samhällsvetarna är andelen än högre – 25,6%.
 
Andelen akademiker är generellt lägre från övriga Norden och högre från övriga Europa medan 31% av akademikerna är födda i Asien, 10% i Afrika och 4% i Sydamerika. Utrikes födda akademiker är generellt yngre än de inrikes födda akademikerna: Bland de utrikes födda akademikerna är 78% i åldern 25–54 år jämfört med 69% bland de inrikes födda akademikerna och endast 7% av de förstnämnda är över 65 år gamla jämfört med 14% bland de inrikes födda.
 
Arbetslösheten bland utrikes födda akademiker uppgår till 9% jämfört med 2% bland de inrikes födda över 33% bland utrikes födda med enbart en grundskoleutbildning men sysselsättningsgraden bland utrikes födda akademiker är dock betydligt lägre än bland inrikes födda akademiker – 77,1% jämfört med 84,3%.
 
Den högsta sysselsättningsgraden bland de utrikes födda akademikerna (och minst skillnad gentemot de inrikes födda) hittas bland dem som har en högskoleutbildning inom socialt arbete och omsorg samt inom hälso- och sjukvårdsområdet. Den lägsta sysselsättningsgraden (och störst skillnad gentemot de inrikes födda) hittas bland de utrikes födda som har en högskoleutbildning inom samhälls- och beteendevetenskap (65%) och inom juridik (60%).
 
Medan 91% av de inrikes födda akademikerna har ett arbete i nivå med deras utbildning så handlar det om 78% bland de utrikes födda akademikerna som är födda i Europa och endast 66% av akademikerna som är födda utanför västvärlden.
 
Kring 70% av de utrikes födda akademikerna som har arbeten som enbart kräver gymnasiekompetens arbetar inom branscherna kontor, service, omsorg och försäljning. Jämfört med andra västländer och i-länder så är det särskilt i Sverige (och därefter i de övriga nordiska länderna) som andelen utrikes födda med en högskoleutbildning är överkvalificerade för sina arbeten och framför allt gäller det de som har en utländsk högskoleexamen: Av de högutbildade utrikes födda med en utländsk högskoleexamen är 44% överkvalificerade för sina arbeten jämfört med 13% för högutbildade utrikes födda med en svensk högskoleexamen.
 
JUSEK har nu räknat på vad som skulle hända om alla utrikes födda akademiker uppnådde samma förvärvsfrekvens som de majoritetssvenska akademikerna och om alla utrikes födda akademiker hade ett arbete som motsvarade deras utbildningsnivå och kommer fram till att det skulle ge hela 10 miljarder extra i statskassan.
 
JUSEK förklarar de stora skillnaderna mellan majoritetssvenska och utrikes födda akademiker med en kombination av effekterna av diskriminering (p g a utomvästerländska namn o s v) och att 70-80% av alla jobb tillsätts via kontakter i Sverige och särskilt vad gäller s k SACO-jobb (d v s akademikerjobb) så har nog kontakter, nätverk och även släktskap och blodsband en större betydelse än inom branscher som domineras av s k enkla jobb (d v s LO-jobb).

Assar Lindbeck varnar för att situationen för landets utomvästerländsk bakgrund-invånare kommer att förvärras när högkonjunkturen ebbar ut

Den åtminstone tidigare s k S-märkte nationalekonomen Assar Lindbeck påminner idag på DN Debatt (tillsammans med Mats Persson) om att Sverige är sämst i västvärldsklassen och även i-världsklassen vad gäller (de dessutom just nu snabbt växande) skillnaderna mellan de infödda majoritetssvenskarna (och de nordiska och europeiska invandrarna och deras barn och efterkommande) och de utomvästerländska invandrarna (och deras barn och efterkommande) samt varnar för att det kommer att bli s k sju resor värre för de utomvästerländska invandrarna (och deras barn och efterkommande) när högkonjunkturen klingar av:
 
 
”Försämrad integration, uttryckt som en långsiktigt ökad skillnad i förvärvsarbete mellan infödda och invandrare, är inte unikt för Sverige. Men det är anmärkningsvärt att vårt land har hanterat integrationen sämre än de flesta länder. Skillnaden i förvärvsarbete mellan infödda och invandrare är nämligen betydligt större i Sverige än i praktiskt taget alla andra västländer. Och detta gäller oavsett om man inkluderar eller exkluderar studerande, och oavsett om man tittar på högutbildade eller lågutbildade… Det är därför stor risk att integrationen, mätt som skillnaden i sysselsättning mellan svenskfödda och utlandsfödda, försämras under kommande år, särskilt när dagens högkonjunktur klingat ut.”
 
De infödda majoritetssvenskarna (och de nordiska och europeiska invandrarna och deras barn och efterkommande) blir just nu under rådande högkonjunktur allt rikare och äger mestadels sina bostäder, rekordfå av dem är arbetslösa (2,5-3% vilket i praktiken innebär full sysselsättning) och en majoritet av dem har både fasta anställningar och heltidsjobb medan arbetslösheten just nu ökar bland de utomvästerländska invandrarna och deras barn och efterkommande vilka blir allt fattigare trots rådande högkonjunktur och uppemot 25-30% av dem är arbetslösa och de allra flesta av dem som förvärvsarbetar har inte fast anställning och jobbar inte heltid.
 
Lindbeck och Persson påminner också om att fram tills 1990-talets början var Sverige vare sig mer eller mindre segmenterat och segregerat än andra västländer och än andra i-länder – Stockholm och Malmö var s a s inte värre men inte heller bättre än motsvarande städer runtom i västvärlden vad gäller segregation och de utomvästerländska invandrarna var vare sig mer eller mindre arbetslösa jämfört med situationen för motsvarande grupper i andra västländer.
 
OECD började kritisera och t o m skälla på Sverige först fr o m 1990-talets slut vad gäller de då växande skillnaderna mellan de infödda majoritetssvenskarna (och de nordiska och europeiska invandrarna och deras barn och efterkommande) och de utomvästerländska invandrarna (och deras barn och efterkommande) och det var nog just då som de idag astronomiska skillnaderna mellan de infödda majoritetssvenskarna (och de nordiska och europeiska invandrarna och deras barn och efterkommande) och de utomvästerländska invandrarna (och deras barn och efterkommande) verkar ha grundlagts.
 
Och det ironiska i den s k kråksången, och inte minst för de utomvästerländska invandrarnas (och deras barn och efterkommandes) del, är att samtidigt som Sverige är allra sämst i klassen i siffrornas värld så är Sverige allra bäst i klassen på att ha skapat och ”riggat” ett samhällsbygge som genomsyras av antirasism, antidiskriminering, jämlikhet, mångfald och inkludering, d v s inget annat västland och inget annat i-land i världen har ”bäddat” så bra för att härbärgera minoriteter på policynivån och i lagtexternas och den politiska retorikens värld.
 
För vad hjälper det att Sverige år efter år och om och om igen prisas och rankas allra högst av samtliga västländer och i-länder vad gäller att vara bäst på integration, antirasism och inkludering för landets utomvästerländska invandrare (och deras barn och efterkommande) som inte har jobb? Samtidigt kan en så klart vända på det hela och fråga sig – är det bättre att vara en förvärvsarbetande västafrikan i genomrasistiska Italien och t o m arbeta 130%, är det bättre att vara en förvärvsarbetande centralamerikan i genomrasistiska USA och inte bara ha ett utan tre jobb och är det bättre att vara en förvärvsarbetande sydasiat i genomrasistiska Storbritannien och nästan jobba dygnet runt än att vara en arbetslös utomvästerländsk invandrare i genomantirasistiska Sverige?

Majoritetssvenskarna blir bara rikare och rikare medan minoritetssvenskarna bara blir fattigare och fattigare

De (majoritets)svenska hushållens ekonomi, d v s helt enkelt (majoritets)svenskarnas samlade privatekonomi (d v s alla pengar som inte tillhör det privata näringslivet eller den offentliga sektorn), är starkare än någonsin – den totala nettoförmögenheten ökade med osannolika 146 miljarder kronor under förra årets fjärde kvartal till rekordnivån 14.261 miljarder kronor (p g a den höga förvärvsfrekvensen, p g a de stora löneökningarna, p g a de växande bostadspriserna, p g a den kraftiga aktieuppgången efter Trumps seger mm):
 
Sannolikt har det s k svenska folket aldrig varit så rikt (och framgångsrikt och lyckligt) som det är just nu och sannolikt är (majoritets)svenskarna (fortfarande) rikast i världen per capita tillsammans med schweizarna, luxemburgarna, norrmännen, danskarna samt gulfstataraberna. Dessutom slår högkonjunkturen och förvärvsfrekvensen i taket just nu – aldrig tidigare har så många (majoritets)svenskar arbetat som just nu (långt över 80%) och aldrig tidigare har så många (majoritets)svenskar haft en fast anställning och ett heltidsjobb som just nu (långt över 60%).
 
Samtidigt har invånarna med bakgrund i fr a Afrika och Asien tyvärr blivit allt fattigare och alltmer arbetslösa under de senaste åren trots rådande högkonjunktur (p g a deras låga förvärvsfrekvens, p g a deras koncentration till låglöneyrkena, p g a att de inte äger sitt boende, p g a att de inte har så stora besparingar och aktieinnehav mm):
 
Bland män födda i Afrika har andelen förvärvsarbetande minskat från 63% 2008 till 56% och bland män födda i Asien har sysselsättningen minskat från 64% 2008 till knappt 60%. Bland kvinnor från Afrika och Asien har sysselsättningen vidare minskat från 57% 2008 till kring 40%. Möjligen handlar det om samma typ av effekt som skedde efter 1990-talskrisen – d v s efter finanskrisen 2008 är nu majoritetssvenskarna återigen vid full vigör och är nu tillbaka med full kraft (d v s även många majoritetssvenskar ”dippade” och deppade sannolikt även 2008) medan utomeuropéerna (som drabbades än hårdare av 2008 års finanskris) inte har återhämtat sig i samma utsträckning. Endast 26% av alla som är födda i Afrika har exempelvis ett fast heltidsjobb liksom endast 34% av alla som är födda i Asien.

Andelen obehöriga lärare ökar och särskilt gäller det i miljonprogramsområdena

Det talas nästan bara om att mängder av de invånare i landet med bakgrund i Afrika, Asien och Latinamerika som överhuvudtaget har ett jobb är överutbildade men mer sällan talas det om att mängder av de invånare i landet som är majoritetssvenskar och som har bakgrund i övriga Norden och Europa är underutbildade trots att de har ett jobb och trots att de i många fall också innehar ett jobb som kan vara välbetalt och en position som kan vara på chefsnivå (mängder med landets mellanchefer och chefer är helt enkelt underutbildade, och de allra flesta av landets chefer är majoritetssvenskar eller har bakgrund i övriga Norden och Europa).
 
Det är egentligen bara i relation till läraryrket och till skolans värld som underutbildningsproblematiken har börjat lyftas på sistone och nu har Lärarförbundet senast undersökt frågan: Hela två tredjedelar av alla under det senaste året nyanställda lärare är tyvärr numera s k obehöriga (d v s de saknar en högskoleexamen) och är därmed underutbildade och totalandelen behöriga grundskolelärare har minskat på senare tid till 71,4% och fortsätter att minska p g a att så många av de nyanställda lärarna är underutbildade.
 
Tyvärr uppvisar miljonprogramsområdenas skolor (från förskolor till gymnasieskolor) där en absolut majoritet av alla barn och ungdomar idag har bakgrund i Afrika, Asien och Latinamerika de allra högsta procentandelarna underutbildade lärare och tyvärr ökar andelen underutbildade lärare på skolorna i miljonprogramsområdena dessutom snabbare än på de skolor där barnen och ungdomarna i huvudsak har majoritetssvensk bakgrund och bakgrund i övriga Norden och Europa.
 
På skolor där procentandelen elever med högskoleutbildade föräldrar uppgår till 90% jämfört med skolor där procentandelen elever med högskoleutbildade föräldrar ligger på 10% så handlar det om skillnad på hela 25% vad gäller andelen underutbildade lärare – d v s på skolor där barnens föräldrar är högutbildade är nästan alla lärare behöriga men på skolor där barnens föräldrar är lågutbildade är en mycket hög andel av alla lärare obehöriga och underutbildade.
 
Visst finns det åtskilliga extremt högpresterande s k ”whizz-kids” med bakgrund i Afrika, Asien och Latinamerika på miljonprogramsområdenas skolor som kommer att gå hur långt som helst i livet när de blir vuxna och visst finns det också en hel del underutbildade s k ”superlärare” som arbetar på skolorna i landets miljonprogramsområden (från förskolorna till gymnasieskolorna) men tyvärr så har skolresultaten för barnen och ungdomarna i miljonprogramsområdena sjunkit stadigt och närmast katastrofalt under 2000-talet medan skolresultaten för de majoritetssvenska barnen och ungdomarna och för barnen och ungdomarna med bakgrund i övriga Norden och Europa samtidigt har förbättrats sedan 2000-talet.
 
Att andelen underutbildade lärare är så starkt koncentrerade till miljonprogramsområdenas skolor (och dessutom ökar andelen underutbildade lärare just nu i miljonprogramsområdena än mer och än snabbare än på andra skolor i landet) medan andelen behöriga lärare är så starkt koncentrerade till de skolor där barnen och ungdomarna i huvudsak har majoritetssvensk bakgrund och bakgrund i övriga Norden och Europa är sannolikt åtminstone en av huvudförklaringarna till de rätt så katastrofala skolresultaten på miljonprogramsområdenas skolor, d v s det handlar inte (såsom alltför många indirekt och mellan raderna numera säger, tror, tänker och skriver) om att barnen och ungdomarna med bakgrund i Afrika, Asien och Latinamerika skulle uppvisa en låg eller t o m en mycket låg genomsnittlig IQ-nivå (d v s föreställningen om att de helt enkelt är ”defekta” och ”dumma i huvet”) eller att de inte håller måttet vare sig kognitivt eller kroppsligt (d v s föreställningen om att de är överviktiga och att deras tänder är i dåligt skick redan när de är barn samt att de har diagnoser i parti och minut och inte minst föreställningen om att de har våldet och aggressiviteten och sexismen och homofobin i blodet och i generna o s v) och att det är därför som så många av dem misslyckas i skolan.

Vilka äger ett fritidsboende och vilka gör det inte?

En liten detalj ur senaste ULF:en (undersökningar av levnadsförhållanden) som handlar om hur alla vi som bor i Sverige just nu (och som är levande just nu) bor och vad vi äger utöver den bostad vi bor i permanent:
 
Uppemot 80% av alla majoritetssvenskar äger idag sitt boende i en eller annan form och bor dessutom generellt också rymligt eller mycket rymligt (antal kvadratmeter per levande homo sapiens-organism per hushållsenhet) medan endast kring 20% av invånarna med utomeuropeisk bakgrund äger sitt boende i en eller annan form och dessutom bor de generellt trångt eller mycket trångt.
 
Utöver detta så äger hela 26% av alla majoritetssvenskar även ett fritidsboende som kan handla om allt ifrån en herrgård eller t o m ett fideikommisslott till gamla släktgårdar, större eller mindre s k sommarhus eller små stugor och gamla torp och utöver det äger en hög andel majoritetssvenskar även båtar liksom husvagnar och andra vatten- eller landgående (eller t o m luftgående) fordon som det åtminstone hjälpligt går att bo i (dock är det nog rejält svårt att sova i en helikopter).
 
Bland de utrikes födda ”rakt av” så äger 12% ett fritidsboende men bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund så handlar det antagligen bara om några ynka procent då de invånare i landet med utländsk bakgrund som äger ett fritidsboende i huvudsak har nordiskt, europeiskt och västerländskt ursprung.
 
Sedan betyder allt det så klart inte att alla som äger sitt boende är lyckligare än de som inte äger sitt boende (och som i stället hyr sitt boende), att alla som bor rymligt är lyckligare än alla som bor trångt och att alla som äger ett fritidsboende är lyckligare än alla som inte gör det alls och ingen blir så klart lycklig ”i sig” av att äga en eller flera bostäder utöver den en bor i permanent och än mindre av att äga båt, husvagn, husbil eller t o m flygplan.

Om den svenska enkla jobb-sektorn

Vi (d v s alla vi som är intresserade av och kanske t o m fullständigt besatta av och fixerade vid den just nu blixtsnabba framväxten av det nya Sverige som ju verkligen på alla sätt och vis äger rum i s k realtid) var säkert mängder som igår kastade oss över Tankesmedjan Tidens nya rapport om den svenska enkla jobb-sektorn (OBS: ironi och skämt åsido – mycket få medier har åtminstone hitintills skrivit om och uppmärksammat rapporten) som innehåller nya färska siffror om vilka som egentligen har de enkla jobben i landet (dock mellan raderna, då Tiden också liksom de allra flesta andra uppenbarligen vägrar att ”spec:a”, ”hänga ut”, ”peka ut” och ytterligare stigmatisera utomeuropeisk bakgrund-invånarna och miljonprogramsområdena, d v s de är inte särredovisade trots att ”alla vet” att det är de det i huvudsak handlar om) och enkla jobb innebär här jobb som inte kräver någon utbildning alls och som nästan alltid är lågbetalda, fysiskt-kroppsligt och/eller affektivt-emotionellt (hyper)intensiva samt äger rum på obekväm arbetstid.
15571058_10154218407490847_2104021986_n.jpg
 
I rapporten framgår det bl a att majoritetssvenskar absolut också kan inneha enkla jobb men i huvudsak rör det sig om majoritetssvenska ungdomar och unga vuxna som sedan går vidare till mer välbetalda, bekväma och kvalificerade jobb. Landets utländsk bakgrund-invånare är vidare inte bara kraftigt överrepresenterade inom enkla jobb-branschen utan också kraftigt överepresenterade bland de som trots att de har ett (enkelt) jobb knappt överlever på inkomsten (det gäller närmare 45% av dem).
 
Översatt till invånare födda i Afrika, Asien och Latinamerika så handlar det om att kring 20% av utoneuropéerna har ett enkelt jobb jämfört med 3% av majoritetssvenskarna och bland de högskoleutbildade så handlar det om att hela 15-17% av alla högskoleutbildade afrikaner, latinamerikaner och asiater har ett enkelt jobb jämfört med 1% av alla högskoleutbildade majoritetssvenskar.
 
OBS: Så klart är det bättre att utomeuropéerna har ett enkelt jobb än att de inte har ett jobb alls och gissningsvis är de allra flesta av de högskoleutbildade utomeuropéerna som städar, kör taxi, serverar, diskar o s v trots allt nöjda med att ha ett jobb även om hälften av dem knappt ens kan leva på sin inkomst.

Skillnaderna mellan elever med svensk och utländsk bakgrund är fortsatt stora i senaste PISA-undersökningen

Glädjeropen var med all säkerhet både mångtaliga och högljudda idag när OECD:s senaste PISA-undersökning publicerades och indikerade att botten nu har passerats och att de svenska eleverna (15-åringarna) nu är på väg att ”återhämta” sig vad gäller kunskapsnivåerna i läsförståelse, matematik och naturvetenskap.
 
Samtidigt bekräftade tyvärr den senaste PISA-undersökningen att landets elever med utländsk bakgrund och sannolikt fr a med utomvästerländsk bakgrund fortsätter att sacka efter och vilket också den senaste TIMMS-undersökningen indikerade.
 
PISA-undersökningen visar exempelvis att 10 procent av eleverna med svensk bakgrund uppnår de högsta prestationsnivåerna i naturvetenskap. Motsvarande andel för elever med utländsk bakgrund som är födda i Sverige (d v s de s k ”andrageneration:arna) är 3 procent och för elever födda utomlands handlar det om 2 procent. Omvänt når 17 procent av eleverna med svensk bakgrund inte upp till nivå 2, d v s de lägsta nivåerna. Motsvarande andel för elever med utländsk bakgrund som är födda i Sverige (d v s de s k ”andrageneration:arna) ligger på 33 procent och vad gäller elever födda utomlands når hälften av eleverna inte upp till nivå 2. En tredjedel av resultatskillnaderna kan förklaras med socioekonomisk bakgrund och skillnaderna är större i Sverige än i andra OECD-länder. Samtidigt är det tragiskt nog så att elever med utländsk bakgrund förväntas och tros ha en framtida yrkeskarriär med naturvetenskaplig inriktning i högre grad i Sverige än i något annat OECD-land.
Resultat migration.jpg
 
15326424_10154179891950847_6328335443235956691_n.jpg
Elever med utländsk och framför allt utomvästerländsk bakgrund är tyvärr både kraftigt överrepresenterade bland de elever som går ut grundskolan utan gymnasiebehörighet, bland de elever som går ut gymnasiet utan högskolebehörighet samt bland de studenter som hoppar av högskolestudierna och ej fullföljer en högskoleutbildning. Detta gäller både de som är utrikes födda och har bott i landet en längre tid, de som är nyanlända och de som är födda och uppvuxna i Sverige och tillhör den s k ”andra generationen”.
 
Idag går uppemot 93-94% av alla majoritetssvenska ungdomar ut grundskolan med gymnasiebehörighet och ca 92-93% av alla majoritetssvenska ungdomar har idag en gymnasieutbildning medan över hälften och över två tredjedelar av alla majoritetssvenska unga vuxna män respektive unga vuxna kvinnor har en högskoleexamen. Omvänt går idag ej mer än ca 57% av alla utrikes födda ungdomar, ca 75-80% av alla födda i Sverige med två utrikes födda föräldrar och kring 65-70% av alla ungdomar med utländsk bakgrund ut grundskolan med gymnasiebehörighet och dessa procentsiffror är tyvärr ännu lägre bland utomvästerländsk bakgrund-eleverna.