Kategori: ojämlikhet

Den redan stora klyftan mellan majoritetsbefolkningen och invånarna med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund fortsätter att eskalera

SCB har idag kommit med nya siffror om den socioekonomiska och materiella situationen för landets alla barn med utländsk bakgrund och om den socioekonomiska och materiella situationen för landets alla vuxna invånare med utländsk bakgrund (d v s för de förstnämndas föräldrar) och vilka jämförs med barnen och de vuxna invånarna med (majoritets)svensk bakgrund.
 
Idag har en fjärdedel av alla invånare under 18 år utländsk bakgrund och varav merparten är s k ”andrageneration:are” och inräknat även de s k blandade barnen så är denna siffra mycket högre än så (då handlar det om långt över en tredjedel av alla barn i landet som har utländsk bakgrund) och ligger idag på kring 40% i de yngre ålderskategorierna. Idag har även en majoritet av alla barn med utländsk bakgrund utomeuropeisk bakgrund med ursprungsländer som Syrien, Somalia och Irak (de flesta av alla barn med utländsk bakgrund är som sagt födda i Sverige men har då föräldrar från fr a Afrika och Asien liksom även från Balkan och Latinamerika).
 
Landets barn med utländsk bakgrund växer oftare upp med en ensamstående förälder då skilsmässo- och separationsfrekvensen är högre bland föräldrar med utländsk bakgrund än bland föräldrar med svensk bakgrund oavsett om de är gifta eller samboende (eller särboende) och oavsett sexuell läggning: En femtedel av alla barn med utländsk bakgrund växer till exempel just nu upp med en ensamstående mor jämfört med 13% bland barnen med svensk bakgrund (sedan kan många ensamstående mödrar naturligtvis ha en intimrelationspartner ändå och oavsett sexuell läggning och ibland väl t o m fler än en dessutom).
 
Barn med utländsk bakgrund har vidare oftare många syskon än barnen med svensk bakgrund – över 64% av alla barn med utländsk bakgrund har exempelvis två eller flera syskon medan 52% av alla barn med svensk bakgrund endast har ett enda syskon (och en hel del är därtill också s k ensambarn).
 
Hela 76% av alla barn med utländsk bakgrund bor inte i villa eller i radhus (utan i flerfamiljshus, d v s i s k höghus) vilket 69% av alla barn med svensk bakgrund omvänt gör idag och endast 18% av alla barn med svensk bakgrund bor idag med (bio-, styv-, adoptiv- eller foster)föräldrar/vårdnadshavare som inte äger sitt boende (d v s endast 18% av alla majoritetssvenska föräldrar bor idag i en hyresrätt). Barn med utländsk bakgrund bor idag överlag trångbott eller extremt trångbott medan barnen med svensk bakgrund omvänt och generellt disponerar stora eller t o m mycket stora boytor (OBS: att bo stort eller mycket stort som de allra flesta majoritetssvenskar gör idag betyder inte detsamma som att vara lycklig eller lyckad i sig och det gäller både majoritetssvenska barn och majoritetssvenska vuxna).
 
Vad gäller situationen för vuxna invånare med utländsk bakgrund så rapporterar SCB att sedan 1991 har den reala ekonomiska standarden för landets (vuxna) invånare ökat med hela 58% och särskilt gäller det den majoritetssvenska befolkningen och även om de ekonomiska skillnaderna mellan majoritetssvenska män och majoritetssvenska kvinnor kvarstår ”rakt av” så har de minskat kraftigt och successivt på senare år och majoritetssvenska kvinnors reella inkomstökning har t o m gått om de majoritetssvenska männens inkomstökning sedan millenieskiftet och vilket sannolikt förklaras med att de unga majoritetssvenska kvinnorna inte bara är på väg att springa om de unga majoritetssvenska männen vad gäller alltifrån utbildningsnivå och inkomstnivå till att ”kapa åt sig” (i rasande takt dessutom) mellanchefs- och chefspositionerna utan faktiskt redan har gjort det vid det här laget, d v s sedan år 2000 pågår det en socioekonomisk och materiell ”könsrevolution” och ”könsomfördelning” utan dess like i Sverige och fr a bland majoritetssvenskarna som nog inte har sin motsvarighet någonstans på jorden (d v s de majoritetssvenska kvinnorna är nog just nu ett visst s k folkslags mest framgångsrika kvinnor i världen) och som nog ej heller någonsin har skett tidigare i svensk (och i svenskarnas) historia (möjligen med undantag för den s k vikingatiden då många svenska män stupade eller ”försvann” utomlands och då vissa svenska kvinnor nog kunde bli rätt så rika samtidigt som det så klart inte var så roligt att de svenska karlarna ”togs av daga”).
 
Samtidigt som majoritetssvenskarnas inkomster och förmögenheter bara fortsätter att öka och att växa för varje år som går så gäller inte det för invånarna med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund:
 
1991 hade de utrikes födda i landet exempelvis en ekonomisk medelstandard som motsvarade hela 90% av den ekonomiska medelstandarden för invånare födda i Sverige men idag är denna siffra nere på 77% och fortsätter att sjunka och i huvudsak handlar det om att invånarna med utomeuropeisk bakgrund sackar efter alltmer (i sina plånböcker och på sina bankkonton – OBS: det betyder inte att de måste må sämre och vara mer olyckliga och mer misslyckade) trots rådande högkonjunktur, trots att (de ekonomiska) hjulen snurrar som aldrig förr, trots att den svenska ekonomin och den svenska arbetsmarknaden är mer urstark än någonsin idag och kanske den starkaste på jorden just nu och trots att 100 000-tals jobb och vakanser behöver tillsättas i skrivande stund inom både LO-, TCO- och SACO-sfärerna och trots att både den privata och den offentliga sektorn just nu tvingas massanställa ofta underutbildade majoritetssvenskar och mängder av majoritetssvenska ungdomar och majoritetssvenska pensionärer för att täcka den skriande bristen på arbetskraft och för att åtminstone för stunden lösa den alltmer katastrofala kompetensförsörjningsbristen i landet som gör att lönerna för fr a de som har fasta heltidstjänster just nu skjuter i höjden som aldrig förr och riskerar att skapa en överhettning av den svenska ekonomin och i slutänden och åtminstone på sikt ”knäcka” hela högkonjunkturen i sig som av vissa bedömare anses ”peak:a” och vara ”all-time-high” just nu samtidigt som 100 000-tals invånare med bakgrund i framför allt Afrika och Asien står helt och hållet eller åtminstone i stort sett helt utanför arbetsmarknaden överhuvudtaget och tvingas försörja sig på en kombination av temporära och oregelbundna projektanställningar, arbetsmarknadsåtgärdsprogramanställningar, tillfälliga bemanningstjänster, flera olika och oftast underbetalda procent- och deltidsjobb, s k ”svartjobb” som är ännu mer underbetalda samt bidrag och andra ekonomiska transfereringar av alla de slag (och tyvärr även i alltför många fall på brottslig verksamhet).
 
Det handlar om en växande jättearmé av dessutom påtagligt unga invånare med utomeuropeisk bakgrund som hela tiden fylls på via ”naturlig” reproduktion och invandring och knappt ens är ”värd” att kallas en reservarbetskraft samtidigt som majoritetssvenskarna visserligen har det bättre än någonsin i svensk historia just nu (möjligen med undantag för vissa år under det pfalziska Östersjöimperiets glansdagar) och sannolikt har det bäst i världen just nu rent socioekonomiskt och materiellt sett och mätt (OBS: att ha ett fast heltidsjobb, en med globala mått mätt extremt hög inkomst och att äga sin bostad och i praktiken vara miljonär som en absolut majoritet av alla majoritetssvenskar idag faktiskt är garanterar så klart inte ett s k lyckligt eller ett s k lyckat liv) bredvid majoritetsnorrmännen, majoritetsluxemburgarna, majoritetsmonegaskerna, majoritetsschweizarna och majoritetsgulfstataraberna men bara blir allt äldre och äldre och äldre.

Ny rapport om landets 15% som är högskoleutbildade och om skillnaderna mellan inrikes och utrikes födda

En ny rapport från fackförbundet JUSEK som publiceras idag visar att idag har 15% eller 1 540 000 invånare i alla åldrar en (uttagen) högskoleexamen som motsvarar tre års högskolestudier (eller längre än så) och av dessa är 315 000 eller 20% utrikes födda och bland samhällsvetarna är andelen än högre – 25,6%.
 
Andelen akademiker är generellt lägre från övriga Norden och högre från övriga Europa medan 31% av akademikerna är födda i Asien, 10% i Afrika och 4% i Sydamerika. Utrikes födda akademiker är generellt yngre än de inrikes födda akademikerna: Bland de utrikes födda akademikerna är 78% i åldern 25–54 år jämfört med 69% bland de inrikes födda akademikerna och endast 7% av de förstnämnda är över 65 år gamla jämfört med 14% bland de inrikes födda.
 
Arbetslösheten bland utrikes födda akademiker uppgår till 9% jämfört med 2% bland de inrikes födda över 33% bland utrikes födda med enbart en grundskoleutbildning men sysselsättningsgraden bland utrikes födda akademiker är dock betydligt lägre än bland inrikes födda akademiker – 77,1% jämfört med 84,3%.
 
Den högsta sysselsättningsgraden bland de utrikes födda akademikerna (och minst skillnad gentemot de inrikes födda) hittas bland dem som har en högskoleutbildning inom socialt arbete och omsorg samt inom hälso- och sjukvårdsområdet. Den lägsta sysselsättningsgraden (och störst skillnad gentemot de inrikes födda) hittas bland de utrikes födda som har en högskoleutbildning inom samhälls- och beteendevetenskap (65%) och inom juridik (60%).
 
Medan 91% av de inrikes födda akademikerna har ett arbete i nivå med deras utbildning så handlar det om 78% bland de utrikes födda akademikerna som är födda i Europa och endast 66% av akademikerna som är födda utanför västvärlden.
 
Kring 70% av de utrikes födda akademikerna som har arbeten som enbart kräver gymnasiekompetens arbetar inom branscherna kontor, service, omsorg och försäljning. Jämfört med andra västländer och i-länder så är det särskilt i Sverige (och därefter i de övriga nordiska länderna) som andelen utrikes födda med en högskoleutbildning är överkvalificerade för sina arbeten och framför allt gäller det de som har en utländsk högskoleexamen: Av de högutbildade utrikes födda med en utländsk högskoleexamen är 44% överkvalificerade för sina arbeten jämfört med 13% för högutbildade utrikes födda med en svensk högskoleexamen.
 
JUSEK har nu räknat på vad som skulle hända om alla utrikes födda akademiker uppnådde samma förvärvsfrekvens som de majoritetssvenska akademikerna och om alla utrikes födda akademiker hade ett arbete som motsvarade deras utbildningsnivå och kommer fram till att det skulle ge hela 10 miljarder extra i statskassan.
 
JUSEK förklarar de stora skillnaderna mellan majoritetssvenska och utrikes födda akademiker med en kombination av effekterna av diskriminering (p g a utomvästerländska namn o s v) och att 70-80% av alla jobb tillsätts via kontakter i Sverige och särskilt vad gäller s k SACO-jobb (d v s akademikerjobb) så har nog kontakter, nätverk och även släktskap och blodsband en större betydelse än inom branscher som domineras av s k enkla jobb (d v s LO-jobb).

Assar Lindbeck varnar för att situationen för landets utomvästerländsk bakgrund-invånare kommer att förvärras när högkonjunkturen ebbar ut

Den åtminstone tidigare s k S-märkte nationalekonomen Assar Lindbeck påminner idag på DN Debatt (tillsammans med Mats Persson) om att Sverige är sämst i västvärldsklassen och även i-världsklassen vad gäller (de dessutom just nu snabbt växande) skillnaderna mellan de infödda majoritetssvenskarna (och de nordiska och europeiska invandrarna och deras barn och efterkommande) och de utomvästerländska invandrarna (och deras barn och efterkommande) samt varnar för att det kommer att bli s k sju resor värre för de utomvästerländska invandrarna (och deras barn och efterkommande) när högkonjunkturen klingar av:
 
 
”Försämrad integration, uttryckt som en långsiktigt ökad skillnad i förvärvsarbete mellan infödda och invandrare, är inte unikt för Sverige. Men det är anmärkningsvärt att vårt land har hanterat integrationen sämre än de flesta länder. Skillnaden i förvärvsarbete mellan infödda och invandrare är nämligen betydligt större i Sverige än i praktiskt taget alla andra västländer. Och detta gäller oavsett om man inkluderar eller exkluderar studerande, och oavsett om man tittar på högutbildade eller lågutbildade… Det är därför stor risk att integrationen, mätt som skillnaden i sysselsättning mellan svenskfödda och utlandsfödda, försämras under kommande år, särskilt när dagens högkonjunktur klingat ut.”
 
De infödda majoritetssvenskarna (och de nordiska och europeiska invandrarna och deras barn och efterkommande) blir just nu under rådande högkonjunktur allt rikare och äger mestadels sina bostäder, rekordfå av dem är arbetslösa (2,5-3% vilket i praktiken innebär full sysselsättning) och en majoritet av dem har både fasta anställningar och heltidsjobb medan arbetslösheten just nu ökar bland de utomvästerländska invandrarna och deras barn och efterkommande vilka blir allt fattigare trots rådande högkonjunktur och uppemot 25-30% av dem är arbetslösa och de allra flesta av dem som förvärvsarbetar har inte fast anställning och jobbar inte heltid.
 
Lindbeck och Persson påminner också om att fram tills 1990-talets början var Sverige vare sig mer eller mindre segmenterat och segregerat än andra västländer och än andra i-länder – Stockholm och Malmö var s a s inte värre men inte heller bättre än motsvarande städer runtom i västvärlden vad gäller segregation och de utomvästerländska invandrarna var vare sig mer eller mindre arbetslösa jämfört med situationen för motsvarande grupper i andra västländer.
 
OECD började kritisera och t o m skälla på Sverige först fr o m 1990-talets slut vad gäller de då växande skillnaderna mellan de infödda majoritetssvenskarna (och de nordiska och europeiska invandrarna och deras barn och efterkommande) och de utomvästerländska invandrarna (och deras barn och efterkommande) och det var nog just då som de idag astronomiska skillnaderna mellan de infödda majoritetssvenskarna (och de nordiska och europeiska invandrarna och deras barn och efterkommande) och de utomvästerländska invandrarna (och deras barn och efterkommande) verkar ha grundlagts.
 
Och det ironiska i den s k kråksången, och inte minst för de utomvästerländska invandrarnas (och deras barn och efterkommandes) del, är att samtidigt som Sverige är allra sämst i klassen i siffrornas värld så är Sverige allra bäst i klassen på att ha skapat och ”riggat” ett samhällsbygge som genomsyras av antirasism, antidiskriminering, jämlikhet, mångfald och inkludering, d v s inget annat västland och inget annat i-land i världen har ”bäddat” så bra för att härbärgera minoriteter på policynivån och i lagtexternas och den politiska retorikens värld.
 
För vad hjälper det att Sverige år efter år och om och om igen prisas och rankas allra högst av samtliga västländer och i-länder vad gäller att vara bäst på integration, antirasism och inkludering för landets utomvästerländska invandrare (och deras barn och efterkommande) som inte har jobb? Samtidigt kan en så klart vända på det hela och fråga sig – är det bättre att vara en förvärvsarbetande västafrikan i genomrasistiska Italien och t o m arbeta 130%, är det bättre att vara en förvärvsarbetande centralamerikan i genomrasistiska USA och inte bara ha ett utan tre jobb och är det bättre att vara en förvärvsarbetande sydasiat i genomrasistiska Storbritannien och nästan jobba dygnet runt än att vara en arbetslös utomvästerländsk invandrare i genomantirasistiska Sverige?

Majoritetssvenskarna blir bara rikare och rikare medan minoritetssvenskarna bara blir fattigare och fattigare

De (majoritets)svenska hushållens ekonomi, d v s helt enkelt (majoritets)svenskarnas samlade privatekonomi (d v s alla pengar som inte tillhör det privata näringslivet eller den offentliga sektorn), är starkare än någonsin – den totala nettoförmögenheten ökade med osannolika 146 miljarder kronor under förra årets fjärde kvartal till rekordnivån 14.261 miljarder kronor (p g a den höga förvärvsfrekvensen, p g a de stora löneökningarna, p g a de växande bostadspriserna, p g a den kraftiga aktieuppgången efter Trumps seger mm):
 
Sannolikt har det s k svenska folket aldrig varit så rikt (och framgångsrikt och lyckligt) som det är just nu och sannolikt är (majoritets)svenskarna (fortfarande) rikast i världen per capita tillsammans med schweizarna, luxemburgarna, norrmännen, danskarna samt gulfstataraberna. Dessutom slår högkonjunkturen och förvärvsfrekvensen i taket just nu – aldrig tidigare har så många (majoritets)svenskar arbetat som just nu (långt över 80%) och aldrig tidigare har så många (majoritets)svenskar haft en fast anställning och ett heltidsjobb som just nu (långt över 60%).
 
Samtidigt har invånarna med bakgrund i fr a Afrika och Asien tyvärr blivit allt fattigare och alltmer arbetslösa under de senaste åren trots rådande högkonjunktur (p g a deras låga förvärvsfrekvens, p g a deras koncentration till låglöneyrkena, p g a att de inte äger sitt boende, p g a att de inte har så stora besparingar och aktieinnehav mm):
 
Bland män födda i Afrika har andelen förvärvsarbetande minskat från 63% 2008 till 56% och bland män födda i Asien har sysselsättningen minskat från 64% 2008 till knappt 60%. Bland kvinnor från Afrika och Asien har sysselsättningen vidare minskat från 57% 2008 till kring 40%. Möjligen handlar det om samma typ av effekt som skedde efter 1990-talskrisen – d v s efter finanskrisen 2008 är nu majoritetssvenskarna återigen vid full vigör och är nu tillbaka med full kraft (d v s även många majoritetssvenskar ”dippade” och deppade sannolikt även 2008) medan utomeuropéerna (som drabbades än hårdare av 2008 års finanskris) inte har återhämtat sig i samma utsträckning. Endast 26% av alla som är födda i Afrika har exempelvis ett fast heltidsjobb liksom endast 34% av alla som är födda i Asien.

Andelen obehöriga lärare ökar och särskilt gäller det i miljonprogramsområdena

Det talas nästan bara om att mängder av de invånare i landet med bakgrund i Afrika, Asien och Latinamerika som överhuvudtaget har ett jobb är överutbildade men mer sällan talas det om att mängder av de invånare i landet som är majoritetssvenskar och som har bakgrund i övriga Norden och Europa är underutbildade trots att de har ett jobb och trots att de i många fall också innehar ett jobb som kan vara välbetalt och en position som kan vara på chefsnivå (mängder med landets mellanchefer och chefer är helt enkelt underutbildade, och de allra flesta av landets chefer är majoritetssvenskar eller har bakgrund i övriga Norden och Europa).
 
Det är egentligen bara i relation till läraryrket och till skolans värld som underutbildningsproblematiken har börjat lyftas på sistone och nu har Lärarförbundet senast undersökt frågan: Hela två tredjedelar av alla under det senaste året nyanställda lärare är tyvärr numera s k obehöriga (d v s de saknar en högskoleexamen) och är därmed underutbildade och totalandelen behöriga grundskolelärare har minskat på senare tid till 71,4% och fortsätter att minska p g a att så många av de nyanställda lärarna är underutbildade.
 
Tyvärr uppvisar miljonprogramsområdenas skolor (från förskolor till gymnasieskolor) där en absolut majoritet av alla barn och ungdomar idag har bakgrund i Afrika, Asien och Latinamerika de allra högsta procentandelarna underutbildade lärare och tyvärr ökar andelen underutbildade lärare på skolorna i miljonprogramsområdena dessutom snabbare än på de skolor där barnen och ungdomarna i huvudsak har majoritetssvensk bakgrund och bakgrund i övriga Norden och Europa.
 
På skolor där procentandelen elever med högskoleutbildade föräldrar uppgår till 90% jämfört med skolor där procentandelen elever med högskoleutbildade föräldrar ligger på 10% så handlar det om skillnad på hela 25% vad gäller andelen underutbildade lärare – d v s på skolor där barnens föräldrar är högutbildade är nästan alla lärare behöriga men på skolor där barnens föräldrar är lågutbildade är en mycket hög andel av alla lärare obehöriga och underutbildade.
 
Visst finns det åtskilliga extremt högpresterande s k ”whizz-kids” med bakgrund i Afrika, Asien och Latinamerika på miljonprogramsområdenas skolor som kommer att gå hur långt som helst i livet när de blir vuxna och visst finns det också en hel del underutbildade s k ”superlärare” som arbetar på skolorna i landets miljonprogramsområden (från förskolorna till gymnasieskolorna) men tyvärr så har skolresultaten för barnen och ungdomarna i miljonprogramsområdena sjunkit stadigt och närmast katastrofalt under 2000-talet medan skolresultaten för de majoritetssvenska barnen och ungdomarna och för barnen och ungdomarna med bakgrund i övriga Norden och Europa samtidigt har förbättrats sedan 2000-talet.
 
Att andelen underutbildade lärare är så starkt koncentrerade till miljonprogramsområdenas skolor (och dessutom ökar andelen underutbildade lärare just nu i miljonprogramsområdena än mer och än snabbare än på andra skolor i landet) medan andelen behöriga lärare är så starkt koncentrerade till de skolor där barnen och ungdomarna i huvudsak har majoritetssvensk bakgrund och bakgrund i övriga Norden och Europa är sannolikt åtminstone en av huvudförklaringarna till de rätt så katastrofala skolresultaten på miljonprogramsområdenas skolor, d v s det handlar inte (såsom alltför många indirekt och mellan raderna numera säger, tror, tänker och skriver) om att barnen och ungdomarna med bakgrund i Afrika, Asien och Latinamerika skulle uppvisa en låg eller t o m en mycket låg genomsnittlig IQ-nivå (d v s föreställningen om att de helt enkelt är ”defekta” och ”dumma i huvet”) eller att de inte håller måttet vare sig kognitivt eller kroppsligt (d v s föreställningen om att de är överviktiga och att deras tänder är i dåligt skick redan när de är barn samt att de har diagnoser i parti och minut och inte minst föreställningen om att de har våldet och aggressiviteten och sexismen och homofobin i blodet och i generna o s v) och att det är därför som så många av dem misslyckas i skolan.

Vilka äger ett fritidsboende och vilka gör det inte?

En liten detalj ur senaste ULF:en (undersökningar av levnadsförhållanden) som handlar om hur alla vi som bor i Sverige just nu (och som är levande just nu) bor och vad vi äger utöver den bostad vi bor i permanent:
 
Uppemot 80% av alla majoritetssvenskar äger idag sitt boende i en eller annan form och bor dessutom generellt också rymligt eller mycket rymligt (antal kvadratmeter per levande homo sapiens-organism per hushållsenhet) medan endast kring 20% av invånarna med utomeuropeisk bakgrund äger sitt boende i en eller annan form och dessutom bor de generellt trångt eller mycket trångt.
 
Utöver detta så äger hela 26% av alla majoritetssvenskar även ett fritidsboende som kan handla om allt ifrån en herrgård eller t o m ett fideikommisslott till gamla släktgårdar, större eller mindre s k sommarhus eller små stugor och gamla torp och utöver det äger en hög andel majoritetssvenskar även båtar liksom husvagnar och andra vatten- eller landgående (eller t o m luftgående) fordon som det åtminstone hjälpligt går att bo i (dock är det nog rejält svårt att sova i en helikopter).
 
Bland de utrikes födda ”rakt av” så äger 12% ett fritidsboende men bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund så handlar det antagligen bara om några ynka procent då de invånare i landet med utländsk bakgrund som äger ett fritidsboende i huvudsak har nordiskt, europeiskt och västerländskt ursprung.
 
Sedan betyder allt det så klart inte att alla som äger sitt boende är lyckligare än de som inte äger sitt boende (och som i stället hyr sitt boende), att alla som bor rymligt är lyckligare än alla som bor trångt och att alla som äger ett fritidsboende är lyckligare än alla som inte gör det alls och ingen blir så klart lycklig ”i sig” av att äga en eller flera bostäder utöver den en bor i permanent och än mindre av att äga båt, husvagn, husbil eller t o m flygplan.

Om den svenska enkla jobb-sektorn

Vi (d v s alla vi som är intresserade av och kanske t o m fullständigt besatta av och fixerade vid den just nu blixtsnabba framväxten av det nya Sverige som ju verkligen på alla sätt och vis äger rum i s k realtid) var säkert mängder som igår kastade oss över Tankesmedjan Tidens nya rapport om den svenska enkla jobb-sektorn (OBS: ironi och skämt åsido – mycket få medier har åtminstone hitintills skrivit om och uppmärksammat rapporten) som innehåller nya färska siffror om vilka som egentligen har de enkla jobben i landet (dock mellan raderna, då Tiden också liksom de allra flesta andra uppenbarligen vägrar att ”spec:a”, ”hänga ut”, ”peka ut” och ytterligare stigmatisera utomeuropeisk bakgrund-invånarna och miljonprogramsområdena, d v s de är inte särredovisade trots att ”alla vet” att det är de det i huvudsak handlar om) och enkla jobb innebär här jobb som inte kräver någon utbildning alls och som nästan alltid är lågbetalda, fysiskt-kroppsligt och/eller affektivt-emotionellt (hyper)intensiva samt äger rum på obekväm arbetstid.
15571058_10154218407490847_2104021986_n.jpg
 
I rapporten framgår det bl a att majoritetssvenskar absolut också kan inneha enkla jobb men i huvudsak rör det sig om majoritetssvenska ungdomar och unga vuxna som sedan går vidare till mer välbetalda, bekväma och kvalificerade jobb. Landets utländsk bakgrund-invånare är vidare inte bara kraftigt överrepresenterade inom enkla jobb-branschen utan också kraftigt överepresenterade bland de som trots att de har ett (enkelt) jobb knappt överlever på inkomsten (det gäller närmare 45% av dem).
 
Översatt till invånare födda i Afrika, Asien och Latinamerika så handlar det om att kring 20% av utoneuropéerna har ett enkelt jobb jämfört med 3% av majoritetssvenskarna och bland de högskoleutbildade så handlar det om att hela 15-17% av alla högskoleutbildade afrikaner, latinamerikaner och asiater har ett enkelt jobb jämfört med 1% av alla högskoleutbildade majoritetssvenskar.
 
OBS: Så klart är det bättre att utomeuropéerna har ett enkelt jobb än att de inte har ett jobb alls och gissningsvis är de allra flesta av de högskoleutbildade utomeuropéerna som städar, kör taxi, serverar, diskar o s v trots allt nöjda med att ha ett jobb även om hälften av dem knappt ens kan leva på sin inkomst.