Kategori: ojämlikhet

Ny statistik om klyftorna mellan invånarna med svensk och utländsk bakgrund

”Saxat” ur SCB:s senaste upplaga av ”klassikern” ”På tal om kvinnor och män”:

Av alla invånare mellan 0-64 år har idag 38-39% utländsk bakgrund inräknat invandrarna, de adopterade, andragenerationarna och de blandade eller mixade. Av alla invånare som är över 65 år handlar det dock om endast 19%.

85-86% av alla majoritetssvenska elever som påbörjar gymnasiet avslutar också gymnasiet med fullständiga betyg och med högskolebehörighet inom fyra år att jämföra med 66% av de kvinnliga eleverna med utländsk bakgrund och 53% av de manliga eleverna med utländsk bakgrund.

86-89% av alla majoritetsinvånare är sysselsatta att jämföra med 64% av de utrikes födda kvinnorna och 76% av de utrikes födda männen och 3% av de förstnämnda är arbetslösa att jämföra med uppemot 20% av de sistnämnda. Av de som är sysselsatta är runt 10% av majoritetsinvånarna ej fast anställda att jämföra med 25-30% av de utrikes födda som är sysselsatta.

Ny rapport om de svenska irakierna visar bl a att 42% bor i ett hushåll som uppvisar en låg ekonomisk standard

Stiftelsen The Global Village, som arrangerar den aktuella Järvaveckan, har i dagarna publicerat ännu en förnämlig rapport om en av de största utomeuropeiska ursprungslandgrupperna – nämligen de svenska irakierna.    

Den 31 december 2021 fanns det sammanlagt 233 157 invånare i riket som antingen själva är födda i Irak eller som är födda i Sverige med en eller två föräldrar som är födda i Irak och gruppen utgör därmed en av landets största ursprungslandgrupper tillsammans med personer med bakgrund i Syrien, Finland och f d Jugoslavien.  

I rapporten framgår bl a följande och siffrorna gäller för 2019:

60% av gruppen har varit folkbokförda i Sverige i mer än 10 år, d v s det är en relativt gammal utomeuropeisk ursprungslandgrupp.

Likt nästan samtliga utomeuropeiska ursprungslandgrupper är gruppen påfallande ung: 30% är under 15 år gamla (att jämföra med 18% bland befolkningen i stort) och endast knappt 25% är över 45 år gamla (att jämföra med 45% bland befolkningen i stort).

59% förvärvsarbetar, 50,3% är självförsörjande på förvärvsarbete och 17,5% är arbetslösa. De flesta arbetar inom sektorerna vård och omsorg, handel, utbildning samt transport och magasinering.

30% har en årsinkomst som understiger 200 000 kr och endast 8% tjänar över 400 000 kr. Medianinkomsten ligger på 190 920 kr att jämföra med 350 000 kr bland majoritetsinvånarna. 6,7% i åldrarna 20-64 år saknar helt någon form av inkomst.

38% har en eftergymnasial utbildning medan 31% enbart har en grundskoleutbildning.  

42% bor i ett hushåll som uppvisar en låg ekonomisk standard.

22% är beroende av ekonomiskt bistånd att jämföra med 5,3% bland befolkningen i stort.

69,7% röstar i allmänna val.

60% bor i hyresrätt att jämföra med 19% bland majoritetsinvånarna. Den genomsnittliga bostadsytan uppgår till 28,1 kvadratmeter att jämföra med 42 kvadratmeter bland befolkningen i stort.

Thomas Pikettys nya bok ”A brief history of equality” är en hyllning till 1900-talets Sverige

DN:s Jan Eklund skriver idag om att den världsberömde franske nationalekonomen Thomas Pikettys senaste bok snart ges ut på engelska – ”A brief history of equality”.

”A brief history of equality” är en oförblommerad hyllning till 1900-talets västeuropeiska och inte minst skandinaviska socialdemokratiska välfärdsstater med den svenska dito i spetsen och i det myller av statistik som hittas i den nya boken framställer Piketty Sverige som det land i världen som 1980, efter decennier av socialdemokratisk utjämningspolitik, framstod som världens (och kanske också världshistoriens) mest klassjämlika samhällsbygge.

Några år senare anses den svenska skolan dessutom ha varit världens (och kanske också världshistoriens) mest (klass)integrerade och jämlika skola med avseende på skolans kompensatoriska uppdrag att utjämna klasskillnader vad gäller skillnader i skolresultat och ytterligare några år därefter utsågs Sverige som bekant till världens mest jämställda samhälle efter att ha varit det första landet i världen att sjösätta en jämställdhetspolitik redan i början på 70-talet.

Tyvärr är detta som bekant samtidigt historia idag för svensk del för idag är den svenska skolan åtminstone västvärldens mest (ras)segregerade och ojämlika skola och om 1980 års Sverige endast räknade några hundra miljonärer och möjligen några enstaka miljardärer så är Sverige av idag ett av de länder i världen där det proportionellt sett både finns flest miljonärer och miljardärer.

Pikettys nya bok lyfter slutligen också fram att om 1900-talets svenska socialdemokratiska samhällsmodell och välfärdsstat ska återskapas så betyder det konflikter för i boken framhåller Frankrikes store (vänster)forskarikon också att den rekordlåga svenska klassojämlikheten som gällde 1980 hade föregåtts av en lång kamp för allmän och lika rösträtt och för ekonomisk jämlikhet för att kunna uppnå densamma som inte minst den svenska arbetarrörelsen hade förestått.

”Alla som försökt läsa Piketty vet att han är besatt av statistik. Ur sin databas trollar han fram de cirka 20 000 ryssar som äger tillgångar på över 10 miljoner euro. Det är fortfarande en liten grupp i ett jätteland som Ryssland, men mycket större än de hundratals individer som i dag kanske drabbats av sanktioner.

Den nyrika klassen har dragit mest nytta av Putins korrupta regim. Kan väst få 20 000 mäktiga ryssar att blöda pengar lär det på allvar sätta press på Kreml, säger Thomas Piketty. Det skulle också visa det ryska folket – och den internationella opinionen – att EU-ländernas prat om demokrati och rättvisa inte bara är ett tomt festtal i Bryssel.

För om sanktioner blir för allmänna tenderar de att slå stenhårt mot de fattigaste medborgarna, men regimerna sitter ofta kvar vid makten. Tänk Nordkorea, Iran, Kuba.

Man kan förstås undra varför det krävdes ett krig för att på allvar få syn på den brutala ojämlikheten i Ryssland och varför det hycklande Europa rullade ut röda mattan för alla oligarker. Kom och köp fastigheter, välkomna i banken! Vi struntar i att stora delar av ert kapital är svindlat. Vi vet att ni lagt vantarna på landets naturresurser, men gör gärna affärer ändå.

Inte bara det, påstår Piketty. Västvärldens affärselit har aktivt skyddat korrupta ryssar under lång tid – för vem som äger vad är ju mycket svårt att bevisa i en global finansvärld som älskar skatteparadis och avskyr fiskal statlig insyn.

Men sedan när blev det normalt att skydda superrika antidemokrater? Bra fråga, svarar Thomas Piketty.

Kanske kan den nuvarande krisen bli ett uppvaknande.

Pikettys akademiska verk är ingen läsfest direkt, ofta tjocka tegelsten¬ar, ändå har ”Kapitalet i det 21:a århundradet” och ”Kapitalism och ideologi” erövrat världsmarknaden och sålts i miljontals exemplar. Som perspektivrik idédebattör är han svårslagen.

Hans senaste bok har precis kommit ut på engelska: ”A brief history of equality” (Harvard University Press). I den summerar Piketty sin forskning och sätter punkt redan efter 288 sidor. Han vänder sig inte i första hand till ekonomer och historiker, snarare till alla läsare som vill göra världen lite mindre orättvis och skakig.

Jämlikhet har alltid haft ett pris, inte minst för de besuttna, där är Piketty tydlig och mycket fransk. Inga betydande reformistiska samhällsförändringar sker utan konflikt och kompromiss.

Dagens hyperkapitalism och rovdrift på naturen dömer han ut som totalt vansinne. Kulten av vinnare och kortsiktig utdelning för aktieägare bygger ingen hållbar och innovativ värld. Var är marknadsekonomins sociala förnyare?

Ändå verkar Pikettys grundton vara optimistisk. Välfärdsstatens strävan efter frihet och jämlikhet var en historisk succé – och det kan den bli igen. Jojo, svarar pessimisten, eller också drabbas vi av ännu en global finanskris som skakar om hela det politiska systemet och öppnar för riktigt obehagliga överraskningar.

En sak är säker, skriver Andreas Cervenka i den suveränt pedagogiska och underhållande boken ”Girig-Sverige”: Insatserna inför nästa krasch är betydlig högre än de var 2008.

Vanliga medborgares skuldsättning är skyhög – och antalet svenska miljardärer växer i rekordfart.”

Om Sveriges första folkräkning på över 40 år

Tack Ibrahim Baylan (som f ö var Sveriges första minister med utomeuropeisk bakgrund):

Detta är ett gyllene tillfälle att få fram data över ojämlikheten och segregationen på en helt annan (detalj)nivå än den vi har tillgång till idag om denna kommande svenska folkräkning genomförs på basis av relevanta och aktuella bakgrundsfrågor (d v s såvida SCB , myndighetsvärlden och regering och riksdag vågar bryta med den färgblinda antirasistiska aversionen mot jämlikhetsdata) och inte minst då dagens svenska offentliga statistik, som är helt och hållet baserad på folkbokföringsregistret, missar ett flertal variabler och faktorer som går att översätta med diskrimineringsgrunderna.

Konkret skulle denna folkräkning exempelvis potentiellt kunna få fram hur hög andel av exempelvis de svenska muslimerna eller de svenska romerna som är låginkomsttagare eller bor trångbott, hur hög andel av hbtq-gruppen som är arbetslösa eller hur hög andel av invånarna med funktionsvariationer som är varaktigt fattiga.

Sedan är det tyvärr ett faktum att i flertalet av landets miljonprogramsområden så bor det de facto minst 15-20% fler invånare i jämförelse med de som officiellt är folkbokförda där. Den uppgivna folkmängden i t ex Fittja, Gårdsten, Rosengård, Vivalla, Skäggetorp eller Kronoparken är m a o grovt underskattad.

Omvänt kan det vara så att åtminstone 10-15% av invånarna i de majoritetssvenskdominerade innerstäderna och villa- och radhusområdena vilka är folkbokförda där egentligen inte befinner sig där alls i praktiken eller i varje fall mycket sällan då de befinner sig utomlands eller disponerar ett flertal bostäder på en och samma gång. I bl a Stockholms innerstad står möjligen i vissa områden hela en femtedel av alla bostadsenheter ”tomma” mestadels p g a det.

Allt ovanstående kommer förhoppningsvis att framgå i denna folkräkning som även med mycket stor sannolikhet kommer att visa att kanske 8-10% av majoritetssvenskarna sällan befinner sig i riket utan de bor utomlands i bl a Spanien, Florida, Norge eller Thailand medan ”omvänt” 10 000-tals utomeuropéer befinner sig inom rikets gränser av en mängd olika anledningar utan att de är folkbokförda här.

Detta innebär t ex bl a att huvudstaden Stockholm och hela huvudstadsregionen numera i praktiken domineras av minoritetsinvånare även om folkbokföringsregistret säger något annat (ca 45% av storstockholmarna har just nu officiellt någon form av utländsk bakgrund men sannolikt handlar det om över 50% borträknat alla majoritetssvenskar som befinner sig utomlands eller på annan plats i riket och inräknat alla utomeuropéer som befinner sig i den svenska huvudstaden utan att vara folkbokförda där).

https://www.dn.se/sverige/baylan-tryckte-fel-krav-pa-folkrakning-antogs

”Oppositionens krav på tillkännagivande om en folkräkning vann med 141 röster mot 140 och Ibrahim Baylan var den ende av de närvarande socialdemokratiska ledamöterna som röstade med oppositionen. Baylan bekräftar, genom partiets presstjänst, att han tryckte fel under en lång votering med många punkter. Därför gick kravet igenom, trots att Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet motsatte sig kravet. Ett tillkännagivande är inte absolut tvingande för en regering att följa, men den bör ändå agera på något sätt för att visa att den bryr sig om vad riksdagen har uttalat.

Eftersom det är så kort tid fram till riksdagsvalet lär regeringen inte hinna börja ordna med en folkräkning. Den senaste omfattande folkräkning som genomförts gjordes för över 40 år sedan.

För elva år sedan gjordes också en, men den var baserad enbart på uppgifter som finns i offentliga register. Kravet på en folkräkning ställdes i flera motioner från Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna. De anser att det vore ett bra sätt att upptäcka fel i registren över folkbokförda, att komma till rätta med trångboddhet samt som medel för att motverka bidragsbrott och parallella samhällen.”

Andelen behöriga lärare minskar i miljonprogramsområdena

Den svenska skolan som en gång i tiden var världens mest integrerade och jämlika skola är idag västvärldens mest (ras)segregerade och (ras)ojämlika skola och en orsak står att hitta i andelen behöriga lärare vilket Sveriges radio har rapporterat om idag.

https://sverigesradio.se/artikel/lagre-lararbehorighet-i-utsatta-omraden-har-inte-okat-pa-7-ar

Numera är 71% av landets 104 000 yrkesverksamma grundskolelärare behöriga men i de fattiga miljonprogramsområdena där eleverna har utländsk och i huvudsak utomeuropeisk bakgrund handlar det om endast 62% att jämföra med 78% på skolorna som domineras av majoritetssvenska elever som har en mer välbärgad bakgrund.

Denna skillnad har dessutom ökat över tid från 10% till 16% sedan 2015 och andelen behöriga lärare i miljonprogramsområdena är t o m lägre idag år 2022 än 2015 då det handlade om 66%.

Idag misslyckas höga procentandelar av alla barn och ungdomar med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund i skolan och lyckas inte gå ut högstadiet och 9:an med fullständiga betyg medan de allra flesta av de majoritetssvenska eleverna gör det och tar sig in på gymnasiet och senare också på högskolan.

Latinamerikaniseringen av de svenska klassklyftorna fortsätter att fördjupas med oförminskad kraft

Närmare 15% av alla invånare i landet lever idag med en låg ekonomisk standard och fr a gäller det invånarna med utomeuropeisk bakgrund: Runt 4-5% av majoritetssvenskarna gör nämligen det att jämföra med 35-40% av invånarna med bakgrund i Asien (i praktiken Västasien) och Afrika.

Vidare växer 40% av alla invandrarbarn och 30% av alla andragenerationsbarn just nu upp med vårdnadshavare som lever med en låg ekonomisk standard att jämföra med 2-3% av de majoritetssvenska barnen.

Det handlar m a o om astronomiska skillnader som knappt ens går att hitta i andra västländer utan i stället pekar denna avgrundsdjupa ekonomiska ojämlikhet mot att de svenska klassklyftorna, som idag de facto handlar om rasklyftor, är på väg mot en fortsatt latinamerikanisering för inte ens i USA är skillnaderna så här stora mellan vita och svarta amerikaner utan det är just i Latinamerika som sådana här extrema kombinerade klass- och rasklyftor går att hitta som liknar de svenska klyftorna.

Under pandemin tog slutligen den fortsatta latinamerikaniseringen av den svenska klasstrukturen och den svenska rashierarkin tyvärr åtskilliga stormsteg framåt då det var invånarna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena som drabbades allra hårdast av viruset och både socialmedicinskt (d v s vad gäller ond bråd död) och socioekonomiskt sett (d v s de blev ännu fattigare än innan pandemin).

Det finns idag inget annat EU-land (och antagligen inget annat västland på jorden) där de materiella klyftorna mellan minoritets- och majoritetsinvånarna är så stora som just i Sverige

Nationalekonomen Martin Nordin säger som det är idag på SvD Debatt och i den nya rapporten ”Landsbygden och invandrartäta områden i städer”:

Det finns idag inget annat EU-land (och antagligen inget annat västland på jorden) där de materiella klyftorna mellan minoritets- och majoritetsinvånarna är så stora som just i Sverige.

Visst är klyftorna enorma även mellan vita och svarta amerikaner liksom exempelvis mellan majoritetsfransmännen och Frankrikes invånare med bakgrund i den s k MENA-regionen men det är troligt att inget västland eller EU-land kan slå de svenska fullständigt katastrofala etnisk-rasliga klyftorna vilka därtill befinner sig i fritt fall p g a pandemin som har slagit enormt hårt mot invånarna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena.

En kort rekapitulering: Sedan 1990 har inkomst- och förmögenhetsökningen varit exceptionell för majoritetssvenskarna, vilka idag tillhör bland de rikaste i världen som s k ”folkslag” (d v s det s k svenska folket) betraktat. Samtidigt har de socioekonomiska klyftorna ökat kraftigt i Sverige sedan 1990, vilket i huvudsak och mestadels beror på att invånarna med utländsk bakgrund har sackat efter rejält för att inte säga totalt sedan dess.

År 1990 låg den genomsnittliga skillnaden i disponibel inkomst mellan invånarna med utländsk bakgrund i landets miljonprogramsområden och majoritetsinvånarna på 7% (vilket på den tiden var illa nog) – idag handlar det om otroliga 34%.

Nordin menar vidare att ”hårdare tag mot förorterna”/”hårdare tag mot de utomeuropeiska invandrarna”-(arbets)linjen inte har fungerat utan bara gjort miljonprogramsområdenas invånare ännu fattigare och i stället behöver bidragen höjas liksom riktas för landets invånare med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund.

”I en nyligen publicerad rapport finner jag att levnadsstandarden (mätt som disponibel inkomst) i Göteborgs och Malmös mest invandrartäta områden är hälften av levnadsstandarden i övriga Malmö och Göteborg. Välfärdsgapet är inte ett marginellt fenomen utan berör nästan en fjärdedel av Malmös befolkning och nästan en sjättedel av Göteborgs befolkning. I Stockholm är skillnaderna i levnadsstandard ännu större, i genomsnitt är de disponibla inkomsterna nästan 70 procent högre i områden som inte räknas som invandrartäta.”

(…)

”För bättre förståelse kan man jämföra med skillnader i levnads¬standard mellan länder: gapet inom Göteborg och Malmö motsvarar gapet i levnadsstandard mellan Sverige och länder som Chile, Kazakstan och Turkiet. I Stockholm är välfärdsgapet något större än mellan Sverige och Thailand eller Sverige och Costa Rica. Inom EU ser vi inte så här stora skillnader i levnadsstandard mellan länder.”

https://www.svd.se/stimulera-inkomsterna-iutsatta-omraden

”Under snart 30 år har det förts en politik som medvetet sänkt inkomsterna i dessa områden med motivet att öka sysselsättningen. Resultat av politiken kan vi se i dag: utbredd fattigdom, utanförskap och sannolikt ökad kriminalitet. I en nyligen publicerad rapport finner jag att levnadsstandarden (mätt som disponibel inkomst) i Göteborgs och Malmös mest invandrartäta områden är hälften av levnadsstandarden i övriga Malmö och Göteborg. Välfärdsgapet är inte ett marginellt fenomen utan berör nästan en fjärdedel av Malmös befolkning och nästan en sjättedel av Göteborgs befolkning. I Stockholm är skillnaderna i levnadsstandard ännu större, i genomsnitt är de disponibla inkomsterna nästan 70 procent högre i områden som inte räknas som invandrartäta. I Stockholm beror gapet till lika delar på låga inkomster i de invandrartäta områden men också på att inkomsterna i stadens mest centrala delar är väldigt höga.

Det saknas insikt om problemets omfattning. I befolkningen är skillnader i denna storleksordning vanliga; gapet för Malmö och Göteborg motsvarar skillnaden i levnadsstandard mellan övre medelklass och fattiga enligt EU:s fattigdomsgräns. Men skillnaderna är mellan områden inom städer och inte skillnader mellan individer, vilket är något helt annat. För bättre förståelse kan man jämföra med skillnader i levnadsstandard mellan länder: gapet inom Göteborg och Malmö motsvarar gapet i levnads¬standard mellan Sverige och länder som Chile, Kazakstan och Turkiet. I Stockholm är välfärdsgapet något större än mellan Sverige och Thailand eller Sverige och Costa Rica. Inom EU ser vi inte så här stora skillnader i levnadsstandard mellan länder.”

Nästan hälften av alla majoritetssvenska barn har tillgång till ett fritidshus jämfört med runt 1% av barnen med utomeuropeisk bakgrund

Inför den långa svenska s k industrisemestern har SCB idag publicerat siffror som visar att hela 35% av samtliga barn (0-18 år) i riket har tillgång till ett (eller t o m flera) fritidshus – d v s en s k ”sommarstuga” av något slag som för vissa handlar om ett litet men ändå beboeligt kolonihus och för andra om stora släktgårdar eller t o m herrgårdar som kan ha gått i arv i generationer.


Skillnaderna är dock mycket stora mellan majoritets- och minoritetsbarnen:


46% av alla majoritetssvenska barn har tillgång till ett fritidshus att jämföra med 4% bland invandrar- och andragenerationsbarnen, d v s minoritetsbarnen. Bland landets samtliga barn med specifikt utomeuropeisk bakgrund handlar det högst sannolikt om runt 1%.


På mikronivå är skillnaderna än mer extrema:


Exempelvis har över 50% av alla barn i Limhamn-Bunkeflo i Malmö tillgång till ett fritidshus att jämföra med under 1% av barnen på Rosengård. I Göteborg har vidare t ex hela 65% av alla barn i Långedrag tillgång till ett fritidshus att jämföra med 1% av barnen i bl a Hammarkullen och Bergsjön. Och i Stockholm har över 75% av alla barn i Bromma liksom på Djurgården tillgång till ett fritidshus att jämföra med 1-3% av barnen i exempelvis Husby och Rinkeby.


Det kan i sammanhanget påminnas om att idag har runt 40% av alla barn (0-18 år) någon form av utländsk bakgrund och de allra flesta av dem har utomeuropeisk bakgrund samt är födda och uppväxta i Sverige.


Särskilt under sommar(semester)veckorna är det då påtagligt att barnen med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund (liksom så klart även deras föräldrar) mer eller mindre helt dominerar den svenska stadsbilden och det urbana offentliga rummet medan havsbandet, skärgården, fjällen, skogarna, gles- och landsbygden och småorterna, där flertalet fritidshus är belägna, ”omvänt” domineras fullständigt av majoritetsbarnen (liksom så klart även deras föräldrar) p g a ovanstående närmast astronomiska skillnader i att ha tillgång till ett fritidshus eller ej.


För den som vågar se ras är rasojämlikheten m a o synlig för alla och envar särskilt under den svenska sommaren.

Nya siffror från undersökningar av levnadsförhållanden som talar för sig själva

Nya siffror från SILC:en/ULF:en (undersökningar av levnadsförhållanden) som talar för sig själva:

har egen tillgång till bil

svensk bakgrund: 86,1%

utländsk bakgrund: 64,2%

saknar kontantmarginal (att inte kunna betala en oförutsedd utgift på 11 000 kr inom en månads tid utan att ta ett lån)

svensk bakgrund: 12,4%

utländsk bakgrund: 40,1% (över 55% av samtliga utomeuropéer)


orolig för privatekonomin

svensk bakgrund: 16% (8% av de inrikes födda pensionärerna)

utländsk bakgrund: 37,2% (24% av de utrikes födda pensionärerna)


orolig för att bli arbetslös

svensk bakgrund: 10,5%

utländsk bakgrund: 28,2%

bor i hyresrätt

svensk bakgrund: 26,9%

utländsk bakgrund: 58,6%

bor i villa/radhus

svensk bakgrund: 59,3%

utländsk bakgrund: 30,1%

medlem i ett fackförbund

svensk bakgrund: 71,4%

utländsk bakgrund: 58,7%

medlem i minst en förening

svensk bakgrund: 82,1%

utländsk bakgrund: 53,6%

deltar aldrig i politiska diskussioner

svensk bakgrund: 18,8%

utländsk bakgrund: 39,3%

har inte en nära vän

svensk bakgrund: 11,3%

utländsk bakgrund: 21,6%

har inget umgänge med nära anhöriga

svensk bakgrund: 22,9%

utländsk bakgrund: 48,9%

Fortsatt mycket stora klyftor i Stor-Stockholm enligt en ny folkhälsorapport och särskilt gäller det mellan utomeuropéerna och majoritetsinvånarna

DN:s Kajsa Sjödin skriver idag om Region Stockholms stora folkhälsorapport, som undersöker hälsan hos invånarna i huvudstadsregionen/Stockholms län, och bl a visar denna rapport att invånarna med utländsk bakgrund i miljonprogramsområdena lider mest av psykisk ohälsa.

Samtidigt är det majoritetsinvånarna i de välbärgade stadsdelarna (läs: den historiska innerstaden/stenstaden + villa/radhusområdena) som får mest hjälp inom vården vad gäller psykisk ohälsa och som uppvisar den högsta andelen psykiatriska diagnoser.

Minoritetsinvånarna i Stor-Stockholms miljonprogramsområden ”konsumerar” helt enkelt mindre vård än majoritetsinvånarna i de välbärgade områdena och de har mindre ofta diagnoser än de sistnämnda samtidigt som de mår sämst. En förklaring kan vara att i de allra flesta utomeuropeiska länder och kulturer är psykisk ohälsa och diagnoser rörande psykisk ohälsa tabu och oerhört stigmatiserande och en annan förklaring kan handla om ojämlikhet och diskriminering inom vården.

Rapporten visar vidare att den femtedel av invånarna i huvudstadsregionen som har det allra sämst, varav de allra flesta har utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund, fortsätter att halka efter och de fattigaste storstockholmarnas medianinkomst har tyvärr inte ökat alls. Bland de 20 procenten med lägst inkomst har medianinkomsten i reala termer minskat från 94 000 till 93 000 mellan år 2002-17 medan inkomsten har ökat okej eller rejält bland alla andra grupper sedan 00-talet. Risken att dö i förtid är hela 5,7 gånger högre bland denna femtedel än bland den femtedel av storstockholmarna som uppvisar en hög inkomst.

Tyvärr visar rapporten dessutom att hela 20% av alla 20-25-åringar i Stockholms län numera saknar en gymnasieexamen och de allra flesta av dem har utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund och har växt upp i och bor och lever i miljonprogramsområdena. Det är tyvärr denna mycket stora grupp av unga vuxna, som har misslyckats redan i grundskolan, som i huvudsak stod bakom det blodigaste året i svensk historia under fredstid under ”pandemiåret” 2020 när fler människor än någonsin tidigare sedan det sista kriget mot Norge avslutades 1814 sköts till döds eller skottskadades.

Andra stora skillnader som kan utläsas i rapporten är att invånarna med utomeuropeisk bakgrund rör sig fysiskt-kroppsligt allra minst (34%) att jämföra med Stor-Stockholms majoritetssvenskar (62%) och många av utomeuropéerna sitter stilla mer än 10 timmar per dygn. 50% av invånarna med utomeuropeisk bakgrund lider också av fetma att jämföra med 40% av majoritetsinvånarna.

https://www.dn.se/sthlm/farre-far-hjalp-for-psykisk-ohalsa-i-omraden-dar-behovet-ar-som-storst

”Det är fler personer i områden med lägre välfärd som upplever att de lider av psykisk ohälsa än i områden med högre välfärd. Trots det är det färre personer i utsatta områden som får hjälp för psykiska problem.”

(…)

”Att det finns en ojämlikhet i vårdkonsumtionen är enligt rapporten inte nytt, men för första gången görs en jämförelse mellan upplevd psykisk ohälsa, och hur många som har fått en diagnos.

– Vi har sett skillnader mellan olika områden men vi har aldrig kunnat jämföra det med ett mått på psykisk ohälsa i området, säger Christina Dalman, enhetschef för CES.”

(…)

”Trots det spelade inte de faktorerna in när det gäller hur många som fick en diagnos gällande psykisk ohälsa, det var inga större skillnader mellan olika bostadsområden. Bland ungdomar var det istället fler från mer välbärgade områden som fick en diagnos under 2018. Rapporten kartlägger inte hur många som söker vård för psykisk ohälsa, men resultatet kan enligt Christina Dalman vara en indikator.

– Jag tror att det handlar om att man i vissa grupper inte söker hjälp, säger hon.”