Kategori: officerare

Försvarsfrämjandets siste ordförande Åke Sagrén har gått bort

Sveriges f d arméchef generallöjtnant Åke Sagrén har gått bort i en ålder av 87 år.Sagrén, som härrör från Motala, verkade som mörkblåa Försvarsfrämjandets siste ordförande från 2001 och fram till 2004 när organisationen upplöstes. 

Försvarsfrämjandet hade bildats 1939 av officerare och s k ”överklassnazister” som fr a tillhörde högerradikala Sveriges nationella förbund och organisationen fortsatte att befolkas av den typen av medlemmar även under efterkrigstiden – exempelvis hade Sagréns företrädare på ordförandeposten överläkare S Gunnar Edlund en bakgrund i Sveriges nationella förbund.

För ett antal år sedan blev jag polisanmäld av Sagrén liksom av ett flertal andra högre officerare för förtal, förtal av avliden samt brott mot personuppgiftslagen efter att överstelöjtnant Stellan Bojerud hade uppmanat ett mycket stort antal officerare att göra så (d v s att polisanmäla mig). 

Orsaken till detta stod att hitta i att jag hade publicerat boken ”Nationalsocialismen i Sverige. Medlemmar och sympatisörer 1931-45”, som namnger nästan 30 000 personer varav uppskattningsvis 800 är officerare, samt postat en lista bestående av runt 1000 namngivna svenska officerare (levande som döda och tillhörande samtliga försvarsgrenar) på min dåvarande hemsida vilka hade det gemensamt att de någon gång i livet hade varit medlem i en högerradikal organisation och dit räknade jag också Försvarsfrämjandet.

Bojerud, som också var historiker och SD:are, menade att jag hade förtalat Sagrén m fl och han fick denne och kanske ett 50-tal andra högre officerare att polisanmäla mig och bland prominenta officerare som jag ansågs ha ”hängt ut” hittades bl a den f d marinchefen viceamiral Bengt Lundvall, den f d flygvapenchefen generallöjtnant Sven-Olof Olsson, den f d f arméchefen generallöjtnant Carl-Eric Almgren samt överste Stig B:son Tarras-Wahlberg. 

De många polisanmälningarna ledde dock inte till något åtal men samtidigt blev jag ett illa omtyckt namn inom den svenska officerskåren p g a att jag hade publicerat boken och namnlistan som många fr a högre officerare menade ”vanhedrade” den svenska armén, flottan och flyget (d v s kort och gott Försvarsmakten).

Kungens gamle adjutant överstelöjtnant Ulf Björkman har gått bort som var en av de moderatpolitiker som uttalade sig grovt rasstereotypt i Uppdrag granskning-programmet under 2002 års valrörelse

Överstelöjtnant Ulf Björkman har gått bort, konungens f d adjutant, hovets liksom flygvapnets f d informationschef och f d moderat toppolitiker i Solna.


Björkman var en av de M-politiker som SVT:s Uppdrag granskning och Janne Josefsson spelade in vid M:s valstugor under valrörelsen 2002 vilket gjorde att han därefter avgick från sina förtroendeposter efter att ha berättat om sina erfarenheter av att ha bott och verkat i ett antal olika länder i subsahariska Afrika på ett grovt rasstereotypiskt sätt.


Björkman sade bl a att han hade fått ”nog av dem” efter att ha bott och arbetat i en ”bananrepublik” i ett halvår och han talade även nedsättande om en ”jättestor” afrikansk kvinna som hade många barn samt menade att de afrikanska invandrarna i Sverige ”satt på fiket” och levde på ”det sociala”.
Slutligen drog han även följande historia som han kontextualiserade på följande vis:


När han och andra svenskar och västerlänningar stötte på ”egendomliga figurer” i ”bushen” var det enligt Björkman ofta svårt att avgöra om det var en apa eller en människa. För att avgöra det räckte man fram en banan:


”- Hur skiljer man en apa från en svart? Sträcker man fram en banan tar apan den med foten.”

General Bruno von Uthmanns son har gått bort

Nu har ännu ett (ofrivilligt förövar)vittne gått bort från Andra världskriget – nämligen greve Hans-Alexander von Uthmann, son till Tredje rikets eller det s k Stortysklands militärattaché i Sverige innan och under kriget general Bruno von Uthmann.
107066181_10157653590115847_3797865502420720001_o.jpg
 
Hans-Alexander har berättat för journalisten och författaren Staffan Thorsell om sina minnen från krigsårens Stockholm och bl a om att hans far Bruno hade hoppats att få leda en egen Wehrmacht-division när Operation Barbarossa inleddes 1941 vilket han då aldrig fick göra utan OKW (Wehrmachts överkommando) ansåg att Bruno behövdes bättre i Stockholm där han hade mycket goda kontakter bland de svenska s k överklassnazisterna och inte minst inom den pro-nazityska falangen inom den svenska officerskåren.
 
Efter kriget internerades Bruno och efter en sedvanlig avnazifieringsprocess kvarstannade han i Västtyskland fram tills sin död 1978 medan Hans-Alexander emigrerade till Sverige efter kriget där han kvarstannade fram tills sin död i juni i år.
 
Bruno von Uthmann dyker upp i alla möjliga och omöjliga sammanhang under krigsåren som vän till bl a Sveriges dåvarande ÖB Olof Thörnell och Sven Hedin m fl. År 1940 erhöll Bruno Svärdsorden av första klass av Sveriges dåvarande försvarsminister Per Edvin Sköld medan Thörnell i sin tur en tid därefter erhöll storkorset av Tyska Örnens orden av Bruno och den tyska ambassadören prinsen av Wied.

Den gamla dubbelmonarkins armé

Kanske inte särskilt meningsfullt att idag spendera 300 kr och tre timmar på denna bok, som anses vara den mest fullständiga (autentiska) fotobaserade översikten över den en gång så jättelika och genommångkulturella k.u.k.-armén som kunde ståta med världens mest stilfulla uniformer och vars adliga officerare kunde ha operaarior ringandes i öronen när de stupade för Habsburg medan de meniga gärna nynnade på operettmelodier och vars mest lojala soldater ibland sades vara judar och muslimer men eftersom ”Austriae est imperare orbi universo” då ”bella gerant alii, tu felix Austria nube” så är det väl helt enkelt bara som det är.

 

94393182_10157383533035847_1134426877214064640_n.jpg

93798781_10157383529230847_3000802201271533568_n.jpg

93375757_10157383701040847_2958398616223350784_n.jpg

93409437_10157383686305847_8317128796322922496_n.jpg

93913308_10157383687250847_1557847997616750592_n.jpg93423772_10157383686275847_4108675202659909632_n.jpg

93629813_10157383644935847_2720667559299907584_n.jpg

 

93771314_10157383531525847_1669674252921470976_n.jpg

Nysvenska rörelsens ungdomsledare på 1950-talet slutade som chef för arméstabens FN-avdelning på 1980- och 90-talen

Ingen dålig karriär precis för en f d fascist:
 
Carl-Jacob Ask var på 1950-talet fascistiska Nysvenska rörelsens riksungdomsledare, d v s han ledde Nysvensk ungdom som på den tiden hade avdelningar lite varstans runtom i landet, och efter studier i bl a historia och statskunskap vid Lunds universitet blev han sedermera officer och verkade bl a som chef för arméstabens organisationsavdelning, chef för den svenska FN-bataljonen på Cypern och regementschef för Norra Smålands regemente i Eksjö innan han krönte sin karriär genom att bli Deputy Chief of Staff vid FN:s Truce Supervision Organisation i Jerusalem och slutligen chef för arméstabens FN-avdelning på 1980- och 90-talen.
87262991_10157198215015847_7047609808781836288_n.jpg
 
Åtminstone 800 svenska officerare har sedan 1920-talet någon gång i livet varit medlem i en högerextrem organisation och ett flertal av dem har då slutat som bl a regementschefer liksom som höga chefer inom försvaret och minst en f d högerextremist ska t o m ha slutat som svensk ÖB.
 
År 2009 skrev exempelvis en tysk SS-veteran, som då var bosatt i den italiensktalande delen av Schweiz, i en tyskspråkig högerextrem tidning att ”ein Oberstleutnant, der gegen die Bolschewisten kämpfte wurde sogar Generalstabschef des schwedischen Heeres” och uppgiften att en svensk efterkrigstida ÖB ska haft högerextrem bakgrund dyker också upp i ett brev som jag en gång kom över, som en svensk s k ”överklassnazist” hade skrivit, och där denne skröt om att ”en av de våra t o m slutade som ÖB” och det är troligt att det handlade om Nils Swedlund.

Historikern Stig Ekman har gått bort

Den smått legendariske historikern vid Stockholms universitet Stig Ekman har nyligen gått bort. Ekman låg bl a bakom det första stora forskningsprojektet som behandlade Sverige under Andra världskriget, det s k Suav-projektet, som resulterade i ett flertal avhandlingar och enskilda studier och varav bl a Ann-Katrin Hatjes ”Befolkningsfrågan och välfärden. Debatten om familjepolitik och nativitetsökning under 1930- och 1940-talen” har varit en s k guldgruva (åtminstone för min egen del).
68649466_10156671377365847_203192557721616384_n.jpg
 
Jag hade själv till och från kontakt med Stig efter att han i DN hade sågat min s k namnbok ”Den svenska nationalsocialismen. Medlemmar och sympatisörer 1931–45” som publicerade namnen på närmare 30 000 svenska högerextremister och i det närmaste fördömt den som ”politisk pornografi” (OBS: det var då Stigs uttryck).
 
Då Stig inte minst, liksom den framlidne riksdagsledamoten, historikern och SD:aren Stellan Bojerud, var djupt engagerad i frågan om högerextremister inom den svenska officerskåren så upprättade jag en namnlista åt honom över närmare 800 svenska officerare som någon gång har varit kopplade till den svenska extremhögern och vilket han var tacksam över. Dock verkar det som om Stig någonstans valde att gå på Bojeruds linje till slut och trots allt – nämligen att högerextrema tendenser inte har varit särskilt utbredda inom den svenska officerskåren.

Om dagens sammanbrott i försvarsberedningen

Det brukar börja med en politisk konflikt om försvaret och kanske gör det det även denna gång:
 
 
1925 år försvarsbeslut innebar en rejäl bantning av det dåtida försvaret och ledde till att stora delar av högern radikaliserades och fr a dåvarande MUF Sveriges nationella förbund (SNF) och den dåtida svenska extremhögern, som använde sig av 1925 års försvarsbeslut som en del av sin propaganda under flera decennier som ett slags praktexempel på liberalernas och socialisternas ”landsförräderi”.
 
 
 
1936 föll den dåvarande socialdemokratiska regeringen efter att en borgerlig majoritet hade drivit igenom ett försvarsbeslut mot regeringens vilja.
 
 
 
1939 bildades Försvarsfrämjandet av fr a officerare, försvarsvänner och s k Finlandsaktivister och vilka många hade upplevt 1925 år försvarsbeslut som ett ”svek” och organisationen, som under stora delar av efterkrigstiden dominerades av f d SNF:are, fortsatte att verka ända fram tills 2004.
 
 
 
Under 1940-talet var ett relativt stort antal svenska officerare organiserade i olika högerextrema partier och organisationer såsom bl a en amiral, tre generallöjtnanter, en konteramiral, tre generalmajorer, 20 överstar, en kommendörkapten, 11 överstelöjtnanter, 23 majorer, 62 kaptener och ryttmästare, 27 löjtnanter m fl.
 
 
 
1985 anklagade ett antal högerradikalt lagda marinofficerare den dåvarande statsministern Olof Palme för att ljuga om de ryska u-båtskränkningarna och detta upprop anses ha spätt på det Palmehat som anses ha varit en bidragande orsak till mordet på Palme året därpå.
 
 
 

Vilken f d nazist och f d SS-soldat blev svensk ÖB efter kriget?

Idag fick jag återigen upp spåret efter den svenske efterkrigstids-ÖB som ska ha varit frivillig på tyskarnas sida under kriget: Detta är tredje gången jag ser denna uppgift nämnas, dock med flera års mellanrum – denna gång i en tysk högerextrem tidning från 2009 vari en tysk SS-veteran bosatt i den italiensktalande delen av Schweiz nostalgiskt skriver om sina svenska frontkamrater i Waffen-SS och omnämner just detta i förbifarten:

”Ein Oberstleutnant, der gegen die Bolschewisten kämpfte wurde sogar Generalstabschef des schwedischen Heeres.”

Redan kring år 2000 hittade jag ett brev i en f d ”överklassnazists” personarkiv där brevskrivaren skröt om att ”en av oss slutade till och med som ÖB” och jag har även hört om denna uppgift via en annan källa och därefter i många år gått och grunnat på vem det egentligen kan handla om.

Strax efter nyår träffade jag av en händelse dessutom Försvarets forskningsanstalts forskningschef och passade då på att fråga denne om vem det kan tänkas ha varit, men inte heller han sade sig veta vem det kunde handla om.

Länge trodde jag att det handlade om Stig Synnergren som var ÖB mellan 1970-78 samt medlem i högerextrema Svensk-Finlands vänner och undertecknare av ett upprop i fascistiska Fria Ord 1979 (tillsammans med bl a sådana otippade namn som Tage Lindbom, författaren Bo Setterlind och musikprofessorn Ingemar Liljefors), men jag har inte hittat några uppgifter om att Synnergren ska ha varit krigsfrivillig. Lennart Ljung, den som efterträdde Synnergren på ÖB-posten, var prenumerant på fascistiska Vägen Framåt 1941, men inte heller han var frivillig i Waffen-SS vad jag vet i alla fall.

Ljungs efterträdare Bengt Gustafsson, ÖB mellan 1986-94, var visserligen medlem i högerextrema Försvarsfrämjandet, men han är alltför ung för att ha kunnat vara med i kriget. Och Motalasonen Owe Wiktorin slutligen, ÖB mellan 1994-2000, föddes först under andra krigsåret även om han i och för sig var den som gav sverigedemokraten, överstelöjtnanten och forskaren Stellan Bojerud uppdraget åt och forskningsmedel för att undersöka förekomsten av nazister inom den svenska officerskåren. Wiktorins forskningsmedel använde den sverigedemokratiske riksdagsledamoten Bojerud sedan för att polemisera hårt mot mig i den bok som hans forskningsprojekt resulterade i.

De svenska överstelöjtnanter som jag har koll på och vilka har varit medlemmar i olika högerextrema organisationer är då följande, men ingen av dem blev vad jag vet varken generalstabschef, arméstabschef eller överbefälhavare:

Henning Aschan: RST 1942

Georg Backman: RST 1941

Hans Berggren: RST 1942 och FF 1944

G Bratt: SNF 1936 och STF 1938

E Broberg: STF 1938

John Gustaf Carell: SO 1941, RST 1942, HTB 1951

Per E Dahl: SM 1934, RST 1938-42

Eric Dahlberg: RST 1938-41

Gösta Drake af Hagelsrum: RST 1938-42, SO 1941, FF 1941

CE Ehrenkrona: RST 1938-39

Hjalmar Ekstedt: SNF 1934-58, SSS 1938, RST 1938-41

Axel Engdahl: RST 1938-42, SSS 1939, NSR 1952

Ragnar Engström: STF 1938, RST 1942

Carl Axel Ewert: SO 1941

Klas von Feilitzen: SNF 1940, SO 1941, RST 1942

Emil Fevrell: SNF 1934-49, RST 1938-39, SO 1941

M Fjellman: RST 1942

Axel Gyllenhoff: RST 1942

Hugo Hedendal: SO 1941

Christer Horn: SO 1941

M Håård: RST 1941

KGA Leijonhufvud: SNF 1941

Arthur Linton: RST 1941

CW Lokrantz: SSS 1939

P Lundblad: RST 1942

Alf Meyerhöffer: SNF 1935-57, RST 1942, FF 1950-57

Gustaf Murray: STF 1936-38

Rickard Nilsson: SNF 1939, FF 1943-61

Gunnar Nordbeck: RST 1942

F von Otter: RST 1942

NG Pallander: SNF 1939

Hugo Nikolaus Pallin: SF 1939

CG von Plomgren: RST 1938

Bengt Raab: SM 1936

P Schenström: STF 1938

Richard Smedberg: SO 1941

KR Stanler: SNSP 1934

Per Steffen: SNSP 1931-36, NSAP 1936, SNF 1941

Hj Stålhammar (f ö pappa till Göran Stålhammar, medlem i Svensk opposition och Panzergrenadier i SS-divisionen Wiking 1943-44, som stupade efter utbrytningen ur Tjerkassy-fickan den 17 februari 1944, och som därför deltog på Heldengedenktag på Deutsches Heim på Kungsportsavenyn 51 i Göteborg den 11 mars 1945 för att hedra sin stupade son): SO 1941
Waldemar Thott: SO 1941

 

Bengt Uller: SO 1941, FF 1990

C Vogel: RST 1938-39

Carl O Wahlgren: FF 1940

Ivar Wallin: SO 1941

Helmer Wanberg: SO 1941, RST 1942

Erik Wedberg: RST 1942

Thorsten Wennerström (f ö Stig Wennerströms farbror): SM 1939, SO 1941, FF 1942-48, RST 1942

Björn Zachrisson: SO 1941, FF 1941-51

Axel Åstrand: RST 1942

Lindholmsnazisten och Lidingösonen Carl-Olof Wrang, Obersturmführer i 5. SS-Panzer-Division Wiking 1941 (där han fajtades tillsammans med de mordiska finska SS-soldaterna i Finnisches Freiwilligen-Bataillon der SS), slutade visserligen som överstelöjtnant liksom som chef för Fallskärmsjägarskolan 1957-59, som FN-observatör i både Kashmir och Korea och som ställföreträdande bataljonschef för FN-bataljonerna i både Kongo och på Cypern på 1960-talet och var 1964-69 chef för mobiliseringsavdelningen och mellan 1971-72 chef för stabsavdelningen vid Södra kommandostaben samt 1973-77 chef för personalavdelningen där samtidigt som han under hela denna tid var aktiv i det högerextrema Stay Behind-nätverket: Kan det möjligen vara så att extremhögern helt enkelt har överdrivit och att det är Wrang som åsyftas?