Kategori: nazister

Den svenska s k nationella rörelsens meste nazistveteran Gösta Bergquist har gått bort som var med och grundade både BSS och SD

Den svenska s k nationella rörelsens meste/”bäste”/värste veteran Gösta Bergquist gick bort för någon månad sedan på ett äldreboende i Lund i den aktningsvärda åldern av 92 år (den svenska s k nationella rörelsens ”medlemmar” tenderar generellt att leva mycket länge såvida de inte dör i förtid i ung ålder) och därmed är det i stort sett bara Vera Oredsson som är kvar i livet som obrutet och ”non-stop” har varit med i den svenska s k nationella rörelsen ända sedan krigsslutet och under hela efterkrigstiden och Kalla kriget och mer eller mindre fram tills idag.

Som 16-åring skrev Bergquist, som då bodde i Äppelviken i Stockholm, in sig som medlem i SSS fanatiska ungdomsförbund Nordisk ungdom med medlemsnummer 5165 och i dess Stockholmsavdelning Kamratskap Starke Björn som leddes av friherre Richard af Ström. Det berättas att när i stort sett alla andra stockholmare firade storligen att kriget i Europa (i Asien fortsatte Andra världskriget som bekant under ytterligare flera månader) hade avslutats i början av maj 1945 så stod ungnazisten Bergquist och sålde SSS partiorgan Den Svenske Folksocialisten på Stureplan i Stockholm ”som om ingenting hade hänt” – d v s för denne och för ett antal andra ungdomar fortsatte den s k nationella kampen även efter 1945.

Tillsammans med andra som tillhörde denna sista generation av ”gammelnazister” som i stort sett alla var tonåringar när kriget avslutades 1945 (såsom bl a Åke J Ek) fortsatte Bergquist sedan att vara medlem i allsköns ”övervintrar”-organisationer på 1950-, 60- och 70-talen och inte minst i ”nynazistiska” Nordiska rikspartiet (NRP) vars Malmöavdelning han ledde under några år. Under efterkrigstiden besökte Bergquist ofta även högerextrema möten utanför Sveriges gränser såsom Waffen-SS-veteranorganisationen Kameradenwerk Korps Steiners möten i Västtyskland.

På 1970-talet grundade och drev Bergquist sedan det lokala högerextrema Malmö-partiet Svenska folkets väl (SFV) tillsammans med en grupp andra ”övervintrare” i staden och han var samtidigt, såsom påfallande många andra s k nationella, också aktiv inom new age-orienterade sammanhang och i science fiction- och astronomi/ufologi-föreningar liksom i ett försök att återuppliva Thulesällskapet.

År 1979 var Bergquist sedan en av dem som grundade Bevara Sverige svenskt (BSS) som utgör det direkta ursprunget till dagens Sverigedemokraterna (SD) och Bergquist var bl a den som ansvarade för BSS rikstäckande postbox under BSS första verksamhetsår. År 1988 var Bergquist likaså en av dem som grundade SD liksom SD Malmö och under hela 1990-talet missade han knappt en enda SD-demonstration och ett enda SD-möte. Faktum är att Bergquist var något av SD:s ”linslus” då han ständigt dök upp på mängder av fotografier tagna från offentliga SD-manifestationer under detta årtionde och ofta iförd en gammal militärhjälm för att skydda sig själv mot antifascister.

Bergquist sade själv i en intervju att när han marscherade sida vid sida med SD:s (nazi)skinheads i t ex Engelbrektsmarschen i Stockholm (det var bl a då jag själv såg honom marschera tillsammans med 100-tals skinheads år efter år), som han mycket väl hade kunnat vara far/morfar till åldersmässigt sett, så var det ett sätt för honom att återuppleva och iscensätta sin egen tonårstid när han marscherade tillsammans med de andra Nordisk ungdom-tonåringarna under krigsåren.

Under 90-talets senare del radikaliserades Bergquist och deltog bl a på den stora Hess-marschen i Trollhättan 1996 som dominerades av dåvarande Nationalsocialistisk front och åtminstone så sent som 1995 deltog Bergquist på SD:s partidagar i Norrköping. Några år efter millennieskiftet ”pensionerade” sig Bergquist sedan successivt från den politiska aktivismen men han var sannolikt s k nationell in i det sista. Bland de yngre SD:arna såsom ”de fyras gäng” med Åkesson i spetsen var Bergquist känd som något av en ”tomte” som ”gick runt i träskor” och som alltid var med på alla upptänkliga möten och sammankomster och det är troligt att Bergquist deltog på de 30 november-marscher som Åkesson, Karlsson, Jomshof och Söder återupplivade i Lund på 00-talet.

År 1994 intervjuades Bergquist i SVT-dokumentären ”Blå-gul nazism” (delar av intervjun återanvände sedan UR-programmet Ramp 2005 – se https://www.youtube.com/watch?v=UTsbU1Ozi0Y) och stämde då gladeligen upp i bl a det gamla Lindholmspartiet SSS kampsång Friheten leve som han sjöng som Nordisk Ungdom-tonårsaktivist, och som Åkesson och SD- och den dåvarande SDU-ledningen f ö ju också sjöng på Estlandsfärjan mellan Tallinn och Stockholm år 2009.

Under sitt mycket långa och synnerligen dramatiska och händelserika och fr a genompolitiserade (aktivist)liv hann Bergquist med att följa och ”lyda” både Lindholm (SSS ledare), Oredsson (NRP:s ledare), Davidson (BSS ledare), Klarström, Jansson och antagligen också Åkesson (SD:s ledare) och därmed kom hans liv att innefatta och förkroppsliga hela den svenska s k nationella rörelsens historia från krigsåren och fram tills idag. Det heter slutligen ibland att den politiska åskådning som en skaffar sig under de formerande åren mellan cirka 15-25 år är den som i grunden stannar livet ut med vissa modifikationer och i just Bergquists fall går det inte säga något annat än att han var trogen sin ungdoms politiska ideal livet ut.

Nu är prins Carl Philips samtliga tre söner uppkallade efter pro-tyska och pro-nazistiska släktingar

Det heter som bekant ”tredje gången gillt” i svenska språket när något äger rum för tredje gången ”på raken” men vad gäller Huset Bernadotte så måste det så klart bli fjärde gången gillt (då det ju trots allt handlar om Sveriges och svenskarnas förnämsta familj):


https://www.kungahuset.se/kungafamiljen/aktuellahandelser/aretsaktuellt/prinsjulianherbertfolke.5.3d544ca01784aaa522d74e4.html

Idag har Kungl. Hovstaterna (eller kort och gott Hovet) offentliggjort att prins Carl Philips och prinsessan Sofias tredje barn och son ska heta prins Julian Herbert Folke och att han ska utses till hertig av Halland. Det har kungen beslutat på dagens konselj i Konseljsalen på Stockholms slott.


Detta innebär nu att minst fyra av kungabarnens barn bär ett namn som tidigare har burits av en pro-nazistisk släkting varav tre är prins Carl Philips och prinsessan Sofias tre söner.


Prins Julian är uppkallad efter greve Folke Bernadotte af Wisborg som under 1930- och 40-talen var medlem och styrelseledamot i och omväxlande kassör och sekreterare för pro-tyska och s k ”överklassnazistiska” Svensk-tyska föreningen. Även kungen är f ö uppkallad efter samme greve.


Greve Folke ”frotterade” sig med lejonparten av den nazistiska eliten såsom bl a Franz von Papen, Rudolf Hess, Fritz Todt, Fritz Sauckel, Hermann Göring, Leonardo Conti, Hans von Tschammer und Osten m fl vilka besökte Sverige på grevens och föreningens inbjudan och föreläste på Grand Hôtel i Stockholm.


Det var sannolikt därför som greven senare vid krigsslutet ledde och lyckades genomföra den så berömda Vita bussarna-expeditionen så väl då han redan kände de tyska nazitopparna sedan gammalt.


Efter kriget hjälpte greven även SS-Brigadeführer Walter Schellenberg (med entourage) att komma till Sverige så att denne skulle kunna få vila upp sig innan han blev de allierades fånge och han inhyste denne på sitt slott Dragongården som idag är Folkrepubliken Kinas ambassad. Greven reste sedan t o m ned till Nürnberg i samband med krigsförbrytarrättegången där för att agera karaktärsvittne åt Schellenberg, som spelat en stor roll för Vita bussarna-expeditionens framgångsrika genomförande, d v s för att vittna om att denne var en s k gentleman och inte någon nazist.


Även prins Julians storebror prins Gabriel vars fullständiga namn är Gabriel Carl Walther och som är hertig av Dalarna är också han uppkallad efter en pro-nazist – nämligen efter sin farmors far NSDAP-medlemmen Walther Sommerlath.


Prins Carl Philips äldste son prins Alexander, hertigen av Södermanland, som heter Alexander Erik Hubertus Bertil är i sin tur namngiven efter ännu en släkting som var NSDAP-medlem och som dessutom stupade som krigshjälte på östfronten under kriget – nämligen prins Hubertus av Sachsen-Coburg und Gotha som också kungen själv är uppkallad efter.


Slutligen är Sveriges arvprinsessa Estelle, hertiginnan av Östergötland och dotter till kronprinsessan Victoria och prins Daniel, uppkallad efter den pro-tyske greve Folke Bernadottes fru Estelle, som också hon kom att träffa merparten av de tyska nazistledarna tillsammans med sin make och även dansa med åtskilliga av desamma på de efterföljande middagarna med dans till levande orkester som följde på föredragen i Vinterträdgården på Grand Hôtel i Stockholm.

Den gamle Göteborgsnazisten, SD:aren och mördaren Daniel Karlsson misstänks för en mordbrand i Glava utanför Arvika

Så har en av SD Göteborgs gamla medlemmar Daniel Karlsson som har minst två mord på sitt samvete gjort sig bemärkt i Värmland på sistone och närmare bestämt utanför Arvika genom att i lördags bränna ned HVB-hemmet Hillringsbergs rehabcenter i Glava till grunden:

Karlsson dömdes 1990 till sex års fängelse för mord efter att i Göteborg ha dödat en 32-årig homosexuell man på en parkeringsplats i närheten av RFSL:s lokal i staden med 50-talet hugg med en bajonett. 

År 1995 dömdes Karlsson återigen till fängelse för mord och denna gång i åtta år för att ha dödat den 60-årige förmodade homosexuelle konstnären Per Skoglund på Nya Allén i närheten av Järntorget i Göteborg tillsammans med sonen till en av Göteborgspolisens högsta polischefer som också han möjligen var SD:are.

Skoglund troddes vara homosexuell och utsattes för en mycket grov misshandel innan han dog – de båda nazisterna hoppade på hans huvud och ansikte, flera inre organ var kraftigt skadade, ena lungan hade punkterats av upprepade sparkar i liggande ställning och flera ben var krossade.

Polischefens son frikändes för mordet då den tekniska bevisning som hade funnits i form av en tårgassprej försvann på ett mystiskt sätt på och från Polishuset i samband med utredningen.

Den s k nationella scenen i Göteborg runt SD Göteborg var på 1980- och 90-talen synnerligen brutal och våldsam. Den blivande Ace of Base-världsstjärnan Ulf Ekberg var t ex en av grundarna av SD Göteborg och Ace of Base:s debutskiva ”Happy Nation” producerades av en SD-medlem.

Och Ekbergs allra första ”hit” var då inte ”Wheel of Fortune” utan den inom dåtidens SD Göteborg-kretsar kultförklarade våldsdyrkande sången ”Vit makt, svartskalleslakt!” som bl a innehåller stroferna ”Män i vita kåpor på vägen tågar. Vi njuter när vi huvudena av n-a sågar. Svartskalle, vi hatar dig! Ut, ut, ut, ut! Nordens folk, vakna nu! Skjut, skjut, skjut, skjut!” och ”Där n-a finns, följer fattigdom, svält och kulturellt mörker. Där de vita finns, följer civilisation, upplysning och välstånd. Vit makt, svartskalleslakt! Vit makt, svartskalleslakt!”.

”De boende på HVB-hemmet var ute för att hälsa på en nyanländ klient. Då upptäckte en i personalen att det brann inne i byggnaden. 

– Oturligt nog stod ett fönster uppe, därför lyckades elden sprida sig till taket, säger föreståndaren Karolina Midböe. Nu är en man i 50-årsåldern misstänkt för grov mordbrand.

De boende och personalen på HVB-hemmet Hillringsbergs rehabcenter i Glava utanför Arvika var ute på gårdsplanen vid 19-tiden på lördagen för att hälsa en ny person välkommen till hemmet.

Men plötsligt larmade en i personalen och en boende om att det kom rök från byggnaden.

De tog sig snabbt in i det timrade huset och hämtade ut den enda person som då fortfarande var kvar i byggnaden. I samband med det öppnades en dörr och i och med att ett fönster också stod öppet blev det korsdrag.

– En sådan här brand skulle egentligen inte vara möjlig, vi trodde aldrig att det skulle gå så här illa. Men på grund av korsdraget tog elden sig ut genom ett fönster och tog tag i taket, säger Karolina Midböe.

Byggnaden blev snabbt övertänd och på söndagsmorgonen fanns ingenting kvar av det timrade huset.

Karolina Midböe fick larm om branden kort efter att 112 larmats på lördagen. Hon åkte omedelbart till HVB-hemmet där de boende snabbt kunde placeras om i en annan byggnad på området.

– Alla är trygga och lugna nu även om det finns någon som är lite mer ledsen och har förlorat familjefoton och sådant i branden, säger hon.

HVB-hemmet har åtta lägenheter för män med missbruksproblem och psykisk ohälsa. Hemmet var inte fullbelagt när branden bröt ut.”

(…)

”En man i 50-årsåldern greps på plats under lördagskvällen och är nu anhållen misstänkt för grov mordbrand.” See less

En preliminär lista över högerextrema attentat 1931-2016 med anledning av att det idag har gått 90 år sedan ett av Sveriges första högerextrema attentat(sförsök) ägde rum när tre nazister tog sig in beväpnade på den dåvarande kommunistiska dagstidningen Ny Dags redaktion

Proletären påminner idag om att ett av Sveriges första högerextrema attentat(sförsök) ägde rum just idag för 90 år sedan när tre s k överklassnazister från Saltsjöbaden i Nacka (precis som f ö de båda ekofascistiska överklassnazisterna SD:aren och AfS:aren som nyligen dömdes i Nacka tingsrätt) försökte oskadliggöra den dåvarande kommunistiska dagstidningen Ny Dags redaktör och redaktion.

Edquist blev f ö sedermera under kriget Obersturmführer i SS och senare i livet bl a advokat till Teet ”Obducenten” Härm och Lars ”Bombmannen” Tingström samt vän med Christer Pettersson. Dessutom drev han Stockholms första strippklubb Pussy Cat på Hornsgatan 62 i Stockholm på 1960-talet.

http://proletaren.se/artikel/attentatet-mot-ny-dag?fbclid=IwAR2QpATNswjduZ2DGXmJoH9y-nvJt9J7pvN70MDfqOspx9P0hC22F6AP-WA

Ur minnet kommer jag själv på följande högerextrema attentat borträknat seriemördarna John Ausonius och Peter Mangs alla mord och dåd:

År 1938 bröt sig en grupp SSS-nazister in på Clartés kontor i Stockholm och stal medlemsmatrikeln samt namnlistor på judiska och antifascistiska flyktingar, vilka överlämnades till tyskarna. I inbrottet deltog bl a Tom ”Solstickepojken” Nerman, som är den pojke som är avbildad på Swedish Matchs logotyp, samt den blivande världsberömde fotografen Christer Strömholm.

År 1940 genomförde en grupp högerextremister knutna till Sveriges nationella förbund och Norrbottens-Kuriren ett bombattentat mot den dåvarande kommunistiska dagstidningen Norrskensflammans redaktion i Luleå varvid fem personer dödades.

År 1945 stod SSS-nazisten Åke J Ek, som bl a slutade som lektor vid både Polishögskolan och Stockholms universitet och som en av landets Korea-experter mm, ett bombattentat mot Brittiska ambassaden och mot Sovjetunionens turistbyrå i Stockholm.

År 1965 genomförde polisen en husrannsakan i en s k våning vid Stureplan där Carlbergska stiftelsen huserade under ledning av Björn Lundahl och hittade ett antal vapen vilket ledde till att denne dömdes för olaga vapeninnehav.

År 1970 anlade en Demokratisk allians-medlem en brand på FNL-rörelsens tryckeri i Stockholm.

År 1974 genomförde en NRP:are ett rökgranatattentat mot Demokratisk allians kontor i Stockholm och mot Biografen China p g a att densamma visade Mel Brooks film ”Det våras för Hitler”. Den som beordrade och planlade de båda attentaten, Niels Mandell, var senare en av dem som var med och grundade SD och den som under många år tryckte SD:s tidskrifter, propagandamaterial, klistermärken och trycksaker.

År 1984 kastade en NRP:are en rökgranat mot KPML (r):s 1 maj-tåg i Göteborg och samma år genomförde samme NRP:are ett bensinbombsattentat mot KPML (r):s lokal i staden.

År 1985 anlade en grupp NRP:are en brand på dåvarande VPK:s lokal i Göteborg medan bl a Hagge Geigert, Frank Baude och Lars Olof Giertta hotades till livet. En av dem som stod bakom ett av hoten, Anders Klarström, blir senare SD:s förste partiledare.

År 1986 genomförde nazisten Lars Kärnestam, som också han var en av dem som stod bakom grundandet av SD och deltog i att bygga upp partiet på 90-talet, ett bombattentat mot ANC:s kontor i Stockholm.

År 1991 genomförde tre SD:are ett bombattentat mot Lockerudsskolan i Mariestad. En av dem som deltog i attentatet var SD:s blivande ”starke man” i Göteborg och Västsverige Patrik Ehn.

År 1993 försökte SD:arna Niklas Irberger och Robert Westerlund. antagligen att spränga Gudrun Schyman i luften på Vänsterpartiets 1 maj-möte i Stockholm. Samma år genomförde en grupp nazister ett bombattentat mot Vänsterpartiets lokal i Linköping.

År 1994 genomförde en VAM:are ett brandbombsattentat mot tidningen Smålänningens redaktion i Älmhult.

År 1999 genomförde en nazist som hade varit knuten till SD-föreningen Oberoende nationell ungdom ett bilbombsattentat mot en antifascistisk journalist och dennes son i Nacka, som tidigare hade arbetat på Expo. Samma år dödade Hampus Hellekant syndikalisten Björn Söderberg i Sätra i Stockholm tillsammans med Björn Lindberg Hernlund och Jimmy Niklasson och på uppdrag av den f d SD:aren Robert Westerlund. Också under samma år dödade Tony Olsson, Andreas Axelsson och Jackie Arklöv, varav de två förstnämnda var anställda vid Riksteatern och spelade i Lars Noréns pjäs 7:3, två poliser i Malexander.

År 2008 genomförde nazister ett attentat mot kulturhuset Cyklopen i Högdalen i Stockholm som brändes ned till grunden samt ett brandattentat mot en lägenhet i samma stadsdel där ett par som var aktiva i Syndikalisterna bodde tillsammans med sin dotter.

År 2015 trängde sig SD:aren Anton Lundin Pettersson in på grundskolan Kronan i Trollhättan och dödade tre personer.

År 2016 stod tre NMR:are bakom ett bombattentat mot Syndikalisternas lokal samt mot en flyktingförläggning i Göteborg varvid en person miste sitt ena ben.

http://proletaren.se/artikel/attentatet-mot-ny-dag?fbclid=IwAR2QpATNswjduZ2DGXmJoH9y-nvJt9J7pvN70MDfqOspx9P0hC22F6AP-WA

”Det är attentatet som glömts bort. Tre unga nazister skulle kidnappa Hugo Sillén, en av de ledande funktionärerna i Sveriges Kommunistiska Parti (SKP). Istället åkte de på grundligt med stryk av beslutsamma partimedlemmar. Ny Dag sammanfattade: ”Av borgarpressen upphetsade fascistynglingar drar revolvrar, men avväpnas och får smaka arbetarnävar”. Det var den 7 februari 1931, en tid då fascismen inte längre smög sig fram, utan på allvar hade börjat få Europa i sitt grepp. Proletärens Janne Bengtsson berättar historien om det misslyckade nazistiska kidnappningsförsöket på Ny Dags redaktion.

Sverige 1931: uppeldade av Hitlers bombastiska svada började även de svenska nazisterna vädra morgonluft. Karl Göran Edqvist, Lars Olof Bergman och Wollrath Tham var tre unga nazister från södra Stockholm. Födda och uppvuxna i välbärgade och borgerliga familjer. Thams pappa var kapten i armén och familjen bodde i fashionabla Saltsjöbaden liksom Bergmans, en artistfamilj. Edqvists pappa var kyrkoherde i Katarina församling på söder i Stockholm.

I början av februari ringde trion upp Ny Dags redaktion och påstod sig ha bildat en kommunistisk ungdomsklubb i stadsdelen Sickla i Nacka. De ville att partitidningen Ny Dags chefredaktör Hugo Sillén skulle komma ut till Sickla och hålla föredrag för den nybildade ungdomsklubben.

Men Sillén anade oråd, han hade inga uppgifter om en ny ungdomsklubb och tyckte att ungdomarna var väl påstridiga. Och deras språkbruk var inte arbetarungdomens. Istället bjöd han in trion till Ny Dags redaktion. Tham, Bergman och Edqvist anlände på kvällen den 7 februari.

De togs emot, inte av Sillén, men väl av ungdomsförbundets sekreterare Fritjof Lager. Den unga trion gick till aktion direkt: Edqvist drog upp två revolvrar och hotade Lager. Från ett angränsande rum anslöt Hugo Sillén, blivande Spanienkämpen Knut Olsson, den välskrivande redaktören Gustaf Johansson (Hjorvard) och arbetaren Lindbeck, stor, stark och nyss hemkommen från Chicago där han enligt uppgift bekämpat gangsterväldet i de amerikanska fackföreningarna.

Det var Lindbeck som avväpnade Edqvist, som då hade den ena revolvern riktad mot Fritjof Lagers huvud och den andra mot Lindbecks. Den svensk-amerikanske arbetaren vred Edqvists arm ur led, samtidigt som han med sin andra hand tvingade Edqvist att släppa även den andra revolvern.

Fritjof Lager, 26-åringen som byggt muskler i hårt lantbruksarbete och senare som grafiker, klappade till och Edqvist föll ihop som en säck potatis. Det dröjde inte länge innan de tre unga nazisterna var övermannade och ordentligt rådbråkade. På ett skrivbord på redaktionen samlades de misslyckade attentatsmännens utrustning in: förutom ett upprop till ”Borgerligt sinnade i Katarina församling” också tre skarpladdade revolvrar, några knivar och dolkar samt en kedja med lås. Den skulle användas för att föra bort Hugo Sillén och hänga honom.

Med nazisttrion väl ihopbuntad på redaktionsgolvet, ringde Fritjof Lager till polisen:

– Vi har lite nazistiskt skräp här, och vill inte ha det liggande. Skulle ni vilja vara så vänliga att komma och hämta det?”

Idag för 78 år sedan den 31 januari 1943 kapitulerade den tyska 6:e armén i Stalingrad och därmed föddes de svenska ”roddarna”

Idag för 78 år sedan den 31 januari 1943 kapitulerade den tyske fältmarskalken von Paulus och den tyska 6:e armén innefattandes kring 100 000 man i den då smällkalla ruinstaden Stalingrad som vid det laget i det närmaste badade i blod och var översållad av lik efter ett förintelseliknande slag som hade pågått ända sedan augusti 1942 och därmed vände kriget även i Europa efter att kriget också hade vänt i Afrika (genom slaget vid el-Alamein) och i Asien (genom slaget vid Midway) året dessförinnan:


Slaget om Stalingrad var i mångt och mycket vändpunkten för den svenska extremhögern och för den pro-nazityska opinionen i Sverige – därefter gick det mer eller mindre utför för de öppet nazistiska partierna vilka året därpå utsattes för ett förödmjukande valnederlag – sammanlagt knappt 15 000 röster avlades på de svenska nazistpartierna i 1944 års andrakammarval. Det skulle sedan dröja hela 54 år innan den svenska extremhögern lyckades kapa åt sig mer än 15 000 röster i ett svenskt riksdagsval vilket skedde därefter först 1998 när SD erhöll närmare 20 000 röster.


Den pro-nazityska s k överklassnazistiska föreningen Riksföreningen Sverige-Tyskland, som 1938 hade räknat runt 400 prominenta grundademedlemmar och som 1942 kunde skryta med närmare 4500 medlemmar när Axelmakterna stod på höjden av sin makt efter att Japanska imperiet hade besegrat samtliga västerländska kolonialmakter i Asien (utom neutrala Portugal) på slagfältet ”på löpande band” medan Tyskland och Italien dominerade större delen av den europeiska kontinenten, tappade närmare 1000 medlemmar 1943 och än fler året därpå då den en gång så inflytelserika föreningen som fram tills 1942 kunde räkna långt över 200 direktörer, ett 40-tal präster, ett 50-tal höga jurister, 100-tals officerare, ett försvarligt antal kulturpersonligheter och ”kändisar” (författare, musiker, konstnärer, skådespelare o s v) samt ett 60-tal docenter och professorer bland sina medlemmar i stort sett smälte bort.


I ”folkmun”, d v s bland s k ”vanligt folk” i dåtidens Sverige, kallades särskilt Riksföreningen Sverige-Tysklands s k ”överklassnazister” som lämnade föreningen efter von Paulus kapitulation den 31 januari 1943 för ”roddare” och flera av dessa opportunistiska socialgrupp ett-”roddare” skulle sedan framåt krigsslutet t o m ”återfödas” som pro-allierade och under efterkrigstiden fr a göra allt de kunde för att skamlöst sudda i, manipulera och ljuga om sina biografier och CV:n så att ingen skulle få veta att de en gång i tiden och just innan den 31 januari 1943 hade stöttat Nazi-Tyskland och Axelmakterna.

Min antifascistiska och postkoloniala ”dom över död man”: Lars Norén har den nazistiska terroristgruppen NRA och flera liv på sitt samvete och försökte trösta sig med fantasier om att adoptera en pojke från Latinamerika

Johan Hilton påminner idag i DN om Noréns nazistiska katastrofpjäs ”7:3” och här följer i varje fall min antifascistiska och postkoloniala ”dom över död man” (d v s över Lars Norén):

Noréns och Riksteaterns pjäs ”7:3” resulterade i att den nazistiska terroristgruppen NRA (Nationella revolutionära armén) bildades av de nazistiska skådespelarna, vilka mellan repetitionerna och föreställningarna genomförde ett stort antal mycket brutala överfall och bankrån för att finansiera det raskrig som de lovade att igångsätta i pjäsen samt dödade två poliser (f ö dagen efter den sista bejublade föreställningen) och i efterverkningarna av pjäsen begick även en person som hade arbetat med uppsättningen självmord.

I pjäsen uttryckte de nazistiska skådespelarna starkt antisemitiska och rasideologiska åsikter, vilket Norén själv hade uppmanat dem att göra, och i en scen skrek en av dem till publiken ”hur fan kan man rösta på vänstern, när det sker barnvåldtäkter och pedofili?” samt ”detta samhälle förtjänar en neutronbomb om inte folket vill ha ändring”.

Norén flydde sedan landet under en period och gick i det närmaste under jorden och efter återkomsten skrev han sedan den antirasistiska botgöringspjäsen ”Kyla”, som handlar om en adopterad pojke från Korea som blir dödad av nazister. Norén fortsatte därefter att intressera sig för adoption och i sin första dagbok skriver han om hur han längtar efter att få adoptera ett ”Tredje världen-barn” och helst en ”indianpojke” från Latinamerika som han drömmer om att få ta hand om, skydda, vårda och krama. När jag läste detta stycke i dagboken var i alla fall min postkoloniala analys att denna tilltänkta adopterade latinopojke skulle bli Noréns ultimata antirasistiska tröstebarn.

Det finns f ö spår av adoption och adopterade lite varstans i Noréns olika texter. I t ex pjäsen ”Personkrets 3:1” från 1998 säger en av karaktärerna att hon ”inte är adopterad från Korea”, ”inte är vacker” och ”inte har blivit redaktör för BLM”. Min tolkning är att det är en elak referens till författaren Astrid Trotzig, som hade debuterat två år dessförinnan och som just då var redaktör för den idag nedlagda tidskriften BLM – Bonniers Litterära Magasin.

Efter ”7:3” blev Norén också under en period och antagligen som en slags antirasistisk botgöring även engagerad i de europeiska judarnas öde och han regisserade bl a ”Om detta är en människa”, som handlar om Primo Levis tid i koncentrationsläger, och vid ett tillfälle ska han ha t o m uttryckt att han kände en stor sorg över att han inte var jude.

https://www.dn.se/kultur/lars-noren-ar-dod-i-covid-19

”I slutet av 90-talet skickade tre interner på Tidaholmsanstalten ett brev till Norén där de skrev att de ville spela teater. Han nappade och i samarbete med Riksteatern sattes 1999 pjäsen ”7:3” upp. Titeln refererar till en lagparagraf som rör flyktbenägna fångar och pjäsen blev Noréns mest omdebatterade. I pjäsen talar tre fångar med en dramatiker om sanning, rättvisa, moral och kärlek. Internerna som medverkade i pjäsen hette Mats Nilsson, Tony Olsson och Carl Thunberg. De förstnämnda var aktiva nazister, dömda för rån respektive förberedelse av mord på en kvinna.

Uppsättningen väckte stor debatt, i synnerhet en dialog där Nilsson och Olsson yttrar sig antisemitiskt, och skådespelarna polisanmäldes sedermera för hets mot folkgrupp. Samtidigt som fängelsetrion åkte landet runt för att spela pjäsen begick Tony Olsson och två andra kumpaner med kopplingar till högerextremism ett flertal brutala kupper, som kulminerade i bankrånet i Kisa 1999. Under flykten som följde sköt rånarna ihjäl två polismän i det som kom att kallas för Malexandermorden. – ”7:3” kommer för alltid att kasta en skugga över hans teatergärning och hans senare produktion fick inte samma genomgripande kulturella betydelse som 80- och 90-talens.”

Ett objekt som minner om en massmördare som ansvarade för uppemot 200 000 människors onda bråda död säljs just nu på svenska Tradera

På Tradera säljs som alltid olika historiska artefakter från svunna, blodiga mördarregimer – d v s det är inget nytt och kanske inte heller något konstigt med tanke på de mängder av objekt som just sådana regimer föredrar att producera och med tanke på de mängder av samlare som föredrar objekt från just sådana regimer – men ibland står vissa artefakter ändå ut såsom detta sigill som har tillhört SS-Gruppenführer och SS-Polizeiführer Fritz Katzmann som antagligen dödade uppemot 200 000 människor och mestadels judar mellan 1941-45.


Katzmann var då ansvarig för att minst 60 000 judar i Galizien i dagens Ukraina dödades i samband med Operation Reinhard 1941-42. Därefter var han ansvarig för etableringen av det stora gettot i Lviv i dagens Ukraina varifrån uppemot 100 000 judar skickades till Auschwitz för att dödas och 1943 ansvarade han för att de kvarvarande 15 000 judarna dödades i Lviv. Jag var själv i Ukraina, i Galizien och just i Lviv för bara några år sedan och vandrade då genom hela det gamla gettot som chockerande nog var beläget alldeles intill det ståtliga gamla habsburgska operahuset och stadens magnifika paradgata – Lviv kallades då ibland ”Lilla Wien” under Österrike-Ungern-tiden – och om jag förstår det rätt så hördes skott och skrik regelbundet från gettot samtidigt som Lvivs operahus gav föreställningar åt de tyska ockupationstrupperna och SS-männen.


Katzmann blev därefter utsedd till generallöjtnant efter att ha ansvarat för att ha släckt kring 145 000 judars liv i Galizien. Efter denna masslakt författade Katzmann en rapport, den berömda Katzmannrapporten från 1943, till sina överordnade i SS där han lät meddela och skröt med att Galizien nu var ”Judenfrei”. År 1944 utsågs Katzmann sedan till generalmajor och ansvarade i krigets slutskede för att gasa ihjäl 10 000-tals fångar i koncentrationslägret Stutthof. Efter kriget undgick Katzmann rättvisan ända fram tills dess att han gick bort 1957.


En stilla fråga infinner sig: Vem vill egentligen köpa och äga SS-Gruppenführer och SS-Polizeiführer Katzmanns gamla sigill och hur har det ens hamnat i Sverige och på Tradera?

En högerextrem artefakt som vittnar om Malmös högerextrema samtidshistoria och om SD Malmös nazistiska ursprung

Just nu säljs en högerextrem malmöitisk raritet på Tradera som har en historia att berätta (artefakter har ju ofta det även om de är s k döda ting – d v s även materiella objekt bär på en historia som ibland dessutom handlar om politisk historia såsom i just detta fall):

Det handlar konkret om historien om Malmös skinheadsubkulturella scen liksom om SD Malmö och VAM Malmö vilka i praktiken sammanföll på 90-talet, d v s Malmös osedvanligt våldsamma skinnskallemiljö (som t ex och bl a försökte spränga Margaretapaviljongen i luften) var helt enkelt detsamma som SD Malmö och samtidigt detsamma som VAM Malmö:

Det handlar om en silverring som VAM Malmö lät ta fram hos en juvelerare och silversmed i Malmö och som mer eller mindre är en ren reproduktion av den silverring som det största svenska nazistpartiet innan och under kriget NSAP/SSS’ ungdomsförbund Nordisk ungdom producerade och distribuerade till sina medlemmar.

Det är möjligt att originalringen tillhörde SD Malmös mångårige medlem den gamle Nordisk ungdom-medlemmen Gösta Bergquist som i stort sett aldrig missade en SD-demonstration och ett SD-möte – d v s Bergquist var något av SD:s ”linslus” då han dyker upp på mängder av fotografier tagna från offentliga SD-manifestationer. Bergquist sade själv i en intervju att när han marscherade sida vid sida med SD:s 100-tals skinheads i t ex Engelbrektsmarschen i Stockholm så var det ett sätt för honom att återuppleva sin tonårstid när han marscherade tillsammans med de andra Nordisk ungdom-pojkarna och flickorna på Malmös gator och torg.

Och allting börjar i Malmö som det heter vad gäller svensk politisk historia: Där föddes den svenska socialdemokratin som en gång i tiden och under decennier var världens mäktigaste socialistiska arbetarparti i en fungerande parlamentarisk demokrati (liksom f ö även den svenska anarkismen genom malmöjuristen Nils Herman Quiding, d v s ”Sveriges förste anarkist” och vars dotter f ö slutade som högerextremist) och där bildades också SD:s andra lokalavdelning efter SD Stockholm (SD Göteborg, som blev SD:s tredje lokalavdelning eller möjligen fjärde efter SD Haparanda, bildades f ö av bl a den blivande popkulturella världsstjärnan Ulf ”Ace of Base” Ekberg) och Bergquists gamla Nordisk ungdom-kamrater i Malmö under ledning av den gamle Nordisk ungdom-medlemmen Bertil Rubin bildade märkligt nog också det första svenska högerpopulistiska partiet svenska Framstegspartiet i staden 1968 i kölvattnet efter att Rubins borgerliga partiprojekt Medborgerlig samling hade upplösts (som i sin tur hade bildats av en grupp f d Nordisk ungdom-medlemmar såsom bl a Gustaf Petrén, Alf Åberg och Åke J Ek).

VAM Malmö, som utgjordes av Malmös naziskins, var på sin tid i stort sett detsamma som SD Malmö vars förste talesperson och grundare Ulf Ranshede, som då både var skinnskalle, VAM:are och SD:are på en och samma gång, också var den som myntade själva partibeteckningen ”Sverigedemokraterna”. Flera av VAM Malmö-aktivisterna var inte bara samtidigt SD-medlemmar liksom skinheads utan också kandidater för SD i kommunvalen i Malmö på 1990-talet.

I ett avsnitt av SD:s närradioprogram i Stockholm på 90-talet sade SD:s två viktigaste och mest inflytelserika grundare Jerker Magnusson (i vars lägenhet i Solna SD f ö grundades i februari 1988) och Leif Zeilon/Ericsson, som också var SD:s första och dåvarande chefsideolog, spinndoktor och ”hjärna” (d v s Leif Zeilon/Ericsson var SD:s dåvarande Mattias Karlsson), att SD var VAM:s parlamentariska gren och att SD och VAM ungefär hade samma typ av relation till varandra som det irländska anti-Brittiska imperiet-nationalistpartiet Sinn Féin till den väpnade nordirländska gruppen IRA. 

Trots SD Malmös märkliga och bisarra historia, som denna silverring vittnar och berättar om, erhöll SD närmare 17% i Malmö stad i 2018 års val.

Den siste svenske SS-veteranen Jan Dufwa har nyligen gått bort i Uppsala

Den antagligen siste svenske SS-veteranen Jan Dufwa har nyligen gått bort i Uppsala i en ålder av 97 år och det känns aningen märkligt att författa Dufwas dödsruna 75 år efter Andra världskrigets slut.

Vi kommer nog aldrig att få veta det totala antalet svenska SS-soldater och allt beror också på hur en räknar: Inräknat alla utlandssvenskar och invandrarbarn/”andrageneration:are”, och fr a barn till tyska invandrare i dåtidens Sverige, så kan det ha handlat om uppemot 300 ”svenskar” medan det snarare handlar om kring 200 om en bara räknar de som var svenska medborgare. Dessutom tjänstgjorde ytterligare ett antal svenskar i t ex Wehrmacht, Luftwaffe och Kriegsmarine liksom i Gestapo och Organisation Todt samt vid Radio Königsberg.

antal identifierade svenska SS-frivilliga per SS-division:
Wiking: 98
Nordland: 77
Totenkopf: 20
Nord: 11
Leibstandarte Adolf Hitler: 5
Das Reich: 3
Hitler-Jugend: 2
Nederland: 2
Charlemagne: 1
Estland: 1
Florian Geyer: 1
Frundsberg: 1
Götz von Berlichingen: 1
Polizei: 1

Det är inte 100% säkert att Jan Dufwa är den siste ”svenske” SS-veteranen då det kan finnas någon estlandssvensk veteran som fortfarande lever men det är troligt – för 2-3 år sedan var det nog bara Dufwa och Tage von Rainals i Nacka som levde och efter von Rainals bortgång hette det att Dufwa var den siste svenske SS-veteranen vilket kan jämföras med att 41 svenska SS-veteraner levde så sent som 1999.

Dock hade jag fel i somras när Bengt Essén gick bort, som jag trodde var den siste av de närmare 10 000 svenskar som stred för Finland under Finska vinterkriget 1939-40 – det visade sig då att möjligen två svenska vinterkrigsveteraner fortfarande var vid liv efter Esséns bortgång så en ska aldrig vara tvärsäker i sådana här sammanhang. I alla fall var Dufwa antagligen en av maximalt ett 10-tal svenskar som stred som frivilliga i Andra världskriget som fortfarande levde under innevarande år.

Dufwa föddes och växte upp på Lidingö och både hans far, farbror och morbror var jurister (häradshövdingar) medan modern var tandläkare. Mellan 1938-43 var Dufwa medlem i det största svenska nazistpartiet NSAP/SSS ungdomsorganisation Nordisk ungdom med medlemsnummer 12 678 och även dennes farbror och bror var organiserade nazister.

Dufwa befann sig i februari 1943 på ett hotell i Grövelsjön i Dalarna för att studera inför sin studentexamen men tog sig då utan tillstånd och på eget bevåg på skidor till Norge via Trysil. Duwfa tog sig därefter till Oslo och enrollerade sig den 8 februari 1943 i Waffen-SS på SS värvningskontor i Oslo och utbildades sedan till pansargrenadjär i Sennheim/Cernay i nuvarande Frankrike.

Dufwa tjänstgjorde efter avslutad utbildning som pansargrenadjär i SS-Pz.Gr. A.u.E. Btl. 5 i SS-Panzer-Division Wiking i Österrike. Modern försökte via UD och utrikesminister Christian Günther få sin son hemskickad och Dufwa efterlystes samtidigt i Sverige för underlåtenhet att inställa sig till mönstringen.

Dufwa tjänstgjorde under sommaren 1943 i Kroatien vid 3./SS-AA11 i SS Freiwilligen-Panzergrenadier-Division Nordland där han antagligen deltog i partisanstrider och möjligen fick träffa självaste Himmler när denne kom på besök och inspekterade de svenska SS-soldaterna. Dufwa var i så fall fram till sin bortgång den siste svensken som hade träffat Himmler.

Dufwa besökte den 22 september 1943 svenska legationen i Oslo och lyckades därefter ta sig hem till Sverige.

Dufwa inkallades vid hemkomsten till militärtjänsten och förhördes av polisen den 9 december 1943. I februari 1945 flyttade Dufwa till Uppsala där han några år senare tog en juristexamen och i samma månad gifte han sig även. Efter att under 1940- och 50-talet ha flyttat runt i landet p g a olika tingstjänstgöringar utnämndes Dufwa till domare i Uppsala 1958 och han verkade sedan som domare i både Uppsala och Skövde fram tills pensionen 1988.

När Expressen skrev om de svenska SS-frivilliga på 1970-talet ringde Expressens reporter Dufwa som då hotade med självmord om tidningen skulle skriva om denne varpå Expressen avstod från det. Dufwa var i många år och fram till sin bortgång bosatt i en villa i Sunnersta i Uppsala och efterlämnar en son och en dotter och det finns ingenting som tyder på att han deltog i någon högerextrem politisk verksamhet efter kriget.

Den f d nazisten och SD Malmö-grundaren Ulf Ranshede som myntade partibeteckningen ”Sverigedemokraterna” och ordet ”sverigedemokrat” har gått bort

SD Malmö-veteranen Ulf Ranshede har gått bort som myntade partinamnet ”Sverigedemokraterna” och som grundade SD Malmö 1988 och som också var den på sin tid kryptonazistiska partiavdelningens förste talesperson.

När Sverigepartiet, som utgjordes av en sammanslagning av Bevara Sverige svenskt (BSS) och Framstegspartiet, drogs in i fraktionsstrider valde den fraktion som en gång hade grundat BSS att bilda ett nytt parti i februari 1988 och det var då Ranshedes nya partinamnförslag som antogs på SD:s grundandemöte.

Samtidigt som Ranshede var SD Malmös ”starke man” var han även medlem i Malmös på sin tid våldsamma naziskinheadgäng som terroriserade stadens homosexuella, judar och icke-vitaoch stod bakom ett stort antal grova misshandelsfall. Ranshede själv var en av dem som bidrog till den nazistiska våldsvågen i Malmö – han dömdes åtminstine vid fem tillfällen för misshandel i Malmö tingsrätt. Efter att oprovocerat ha misshandlat en 13-årig invandrarpojke på offentlig plats samtidigt som han var talesperson för SDs Malmöavdelning tvingades dock Ranshede att avgå från sin post och senare under 90-talet var han ”medlem” i Malmös VAM-avdelning. 

Ranshede arbetade efter sin politiska karriär bl a på Flyinge kungsgård och på Lunds universitet och när Svenska Akademiens ordlista till slut 2006 tog in glosan ”sverigedemokrat” så var det m a o indirekt Ranshedes förtjänst och ordet ”sverigedemokrat” är därmed ett av ett fåtal s k nyord som direkt går att knyta till en upphovsperson. Dock hade nog Ranshede aldrig kunnat föreställa sig att SD skulle kunna erhålla närmare 17% i Malmö stad i riksdagsvalet 2018 och över 16% i kommunvalet samma år när han myntade partinamnet för under året då SD och SD Malmö bildades erhöll partiet endast 100 röster i Malmö kommun och så sent som 1998 ej mer än 978 röster vilket motsvarade ynka 0,68%.