Kategori: näringslivet

Om den ”överklassnazistiska” (och en gång i tiden Landskronas rikaste) familjen Weibull och den svenska extremhögern

 

 

Varje gång jag är i Östergötland (och på Östgötaslätten med alla sina slott, palats, herresäten, gårdar, åkrar, växter, grödor och utsäden) så påminns jag om Weibullsholm, W. Weibull AB eller helt enkelt bara Weibulls (som sedan 1993 har slagits ihop med Svalöf AB – ännu ett företag vars historia f ö också vimlar av högerextremister), d v s Sveriges äldsta och mest anrika utsädesföretag vars varor, silos och kontor hittas runtom i landskapet och som grundades av Walfrid Weibull och därefter övertogs av dennes fyra söner.

 

17990884_10154595939765847_4485970281197983420_n

Ägarfamiljen vimlar verkligen av högerextremister och varav John Weibull, en gång i tiden direktör för och ägare av Garvämne AB Weibull i Landskrona, bör vara den mest (ö)kände då han bl a var medlem i Sveriges nationella förbund, Svensk samling, Riksföreningen Sverige-Tyskland och Hjälpkommittén för Tysklands barn samt finansiär av och även själv aktiv i Svensk opposition som efter kriget bytte namn till Nysvenska rörelsen.

18010609_10154595939760847_8721202052462477792_n.jpg

Även Johns båda söner direktör Erik Weibull och disponent Torbjörn Weibull liksom dottern Gudrun Rasch-Weibull var medlemmar i Riksföreningen Sverige-Tyskland och Svensk opposition liksom närmare ett dussintal andra Weibull:are som antingen verkade inom företaget eller inom näringslivet liksom Johns båda bröder konsul Harry Weibull och agronom Walter Weibull.

18033430_10154595939755847_6196887858395576462_n

Likaså var genetikern och professorn Herbert Lamprech som var chef för Weibulls växtförädlingsanstalt i Svalöv 1932-58 liksom företagets kontorschef m fl anställda medlemmar i både Riksföreningen Sverige-Tyskland och Svensk opposition och möjligen går det att förklara denna osannolika överrepresentation av högerextremister inom ett enskilt företag som Weibulls med att alla de som ägnar sig åt växter och växtförädling (liksom åt djur och djuruppfödning) nog alltid ganska så lätt ”halkar in” på föreställningar och idéer om olika (människo)raser.
 
Det ”ironiska i kråksången” är f ö att ett barnbarn till John sedermera kom att adoptera ett s k ”Koreabarn” men det var samtidigt inte ovanligt att de som tillhörde landets ”fina”, mäktiga, rika och förmögna familjer kring 1968 och vars föräldrar (och t o m även far- och morföräldrar) hade varit åt det högerextrema hållet mellan ca 1920-60 kom att adoptera internationellt alternativt att de ingick i en intimrelation med en icke-vit partner och fick blandade barn som en slags radikal vänsterprotest som nog ibland kunde leda till ett (upp)brott med överklassläkten medan adoptivbarnen (och blandbarnen) nästan kom att förvandlas till antirasistiska s k avlatsbarn och postkoloniala s k försoningsbarn (åtminstone på ett symboliskt plan).
 
Företagar-, näringslivs-, växtförädlings- och ”frögrenen” Weibull är f ö släkt med den akademiska (och lundensiska) Weibullfamiljen och i dagarna har f ö ett barnbarn till den notoriske ”nassedirren” John Weibull som fortsatte att finansiera den svenska extremhögern troligen ända till sin bortgång 1957 intervjuats i Helsingborgs Dagblad:
 

Idag är trots allt 32 procent kvinnor i de svenska bolagsstyrelserna medan ej mer än 1,5 procent har utomeuropeisk bakgrund

Apropå den pågående hårda för att inte säga aggressiva debatten om regeringens nya lagförslag om könskvotering i bolagsstyrelserna:

Idag är då endast 32 procent av styrelseledamöterna inom den svenska industrin och näringslivet kvinnor och vilket är riktigt illa men trots allt har denna procentsiffra ökat och fördubblats från 15,9 procent år 2005 och varje år görs dessutom mycket noggranna uppföljningar och räkningar som när siffrorna publiceras alltid (och med rätta så klart) leder till rubriker och debatt, och ofta just då riktigt hårda debatter då många svenska kvinnor och även många svenska män är mycket besvikna på den fortfarande alltför låga procentsiffran. Högst andel kvinnor hittas f ö i finansbolagens styrelser (mellan 37-38 procent) medan den lägsta andelen hittas i råvaruföretagens styrelser (cirka 20-21 procent) såsom i gruvföretagens styrelser. Samtidigt är det svenska gruvföretaget Boliden trots allt världens mest jämställda gruvföretag.

Senast (2013-14) jag ”checkade” andelen med utomvästerländsk bakgrund bland ledamöterna i de svenska bolagsstyrelserna så hade under 1 procent bakgrund i Afrika och Latinamerika och 1 procent bakgrund i Asien, d v s uppskattningsvis kring 1,5 procent av styrelseledamöterna hade någon form av bakgrund i Afrika, Asien eller Latinamerika sammantaget och vilket är en sådan astronomisk underrepresentation att det är meningslöst att ens räkna på den i procenttal eller i oddskvoter. Sannolikt är de allra flesta av dem också ”expats”, d v s de är troligen inte svensktalande (och vilket naturligtvis inte är fel på något sätt), d v s de flesta av dem är exempelvis turkar, egyptier, kineser, indier, nigerianer, sydafrikaner, chilenare och mexikaner som nog inte ens bor i Sverige permanent.

Delar av det svenska näringslivet har även tidigare uppvaktat och sympatiserat med extremhögern

Att delar av det svenska näringslivet även tidigare har sympatiserat med och uppvaktat extremhögern är tyvärr inget nytt:

http://www.expressen.se/nyheter/naringslivets-hemliga-uppvaktning-av-sd

http://www.dagensarena.se/innehall/naringslivet-flortar-med-sd

Redan kring förra sekelskiftet drev näringslivsorganisationer som Sveriges Allmänna Handelsförening (vars ordförande Pehr Emanuel Lithander, som även hetsade mot romer och resande, skrev att ”Judefrågan är icke blott en näringsfråga, det är även en ras- och kulturfråga. Judendomen är en av de europeiska folkens största fördärv.”) och Sveriges Minuthandlares Riksförbund kampanjer mot ”judiska schackrare” (d v s judiska gårdfarihandlare), under mellankrigstiden hetsade Sveriges Köpmannaförbund (vars VD Karl-Erik Gillberg var medlem i bl a Nationella arbetsförbundet, Sveriges nationella förbund, Riksföreningen Sverige-Tyskland, Svensk opposition mm) och Sveriges Grossistförbund, idag näringslivsorganisationen Svensk Handel som har uppvaktat SD och som är Svenskt Näringslivs största medlemsorganisation med närmare 12 000 medlemmar, rätt så hårt mot judiska småföretagare och judiskägda företag vilka kopplades samman med kriminalitet, och i samband med den samlade svenska extremhögerns antisemitiska kampanj ”Mota Moses i grind” 1938-39, som efter Kristallnatten framgångsrikt lyckades förhindra att judiska flyktingar från Tyskland och kontinenten fick asyl i Sverige, deltog flera företagarorganisationer såsom Svenska Småföretagares Riksförbund, idag Företagarna som också har uppvaktat SD och som organiserar 70 000 medlemmar, genom att bl a anordna ett möte i januari 1939 ”mot judeinvasionen” (på mötet antogs f ö en resolution som överlämnades till statsministern och som krävde skärpt invandringskontroll samt åtgärder mot ”Bonniers kioskmonopol”).

Här nedan följer ett utdrag ur en rätt så typisk artikel i Sveriges Grossistförbund tidning Svenskt affärsliv från 1935:

”Svenska folket är nog i allmänhet tämligen judevänligt, dels på grund av vår svaghet för allt utländskt av vad kulör och kvalitet det vara må, dels på grund av den stora likriktade pressens ytterst judevänliga hållning under de senaste åren. På den senaste tiden har man emellertid kunnat märka, att den allmänna toleransen emot judarna förbytts i en viss misstänksamhet på sina håll, och där man – särskilt inom affärskretsar – kommit i närmare beröring med de nyinflyttade judiska elementen, har en spirande antisemitism gjort sig märkbar. Det skall uppriktigt sägas ifrån, att denna avoghet emot de nyinflyttade judarna icke saknar fog. Och om det icke från myndigheternas sida inrättas en betydligt strängare invandringskontroll beträffande icke önskvärda judiska affärsmän, så komma de närmast berörda befolkningsgrupperna åtminstone i Stockholm, att i ren självbevarelsedrift bli tvungna att ingå i försvarsställning. Då ha vi snart kriget i full gång, och till alla andra stora problem, som det svenska folket måste lösa, ha vi då på köpet fått en på samhällslugnet och sinnesfriden menligt inverkande judefråga… Ett är säkert: Den nuvarande oroväckande stora invandringen av landsflyktiga judar måste kraftigt beskäras genom effektivare åtgärder från myndigheternas sida. Och detta måste ske snart, ty annars tvingas de genom invandringen hotade svenska befolkningsgrupperna att i rent självförsvar sätta hårt mot hårt.”

Se även: https://tobiashubinette.wordpress.com/2012/10/15/hakon-swenson

Börsbolagen uppnår inte jämställdhetsmålet: Endast 30% av ledamöterna är kvinnor men endast någon promille har bakgrund i Afrika, Asien och Sydamerika

Dyster statistik för jämställdhetspolitikens mål: I de kommande styrelserna i landets samtliga börsbolag kommer 30% av ledamöterna att utgöras av kvinnor i höst, och vilket innebär att 40%-målet ej kommer att uppnås, och vilket i sin tur innebär att världens första och hittills enda feministiska regering kan komma att införa en könskvoteringslag (av norskt snitt) då villkoret för att inte göra det just var att börsbolagen själva och ”frivilligt” uppnådde 40%-målet ”av egen kraft” (och vilket då inte har gjorts):

http://www.affarsvarlden.se/hem/nyheter/article3970630.ece

Påminner om att när SVT undersökte styrelseledamöterna i landets allra största börsbolag så hittade de en enda ledamot (SIC! -1) som hade utomvästerländsk bakgrund (och som dessutom intressant nog var en kvinna) och när Dagens Industri räknade samtliga svenska styrelseledamöter i samtliga börsbolag så hittade de totalt fem (SIC! – 5) ledamöter med bakgrund i Afrika, Asien eller Sydamerika (och varav tre intressant nog var kvinnor) och varav tre var på väg mot pensionen – de enda två som var ”något att räkna med” enligt tidningen var i praktiken en kvinna från Syrien och en kvinna från Iran. Dagens Industri kunde konstatera att det därmed handlade om någon promille som hade bakgrund utanför västvärlden och konstaterade att ”segregationen påminner mer om en golfklubb i Rhodesia på 1970-talet”.

Det svenska näringslivet och Nazi-Tyskland

Fredrik Braconier påminner idag i SvD om hur delar av den svenska näringslivseliten svartlistades av de allierade p g a den mycket lukrativa handeln med och exporten till Nazi-Tyskland, och vilket möjligen t o m förlängde kriget. Merparten av näringslivstopparna i landet var mer eller mindre positivt inställda till Nazi-Tyskland utifrån ekonomiska intressen, och i vissa fall också av politiska skäl, och under krigsåren gick under vissa år 60 procent av den samlade svenska exporten till Nazi-Tyskland (vilket i sin tur lade grunden till det välstånd och den rikedom som Sverige fick uppleva under efterkrigstiden, men det är en annan historia). Under och efter kriget publicerade de allierade långa listor över svenska storföretag, industrimän, företagare och entreprenörer som gynnat Nazi-Tyskland ekonomiskt och som skulle bojkottas och vars tillgångar och konton skulle frysas, den s k Svarta listan: de många namn som förekommer där kan nog förvåna en och annan idag.

Artikeln bygger bl a på arkivmaterial som den framlidne diplomaten Leif Leifland hittat. Leifland gav mig en gång i tiden en kopia på en hemligstämplad namnlista på tusentals medel- och överklassvenskar som den brittiska legationen i Stockholm hade upprättat, och som av britterna betecknades som nazister, högerextremister, fascister och pro-tyska. Det var också den namnlistan som ursprungligen sådde idén hos mig att sedermera (år 2002) ge ut boken ”Den svenska nationalsocialismen: Medlemmar och sympatisörer 1931-45” som listade närmare 30 000 svenskar som på olika sätt tillhört och sympatiserat med denna politiska rörelse: http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/varlden/usa-svartlistade-svenska-toppdirektorer_4526434.svd?sidan=1