Kategori: näringslivet

30 juli 2022

Om de s k ”Hitlerstenarna” i Bohuslän

Philip Syrén skickade mig igår en kopia av en artikel hämtad ur ett norskt magasin som publicerades 1945 och någon gång efter att kriget i Europa hade tagit slut.

Artikeln utgörs av ett bildreportage från stenbrotten i Bohuslän och texten berättar om att runt 500 svenska stenhuggare har arbetat med att å Nazi-Tysklands vägnar hugga ut enorma mängder gigantiska granitblock under hela kriget och ända fram tills april 1945 när de tyska pengarna slutade att komma, vilka sammanlagt uppgick till miljontals och åter miljontals kronor.

Det står också att läsa att stenblocken var prydligt och noggrant markerade med sifferkombinationer och textrader på tyska så att tyskarna skulle kunna montera ihop byggnaden likt ett jättelikt lego och bland svenskarna kallades bygget i folkmun för ”Hitlers segermonument”.

Historien om ”Hitlerstenarna” i Bohuslän är ju inte på något sätt okänd men det norska magasinets foton talar ändå för sig själva även om det möjligen finns en viss antisvensk attityd i den norska artikeln. Paradoxalt nog var åtskilliga av arbetarna samtidigt syndikalister och de allra flesta var säkerligen antifascister i övrigt och det underliggande budskapet i det norska magasinet verkar ha varit att svenskarna hämningslöst profiterade på kriget in i det sista.

De bohusländska granitblocken skulle specifikt användas för att uppföra Soldatenhalle i centrala Berlin som var den andra tilltänkta monumentalbyggnaden i rikets huvudstad bredvid Albert Speers Volkshalle. Soldatenhalles arkitekt Wilhelm Kreis presenterade 1938 en modell av den planerade byggnaden för A.H. som därepgodkände ritningarna och avtalet mellan de bohuslänska stenbrotten och Nazi-Tyskland ska ha undertecknats på Palace Hotell i Göteborg något år därefter.

Soldatenhalle var bl a tänkt att inhysa en enorm segerstaty liksom olika krigstroféer och kvarlevorna efter tyska generaler och krigshjältar. Granitblocken från Bohuslän som Nazi-Tyskland hade betalat rundligt för kom sedermera att exporteras till de båda segrarmakterna USA och Sovjetunionen där de kom till användning i uppförandet av bl a skyskrapor och monument och en del av dem kom också till användning som material för svenska gravstenar.

2 maj 2022

Den svenska VD-världen är i det närmaste helvit: Endast 0,67% av direktörerna har utomeuropeisk bakgrund

Stiftelsen Allbright har idag publicerat en rapport som visar att nästan 90% av den svenska börsens samtliga direktörer är majoritetssvenskar.

Totalt är 8% av börsens VD:ar utrikes födda och 3% s k andragenerationare och nästan alla av dem är födda i eller har föräldrar som är födda i övriga Norden eller i Europa.

Endast två (sic!) direktörer eller 0,66% av samtliga VD:ar har utomeuropeisk bakgrund och det är mycket sannolikt att de båda har bakgrund i Nordamerika (möjligen kan dock en av dem kanske vara svart amerikan eller latino/a men det låter jag vara osagt).

En VD:s bakgrund avspeglar sig också i bolagsstyrelserna: Om VD:n är majoritetssvensk har endast runt 4% av styrelseledamöterna utländsk bakgrund men om VD:n har utländsk bakgrund (vilket då gäller i 11% av fallen) har i vissa fall runt 40% av styrelseledamöterna också utländsk bakgrund.

8 mars 2021

Allbright börjar förespråka jämlikhetsdata

Under många år har jag verkat som någon slags ”fanatisk” ”enmanskorståg”-”missionär” för jämlikhetsdata i Sverige (OBS – jämlikhetsdata är då INTE rasregister/rasregistrering) och både inom och utanför akademin liksom både inom offentlig och privat sektor. Tidigare i år lyckades jag f ö få fackförbundet DIK att börja praktisera jämlikhetsdata och det hör då till saken att jag är Sveriges enda forskare som både driver frågan om behovet av att införa och praktisera jämlikhetsdata och frågan om att mäta ras och operationalisera rasbegreppet då Sveriges antirasistiska forskare och antirasister i stort är emot både jämlikhetsdata och glosan ras.

En av dem som jag har varit i kontakt med angående just jämlikhetsdata är Amanda Lundeteg på Allbright och idag på självaste Internationella kvinnodagen börjar Allbright att officiellt förespråka jämlikhetsdata samtidigt som Allbright presenterar siffror rörande utländsk och utomnordisk bakgrund – idag har exempelvis endast 7% av samtliga ledamöter i de svenska börsbolagens ledningsgrupper någon form av bakgrund utanför Norden.

Tyvärr är fortfarande nästan hela Sveriges forskarvärld, och fr a de antirasistiska forskarna, emot jämlikhetsdata liksom i stort sett alla svenska medier, och fr a de antirasistiska journalisterna, ledarskribenterna och kulturkritikerna, så att Allbright nu väljer att börja förespråka jämlikhetsdata är för mig och mitt mångåriga ”enmanskorståg”-arbete för att ”fanatiskt” ”missionera” för jämlikhetsdata i Sverige inget annat än en stor seger!

Är det något Allbright och dess VD Amanda Lundeteg nämligen har lärt det svenska näringslivet, företagsvärlden och industrin så är det att statistik om kön betyder allt och nu kommer Allbright m a o också att förespråka statistik om ras och etnicitet.

https://www.allbright.se/br-2021

”Allbright fyller 10 år och vi ger oss in i debatten om jämlikhetsdata. Senaste årtiondet har varit omskakande viktigt för kvinnor och minoriteter. Kvinnorna i börsens ledningsgrupper ökar i dubbel takt och fyra gånger fler bolag är jämställda nu, än för tio år sedan. Rörelser som metoo och Black Lives Matter har höjt kunskapsnivån om sexism och rasism i arbetslivet. Viktiga milstolpar till trots är fyra av fem bolag fortfarande ojämställda. Sverige ser dessutom ut att bli sämst i Norden redan om två år. Mer behöver göras för att synliggöra villkoren för grupper som riskerar att drabbas av diskriminering, lyder kritik från FN- och EU-nivå. Jämlikhetsdata kan vara en metod för att belysa och råda bot på diskrimineringen på arbetsmarknaden.”

(…)

”De senaste tio åren har också bjudit på viktiga milstolpar. Mest medvind märkte vi under metoo och Black Lives Matter. Är det något vi lärt oss så är det att allra mest händer när debatten är som hetast, när pressen är som hårdast, och strålkastarljuset är som starkast. Att fortsätta granska är därmed centralt. Tack vare statistik har vi kunnat sätta fingret på problem och ta betydande jämställdhetssteg. Men arbetet får inte stanna vid kön. Statistik behövs också på andra områden som exempelvis etnicitet, hudfärg och namn. Sverige har kritiserats av FN och Europeiska rådet för att för att vi inte gör tillräckligt för att synliggöra villkoren för olika grupper som riskerar att drabbas av diskriminering. Därför gläds vi nu åt att allt fler använder sig av jämlikhetsdata som metod för att på ett rättssäkert, etiskt och vetenskapligt sätt skaffa sig kunskap om villkoren för människor i olika sektorer.”

Här nedan följer utdrag ur en intervju med Amanda Lundeteg i dagens SvD:

https://www.svd.se/investor-mest-jamstallt–15-bolag-ratar-kvinnor

”Här har ett skifte skett under 2020, i samband med Black lives matter-protesterna som spreds över världen. Amerikanska bolag som Twitter, Citigroup, Nike och Netflix stöttade öppet rörelsen. Reaktioner kom även i Sverige.

– Vi märker ett före och ett efter Black lives matter i svenskt näringsliv. Vi har fått en uppsjö av förfrågningar om hur bolag kan kartlägga diskriminering och representation bortom kön, säger Amanda Lundeteg.

Hon lyfter fram insamling av jämlikhetsdata som en trend som hon tror kommer att få fäste hos börsbolagen under året. Det är anonym data som bygger på självidentifikation hos de svarande. Syftet är att ta fram kunskap om villkoren för olika grupper och motverka eventuell diskriminering. Metoden har rekommenderats av bland annat FN och Europeiska rådet.

Fler stora aktörer är inne på samma spår. I januari meddelade kapitaljätten Blackrock, som är näst största ägare på Stockholmsbörsen, att de kommer att ställa krav på etnisk mångfald i styrelser hos bolag de investerar i. Även i Sverige. Blackrock kan agera genom att rösta mot styrelser som inte uppvisar mångfald 2022, sa Blackrocks Europachef för ägarstyrning, Amra Balic, i en intervju med Dagens industri. Motiveringen var att mångfald leder till bättre resultat över tid och mer motståndskraftiga bolag. Redan i dag finns det företag på Stockholmsbörsen som jobbar med jämlikhetsdata, uppger Amanda Lundeteg.

– Men jag vet att flera inte vill gå ut och prata om det på grund av rädsla för kritik.

Hur ser du på kritiken som riktats mot metoden, som säger att insamlandet av den här typen av data i sig är rasistisk?

– Då skulle det vara sexistiskt att samla in data om kön. Retoriken kring mångfald är samma som vi såg kring jämställdhet för 10–15 år sedan. Men det finns inget motsatsförhållande här. Det handlar om att ta bort diskriminering så att den mest kompetenta hamnar på rätt plats. Hon kan dock förstå att det finns ett motstånd.

– Människor nära makten kan mer eller mindre omedvetet känna sig motvilliga när urvalsgruppen till maktpositioner blir större. Det är klart att det kan upplevas som hotfullt, säger hon.”

13 november 2020

Ytterst få svenska företag redovisar etnisk mångfald medan i stort sett alla numera gör det vad gäller kön och även ålder

Branschtidningen Aktuell Hållbarhet undersöker med inspiration från sommarens BLM-rörelse/debatt vilka svenska storföretag som överhuvudtaget försöker att ens redovisa någon slags etnisk mångfald och representation.

I praktiken samtliga av Sveriges 100 största börsnoterade företag, vilka tillsammans innefattar 100 000-tals anställda och både i Sverige och i andra länder, redovisar numera mångfald och representation utifrån kön och oftast också utifrån ålder vad gäller både chefer och anställda men ytterst få eller 6% av desamma försöker ens att kartlägga och räkna mångfald och representation utifrån ras, etnicitet, nationalitet, språk eller religion på samma sätt som kön och ålder kartläggs och räknas. I praktiken handlar det dock nästan enbart om att redovisa utländsk bakgrund ”rakt av”, d v s ungefär som SVT och SR också gör idag, utan att på något sätt göra en åtskillnad mellan t ex utrikes födda/invandrare och ”andrageneration:are” eller mellan nordisk och utomeuropeisk bakgrund (OBS: Kindred, Sandvik och Assa Abloy försöker dock göra det):

”Många företag redovisar data om fördelning av kön och ålder bland anställda och chefer, men uppgifter kring etnisk mångfald lyser ofta med sin frånvaro. Aktuell Hållbarhets kartläggning visar att få storbolag redovisar data om etnisk mångfald bland anställda och chefer.”

https://www.aktuellhallbarhet.se/socialt-ansvar/mangfald/vit-flack-i-foretagens-mangfaldsrapportering

”När urvalskriterierna snävas åt så att redovisningen ska hålla en jämförbar nivå med hur kön och ålder i de flesta fall redovisas blir bolagen betydligt färre. Aktuell Hållbarhet har identifierat totalt 6 bolag som redovisar etnisk mångfald på en jämförbar nivå, det vill säga som procentuell andel av alla anställda eller olika chefsnivåer. Ett av bolagen är Axfood som redovisar andel anställda med svensk respektive internationell bakgrund. Data redovisas samlat för alla ledningsgrupper i koncernen, samt för tjänstemän, lagerarbetare och butikspersonal.”

(…)

”Ett annat bolag som har valt att redovisa fördelningen av svensk respektive internationell bakgrund både bland anställda och chefer är Swedish Match.”

(…)

”Gemensamt för bolagen som nämns i artikeln är att de har tagit hjälp av Statistiska centralbyråns, SCB, uppdragsverksamhet för att få fram anonymiserad och aggregerade data. Företagen skickar in anställdas personnummer till SCB som skickar tillbaka avidentifierade data kring andel anställda med utländsk bakgrund. Datan kan även redovisas efter en mer nyanserad indelning, exempelvis: Sverige, Norden utom Sverige, Europa utom Norden samt övriga världen.”

5 november 2020

Intervjuad tillsammans med Allbrights Amanda Lundeteg om behovet av statistik om raslig-etnisk mångfald inom näringslivet

Denna vecka intervjuas Allbrights Amanda Lundeteg och undertecknad i (bransch)tidningen Aktuell hållbarhet (vi råkar f ö båda vara utlandsadopterade men det är nog bara en slump att det är så) angående varför det svenska näringslivet och industrin samt svenska myndigheter och organisationer idag tar fram och redovisar statistik om kön liksom ibland även om ålder och om andra faktorer/kategorier men inte om ras, etnicitet, språk, religion o s v för att mäta och följa upp mångfald och representation.

Vad gäller svenska företag och koncerner så är det just nu i stort sett bara Axfood och Swedish Match av 100 undersökta svenska storföretag och mellanstora företag, vilka sammantaget har miljontals anställda i Sverige liksom världen över, som ens försöker kartlägga, mäta och redovisa någonting alls i sammanhanget och då handlar det enbart om utländsk bakgrund ”rakt av” enligt SCB:s definition/data, d v s ungefär som SVT och SR också gör idag men utan att på något sätt göra en åtskillnad mellan t ex utrikes födda/invandrare och ”andrageneration:are” eller mellan nordisk och utomeuropeisk bakgrund.

”Mer än en tredjedel av Sveriges befolkning har numera någon form av utländsk bakgrund. Denna demografiska förändring innebär att Sveriges befolkning i dag kan jämföras med traditionella mångkulturella länder som USA och England. Tobias Hübinette, docent i interkulturell pedagogik vid Karlstads universitet, menar att det här innebär att företag i den mån det är möjligt behöver kartlägga den etniska mångfalden för att motverka diskriminering.

– Demografin pockar på att man behöver hantera de här frågorna. Kön har blivit den överordnade principen när vi tänker på mångfald och representation. Men utöver detta har en betydande del av den svenska befolkningen i dag någon form av utländsk eller minoritetsbakgrund. Det är den andra stora mångfaldsaspekten som behöver lyftas, säger Tobias Hübinette.

Amanda Lundeteg, vd på Allbright, instämmer i behovet av mer statistik kring hur det ser ut med etnisk mångfald på företag.

– Jag menar att företag, precis som med kön och ålder, behöver räkna och ha statistik för att veta hur det ser ut kring etnisk mångfald. Vi behöver fakta på bordet för att veta hur man ska jobba för att motverka diskriminering, säger Amanda Lundeteg.

Hon påpekar också att företag borde sätta mål som rör etnisk mångfald om de inte redan har gjort det. Helst ska målen vara tydliga, kvantifierbara och lätta att följa upp.”

(…)

”Jämlikhetsdata är en metod för att ta fram statistik genom frivilliga och anonyma enkäter som bygger på självidentifikation. Metoden används för att kunna samla in aggregerade, anonyma data baserade på demografisk minoritetskategorier och diskrimineringsgrunder, exempelvis etniskt ursprung, hudfärg eller sexuell läggning.

Metoden har vid flera tillfällen förespråkats av EU-kommissionen, Europarådet och olika FN-organ. FN:s rasdiskrimineringskommitté, CERD, har kritiserat Sverige för bristen på statistik som synliggör ojämlikhet på etnisk grund och rekommenderat införande av jämlikhetsdata. Jämlikhetsdata används i flera länder, såsom Storbritannien och USA, men när metoden har kommit på tal i Sverige har den tenderat att väcka debatt. Metoden har även fått kritik inom delar av forskarvärlden, bland annat för att etablera ett tänkande där människor delas in efter rasistiska kategorier.

– Så fort ett företag, en myndighet eller en förening i Sverige börjar ställa frågor om religion, etnicitet eller språk blir det ramaskri även om det sker anonymt. I Sverige vill vi inte prata om etnisk mångfald på grund av vad forskare kallar för den svenska färgblindheten. Det finns en rädsla för att prata om något annat än inrikes och utrikes födda, säger Tobias Hübinette som sedan flera år tillbaka har förespråkat användningen av jämlikhetsdata.

Han säger att det har gjorts undersökningar som visar att individer som tillhör minoritetsgrupper generellt sett inte upplever att den här typen av datainsamling är problematisk om det finns ett uttalat antidiskrimineringssyfte med att ställa frågorna.

Rent juridiskt skulle jämlikhetsdata mycket väl kunna användas av företag och organisationer för att få en bild av mångfalden i bolaget, enligt Tobias Hübinette. Det viktiga är dock att det är tillräckligt många respondenter i enkäten.

– Det är förbjudet att kartlägga etnisk mångfald när det går att koppla siffrorna till en viss person, men det är inte något problem över huvud taget att samla in och redovisa siffror som inte går att koppla till en person.”

7 april 2020

Getinge tillverkar just nu respiratorer som aldrig förr till både Sverige och världen i övrigt för att rädda så många liv som möjligt men få känner antagligen till att företaget byggdes upp av en högerextremist

Under världens och den moderna historiens värsta börsfall sedan mellankrigstiden när tusentals miljarder kr nu har ”gått upp i rök” talar ”alla” (eller i varje fall de som kan börsen) om Getinge som är en av de svenska aktier som det köps och säljs mest av just nu och som fr a är en aktie som har skjutit i höjden rejält medan flertalet andra aktier ju har sjunkit som (granit)stenar och vilket fr a beror på att Getinge just nu (mass)producerar respiratorer som aldrig förr till både den svenska och utländska marknaden, d v s Getinge är ett av de få företag i Sverige och i världen i övrigt som för närvarande tjänar ”storkovan” under rådande pandemi och naturligtvis helt och hållet med rätta då respiratorer självklart behövs som aldrig förr just nu och ju fler dess bättre så heja Getinge!

Själv kan jag dock inte låta bli att associera till den som byggde upp Getinge och gjorde Getinge till vad det är idag, och vars ande eller kanske snarare skugga därför fortfarande svävar över företaget inklusive alla dess respiratorer som just nu förhoppningsvis räddar så många liv som möjligt.

Getinges gamle disponent Carl Steen var då en av den svenska s k nationella rörelsens huvudfinansiärer under många, långa decennier och f ö troligen också en av dem som bistod Ingvar Kamprad med ekonomiska medel så att denne kunde grunda IKEA 1943. Steen var också liksom Kamprad känd för att föra en s k korporativ personalpolitik gentemot sina ”jobbare” och sina anställda.

Carl Steen var då ägare och direktör för Getinge mellan 1935-57, idag mer känt som Getingegruppen eller Getingekoncernen, som då tillhör ett av landets största företag med uppemot 12-13 000 anställda om inte fler än så beroende på hur en räknar.

Steen finansierade framför allt Per Engdahls Nysvenska rörelsen när organisationen nystartade som Svensk opposition 1941 efter brytningen med Sveriges nationella förbund. Svensk opposition samlade under krigsåren uppemot 8000 medlemmar och fungerade till en början som en paraplyorganisation för alla dem som mer identifierade sig med den svenska fascism som Engdahl formulerade snarare än med den tyska nationalsocialismen.

Som en av landets ledande högerradikala industrimän kom Steen också att finansiera bl a det nazistiska s k lindholmspartiet, Riksföreningen Sverige-Tyskland, Hjälpkommittén för Tysklands barn, Dagsposten och Svensk-Finlands vänner för att bara nämna några av de organisationer denne superrike superentreprenör satsade sina pengar på, och tillsammans med ett antal andra prominenta s k överklassnazister försökte han även (förgäves dock) att få till stånd en sammanslagning av samtliga större svenska extremhögerorganisationer (den svenska extremhögerns ständiga förbannelse är då att den om och om igen splittras och ”går sönder” inifrån med jämna mellanrum, vilket ju bl a har drabbat SD vid ett flertal tillfällen).

22 februari 2020

Facits gamle VD Gunnar Agrell som en gång i tiden ”basade” över 1000-tals anställda var medlem i Nysvenska rörelsen och dennes far Hugo Agrell som grundade och ägde Addo var likaså högerextremt lagd

Jag råkar ha ”i min ägo” en namnlista över cirka 700 svenska direktörer, disponenter och fabrikörer eller åtminstone cirka 700 personer som någon gång i livet titulerade sig själva som sådana och som någon gång i livet har förekommit i den svenska extremhögerns matriklar och publikationer.

Då jag är mycket dåligt bevandrad i ekonomisk historia, i svensk företagshistoria och i den svenska industrins och det svenska näringslivets historia är jag därför inte kapabel att utreda vilka av dessa namn som kan ha ägt eller ”basat” över stora eller t o m mycket stora företag med 100-tals eller t o m 1000-tals anställda och därmed verkligen ”gjort skillnad” och avtryck och betytt något i svensk nutidshistoria.

Idag stötte jag dock på en av dessa direktörer, disponenter och fabrikörer som otvivelaktligen både ägde och ”basade” över ett mycket stort företag och 1000-tals anställda – nämligen direktör Gunnar Agrell som hade en bakgrund i fascistiska Nysvenska rörelsen och vars far direktör Hugo Agrell, som på sin tid var medlem i högerradikala Sveriges nationella förbund, grundade och drev företaget Addo i Malmö.

Gunnar Agrell blev direktör för Addo efter sin far Hugos bortgång och när Facit och Addo hade gått samman blev han direktör för det på sin tid världsledande företaget Facit innan han blev direktör inom Electrolux-koncernen, som ju f ö en gång i tiden hade grundats och letts av den legendariske Axel Wenner-Gren som innan och under kriget var pro-tysk.

Efter 1945 flydde 100-tals om inte 1000-tals nazister, fascister och högerextremister till Sverige och fick i alltför många fall även asyl här och i Sydsverige ledde fascistiska Nysvenska rörelsen en slags flyktingsmugglingsverksamhet som hjälpte dessa flyktingar att både ta sig in i landet och starta ett nytt liv här och/eller ta sig vidare till bl a Latinamerika, Iberiska halvön och Mellanöstern.

Direktör Hugo Agrell ska då ha anställt ett flertal av dessa nazister, fascister och högerextremister på Addo vilket f ö också Kockums sägs ha gjort liksom en del slott på den skånska landsbygden. Hugos son Gunnar Agrell fortsatte uppenbarligen att åtminstone under en tid gå i sin fars politiska spår men dennes son ska sedan i sin tur ha gjort uppror mot detta politiska släktbagage och i stället blivit (radikal)vänster.

9 december 2019

0,4% av de svenska storbolagens styrelseledamöter är idag födda utanför Europa

Att ej mer än en tredjedel av storföretagens styrelseledamöter består av kvinnor är naturligtvis förskräckligt men bara 6,4% av desamma har då utländsk bakgrund och endast 0,4% har utomeuropeisk bakgrund.

År 2015 genomförde SVT den s k #Vitabolag-undersökningen, som formligen mosades sönder av ilskna och vreda färgblinda antirasistiska kritiker på både höger- och vänsterkanten då den upplevdes som ”identitetspolitisk”, ”essentialistisk”, ”biologistisk” och fr a ”rasbesatt” och ”rasfixerad”, men som samtidigt visade att de svenska börsnoterade och multinationella storbolagens styrelseledamöter och direktörer är överväldigande vita: År 2015 hittade SVT bara en enda ledamot som hade någon slags utomvästerländsk bakgrund och som själv betraktade sig som icke-vit, nämligen en kvinna med bakgrund i Kuba som var bosatt i USA (troligen en s k ”andrageneration:are”) och som då var ledamot i SCA:s styrelse.

Nu har Dagens Industri genomfört en uppföljande undersökning och kommit fram till att av sammanlagt 531 styrelseledamöter och direktörer i de svenska storbolagen, vilka sammantaget direkt eller indirekt förfogar över och ”äger” miljontals anställda i både Sverige och i världen i övrigt, så har 0,4% någon form av utomeuropeisk bakgrund motsvarande två (sic!: 2) personer. Min gissning säger att det antagligen handlar om en latinamerikan och en person från något arabiskt land, och möjligen från Chile respektive Libanon.

Mot bakgrund av att uppemot 20% eller en femtedel av Sveriges befolkning numera har någon slags utomeuropeisk bakgrund, vilket innebär att Sverige numera är västvärldens allra mest mångrasliga land efter USA (och bredvid Frankrike, Storbritannien, Nederländerna, Kanada och Australien), finns det tyvärr mycket som tyder på att de svenska eliterna är mer homogena (läs: vita) än eliterna i de andra västländerna som också präglas av en utpräglad raslig mångfald (d v s Frankrike, Storbritannien, Nederländerna, Kanada och Australien) och det gäller då inte bara industrin och näringslivet utan i praktiken samtliga sfärer och branscher inom det svenska samhällslivet.

https://www.di.se/hallbart-naringsliv/forskare-svenskar-har-lattare-att-acceptera-vasterlanningar

”Resultatet förvånar inte Timur Uman, som studerat mångfalden i svenska styrelser sedan 2003.

”Svenskar har mycket lättare att acceptera västerlänningar än personer som är svenska men har en annan bakgrund. Det är synd, för det kan visa på att en trångsynthet råder inom bolagens styrelser.”

Timur Uman menar att ”lika attraherar lika”, men poängterar samtidigt att vi tenderar att lura oss själva när vi skapar stereotyper.

”Vi är inte så olika en person från exempelvis Mellanöstern som vi kanske kan tro. Och ett skäl till att vi tror att vi är väldigt lika den där amerikanen i styrelsen är att vi inte exponeras lika mycket för personen i fråga eftersom hen faktiskt inte bor i Sverige.”

Laurence Romani, docent vid Handelshögskolan i Stockholm med fokus på kulturell mångfald inom närings livet, framhåller att personer folkbokförda i Sverige med bakgrund i länder utanför Europa i högre grad än andra är överkvalificerade för sina jobb.

Samma sak bekräftades i en rapport från Jusek tidigare i år, där 55 000 akademiker bedömdes ha kompetens över sin anställning. Av dem har 10 000 så enkla jobb att de inte ens kräver en gymnasieutbildning.

”De här personerna har väldigt goda meriter, men är ändå osynliga för arbetsgivarna. De som rekryterar tenderar att se den typ av meriter som man själv har. Det gäller även då nya styrelsemedlemmar ska väljas”, säger hon.

För att anses ha de ”rätta” erfarenheterna bör du ofta också ha det rätta nätverket, menar hon.”

1 maj 2019

En liten påminnelse så här på 1 maj om att delar av den gamla svenska ekonomiska eliten var pro-nazitysk

Har på s k förekommen anledning och passande nog just på 1 maj läst ut Niklas Stenlås klassiska avhandling ”Den inre kretsen. Den svenska ekonomiska elitens inflytande över partipolitik och opinionsbildning 1940-1949” från 1998 som handlar om den svenska industrins och näringslivets inre krets och elit och hur den kom att formera sig om en organiserad kraft i det svenska samhällslivet åren innan och efter Andra världskriget som en reaktion på den på den tiden ständigt växande och fr a segrande svenska arbetarrörelsen som fortfarande kunde vara rejält radikal i ekonomiska frågor ända fram tills 1950-talet.

Stenlås avhandling tar avstamp i ett ”hemligt” möte som avhölls på Kungl. Operan i Stockholm den 22 april 1942 och det som intresserar mig är så klart inte bara att alla de namn som Stenlås omnämner (och som denne hänger ut skulle vi väl säga idag) naturligtvis stod rejält till höger utan också att många av dem dessutom var aktivistiska på olika sätt och inte minst pro-nazityska och i vissa fall t o m kopplade till den svenska extremhögern i vid mening. Detta gällde då bl a följande personer som pekas ut i Stenlås avhandling:

Ivar Anderson som hade en bakgrund i Sveriges nationella förbund (SNF) och bibehöll kontakten med SNF även under krigsåren

Axel Bergengren som var medlem i Riksföreningen Sverige-Tyskland (RST)

J Sigrid Edström som var medlem i RST och även erhöll den nazityska medaljen Tyska Örnens Orden

Torsten Hèrnod som var medlem i den nazityska Tyska Handelskammaren

Axel Ax:son Jonsson som var medlem i Svensk-tyska föreningen (STF)

Carl F. Tranchell som hade en bakgrund i SNF och var medlem i RST

Ernst Wehtje som var medlem i RST

Även åtskilliga av de namn som omnämns i figur 4.2 och 4.3 hade en liknande bakgrund och utan att överdriva så går det att påstå att mötet på Operan i april 1942 lade grunden till den motoffensiv från högerns och socialgrupp ett:s sida mot arbetarrörelsen och socialismen som bl a innebar mycket stora ekonomiska bidrag till högerpressen och högerpartierna och vars infrastruktur fortfarande till stora delar gör sig gällande (d v s de nätverk, stiftelser och organisationer som bildades därefter gäller delvis än idag).

7 november 2018

Om Jan Stocklassas nya bok

”Kul” att läsa Jan Stocklassas nya bok ”Stieg Larssons arkiv. Nyckeln till Palmemordet” som bl a bjuder på ett utdrag ur en matrikel från 1989 som i praktiken är en namnlista över de nazianstuckna och inte minst våldsamma poliser som tillhörde Norrmalms polisdistrikt i Stockholm och vilka på 1980-talet gick under (ök)namnet ”Basebolligan” (och varav en idag är moderat riksdagsledamot medan andra kom att göra karriär inom militären och underrättelsetjänsten) liksom på den rätt så sensationella uppgiften att Vera Ax:son Johnson finansierade högerextremisten Alf Enerström och inte minst att få ta del av Jans intervju med Bertil Wedin som en gång i tiden var knuten till både nazistiska NRP (Wedin stod bl a nära NRP:s mångårige ledare Göran A Oredsson) och till högerradikala Demokratisk allians och som berättar att han arbetade för det svenska Stay Behind-nätverket liksom för den radikalkonservativa legendaren Arvid Fredborg (som i sin tur var finansierad av Ax:son Johnson-familjen).