Kategori: musik

Alltid fascinerande med gamla bilder (på Jimmie Åkesson) eller ”en bild säger mer än tusen ord”

Det pratas (och tjatas) mycket om att ”internet glömmer aldrig” idag men innan internet fanns så gällde väl detsamma för fotografiet även om både de digitala spåren och fotografierna kan manipuleras (och ju t o m förfalskas).
 
Sedan ska det förstås sägas att på 1990-talet så blev 10 000-tals (majoritets)svenska barn och ungdomar som lyssnade på Ultima Thule och på andra vit makt-musikartister s k ”babyskins” och några tusen av dem valde också att ansluta sig till det dåtida SD så Åkesson var ju långt ifrån ensam om att på den tiden både vara ett s k ”babyskin” och att gå med i SD.
Jimmie-Åkesson 2.jpeg
 
Att Åkesson sedan visade att han fortfarande kunde de sånger som han lärde sig på 90-talet utantill när SD:arna åkte på kryssning till Tallinn 2009 (såsom de gamla lindholmsnazisternas vänsternazistiska kampsång ”Friheten leve”, vit makt-musikbandet Svensk ungdoms antisemitiska sång ”Sverige har fallit” som bl a innehåller versraderna ”han syns flitigt där det ockras och köpslås hit och dit, snacka skit kan vår kosmopolit, med sin snabel i vädret han sniffar sig fram, bland basarer och nöjen och glam” samt vit makt-musikbandet Fyrdungs sång ”Folkligt uppror” som bl a hotar med att ”vi är Nordens söner och vi kämpar för en vision om ett folkligt uppror, en nordisk revolution när vi alla står förenade under månens kalla sken, då skall nordanvinden vina genom vår evige fiendes märg och ben”) och att han idag titt som tätt spelar och uppträder tillsammans med Ultima Thule och gladeligen sjunger med i bandets vänsternazistiska sånger säger väl också en del om att vissa nog inte lyckas eller kanske inte ens vill lämna barndomen bakom sig helt och hållet.
Jimmie-Åkesson.jpg

”Våldet börjar med musiken”: SD:s chefsideolog Mattias Karlsson citerar indirekt både den nationelle poeten Ossiannilsson, den gamle nazistledaren Lindholm och vit makt-musiksånger som Pluton Sveas ”Stöveltramp” vilka alla har använt sig av uttrycket ”seger eller död”

Några reflektioner kring (och referenser till) SD:s chefsideolog Mattias Karlssons användning av uttrycket ”seger eller död” (som sedan länge är något av ett favorituttryck inom den svenska s k nationella rörelsen) eller ”våldet börjar med musiken” för Karlsson citerade helt enkelt textrader från olika vikingarock- och vit makt-musiksånger som använder sig av just detta uttryck i sitt Facebook-inlägg:
fdhsfdhsfdhshjsdfhs.png
Även jag har liksom Karlsson genom åren lyssnat på mängder av vikingarock och vit makt-musik och även jag har liksom Karlsson genom åren tagit mig igenom ett mycket stort antal s k nationella publikationer, tidskrifter och texter av allehanda slag och liksom Karlsson har även jag genom åren läst både historiska och samtida skrifter som emanerar från den svenska s k nationella rörelsen och även i mitt huvud ”ekar” ibland uttrycket ”seger eller död” eller ”segra eller dö” på grund av just denna min samlade och mångåriga (mass)konsumtion av s k nationell musik och s k nationell textproduktion och även, ska tilläggas, (mass)konsumtion av s k nationella symboler och bilder av olika slag såsom den som Karlsson nyligen använde sig av för att illustrera sitt redan famösa Facebook-inlägg.
 
Redan den gamle nazistledaren Sven Olov Lindholm använde då uttrycket ”seger eller död” i sin bok ”Svensk frihetskamp” från 1943 och Mattias Karlsson står då inte långt efter Lindholm vad gäller att skriva både poetiskt och pompöst på en och samma gång i sitt Facebook-inlägg från i måndags:
 
Sven-Olov Lindholm 1943:
”När nu våra fanor höjas, våra anfallssignaler ljuda och våra skaror samlas till avgörande strider, gå vi som glada, frimodiga soldater emot faran. Det är inte bara ”vi” som komma här – nej, förgångna släkten och ofödda släkten ha också del i denna kamp och skall ha del i framtidens Sverige. Intet av deras strävanden skall ha varit förgäves – vad som i tusende år har offrats för detta folks styrka och fortlevnad skall genom vår frihetskamp nå sin fullbordan. Vi kan med ett leende betrakta de motståndare, som tro, att de i längden skall kunna hindra naturmakterna att taga ut sin rätt! Kampen går vidare – mot seger eller död!.”
 
Mattias Karlsson 2018:
”Sverige är riktigt illa ute. Det har vi varit vid flera tillfällen i vår historia. Många gånger har det sett helt hopplöst ut. Vårt land har varit ockuperat av främmande stater, utländska fogdar har förtryckt befolkningen, vi har attackerats och stått ensamma mot en samlad styrka av Europas stormakter och befunnit oss i ett förkrossande numerärt underläge. Ändå har vi alltid gjort motstånd, ändå har vi alltid rest oss, ändå har vi alltid segrat mot alla odds och överlevt. Tack vare den orubbliga envisheten, övertygelsen, offerviljan och ledarskapet hos en liten skara patrioter. Vi måste vara den skaran nu. Ödet har utsett oss denna gången. Det finns ingen tid att vila eller att sörja brustna illusioner och förhoppningar. Vi har inte valt det här, men våra motståndare har på riktigt tvingat in oss i en existentiell kamp om vår kulturs och vår nations överlevnad. Det finns bara två val, seger eller död.”
 
På 1990- och 2000-talen var det vanligt att svenska vikingarock- och vit makt-musikband (åter)använde sig av uttrycket ”seger eller död” eller ”segra eller dö” i sina sånger och gissningsvis var det sånger som Pluton Sveas mycket trallvänliga ”Stöveltramp” (”vi går i strid för våran ras mot dessa landsförrädar-as, det gäller seger eller död, för våran ras är vår framtid”) eller samma bands sång ”Svensk seger” (”mot svensk grynings himmel, så blixtrande röd, för fäder och framtid, mot seger eller död!”), Divisions S’ gamla skinhead-slagdänga ”Segra eller dö” (”vi är nazister och det är bra, vi kommer att segra en vacker dag, segra eller dö det är ditt val när stormen kommer en vacker dag”) eller Storms sång ”För Sveriges väl” (”bringa ljus, bringa kraft, bringa nordisk kämparglöd, väck nu åter krigarens själ, bringa styrka, bringa mod, bringa seger eller död”) som medvetet eller omedvetet ekade i Karlssons huvud när han skrev sitt ”seger eller död”-inlägg för precis så fungerar just musik och inte minst den s k nationella musiken för ”våldet börjar med musiken” som sångaren i det kanadensiska vit makt-musikbandet Rahowa sade på 1990-talet när Karlsson och 100 000-tals andra (majoritets)svenska barn och ungdomar lyssnade på vikingarock och vit makt-musik.
 
Fotnot 1: Möjligen ”härmade” Lindholm dock den ibland något överspände poeten K. G. Ossiannilsson som i sin tur naturligtvis ”härmade” Finlands store nationalskald Runeberg (”längs linjen hördes snart ett jubel skälla, framåt, framåt till seger eller död!”): Ossiannilsson började då som s k ungsocialist men anslöt sig sedermera till Mattias Karlssons ”favvoparti” och ideologiska förebild bland Sveriges otaliga högerradikala partier som har föregått SD, d v s Sveriges nationella förbund, och han skrev just gärna överspända dikter i Runebergs efterföljd som talade om ”seger eller död” och ”segra eller dö”.
 
Fotnot 2: I Pluton Sveas hemstad Eskilstuna erhöll SD 21,1% i söndags, i Division S’ hemstad Ekerö erhöll SD 16,2% och i Storms hemstad Ale erhöll SD 22,4%.
 
Fotnot 3: Texten till Pluton Sveas sång ”Stöveltramp” från 1995:
 
Jag ser en syn så underbar
Svastikafanan på standar
Jag ser ett ariskt folk så fritt
Ett rike byggt på sund moral
Med rasmedvetna ideal
Där svart är svart och vitt är vitt
 
Är du vår fiende? Är du vår vän?
När stöveltrampen ekar igen
Är du vår fiende? Är du vår vän?
När stormarna blåser upp till kamp igen
 
Vi går i strid för våran ras
Mot dessa landsförrädar-as
Det gäller seger eller död
För våran ras är vår framtid
Kommunismen kommer aldrig att få frid
Jag är hellre död än röd
 
Är du vår fiende? Är du vår vän?
När stöveltrampen ekar igen
Är du vår fiende? Är du vår vän?
När stormarna blåser upp till kamp igen
 
Skinheadsarméer på sin vakt
I täta led, vi går i takt
Nu ska regimen slås ut
Vi krossar Sions ockupation
En väpnad kamp för vår nation
Vi hälsar segern med salut – HELL!
 
Är du vår fiende? Är du vår vän?
När stöveltrampen ekar igen
Är du vår fiende? Är du vår vän?
När stormarna blåser upp till kamp igen
 
Fotnot 4: Den som vill vara ”djävulens advokat” gentemot ovanstående antifascistiska tolkning kan så klart hävda att Mattias Karlsson i själva verket hyllade de gamla habsburgarnas Landesschützen-Regiment Nr. I som just hade ”Sieg oder Tod” som sitt valspråk och som sin regementsmarsch (”Sieg oder Tod im Alpenrot”).
 
Fotnot 5: Gustaf Cederströms målning från 1900 som Mattias Karlsson använde sig av som illustration till sitt rätt så hotfulla inlägg föreställer den svenska segern vid Fraustadt 1706 som innebar en katastrof för den förenade rysk-sachsiska hären och som avslutades med en massaker på de ryska krigsfångarna och frågan är väl nu vilka som ska offras och massakreras denna gång.
 
Slaget vid Fraustadt har slutligen också besjungits av vikingarock-bandet Odins änglar i dess vid det här laget legendariska tonsättning av den svenske fascistideologen Per Engdahls dikt ”Karl XII” från 1944 (”ändå gav han inte upp sin sista stora strid, ändå trodde han som vi på än en storhetstid, och från Bender gick appellen buren av hans viljas makt till en västerlandets samling i en väldig vapenvakt” samt ”men blodrött skall aftonen färga ett stormpiskat hav i sitt svall; kung Karl, du var vilja och värja, du var storhet och öde och fall, en gång stiger soldrucken våren över Bohusläns havsband och skär, en gång ska de bortglömda spåren letas fram av en nyrustad här”) som Mattias Karlsson säkerligen har sjungit eller åtminstone nynnat med i mot bakgrund av hur populär denna sång var i s k nationella kretsar på 1990- och 2000-talen samt av Sabaton i sången ”Ett slag färgat rött” (”en köldhärjad här föds som demoner ur krutrök” samt ”syndaflod, genom fiendens led, gjuter blod, ingen nåd kommer givas där, står på led, öga mot öga, visar mod, stridsformation, domedag, fruktar ej döden”).

Den första Hollywood-filmen där asiater spelar alla huvudroller ligger etta på biotoppen i USA samtidigt som det sydkoreanska bandet BTS’ album ligger etta på amerikanska Billboard-listan

Kanske lite vulgärt (eftersom det handlar om populärkultur och ungdomskultur) och nog också en aning identitetspolitiskt (eftersom jag är en asiatisk man och då det handlar om asiater och inte minst om asiatiska män) att uppmärksamma detta men trots allt ännu ett tecken i tiden (d v s på att asiaters och Asiens status bara fortsätter att växa i Väst) och därför värt att informera om – den första Hollywood-filmen där asiater spelar alla huvudroller ”Crazy Rich Asians” (och som då av naturliga och rättmätiga skäl har jämförts med ”Black Panther”) ligger just nu etta på biotoppen i USA samtidigt som det sydkoreanska bandet BTS’ nya album ”Love Yourself: Answer” ligger etta på amerikanska Billboard-listan.
 
Fram tills idag har asiater och fr a asiatiska män (men absolut också asiatiska kvinnor) innehaft en mycket låg status i västvärlden då de inte minst har betraktats som feminina och därför både som ointressanta och oattraktiva men uppenbarligen är en förändring på gång nu även om det kommer att ta tid att förändra (koloniala ras)stereotyper som har åtskilliga år på nacken.
Namnlöst.jpg
 
 

På konferens om hallyu- och K-pop-forskning i Seoul

Har idag deltagit i (och även presenterat ett eget paper om Sverige och svenskar) en internationell konferens om hallyu-forskning (hallyu = den sydkoreanska populärkulturvågen) och K-pop-forskning (K-pop = sydkoreansk popmusik) på Korea-universitetet i Seoul och efter att ha lyssnat på presentationer av forskare från bl a Spanien, Tyskland, Storbritannien, Rumänien, Israel, USA och Australien (liksom även från bl a Kina, Japan, Taiwan och Filippinerna) så står det rätt så klart att koreansk populärkultur har slagit igenom i i stort sett hela världen idag och denna utveckling har verkligen ägt rum i det närmaste på rekordtid trots att Korea fram tills alldeles nyligen antagligen var ett av Asiens minst kända länder (utanför Asien).
39557797_10155851001240847_6454436286462689280_n.jpg
 
Samtidigt är det inte riktigt möjligt att jämföra receptionen och konsumtionen av särskilt K-pop i Väst och i icke-Väst (d v s i övriga Asien, i Mellanöstern, i Latinamerika och i delar av Afrika och Oceanien där det också numera finns K-pop-fans) då både det kommersiella genomslaget och den demografiska räckvidden skiljer sig åt i grunden. Fortfarande är K-pop ett relativt marginellt subkulturellt fenomen i västvärlden med undantag för USA och möjligen också Frankrike (p g a de relativt stora asiatiska minoriteterna i dessa båda länder) och det som verkar vara gemensamt i de allra flesta västländer är i stort sett följande att döma av dagens presentationer:
 
En absolut majoritet av de västerländska fansen och konsumenterna utgörs av flickor och kvinnor och en hög andel av desamma tillhör olika minoritetsgrupper i respektive land (latinas och delvis även svarta i USA, palestinier i Israel, icke-vita andrageneration:are i Sverige, Storbritannien och Tyskland o s v).
 
Det finns en del som tyder på att K-pop-musikens popularitet kan ha uppnått sin maximala demografiska räckvidd just nu (d v s peak:en är möjligen just nu) p g a ett antal hinder som flera forskare identifierade idag:
 
Korea är fortfarande ett mycket ”udda” och ”konstigt” land för de allra allra flesta västerlänningar vilka i de allra allra flesta fall vet mycket mer om Japan, Kina och Thailand och t o m om Vietnam än om Korea.
 
39580482_10155851001200847_2179717072613801984_n.jpg
Det faktum att pop-musik alltid har setts som en ”feminin” genre (till skillnad från t ex rock och hiphop som alltid har setts som ”maskulina” genrer) plus det faktum att det handlar om ett (öst)asiatiskt land (d v s Sydkorea) innebär ett dubbelt hinder: Dels verkar det vara i stort sett omöjligt att attrahera fler pojkar och män som fans och dels verkar det vara i stort sett omöjligt att förändra de mycket negativa stereotyper av asiater som florerar i Väst och dessa två ”omöjligheter” gör att det helt enkelt finns ett visst socialt stigma kring att lyssna på K-pop (”bara tonårstjejer som vill verka speciella och unika lyssnar på K-pop”, ”asiatiska män är fula, löjliga, töntiga och feminina” o s v och den typ av estetik och maskulinitet som framträder inom K-pop-musiken blir i en västerländsk kontext och med västerländska perspektiv dessutom aningen kitsch, camp och queer och inte särskilt ”manlig”, ”macho” eller ”maskulin”).
 
Det faktum att hallyu och K-pop har lyckats bra eller t o m mycket bra i en del icke-västerländska länder liksom i en del central- och östeuropeiska länder verkar i mångt och mycket handla om en identifikation med och en uppskattning av de traditionella och konservativa ”icke-västerländska” värderingar som framträder i de sydkoreanska kulturproduktionerna och särskilt i tv-dramaserierna (ett essentialistiskt och ”klan:aktigt” blodstänkande, en strikt social hierarki, patriarkala könsrelationer, en institutionaliserad senioritetsprincip o s v). I flera presentationer som bl a byggde på enkäter och intervjuer framgick det exempelvis att minoritetsfans i olika västländer liksom fans i vissa central- och östeuropeiska länder verkar uppskatta just de ”konfucianska” aspekterna av koreansk populärkultur.
39751536_10155851001235847_3541344709014192128_n.jpg
 
Receptionen och konsumtionen av hallyu och K-pop i Nordost- och Sydostasien slutligen är mer komplicerad då den alltid också är och blir politisk: Många av de före detta kolonierna i regionen är mer orienterade gentemot sina forna kolonialherrar än gentemot sina grannar (t ex Filippinerna som gränsar till Sydkorea via en havsgräns men som trots detta identifierar sig mer med Spanien och USA än med sina asiatiska grannar), många av länderna är extremt nationalistiska och var fram tills nyligen relativt auktoritära (t ex Taiwan) och flera av länderna i regionen har antagonistiska och ambivalenta relationer till Koreahalvön och till koreaner (t ex Japan och Kina).
 
Fick idag dessutom också veta att min egen artikel om svenska s k hallyu-fans som publicerades för några år sedan i en s k akademisk tidskrift tydligen är en av de mer lästa och citerade inom fältet och antagligen för att det var en av de allra första studierna och publikationerna som genomfördes i och publicerades från ett (nord)europeiskt land (tydligen ”tvingas” t ex studenter i olika länder att läsa min artikel som kurslitteratur).
39700609_10155851001390847_6757308476709404672_n.jpg

Om SD:s nya kampsång ”Varje liten del av mig” som bl a har hyllats av TV4:s politiske kommentator Marcus Oscarsson och om SD:s förkärlek för strasseristisk ”vänsternazism”

Ingen har väl kunnat undgå att missa att TV4:s politiske expert och kommentator Marcus Oscarsson för ett tag sedan gav SD:s nya kampsång och ”vallåt” allra högsta betyg på sin blogg – d v s Bedårande barns sång ”Varje liten del av mig” (https://www.youtube.com/watch?v=Cju3hUZx7Fk&feature=youtu.be) – ”Jimmie har rätt – det är en riktigt svängig schlager som vi säkerligen kommer att få höra en hel del av fram till valdagen. Låten får av mig 5 st mikrofoner av 5 möjliga och Benjamin Ingrosso får nog vara glad att låten inte var med i Melodifestivalen:)”.
 
Om Oscarssons kombinerade musikalisk-politiska omdöme trots allt stämmer så är det i så fall inte så konstigt att SD äntligen har fått in en ”fullträff” efter alla tidigare försök från partiets sida att få till en sådan: 2006 lanserade SD ”Blåsippans väg” (”Jag valde blåsippans väg som nästan ingen gått förut och jag följer den tills stigen tagit slut, ja, jag tar blåsippans väg, trots storm och regn och uppförslut, ja jag tog den när mitt tvivel drivits ut” – https://www.youtube.com/watch?v=v-Nc5FyRGqk) som framfördes av duon Korpöga som består av Tomas Ringdahl och Linus Bylund och 2010 hette valsången ”Vi är på gång nu!” som också den förestods av Korpöga (https://www.youtube.com/watch?v=7vg1LTZ8w6c) och 2014 slutligen var det Paula Bieler som stod för valsången ”Tillsammans!” (https://www.youtube.com/watch?v=a2RNQk5juGw) som väl är den sång som i så fall kan tävla med Bedårande barns ”Varje liten del av mig”.
 
Gruppen Bedårande barn består av Marcus Öhrn, Peter Jezewski, Jesper Landin, Peter London och självaste Jimmie Åkesson som hittade till SD genom (vit makt- och vikingarock)musiken och som uppenbarligen mer än gärna håller den svenska extremhögerns tradition med egna kampsånger levande. Varje högerextremt svenskt parti med självaktning har då sedan 1930-talet haft sin egen kampsång – de s k lindholmsnazisternas kampsång hette t ex ”Friheten leve” och de s k ”överklassnazisterna” i Sveriges nationella förbund hade kampsången ”Flamma vårdkas”.
 
Texten till ”Varje liten del av mig” kombinerar klassisk nationalromantik med extremnationalism och högerpopulism och bär även spår av den typ av strasseristisk ”vänsternazism” som den svenska extremhögern har haft en förkärlek för ända sedan de s k lindholmarna bytte namn till Svensk socialistisk samling 1938 (”Ett land som reser sig igen, ett folk, kvinnor, barn och män”, ”Det blir bättre, bara vi jobbar tillsammans, du svensk som hör detta ger mig styrka så vi kan bygga upp folkhemmet” och ”Vårt hem blir åter vad vi drömt, vad kärt försvann men aldrig glömt, en strävan för oss samman till, en hel nation, det är vår vision”).
 
På grund av socialdemokratins traditionellt dominerande ställning i Sverige har just den svenska extremhögern tvingats stå längre till vänster än motsvarande rörelser i andra länder och likaså har den svenska extremhögern på senare tid tvingats förhålla sig till (den färgblinda) antirasismens dominerande ställning i Sverige och vilket i båda fallen är märkbart i SD:s olika kamp- och valsånger vilka alla har varit åt det ”vänsternazistiska” hållet och vilka sällan eller aldrig har ”sjungit ut” om exempelvis judar.
 
SD:s första (inofficiella) kampsång ”Kring Sveriges fana” från 1992 var f ö en riktig hit och förestods och framfördes av Ultima Thule och var explicit ”vänsternazistisk” (”Svenskar vakna ur er dvala, länge nog vi sovit bort vår tid, länge nog vi litat på löften så hala” och ”Enad front bland arbetets miljoner, bådar nya dagens morgon väckt, svenska folk, svenska land du ärvde traditioner” – https://www.youtube.com/watch?v=MQGfr5UC5DE) samt besjöng SD som en ”trupp” under en tid när gatukampen och ständiga s k uppmarscher dominerade partiets verksamhet.
 
Utöver ”Kring Sveriges fana” fungerade även ”Asa-visan” som något av SD:s partisång som gärna sjöngs tillsammans på partiets interna möten under 1990-talet och också den beskrev partiet som ett slags modernt SA som skulle ”sopa rent, städa hela stan” (”En nordanvind vi rasar, med oss höga asar, sången går till storms som hämtar kraft och stiger till orkan, mitt i gatan fram nu vänner, ingen rädsla känner, vi ska upp till torget sopa rent, städa hela stan – https://www.youtube.com/watch?v=Aflyt7BbNhk).

Den mycket populäre hiphop-artisten Dani M som förestår en antijudisk konspiracism i sina sånger och musikvideos ska nu agera förebild för unga artister i talangprojektet ”Nästa nivå”

Trist att notera att den visserligen mycket populäre hiphop-artisten Dani M nu ska agera förebild för unga artister i talangprojektet ”Nästa nivå”:
 
Dani M är visserligen (som sagt) oerhört älskad och uppemot en halv miljon gissningsvis barn, ungdomar och unga vuxna lyssnar på hans sånger varje månad medan miljontals har sett hans musikvideos och han har genom åren spelat för och kontrakterats av ett stort antal kommuner (t ex Botkyrka), medieföretag (t ex TV4 och SVT och bl a i programmen Lyckliga gatan och Melodifestivalen) och scener (t ex Liseberg) och i ett stort antal vänstersammanhang (t ex Ship To Gaza och Klassfesten) och därmed direkt eller indirekt fått uppträda inför 100 000-tals barn, ungdomar och unga vuxna men tyvärr är han samtidigt Sveriges idag störste och mest populäre artist (efter att ha detroniserat Ultima Thule på den posten) som i sina sånger torgför en politisk maktanalys som inte kan kallas något annat än konspiracistisk och med rätt så starka antijudiska inslag.
 
Sedan är det en helt annan sak att särskilt barn, ungdomar och unga vuxna med utomeuropeisk bakgrund och som bor och lever och växer upp i miljonprogramsområdena har ett stort behov av förebilder och inte minst av förebilder som just förestår radikala politiska analyser som kan hjälpa dem att förstå deras situation och därigenom stärka och bemyndiga dem så att de blir politiskt medvetna och i bästa fall politiskt engagerade och flera enkätundersökningar har indikerat att många barn, ungdomar och unga vuxna i miljonprogramsområdena redan bär på en stark känsla av att någon/några annan/andra styr över både deras egna liv och över Sverige och världen i övrigt.
 
”Talangprojektet ”Nästa nivå” är ett samarbete mellan Red Bull och managementbolaget TRANS49. Det är också en webbserie som publiceras på nätet. I år är det artisterna Erik Lundin, Lamix, Cherrie och Dani M som coachar unga hiphopartister. Deltagarna består av Niklas Jeng från Hallunda, Ramona Abbasi från Växjö, Benjamin Eriksson från Östersund och Anna Rällsjö från Spånga. Tillsammans med mentorerna och deras producenter ska deltagarna spela in en egen låt i en studio i London. Till årets upplaga av ”Nästa nivå” var det 700 sökande.”
Dani m.jpg

Tre adopterade i årets Melodifestival

Årets Melodifestival har bjudit på hela tre adopterade – Kicki Danielsson, Renaida Braun och John Lundvik – och det märkliga är att de alla tävlade mot varandra i första deltävlingen i Karlstad och de två sistnämnda har tagit sig till kvällens final i Solna. Förra gången detta hände var 2015 när Caroline Wennergren, Jon Henrik Fjällgren och Kristin Amparo ställde upp i Melodifestivalen.