Kategori: Munckska kåren

Försvarsmakten hedrar årligen högerextrema Munckska kårens chef

Avdelningen pikanta (men nog ändå rätt meningslösa) fakta:
 
”Upptäckte” idag av en slump att svenska Försvarsmakten varje år genomför tävlingen Bror Muncks Memorial som är uppkallad efter generallöjtnant och greve Bror Munck af Fukila som på 1920- och 30-talen stod bakom och organiserade den väpnade högerextrema gruppen Munckska kåren:
 
 
”Tävlingens syfte är att motivera och inspirera till detta föregångsmannaskap samt att pröva kavalleriofficerares och kavallerisoldaters enskilda yrkesfärdigheter och fysiska prestationsförmåga under både utmanande och stimulerande former. Utöver detta är tävlingen ett utmärkt tillfälle för att stärka banden mellan arméns kavalleriförband.
 
Den tidigare inspektören för kavalleriet, generallöjtnanten Bror Munck av Fulkila (1857-1935) testamenterade vid sin bortgång betydande belopp för förvaltning i Bror Muncks kavallerifond respektive Bror Muncks ridskolefond. Fonderna skulle nyttjas för inköp av ett hederspris i en årligt återkommande hinderkapplöpning till häst för svenska officerare vid Ridskolan Strömsholm, benämnd ”Bror Muncks Memorial”.
 
Tävlingen genomfördes årligen framtill skolans nedläggning år 1968. Därefter har den genomförts som en allsidig och krävande fälttävlan till fots, inledningsvis i anslutning till kavallerifältövningar, därefter som en tävling vid olika stridsskolor.
 
Från 2015 roteras värdskapet mellan Livgardet, Livregementets husarer, Arméns jägarbataljon och Markstridsskolan.”

Horst von Pflugk-Harttung, Rosa Luxemburgs och Karl Liebknechts mördare, deltog i att bygga upp Munckska kåren som var den första paramilitära högerextrema gruppen i Sverige

Idag för 100 år sedan den 15 januari 1919 mördades Rosa Luxemburg och Karl Liebknecht i Berlin efter att det vänstersocialistiska s k Spartakistupproret hade krossats av högerradikala s k frikårister vilka agerade (och även avrättade) med den dåvarande tyska socialdemokratiska regeringens goda minne. Den som var ansvarig för morden var bosatt i Sverige under 1920-talet och han kom att spela en avgörande roll för uppbyggandet av den s k Munckska kåren som var det första försöket att skapa en väpnad och paramilitär högerextrem grupp i Sverige.

horst_von_pflugk-harttung_1919

 

image

Horst von Pflugk-Harttung, adelsman och kapten i den f d kejserliga flottan och en av spartakistledarnas mördare som ledde det s k frikåristkommando som ansvarade för avrättningarna, ställdes inför rätta samma år men tack vare den blivande nazityska underrättelsechefen Wilhelm Canaris frikändes han från morden och flydde därefter till Sverige där han var bosatt på Ringparken 4 i Saltsjö-Duvnäs i Nacka mellan 1919-32. Flera andra tyskar som redan hade låtit höra talas om sig i historien eller som skulle komma att höra talas om sig i historien flydde eller flyttade också till Sverige vid denna tid såsom Erich Ludendorff och Hermann Göring.
 
Pflugk-Harttung studerade vid Handelshögskolan i Stockholm och arbetade bl a för de starkt konservativa dagstidningarna Aftonbladet och Nya Dagligt Allehanda samt för Svensk militär tidskrift. 1920 flyttade även systern Elfriede von Pflugk-Harttung till Sverige och möjligen kom hon att kvarstanna i landet fram till sin död.
 
Under sin tid i Sverige fortsatte Pflugk-Harttung att behålla kontakten med sina gamla frikåristkamrater i Tyskland vilka under 1920-talet blev alltmer högerextrema och han verkade i Sverige som ledare för den s k Vita internationalen som leddes av frikåristen Waldemar Pabst som hade deltagit i den högerextrema s k Kapp-kuppen 1920.
 
Pflugk-Harttung var även medlem i Sveriges fascistiska kamporganisation (SFKO) som hade grundats 1926 samt i högerextrema Munckska kåren eller Stockholms luftförsvars frivilliga beredskapsförening som bildades ungefär samtidigt av friherren och generallöjtnanten Bror Munck af Fulkila och han försåg den svenska paramilitära frikåren med vapen och ammunition som smugglades in från Tyskland samt undervisade svenskarna i gatustridsteknik.
 
Munckska kåren var modellerad efter de antikommunistiska och s k vita skyddskårer som hade växt fram i Tyskland under mellankrigstiden och organiserade mellan 2-3000 medlemmar och varav åtskilliga var överlevande krigsveteraner från Svenska brigaden som hade deltagit i Finska inbördeskriget.

utr

 
De allra flesta av medlemmarna var bosatta på Östermalm och i de mer burgna och förmögna s k trädgårdsstäderna och villaområdena i fr a Norrort och Västerort och hade beväpnat sig av rädsla för den snabbt växande och med tiden allt mäktigare svenska arbetarrörelsen och många av medlemmarna kom sedermera på 1930- och 40-talen att ansluta sig till den svenska naziströrelsen och extremhögern. Munckska kåren stod även nära den dåvarande polischefen Gustaf Hårleman och den blivande Säpo-chefen Eric Hallgren och medlemmar fanns också, utöver i Stor-Stockholm, i bl a Göteborg, Malmö, Västerås, Örebro och Umeå och det sägs att dess kvarlämnade arkiv och matrikel försvann i samband med ett inbrott i en villa på Lidingö så sent som på 1970-talet.

Socdd.jpg

 
1931 avslöjades Munckska kårens existens och många av dess medlemmar hängdes ut i vänsterpressen (både dåvarande Social-Demokraten och Folkets dagblad publicerade exempelvis namnlistor över medlemmarna vilka gärna bar titlar som bankir, direktör, greve, friherre, ingenjör, advokat, läkare, docent, professor, kapten, överste, konstapel, polis, kyrkoherde, präst, grosshandlare, köpman o s v) medan polisen avväpnade medlemmarna och som en konsekvens därav utvisades Pflugk-Harttung till Norge där han bl a kom i kontakt med Vidkun Quisling.
 

Efter inblandning i en spionaffär i Norge utvisades Pflugk-Harttung till Danmark varifrån han utvisades 1939 efter ännu en spionaffär och hans kontakt i Sverige var f ö den senare för spioneri dömde byrådirektör Robert Paulsson vid Socialstyrelsen. Under kriget verkade Pflugk-Harttung som underrättelseofficer och agent i bl a Danmark och Frankrike och 1945 greps han som varande medlem i den underjordiska nazistiska motståndsorganisationen Werwolf. 1947 släpptes han ur allierad fångenskap och flyttade därefter till Hamburg i dåvarande Västtyskland där han verkade som köpman fram till sin död 1967.