Kategori: Moderaterna

SD har redan börjat mobba M

Aftonbladets Olof Svensson rapporterar om att SD har krävt att få flytta in i det vackra nyrenässanspalatset Skandiahuset vid Mynttorget i Stockholm där M har huserat i många år. 

SD har m a o redan börjat mobba, trycka ned och förnedra sin nya ”lillebror” M (för just nu pekar allt mot att SD blir större än M även om alla röster ännu inte är räknade) på sedvanligt ”den-starkes-rätt”-manér som kännetecknar ett parti som springer ur en socialdarwinistisk världsbild och som dessutom närmast fullständigt domineras av fortfarande relativt unga män (OBS – inte alla unga män är så klart ständigt tävlingsinriktade och vill hela tiden vinna över och ”krossa” sin motståndare men alltför många unga män vill det och präglas av den mentaliteten).

Redan under valrörelsen deklarerade SD hämningslöst och utan att tveka att partiet ämnar fortsätta att ”stjäla” väljare från sin nya allierade M och att SD inte känner någon som helst lojalitet till den gamla svenska borgerligheten och inte heller ser sig om ett högerparti överhuvudtaget – d v s SD har aldrig tvekat om att partiet är ett nationalistiskt parti och har en långt större mission att fylla än att materiellt gynna den högutbildade och höginkomsttagande medelklassen. 

Genom SD:s historia och genom hela den svenska s k nationella rörelsens historia (varifrån SD springer) har det också alltid funnits ett öppet förakt för den svenska högern och den samhällsklass som den representerar och detta förakt blir särskilt tydligt när SD i kulturpolitiksammanhang hånar de högutbildade höginkomsttagare som går på teater, opera och konstmusikkonserter liksom när den s k nationella rörelsen i allmänhet inklusive SD föraktfullt och närmast hatfullt talar om ”globalisterna”. 

M må ha anpassat sig till varje pris till SD och gjort allt för att SD:arna ska känna sig välkomna inom den gamla svenska borgerligheten och M har t o m utbildat SD i att bli ett både salongsfähigt och regeringsdugligt parti men SD har samtidigt aldrig dolt att partiets raison d’etre handlar om den s k befolkningsfrågan och inget annat och att SD inte tvekar att sätta kniven i ryggen på M om så krävs för att ”rädda” majoritessvenskarna från att ”gå under”.

”Sverigedemokraterna vill ta över Moderaternas kansli och förstakammarsalen i riksdagen, enligt uppgifter till Aftonbladet.”

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/abw50O/sd-vill-ta-over-moderaternas-kansli-pa-mynttorget

”Moderaterna har under många år haft sitt riksdagskansli i Skandiahuset på Mynttorget i Stockholm. Det ståtliga huset restes i slutet av 1800-talet och partiledaren har traditionellt sitt kontor i hörnet mot slottet och riksdagshusen. 

Lokalerna tillhör vanligen det näst största partiet. När Sverigedemokraterna nu har knuffat ner Moderaterna från den posten anser partiet att de ska få flytta in där istället, enligt källor till Aftonbladet. 

Enligt källor med insyn hölls det i måndags ett möte i riksdagen där riksdagsförvaltningen och kanslichefer från flera partier deltog. Under mötet ska Sverigedemokraternas representant gjort anspråk på både Moderaternas kansli och den så kallade förstakammarsalen i riksdagen. 

¨
Enligt en uppgiftslämnare blev Moderaterna ”tagna på sängen” över önskemålet och det blev upprörd stämning under mötet. 

Förstakammarsalen är den ena av två kammare i östra riksdagshuset. Salen används i dag för sammanträdeslokal för Moderaterna och för utskottsutfrågningar. I samma hus finns även andrakammarsalen som är större och används av Socialdemokraterna. 

En annan källa bekräftar mötet och tillägger att Sverigedemokraternas önskemål möttes av ”sura miner” under mötet.”

Om likheter och skillnader mellan 1928 och 2022 års val liksom mellan gårdagens och dagens konservativa regeringar

DN:s Ewa Stenberg kommenterar idag att Sverige sannolikt snart får sin första konservativa regering på 92 år efter den mest polariserade valrörelsen sedan 1928 och ser både likheter och skillnader. 

I 1928 års val var frågan om arbetarna i fokus – d v s den s k arbetarfrågan – liksom det då kommunistiska Ryssland och Sverige skakades av ständigt återkommande arbetskonflikter, strejker och lockouter på industriorterna.

I 2022 års val var frågan om utomeuropéerna i fokus – d v s den s k invandringsfrågan – samtidigt som Rysslands invasion av Ukraina hamnade i skymundan och Sverige skakas av ständigt återkommande skjutningar, sprängningar och kravaller i miljonprogramsområdena.

Högern gjorde förenklat 1928 års val till en folkomröstning om kommunismen medan S och vänsterblocket förenklat gjorde 2022 års val till en folkomröstning om SD. 

Högern vann 1928 års ”folkomröstning” om kommunismen efter att ha skrämt väljarna med den röda faran medan vänstern förlorade 2022 års ”folkomröstning” om SD efter att ha skrämt väljarna med den bruna faran.

Det dåtida M vann vidare 1928 års val tack vare det dåtida MUF:s okonventionella och aktivistiska insatser som redan då hade börjat högerradikaliseras och orientera sig mot fascismen och 1934 valde M att bryta med sitt ungdomsförbund. 

I söndags vann dagens M 2022 års val tack vare SD:s okonventionella och aktivistiska insatser och den stora frågan är ju nu hur länge den nya (mes)alliansen mellan M och SD egentligen ska hålla – d v s kommer M att tvingas bryta med SD såsom det gamla M tvingades bryta med det dåtida MUF.

SD är nämligen i grunden ett revolutionärt och djupt ideologiskt medvetet liksom närmast fanatiskt idealistiskt och millenaristiskt parti som har som slutmål att bli Sveriges största parti vilket de facto kräver att SD fortsätter att ”krossa” och annihilera sina två huvudmotståndare M och S. 

För att SD ska kunna fortsätta att växa och just bli Sveriges största parti måste SD helt enkelt fortsätta att ”stjäla” arbetarväljare från S och medelklassväljare från M för att till slut kunna ena ”handens och hjärnans arbetare” (d v s kroppsarbetarna och ”jobbarna” och kontorsfolket, tjänstepersonerna och akademikerna) – d v s det s k svenska folket – i nationalismens tecken. Det ska här påminnas om att SD alltid har varit emot det socialistiska klasstänkandet liksom också den liberala individualismen, d v s det är bara nationalismen som gäller för SD och inget annat.

SD har m a o som sitt uttalade mål att fortsätta att decimera sin nya samarbetspartner M och det är inget SD ens hymlar om – d v s målet är att fortsätta att systematiskt ”äta upp” M (liksom S). 

SD ser sig heller inte som ett borgerligt högerparti överhuvudtaget och dess väljarkår består till övervägande delen av arbetare medan både M, KD och L har en djupt förankrad självidentitet som varande höger. 

SD har m a o ingen som helst lojalitet till M och SD:s väljare har en diametralt annorlunda klasstillhörighet och klassbakgrund än M:s väljare med allt vad det innebär. 

SD har dessutom en gås oplockad med L på grund av att det gamla L innan Pehrson och Sabuni framstod som SD:s ärkefiende på den borgerliga kanten som ständigt attackerade SD med antifascistiska och antirasistiska argument. SD har kort och gott under hela den gångna valrörelsen öppet och hämningslöst talat mycket illa om sin nya samarbetspartner L och det är inte riktigt så en ny relation brukar inledas.

Och sist men inte minst har SD en helt annan syn på både flykting- och biståndspolitiken än vad KD har. Trots att KD har förändrats rejält under Buschs ledning så finns det fortfarande spår kvar av partiets kristna humanistiska värderingar som trots allt är partiets ursprung och kärna vilket gör att inte heller SD och KD är särskilt kompatibla när det väl gäller.

M, KD och L har helt enkelt släpat in en katt bland hermeliner och dessutom en katt som inte kan uppföra sig, som vägrar att låta sig tämjas och som inte bara är passivt aggressiv på det gamla, klassiska lutherska sättet utan öppet aggressiv med permanent uppspärrade klor.

”Ulf Kristersson (M) vill bilda en regering utan Sverigedemokraterna, om valresultatet står sig. Men priset för att hålla Åkessons parti utanför kan bli högt.”

https://www.dn.se/sverige/ewa-stenberg-priset-for-att-halla-akesson-borta-kan-bli-hogt

”På måndagen såg det ut som om Sverige får sin mest högerlutande regering sedan högerledaren Arvid Lindman bildade sin minoritetsregering 1928.

Då skedde det efter den valrörelse som gått till den politiska historien som den hätskaste i Sverige, det så kallade kosackvalet. Kommunister och Socialdemokrater hade bildat en valkartell och möttes av högerns valaffischer med en vildögd ryttare och texten ”Var och en som röstar på Arbetarepartiet röstar för Moskva”.

Den svenska valrörelse som gick i mål när vallokalerna stängde klockan åtta på söndagskvällen har inte handlat om Ryssland. Men det har varit ett hårt och högt tonläge och många ohederliga beskrivningar av de politiska motståndarna från bägge sidor.

Med knapp marginal ser det som fram till nu kallats för ”Ulf Kristersons sida av politiken”, ut att ha vunnit.

De tre borgerliga partier som ingår där tvingas nu konstatera att deras försök att få Jimmie Åkessons parti att krympa totalt har havererat. Sverigedemokraterna blir med största sannolikhet största parti i konstellationen.

Det kan tvinga Ulf Kristersson till stora politiska eftergifter om han ska kunna hålla SD utanför regeringen.

Kristersson har ofta understrukit att partier bara ska samarbeta i frågor där de är överens. Han har samtidigt framhållit att de fyra partierna på hans sida är överens om mycket.

Men Sverigedemokraterna har inte blivit borgerliga, trots samarbetet med M och KD.

”Vi har ingen lojalitet till de borgerliga partierna. Vi ska bli största parti, vi ska styra det här landet. Men just nu behöver vi samarbeta med andra.”, sade Jimmie Åkesson på ett valmöte i Eskilstuna förra veckan.”

(…)

”Det kan svida i frågor som bistånd, rättssäkerhet och asylrätt och dessutom slå undan fötterna för Moderaternas löfte om skattesänkningar. Moderaterna vill ju finansiera sina reformer delvis genom sänkt a-kassa. Det säger SD tvärt nej till.

Ulf Kristersson kan förstås sätta hårt mot hårt, och behandla Jimmie Åkesson som Stefan Löfven hanterade Vänsterledaren Jonas Sjöstedt efter det förra valet. Sverigedemokraterna har ju inget bra alternativ till att samarbeta med Moderaterna och Kristdemokraterna.

Men även om Sverigedemokraterna inte vill se en Anderssonregering aktar sig nog partiet för att utmålas som en dörrmatta.

SD är mycket större än Vänsterpartiet varit och har inte varit ängsligt inför att driva fram ett extraval tidigare.”

(…)

”Högerledaren Arvid Lindman lyckades inte få till stånd något samarbete med de partier som i dag heter Liberalerna 1928. Han regerade i minoritet och gjorde sig känd för att rensa ut nazister och fascister ur partiet. Lindmans efterträdare inleder samarbete med ett parti som sagt sig ha gjort upp med sina rötter i nazism och rasism. Ändå har valrörelsen kantats av skandaler med lokala kandidater som inte alls gjort det.

Kommande år kan det också bli Ulf Kristerssons huvudvärk.”

En påminnelse om när gamla MUF högerradikaliserades och valde att uniformera sig

Under SVT:s partiledarutfrågning av Ulf Kristersson visades i söndags detta gamla journalfilmsklipp för att illustrera M:s historia (OBS: det var då inte det enda klippet som visades men det var ett av dem).

Pikant nog råkar just detta klipp visa en ung partimedlem iförd en paramilitär fascistinspirerad SA-liknande uniform som det dåtida MUF (d v s Sveriges nationella förbund) införde 1933 åt sina s k kampgrupper (KG) eller KG-förband.

1934 valde det dåtida M dock att bryta med sitt ungdomsförbund SNF och bl a just p g a att de dåtida MUF:arna hade uniformerat sig.

Det är troligt att det inte var avsiktligt av SVT att visa just detta journalfilmsklipp igår – d v s det har inte på något sätt med att SVT är ”vänster” att göra som M, SD och högern hävdar att SVT är – utan det var bara slumpen som gjorde att det blev så men pikant är det så klart ändå att påminna om denna historia och särskilt i denna valrörelse.

M:s pakt med SD i 2022 års val är historisk mot bakgrund av M:s tidigare relationer till och valsamarbeten med den svenska s k nationella rörelsen

M:s ”överens om…”- och ”tillsammans får vi ordning på Sverige!”-valaffischer är på alla sätt historiska i ljuset av partiets tidigare relationer till och valsamarbeten med den svenska s k nationella rörelsen, som idag i huvudsak representeras av SD (OBS: jag vet så klart att även AfS liksom NMR också ställer upp i valet liksom ytterligare ett antal småpartier som emanerar från denna rörelse).

Mellan 1936-46 valde M att till och från och på både regional och lokal nivå ingå i valsamarbete med den s k nationella rörelsens olika partier och fr a med den s k unghögerns parti Sveriges nationella förbund, som SD numera ser sig som ideologisk arvtagare till. Detta samarbete ägde dock aldrig rum på riksnivå, d v s i de olika riksdagsvalen.

Efter krigsslutet smälte sedan den svenska s k nationella rörelsen nästan bort och ställde inte upp i val igen förrän när Nordiska rikspartiet deltog i några val på 1960- och 70-talen. M ingick dock aldrig i något valsamarbete med något efterkrigstida parti som tillhörde den s k nationella rörelsen fram till 2021.

Efter 2014 års val valde M att successivt börja samarbeta med SD i Gävle, Landskrona och Hässleholm tillsammans med en eller flera av de andra borgerliga partierna och efter 2018 års val ökade antalet M-styrda kommuner ytterligare som förlitade sig på stöd från SD för att kunna behålla makten. I kyrkovalet i Säffle 2021 valde sedan M-anknutna Borgerligt alternativ att ingå i ett historiskt valsamarbete med SD genom att bereda plats för sju SD Säffle-medlemmar på sin egen kandidatlista.

Och för att göra en lång historia kort: Nu har M återigen kommit att alliera sig med den svenska s k nationella rörelsen (i form av SD) i det kommande valet såsom partiet gjorde på 1930- och 40-talen men denna gång handlar det om både riks-, regional och kommunal nivå vilket gör M:s samarbete med SD i 2022 års val unikt.

Det ska här påminnas om att M efter 1945 straffades tämligen hårt av väljarna och länge drogs med ett slags nazistkollaboratörsstämpel i folkdjupen och det går nu bara att hoppas på att så återigen sker också denna gång även om historien aldrig upprepar sig helt och hållet.

Idag debuterade M:s f d partiledare Ulf Adelsohn i SD-sammanhang

Idag debuterar M:s f d partiledare Ulf Adelsohn i SD-sammanhang och närmare bestämt i SD:s tv-kanal Riks och han sällar sig därmed till det dussintalet moderater som hittills har deltagit i SD:s mest framgångsrika mediesatsning i partiets historia tillsammans med bl a kommunstyrelsens ordföranden i Lidingö och Staffanstorp Daniel Källenfors respektive Christian Sonesson och riksdagsledamöterna Fredrik Schulte och Sten Bergheden.


En gång i tiden kallade Adelsohn SD för rasister utan att darra på manschetten men på senare år har han varit en av dem inom partiet som starkast och hårdast har drivit linjen att M måste närma sig SD.


SD:s fortfarande relativt nya tv-kanal Riks eller Riksstudios sjösattes i november 2020 och har på rekordtid lyckats uppnå närmare 60 000 prenumeranter på Youtube, som är den sociala medier-plattform som barn, ungdomar och unga vuxna spenderar allra mest tid på. Sedan tidigare har SD också en mycket stark närvaro och ledande ställning på Twitter, Facebook och Instagram.
Riks är därmed numera på nivå med det antal prenumeranter som SVT har och Riks har långt fler prenumeranter än det antal som Aftonbladets tv-kanal kan räkna in och fr a är SD:s tv-kanal större än de övriga politiska partiernas kanaler (Riks har t ex 50 000 fler följare än SAP:s tv-kanal).

M och SD i unik och historisk valsamverkan i kyrkovalet i Säffle: För första gången sedan 1946 väljer nu M att samverka med ett parti som är sprunget ur den svenska s k nationella rörelsen

Den svenska s k nationella rörelsen skriver historia i Värmland (igen) och denna gång under 2021 års kyrkoval: För första gången sedan 1946 har M valt att valsamverka med ett parti som härrör från just denna rörelse.

Jacob Zetterman på tidningen Dagen rapporterar om ett unikt pilotprojekt i form av en valsamverkan mellan SD och M inför kyrkovalet i Säffle den 19 september i år, som dels kan sägas vara ett bevis på hur fort och hur djupt Kristerssons kovändning gentemot SD har satt sig i M och dels kan sägas vara en föraning om vad som komma skall under nästa års ”ödesval”.

Och som så ofta förr i den svenska s k nationella rörelsens dramatiska historia är det återigen i Värmland som allting börjar:

Under mellankrigstiden och krigsåren hände det att högerpartierna (fr a M men också dåvarande FP och C) valsamverkade med olika högerextrema partier på kommunnivå.

Särskilt M kom under 1930- och 40-talen, och så sent som i kommunvalet 1946 (i Helsingborg), i praktiken att valsamverka med merparten av de högerextrema partierna (utom det s k Flygpartiet) i ett flertal kommunval runtom i landet. Faktum är att utan denna valsamverkan från den svenska högerns sida så hade den samlade svenska extremhögern aldrig lyckats erhålla de 100-tals kommunala mandat som de olika partierna lyckades erövra mellan 1934-46.

Efter kriget straffades sedan M av väljarna p g a en kvardröjande stämpel som varande ett mörkblått (eller t o m halvbrunt) parti och uppnådde aldrig mer än 10-15% av rösterna under större delen av Kalla kriget och den nedgång som partiet drabbades av under den omedelbara efterkrigstiden kan i det närmaste beskrivas som den gamla, svenska högborgerlighetens och överklassens svanesång.

Men denna gång kommer väljarna nog tyvärr inte att straffa M: Denna valsamverkan i Säffle är därmed en synnerligen symboltyngd milstolpe för SD:s del – d v s för första gången sedan 1946 har nu M valt att valsamverka med ett parti som är sprunget ur den svenska s k nationella rörelsen.

https://www.dagen.se/nyheter/kyrkovalet/2021/09/04/borgerligt-alternativ-i-ovanligt-samarbete-med-sd-i-kyrkovalet

”I kyrkovalet till Säffle pastorat har Borgerligt alternativ berett plats för sju SD-politiker på sina listor.

”Ett pilotprojekt”, enligt de inblandade.

Det är Värmlands Folkblad som rapporterar om det oväntade och hittills unika samarbetsprojektet mellan Borgerligt alternativ och Sverigedemokraterna.

I valet till Säffle pastorat har nämligen Borgerligt alternativ, som bildades då Moderaterna slutade ställa upp i kyrkoval, släppt in sju SD-politiker på sin lista. Listan rymmer totalt tio personer.

En röst på Borgerligt alternativ i valet till kyrkofullmäktige i Säffle pastorat blir därmed indirekt även en röst på SD.

– Valplattformarna för SD och Borgerligt alternativ är i stort sett identiska, säger Mathias Gyllensteen Söderström, SD-politiker som står som åttonde namn på Borgerligt alternativs lista, till Värmlands Folkblad.

Även om det här samarbetet sker i den lokala församlingen berättar han att de fått tillåtelse för upplägget från högsta ort. Från SD:s håll fungerar det bra i och med att de inte betraktar Borgerligt alternativ som ett politiskt parti utan snarare en intressegrupp inom Svenska kyrkan. Mathias Gyllensteen Söderström beskriver samarbetet som ett pilotprojekt, vilket skulle kunna öppna för liknande samarbeten på sikt.”

En omvändelse under galgen? Ulf Kristersson välkomnar nu tillsättandet av en vitbok om de korrupta adoptionerna

En omvändelse under galgen? Ulf Kristersson, f d ordförande för Adoptionscentrum som tidigare bagatelliserade de korrupta Chile-adoptionerna (liksom f ö även de korrupta Kina-adoptionerna), välkomnar nu tillsättandet av en statlig sannings- och försoningskommission och en vitbok som går till botten med korruptionen inom hela den svenska internationella adoptionsverksamheten ända sedan den uppstod på 1960-talet och som mycket väl kan leda till att Sverige stänger dörren för alla nuvarande utlandsadoptioner såsom Nederländerna nyligen valde att göra.

Både Ulf och jag var synnerligen aktiva i adoptionsfrågorna för kring 20 år sedan och både Ulf och jag fick redan då vetskap om de korrupta Chile-adoptionerna. I mitt eget fall handlade det om att jag på den tiden arbetade på Nordisk film och bl a deltog i att bygga upp tv-programmet Spårlöst vilket innebar att jag kom i kontakt med sammanlagt kring 1000 vuxna utlandsadopterade runtom i landet från en mängd olika ursprungsländer och vars adoptionsdokument jag fick tillgång till och därför kunde gå igenom och studera systematiskt.

Samtidigt deltog jag även i arbetet med en SVT-dokumentär om de korrupta Thailand-adoptionerna och i samband med det arbetet kontaktade en journaliststudent i Chile oss på Nordisk film och berättade om de korrupta Chile-adoptionerna som f ö hade ägt rum på nästan exakt samma sätt som de korrupta Thailand-adoptionerna och i båda fallen handlade det om svenska Adoptionscentrum. Ulf, som också är adoptivpappa till tre flickor från Kina, fick veta detta samtidigt som mig men Ulf valde då att utreda Chile-adoptionerna internt inom Adoptionscentrum och slutsatsen i denna internutredning, som på den tiden kom fram till att Chile-adoptionerna inte var korrupta, står han tydligen inte för idag.

Samtidigt var Ulf liksom jag själv mycket aktiv i att ”lobba” och kampanja gentemot utredningen ”Adoption – till vilket pris?” som Annika Nilsson (SAP) stod bakom och som är den hittills enda svenska statliga utredningen om internationell adoption som har varit kritisk mot verksamheten. Både Ulf och jag hade mycket kontakt med Annika, som f ö ”privat” berättade för mig att hon var chockad över Adoptionscentrums makt över den dåvarande svenska adoptionsmyndigheten och överhuvudtaget över hela den dåvarande svenska diskursen kring internationell adoption (d v s skrift debatten och politiken till synsättet och attityden o s v), och i Ulfs fall handlade det om att han ville att Adoptionscentrum skulle få fortsätta att engagera sig i biståndsverksamheten medan jag var emot detsamma.

Det finns då en mycket tydlig koppling mellan adoptions- och biståndsverksamheten där den ena verksamheten göder den andra och i slutänden leder biståndsverksamheten nästan alltid till både fler adoptioner och fr a mer korruption. Under denna period försökte Ulf också tysta mig genom att bl a träffa den dåvarande styrelsen för Adopterade koreaners förening på en koreansk restaurang i Stockholm (OBS: utan min kroppsliga närvaro) och där begära av styrelseledamöterna att de en gång för alla skulle få tyst på mig mot bakgrund av att jag var närmast hyperaktiv i adoptionsfrågorna mellan cirka 1995-2005 och därigenom var något av en nagel i ögat på Adoptionscentrum.

Efter Ulfs omsvängning är det nu svårt att tänka sig att något parti i riksdagen skulle sätta sig emot tillsättandet av en statlig utredning efter holländsk modell såvida inte Löfvens rödgröna regering gör frågan om en utredning och om hur den ska utformas till en prestigesak. Ulf vill då gärna att utredningen inte stannar vid 90-talet såsom socialminister Lena Hallengren nyligen uttalade utan även granskar de utlandsadoptioner som också ägde rum när han själv ledde Adoptionscentrum. Det finns slutligen också signaler om att även SD nu är för en sådan utredning utöver V samt enstaka C-riksdagsledamöter:

”När förslag från en statlig utredning hotade adoptionerna, spelade Adoptionscentrums ordförande en nyckelroll i att rädda dem. Det var Ulf Kristersson, i dag Moderaternas partiledare. Nu reagerar han starkt på uppgifterna i DN:s granskning av brott i de internationella adoptionernas spår.

– Jag tycker att man ska göra en vitbok, säger han.”

https://www.dn.se/sverige/ulf-kristersson-jag-vill-se-en-vitbok-over-adoptionerna

”I granskningen ”Barn till varje pris” har DN berättat om allvarliga oegentligheter i flera länder som Sverige har adopterat från: föräldrar vittnar om hur de har berövats på sina barn, och barnen vittnar om att deras adoptionsakter är förfalskade.

– Det är helt förfärliga berättelser. Det här är ju människor som i vissa fall vet, och i andra fall misstänker, att delar av deras liv bygger på lögner och brott, säger Ulf Kristersson.

Han träffar DN på Moderaternas partikansli vid Mynttorget i Stockholm. Moderatledaren liknar avslöjandet med när svenska fosterbarn i början av 2000-talet i Sveriges Radio och Sveriges Television vittnade om övergrepp och vanvård. Då beställde regeringen den så kallade Vanvårdsutredningen. Moderatledaren anser att utredningen var banbrytande – och han tycker att Sverige bör upprätta en vitbok om de internationella adoptionerna.

– En ordentlig vitbok som går till botten med alla misstankar. Den kan också samverka med existerande brottsutredningar, som den i Chile, säger Ulf Kristersson.

En sådan vitbok kan, enligt Kristersson, ta inspiration av vanvårdsutredningen.

– I formen: sökandet efter sanningen. Att låta alla människor som har någonting att bidra med komma till tals för att lägga en pusselbit.

Tidigare i veckan berättade socialminister Lena Hallengren (S) att hon vill se en översyn av adoptionsförmedlingen från 1960-talet till och med 1990-talet.

Moderatledaren håller med, men vill gå ytterligare ett steg. Den vitbok han föreslår kan sträcka sig längre.

– Man ska inte göra en snävare begränsning än att man täcker in där det finns skäl att tro att det finns felaktigheter. Men signalen hon sände, den delar jag. Ulf Kristersson vill se en vitbok i två delar: en historisk del och en del som blickar in i framtiden.

– Att skipa rättvisa är upprättelse, men det är också att lära framåt. Då tycker jag att man bör lägga ner mer resurser på att granska ursprungsländernas processer och rättssäkerhet. En sådan formaliserad del två av en vitbok tycker jag vore nödvändig. Vad skulle en vitbok leda till?

– Det ena självklara är väl att så långt det bara är möjligt få fram sanningen. Vad skedde, vad hände? Samt att det kan bidra till att ge upprättelse till människor som har vetat eller eller trott att någonting var fel, säger Ulf Kristersson.

Skulle det kunna resultera i en ursäkt från svenska staten?

– I de fall där enskilda adopterade har blivit utsatta för allvarliga brott eller felaktigheter, är det viktigt att staten också medverkar till upprättelse och att rättvisa skipas. En ursäkt från staten skulle kunna bli en viktig del i det.”

(…)

”Sedan 2018 pågår en chilensk brottsutredning där över 640 svenska adopterade förekommer. Merparten av barnen kom till Sverige via Adoptionscentrums dåvarande ombud i landet. Hon förekommer i brottsutredningen, men har via sin advokat hälsat att hon inte vill svara på DN:s frågor.

Mellan 2003 och 2005 var Ulf Kristersson ordförande för Adoptionscentrum. DN:s granskning visar att Kristersson kände till anklagelser mot ombudet redan 2003, då han var nytillträdd ordförande. Den chilenska journaliststudenten Ana Maria Olivares hade granskat saken tillsammans med ytterligare en student. Hon berättar för DN att de skrev om illegala adoptioner under Pinochets diktatur, med fokus på fall som var kopplade till Sverige.

– Vi översatte den till svenska och skickade den till Adoptionscentrum, säger Ana Maria Olivares.

Ulf Kristersson minns situationen ”mycket väl”.

– Det här måste vi titta på, sa jag. Adoptionscentrum gjorde en internutredning som mynnade ut i en promemoria, som DN har läst, där föreningen förklarade att inga fel hade begåtts.

– Med dagens facit i hand är det mycket, mycket värre än vad uppsatsen kunde belägga, säger Kristersson.”

(…)

”Samma år, 2003, kom en statlig utredning med en rad förslag på hur den svenska adoptionsverksamheten ska kunna stävja ”korruption” och ”barnhandel”. Utredningen föreslog att adoptionsavgiften som föräldrarna betalar endast får täcka kostnaden för det specifika barn de ska adoptera. Utredningen såg även en risk i det faktum att svenska adoptionsföreningar betalade bistånd till utländska barnhem. Mer bistånd kunde trigga barnhemmen att tillhandahålla barn som egentligen inte är föräldralösa.

I sin roll som ordförande för Adoptionscentrum argumenterade Ulf Kristersson mot utredningens slutsatser, både på DN:s debattsida och i ett remissvar. Tonen i debattartikeln var hård. Enligt Kristersson riskerade förslagen att strypa de internationella adoptionerna:

”Bara 37 av 700 utländska barn hade fått komma hit”.

”Konsekvensen av utredningens förslag blir att några få barn läggs i gyllene sängar medan andra får ligga på golvet”, skrev Ulf Kristersson.

– Jag kanske inte skulle uttrycka mig exakt så i dag.”

M:s förste vice ordförande i Stockholms län och Österåkers kommuns KSO Michaela Fletcher medverkade nyligen i högerextrema Swebbtv

Sedan Kristersson öppnade dörren på vid gavel för SD har flera M- och KD-politiker ”kommit ut” som alltmer högerradikaliserade för numera verkar det vara någon slags ”après nous le déluge”-linje som gäller för högern, d v s nu får det antingen bära eller brista vad gäller att hälsa SD varmt välkommen till den svenska borgerligheten.

Denna linje var t ex vad dagens huvudledare i Svenska Dagbladet förestod som i stället varnade för SAP:s och Löfvens visserligen mycket hårda retorik mot och kritik av det nya M-SD-KD-blocket som ett uttryck för ett antidemokratiskt förhållningssätt.

M:s förste vice ordförande i Stockholms län och Österåkers kommuns KSO Michaela Fletcher medverkade nyligen i högerextrema Swebbtv. M:s Storstockholmsdistrikt är då inte vilket distrikt som helst utan M:s mäktigaste och viktigaste partidistrikt, d v s hade det handlat om en högt uppsatt M-politiker i t ex Skåne eller Västra Götaland hade det kanske varit en annan sak men nu handlar det om självaste huvudstadsregionens moderater. Dessutom hade det kanske också varit en annan sak om Fletcher hade deltagit i SD:s tv-kanal Riksstudios men Swebbtv är då i en klass för sig.

Ulf Kristersson deltar i SD:s tv-kanal Riksstudios

Kristersson går nu ”all in” efter att slutgiltigt ha låtit förlåten falla och deklarerat på prime time inför svenska folket att han vill bilda regering tillsammans med KD efter 2022 års val med SD som stödparti genom att delta i SD:s tv-kanal Riks som regelbundet ger utrymme åt allsköns högerextremister och konspirationsteoretiker och låter hatiska åsikter kvarstå i kommentarsfälten samtidigt som Åkesson och Busch fördjupar sin vänskap inför öppen ridå:


Det nya, svenska TAN-blocket är sannerligen här nu och med full kraft dessutom och större delen av de borgerliga medierna stödjer redan detta med några få undantag (DN, EK, HH och möjligen också VK och VLT), d v s på bara ynka 2-3 veckors tid har SD fått som partiet har velat ända sedan Åkesson deklarerade för närmare tio år sedan att hans högsta politiska dröm var att skapa ett konservativt block tillsammans med M och KD. Nu har M och KD m a o belönat SD trots 100-tals rasskandaler och otaliga avslöjanden som med all önskvärd tydlighet visar att SD snarare har radikaliserats på sistone och inte på något sätt normaliserats under pandemin såsom Kristersson hävdar.