Kategori: Moderaterna

M och SD i unik och historisk valsamverkan i kyrkovalet i Säffle: För första gången sedan 1946 väljer nu M att samverka med ett parti som är sprunget ur den svenska s k nationella rörelsen

Den svenska s k nationella rörelsen skriver historia i Värmland (igen) och denna gång under 2021 års kyrkoval: För första gången sedan 1946 har M valt att valsamverka med ett parti som härrör från just denna rörelse.

Jacob Zetterman på tidningen Dagen rapporterar om ett unikt pilotprojekt i form av en valsamverkan mellan SD och M inför kyrkovalet i Säffle den 19 september i år, som dels kan sägas vara ett bevis på hur fort och hur djupt Kristerssons kovändning gentemot SD har satt sig i M och dels kan sägas vara en föraning om vad som komma skall under nästa års ”ödesval”.

Och som så ofta förr i den svenska s k nationella rörelsens dramatiska historia är det återigen i Värmland som allting börjar:

Under mellankrigstiden och krigsåren hände det att högerpartierna (fr a M men också dåvarande FP och C) valsamverkade med olika högerextrema partier på kommunnivå.

Särskilt M kom under 1930- och 40-talen, och så sent som i kommunvalet 1946 (i Helsingborg), i praktiken att valsamverka med merparten av de högerextrema partierna (utom det s k Flygpartiet) i ett flertal kommunval runtom i landet. Faktum är att utan denna valsamverkan från den svenska högerns sida så hade den samlade svenska extremhögern aldrig lyckats erhålla de 100-tals kommunala mandat som de olika partierna lyckades erövra mellan 1934-46.

Efter kriget straffades sedan M av väljarna p g a en kvardröjande stämpel som varande ett mörkblått (eller t o m halvbrunt) parti och uppnådde aldrig mer än 10-15% av rösterna under större delen av Kalla kriget och den nedgång som partiet drabbades av under den omedelbara efterkrigstiden kan i det närmaste beskrivas som den gamla, svenska högborgerlighetens och överklassens svanesång.

Men denna gång kommer väljarna nog tyvärr inte att straffa M: Denna valsamverkan i Säffle är därmed en synnerligen symboltyngd milstolpe för SD:s del – d v s för första gången sedan 1946 har nu M valt att valsamverka med ett parti som är sprunget ur den svenska s k nationella rörelsen.

https://www.dagen.se/nyheter/kyrkovalet/2021/09/04/borgerligt-alternativ-i-ovanligt-samarbete-med-sd-i-kyrkovalet

”I kyrkovalet till Säffle pastorat har Borgerligt alternativ berett plats för sju SD-politiker på sina listor.

”Ett pilotprojekt”, enligt de inblandade.

Det är Värmlands Folkblad som rapporterar om det oväntade och hittills unika samarbetsprojektet mellan Borgerligt alternativ och Sverigedemokraterna.

I valet till Säffle pastorat har nämligen Borgerligt alternativ, som bildades då Moderaterna slutade ställa upp i kyrkoval, släppt in sju SD-politiker på sin lista. Listan rymmer totalt tio personer.

En röst på Borgerligt alternativ i valet till kyrkofullmäktige i Säffle pastorat blir därmed indirekt även en röst på SD.

– Valplattformarna för SD och Borgerligt alternativ är i stort sett identiska, säger Mathias Gyllensteen Söderström, SD-politiker som står som åttonde namn på Borgerligt alternativs lista, till Värmlands Folkblad.

Även om det här samarbetet sker i den lokala församlingen berättar han att de fått tillåtelse för upplägget från högsta ort. Från SD:s håll fungerar det bra i och med att de inte betraktar Borgerligt alternativ som ett politiskt parti utan snarare en intressegrupp inom Svenska kyrkan. Mathias Gyllensteen Söderström beskriver samarbetet som ett pilotprojekt, vilket skulle kunna öppna för liknande samarbeten på sikt.”

En omvändelse under galgen? Ulf Kristersson välkomnar nu tillsättandet av en vitbok om de korrupta adoptionerna

En omvändelse under galgen? Ulf Kristersson, f d ordförande för Adoptionscentrum som tidigare bagatelliserade de korrupta Chile-adoptionerna (liksom f ö även de korrupta Kina-adoptionerna), välkomnar nu tillsättandet av en statlig sannings- och försoningskommission och en vitbok som går till botten med korruptionen inom hela den svenska internationella adoptionsverksamheten ända sedan den uppstod på 1960-talet och som mycket väl kan leda till att Sverige stänger dörren för alla nuvarande utlandsadoptioner såsom Nederländerna nyligen valde att göra.

Både Ulf och jag var synnerligen aktiva i adoptionsfrågorna för kring 20 år sedan och både Ulf och jag fick redan då vetskap om de korrupta Chile-adoptionerna. I mitt eget fall handlade det om att jag på den tiden arbetade på Nordisk film och bl a deltog i att bygga upp tv-programmet Spårlöst vilket innebar att jag kom i kontakt med sammanlagt kring 1000 vuxna utlandsadopterade runtom i landet från en mängd olika ursprungsländer och vars adoptionsdokument jag fick tillgång till och därför kunde gå igenom och studera systematiskt.

Samtidigt deltog jag även i arbetet med en SVT-dokumentär om de korrupta Thailand-adoptionerna och i samband med det arbetet kontaktade en journaliststudent i Chile oss på Nordisk film och berättade om de korrupta Chile-adoptionerna som f ö hade ägt rum på nästan exakt samma sätt som de korrupta Thailand-adoptionerna och i båda fallen handlade det om svenska Adoptionscentrum. Ulf, som också är adoptivpappa till tre flickor från Kina, fick veta detta samtidigt som mig men Ulf valde då att utreda Chile-adoptionerna internt inom Adoptionscentrum och slutsatsen i denna internutredning, som på den tiden kom fram till att Chile-adoptionerna inte var korrupta, står han tydligen inte för idag.

Samtidigt var Ulf liksom jag själv mycket aktiv i att ”lobba” och kampanja gentemot utredningen ”Adoption – till vilket pris?” som Annika Nilsson (SAP) stod bakom och som är den hittills enda svenska statliga utredningen om internationell adoption som har varit kritisk mot verksamheten. Både Ulf och jag hade mycket kontakt med Annika, som f ö ”privat” berättade för mig att hon var chockad över Adoptionscentrums makt över den dåvarande svenska adoptionsmyndigheten och överhuvudtaget över hela den dåvarande svenska diskursen kring internationell adoption (d v s skrift debatten och politiken till synsättet och attityden o s v), och i Ulfs fall handlade det om att han ville att Adoptionscentrum skulle få fortsätta att engagera sig i biståndsverksamheten medan jag var emot detsamma.

Det finns då en mycket tydlig koppling mellan adoptions- och biståndsverksamheten där den ena verksamheten göder den andra och i slutänden leder biståndsverksamheten nästan alltid till både fler adoptioner och fr a mer korruption. Under denna period försökte Ulf också tysta mig genom att bl a träffa den dåvarande styrelsen för Adopterade koreaners förening på en koreansk restaurang i Stockholm (OBS: utan min kroppsliga närvaro) och där begära av styrelseledamöterna att de en gång för alla skulle få tyst på mig mot bakgrund av att jag var närmast hyperaktiv i adoptionsfrågorna mellan cirka 1995-2005 och därigenom var något av en nagel i ögat på Adoptionscentrum.

Efter Ulfs omsvängning är det nu svårt att tänka sig att något parti i riksdagen skulle sätta sig emot tillsättandet av en statlig utredning efter holländsk modell såvida inte Löfvens rödgröna regering gör frågan om en utredning och om hur den ska utformas till en prestigesak. Ulf vill då gärna att utredningen inte stannar vid 90-talet såsom socialminister Lena Hallengren nyligen uttalade utan även granskar de utlandsadoptioner som också ägde rum när han själv ledde Adoptionscentrum. Det finns slutligen också signaler om att även SD nu är för en sådan utredning utöver V samt enstaka C-riksdagsledamöter:

”När förslag från en statlig utredning hotade adoptionerna, spelade Adoptionscentrums ordförande en nyckelroll i att rädda dem. Det var Ulf Kristersson, i dag Moderaternas partiledare. Nu reagerar han starkt på uppgifterna i DN:s granskning av brott i de internationella adoptionernas spår.

– Jag tycker att man ska göra en vitbok, säger han.”

https://www.dn.se/sverige/ulf-kristersson-jag-vill-se-en-vitbok-over-adoptionerna

”I granskningen ”Barn till varje pris” har DN berättat om allvarliga oegentligheter i flera länder som Sverige har adopterat från: föräldrar vittnar om hur de har berövats på sina barn, och barnen vittnar om att deras adoptionsakter är förfalskade.

– Det är helt förfärliga berättelser. Det här är ju människor som i vissa fall vet, och i andra fall misstänker, att delar av deras liv bygger på lögner och brott, säger Ulf Kristersson.

Han träffar DN på Moderaternas partikansli vid Mynttorget i Stockholm. Moderatledaren liknar avslöjandet med när svenska fosterbarn i början av 2000-talet i Sveriges Radio och Sveriges Television vittnade om övergrepp och vanvård. Då beställde regeringen den så kallade Vanvårdsutredningen. Moderatledaren anser att utredningen var banbrytande – och han tycker att Sverige bör upprätta en vitbok om de internationella adoptionerna.

– En ordentlig vitbok som går till botten med alla misstankar. Den kan också samverka med existerande brottsutredningar, som den i Chile, säger Ulf Kristersson.

En sådan vitbok kan, enligt Kristersson, ta inspiration av vanvårdsutredningen.

– I formen: sökandet efter sanningen. Att låta alla människor som har någonting att bidra med komma till tals för att lägga en pusselbit.

Tidigare i veckan berättade socialminister Lena Hallengren (S) att hon vill se en översyn av adoptionsförmedlingen från 1960-talet till och med 1990-talet.

Moderatledaren håller med, men vill gå ytterligare ett steg. Den vitbok han föreslår kan sträcka sig längre.

– Man ska inte göra en snävare begränsning än att man täcker in där det finns skäl att tro att det finns felaktigheter. Men signalen hon sände, den delar jag. Ulf Kristersson vill se en vitbok i två delar: en historisk del och en del som blickar in i framtiden.

– Att skipa rättvisa är upprättelse, men det är också att lära framåt. Då tycker jag att man bör lägga ner mer resurser på att granska ursprungsländernas processer och rättssäkerhet. En sådan formaliserad del två av en vitbok tycker jag vore nödvändig. Vad skulle en vitbok leda till?

– Det ena självklara är väl att så långt det bara är möjligt få fram sanningen. Vad skedde, vad hände? Samt att det kan bidra till att ge upprättelse till människor som har vetat eller eller trott att någonting var fel, säger Ulf Kristersson.

Skulle det kunna resultera i en ursäkt från svenska staten?

– I de fall där enskilda adopterade har blivit utsatta för allvarliga brott eller felaktigheter, är det viktigt att staten också medverkar till upprättelse och att rättvisa skipas. En ursäkt från staten skulle kunna bli en viktig del i det.”

(…)

”Sedan 2018 pågår en chilensk brottsutredning där över 640 svenska adopterade förekommer. Merparten av barnen kom till Sverige via Adoptionscentrums dåvarande ombud i landet. Hon förekommer i brottsutredningen, men har via sin advokat hälsat att hon inte vill svara på DN:s frågor.

Mellan 2003 och 2005 var Ulf Kristersson ordförande för Adoptionscentrum. DN:s granskning visar att Kristersson kände till anklagelser mot ombudet redan 2003, då han var nytillträdd ordförande. Den chilenska journaliststudenten Ana Maria Olivares hade granskat saken tillsammans med ytterligare en student. Hon berättar för DN att de skrev om illegala adoptioner under Pinochets diktatur, med fokus på fall som var kopplade till Sverige.

– Vi översatte den till svenska och skickade den till Adoptionscentrum, säger Ana Maria Olivares.

Ulf Kristersson minns situationen ”mycket väl”.

– Det här måste vi titta på, sa jag. Adoptionscentrum gjorde en internutredning som mynnade ut i en promemoria, som DN har läst, där föreningen förklarade att inga fel hade begåtts.

– Med dagens facit i hand är det mycket, mycket värre än vad uppsatsen kunde belägga, säger Kristersson.”

(…)

”Samma år, 2003, kom en statlig utredning med en rad förslag på hur den svenska adoptionsverksamheten ska kunna stävja ”korruption” och ”barnhandel”. Utredningen föreslog att adoptionsavgiften som föräldrarna betalar endast får täcka kostnaden för det specifika barn de ska adoptera. Utredningen såg även en risk i det faktum att svenska adoptionsföreningar betalade bistånd till utländska barnhem. Mer bistånd kunde trigga barnhemmen att tillhandahålla barn som egentligen inte är föräldralösa.

I sin roll som ordförande för Adoptionscentrum argumenterade Ulf Kristersson mot utredningens slutsatser, både på DN:s debattsida och i ett remissvar. Tonen i debattartikeln var hård. Enligt Kristersson riskerade förslagen att strypa de internationella adoptionerna:

”Bara 37 av 700 utländska barn hade fått komma hit”.

”Konsekvensen av utredningens förslag blir att några få barn läggs i gyllene sängar medan andra får ligga på golvet”, skrev Ulf Kristersson.

– Jag kanske inte skulle uttrycka mig exakt så i dag.”

M:s förste vice ordförande i Stockholms län och Österåkers kommuns KSO Michaela Fletcher medverkade nyligen i högerextrema Swebbtv

Sedan Kristersson öppnade dörren på vid gavel för SD har flera M- och KD-politiker ”kommit ut” som alltmer högerradikaliserade för numera verkar det vara någon slags ”après nous le déluge”-linje som gäller för högern, d v s nu får det antingen bära eller brista vad gäller att hälsa SD varmt välkommen till den svenska borgerligheten.

Denna linje var t ex vad dagens huvudledare i Svenska Dagbladet förestod som i stället varnade för SAP:s och Löfvens visserligen mycket hårda retorik mot och kritik av det nya M-SD-KD-blocket som ett uttryck för ett antidemokratiskt förhållningssätt.

M:s förste vice ordförande i Stockholms län och Österåkers kommuns KSO Michaela Fletcher medverkade nyligen i högerextrema Swebbtv. M:s Storstockholmsdistrikt är då inte vilket distrikt som helst utan M:s mäktigaste och viktigaste partidistrikt, d v s hade det handlat om en högt uppsatt M-politiker i t ex Skåne eller Västra Götaland hade det kanske varit en annan sak men nu handlar det om självaste huvudstadsregionens moderater. Dessutom hade det kanske också varit en annan sak om Fletcher hade deltagit i SD:s tv-kanal Riksstudios men Swebbtv är då i en klass för sig.

Ulf Kristersson deltar i SD:s tv-kanal Riksstudios

Kristersson går nu ”all in” efter att slutgiltigt ha låtit förlåten falla och deklarerat på prime time inför svenska folket att han vill bilda regering tillsammans med KD efter 2022 års val med SD som stödparti genom att delta i SD:s tv-kanal Riks som regelbundet ger utrymme åt allsköns högerextremister och konspirationsteoretiker och låter hatiska åsikter kvarstå i kommentarsfälten samtidigt som Åkesson och Busch fördjupar sin vänskap inför öppen ridå:


Det nya, svenska TAN-blocket är sannerligen här nu och med full kraft dessutom och större delen av de borgerliga medierna stödjer redan detta med några få undantag (DN, EK, HH och möjligen också VK och VLT), d v s på bara ynka 2-3 veckors tid har SD fått som partiet har velat ända sedan Åkesson deklarerade för närmare tio år sedan att hans högsta politiska dröm var att skapa ett konservativt block tillsammans med M och KD. Nu har M och KD m a o belönat SD trots 100-tals rasskandaler och otaliga avslöjanden som med all önskvärd tydlighet visar att SD snarare har radikaliserats på sistone och inte på något sätt normaliserats under pandemin såsom Kristersson hävdar.

Adoptivföräldern Ulf Kristersson inleder nu ett samarbete med ett parti som tidigare drev det rasideologiska kravet att stoppa alla utomeuropeiska adoptioner

”En bild säger mer än tusen ord” som det heter eller i varje fall ett måhända taffligt tillverkat bildcollage som kanske inte har satts samman för att få Ulf Kristersson att framstå i särskilt fördelaktig dager i just detta sammanhang (d v s i relation till frågor om rasism, högerpopulism och minoriteter).


Bilden i mitten är väl ett s k ”slag under bältet” (d v s den slår mot intimzonen och privatlivet) men det ska påpekas att av alla de åtminstone 30-talet adoptivföräldrar som har suttit i riksdagen sedan 1990-talet så står Kristersson numera sannerligen ut i just detta sammanhang (d v s i relation till frågor om rasism, högerpopulism och minoriteter).


Nu kanske det inte går att kräva att alla politiker som är adoptivföräldrar måste vara engagerade i frågor om rasism, högerpopulism och minoriteter men det borde ändå gå att kräva av dem för deras barns skull (OBS: ännu ett s k ”slag under bältet”) att inte samarbeta med ett parti som i åratal drev det rasideologiska kravet på att stoppa alla utlandsadoptioner av utomeuropeiska barn.


Visserligen har tre om inte fyra av SD:s riksdagsledamöter varit adoptivföräldrar sedan SD kom in i riksdagen 2010 men de har trots allt ändå någon slags negativ dispens i sammanhanget (d v s i relation till frågor om rasism, högerpopulism och minoriteter).


SD:s rasideologiska krav på ett totalstopp för alla utomeuropeiska adoptivbarn ärvde SD f ö från den samlade svenska s k nationella rörelsen vars olika efterkrigstida partier och organisationer (Nordiska rikspartiet, Nysvenska rörelsen, Sveriges nationella förbund och senare även Vitt ariskt motstånd, Riksfronten och Nationalsocialistisk front) alla drev det kravet ända sedan de första icke-vita adoptivbarnen ”invandrade” till Sverige fr o m 1950-talets slut i kölvattnet efter Koreakriget.


Detta rasideologiska krav motiverades med att de utomeuropeiska utlandsadopterade till kanske 98% (om inte mer) blir tillsammans med och får barn med vita personer som vuxna i de fall då de har en partner (och vare sig de är heteros eller homos) och då de får barn (och oavsett hur de får barn) till skillnad från invandrarna och deras barn vilka mestadels blir tillsammans med och får barn med varandra förutom de s k kärleksinvandrarna som invandrar till Sverige för att just gifta sig med svenskar.


Kravet hittades i partiprogrammet när dagens SD:s ledargarnityr inklusive Åkesson gick med i SD på 90-talet och även om det kanske är ursäktligt så här i efterhand att som arg skinnskalle, fullpumpad med både adrenalin och vikingarock- och vit makt-musik, gå med i ett parti som SD som tonåring så undrar en ju samtidigt hur Åkesson och de andra i nuvarande SD:s ledarskikt som gick med i partiet vid den tiden egentligen tänkte då de i stort sett samtliga har växt upp med utomeuropeiska adoptivbarn i sin närhet p g a att de stora årskullarna av utländska adoptivbarn sammanfaller nästan exakt med desammas födelseår.


Sverige slog då demografiskt världs(historiskt)rekord mellan ca 1975-85 vad gäller andelen utrikes födda och ”invandrade” barn som adopterades av svenskar vilket innebar att normen under många år var att det fanns åtminstone en och ibland t o m två utomeuropéer som var adoptivbarn per skolklass i hela riket.


Att gamla s k överklassnazister var emot internationell adoption för att värna och skydda den s k nordiska rasen från s k rasblandning med ”Tredje världens myllrande människomassor” kan jag någonstans ha överseende med (de gamla s k överklassnazisterna var ändå och trots allt högutbildade och förmögna) men att ”svenssonungar” (arbetarklass och lägre medelklass) som själva hade adopterade klasskompisar, grannar, vänner, kusiner och i flera fall partners och syskon gick med i ett parti som av rasideologiska skäl var emot de sistnämnda övergår faktiskt nästan mitt förstånd (Åkesson själv växte exempelvis upp med utomeuropeiska adoptivbarn i sin närhet – det har han då berättat om vid flera tillfällen).

Sedan Kristersson i veckan öppnade slussportarna på vid gavel för SD har SD fortsatt att radikaliseras liksom vissa moderater

Efter att Ulf Kristersson i veckan ”kom ut” som ”jag vill bli Sveriges statsminister efter 2022 års val och leda en M-KD-regering som har stöd av SD då SD inte längre är ett radikalt parti utan ett normalt parti som numera är konstruktivt och seriöst och vars retorik på sistone och särskilt under pandemin har förändrats” efter att fram tills dess gång på gång ha försäkrat bl a Förintelseöverlevande att han aldrig kommer att leda en regering som har stöd av SD har bl a Staffanstorps ”starke man” Christian Sonesson framträtt i SD:s tv-kanal Riks och antagligen då han uppfattar att det numera är fritt fram för både moderater och kristdemokrater att delta i SD-sammanhang. Kristdemokrater har då redan deltagit i SD:s tv-kanal men så var ju ändå Busch före Kristersson vad gäller att sträcka ut en hand till Åkesson.


Dessutom har SD:s tv-kanal Riks nyligen tagit upp att det idag råkar finnas över två miljoner utrikes födda i landet (OBS – det har det då gjort ett tag nu – redan vid 2020 års utgång fanns det 2 019 733 utrikes födda i landet varav f ö 57 280 var adopterade) och lyft fram att SD likaledes nyligen har dammat av SD:s radikala repatrierings/återvandringslinje som gällde under SD:s rasideologiska (och antisemitiska) 90-talsår och som passar som ”hand i handske” med SD:s och alternativmediernas nuvarande folkutbytesdiskurs (d v s att majoritetssvenskarna snart sägs vara i minoritet i Sverige).

Ulf Kristersson ljuger både sina egna väljare och svenska folket rakt upp i ansiktet ikväll i SVT genom att påstå att SD har blivit ett seriöst parti på sistone och särskilt under pandemin

Ulf Kristersson ljuger både sina egna väljare och svenska folket rakt upp i ansiktet ikväll i SVT och på samma dag och under samma kväll som superlögnaren Trump avgick genom att påstå att SD har blivit ett seriöst parti på sistone och särskilt under pandemin:

Kristersson går nu ikväll ut i SVT:s nya program ”30 minuter” och försäkrar både sina egna väljare och det s k svenska folket att SD på sistone och sedan 2018 års val har blivit ett seriöst och konstruktivt parti (och vuxet antar jag att just Kristersson gärna också tänker) och särskilt under pandemin och att M tillsammans med KD därmed är redo att samarbeta med SD som ett stödparti till en M-KD-regering efter 2022 års val.

Sanningen är dock den att särskilt innan, under och efter 2018 års val och än mer under pandemin så har SD radikaliserats rejält och på flera områden i det närmaste återvänt till 1990- och 2000-talens Kampfzeit-period för SD:s retorik har då höjts och högerradikaliserats avsevärt:

SD har bl a gång på gång innan, under och efter 2018 års val återvänt till 90-talets återvandrings- och repatrieringslinje liksom till gamla BSS krav på att lägga ned SIDA och strypa biståndet och till 90-talets SD:s krav på totalstopp för all flyktinginvandring, på att ta bort allt statligt stöd till invandrar- och minoritetsföreningarna/församlingarna och på att ta bort eller banta ned public service-media.

Därtill har SD öppet stöttat alternativmedierna innan, under och efter 2018 års val och än mer under pandemin och även kryptoantisemitiska, konspiracistiska och högerextrema Swebbtv och dessutom har SD öppet gett sitt stöd till Trump och de amerikanska Republikanerna och t o m även efter stormningen av Kapitolium.

Vidare har SD efter valet bildat en riksdagsgrupp mot s k svenskfientlighet och tillsammans med de högerextrema alternativmedierna drev SD en kampanj mot s k svenskfientlighet under självaste BLM-sommaren 2020 och senast för några dagar sedan höll SD:s EU-parlamentariker den hårt högerradikaliserade värmlänningen Charlie Weimers ett hårt högerradikaliserat tal om s k svenskfientlighet medan SD:s egen tv-kanal flera gånger har bjudit in kryptoantisemitiska, konspiracistiska och högerextrema Swebbtvs VD Mikael Willgert.

I sitt Almedalstal 2019 öppnade Åkesson talet genom att tilltala och hälsa till Sveriges sex och en kvarts miljoner svenskar (d v s enbart till majoritetssvenskarna) och i höstas använde Åkesson vidare en explicit krigsretorik vid åtminstone två tillfällen och bl a i SD:s tv-sändning (”vi ska kriga för er” och implicit för majoritetssvenskarna) och för bara någon vecka sedan lovade Karlsson att SD ska genomföra en konservativ revolution mot ”kulturmarxisterna” samtidigt som att han publicerade en artikel i en engelskspråkig paneuropeisk högerradikal tidskrift som bl a hyllar den gamla franska rasideologiska och antisemitiska organisationen Action française.

Och som om inte detta vore nog har SD öppet flirtat med sitt eget ursprung i den våldsamma skinheadsubkulturen på 90-talet i form av en ohämmad ”vi-vill-tillbaka-till-tonårens-Sverige-åt-svenskarna-sha-la-la-la-la”-nostalgitripp genom att om och om igen anordna konserter med kryptovänsternazistiska Ultima Thule och andra liknande band.

I oktober 1922 fick Italien en borgerlig koalitionsregering som bestod av Mussolinis fascistparti PNF samt det italienska konservativa och liberala partiet vilka trodde att de skulle kunna ta makten tillsammans med PNF och samtidigt kunna kontrollera PNF. Tillsammans erhöll koalitionspartierna sedan 64% av italienarnas röster i 1924 års val men bara några år därefter utmanövrerade PNF sina samarbetspartners och resten är historia.

Om högerextrema Parlers 17 000 svenska användare

DN:s Linus Larsson skriver idag om den numera av Amazon nedsläckta högerextrema sociala medier-plattformen Parler som den superrike Cambridge Analytica- och Brexit-finansiären och högerextremisten Robert Mercer och hans dotter Rebekah Mercer bl a stod bakom finansiellt.


Innan Parler stängdes ned hade plattformen hela 17 000 svenska användare varav det absoluta flertalet bestod av svenska högerextremister och SD:are. Efter stormningen av Kapitolium när Trump blev avstängd från Twitter anslöt sig flera svenska M- och SD-politiker till Parler i solidaritet med Trump och hans fanatiska amerikanska MAGA-anhängare såsom SD Göteborgs ”starke man” Jörgen Fogelklou och den moderate riksdagsledamoten Jan Ericson innan denna plattform släcktes ned och även Hanif Bali stod upp för och försvarade högerextrema Parler mot Amazons beslut att släcka ned plattformen:




”Många av filmerna laddades upp på Parler, plattformen dit många högerextrema har sökt sig när Faceboooch Twitter börjat stänga deras konton. När Trump till slut kastades ut så accelererade det ytterligare. Nu blev inte Parlers tid i rampljuset särskilt lång, bara dagar efter stormningen tog Apple och Google bort apparna. När Amazon så den 9 januari slutade upplåta servrar åt den så försvann den helt, åtminstone tills vidare.”


(…)


”För när Parler drog Amazon inför en domstol i Seattle svarade Amazon med en bunt exempel på inlägg som Parler har låtit ligga. En medlem på Parler berättar hur namngivna politiker ska hängas.
”Skjut poliserna som skyddar skithögarna till senatorer”, skriver en annan.


Många uttrycker inte bara allmänt hat, utan beskriver hur de har specifika planer – med datum och allt – på att mörda politiker, journalister och aktivister. De talar om ”nyhetsvärdiga händelser” som redan är planerade.


Att inbördeskrig ska bryta ut efter den 20 januari, när Joe Biden blir ny president. Att svarta och judar ska mördas. En användare, som säger sig ha en lista över offer, betonar att det inte är något skämt.
”Njut av de sista dagar du har kvar”, skriver hen till offren.


Både individer och grupper står på dödslistan: ”När avrättningspatrullerna är färdiga med politikerna så står lärarna på tur”, skriver någon.


Parler säger sig ha agerat, men enligt Amazon först efter lång tid och flera påstötningar. Det var sådant som fick Amazon att dra ut pluggen.


Ibland sägs att de ”blockerade” Parler. Men egentligen slutade företaget bara att aktivt stödja den med serverkraft. Det hände dessutom först efter stormningen och Amazon drar en slutsats om tjänsten som länge fick drivas i dess datacenter:


”Parler användes för att hetsa, organisera och samordna attacken mot Kapitolium den 6 januari.””

Moderaternas Christian Sonesson reciterar SD:s och den svenska s k nationella rörelsens klassiska slogan genom att uppmana ”Vakna! Ta tillbaka Sverige!”

Staffanstorps ”starke man” Christian Sonesson, som tidigare ledde den sydsvenska moderata oppositionen mot Ulf Kristersson vad gäller frågan om att samarbeta med SD men vars linje numera verkar ha segrat mot bakgrund av att Kristersson numera verkar vara öppen för den typ av samarbete med SD som Sonesson har förestått i sin kommun sedan 2018 års val, reagerade nyss så här på förvaltningsrätten beslut i slöjförbudsfrågan och vad en än själv tycker och tänker vad gäller frågan om slöjförbud (i Staffanstorp eller annorstädes i riket) så är det inte utan att en upplever att SD och den svenska s k nationella rörelsen nu har ”vunnit” det pågående och alltmer intensiva TAN-kulturkriget och åtminstone på en ideologisk-retorisk nivå med tanke på Sonessons sluttamp ”Vakna! Ta tillbaka Sverige!” för just denna slogan eller slagord har då just varit SD:s och den svenska s k nationella rörelsens dito ända sedan 1920-talet (och ”självklart” hittas dess förlaga i det tyska uttrycket ”Deutschland erwache!” som kan sägas ha varit NSDAP:s mest frekvent förekommande slogan) medan ”ta tillbaka Sverige” dessutom ekar av den högerpopulistiska och sedermera trumpistiska amerikanska Tea Party-rörelsens slogan “take back our country”.