Kategori: migration
Idag skröt SD:s Henrik Vinge om att hans parti de facto dikterar landets migrationspolitik
Idag bjöd regeringen in till en pressträff för att presentera vad som har åstadkommits vad gäller det så beryktade ”paradigmskiftet” inom migrationsområdet, som officiellt och explicit benämndes av regeringen som ”Sveriges viktigaste samhällsproblem”, under de 100 dagar som har gått sedan regeringsbildningen offentliggjordes.
Symboliskt nog representerades regeringen av migrationsminister Maria Malmer Stenergard (m) OCH SD:s gruppledare Henrik Vinge som nöjt bl a informerade om att polisen har fått i uppdrag att öka antalet s k inre utlänningskontroller med hela 25%, att Sida numera ska verka för att minska invandringen till Sverige och även öka återvandringen och att regeringen snart ska sjösätta en internationell informations- och upplysningskampanj för att kommunicera att det västland på jorden som tidigare uppvisade den mest generösa invandringspolitiken numera tillhör ett av de mest restriktiva västländerna på migrationsområdet.
Det handlar konkret om att avskräcka potentiella flyktingar från att vilja komma till Sverige och söka asyl här och det samlade budskapet var att Sverige ska lägga sig på den absoluta miniminivån vad gäller migrationspolitiken utifrån vad EU-rätten och de olika avtal som Sverige har ingått på internationell nivå möjliggör.
Att ett parti med nazistiska rötter, som dessutom just nu är världens största och mäktigaste parti med en nazistisk bakgrund, idag formulerar och dikterar Sveriges migrationspolitik hade nog de gamla nazister och fascister som grundade SD 1988 aldrig kunnat drömma om att det någonsin skulle ske men numera är det verklighet och för oss som har följt SD på nära håll i flera årtionden går det knappt att ta in att dagens pressträff faktiskt ägde rum och att SD just nu har i stort sett all makt över den svenska migrationspolitiken med allt vad det innebär.
Snart får EU möta ett helt nytt Sverige
Euractivs Charles Szumski rapporterar idag om att det är ett helt nytt Sverige som snart tar över ordförandeklubban i EU och som de andra EU-länderna aldrig har mött tidigare. Inom EU (liksom på en global nivå) har Sverige nämligen fram tills valet den 11 september 2022 alltid framstått som bäst i klassen vad gäller att inta en progressiv hållning inom nästan alla politikområden men så är inte längre fallet.
Förra gången Sverige höll i ordförandeklubban (2009) styrdes Sverige av en regering som uppvisade EU:s mest generösa migrationspolitik och mest progressiva klimat- och miljöpolitik men idag är det precis tvärtom – numera styrs Sverige av en regering som ”tack vare” SD tävlar med länder som Ungern och Polen om att föra EU:s mest restriktiva migrationspolitik och som (återigen ”tack vare” SD) satsar på att slopa klimatmålen.
”As 2022 and the last days of the Czech Presidency of the EU Council draw to a close, Stockholm prepares to replace Prague at the Council’s rotating helm. However, experts warn that the far-right Sweden Democrats party’s domestic political sway may influence the next EU Presidency’s work on a broad range of topics, from pesticide use and climate to migration.”
Leading the charge for the first time since 2009, Stockholm will head up negotiations and compromises with the EU Parliament on key pieces of legislation. The Presidency’s priorities, as EURACTIV previously reported, will be on security, resilience, green transition and democratic values in the EU.
September’s Swedish parliamentary elections changed the country’s political landscape, which looks set to have an impact at the EU level as the far-right Sweden Democrats (Sverigedemokraterna, SD) gained considerable power in the Scandinavian kingdom.
“The Swedish government has this agreement now [with the far-right], and it has to honour it. Because otherwise, the Sweden Democrats will basically make the government fall. They are like hostages,” Karlstad University Professor Tobias Hübinette told EURACTIV.
The elections saw the right-wing bloc take power after eight years of Social Democratic rule, with the leading centre-right Moderates, the Christian Democrats and the Liberals forming a coalition.
But according to the coalition agreement, the far-right SD party, which got a historical 20% at the elections, was left out of government despite being the second party in Parliament after the now-opposition Social Democrats. In exchange, SD got large parts of its tough migration policy through and is consulted on predefined topics, including energy and EU affairs.
“[The Sweden Democrats] have full and equal influence on topics covered by the cooperation programme in the same way as parties in government,” the agreement reads, including namely the “EU matters affecting the issues covered by the cooperation work”.
For Hübinette, migration is a prime example of a policy area that reflects the far-right’s new influence.
“Sweden will now join the other countries within the European Union who are basically against refugees and migration”, he said, citing Italy, Poland and Hungary.
While the SD party has voting patterns akin to other populist groups in the European Parliament, it is unknown exactly how these patterns will be concretely reflected in the Council’s work, Hübinette said.
According to the program of the Swedish presidency, security and migration will become a key focus, particularly the advancement of the EU’s new Pact on Migration and Asylum.
The Sweden Democrats’ influence on the workings of the EU Presidency is likely to be broader than previously anticipated, according to an unpublished appendix to the coalition agreement, revealedby the Swedish media Altinget last month and seen by EURACTIV.
According to the document, the far-right party will be consulted on EU matters beyond those directly agreed upon in the coalition agreement, such as the Sustainable Use of Pesticides Regulation (SUR) and the Nature Restoration proposal, which aims to halt and reverse the loss of biodiversity and ecosystem services in the EU by 2030.
There is a paradox here, Niels Paarup-Petersen, Swedish MP and Centre Party spokesperson for digital and cyber, told EURACTIV. Traditionally closer to the right-wing block, his party supported a left-wing coalition during the September elections in protest against the Moderates’ announced collaboration with the far-right.
“It is no secret that Sweden Democrats are far from wanting to implement an ambitious climate policy,” he said, adding that there is not even a clear climate policy in the coalition agreement as the far-right party is not “big on climate”.
For Hübinette, the EU’s environment policy will feel the effects of the Swedish government’s shift to the right.
“The Sweden Democrats are very critical towards what they call ‘climate alarmists’. They don’t really believe in climate change,” he said, adding that for the SD party, any attempt to develop a green economy within the European Union amounts to the bloc “wanting to have more power”.
Yet, one of the four priorities of the Swedish EU Presidency is the implementation of a green transition as a response to the “global climate challenge”, which Hübinette called “a paradox difficult to explain”.
The SD party has a history of denying climate change, with its leader Jimmie Åkesson declaring on TV that there was no scientific proof of a climate crisis, which he called a “new religion”.
“One of the big issues domestically is the reduction of the price of fuels,” Paarup-Petersen said, adding that SD could push for changes in that area, with counterproductive effects on climate change.
“It will be very, very interesting to see what they will actually deliver,” he said.
Sweden will hold the Presidency of the Council of the European Union from 1 January 2023 until 30 June, when it will be handed to Madrid.”
Det stora paradigmskiftet handlar om att Sveriges relation till det globala Syd nu är förändrad
Den franska demografen Jean-François Mignot är bredvid den engelska demografen Peter Selman den ledande forskaren i världen vad gäller att studera internationell adoption som både en del av den internationella migrationen och som en del av de olika västerländska mottagarländernas reproduktionspolitik (såsom i relation till majoritetsinvånarnas fruktsamhetstal o s v).
I en demografisk översikt som bl a handlar om hur utlandsadoptionerna utvecklade sig efter den s k 68-revolutionen framstår Sverige som både Europas och västvärldens mest adopterande land per capita och Mignot skriver bl a följande (på engelska).
Det är högst sannolikt att inget annat s k folkslag på jorden och i (världs)historien någonsin kommer att komma upp i sådana extremt höga adoptionssiffror som Sverige gjorde i kölvattnet efter den s k 68-revolutionen, vilket reflekterar att Sverige och svenskarna utvecklade en absolut unik (och inte minst intim) relation till den postkoloniala, utomvästerländska och icke-vita världen (d v s den s k Tredje världen som det tidigare hette) under 1900-talets andra hälft och på ett sätt som ingen annan vit, kristen, västerländsk nation har gjort i historien och kommer att göra i framtiden.
Därtill har ju Sverige också tagit emot fler invandrare från den postkoloniala, utomvästerländska och icke-vita världen per capita än något annat land i Europa vilket har resulterat i att Sverige är ett av de tio länder på jorden som härbärgerar flest flyktinginvandrare per capita och inget annat västland än Sverige hittas på den globala topplistan över länder som har givit asyl åt proportionellt flest flyktingar och anhöriga till flyktingar i förhållande till den infödda majoritetsbefolkningen. Det finns också en del som tyder på att de infödda majoritetssvenskarna proportionellt sett kan ha ingått i fler s k intimrelationer över de s k rasgränserna än något annat västerländskt s k folkslag i världen.
M a o hör de mycket omfattande utlandsadoptionerna samman med både flyktinginvandringen och blandäktenskapen – d v s de reflekterar kort och gott alla Sveriges helt unika efterkrigstida relation till utomvästerländska och icke-vita människor.
Det har talats mycket om ett paradigmskifte vad gäller migrationspolitiken i och med Kristerssons nya regering men det stora paradigmskiftet är kanske just att Sverige speciella relation med det globala Syd helt enkelt är över nu mot bakgrund av att biståndet också har sänkts markant medan adoptivbarnen har ersatts av surrogatbarnen och de tidigare till antal omfattande blandäktenskapen mellan majoritetssvenskar och utomeuropéer verkar också ha minskat på sistone.
“Since the 1960s, inter-country adoptions have been much more frequent in Sweden than in France or Italy, let alone Germany and England and Wales (Figure 5). In the 1980s, inter-country adoptions in Sweden were at least ten times more frequent than in any other Western European country. In the 2010s, inter-country adoptions are approximately thirty times more frequent in Sweden than in England and Wales.
Why have Swedish couples adopted so many foreign children while English and Welsh couples have adopted so few? In Sweden as early as the late 1950s or early 1960s, adoption candidates faced a shortage of adoptable domestic children. This triggered a demand for inter-country adoptions, which the Swedish government facilitated. To this day, the Swedish government provides inter-country adopters with a financial grant that has been raised in 2016. Sweden thus pioneered inter-country adoption and reached one of the world’s highest rates of inter-country adoptions.
Inter-country adoption, an act of solidarity with the Third World, became part of Sweden’s self-image and reputation as one of the world’s most liberal and progressive countries.”
Den 20 juli 2021 inleds den svenska mångkulturella politikens långsamma och utdragna död som sedan den infördes 1975-77 har utgjort västvärldens mest radikala och progressiva politik gentemot invandrare och minoriteter
DN:s Saeed Alnahhal påminner idag om den nya svenska migrationslagen som röstades igenom i riksdagen under förra veckan i skuggan av den pågående regeringskrisen och som är det direkta slutresultatet av den extremt polariserade debatt om invandring/invandrare som har gällt nonstop i Sverige sedan det s k flyktingkrisåret 2015 när Sverige tog emot flest flyktingar per capita i hela västvärlden.
Efter 2015 började SD växa explosionsartat liksom alternativmedierna och SD:s dominans i de sociala medierna och det nya konservativa höger-TAN-blocket började ta form. Den nya svenska migrationslagen som börjar gälla om några veckor den 20 juli 2021 är visserligen inte lika radikal som den som SD har krävt och drömmer om men den är ändå en på alla sätt och vis revolutionerande förändring för Sveriges del och mot bakgrund av den svenska nutidshistorien.
Sverige var nämligen länge det enda landet i västvärlden som tillämpade PUT (permanent uppehållstillstånd), som i sin tur de facto garanterade svenskt medborgarskap för alla som ville bli svenska medborgare. Sverige är vidare fortfarande ett av en handfull länder i Väst som ännu inte kräver att invandrare måste göra ett (medborgarskaps)test eller svära en (trohets)ed för att erhålla ett svenskt medborgarskap.
PUT-systemet infördes 1976 som en del av införandet av västvärldens mest progressiva och radikala mångkulturella politik, som senare har kompletterats med världens mest progressiva och radikala integrationspolitik, antisegregationspolitik och antidiskrimineringspolitik och inte minst antirasistiska politik. Sedan 1970-talet har Sverige också tagit emot allra flest invandrare från den utomeuropeiska världen per capita i form av både flyktingar och anhöriga till flyktingarna som ett resultat av det mångkulturella reformpaket som infördes 1975-77.
På samma sätt infördes förenklade regler för att erhålla svenskt medborgarskap vid samma tid och som en del av samma mångkulturella politik, som i sin tur var ett resultat av den s k Invandrarutredningen (som f ö hade sjösatts under det symboltyngda året 1968), och som gjorde att Sverige på den tiden var det andra landet i västvärlden att deklarera sig som ett mångkulturellt land efter Kanada och bredvid Australien.
Den svenska mångkulturella politiken var dock mer långtgående, radikal och progressiv än den som infördes i Kanada och Australien vid samma tid då den bl a innebar och fortfarande innebär att alla invandrare i landet får rösta i kommun- och regionval och även de som inte är svenska medborgare.
Denna mångkulturella rösträttsreform är f ö fortfarande tämligen unik och gäller endast i ett fåtal länder till på jorden. Undersökningar har också visat att invandrarna och minoriteterna känner ett starkare band till och lojalitet med Sverige än vad invandrarna och minoriteterna gör gentemot mottagar- och värdlandet i andra västländer och högst sannolikt tack vare decennier av mångkulturell politik.
Den 20 juli 2021 går därmed på sätt och vis den svenska mångkulturalismen i graven även om rätten till modersmålsundervisning, rätten till tolkhjälp, rätten för invandrarnas och minoriteternas föreningar och församlingar att erhålla offentliga bidrag och ytterligare några andra ”ingredienser” från västvärldens mest progressiva och radikala politik gentemot invandrare och minoriteter fortfarande kvarstår.
Snart kommer som bekant dock också något slags medborgarskapstest att införas även i Sverige och även modersmålsundervisningen lever under mycket starkt hot idag från SD:s och den nya TAN-högerns sida liksom rätten för invandrarnas och minoriteternas föreningar och församlingar att erhålla offentliga bidrag.
Det kommer m a o troligen aldrig att gå att säga exakt när den svenska mångkulturalismen går i graven till fullo då det snarare handlar om en långsam och utdragen död än om en plötslig sådan men den 20 juli 2021 är definitivt ett avgörande datum i sammanhanget.
”Sverige har alltid haft modet att gå sin egen väg i känsliga och avgörande frågor. Landet var först i EU att erkänna den palestinska staten och ensamma om att garantera ett nytt hemland för asylsökande.”
(…)
”Den nya migrationslagen är i praktiken inte mycket hårdare än de tillfälliga regler som tillämpats sedan 2016. Men i och med att reglerna blir permanenta förlorar Sverige positionen som det enda landet i världen som garanterat beviljar de som berövats sitt hemland det mest värdefulla som finns – ett nytt hemland. Det får Sverige att mista sin unika ställning i världen. Nu gör Sverige som alla andra.”
”Den nya utlänningslagen gör tillfälliga uppehållstillstånd till huvudregel, ställer högre krav på att utlänningen försörjer anhöriga som kommer hit och innebär att permanenta uppehållstillstånd ska beviljas tidigast efter tre år – om utlänningen kan försörja sig. Utöver detta ska regeringen återkomma med ett förslag om att införa kunskapskrav i svenska och samhällskunskap som utlänningen måste klara för att få permanent uppehållstillstånd, och senare medborgarskap.
Lagändringarna börjar gälla den 20 juli 2021. De tillfälliga begränsningarna av möjligheten till uppehållstillstånd som infördes 2016 blir då permanenta. Sverige har fram till nu varit det enda landet i världen där permanenta uppehållstillstånd varit huvudregeln.
Det har inneburit garanterat medborgarskap fem, sex år efter asylansökan, utan några språk- eller samhällskunskapskrav. Vi flyktingar har uppfattat detta som en modig och unik strategi. Medan andra länder har reagerat konservativt, har Sverige gett ett effektivt och generöst stöd åt personer som behöver det. Sverige har ju även tidigare visat prov på ett sällsynt mod i andra frågor som rör människor med rötter i Mellanöstern. Det var till exempel det första EU-land som erkände Palestina, 2014.
Generösa migrationsregler har inte fått flyktingar att slappna av och sluta kämpa. Min erfarenhet och min kunskap om de som kommit hit under de senaste åren gör att jag känner mig säker på att reglerna har lönat sig.
Känslan av tillhörighet slår rot redan första dagen hos nyanlända – eftersom de vet att Sveriges är deras nya land. På den senaste nationaldagen bjöd kommunen in till en digital medborgarceremoni, som hölls för att fira de som nyligen fått svenskt medborgarskap. Vi behövde inte sjunga nationalsången eller svära någon trohetsed. Inte heller måste själva beslutet om medborgarskap undertecknas av kungen, vilket är fallet i exempelvis Nederländerna. Det kändes vackert, rent av extraordinärt – att Sverige anser att du formellt har blivit en del av oss utan att behöva visa din lojalitet mot landet.
Den nya migrationslagen är i praktiken inte mycket hårdare än de tillfälliga regler som tillämpats sedan 2016. Men i och med att reglerna blir permanenta förlorar Sverige positionen som det enda landet i världen som garanterat beviljar de som berövats sitt hemland det mest värdefulla som finns – ett nytt hemland. Det får Sverige att mista sin unika ställning i världen. Nu gör Sverige som alla andra.”
2020-talet kommer med all säkerhet att bli massmigrationens tid för idag flyr fler människor p g a den tilltagande klimatkatastrofen än p g a politisk förföljelse eller krig
Massmigrationens tid är nu – d v s under 2020-talet för idag flyttar och flyr fler människor på jorden p g a klimatkatastrofen än p g a politiskt förtryck, fattigdom eller krig:
Under tidigmodern och modern historisk tid dominerades den internationella migrationen av européerna – mellan ca 1500-1950 emigrerade mellan 60-70 miljoner européer (och kanske fler än så) till kolonierna och bosättarstaterna utanför Europa och över haven – liksom av afrikanerna och asiaterna i form av 12 miljoner afrikanska slavar och miljontals asiatiska kulier vilka transporterades till Europas plantagekolonier.
Därefter inleddes den utomvästerländska invandringen till Väst så sakteliga på 1950-, 60- och 70-talen samtidigt som kolonierna blev självständiga och miljontals och åter miljontals europeiska bosättarättlingar tvingades återvända till Europa som ett resultat av att kolonierna blev självständiga.
Efter Kalla krigets slut började allt fler f d kolonier att tyvärr utvecklas till s k failed/fragile states och helt enkelt falla sönder som suveräna stater efter att ha varit självständiga i 30-40 års tid (de utomvästerländska statsbildningarna började visserligen destabiliseras redan under Kalla krigets slut) och fr a efter det senaste millenieskiftet exploderade sedan den utomvästerländska invandringen till Väst mätt i siffror och denna invandring kommer med all säkerhet att växa till mycket större proportioner än de som gällde på 00- och 10-talen mot bakgrund av den tilltagande klimatkatastrofen och då mycket höga procentandelar av den utomvästerländska befolkningen på jorden är under 30 år gamla (för lite mer än 100 år sedan utgjorde västerlänningarna kanske 40% av mänskligheten men idag är denna andel nere på kring 10% beroende på hur en räknar).
Talade igår återigen på årets Flip the Script-konferens
Sedan 2016 har utlandsadopterade från hela landet samlats för att diskutera adoptionsfrågor och lyssna på föredrag och samtal om inte minst adoptionspolitiska frågor under beteckningen Flip the Script (efter inspiration från amerikanska adopterade och tanken är då att försöka förändra den rådande synen på internationell adoption och utlandsadopterade) och igår ägde årets Flip the Script rum på Rörelsernas museum i Malmö och i huvudsak digitalt.
Transnationellt adopterades riksorganisations ordförande Maria Dexborg var värd och moderator på dagens ”Flip the Script”-konferens medan Maria Diemar från Chileadoption.se talade om Adoptionscentrums korrupta adoptioner från Chile till Sverige och Hanna Wallensteen om minoritetsstressproblematik bland adopterade.
Själv talade jag om sambandet mellan adoption och migration och om relationen mellan adopterade och invandrare (liksom blandade och ”andragenerationare”) och i min presentation försökte jag täcka och bena ut när adoption började betraktas som enbart en reproduktionsmetod från att ursprungligen ha betraktats som en migrationspraktik liksom när adopterade och invandrare började behandlas som olika grupper i det svenska samhället och slutligen gick jag in på hur invandrare (liksom blandade och ”andragenerationare”) ser på adopterade.
Osvenskheter – ny podcast om svenskhet, mellanförskap, kreoler, migration, ras och vithet
I flera år sade jag konsekvent nej till att vara med i och låta mig intervjuas i poddar men sedan jag lät mig intervjuas av Kvartal i maj i år har det blivit åtskilliga podcast-deltaganden:
Igår lanserade Per Han podden Osvenskheter vars syfte och ambition är att fylla en lucka och ett hål i det svenska podcast-landskapet:
Det handlar om att försöka ge röst och plats åt alla de invånare i landet som i huvudsak eller enbart talar svenska, som har bott i landet permanent under en längre tid eller under hela sitt liv och som mestadels men inte alltid befinner sig i ett majoritetssvenskt sammanhang och vilka har det gemensamt att de har någon slags utländsk bakgrund och vilka kanske inte alltid kan passera som vita majoritetssvenskar.
Denna mycket stora demografiska grupp i dagens svenska samhälle, vilka sällan själva känner igen sig i beteckningen ”invandrare” och i uppdelningen ”svenskar och invandrare” (tillsammans är de då t o m fler än antalet ”riktiga invandrare” – d v s tonårs/vuxeninvandrarna), går under många namn – mellanförskap och kreoler bl a och i gruppen ingår de s k ”andrageneration:arna” (inklusive de s k ”1,5-generation:arna” vilka ankom till och invandrade till Sverige som barn och innan tonåren) liksom de utlandsadopterade och de blandade eller mixade men också andra grupper som sällan eller aldrig förekommer i den ständigt pågående offentliga debatten om ”svenskar och invandrare”.
Osvenskheter bygger dels på intervjuer med mig, som i egenskap av forskare berättar om alla dessa svenska kreoler som lever i ett svenskt mellanförskap med fokus på de som jag kallar icke-vita svenskar, och dels på intervjuer med enskilda personer som ingår i någon eller några av de uppräknade grupperna.
Osvenskheter syftar dessutom också till att försöka berätta om majoritetssamhället utifrån ett minoritetsperspektiv, d v s det handlar om en slags omvänd blick på majoritetssvenskarna och i kommande intervjuer deltar även ett antal äldre fr a utomeuropeiska invandrare vilka har bott i Sverige i många decennier.
Nu finns till att börja med sex avsnitt av Osvenskheter att lyssna till varav två utgörs av intervjuer med mig och i det ena avsnittet berättar jag om de blandade eller mixade svenskarna för den som är intresserad av deras betydelse för de svenska rasrelationerna i relation till den svenska vitheten och svenskheten som sådan.
Om en mångkulturdebatt på Åland
I dagarna för 75 år sedan inleddes en migrationshistorisk vändning i världen när Västeuropas ”omvända” invandring initierades
Den senaste SOM-undersökningen indikerar att den politiska GAL-TAN-polariseringen fortsätter att öka
Tobias Hübinette 