Kategori: Marianne Rasmuson

Idag fyller genetikprofessorn Marianne Rasmuson 100 år – den sista svenska genetikern av rang som i decennier öppet har talat om genetiska skillnader vad gäller både raser och kön

Idag fyller genetikprofessorn Marianne Rasmuson 100 år och hon står med anledning av sin 100-årsdag bakom dagens understreckare i SvD (såsom hon f ö gjorde också när hon fyllde 95 år). 

Rasmuson föddes i det dåvarande Japanska imperiets metropol Tokyo där hennes far statsvetaren Rütger Essén då var stationerad som svensk chargé d’affaires. Essén kom sedan att bli högerradikala och pro-nazityska Sveriges nationella förbunds (SNF) mångåriga partiledare och Marianne växte upp inom faderns ”överklassnazistiska” SNF-miljö och hennes eget privatliv kom också att präglas av partiet: I maj 1945 publicerade exempelvis SNF:s dåvarande dagstidning Dagsposten hennes och hennes blivande make Bertil Rasmuson (som även han slutade som genetikprofessor och vars far också tillhörde samma pro-nazityska miljö som Mariannes far var en del av) lysningsannons.

I dagens understreckare tar Rasmuson avstånd från 1900-talets rastänkande genom att kort skriva följande: 

”Humangenetiken är av gammalt datum. En mörk sida av den är eugenik och rasläror som missbrukar idéer om ärftlighet genom att åberopa den som skäl för nedvärdering och förföljelser av individer och etniska grupper.” 

Samtidigt döljer hon idag i SvD det faktum att hon själv är Sveriges antagligen sista genetiker av rang som i decennier öppet har talat om genetiska skillnader vad gäller både raser och kön (och jag skriver då av rang då jag här utesluter en genetiker vid Södertörns högskola, som åtminstone tidigare kunde skriva ganska så nedsättande åsikter om högskolans studenter med utomeuropeisk bakgrund i ett digitalt diskussionsforum).

På 70-talet hävdade Rasmuson bl a att ”rasuppdelningen har en biologisk grund” i tidskriften Forskning & Framsteg och på 80-talet publicerade hon artiklar i både högerextrema SNF:s Fria Ord och i den högerextrema tidskriften Operation Sverige (varifrån citatet nedan är hämtat) där hon menade att den svenska jämställdhetspolitiken inte tog hänsyn till genetiken:

”Många vill förklara svårigheterna att förändra samhället mot större jämställdhet som följden av tradition och fördomar eller rent av aktivt motstånd mot jämställdhet från de privilegierades sida. Men fakta talar för att orsaken i första hand är skillnaden i fråga om förutsättningar av betydelse för yrkesval och samhällsroller, förutsättningar som till stor del är genetiskt-biologiskt betingade.”

År 1995 bjöd Svenska Dagbladet in Rasmuson för att hon skulle reda ut förhållandet mellan rasism och biologi för Svenskans läsare med anledning av att det under 90-talet pågick en nymornad debatt i Sverige om rasism (p g a att hela 90-talet präglades av en rasideologisk våldsvåg utan dess like, en nazistisk skinheadsubkultur och ett långsamt växande SD). 

Rasmuson tilldelades en helsida i SvD där hon fick lägga ut texten och hon menade bl a att rasismen är inskriven i generna och implicit att framgångsrika västerlänningar bör slå vakt om sin arvsmassa (och inte s k rasblanda sig) genom att hänvisa till Richard Herrnsteins och Charles Murrays ökända bok ”The bell curve” som driver tesen att vita är framgångsrika i USA p g a sina goda gener medan svarta misslyckas och är marginaliserade p g a sina dåliga gener.

Idag på Rasmusons 100-årsdag har SvD m a o återigen öppnat sina spalter för Rasmuson.

Genetikern Marianne Rasmuson publicerar en understreckare i SvD som 98-åring

Tydligen lever genetikern Marianne Rasmuson ännu, som är dotter till högerradikala Sveriges nationella förbunds (SNF) mångårige ledare och ideolog statsvetaren Rütger Essén, för idag står hon då som 98-åring bakom SvD:s ”streckare” vilket måste sägas vara både en bedrift och ett rekord:
 
Rasmuson 190515.jpg
 
Professorsparet Marianne och Bertil Rasmuson verkade vid Umeå universitet under Lars Beckmans tid som rektor. Beckman var också professor i genetik och den som byggde upp dagens Umeå universitet genom att vara rektor där under 20 år på raken och han var en av de sista som disputerade vid Statens institut för rasbiologi i Uppsala på en avhandling som handlade om att bl a försöka spåra finska (”mongoliska” s k ras)inslag hos det s k svenska folket.
 
Marianne Rasmuson kom att gå i sin fars (politisk-ideologiska) fotspår och skrev bl a på 1980-talet flera artiklar i högerradikala SNF:s tidning Fria Ord som hennes far hade grundat och som då hade agronomen Georg Frostenson (d v s Katarina Frostensons far, som f ö var vän med den legendariske ekonomen Friedrich von Hayek och introducerade denne i Sverige samt medlem i Mont Pelerin Society) och friherre Clas af Ugglas som redaktörer. Rasmuson förfäktade bl a i sina artiklar i Fria Ord att jämställdhetspolitiken var dödfödd p g a genetiska skillnader mellan kvinnor och män.
 
1995 publicerade Marianne Rasmuson sin första understreckare i SvD, som då hade den f d maoisten och historikern Anders Björnsson som redaktör som sedermera kom att bli skribent i högerradikala Samtidsmagasinet Salt.
 
SvD 1.jpg
I sin ”streckare” skulle Rasmuson enligt Björnssons ingress reda ut kopplingen mellan rasism och biologi (d v s genetik) mot bakgrund av att ämnet rasism debatterades flitigt i Sverige på 1990-talet. Rasmuson argumenterade för att rasismen är genetiskt betingad och att rasbaserade klasskillnader såsom de som gäller i USA går att förstå utifrån en genetisk synvinkel. Rasmuson stödde sig i sin artikel på Richard Herrnsteins och Charles Murrays bok ”The Bell Curve” som driver hypotesen att vita människor uppvisar en högre IQ-nivå genetiskt sett än svarta och andra icke-vita människor och därför bör vita människor helst inte blanda sig med andra s k rasgrupper (då de indirekt förlorar sina genetiska fördelar som vita människor om de s k rasblandar sig).
 
Marianne Rasmusson har också bl a haft uppdrag för Brottsförebyggande rådet (BRÅ) och författat rapporten ”Brottslighet och biologiskt arv” för BRÅ:s räkning och på 1990-talet fick Rasmuson i uppdrag att utreda om Sverige skulle avskaffa rasbegreppet i egenskap av att vara Kungl. Vetenskapsakademien-ledamot och hon författade bl a en skrift om ras som akademien publicerade.