Kategori: Mångkulturellt centrum

För tio år sedan bestämde jag mig för att försöka få till ett genombrott i Sverige för frågor om ras och vithet

Facebook påminner om att det idag har gått exakt 10 år sedan jag deltog på ett planeringsmöte på ett café på Södermalm i Stockholm tillsammans med tre andra forskare som handlade om att arrangera den första svenska (forsknings)konferensen någonsin om ras och vithet och jag minns fortfarande att jag på det mötet slutgiltigt bestämde mig för att därefter göra allt som står i min makt för att försöka få till ett genombrott för dessa frågor i Sverige och inom den svensktalande gemenskapen och både innanför och utanför akademin.

Konferensen ägde sedan rum i november 2012 och under samma månad hade utställningen ”Varning för ras” vernissage på min dåvarande arbetsplats Mångkulturellt centrum samtidigt som boken ”Om ras och vithet i det samtida Sverige” kom ut som jag var huvudredaktör för. Dessutom bildade jag det första svenska forskarnätverket för kritiska ras- och vithetsstudier under samma månad som totalt kom att engagera 80-talet svenska forskare och doktorander och emanera i flera publikationer.

Sedan dess har det blivit ytterligare sju böcker om ras och vithet i relation till Sverige, svenskarna och svenskheten för min egen del liksom ett 10-tal rapporter, över 400 föreläsningar, runt 600 medieframträdanden och medieomnämnanden, ett 50-tal konferensdeltaganden och åtminstone ett 80-tal artiklar i både vetenskapliga och populärvetenskapliga sammanhang som behandlar detta tema och framöver under detta år samt under nästkommande år väntar tre böcker till om ras och vithet.

Så hur har det då gått under och efter dessa 10 år undrar säkert någon? 

Ja å ena sidan så har frågor som rör ras och vithet onekligen ändå fått ett slags genomslag sedan 2012. Samtidigt rör det egentligen främst frågor som rör vithet och inte ras även om det rent teoretiskt inte går att skilja dessa tvillingbegrepp åt, d v s att studera, aktualisera och tala om vithet har kommit att bli långt mer accepterat idag än att studera, aktualisera och tala om ras som fortfarande är i det närmaste tabubelagt.

Och för min egen del har dessa 10 år inneburit ”blod, svett och tårar” många gånger om, närmast otaliga uthängningar i media och i offentligheten som något av Sveriges ”Mister Ras” (eller åtminstone något liknande) och sist men inte minst konflikter av alla de slag varav den mest förödande har rört konflikter med andra antirasister och inte minst med andra antirasistiska forskare vilka har förändrat både mitt yrkes- och privatliv i grunden och mestadels negativt sett.

Samtidigt kan jag trösta mig med att jag under de här åren antagligen har lyckats nå ut till ett relativt stort antal fr a icke-vita svenskar och inte minst till de s k andragenerationarna. Senast för någon vecka sedan blev jag påmind om detta när två gymnasieelever på en miljonprogramsskola intervjuade mig i anslutning till ett projektarbete. Det handlar om personer som är födda på 00-talet och den ene har föräldrar som gissningsvis kommer från Somalia och den andra antagligen från Irak och båda verkade vara närmast lite ”starstruck” och talade om mig i varma ordalag och då kände jag verkligen att de senaste 10 årens mödosamma arbete ändå har betytt något och gjort skillnad.

Idag föreläste Eduardo Bonilla-Silva vid Linköpings universitet

En av världens mest kända kritiska rasforskare Eduardo Bonilla-Silva föreläste idag vid Institute for Analytical Sociology vid Linköpings universitet (och naturligtvis digitalt och på distans från Duke University i Durham i Nordkarolina i USA) och det är lite kul (för min egen del i varje fall) att han passar på att referera till att han besökte Sverige i november 2012 för det var då jag som bjöd in honom (jag hade då sporadisk kontakt med Bonilla-Silva innan dess) för att föreläsa på Sveriges första akademiska konferens inom det kritiska rasforskningsfältet ”Att förstå det multirasiala samhället: Kritiska perspektiv på rasiferingsprocesser i Sverige” som ägde rum på (min gamla arbetsplats) Mångkulturellt centrum i Fittja i Botkyrka och som Catrin Lundström, Katarina Mattsson, René León Rosales och jag arrangerade.

Bonilla-Silva nämnde f ö även Haribos Skipper Mix och den svenska debatten om det svenska n-ordet som jag introducerade honom till – på den tiden brukade jag förvara ett exemplar av just Haribos Skipper Mix på mitt dåvarande kontor och självklart passade jag på att ge bort just det exemplar som jag då hade på kontoret till Bonilla-Silva när han var i Sverige och Stockholm (och i Fittja).

Så minns jag Frank-Michael Kirsch

Påmindes just nu om att skandinavisten/nordisten och professorn i tyska Frank-Michael Kirsch nyligen och hastigt gick bort i en ålder av 66 år.
FM Kirsch.jpg
 
Jag kom för första gången i kontakt med Frank-Michael när han drev och ledde Södertörns högskola-forskningsprojektet ”Bilder i kontrast. Interkulturella processer Sverige-Tyskland i skuggan av nazismen 1933-1945″ som pågick under åren 2002-05 och som bl a handlade om relationerna mellan den svenska germanistiken och den svenska högskole- och forskarvärlden och Nazi-Tyskland, och som också bl a Birgitta Almgren ingick i, och som hon sedermera ju har fortsatt att gräva i. Därefter var Frank-Michael och jag kollegor vid Mångkulturellt centrum under perioden 2007-15 och han lärde mig mycket om livet i f d DDR liksom om både kommunismen och nazismen och mycket annat som rörde Tyskland, tyskar och tyskheten.
 
Frank-Michael var då född och uppvuxen i det gamla Östtyskland och studerade vid det gamla ”svenskuniversitetet” i Greifswald där han disputerade i skandinavistik/nordiska språk med inriktning på Sverige, svenska och svensk litteratur och han fortsatte att arbeta där tills Kalla krigets slut då han flyttade till Sverige och först hamnade på Stockholms universitet där han doktorerade för andra gången. Därefter verkade Frank-Michael som professor i tyska vid Södertörns högskola 2003-07 innan högskolan lade ned språkämnena.
 
Frank-Michael var en mycket produktiv forskare och verkade även som översättare och han översatte bl a Rilke till svenska. Vid sidan av sin yrkes- och forskargärning hade Frank-Michael också en aktivistisk ådra och han var bl a aktiv i Språkförsvaret och mycket engagerad i frågor som rörde språkpolitik i både Sverige och Tyskland.
 
Frank-Michael uppfattade och upplevde tydligen mig som en ”utmärkt” och ”tillförlitlig” forskare som alltid ställde upp och hjälpte kollegor och precis så uppfattade och upplevde jag honom.

En statistisk sammanställning över min i huvudsak akademiska ”output” sedan jag disputerade 2005 och fram tills dags dato (2019-12-22) samt inför det kommande 2020-talet

En statistisk sammanställning över min i huvudsak akademiska ”output” sedan jag disputerade 2005 och fram tills dags dato (2019-12-22) samt inför det kommande 2020-talet:
 
Även när jag var doktorand 2001-2005 publicerade jag en hel del, och bl a flera peer review/referee-publikationer, och fr a så reste jag både ”land och rike” runt och föreläste som doktorand liksom mycket frekvent till internationella konferenser i både Nordamerika (till USA och Kanada), övriga Norden (till Danmark inte minst), Europa och Östasien (till Sydkorea inte minst).
 
Denna typ av ”output” påverkas vidare i mycket hög grad av hur mycket en undervisar – 2010-2012 liksom 2015-2017 undervisade jag då på heltid – liksom tyvärr också av konflikter av allehanda slag och i mitt fall fr a av ett flertal rättegångar som inträffade 2006-2008 liksom av en rejält uppslitande och för min del livsavgörande akademisk konflikt 2017-2019 och den sistnämnda konflikten kommer tyvärr att göra att min ”output” kommer att minska betydligt och betänkligt under de kommande åren, d v s jag är mycket väl medveten om att det kommer att ”gå utför” framöver och framgent för min del vad gäller just denna typ av ”output” och att jag därmed med all sannolikhet nu har ”peak:at”, som det ibland heter.
Samman.jpg
 
2005
antal publikationer: 12 varav 1 rapport/bok och 3 peer review/referee-publikationer
antal offentliga presentationer utöver undervisning och föreläsningar vid högskolor: 14 varav 5 vid internationella konferenser
antal Google Scholar-citat/refereringar: 6
antal Mediearkivet/Retriever-träffar/omnämnanden: 30
 
2006
antal publikationer: 18 varav 1 rapport/bok och 1 peer review/referee-publikation
antal offentliga presentationer utöver undervisning och föreläsningar vid högskolor: 14 varav 4 vid internationella konferenser
antal Google Scholar-citat/refereringar: 18
antal Mediearkivet/Retriever-träffar/omnämnanden: 24
 
2007
antal publikationer: 13 varav 1 rapport/bok och 6 peer review/referee-publikationer
antal offentliga presentationer utöver undervisning och föreläsningar vid högskolor: 7 varav 3 vid internationella konferenser
antal Google Scholar-citat/refereringar: 26
antal Mediearkivet/Retriever-träffar/omnämnanden: 9
 
2008
antal publikationer: 13 varav 2 rapporter/böcker och 1 peer review/referee-publikation
antal offentliga presentationer utöver undervisning och föreläsningar vid högskolor: 10 varav 3 vid internationella konferenser
antal Google Scholar-citat/refereringar: 25
antal Mediearkivet/Retriever-träffar/omnämnanden: 16
 
2009
antal publikationer: 28 varav 1 rapport/bok och 5 peer review/referee-publikationer
antal offentliga presentationer utöver undervisning och föreläsningar vid högskolor: 19 varav 5 vid internationella konferenser
antal Google Scholar-citat/refereringar: 47
antal Mediearkivet/Retriever-träffar/omnämnanden: 36
 
2010
antal publikationer: 18 varav 2 rapporter/böcker och 2 peer review/referee-publikationer
antal offentliga presentationer utöver undervisning och föreläsningar vid högskolor: 16 varav 5 vid internationella konferenser
antal Google Scholar-citat/refereringar: 58
antal Mediearkivet/Retriever-träffar/omnämnanden: 37
 
2011
antal publikationer: 18 varav 2 rapporter/böcker och 3 peer review/referee-publikationer
antal offentliga presentationer utöver undervisning och föreläsningar vid högskolor: 19 varav 3 vid internationella konferenser
antal Google Scholar-citat/refereringar: 60
antal Mediearkivet/Retriever-träffar/omnämnanden: 28
 
2012
antal publikationer: 26 varav 3 rapporter/böcker och 6 peer review/referee-publikationer
antal offentliga presentationer utöver undervisning och föreläsningar vid högskolor: 25 varav 3 vid internationella konferenser
antal Google Scholar-citat/refereringar: 81
antal Mediearkivet/Retriever-träffar/omnämnanden: 40
 
2013
antal publikationer: 14 varav 1 rapport/bok och 1 peer review/referee-publikation
antal offentliga presentationer utöver undervisning och föreläsningar vid högskolor: 31 varav 5 vid internationella konferenser
antal Google Scholar-citat/refereringar: 89
antal Mediearkivet/Retriever-träffar/omnämnanden: 89
 
2014
antal publikationer: 16 varav 2 rapporter/böcker och 3 peer review/referee-publikationer
antal offentliga presentationer utöver undervisning och föreläsningar vid högskolor: 55 varav 3 vid internationella konferenser
antal Google Scholar-citat/refereringar: 127
antal Mediearkivet/Retriever-träffar/omnämnanden: 86
 
2015
antal publikationer: 28 varav 1 rapport/bok och 5 peer review/referee-publikationer
antal offentliga presentationer utöver undervisning och föreläsningar vid högskolor: 56 varav 3 vid internationella konferenser
antal Google Scholar-citat/refereringar: 145
antal Mediearkivet/Retriever-träffar/omnämnanden: 152
 
2016
antal publikationer: 13 varav 0 rapporter/böcker och 1 peer review/referee-publikation
antal offentliga presentationer utöver undervisning och föreläsningar vid högskolor: 43 varav 2 vid internationella konferenser
antal Google Scholar-citat/refereringar: 156
antal Mediearkivet/Retriever-träffar/omnämnanden: 92
 
2017
antal publikationer: 25 varav 1 rapport/bok och 2 peer review/referee-publikationer
antal offentliga presentationer utöver undervisning och föreläsningar vid högskolor: 33 varav 4 vid internationella konferenser
antal Google Scholar-citat/refereringar: 172
antal Mediearkivet/Retriever-träffar/omnämnanden: 68
 
2018
antal publikationer: 12 varav 2 rapporter/böcker och 2 peer review/referee-publikationer
antal offentliga presentationer utöver undervisning och föreläsningar vid högskolor: 19 varav 4 vid internationella konferenser
antal Google Scholar-citat/refereringar: 206
antal Mediearkivet/Retriever-träffar/omnämnanden: 90
 
2019
antal publikationer: 11 varav 1 rapport/bok och 3 peer review/referee-publikationer
antal offentliga presentationer utöver undervisning och föreläsningar vid högskolor: 15 varav 3 vid internationella konferenser
antal Google Scholar-citat/refereringar: 179
antal Mediearkivet/Retriever-träffar/omnämnanden: 78

Än en gång om den svenska antirasistiska och antifascistiska vreden och hatet mot jämlikhetsdata och mot rasbegreppet

Jag har som alltid en enorm (för att inte säga gigantisk) respekt för landets miljontals och åter miljontals jättearmé av militanta och hyperradikala antirasister och antifascister på både höger- och vänsterkanten som hatar jämlikhetsdata av hela sitt hjärta (och med hela sin hjärna) och som känner en enorm vrede (och antagligen också en enorm sorg) så fort de hör ordet ras yppas eller ser ordet ras i tryckt och skriven form och som tycker att den majoritet av världens länder som praktiserar jämlikhetsdata är genomrasistiska (och kanske t o m rentav fascistiska) biologister och essentialister (de vidriga engelsmännen, de äckliga amerikanerna, de smutsiga brasilianarna, de otäcka indierna, de sjukliga kineserna, de obehagliga finländarna, de knasiga australiensarna, de galna sydafrikanerna, de smutsiga rumänerna m fl m fl m fl – d v s alla är de genomrasistiska as som de ultramilitanta och hyperradikala svenska antirasisterna och antifascisterna avskyr och kanske t o m hatar) men det går inte att säga något annat att det verkligen är trist när Vetenskapsrådet (i form av Tidningen Curie) och min gamla arbetsplats Mångkulturellt centrum publicerar artiklar som påstår att jämlikhetsdata handlar om ”rasregistrering” och om ”rasistiska kategorier”.
59892809_10156411840560847_2098062228124073984_n.jpg
 
 
Visst fattar jag också att landet högutbildade höginkomsttagare (liksom Vetenskapsrådet och Mångkulturellt centrum vilka båda ”fajtas” mot rasismen och fascismen dag som natt) inte är dumma på något sätt och att de fr a är supermilitanta antirasister och antifascister som verkligen hatar jämlikhetsdata och allt vad ras heter men det får vara nog med dumheterna nu vad gäller jämlikhetsdatafrågan bland landets antirasister och antifascister inom både högern och vänstern!
 
Jag väljer här att citera en av de kommentarer som hittas under artikeln och som en viss Päivi Turunen står bakom (jag har ingen aning om vem hon är och skulle hon händelsevis visa sig vara en SD:are, vilket jag dock inte tror då även SD:arna hatar jämlikhetsdata, så har det ingen betydelse i sammanhanget) för svårare än så här är det inte:
 
”Det är väl viktigt att ta reda på fakta rörande olika befolkningsgruppers levnadsvillkor och -situationer för att få kunskap, synliggöra problem och behov samt kunna skapa underlag för åtgärder. Att inte få göra detta är också ett sätt att dölja grundläggande problem och behov. Vad är det som är mest kränkande? Att dölja eller avslöja?”

En översikt över mina poster i DiVA (Digitala vetenskapliga arkivet) 2001-2018

poster i DiVA (Digitala vetenskapliga arkivet) under min tid som:
anställd vid Stockholms universitet 2001-06: 93
anställd vid Mångkulturellt centrum 2017-15 (liksom vid Södertörns högskola 2007-12): 112
anställd vid Karlstads universitet 2015-18: 56
 
poster (d v s texter) i DiVA (Digitala vetenskapliga arkivet) på:
svenska: 146
engelska: 106
italienska: 3
koreanska: 3
franska: 2
norska:1
 
poster (d v s texter) i DiVA (Digitala vetenskapliga arkivet) i form av:
tidskriftsartiklar: 121 (varav kring ett 50-tal är referee-granskade)
antologiartiklar: 67 (varav kring ett 20-tal är referee-granskade)
dagstidningsartiklar: 5 (i praktiken handlar det om minst ett 100-tal dagstidningsartiklar mellan 2001-19 men jag har inte orkat rapportera in alla i DiVA)
populärvetenskapliga artiklar i tidskrifter och antologier: 67
 
OBS: Mellan 2013-14 hade jag ingen tillgång till DiVA och därför kunde jag inte rapportera in några poster i DiVA under dessa båda år. Sammantaget saknas därmed åtminstone ett 60-tal poster i ovanstående översikt.

Verksamhetsberättelse och slutredogörelse för det nationella forskarnätverket för svenska kritiska ras- och vithetsstudier 2014-17

Har idag slutrapporterat och slutredovisat de aktiviteter som har ägt rum inom och i anslutning till det nationella forskarnätverket för svenska kritiska ras- och vithetsstudier till finansiären forskningsrådet Forte.
 
Det nationella forskarnätverket för svenska kritiska ras- och vithetsstudier verkade officiellt och formellt mellan den 1 januari 2014 och den 31 december 2016 och förkortas och benämns härmed som nätverket. Nätverket hade aldrig någon fastslagen och överenskommen beteckning och vilket gör att det också omväxlande har omtalats som forskarnätverket för svensk kritisk ras- och vithetsforskning eller enbart som det svenska forskarnätverket för ras- och vithetsforskning. Syftet med nätverket var att starta och bygga upp det första svenska nätverket för forskare som ägnar sig åt frågor som rör ras och vithet i relation till Sverige, svenskar och svenskhet samt att etablera forskningsfältet kritiska ras- och vithetsstudier i ett svenskt högskole- och forskningssammanhang och nätverket var under hela sin existens öppet för alla och envar som redan verkar inom fältet liksom för alla de som är intresserade av forskningsområdet men inte identifierar sig med det fullt ut.
 
Nätverket har sammantaget involverat 100-talet doktorander och forskare vilka antingen har deltagit vid något eller några av nätverkets möten och föreläsningar eller i något eller några av nätverkets publikationer och presentationer såsom bland andra Sara Ahlstedt, Axel Andersson, Malinda Andersson, Daphne Arbouz, Emma Arneback, Zahra Bayati, Linda Berg, Kalle Berggren, Lena Berggren, Jens Björk Andersson, Isabelle Brännlund, Leila Brännström, Maria Carbin, Laura Carlson, Ulrika Dahl, Magnus Dahlstedt, Mats Deland, Fataneh Farahani, Yael Feiler, Lotta Fernstål, Mattias Gardell, Johanna Gondouin, Sandra Grehn, Adrián Groglopo, Anne Heith, Stefan Helgesson, Malin Holm, Lann Hornscheidt, Fredrik Hertzberg, Charlotte Hyltén-Cavallius, Nicklas Hållén, Helena Hörnfeldt, Jenny Ingridsdotter, Evin Ismail, Sabina Ivenäs, Nina Jakku, Karim Jebari, Carolina Jonsson Malm, Fatima Jonsson, Rickard Jonsson, Stefan Jonsson, Jan Jämte, Victoria Kawesa, Ulrika Kjellman, Mats Landqvist, Pia Laskar, Anna-Lill Ledman, René León Rosales, Maja Lilja, Vanja Lozic, Marcus Lundgren, Catrin Lundström, Maria Lönn, Moa Matthis, Katarina Mattsson, Monica L. Miller, Viveca Motsieloa, Paula Mählck, Sanja Nivesjö, Susanne Nylund Skog, Sayaka Osanami Törngren, Ali Osman, Sarah Philipson, Oscar Pripp, Joanna Rubin Dranger, Lennart E.H. Räterlinck, Lena Sawyer, Annelie Schlaug, Ulrika Schmauch, Carolin Schutze, Nicholas Smith, Lena Sohl, Therese Svensson, Suruchi Thapar-Björkert, Carina Tigervall, Åsa Virdi Kroik, Andréaz Wasniowski, Jeff Werner, Malin Wieslander, Hanna Wikström, Julia Willén, Nikolay Zakharov, Sofia Österborg Wiklund och Christina Zetterlund.
 
Deltagarna härrörde från merparten av landets högskolor, de allra flesta var samhälls- och kulturvetare och även om flera docenter och professorer deltog så kan doktorander, nydisputerade och juniora forskare sägas ha dominerat. Totalt avhölls fyra nätverksmöten vid Mångkulturellt centrum mellan 2014-15 efter ett första grundande- och uppstartsmöte i november 2013 och därefter efter att Institutionen för kulturantropologi och etnologi vid Uppsala universitet blev medelsförvaltare från och med höstterminen 2015 ytterligare fyra möten mellan 2015-16. Inför flera av mötena bjöds ett flertal internationellt kända namn inom forskningsfältet in för att föreläsa såsom bland andra Steve Garner, David Eng, Rebecca Walker, Damien Riggs, Michelle Wright och Matthew Hughey. Vi mötena gavs deltagarna möjlighet att presentera sin pågående forskning och diskutera egnas och andras texter med varandra samt att dryfta begreppsfrågor och teoretiska spörsmål och de sista fyra mötena bestod i praktiken av arbetsmöten och textseminarier för de deltagare som bidrog med texter till de båda nätverksantologierna.
 
Därutöver har flera nätverksdeltagare initierat seminarie- och föreläsningsserier om ras och vithet vid bland annat Göteborgs universitet, Linköpings universitet, Konstfack och Södertörns högskola och flera nätverksdeltagare har även deltagit i konferenser tillsammans i form av gemensamma presentationer, paneler och sessioner och publikationer som emanerar från flera av nätverksdeltagarna har också utkommit. Även om den officiella projekttiden löpte mellan den 1 januari 2014 och den 31 december 2016 så finns det både en prolog och en epilog till nätverket.
 
Förhistorien utgjordes av den första medelsförvaltaren Mångkulturellt centrums satsning på frågor som rör ras och svenskhet som ägde rum mellan 2012-14 och som projektledaren var involverad i. Denna satsning resulterade bland annat i publiceringen av den första svenska forskningsantologin om ras och vithet i ett svenskt sammanhang, ”Om ras och vithet i det samtida Sverige” med projektledaren, Helena Hörnfeldt, Fataneh Farahani och René León Rosales som redaktörer (Botkyrka: Mångkulturellt centrum, 2012), liksom i en utställning och i ett flertal mindre utställningar och i den första svenska forskningskonferensen om ras och vithet som ägde rum i november 2012 under namnet ”Att förstå det multirasiala samhället. Kritiska perspektiv på rasiferingsprocesser i Sverige” med projektledaren, Catrin Lundström, Katarina Mattsson och René León Rosales som arrangörer och med presentationer av bland andra Eduardo Bonilla Silva, Jin Haritaworn, Raka Shome, Ylva Habel och Astrid Trotzig. Vidare resulterade satsningen i ett flertal seminarier och symposier och i inalles ett 80-tal programpunkter i form av föreläsningar, samtal, filmvisningar, konstnärs- och författarpresentationer vilka alla kretsade kring och handlade om ras och vithet och som projektledaren organiserade.
 
Efterhistorien har bestått i att nätverket var aktivt ända fram tills sista dispositionsdatumet den 31 december 2017 och vilket resulterade i publiceringen av forskningsantologin ”Ras och vithet. Den svenska vitheten och svenska rasrelationer i går och i dag (Lund: Studentlitteratur, 2017) under våren 2017 och som projektledaren var redaktör för och som också har presenterats som helhet eller utifrån ett eller flera kapitel vid bland annat Uppsala universitet och Göteborgs universitet. I denna antologi deltog utöver projektledaren Daphne Arbouz, Zahra Bayati, Jens Björk Andersson, Magnus Dahlstedt, Nina Jakku, Ulrika Kjellman, Pia Laskar, Vanja Lozic, Lena Sohl, Therese Svensson, Anna Waara, Andréaz Wasniowski och Jeff Werner med bidrag. Arbetet med ytterligare en forskningsantologi påbörjades 2017 med projektledaren och Andréaz Wasniowski som redaktörer och som kommer att publiceras under våren 2018 under titeln ”Studier i rasism. Tvärvetenskapliga perspektiv på ras, vithet och diskriminering” (Malmö: Arx Förlag, 2018) och med texter författade av de båda redaktörerna samt av Jonathan Adams, Linnéa Bruno, Leila Brännström, Magnus Dahlstedt, Yael Feiler, Erik Hansson, Cordelia Hess, Sabina Ivenäs, Carolina Jonsson Malm, Catrin Lundström, Paula Mählck och Sayaka Osanami Törngren. I och med publiceringen av denna andra antologi avslutas därmed det nationella forskarnätverket för svenska kritiska ras- och vithetsstudier till fullo.
 
Slutligen har projektledaren arbetat för att etablera och sprida kunskap om ras- och vithetsfrågor och om den svenska ras- och vithetsforskningen i form av ett flertal publikationer och rapporter, bokkapitel och tidskriftsartiklar, tidningsartiklar och konferenspapers samt föreläsningar och seminariepresentationer mellan 2014-17:
 
projektledarens publikationer och rapporter
2014: 2
2015: 1
2016: –
2017: 2
 
projektledarens bokkapitel och tidskriftsartiklar
2014: 6
2015: 8
2016: 3
2017: 8
 
projektledarens tidningsartiklar
2014 3
2015 4
2016 3
2017 3
 
projektledarens konferenspapers
2014: 4
2015: 6
2016: 4
2017: 6
 
projektledarens föreläsningar och seminariepresentationer
2014: 45
2015: 44
2016: 33
2017: 28

”Adoption med förhinder” säljer fortfarande bra

Kul att notera att Carina Tigervalls och min bok fortfarande verkar sälja rätt så bra att döma av Adlibris (försäljnings)topplista över sålda böcker som har med adoption och fosterskap att göra. Under min tid på Mångkulturellt centrum (som då har givit ut boken ”Adoption med förhinder”) låg jag bakom 5-6 publikationer och varav 3-4 säljer riktigt bra än idag och t o m utgör centrets ”bästsäljare” (men tyvärr så har jag samtidigt aldrig någonsin fått något författararvode för någon av mina publikationer som Mångkulturellt centrum har givit ut).

25158003_10155271073045847_2131914630794994693_n.jpg

Går det att leva på en månadslön på 15-17 000 kr?

”Går det att leva på en månadslön på 15-17 000 kr?” är det många som frågar sig idag i relation till integrationsdebatten, och det går om en lever riktigt knapert – det kan jag nämligen intyga och uttala mig om av egen erfarenhet, och knepet är att helt enkelt bara jobba ”dygnet runt”.

 

Själv hade jag nämligen i många år (5 år) en månadslön på 22 500 kr innan skatt under min tid på Mångkulturellt centrum, en hel tusenlapp mer än städaren och som i praktiken innebar 11 250 kr (innan skatt) då jag arbetade halvtid där – under en period bara på 30% vilket då innebar 6750 kr i månadslön (återigen innan skatt, och dessutom fick jag aldrig ta del av Borgs alla jobbskatteavdrag i någon högre grad som ju främst berör de som heltidsarbetar).

 

Det handlar om den tid då jag var programansvarig på Mångkulturellt centrum och där ensam förestod och organiserade den mest omfattande programverksamheten i Stor-Stockholm, och högst sannolikt i hela landet som offentlig kulturinstitution, under 6 år på raken med hela 40-45 programpunkter per år inklusive mängder av författar-, konstnärs- och filmregissörssamtal, forskar-, journalist- och aktivistföreläsningar, debatter och panelsamtal samt därtill ett stort antal filmvisningar, teaterpjäser, performances m fl scenkonstuppträdanden.

 

Under tre terminer var jag samtidigt också utställningsansvarig på Mångkulturellt centrum, d v s jag ansvarade för två mycket arbetsintensiva och utåtriktade verksamheter på 50% och med en månadslön på 11 250 kr (innan skatt) som naturligtvis krävde att jag var fysiskt-kroppsligt närvarande på arbetsplatsen långt mer än 8 timmar per dag samtidigt som jag var tvungen att regelbundet besöka och ”mingla” och ”nätverka” på olika kulturinstitutioners, konsthallars, tankesmedjors, föreningars, myndigheters och högskolors evenemang för att kunna hitta och komma i kontakt med alla de jag bjöd in till Mångkulturellt centrum.

 

I praktiken innebar det att jag under många år i stort sett varje kväll efter jobbet och även på helgerna ”sprang” på och frekventerade otaliga föredrag, debatter, samtal, konferenser, symposier, seminarier, pjäser, konserter, föreställningar, filmvisningar, vernissage, utställningar och författaruppläsningar samt inte minst ständiga förenings- och aktivistmöten av alla de slag, d v s jag arbetade helt enkelt ”dygnet runt” i år efter år för Mångkulturellt centrum.

 

Utöver detta skrev jag också ett stort antal rapporter och andra texter och regelmässigt 4-6 forskningsansökningar per år samt deltog mycket energiskt och aktivt i och bidrog till Mångkulturellt centrums övriga löpande verksamhet internt och externt såsom att organisera och förestå seminarieserier, studiecirklar och konferenser och att planera och hålla utbildningar och föreläsningar samt att bidra till och ge ut skrifter på förlaget, och jag publicerade utöver detta en mängd artiklar och publikationer i akademiska sammanhang och höll mängder av konferenspapers och seminariepresentationer för en mycket billig penning för Mångkulturellt centrums del och det är väl inte särskilt förvånande att jag ibland kände mig som en livs levande stereotyp av en asiatisk man som är både underdånig och underbetald och alltid jobbar utan att klaga och heller aldrig avancerar och lyckas klättra.

 

Jag gjorde också allt jag kunde för att spara in pengar åt Mångkulturellt centrum: Jag tog aldrig någonsin ut traktamente eller begärde ersättning för resor eller representation eller bok- eller datorinköp, jag gick ner i tid ett halvår när jag hade ett stipendium, jag försökte spara på papper och kontorsmaterial (och skrev även Mångkulturellt centrums miljöpolicy med detta i åtanke), jag valde alltid de billigaste resorna och hotellen och jag var aldrig någonsin sjukskriven en enda dag och arbetade alltid på röda dagar och under långhelger liksom under sommarmånaderna och industrisemestern om jag befann mig i landet då.

 

Jag var helt enkelt ytterst ”billig i drift” som det heter mot bakgrund av allt jag gjorde och åstadkom, och producerade och ”levererade” åt Mångkulturellt centrum under alla dessa år när jag verkligen fick känna på hur det är att vara både deltids- och projektanställd samt tillhöra LO:s låglöneskikt samtidigt som jag kunde uppvisa den utan konkurrens högsta (och längsta) fysisk-kroppsliga närvaron på arbetsplatsen inklusive kvälls- och helgarbete varje vecka samt en kontinuerlig kombinerad s k kreativ och s k intellektuell tankeverksamhet och textproduktion som byggde på och krävde att jag ständigt höll mig à jour med omvärlden, kulturen, forskningen och politiken genom att läsa, ”konsumera” och ”ta in” enorma mängder text och bild per dygn på olika språk (tidningar, tidskrifter, skrifter och böcker o s v, teve-program, dokumentärer, filmer och konst o s v) vilket resulterade i ett stort antal utställningar som jag konceptualiserade, gjorde research inför och skrev utställningskataloger och utställningstexter till samt anordnade minst en programpunkt till varje vecka och en konstutställning till varje månad och samtidigt skrev rapporter och ansökningar och utöver detta var ute och föreläste för Mångkulturellt centrum och dessutom deltog aktivt i allehanda antirasistiska sammanhang för Mångkulturellt centrums räkning både internationellt och nationellt vilket i praktiken innebar mängder med möten, konferenser, föredragningar och andra aktiviteter som för min del stavas ett ständigt pågående och aldrig avslutat material- och faktainsamlande av både textuell och visuell natur och en kontinuerlig massiv textproduktion i form av exempelvis större faktasammanställningar och uppdaterade analyser.

 

Jag var f ö aldrig någonsin mellanchef eller ingick i ledningen på Mångkulturellt centrum och jag var inte ens projektansvarig för något större projekt på Mångkulturellt centrum under alla dessa år vilket naturligtvis förklarar ”LO-lönen”. Sedermera fick jag så småningom åtminstone en ”TCO-lön” då jag trots allt var den ende docenten på Mångkulturellt centrum med ojämförligt högst antal arbetade (oavlönade och lågbetalda) timmar och flest ansökningar, publikationer och konferens- och seminariepresentationer per år samt den som under många år i praktiken höll hela program- och utställningsverksamheten vid liv liksom bidrog till all annan löpande verksamhet där såsom att ge ut skrifter på Mångkulturellt centrums förlag utan att någonsin erhålla någon form av arvode för dessa trots att de fortfarande säljer mycket bra och drar in pengar till Mångkulturellt centrum, och jag ska f ö snart köpa loss ett antal ex av en av mina egna publikationer som givits ut på Mångkulturellt centrums förlag (som jag då inte får något författararvode för) och därmed än en gång göra vad jag kan för att stödja Mångkulturellt centrum pekuniärt.

 

Under de tre sista terminerna var jag dock både heltidsanställd samt fast anställd på Mångkulturellt centrum efter att äntligen ha gjort alla mina ”hundår” där som lågavlönad ”dygnet runt”-arbetande deltid:are och projekt:are, och vilket jag fortfarande är oerhört tacksam för än idag. Faktum är att mina tre sista terminer på Mångkulturellt centrum då jag också hade en ”TCO-lön” är den enda gången i mitt liv då jag har varit både fast anställd och heltidsanställd, och kanske kommer det att vara så för alltid under mitt arbetsliv – mycket pekar tyvärr på det.

 

Under alla dessa många och långa år på Mångkulturellt centrum stod jag ”normalt” för 6-8 sidor i verksamhetsberättelsen som listade den extremt omfattande programverksamheten och alla mindre utställningar och för 2-4 sidor som listade alla mina publikationer och konferenspapers även om min årliga publikationslista som alltid dessutom innehöll texter på flera olika språk titt som tätt kapades och ”censurerades” för att inte chikanera kollegorna.

 

Faktum är att ett 25-tal av mina peer review-publikationer varav merparten är på engelska bär Mångkulturellt centrums stämpel (”Multicultural Centre”, ibland dock ”Multicultural Center”) och så är även fallet för 100-tals av mina populärvetenskapliga artiklar och politiska debattinlägg och namnet ”Mångkulturellt centrum” förekommer även i mängder av konferensprogram på både engelska, tyska, franska, italienska, spanska, danska, finska, norska, isländska, japanska och koreanska (dock inte alltid kanske rätt stavat eller rätt översatt), d v s jag drog helt enkelt mitt ”strå till stacken” för att skänka ära och berömmelse åt Mångkulturellt centrum och göra Mångkulturellt centrum känt, respekterat och förhoppningsvis även omtyckt både i och utanför Sverige under min tid där.

 

En enda peer review-publikation vid en svensk högskola brukar dessutom normalt kosta 100 000-tals kronor mot bakgrund av svenska forskares höga löner och inte alltid särskilt snabba arbetstakt medan mina peer review-publikationer nog bör tillhöra bland de billigaste och mest kostnadseffektiva i landet samtidigt som de fortfarande och för alltid kommer att skänka glans åt och lända heder till Mångkulturellt centrum utifrån den akademiska bibliometrins ”eviga lagar”, d v s utifrån antal citeringar och refereringar, antal träffar i olika akademiska databaser och bibliografier och överhuvudtaget utifrån en hög ”textuell närvaro” i den samlade svenska vetenskapliga textmassan.

 

Under de sista två åren på Mångkulturellt centrum när jag inte längre behövde ägna tid åt programverksamheten så höll jag mellan 65-75 offentliga föreläsningar, utställningsvisningar, internutbildningar, konferenspapers, seminariepresentationer och föredragningar åt Mångkulturellt centrum per år och publicerade fler rapporter, artiklar och andra texter än någonsin tidigare samt skickade in fler ansökningar än någonsin tidigare liksom att jag deltog på fler konferenser och seminarier än någonsin tidigare, d v s det gav verkligen ”utdelning” och ”betalade” sig för Mångkulturellt centrums del att jag var en fast anställd heltid:are under min sista tid där. Dessutom bjöd jag under dessa två år in en försvarlig mängd av världens mest meriterade, kända och aktade forskare inom ras- och vithetsforskningsfältet vilka alla besökte och föreläste på Mångkulturellt centrum.

 

Under alla mina år på Mångkulturellt centrum var jag vidare också den som ojämförligt var allra mest aktiv och synlig i offentligheten både i och utanför Sverige: Jag skrev minst 10-15 debattartiklar per år i svenska och internationella tidningar, var ständigt med i radio, teve, tidningar och tidskrifter och i andra medier och var synnerligen aktiv i den digitala världen och i sociala medier liksom i den fysiska världen genom att bjudas in till och delta i ständiga debatter, samtal och symposier runtom i Sverige, i Europa och i Asien med i snitt 20-talet inrikesresor och mellan 10-12 utlandsresor per år, och i alla dessa sammanhang gjorde jag alltid ”reklam” för Mångkulturellt centrum och jag skötte under flera år i mångt och mycket i praktiken Mångkulturellt centrums kommunikationsverksamhet utåt genom att flera gånger varje dygn skriva om verksamheten som pågick på Mångkulturellt centrum på Twitter och Facebook liksom att jag ständigt och alltid talade om och ”representerade” Mångkulturellt centrum i både offentligheten, i media och i den fysiska världen.

 

Så hur klarar en sig då på en låg lön för att göra en lång historia kort? Det som krävs är helt enkelt att inte ha några lån och självklart inte barn, att bo billigt och litet (helst i ett miljonprogramsområde) och framför allt och i praktiken att helt enkelt bara jobba och jobba och jobba ”dygnet runt” och därmed aldrig hinna konsumera annat än det allra nödvändigaste – det är i varje fall det ”knep” jag lärde mig av egen erfarenhet under alla mina år på Mångkulturellt centrum.