Kategori: män

En femtedel av SD:s väljare ser positivt på sexköp

Partiet vars manliga medlemmar om och om igen framstår som s k casanovor och vilka gång efter annan figurerar i s k kvinnoaffärer (såsom nu senast SD:s EU-parlamentariker Peter Lundgren) och som dessutom har en egen partiavdelning i Thailand (d v s SD Thailand):

”En ny Sifo-undersökning visar att var femte SD-sympatisör har en positiv inställning till sexköp. Därmed är Sverigedemokraterna det riksdagsparti som har överlägset flest positiva i frågan.”

https://www.gp.se/nyheter/sverige/sifo-var-femte-sd-anhängare-positiv-till-sexköp-1.36354362?fbclid=IwAR22EK-wDTuUrlP0vXJKAa9fDZb1CwP4rP1zzkNnzY75i2qTykURUBM0aoQ

”Bland männen hade var sjunde man – 14,4 procent – en positiv inställning till att personer köper sex. Bland kvinnorna skiljde sig synen drastiskt – bara 1,4 procent, drygt en av hundra kvinnor, hade en positiv inställning till sexköp.”

(…)

”Det är bland de som uppger att att de skulle rösta på Sverigedemokraterna om det var val idag, som de mest positiva till sexköp finns. 20,5 procent uppger sig ha en positiv inställning till att personer köper sex enligt mätningen.”

(…)

”Riksdagspartiet som efter SD hade flest sympatisörer med en positiv sexköpsinställning i Sifo-undersökningen är Ebba Busch parti Kristdemokraterna: 9,5 procent, vilket är mindre än hälften av de positiva siffrorna hos Jimmie Åkessons parti.

På frågan om varför just Sverigedemokraterna når högst i undersökningen säger Toivo Sjörén:

– Det kan förstås finnas flera orsaker. Men en förklaring kan vara att Sverigedemokraternas politik går hem starkt hos män. Bland de som röstar på partiet är männen dubbelt så många som kvinnorna.

Undersökningen visar också att männens positiva inställning i frågan ligger skyhögt över kvinnornas, säger han. Efter Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna faller den positiva inställningen till sexköp. Lägst är den hos Centerpartiet, 1,5 procent.

– Där kan vi i stället ana motsatsen – centern domineras av kvinnliga väljare. Även hos Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, som har låga tal i den positiva inställningen, är kvinnorna starka, säger Toivo Sjörén.”

Skjutningarna har fortsatt under pandemin

Under pandemin har landets miljonprogramsområden både plågats av viruset, som proportionellt sett hittills har tagit många gånger fler liv bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund än bland majoritetsinvånarna (bland vilka överdödligheten ”omvänt” inte ens är mätbar/märkbar mätt i siffror), och av en explosiv och skenande arbetslöshet i spåren av pandemin som fr a drabbar just invånarna i miljonprogramsområdena vilka redan är arbetslösa, bidragsberoende, fattiga och marginaliserade i alltför hög grad (och tyvärr också och inte minst stigmatiserade) och som ”grädde på moset” (och på alla sätt och vis i negativ mening) har skjutningarna inte minskat alls bland de s k NEET:arna/UVAS:arna (d v s de s k ”andrageneration:arna” i ”Orten” vilka mer eller mindre har valt brottet och våldet som ”karriärväg” efter att ha misslyckats i skolan) utan antingen ökat (beroende på region) eller hållit sig på samma nivå som under tidigare år och efter att ännu ett oskyldigt offer nyligen dödades i norra Botkyrka (ett 10-tal som det verkar helt och hållet oskyldiga människor har hittills dödats av skott och/eller bomber/granater i samband med kriminella uppgörelser under de senaste åren) har lag- och ordnings- och trygghets- och säkerhetsfrågorna återigen hamnat högst på den svenska politiska agendan.
ddd.jpg
 
DN:s Ewa Stenberg skriver idag om att det s k svenska folket snart håller på att tappa tålamodet vad gäller skjutandet och bombandet bland de s k NEET:arna/UVAS:arna i ”Orten” och att SD på sikt kommer att gynnas av det och varnar för det nya förslag om ”hårdare tag” som SD, M, L och KD just nu försöker driva igenom:
 
 
”Sverige är numera ett av de länder i EU där flest dör av skjutvapenvåld. Vi plågas av inte bara av skjutningar på gator och torg utan också av sprängningar. Det har gett avtryck i väljarkåren.
 
År 2014 var det bara 4 procent som tyckte att lag och ordning var en av de viktigaste politiska frågorna. I den senaste SOM-undersökningen, gjord hösten 2019, var det 28 procent. Väljarna är oroliga för brottsligheten, och oron bidrar till att 61 procent numera anser att utvecklingen i Sverige går åt fel håll. Det är en dramatisk siffra som pressar alla politiker att agera.
 
Sverigedemokraterna har tagit över förstaplatsen när det gäller väljarnas förtroende för partiernas kriminalpolitik, visade DN/ Ipsos mätning i april. Förut stod M i topp.
 
Moderaterna, SD, L och KD försöker nu köra över regeringen i riksdagens justitieutskott och stifta lag utan att det finns något regeringsförslag. Partierna vill att livstid ska bli normalstraffet för mord kopplade till organiserad brottlighet, en utökning av en nyss genomförd straffskärpning som regeringen lagt fram och genomfört.
 
Men riksdagen är inte organiserad för att formulera lagtexter, sådant brukar skötas i regeringskansliet. Detta blir ett test om det tål att upprepas. Det tar tid att stifta lagar, utbilda fler poliser, åklagare, advokater och domare, liksom att organisera om myndigheters arbete.
 
Och väljarkåren ser ut att tappa tålamodet. Det ökar risken för hastigt framtagna och ogenomtänkta lagförslag. Straffsatser kan skärpas med ett klubbslag i riksdagen, men att öka rättsväsendets förmåga att klara upp brott eller att få skolan att fungera bättre är mer komplicerat.
 
Mordet på Karolin Hakim i Malmö är fortfarande ouppklarat, i likhet med mordet på den 15årige pojke som sköts utanför en pizzeria i samma stad i november. Ingen är dömd för Ndella Jacks tragiska död. Under perioden 2015 till och med 2018 klarades vart tredje mord med skjutvapen i kriminell miljö upp i Göteborg. I Malmö var det bara vart tionde, enligt en studie från polisen. I Stockholm klarades 18 procent upp. Och åker ingen fast spelar ju straffsatsen mindre roll.”

Artikel om vit maskulinitet i ny maskulinitetsforskningsbok

Kul att äntligen få hålla denna tegelsten i min hand trots att denna den globala mansforskningens eller den kritiska maskulinitetsforskningens nya ”Bibel” kom ut redan i slutet av förra året och själv har jag då bidragit till denna gigantiska akademiska antologi med en artikel om vit maskulinitet och om vita män som ingår i ett block som bl a behandlar både svart maskulinitet och asiatisk maskulinitet.
109766836_2893767417517347_6271987307498253789_n.jpg
 
109991452_290504185590882_6978652820154267022_n
I min artikel gör jag en poäng av att den kritiska vithetsforskningen eller forskningen om vita uppstod i stort sett samtidigt som den kritiska maskulinitetsforskningen eller forskningen om män uppstod, d v s efter Kalla krigets slut och på 1990- och 2000-talen.
109990060_313670819668750_2571706073390931271_n
 
Därefter försöker jag presentera en slags överblick över den internationella forskningen om vita män från att de första studierna som medvetet studerade just specifikt vita män publicerades under den sena kolonialtiden och den omedelbara postkoloniala perioden och fram tills dagens forskning om bl a den vita maskulinitetens kris och om de vita männens smärta, sorg och vrede över att vare sig västvärlden eller världen i övrigt aldrig någonsin mer enbart kommer att vara de vita männens värld.
109950371_603946040524434_1616014943081055734_n.jpg

Om männen från Motala och deras fall

Det är uppenbarligen något särskilt med (oss) män från Motala för när de (vi) faller, faller de (vi) hårt för att inte säga helt handlöst:
 
– år 2017 föll journalisten och debattören Fredrik Virtanen under MeToo-rörelsen efter åratal av att ha varit en av Sveriges mesta/värsta s k kvinnokarlar
 
– år 2018 föll undertecknad efter åratal av att ha varit en av Sveriges s k namnkunniga antirasistiska forskare p g a att jag utmanade och gick emot Sveriges antirasistiska och feministiska forskarvärld (och dess ledande toppnamn) genom att anmäla Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism vid Uppsala universitet för korruption
 
– år 2019 föll Motalas KSO och ”starke man” moderatpolitikern Kåre Friberg efter att ha våldtagit och misshandlat sin partner
 
– år 2020 föll artisten och debattören Alexander Bard under Black Lives Matter-rörelsen efter åratal av att ha varit en av Sveriges mest hämningslösa högerradikaliserade twittrare

Om att spegla sig i äldre asiatiska och koreanska män

Som adopterad asiatisk man har äldre och gärna rejält gamla asiatiska män alltid fascinerat mig och särskilt gäller det så klart koreanska män som är till åren då jag inte har lyckats hitta vare sig min koreanska biologiska far eller mor. Äldre asiatiska kvinnor och gärna rejält gamla asiatiska kvinnor och särskilt så klart koreanska kvinnor som är till åren har naturligtvis också alltid fascinerat mig men då jag själv är man så är det trots allt något särskilt med just och fr a äldre asiatiska och koreanska män, vilka jag antar får fungera som framtida spegelbilder av mig själv som gammal (om jag nu ens blir gammal) liksom som Ersatz/stand-in-fadersfigurer (för jag lär aldrig hitta min koreanska biologiska far).
 
Genom åren har jag haft kontakt med två äldre koreanska män – dels den framlidne professor Seung-bog Cho (1922-2012) i Uppsala vars dotter jag fortfarande har sporadisk kontakt med (Seung-bog gifte sig f ö med en fransyska, som en gång i tiden var kollega med Michel Foucault i Uppsala), som på många sätt i det närmaste kom att symbolisera den tragiska och våldsamma koreanska samtidshistorien i form av sitt eget långa liv och vilket han själv redogör för i sin postuma självbiografi ”En korean i folkhemmet” från 2014, som han berättade för mig att han ville få ut för inte minst alla adopterades i Sverige skull då Seung-bog hade uppfattat att adopterade från Sydkorea generellt vet väldigt lite eller snarare ingenting om Koreas nutidshistoria och därmed i stort sett ingenting om varför de själva har hamnat i Sverige och i Väst och hur deras liv är sammanlänkade med hela det koreanska folkets moderna historia.
 
Den andre äldre koreanska mannen som jag har haft kontakt med under en längre tidsperiod var arkitekt Jai-Oh Yoo (1930-2020), som gick bort i Linköping den 6 maj i år och vars son jag har sporadisk kontakt med, som också tecknar sin fars långa och dramatiska liv i denna nedanstående nekrolog.
 
Jai-Ohs liv var liksom Seung-bogs liv en avspegling av den blodiga och brutala koreanska 1900-talshistorien och det är t ex talande att de båda växte upp i Manchukuo/Manchuriet under kolonialtiden och det Japanska imperiets storhetstid och de fick båda uppleva gigantisk massdöd i form av Andra världskriget och Koreakriget liksom Koreas befrielse och delning och de efterföljande diktaturerna i Nord- och Sydkorea och båda hamnade i Sverige på 1950-talet och tillhörde då två av de allra första koreanska invandrarna i Sverige som inte var adopterade samt slutade även sina dagar här i landet.
 
Jai-Oh som tillhörde den stolta Yoo-klanen och var mycket kunnig om hela Östasiens historia och liksom Seung-bog behärskade både koreanska, japanska och kinesiska började ringa mig redan när jag var doktorand i koreanska vid Stockholms universitet efter att ha läst och hört om mig i svensk media och han berättade då att han var mycket intresserad av att få veta hur det egentligen hade gått för alla oss 10 000 adopterade koreaner i landet samt att han hade fascinerats av att jag är en av dem och själv forskar och debatterar om den koreanska adoptionsfrågan. Därefter hade vi sporadisk telefonkontakt genom åren och senaste och sista gången jag själv ringde Jai-Oh för att höra hur det var med honom och fortsätta vårt ständigt pågående och aldrig avslutade gemensamma samtal om koreanernas tragiska öden var i augusti 2019.
1
2
3
4

Överrepresentationen av utomeuropeiska invandrare i brottsstatistiken har minskat sedan 2004 men sedan dess har överrepresentationen bland de s k ”andrageneration:arna” ökat kraftigt

Överrepresentationen av utomeuropeiska invandrare i brottsstatistiken har gått ned sedan 2004 även om den är fortsatt relativt hög men sedan dess har överrepresentationen bland de s k ”andrageneration:arna” ökat kraftigt och den är nu i stort sett på samma nivå som den förstnämnda gruppens överrepresentation var 2004:
 
 
Den nya rapporten ”Den ojämlika brottsligheten Lagföringsutvecklingen i demografiska och socioekonomiska grupper 1973-2017”, som Olof Bäckman, Felipe Estrada, Anders Nilsson och Fredrik Sivertsson vid Stockholms universitet står bakom, visar med all önskvärd tydlighet att brottsligheten har gått ned överlag i Sverige sedan 1970-talet och att överrepresentationen bland utomeuropeiska invandrare var som störst/högst 1992-2004 vad gäller att lagföras men därefter har den gått ned.
 
 
Samtidigt visar rapporten att överrepresentationen bland de s k ”andrageneration:arna” har gått upp rejält sedan 00-talet samtidigt som brottsligheten i övrigt har gått ned och de s k ”andrageneration:arna” är idag tyvärr den grupp som uppvisar den största/högsta överrepresentationen i landet vad gäller att lagföras.
 
 
I åtskilliga västländer är det ”normala” att invandrarna begår mer brott än den infödda majoritetsbefolkningen samt att invandrarnas barn begår mindre brott än sina invandrade föräldrar men i Sverige sticker då de s k ”andrageneration:arna” ut och med all sannolikhet handlar det främst om de s k ”andrageneration:arna” med utomeuropeisk bakgrund.
 
 
Varför det går så dåligt för så många s k ”andrageneration:are” med utomeuropeisk bakgrund just i Sverige är det dock ingen som vet mer än att en hög andel av dem har växt upp i fattigdom och i segregerade miljonprogramsområden samt misslyckats i skolan.
 
 
Att så här tydligt peka ut de s k ”andrageneration:arna” som den grupp som är allra mest överrepresenterad i den svenska brottstatistiken riskerar naturligtvis att ytterligare stigmatisera och stereotypisera pojkarna, tonårskillarna och de unga vuxna männen i miljonprogramsområdena för det är då dem det handlar om.
 
 
Själv brukar jag ibland tänka att ett mått på hur det går för de s k ”andrageneration:arna” är hur många av dem som lyckas bli doktorander vid någon svensk högskola och tyvärr är det så att varje gång jag tittar efter i Universitetskanslerämbetets siffror så handlar det om en handfull per år och vissa år kan s k ”andrageneration:are” vars föräldrar har invandrat från exempelvis Afrika uppgå till mellan 1-2 personer i hela landet.
BRA.jpg
95371909_1404823583198380_2701774315992383488_n.jpg”Brottsligheten har minskat i alla grupper i samhället, visar en ny studie från Stockholms universitet.
 
 
Under en 40-årsperiod märks flera trendbrott:
Överrepresentationen bland utlandsfödda är inte längre lika stor. Däremot löper deras barn i dag en större risk att lagföras än sin föräldrageneration.”
 
 
 
 
”Den så kallade överrepresentationen för utlandsfödda män – födda utanför Europa, USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland – var som högst mellan 1992 och 2004. Då låg den på runt 2,5, vilket betyder att lagföringar för denna grupp var två och en halv gånger vanligare än för personer födda i Sverige med svenskfödda föräldrar.
 
 
I slutet av den undersökta perioden har överrepresentationen minskat till cirka 2,0. Samtidigt har överrepresentationen för utlandsfödda män från västländer under samma period gått från cirka 2,0 till 1,6.”
 
 
(…)
 
 
”Men barn till utlandsfödda bryter mönstret.
 
 
Även för denna grupp, här definierad som personer med båda föräldrarna födda utomlands, har antalet lagföringar visserligen minskat. Men minskningen är mindre kraftig, vilket gör att barn till utlandsfödda i dag har en överrepresentation på 2,4 (avser män). Detta att jämföra med 1,6 i början av 1980-talet och 2,0 i mitten av 1990-talet.
 
 
Siffrorna sticker ut från tidigare svensk forskning.
 
 
– Främst är det narkotikabrotten som bidrar till att den här gruppen går om de utlandsfödda i överrisker, säger Anders Nilsson, professor i kriminologi.
 
 
Brytpunkten kommer under 2000-talets början.
 
 
Vad ser du för förklaringar?
 
 
– Det är knepigt att svara på, men en faktor som skulle kunna bidra är segregation. Vi visar ju i studien att även social bakgrund spelar roll. Men varför de här två grupperna går isär är svårt att förklara. Det kan handla om saker som vi inte har kunnat titta på – till exempel om det rör sig om barn till arbetskraftsinvandrare eller flyktingar.”

Röstar de vita männen (och de vita generellt) mot sina egna ekonomiska intressen när de lägger sin röst på högerpopulismen?

Amerikaforskaren Erik Åsard anmäler den amerikanska sociologen Jonathan M Metzls bok ”Dying of whiteness. How the politics of racial resentment is killing America’s heartland” i gårdagens DN, som handlar om varför de vita männen och vita generellt i USA röstar högerpopulistiskt (d v s på Republikanerna och på Trump) trots att det kanske inte alltid gynnar dem rent ekonomiskt utan mest bara retoriskt och psykologiskt utifrån historikern David R Roedigers idé om ”the wages of whiteness” (d v s Trump erbjuder de vita amerikanerna en känsla av att fortsätta att få vara vita och därigenom en känsla av att få fortsätta att stå över invandrarna och minoriteterna i fantasins och psykets värld).
 
Metzls slutsats, som sannolikt är applicerbar även på SD:s väljare i Sverige (över 1/3 av alla majoritetssvenskar skulle rösta på SD om det vore val idag liksom över 35% av alla majoritetssvenska män och 35-40% av alla majoritetssvenska arbetarmän trots att SD:s ekonomiska politik inte alltid skulle gynna dem), är att högerpopulismen i både USA och i västvärlden i övrigt inklusive i Sverige kan ses som något av de vita männens sista (bittra, och nog även hatiska) strid – d v s det faktum att över 66% eller 2/3 av de vita männen liksom över 50% av de vita kvinnorna röstade fram Trump 2016 handlar inte nödvändigtvis om att de tjänar på Trumps ekonomiska politik utan om att Trump talar till de vitas känsla av social deprivation och demografisk utsatthet (”vi vita försörjer alla andra medan minoriteterna lever på bidrag”, ”vi vita är den nya minoriteten”, ”omvänd rasism är den nya rasismen” o s v):
 
 
”Hur kommer det sig att de som skulle tjäna på offentliga insatser och välfärdsprogram inte sällan tillhör de mest statsfientliga och stöder kandidater som förespråkar en rakt motsatt politik? En som insiktsfullt har studerat dessa frågor är Jonathan M Metzl, sociolog vid Vanderbilt University. Han reste runt i sex år i landets södra och mellersta delar och har summerat sina forskningsrön i en bok med den dramatiska titeln ”Dying of whiteness”.
 
Resultaten är mångtydiga och ofta oväntade och ger oss därigenom ökad kunskap om det djupt splittrade USA.”
 
(…)
 
”Metzls dystra slutsats är att vita män i Missouri dör för egen hand mer än dubbelt så ofta som andra grupper, och att vithet i sig därmed har blivit en belastning och en fara snarare än vad det i alla tider varit, ett privilegium. Faran kommer inte bara från vapnen eller impulshandlingarna, menar han, utan fastmer ”från vilka de är och från vad de önskar vara”.
 
Trumperans paradoxer kommer till synes även i kapitlen om sjukvårdskrisen i Tennessee och urgröpningen av välfärden i Kansas. I Tennessee samtalade Metzl med några sjukdomsdrabbade vita personer som hellre ville dö än bli en del av Barack Obamas försäkringssystem.
 
”På inga villkor vill jag att mina skattepengar ska gå till att betala för mexikaner eller välfärdsdrottningar”, sade en oförsäkrad taxichaufför som tvingats sluta jobba i förtid på grund av sjukdom.
 
Många av de intervjuade fortsatte att stödja motståndet mot ”Obamacare” även efter det stod klart att det hade negativa konsekvenser för dem.
 
Exemplen visar hur svårt det är att påverka preferenserna hos ideologiskt starkt övertygade väljare. Om övertygelsen sitter tillräckligt djupt och är rotad i en önskan att bevara en imaginär rashierarki kan de till och med stödja förslag som hotar deras egen hälsa.”
 
(…)
 
”Att vara vit i dagens USA är fortfarande förbundet med mängder av fördelar som minoriteter och invandrare bara kan drömma om. Men tesen om att de vitas utsatthet till stor del beror på deras egna val, oavsett om de gäller privatlivet eller politiken, övertygar. Valen görs inte av okunskap utan för att människor med en viss bakgrund och värdegrund är beredda att gå mycket långt i syfte att försvara sina platser i samhällshierarkin.”

Den vita maskulinitetens kris slår nu till med full kraft även i Sverige: Åtminstone 70% av alla vita pojkar och unga vita män stödjer just nu TAN-blocket i form av SD, M och KD

SvD:s John Falkirk intervjuar idag Segerstedtinstitutets Christer Mattsson som säger som det är: Det är de företrädesvis unga vita männen i Sverige, Tyskland och Väst i övrigt som begår högerextrema massakrer, seriemord och terrorattentat och i grund och botten handlar allt om den vita maskulinitetens kris, d v s om det faktum att de vita pojkarna och de unga vuxna vita männen idag håller på att konkurreras ut på snart sagt livets alla områden.
 
Den högerradikala våg som sveper över Sverige, Tyskland och Väst i övrigt är därför i huvudsak en vit mansrörelse och att de unga vita männen högerradikaliseras allra mest hör då inte bara ”ungdomen till” utan handlar just om den vita maskulinitetens kris som både bör förstås som en existentiell kris och som en reell kris inom en viss demografisk subgrupp som t o m kan vara dödlig för de som råkar ingå i denna demografiska subgrupp (d v s de vita männen).
 
Vita majoritetsinvånare dör t ex idag tidigare än minoritetsinvånarna – i Sverige har de utrikes födda nu gått om de inrikes födda i förväntad medellivslängd för första gången i svensk historia och i USA är överdödligheten bland vita amerikaner numera högre än bland icke-vita amerikaner för första gången i amerikansk historia och i båda fallen handlar det i första hand om vita män. De vita männen är vidare kraftigt överrepresenterade som ”självmördare” och denna överrepresentation verkar gälla i i stort sett hela västvärlden.
 
Redan idag är dessutom över 20% av alla män i 50-årsåldern barnlösa och i många fall också singlar och bland lågutbildade män handlar det om 25% som är det och allt tyder på att ”singelskap” och barnlöshet kommer att bli än fler mäns lott och öde framöver och mycket tyder på att det fr a handlar om de vita männen.
 
Det faktum att över 35% av alla unga vita män i Sverige numera sympatiserar med SD är m a o inte på något sätt en överraskning mot bakgrund av den vita maskulinitetens kris, d v s dagens vita tonårspojkar och unga vuxna vita män i 20- och 30-årsåldern reagerar ”rationellt” genom att högerradikaliseras utifrån deras perspektiv.
 
Idag skulle t ex 61,6% av alla män mellan 18-29 år rösta på SD, M eller KD ”rakt av” om det hade varit val idag vilket ”översatt” innebär att en bra bit över 70% av alla vita män mellan 18-29 år just nu stödjer SD, M eller KD (och i första hand SD) och allt tyder tyvärr på att det även ser ut så bland de vita tonårspojkarna (d v s bland 13-17-åringarna) och bland de vita männen i 30-årsåldern (d v s bland 30-39-åringarna).
 
När en betydande demografisk subgrupp, och i detta fall de vita männen, upplever att i stort sett allt håller på att tas ifrån dem eller t o m redan har tagits ifrån dem så blir den ”logiska” reaktionen för den övervägande delen av de som ingår i denna demografiska subgrupp helt enkelt att högerradikaliseras och ansluta sig till den vita mansrörelsen i form av SD och dess nya TAN-block bestående av SD, M och KD och särskilt gäller det de vita pojkarna och de unga vuxna vita männen.
 
En minoritet av de vita pojkarna och de unga vita männen kommer samtidigt aldrig att högerradikaliseras utan i stället kommer de att anpassa sig till den nya tiden när kvinnorna nu tar över de västerländska samhällena och när de västerländska samhällena alltmer genomsyras av en utpräglad supermångfald och i stället börja identifiera sig som både feminister och antirasister men just nu i alla fall så ser det onekligen ut som att detta segment bland de vita pojkarna och de unga vuxna vita männen tyvärr är rätt litet.
 
Både det att kvinnorna nu tar över och att den demografiska mångfalden blir alltmer supermångfaldig (i t ex länder som USA, Kanada, Australien, Nya Zeeland, Frankrike, Storbritannien, Belgien, Nederländerna, Tyskland, Österrike och Sverige har idag mellan 40-55% av alla invånare mellan 0-39 år någon slags minoritetsbakgrund) är samtidigt en oåterkallelig utveckling som inte går att stoppa längre vad än var och en anser och tycker om denna jordbävningsliknande samhälleliga förändring som Väst just nu genomgår i närmast blixtsnabb takt.
 
 
”Christer Mattsson, föreståndare för Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet, uppfattar att det finns likheter mellan Hanaudådet, fjolårets masskjutningar i Christchurch i Nya Zeeland och i El Paso i USA och skolmassakern i Trollhättan 2015.
 
– De uppfattar att den vita rasen håller på att bytas ut. De gör också referenser till varandra och inspireras av varandra, säger Christer Mattsson till SvD.
Enligt Christer Mattsson kommer det största hotet från högerextrema miljöer just från ensamma gärningsmän i dag. Men han betonar att även om attentatspersonen agerar ensam så får denne stöd för sin världsuppfattning på internetforum.
 
– Vi kallar dem inte ensamvargar längre. Ensamvargar är socialt isolerade, de här personerna är uppkopplade på hatforum på nätet.
 
I Hanaumannens manifest går det att läsa flera till synes förvirrade konspirationsteorier om hjärntvätt, djävulsdyrkande och barntortyr i USA. Christer Mattson säger att det ofta finns psykosocial ohälsa bland ensamagerande attentatsmän.
 
– Inom forskningen talar man om ”kognitiva öppningar”. Det kan hända saker som gör att de upplever att de förlorar meningen i sitt liv, och att de vill göra något sista minnesvärt, säger han.
 
Enligt Christer Mattsson finns det risk för högerextrema dåd i Sverige och i Europa i framtiden.
 
– Med största sannolikhet kommer det att komma ensamma gärningsmän. Vi har god kunskap om vad Nordiska motståndsrörelsen gör, men de ensamma gärningsmännen vet vi ingenting om.”

Över 35% av alla majoritetssvenska unga män sympatiserar just nu med SD liksom kring 40% av alla unga majoritetssvenska arbetarmän

DN skriver idag om att V har satt som mål att fördubbla sig och bli ett 20%-parti tills 2022 års val, vilket ska åstadkommas genom att ”värva” några av de 100 000-tals arbetarväljare som sedan förra valet har lämnat S för SD.
NY.jpg
 
Inget är så klart omöjligt men just nu är då SD inte bara det enskilt största partiet i ett flertal opinionsundersökningar för femte månaden ”non-stop” utan också fortsatt det största partiet bland männen, det största partiet bland arbetarna och det största partiet bland majoritetssvenskarna liksom det största partiet bland alla väljare utanför de tre storstadsregionerna förutom i Norrland.
 
På landsbygden, i de mindre tätorterna och i de små kommunerna har SD exempelvis numera ett stöd på 31% och även i de tre storstadsregionerna har SD ”knappat in” rejält på sistone och ligger numera där på 21%. På regional nivå uppnår SD vidare 35% i Sydsverige och 30% i Västsverige liksom i Värmland, Dalarna och Gävleborg och inom flera av de största LO-förbunden handlar det numera om uppemot 40%.
1582211068.jpeg
 
Bland unga vuxna i ålderskategorin 18-29 år, och tyvärr antagligen också bland barn och ungdomar i övrigt, har SD likaså ”erövrat” åtskilliga 10 000-tals sympatisörer på sistone och ligger nu på 19% inom denna grupp. Särskilt det faktum att 28,6% av alla unga män just nu sympatiserar med SD är en statistisk-demografisk bedrift utan dess like mot bakgrund av att uppemot 45% av alla invånare mellan 0-34 år numera har någon slags utländsk bakgrund och i huvudsak utomeuropeisk sådan. ”Översatt” innebär detta antagligen att en bra bit över 35% av alla majoritetssvenska unga män just nu sympatiserar med SD och antagligen kring 40% av alla unga arbetarmän.

När Moder Svea uppfattas stå under hot radikaliseras SD:s ledarskikt

SD:s (och det nya TAN-blockets) framtida justitieminister Adam Marttinen sprider länkar till högerradikala alternativmediesajter med filmklipp som fortsätter att underblåsa idén om ”omvänd rasism”, ”rasism mot vita”, ”rasismen mot svenskar” och ”svenskfientligheten” bland landets minoritetsinvånare och använder sig därtill av ett genomrevolutionärt språk som osar av SD:s mytomspunna Kampfzeit-(nazi)skinhead-period?
Namnlöst.jpg
 
På 90- och 00-talen drev SD hårt idén om ”omvänd rasism” men fick då inget gehör för denna idé och just nu verkar de som var med då (d v s SD:s toppskikt) i det närmaste vilja återuppleva sina ungdomsår när militant gatukamp var SD:s ”melodi” men skillnaden är då att just nu sker det på alla sätt och vis ”inför öppen ridå” (d v s inför hela det s k svenska folket) och inte bara i form av obskyra flygblad när t o m Åkesson för sex dygn sedan vågade sig på att ”ta bladet från munnen” och nostalgiskt härja om ”rasismen mot svenskar” i riksdagen som om 90- och 00-talen var tillbaka.