Kategori: Malmö

Ny rapport från Malmö stad visar att nästan allt hat på Facebook och Flashback som rör Malmö numera riktar sig mot icke-vita

En ny rapport från Malmö stad visar att näthatet till den allra största delen numera riktar sig mot etniska, rasliga och religiösa minoriteter i staden. Särskilt gäller det Flashback där 97% av hatet riktar sig mot minoriteterna i Malmö medan endast några enstaka tiondelar riktar sig mot kvinnor eller homosexuella och på Facebook handlar det om 75%. 69% av hatet på Flashback och 75 procent på Facebook riktar sig i sin tur mot utomeuropéer och fr a mot muslimer och personer med bakgrund i MENA-regionen.

https://www.expressen.se/kvallsposten/ny-rapport-nathat-okar-vid-stora-nyhetshandelser-/

”Den minoritet som är mest utsatt kommer från Mellanöstern och Nordafrika eller har muslimsk trosuppfattning, enligt rapporten. Runt 70 procent av hatkommentarerna på båda plattformarna riktas mot denna grupp. Och hatet ser ut att stiga när det inträffar nyhetshändelser om kriminalitet, men även när minoriteten protesterar mot vad de anser vara orättvisor. 

Till exempel steg näthatet med 65 procent i samband med det uppmärksammade mordet på Karolin Hakim. Även under koranbränningarna och efterföljande upplopp exploderade näthatet.

– Hatet mot just den minoriteten som protesterar mot orättvisa växer i samband med protesten. Man har också en tendens att beskylla en hel grupp för det negativa som händer i staden, säger Malin Martelius.”

(…)

”Malmö stad, Centrum mot våldsbejakande extremism (CVE) och organisationen Nordic safe cities (NSC) är partner i pilotsatsningen Safe Digital City. Tillsammans har de beställt rapporten om näthat i Malmö. Konsultbyråerna Common Consultancy och Analyse och tal har med hjälp av Artificiell Intelligens scannat efter hatkommentarer på Facebook och Flashback under 2019 och 2020. Undersökningen är bara baserad på kommentarer som berör Malmö och människor som bor i Malmö. Enligt rapporten befinner sig 74 procent av Sveriges befolkning på Facebook och 32 procent på Flashback och därför valdes dessa två plattformar.”

En högerextrem artefakt som vittnar om Malmös högerextrema samtidshistoria och om SD Malmös nazistiska ursprung

Just nu säljs en högerextrem malmöitisk raritet på Tradera som har en historia att berätta (artefakter har ju ofta det även om de är s k döda ting – d v s även materiella objekt bär på en historia som ibland dessutom handlar om politisk historia såsom i just detta fall):

Det handlar konkret om historien om Malmös skinheadsubkulturella scen liksom om SD Malmö och VAM Malmö vilka i praktiken sammanföll på 90-talet, d v s Malmös osedvanligt våldsamma skinnskallemiljö (som t ex och bl a försökte spränga Margaretapaviljongen i luften) var helt enkelt detsamma som SD Malmö och samtidigt detsamma som VAM Malmö:

Det handlar om en silverring som VAM Malmö lät ta fram hos en juvelerare och silversmed i Malmö och som mer eller mindre är en ren reproduktion av den silverring som det största svenska nazistpartiet innan och under kriget NSAP/SSS’ ungdomsförbund Nordisk ungdom producerade och distribuerade till sina medlemmar.

Det är möjligt att originalringen tillhörde SD Malmös mångårige medlem den gamle Nordisk ungdom-medlemmen Gösta Bergquist som i stort sett aldrig missade en SD-demonstration och ett SD-möte – d v s Bergquist var något av SD:s ”linslus” då han dyker upp på mängder av fotografier tagna från offentliga SD-manifestationer. Bergquist sade själv i en intervju att när han marscherade sida vid sida med SD:s 100-tals skinheads i t ex Engelbrektsmarschen i Stockholm så var det ett sätt för honom att återuppleva sin tonårstid när han marscherade tillsammans med de andra Nordisk ungdom-pojkarna och flickorna på Malmös gator och torg.

Och allting börjar i Malmö som det heter vad gäller svensk politisk historia: Där föddes den svenska socialdemokratin som en gång i tiden och under decennier var världens mäktigaste socialistiska arbetarparti i en fungerande parlamentarisk demokrati (liksom f ö även den svenska anarkismen genom malmöjuristen Nils Herman Quiding, d v s ”Sveriges förste anarkist” och vars dotter f ö slutade som högerextremist) och där bildades också SD:s andra lokalavdelning efter SD Stockholm (SD Göteborg, som blev SD:s tredje lokalavdelning eller möjligen fjärde efter SD Haparanda, bildades f ö av bl a den blivande popkulturella världsstjärnan Ulf ”Ace of Base” Ekberg) och Bergquists gamla Nordisk ungdom-kamrater i Malmö under ledning av den gamle Nordisk ungdom-medlemmen Bertil Rubin bildade märkligt nog också det första svenska högerpopulistiska partiet svenska Framstegspartiet i staden 1968 i kölvattnet efter att Rubins borgerliga partiprojekt Medborgerlig samling hade upplösts (som i sin tur hade bildats av en grupp f d Nordisk ungdom-medlemmar såsom bl a Gustaf Petrén, Alf Åberg och Åke J Ek).

VAM Malmö, som utgjordes av Malmös naziskins, var på sin tid i stort sett detsamma som SD Malmö vars förste talesperson och grundare Ulf Ranshede, som då både var skinnskalle, VAM:are och SD:are på en och samma gång, också var den som myntade själva partibeteckningen ”Sverigedemokraterna”. Flera av VAM Malmö-aktivisterna var inte bara samtidigt SD-medlemmar liksom skinheads utan också kandidater för SD i kommunvalen i Malmö på 1990-talet.

I ett avsnitt av SD:s närradioprogram i Stockholm på 90-talet sade SD:s två viktigaste och mest inflytelserika grundare Jerker Magnusson (i vars lägenhet i Solna SD f ö grundades i februari 1988) och Leif Zeilon/Ericsson, som också var SD:s första och dåvarande chefsideolog, spinndoktor och ”hjärna” (d v s Leif Zeilon/Ericsson var SD:s dåvarande Mattias Karlsson), att SD var VAM:s parlamentariska gren och att SD och VAM ungefär hade samma typ av relation till varandra som det irländska anti-Brittiska imperiet-nationalistpartiet Sinn Féin till den väpnade nordirländska gruppen IRA. 

Trots SD Malmös märkliga och bisarra historia, som denna silverring vittnar och berättar om, erhöll SD närmare 17% i Malmö stad i 2018 års val.

Den f d nazisten och SD Malmö-grundaren Ulf Ranshede som myntade partibeteckningen ”Sverigedemokraterna” och ordet ”sverigedemokrat” har gått bort

SD Malmö-veteranen Ulf Ranshede har gått bort som myntade partinamnet ”Sverigedemokraterna” och som grundade SD Malmö 1988 och som också var den på sin tid kryptonazistiska partiavdelningens förste talesperson.

När Sverigepartiet, som utgjordes av en sammanslagning av Bevara Sverige svenskt (BSS) och Framstegspartiet, drogs in i fraktionsstrider valde den fraktion som en gång hade grundat BSS att bilda ett nytt parti i februari 1988 och det var då Ranshedes nya partinamnförslag som antogs på SD:s grundandemöte.

Samtidigt som Ranshede var SD Malmös ”starke man” var han även medlem i Malmös på sin tid våldsamma naziskinheadgäng som terroriserade stadens homosexuella, judar och icke-vitaoch stod bakom ett stort antal grova misshandelsfall. Ranshede själv var en av dem som bidrog till den nazistiska våldsvågen i Malmö – han dömdes åtminstine vid fem tillfällen för misshandel i Malmö tingsrätt. Efter att oprovocerat ha misshandlat en 13-årig invandrarpojke på offentlig plats samtidigt som han var talesperson för SDs Malmöavdelning tvingades dock Ranshede att avgå från sin post och senare under 90-talet var han ”medlem” i Malmös VAM-avdelning. 

Ranshede arbetade efter sin politiska karriär bl a på Flyinge kungsgård och på Lunds universitet och när Svenska Akademiens ordlista till slut 2006 tog in glosan ”sverigedemokrat” så var det m a o indirekt Ranshedes förtjänst och ordet ”sverigedemokrat” är därmed ett av ett fåtal s k nyord som direkt går att knyta till en upphovsperson. Dock hade nog Ranshede aldrig kunnat föreställa sig att SD skulle kunna erhålla närmare 17% i Malmö stad i riksdagsvalet 2018 och över 16% i kommunvalet samma år när han myntade partinamnet för under året då SD och SD Malmö bildades erhöll partiet endast 100 röster i Malmö kommun och så sent som 1998 ej mer än 978 röster vilket motsvarade ynka 0,68%.

Den brittiska tv-serien ”Young Wallander” skildrar Sverige som ett land på randen till ett raskrig

Konstaterar att den brittiska Netflix-tv-dramaserien ”Young Wallander” som hade premiär i dagarna framställer dagens Sverige, Skåne och Malmö som ett land, en region och en stad som i praktiken står på randen till ett s k raskrig och ”naturligtvis” dyker SD upp i form av det högerradikala partiet Sverige först (som dock verkar ledas av en kvinna i tv-serien) liksom NMR i form av nazistiska Svenska skyddsförbundet.


Detta är ”Malmö noir”-estetik i dess kanske mest tillspetsade form och tyvärr framställs Malmö åtminstone delvis i enlighet med den panvästerländska högerpopulismens och extremhögerns syn på staden som den s k Eurabiens huvudstad och Sverige som världens en gång vitaste land som nu har ”fallit” för den utomvästerländska s k massinvandringen och därför slits sönder av s k raskonflikter.


Samtidigt är det alldeles uppenbart att utomlands och i omvärlden kopplas Sverige ofta och nog alltmer till just högerpopulism och högerextremism och måhända är det delvis både Stieg Larssons och Henning Mankells ”fel” men så klart och tyvärr inte minst de svenska högerradikalernas och nazisternas egen ”förtjänst”.

SD radikaliseras alltmer just nu och därtill inför öppen ridå

Inför igår (d v s under de senaste dagarna) har SD:arna och SD-lägret (i bred mening – d v s de s k ”svärjevännerna”) varit besatta av och fixerade vid sitt ”favvoland” och ”favvofolk” Danmark och danskarna (bredvid Ungern och numera också Polen plus ett antal andra länder) och igår kom något av crescendot och den stora urladdningen i form av en efterlängtad dansk dom och ett likaledes efterlängtat (svenskt) upplopp efter att en efterlängtad dansk(-svensk) s k ”islamkritisk” demonstration ”förbjudits” medan en efterlängtad dansk blev ”portad” från att komma in i Skåne/Sverige (men några av den efterlängtade danskens danska partimedlemmar kom ändå in i Skåne/Sverige och till Malmö där de vid åtminstone två tillfällen lyckades bränna samt spela fotboll med Koranen på offentlig plats och på äkta frigjort danskt ”manér”).
118615178_10157802589010847_1506367299148843046_n.jpg118523536_10157802745985847_4674322805278995705_n

Kan det verkligen stämma att i samma stund som socialismen ”föddes” i Sverige ”föddes” också antirasismen, d v s i Malmö den 6 november 1881? Ja, det verkar faktiskt inte bättre/sämre

Kan det verkligen stämma att i samma stund som socialismen ”föddes” i Sverige ”föddes” också antirasismen, d v s i Malmö den 6 november 1881? Ja, det verkar faktiskt inte bättre/sämre.
PALM.jpg
 
”Tack vare” pandemin har som bekant Kungl. biblioteket (KB) tillfälligt öppnat och låst upp sitt digitala tidningsartikelarkiv för allmänheten och liksom att antalet epidemiologer i landet ibland skämtsamt sägs ha mångdubblats på sistone så har antalet forskare likaså gjort det och det sistnämnda säger jag då inte på något nedsättande sätt utan det har då varit en folkbildningsinjektion utan dess like att KB har valt att göra detta.
 
Fick igår tips från en privatperson, som liksom så många andra just nu gräver i KB:s tidningsarkiv, om att det legendariska föredrag som August Palm höll på Hotell Stockholm i Malmö den 6 november 1881 inför kring 150 åhörare, ”Hvad vil Sosial-Demokraterna?”, d v s det första offentliga socialistiska talet i Sverige som räknas som startskottet för den svenska socialistiska arbetarrörelsen och för den svenska socialismen (och därmed även för det moderna Sverige och dagens Sverige, för tack vare Palms föredrag kom till slut världens mäktigaste socialistiska arbetarparti i en parlamentarisk demokrati att växa fram som i sin tur kom att skapa världens mest avancerade välfärdsstat och, menar väl många, världens åtminstone hittills bästa samhällsbygge för underordnade grupper som arbetare, kvinnor, barn/unga, funktionsnedsatta, icke-heterosexuella, djur m fl), också verkar ha innehållit en slags passus om ras och rasism.
 
Ordet ”rasism” hade då inte myntats än 1881 utan det skulle först ske i samband med den s k Dreyfusaffären kring förra sekelskiftet och därmed på franska som ”racisme” och dessutom som en positiv självbeteckning ungefär som att ordet ”antisemitism” också myntades som en positiv självbeteckning.
 
Det ord som tidigare motsvarade ”rasism” var då ”rashat”, som kom att dominera svenska språket och den svensktalande gemenskapen ända fram tills 1970-talet innan ordet sakta men säkert konkurrerades ut av ”rasism”, som slog igenom i de svensktalande s k folkdjupen med full kraft först på 1980-talet. En ”rasist” kunde m a o fram tills 1970-talet i Sverige kallas ”rashatare”.
 
Enligt Svenska Akademiens ordbok (SAOB) var det (så klart) August Strindberg som för första gången introducerade ordet rashat (i skriftlig och tryckt form) i svenska språket, som på den tiden stavades ”race hat” eller ”racehat” och detta skedde då i boken ”Utopier i verkligheten” som kom ut 1885.
 
Nu visar det sig dock att ”Mäster” Palm föregick Strindberg med hela fyra år, d v s Svenska Akademien har helt enkelt fel, och för att vara exakt att dagstidningarna Sydsvenskan och Barometern kom före denne genom att trycka ordet ”racehat” i sina utgåvor som gavs ut den 7 november 1881 dagen efter Palms föredrag och som båda innehöll utförliga referat från det på alla sätt och vis historiska mötet på Hotell Stockholm i Malmö.
 
Enligt Sydsvenskan och Barometern ville Palm bl a bemöta frågan om socialismen och socialisterna var emot ”fosterlandskärleken”, som nationalismen gärna kärvänligt kallades på den tiden och som hade blivit något av en överideologi för den framväxande och triumferande medelklassen och borgerligheten under 1800-talets andra hälft, och han ska då ha sagt att socialismen var internationell och ville verka för världsfreden och att ”detta vore ett högre mål än att arbeta för rashat och krig” (OBS: med modern nutidssvensk stavning).
 
Med andra ord går det nu att konstatera att ”Mäster” Palms berömda föredrag som han höll i Malmö den 6 november 1881 inte bara introducerade socialismen för svenskarna utan också antirasismen!
 
Därmed går det åtminstone på ett (närmast över)symboliskt plan att också konstatera att Sveriges och svenskarnas antirasistiska öde därmed var beseglat och utstakat redan 1881 (och i Malmö dessutom av alla platser/städer) – d v s svenskarna blev måhända inte världens mest socialistiska folk men svenskarna blev och är idag definitivt och utan konkurrens världens mest antirasistiska folk.
 
Ordet ras, som då ibland kunde stavas ”race”, var på uppgång framåt 1800-talets slut, d v s under Palms och Strindbergs tid, och skulle sedermera formligen explodera i användning under 1900-talets första hälft och en mängd olika ordsammansättningar som innehöll ordet ras myntades fr a mellan ca 1900-70, och brukades om och om igen i dåtidens tidningar och tidskrifter, i skönlitteratur och facklitteratur, i skolböcker, i radio, i filmer och även i tv och naturligtvis inte minst i (var)dagligt tal i dåtidens Sverige (se http://www.saob.se/artikel/?unik=R_0259-0175.u609).
 
”Alla” talade helt enkelt om ras/er och tänkte sannolikt också i ras/er och det finns då en del som tyder på att de svensktalande var de som tog till sig en viss typ av rastänkandet kanske allra mest i den demokratiska västvärlden under denna tidsperiod, d v s dåtidens svenska samhälle och kultur genomsyrades på alla sätt och vis av ett specifikt svenskt rastänkande (OBS: det svenska rastänkandet ska då inte blandas ihop med t ex de franska antisemiternas dito, de tyska nazisternas dito, Brittiska imperiets raspolitik eller de vita amerikanernas rastänkande o s v).
 
På ”Mäster” Palms (och Strindbergs) tid pågick västvärldens slutgiltiga erövring av planeten för fullt och i realtid, d v s av det som var kvar att erövra på den tiden med Brittiska imperiet och dess bosättarkolonier i spetsen, och i själva Europa hade dåtidens största europeiska minoritet judarna emanciperats, d v s de hade erhållit samma medborgerliga rättigheter som majoritetsbefolkningen. Judarna var då ungefär lika många proportionellt sett i dåtidens Europa som muslimerna är idag, d v s de var visuellt synliga i det offentliga rummet och en tydligt urskiljbar minoritet för majoritetsinvånarna såsom muslimerna är idag.
 
På 1880-talet växte dock en politisk rörelse fram som en reaktion på att judarna inte bara hade emanciperats utan också höll på att bli en i många länder framgångsrik minoritet i det nya, moderna, industrialiserade och urbaniserade Europa. Det var då denna politiska rörelse, scen och miljö som tog till sig ett nytt sätt att se på ras (och på judar) och som Palm sannolikt refererade till och tänkte på 1881 och inte minst då Palm var välbekant med den tysktalande centraleuropeiska världen där denna antisemitiska och rasideologiska politiska rörelse just hade uppstått.
 
Det går därför att anta så här i efterhand, även om vi inte kan vara 100 procent säkra på det, att när Palm använde termen ”rashat” i sitt mytomspunna tal i Malmö 1881 så menade han nog inte de icke-vita infödda i kolonierna över haven eller slavättlingarna i ”Nya världen” på andra sidan Atlanten eller romerna eller samerna utan snarare de europeiska judarna, d v s det var troligen det på 1880-talet växande (ras)hatet mot Europas (och även Sveriges) judar som Palm syftade på.

Vem var ”JL” som fyllde 50 år den 11 mars 1940?

Igår såldes denna märkliga ”tavla” på Tradera som gissningsvis ”tillverkades” inför någons (d v s JL:s) 50-årsdag även om säljaren beskriver objektet som ”Tavla Malmö Sverige-Tyskland 50 år 1940 Nazi flaggor och medlemsnamn” som om det skulle handla om ett föreningsjubileum av något slag.
286691352_6e29d353-75b0-4879-8161-e460ff32b034.jpg
 
Jag har lyckats identifiera kring hälften av namnen och de verkar bl a ha varit medlemmar i Riksföreningen Sverige-Tyskland, Sveriges nationella förbund och Svensk opposition och i huvudsak varit bosatta i Malmö med omnejd så frågan är då vem denne ”JL” var?
 
Min hypotes säger att det kan ha varit en prominent s k ”expat”-tysk som var bosatt i Malmö och som var medlem i det tyska nazistpartiets utlandsorganisation (d v s NSDAP-AO) i just Malmö – direktör Julius Lindner som föddes i Sachsen den 11 mars 1890. 

”Raskartor” av amerikansk modell som visualiserar var utomeuropéerna bor i Stor-Stockholm, Stor-Göteborg och Stor-Malmö

Sthlm.jpg
”Raskartor” av amerikansk modell (d v s de ”genomrasistiska” amerikanerna producerar då ständigt sådana här kartor som visar var de olika s k rasgrupperna bor och lever i de rätt så hårt segregerade amerikanska storstäderna) som visar var invandrarna från de icke-västerländska länderna bor i landets tre storstadsregioner, d v s var de som är födda i Afrika, Asien, Mellanöstern, Latinamerika och Karibien är folkbokförda i Stor-Stockholm, Stor-Göteborg och Stor-Malmö (OBS – kartorna är dock från år 2010 och tyvärr kan bostadssegregationen nog ha blivit än mer extrem sedan dess) där idag mellan 45-60% av samtliga invånare har någon form av utländsk bakgrund och i huvudsak utomeuropeisk sådan (d v s invånarna med någon form av utomeuropeisk bakgrund är idag verkligen mängder i Stor-Stockholm, Stor-Göteborg och Stor-Malmö men de är då kraftigt koncentrerade till specifika stadsdelar som till i stort sett 100% utgörs av miljonprogramsområden och där flerbostadshus/höghus och hyresrätter dominerar helt):
Sthlm 3.jpg
 
Stockholms innerstad och Söder om Söder inklusive Hägersten är massivt dominerad av inrikes födda medan Järvaområdet och stadsdelarna längs den röda tunnelbanelinjen mellan Bredäng och Norsborg är massivt dominerade av utomeuropéer (liksom den utomeuropeiska ”enklaven” Flemingsberg) och Södertälje går verkligen inte av för hackor med Geneta, Fornhöjden, Ronna och Hovsjö vilka alla är dominerade av utomeuropéer. Sedan bor det så klart chilenare och argentinare på Östermalm, iranier och etiopier på Kungsholmen, turkar och irakier på Södermalm och kongoleser och kineser på Norrmalm men de ger inget större ”utslag” i siffrornas och kartornas värld då de inte är så många även om de absolut är folkbokbokförda och ”på riktigt” bosatta i innerstaden.
Sthlm 2.jpg
 
Stadsdelarna längs röda linjen mellan Bredäng och Norsborg bör f ö vara Nordeuropas största och ”tätaste” sammanhängande koncentration av invånare med någon form av utomeuropeisk bakgrund – åtminstone norr om Hamburg och Amsterdam.
Gbg.jpg
Gbg 2.jpg
 
Likaså är Göteborgs innerstad massivt dominerad av inrikes födda medan nordöstra Göteborg omvänt är massivt dominerad av utomeuropéer och Malmö slutligen är en aningen mer komplicerad ”historia” då stadsdelar dominerade av inrikes födda i praktiken ligger ”vägg i vägg” med utomeuropéernas stadsdelar (d v s utan några s k buffertzoner i form av s k gröna kilar, industriområden eller motorvägar) och därtill på en begränsad yta.
M-ö.jpg

Högskoleutbildade invandrare har svårare att få ett jobb som matchar deras utbildningsnivå i Stockholm jämfört med hur situationen ser ut i Malmö

En ny rapport från fackförbundet Unionen som undersöker situationen för samtliga högskoleutbildade flyktinginvandrare och flyktinganhöriginvandrare som fick uppehållstillstånd i Sverige 2000, 2005 och 2010 (och varav i stort sett alla är utomeuropéer) visar att det å ena sidan går betydligt bättre för högutbildade invandrare att få jobb men att det ändå tar många år även för dem att dels komma i arbete överhuvudtaget och att dels inneha ett arbete som matchar deras utbildningsnivå och detta samtidigt som den svenska högkonjunkturen går på högvarv och hela 75% av samtliga yrken numera är bristyrken och särskilt gäller det just SACO- och akademikeryrkena – d v s det saknas just nu 10 000-tals högutbildade att anställa samtidigt som 10 000-tals högutbildade utomeuropéer går utan arbete alternativt har ett arbete som de är överkvalificerade för och tyvärr går det allra sämst för de högutbildade invandrarna i Stockholm och huvudstadsregionen medan det går bäst för dem som bor i Malmö:
 
Stockholm:
högskoleutbildade inrikes födda som har ett arbete som kräver högskoleutbildning: 93%
högskoleutbildade invandrare som har ett arbete som kräver högskoleutbildning efter tio års vistelse i landet: 28%
 
Göteborg:
högskoleutbildade inrikes födda som har ett arbete som kräver högskoleutbildning: 92%
högskoleutbildade flyktinginvandrare som har ett arbete som kräver högskoleutbildning efter tio års vistelse i landet: 36%
 
Malmö:
högskoleutbildade inrikes födda som har ett arbete som kräver högskoleutbildning: 93%
högskoleutbildade flyktinginvandrare som har ett arbete som kräver högskoleutbildning efter tio års vistelse i landet: 42%
 
 
”Efter 15 år i Sverige har i snitt fyra av 10 flyktinginvandrare ett kvalificerat arbete som motsvarar personens utbildning.
 
– Detta i ett läge när arbetsmarknaden skriker efter kompetens. Siffrorna är på tok för dåliga. Det borde gå att hitta arbete som motsvarar utbildningsnivån i högre utsträckning, säger Henrik Ehrenberg.
 
Malmö är bäst på att ta tillvara på kompetens, där har en tredjedel av flyktinginvandrarna kvalificerade yrken efter fem år i landet. Stockholm däremot ligger under rikssnittet, med en femtedel i kvalificerade arbeten.
 
– Vi vet inte vad det beror på, men det är något som borde ligga i Stockholmregionens intresse att analysera. Varför verkar det fungera bättre i Malmö. Vad är det de gör som vi missar? Företagen i Stockholm borde också fråga sig om det finns en kompetensbank som de inte känner till eller kommer åt.”
 
(…)
 
”Att inte ta tillvara på befintlig kompetens får stora konsekvenser för den enskilde – men också för samhället, enligt Henrik Ehrenberg.
 
– Förutom att företagen missar en potentiell möjlighet att växa kommer enskilda personer att få ett sämre arbetsliv, troligen tjäna mindre pengar, vilket i sin tur innebär mindre skatteinkomster till statskassan. Det har varit en alltför negativ ton i diskussionen kring invandring och arbetskraft, för det finns massor med sektorer som behöver de här personerna. Fokus måste i stället ligga på vad som behöver göras för att de ska nå sin fulla potential.”

30-35% av alla vita väljare i Stor-Stockholm, Stor-Göteborg och Stor-Malmö skulle rösta på SD om det hade varit val idag

SD går nu tyvärr också kraftigt framåt i Stockholms län, d v s i Stor-Stockholm, och skulle där erhålla 16,2% om det hade varit val idag medan SAP endast skulle erhålla 21,3% och vilket dels tyder på att SD stjäl (arbetar- och lägre medelklass)röster från SAP även i huvudstadsregionen samt att SD nu och tyvärr möjligen en gång för alla har slagit igenom och etablerat sig även i Stockholmsregionen.
 
Även i Stor-Malmö och i Stor-Göteborg har SD på sistone ”peak:at” och ”slagit sig själv” med 17,6% respektive 19,6% trots att mellan 45-60% av samtliga invånare i landets tre storstadsregionerna numera har utländsk bakgrund (och framför allt och alltmer utomeuropeisk bakgrund) och vilket ”översatt” till ras innebär att minst 30-35% av alla vita väljare i Stor-Stockholm, Stor-Göteborg och Stor-Malmö skulle rösta på SD om det hade varit val idag.
 
SD har dessutom numera även sitt allra starkaste fäste i Småland och på Öland och på Gotland (d v s Småland med öarna) och inte i Sydsverige och där partiet ligger på 22,7% enligt SCB:s partisympatiundersökning jämfört med 22,1% i Sydsverige och SD:s tredje största fäste efter Västsverige med Stor-Göteborg är numera Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Örebro och Västmanlands län sammantaget (d v s Östra Mellansverige) med 19,5% och därefter följer Värmlands, Dalarnas och Gävleborgs län (d v s Norra Mellansverige) med 18,7%.