Kategori: kungafamiljen
Kungens mor var sannolikt medlem i det tyska nazistpartiet
”Upptäckte” nyligen av en slump att vår nuvarande kungs mor prinsessan Sibylla sannolikt var inskriven som medlem i NSDAP, d v s i A.H.:s tyska nazistparti, precis som hennes far hertig Carl Eduard av Sachsen-Coburg und Gotha liksom hennes bröder prins Johann Leopold och prins Hubertus. Därmed går det att konstatera att prinsessan inte bara var pro-nazitysk, vilket har varit känt sedan länge, utan troligen också partimedlem precis som vår nuvarande drottnings far Walther Sommerlath var.
Jag har sedan många år tillbaka ”umgåtts med” hypotesen att kungen och drottningen ”föll för” varandra på en omedveten nivå bl a för att de båda är barn till föräldrar som valde A.H.:s sida innan och under kriget och nu går det m a o att konstatera att de båda antagligen har det gemensamt att de är ”NSDAP-barn”, d v s barn till partimedlemmar.
Uppgiften kommer från ett brev som den högerextrema mångmiljonären C.E. Carlberg skickade till Stockholmstidningen-Stockholms Dagblad och som tidningen lät publicera i augusti 1932, d v s uppgiften bör betraktas som kommande från en välinformerad källa mot bakgrund av att Carlberg var synnerligen insatt i den nazistiska rörelsen i Tyskland då han sympatiserade med densamma och kände flera av partitopparna.
SD:aren och hovpredikanten Erland Ros tjänstgör fortfarande som officiant på Stockholms slott
SD:aren och hovpredikanten Erland Ros tjänstgör fortfarande vid Kungl. Hovförsamlingen och på Kungl. Slottet i Stockholm och officerar regelbundet när kungaparet, kungabarnen och hovpersonalen firar gudstjänst i Slottskyrkan.
För två år sedan talade Ros på den högerextrema 30 november-manifestationen i Kungsträdgården i Stockholm tillsammans med AfS’ ledare och inför representanter för i praktiken hela den svenska s k nationella rörelsen i form av SD:are, AfS:are, DFS:are och NMR:are.
Visserligen har hovet ”överbefolkats” av högerextremister ända sedan 1930-talet och vår nuvarande kung och drottning samt kungabarnen vigdes respektive döptes av en högerextrem präst som var Ros företrädare och flera personer tillhörande Huset Bernadotte har genom åren därtill varit aktiva inom den svenska extremhögern och både kungens och drottningens föräldrar var dessutom pro-nazister och (d v s som om inte det föregående var nog) de svenska kungarnas begravningskyrka Riddarholmskyrkan uppläts åt högerextrema Sveriges nationella förbund ända fram till 90-talet men att inget händer Ros år 2023 är rejält anmärkningsvärt och inte minst och bl a med tanke på det som brukar kallas som rikets säkerhet.
OBS: Jag är inte för det som i det gamla Västtyskland kallades Berufsverbot och jag tycker inte att det är rätt att staten åsiktsregistrerar medborgarna utan avsikten med att påpeka att Ros fortfarande håller i gudstjänster på Stockholms slott som kungafamiljen och hovet bevistar är enbart att ställa frågan om hur lämpligt det egentligen är. Sedan är det väl statistiskt sett säkerligen så att Ros inte är den enda personen som är anställd vid Kungl. Hovstaterna som är SD:are och det kan numera möjligen också finnas någon enstaka Bernadotte:are som röstar SD.
Kungen talar om att hans familj präglades av en ”delad lojalitet” till Nazi-Tyskland
Snacka om understatement: Den svenske kungen är utan konkurrens den furste i Europa vars familj var allra mest pro-nazistisk när det begav sig och i den aktuella SVT-dokumentären ”Sveriges sista kungar” säger kungen lite kryptiskt att det fanns en ”delad lojalitet” i hans familj innan och under andra världskriget vad gällde synen på Nazi-Tyskland.
Detta får nog sägas vara något av ett understatement utan dess like för i samma film bjuder SVT på talande interiörer från när kungens familj både öppet och entusiastiskt stod på Nazi-Tysklands sida i form av bl a kungens gammelfarfar (d v s kung Gustaf V), morfar (d v s hertig Karl Edvard) och föräldrar (d v s arvprins Gustaf Adolf och prinsessan Sibylla) och därtill var även drottningens familj nazister.
Och som om inte det var nog så är både kungen och flera av kungens barnbarn uppkallade efter nazistiska familjemedlemmar: Exempelvis heter kungen Hubertus i andranamn efter sin morbror som stupade på östfronten 1943 i nuvarande Ukraina och Carl Philips son Alexander har fått överta den nazistiska krigshjältens namn (som andranamn).
Om kungens vän nazisten Johan Lövenskiold som avled av ett vådaskott 1974
Den svenska s k nationella rörelsen har ända sedan 1920-talet innefattat ett påfallande stort antal personer som står nära kungahuset och hovet och i många fall även nära påtänkta och blivande kungar liksom regerande monarker. Bland alla dessa personer sticker en person ut vars nära vänskap med vår nuvarande konung antagligen förklarar upprinnelsen till att en läkare som jag mötte på i början på 00-talet berättade för mig att han själv med egna ögon hade sett kronprins Carl Gustaf i full Waffen-SS-mundering ”lajvandes” just SS-soldat tillsammans med en annan yngling i en skånsk skog någon gång framåt 1960-talets slut.
Kungens ”SS-soldatkamrat” bör nämligen med allra största sannolikhet ha varit baron Johan Lövenskiold, arvtagare till Borrestad slott där Magnus Gabriel De la Gardies gamla privatbibliotek f ö förvaras, och som var barnbarn till greve Pontus De la Gardie, medlem i pro-nazityska och ”överklassnazistiska” Riksföreningen Sverige-Tyskland 1938-42.
Lövenskiold var då medlem i nazistiska Nordiska rikspartiets (NRP) Malmöavdelning och deltog bl a i valkampanjen 1973 när NRP för första gången ställde upp i riksdagsvalet samt även på partikongressen i Dalsjöfors utanför Borås i november samma år där detta foto togs där baronen syns stående i en kö beredd att motta ett diplom av den dåvarande partiledaren Vera Oredsson som belöning för att under flera år ha varit särskilt engagerad för partiet och i just Malmöavdelningen samt för att även skänka pengar till kampanjen för att frige Rudolf Hess.
I juli 1974, när Lövenskiold fortfarande var NRP-medlem vådasköts han till döds av den jämnårige norrmannen Fritz Treschow som därefter sköt sig själv av sorg och skam.
Denna synnerligen tragiska händelse som utspelade sig i en jaktstuga utanför Skien i Norge uppmärksammades stort på sin tid och i de efterföljande reportagen om Carl Gustafs vän, som ibland framställdes som en av Carl Gustafs allra närmaste vänner, framgick det att baronen inte bara var en ständig deltagare på kronprinsens vilda fester tillsammans med ett antal andra unga adelsmän vilka ibland f ö kunde uppträda i s k ”blackface” när de spexade för och tillsammans med varandra i ofta rejält påstruket skick.
Det framgick nämligen också att Johan Lövenskiold och Carl Gustaf ibland brukade umgås ensamma tillsammans på Borrestad slottsägor och bl a jaga ihop och det var troligen där som de båda åtminstone vid ett bevittnat tillfälle iklädde sig SS-uniformer. Varför de gjorde det förtäljer dock inte historien och idag är det endast konungen själv som kan svara på det och det behöver inte ha varit en politisk handling utan bara ännu ett spex på fyllan två överklassynglingar emellan.
Drottningen jämför skamlöst sin egen tyska nazistfamiljs flykt till Brasilien efter 1945 med dagens ukrainska flyktingar
Avdelningen Bernadotte:arnas tondöva för att inte säga okänsliga, hämningslösa och sist men inte minst skamlösa bisarrerier:
Drottningen jämför nu den situation som rådde i det sönderfallande Nazi-Tyskland 1945 när hennes föräldrar (fadern var då nazistpartimedlem och tillika fabrikör och krigsprofitör) flydde från Tyskland till Brasilien med situationen i Ukraina och med de ukrainska flyktingarna.
Snart kommer väl konungen att referera till sin morbror (som konungen därtill är uppkallad och döpt efter då morbrodern var något av släktens krigshjälte) som ironiskt nog stupade i Ukraina när han försvarade det tyskockuperade och etniskt-rasligt rensade (medelst folkmord) Ukraina mot ryssarna liksom till sin morfar nazistledaren som fick se sitt slott bli bombskadat och som sattes i ett läger 1945 av de allierade som varande krigsförbrytare vilket gjorde att konungens familj på mödernet fick lida och utstå umbäranden.
”Låt mig få vrida tillbaka tiden en aning. Min mor dog 1997 och när vi skulle tömma hennes våning hittade vi många pärmar med brev. Breven skrevs av drottningens pappa Walther Sommerlath under andra världskriget. Drottningen beskrev läsningen som intressant och fruktansvärd på samma gång.
– Det påminner mycket om Ukrainas situation idag. Hunger, katastrof, förstörelse, ingenting fungerade och det var fruktansvärt.
Hon berättade att familjen planerade att fly från Tyskland och bosätta sig i Brasilien vid krigets slut.”
Hovpredikant Erland Ros talade på den högerextrema 30 november-tillställningen i Stockholm
Den 30 november i år anordnade AfS och andra högerextrema sammanslutningar såsom NMR:s Stockholmsavdelning, Det fria Sverige och SD:s kulturförening Gimle ett fackeltåg från Riddarholmskyrkan till Kungsträdgården till minne av Karl XII.
En av dem som talade vid Karl XII-statyn i Kungsträdgården tillsammans med AfS ledare Gustav Kasselstrand var Gimle-medlemmen Erland Ros, f d präst vid S:t Johannes församling i Stockholm samt vid Hovförsamlingen, Sveriges minsta församling vars medlemmar består av kungafamiljen och hovet, d v s av Bernadotte:arna och de anställda vid de kungliga slotten.
Hovpredikant Ros är p g a sin bakgrund som kungafamiljens och hovets präst en stående gäst vid kungliga tillställningar och privatsammankomster – på prins Carl Philips och Sofias bröllop läste han t ex upp en dikt av Nils Ferlin – och han är också aktiv i Sällskapet Gustafs skål och Gustaf III:s Wänner förutom i Kulturföreningen Gimle samt var den som tog initiativ till att börja fira Döbelndagen i augusti varje år till minne av den gamle krigshjälten Georg Carl von Döbeln.
År 2009 var Ros i egenskap av hovpredikant en av dem som stod bakom ”Drottning Silvias bönbok” som innehåller fotografier tagna av konungen. Genom decennierna har högerextremister flockats runt kungafamiljen och hovet som flugor runt en sockerbit och t ex har även ”Kronprinsessan Victorias bönbok” en högerextremist som medförfattare – nämligen den gamle överhovpredikanten friherre Hans Åkerhielm som både vigde kungaparet och döpte kungabarnen och som också han en gång i tiden deltog på högerextrema 30 november-tillställningar såsom Ros gjorde för en vecka sedan.
Det ska slutligen också påminnas om att kopplingen mellan kungahuset och högerextrema 30 november-ceremonier alltid har varit intim: Under mellankrigstiden och krigsåren tillät den dåvarande kungen Gustav V nazister att till och från husera i Riddarholmskyrkan och mellan 1983 och fram tills 1990-talets slut upplät vår nuvarande konung och hovet med friherre Åkerhielms goda minne Riddarholmskyrkan åt högerextrema Sveriges nationella förbund varje år den 30 november – en tillställning som bl a den framlidne Göran Alm, mångårig trotjänare åt kungafamiljen och chef för Bernadottebiblioteket, deltog i tillsammans med gamla överklassnazister och nazistiska skinheads.
Reflektioner kring det första offentliga fotografiet på en svensk fascist, ett överklassnazistiskt bröllopsfoto med Göring som hedersgäst samt ett fotografi som visar vår nuvarande kungs båda föräldrar festandes tillsammans med Rudolf Hess
”En bild säger mer än tusen ord” må vara ett uttjatat talesätt men ibland är det nog ändå så. Hittade idag ett antal fotografier (i gamla tidningsnummer) som nog trots allt faktiskt visar just det:
1, Det första fotografiet någonsin på en svensk fascist som publicerades i en svensk dagstidning och närmare bestämt i Dagens Nyheter i början av augusti 1926.
Fotot togs på den första svenska fascistorganisationen Sveriges fascistiska kamporganisations (SFKO) första högkvarter på Grev Turegatan 15 på Östermalm i Stockholm (något år senare skulle SFKO sedan flytta sitt högkvarter till Valhallavägen 126 som då också ligger på Östermalm) kort efter det att SFKO hade bildats på våren 1926. En av de gamla SFKO-medlemmarna hann f ö delta i att grunda SD på 80-talet innan han gick bort.
Fotot föreställer SFKO:s andreledare Frithiof Bjurquist som efter att ha blåst upp sig och poserat och teatraliskt ”lajvat” någon slags italienare för DN:s förbluffade fotograf bl a berättade att SFKO just då räknade 16 lokalavdelningar runtom i landet samt att Stockholmsavdelningen inkluderade några direktörer och en disponent i medlemsmatrikeln men också ett antal arbetare (”tre spårvägare” bl a) och kontorister (d v s lägre medelklass).
2, Två bröllopsbilder från 1933 föreställande den överklassnazistiska familjen von Rosen och Hermann Göring (m fl svenska aristokrater) i samband med att den gamla SFKO-medlemmen Birgitta von Rosen, dotter till greve Eric von Rosen, herre till Rockelstad slott i Södermanland, gifte sig med tysken Albert Nestler (deras gemensamma son lever f ö än idag – jag träffade honom för några år sedan i Stockholm och han slutade då som en s k RAF-Sympathisant på 70-talet).
Bröllopet ägde rum i en sörmländsk kyrka och var helt igenom nazistiskt till sin karaktär. Horst Wessel-sången spelades t ex på kyrkorgeln av den svenske kantorn (och bl a då Birgitta hade översatt NSDAP:s bästsäljande bok om Horst Wessel från tyska till svenska) och till parets ära hade en s k äreport rests framför von Rosens slott prytt med ett hakkors.
A.H. bekostade personligen en överdådig blomsterkrans medan Göring, som hade flugit till Sverige via Tullgarns slott, gav bort en mycket dyr Mercedes-bil i bröllopspresent som fortfarande ska existera i sinnevärlden någonstans om jag har förstått det rätt (OBS: jag kan ha fel om bilen).
3, Två fotografier föreställande vår nuvarande konungs båda föräldrar arvprins Gustaf Adolf och prinsessan Sibylla på Grand Hôtel i Stockholm vilka togs i samband med att Nazi-Tysklands dåvarande andreman (”Hitlers vikarie” kallade en svensk tidning denne) Rudolf Hess besökte Sverige 1935 på inbjudan av bl a greve Folke Bernadotte och överklassnazistiska Svensk-tyska föreningen.
I reportaget framgår det att Sveriges dåvarande kung Gustav V gav en personlig audiens åt Hess innan denne återvände hem till alla brådskande ärenden i Berlin – d v s de ska ha träffats på ”tu man hand” i en av salarna på Stockholms slott och därefter intagit en middag tillsammans på slottet och möjligen även i närvaro av fursten av Wied.
Det berättas att när den stilige och spänstige Hess gjorde storstilad entré i Vinterträdgården till tonerna av Horst Wessel-sången ska den församlade överklassnazistiska svenska publiken bestående av över 500 personer (och inklusive kungens båda föräldrar liksom alla generaler, överstar, professorer, docenter, läkare, ingenjörer, advokater, domare, präster, direktörer, fabrikörer och andra som tillhörde den svenska eliten) ha rest sig upp som en kvinna/man smittade av entusiasm och trallat/nynnat med i den sprittande sången. Hess anlände f ö till hotellet i en stor Mercedes som kördes av den blivande moderate riksdagsledamoten greve Hans Wachtmeister och dagarna innan evenemanget hade Hess i största hemlighet ”sightsee:at” i västra Östergötland och bl a sovit över en natt på anrika Vadstena klosterhotell.
Enligt uppgift ska Hess bejublade föredrag på Grand Hôtel med efterföljande filmvisning (det var Leni Riefenstahls avantgardistiska och banbrytande film ”Triumph des Willens” som visades i den med nazistfanor dekorerade Vinterträdgården, som m a o hade Sverigepremiär just på Grand Hôtel) middag och dans till levande orkester ha slutat sent på natten (och för vissa partysugna och hårt supande svenska överklassnazister antagligen först morgonen därpå) då den stenrike Sager ska ha bjudit de som ville ”hänga på” på en rejält blöt s k Nachspiel eller ”efterfest” (läs: en outsinlig flod av champagne, konjak och Rhenviner plus ett överflöd av cigarrer) i sitt spatiösa privatpalats ett stenkast från hotellet efter att det reguljära programmet var över.
Idag fyller kungen 75 år som är namngiven efter högerextremister och vars föräldrar var högerextremister och som har omgetts av högerextremister under uppväxten och vuxenåren
Idag fyller konung Carl XVI Gustaf 75 år som är namngiven och döpt efter greve Folke af Wisborg och prins Hubertus av Sachsen-Coburg-Gotha.
Greve Folke var innan och under kriget medlem och styrelseledamot i pro-(nazi)tyska och ”överklassnazistiska” Svensk-tyska föreningen som bl a bjöd in A.H.:s närmaste man Rudolf Hess och ett flertal av de tyska nazistledarna som senare dömdes som krigsförbrytare i Nürnberg till Sverige och skickade en delegation som uppvaktade A.H. på dennes 50-årsdag i Berlin den 20 april 1939 medan prins Hubertus, kungens morbror, var medlem i det tyska nazistpartiet NSDAP och stupade som Luftwaffe-pilot och krigshjälte i dagens Ukraina 1943.
Efter kungens födsel utsåg den dåvarande kungen Gustaf V kungens morfar hertig Karl Edvard av Sachsen-Coburg-Gotha till kungens gudfar. Hertig Karl Edvard kunde dock inte närvara på kungens dop i Riddarholmskyrkan i Stockholm och agera fadder åt Sveriges nyfödda arvprins då han just då satt fängslad hos de allierade som nazistisk krigsförbrytare anklagad för att ha ansvarat för tusentals människors död.
Kungen, vars båda föräldrar var pro-nazistiska och vilka hade förmälts i form av ett nazifierat bröllop, kom under uppväxten, ungdomen och vuxenåren att formligen omges av f d (?) nazister och högerextremister och han umgicks själv med en friherre som var medlem i nazistiska Nordiska rikspartiet (NRP) och som kungen ska ha lajvat SS-soldat tillsammans med i en sydsvensk skog (OBS: att som kronprins klä ut sig till SS-soldat är måhända inget anmärkningsvärt i sig mot bakgrund av den särskilda humor som gäller inom aristokratin och överklassen – kungen har t ex flera gånger agerat i ”blackface” och i ”brownface” när han har klätt ut sig till afrikan respektive arab – d v s det anmärkningsvärda är inte handlingen i sig utan sällskapet i form av en NRP-medlem). Exempelvis kröntes kungen av en f d (?) nazist som också vigde kungen och Silvia, begravde kungens mor och döpte kungens tre barn inklusive kronprinsessan Victoria.
Kungen liksom Silvia kom sedan själv att engagera sig i ”överklassnazistiska” Svensk-tyska föreningen på 1970-, 80- och 90-talen och kungen liksom Silvia skickade regelbundet tackkort och lycköskningar till högerextrema Sveriges nationella förbund (SNF) och Nysvenska rörelsen i samband med att dessa båda organisationer skickade telegram till Stockholms slott och till kungen och hovet när de avhöll sina årsmöten.
År 1983 lät kungen öppna de svenska kungarnas egen kyrka Riddarholmskyrkan i Stockholm åt högerextrema SNF varje år den 30 november och ända fram tills 1990-talets slut efter att Stockholmsanarkisterna hade förstört SNF:s kransnedläggning vid Karl XII-statyn i Kungsträdgården året dessförinnan.
Då ingrep kungen likt en räddande ängel och öppnade upp Riddarholmskyrkan åt SNF medan Skansen försåg SNF med drabantuniformer och efter ceremonin, som SNF:s frontorganisation Narvaförbundet stod för, brukade deltagarna avsluta med en kvällssupé och gärna en efterföljande s k nachspiel med konjak och cigarr på närbelägna Café Opera.
Flera av deltagarna vid den högerextrema 30 november-ceremonin i Riddarholmskyrkan i Stockholm var anställda vid Stockholms slott och hovet såsom chefen för Bernadottebiblioteket Göran Alm som förtjust besåg när ståtliga och välbyggda majoritetssvenska (nazi)skinheads marscherade in i Riddarholmskyrkan till tonerna av pampiga Marcia Carolus Rex iförda Skansens uniformer.
Nu är prins Carl Philips samtliga tre söner uppkallade efter pro-tyska och pro-nazistiska släktingar
Det heter som bekant ”tredje gången gillt” i svenska språket när något äger rum för tredje gången ”på raken” men vad gäller Huset Bernadotte så måste det så klart bli fjärde gången gillt (då det ju trots allt handlar om Sveriges och svenskarnas förnämsta familj):
Idag har Kungl. Hovstaterna (eller kort och gott Hovet) offentliggjort att prins Carl Philips och prinsessan Sofias tredje barn och son ska heta prins Julian Herbert Folke och att han ska utses till hertig av Halland. Det har kungen beslutat på dagens konselj i Konseljsalen på Stockholms slott.
Detta innebär nu att minst fyra av kungabarnens barn bär ett namn som tidigare har burits av en pro-nazistisk släkting varav tre är prins Carl Philips och prinsessan Sofias tre söner.
Prins Julian är uppkallad efter greve Folke Bernadotte af Wisborg som under 1930- och 40-talen var medlem och styrelseledamot i och omväxlande kassör och sekreterare för pro-tyska och s k ”överklassnazistiska” Svensk-tyska föreningen. Även kungen är f ö uppkallad efter samme greve.
Greve Folke ”frotterade” sig med lejonparten av den nazistiska eliten såsom bl a Franz von Papen, Rudolf Hess, Fritz Todt, Fritz Sauckel, Hermann Göring, Leonardo Conti, Hans von Tschammer und Osten m fl vilka besökte Sverige på grevens och föreningens inbjudan och föreläste på Grand Hôtel i Stockholm.
Det var sannolikt därför som greven senare vid krigsslutet ledde och lyckades genomföra den så berömda Vita bussarna-expeditionen så väl då han redan kände de tyska nazitopparna sedan gammalt.
Efter kriget hjälpte greven även SS-Brigadeführer Walter Schellenberg (med entourage) att komma till Sverige så att denne skulle kunna få vila upp sig innan han blev de allierades fånge och han inhyste denne på sitt slott Dragongården som idag är Folkrepubliken Kinas ambassad. Greven reste sedan t o m ned till Nürnberg i samband med krigsförbrytarrättegången där för att agera karaktärsvittne åt Schellenberg, som spelat en stor roll för Vita bussarna-expeditionens framgångsrika genomförande, d v s för att vittna om att denne var en s k gentleman och inte någon nazist.
Även prins Julians storebror prins Gabriel vars fullständiga namn är Gabriel Carl Walther och som är hertig av Dalarna är också han uppkallad efter en pro-nazist – nämligen efter sin farmors far NSDAP-medlemmen Walther Sommerlath.
Prins Carl Philips äldste son prins Alexander, hertigen av Södermanland, som heter Alexander Erik Hubertus Bertil är i sin tur namngiven efter ännu en släkting som var NSDAP-medlem och som dessutom stupade som krigshjälte på östfronten under kriget – nämligen prins Hubertus av Sachsen-Coburg und Gotha som också kungen själv är uppkallad efter.
Slutligen är Sveriges arvprinsessa Estelle, hertiginnan av Östergötland och dotter till kronprinsessan Victoria och prins Daniel, uppkallad efter den pro-tyske greve Folke Bernadottes fru Estelle, som också hon kom att träffa merparten av de tyska nazistledarna tillsammans med sin make och även dansa med åtskilliga av desamma på de efterföljande middagarna med dans till levande orkester som följde på föredragen i Vinterträdgården på Grand Hôtel i Stockholm.
Om att kunna alla Sveriges kungar utantill och i följd
”Kul” att fr o m nu ha denna bild/affisch hängandes på väggen i min övernattningsbostad i Karlstad, som jag fick i form av ett vykort av min morfar när jag var runt 4 år gammal.
Ungefär vid samma tid hade jag enligt mina föräldrars vittnesmål fått överta ett teaterprogram av just mina föräldrar, som rörde en pjäs som handlade om Baltzar von Platen och Göta kanals liksom Motalas tillblivelse, och det var det teaterprogrammet från 1975 som triggade mitt historiska intresse som sedan dess har hållit i sig och inte på något sätt falnat.
Jag lärde mig därefter kungalängden utantill från Gustav Vasa och framåt inklusive regenttiden (d v s årtalen för när varje regent regerade) och namnen på kungarnas fruar/drottningarna tack vare denna bild/detta vykort/denna affisch som härrör från unionstiden mellan Sverige och Norge och från Oscars II tid.
När jag därefter fyllde 5 år gav pappa mig Lars O. Lagerqvists vid det här laget klassiska bok ”Sverige och dess regenter under 1000 år” i present och därefter ”tvingade” jag mina föräldrar att om och om igen läsa om kung efter kung som en slags ”god natt-sagor” på kvällarna innan jag somnade (inte särskilt uppbyggande/upplyftande så klart ”den och den kungen stupade där och där”, ”den och den kungen blev ihjälslagen av den och den” eller ”den och den kungen hade ihjäl den och den” o s v) samtidigt som jag memorerade hela den svenska kungalängden från Erik ”Segersäll” till Carl XVI Gustaf.
På dagis blev jag samtidigt ö/känd bland förskolelärarna för att just kunna alla Sveriges kungar liksom alla världens dåvarande suveräna stater och deras huvudstäder och flaggor och en massa annat onödigt som går att lära sig utantill såsom namnen på de olika nordamerikanska urfolken och deras mest berömda s k hövdingar, namnen på Napoleons alla segrar (d v s namnen på slagfälten och årtalen för varje enskilt slag) och hans marskalkar o s v.
Efter att jag sedan började (grund)skolan minns jag att äldre barn som gick på mellanstadiet och kanske t o m på högstadiet uppsökte mig på skolgården under rasterna på Södra skolan i Motala och uppmanade mig att rabbla Sveriges regentlängd inför något prov som de skulle ha eller bara för att det helt enkelt fascinerade och/eller roade dem och ibland minns jag att jag t o m fick pengar av dem (i form av mynt) för att göra det.
När jag sedan själv gick på mellanstadiet började jag rita av/upp samtliga Sveriges och Europas kungadynastiers och furstehus stamtavlor, vilka sammanlagt kom att fylla 8-9 s k kollegieblock eller över 600 A4-sidor och 10 000-tals namn och det var i samband med det gigantiska projektet som jag dels på egen hand började resa till Linköping med buss för att låna mängder av böcker om Europas alla regenter och furstar genom tiderna och dels blev ”biten” av Huset Habsburgs historia (jag minns att jag t ex fick tillåtelse att låna böcker från Linköpings universitetsbibliotek redan när jag gick i 5:an).
”Tack vare” denna besatthet och fixering vid Sveriges och Europas furstehus har jag samtidigt därefter och genom åren tyvärr kommit att spendera enorma summor och belopp på att besöka alla dessa furstehus ruiner, borgar, slott och palats liksom gravar, monument och andra materiella minnesmärken från Nord- till Sydeuropa och från Väst- till Östeuropa, d v s det handlar samtidigt om en tämligen meningslös ”hobby” som inte har lett någonstans annat än att den har kostat alltför mycket rent ekonomiskt.
Jag minns sedan att i samband med ett av mina första sommarjobb, som jag hade redan i 6:an (d v s under mellanstadiets sista år), när jag var någon slags hjälpreda åt en snickare, så blev denne mäkta förvånad och i det närmaste chockad över att jag kunde ”namedroppa” de tyska furstehusen och några av de mest berömda tyska kejsarna, kungarna och furstarna i tysk historia (såsom Husen Wettin, Wittelsbach och Hohenzollern eller kejsar Fredrik I Barbarossa, kung August ”den starke” eller kurfurst Fredrik Vilhelm I) då snickaren ifråga råkade vara en invandrad tysk man. Senare i livet i 25-årsåldern sökte jag sedan jobb som genealog på Riddarhuset i Stockholm men fick dock ej tjänsten.
Än idag kan jag faktiskt fortfarande rabbla större delen av den svenska regentlängden utantill men jag har definitivt glömt bort den exakta regenttiden för varje enskild regent liksom namnen på drottningarna och även hur de exakt var släkt med och relaterade till varandra men jag kan samtidigt än idag och utan problem känna igen en specifik kung som är avbildad på en viss tavla, teckning eller fotografi.
Tobias Hübinette 